Andreas Lestander

Andreas Lestander

CDC Baetis-kläckare (Lestanderkläckare, Reds.anm.)

Den här flugan hittade jag på under min strävan efter ett enkelt, effektivt mönster för kläckarimitationer. 
Den lilla lätta flugan är menad att efterlikna en liten dagsländekläckare av typen Baetis, men kan med fördel varieras i såväl storlek som färg för att efterlikna andra arter - och beroende på hur den fiskas föreställer den såväl en kläckare som nymf.

Mönstret binds förslagsvis i storlekarna 12-18. Personligen fiskar jag den helst torrt med ”Dead-drift”, och gärna i spegelblanka forsnackar med vakande harr och öring.

Krok: VMC Special Fly, strlk 14.
Tråd: Ljusgrå Gordon Griffiths Sheer 14/0
Stjärt/kropp: 2 gräddvita marabouquills.
Vingsäck: Mellanbrun CDC-fjäder.
Thorax: Ljusbrun CDC blandat med ljusgrå SLF.

Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop. 



Bild 1.
Börja med att binda in tråden och arbeta dig bakåt, ner längs krokböjen.

 


Bild 2.
Bind in marabouherlen med spetsarna bakåt för att imitera stjärten. Jag brukar låta längden vara ungefär lika lång som längden på bakkroppen av flugan. Säkra herlen genom att binda fram dem till den punkt där bakkroppen kommer att ta vid.

 


Bild 3.
Vik herlen bakåt mot krokböjen och bind tillbaka mot stjärten. Tvinna nu herlen runt bindtråden och bind framåt för att skapa bakkroppen.

 


Bild 4. 
Mellan varje varv du lägger när du binder bakkroppen bör du vika fibrerna bakåt. Detta är en teknik jag även använder då jag lindar ett hackel för att undvika att klämma fibrer mellan hackelstammen och krokskaft.

 


Bild 5.
När du nu nått den punkt vid vilken du vill säkra bakkroppen, lindar du försiktigt upp herlen från bindtråden och säkrar dessa. Klipp bort eventuellt överskott och fäst den CDC-fjäder som kommer att utgöra vingsäck. Säkra fjädern genom ett par extra varv bindtråd och klipp bort eventuellt överskott.

 


Bild 6.
Nu skall thorax bindas, och i denna använder jag som bekant en blandning mellan CDC-fibrer och ljusgrå SLF, det sistnämnda för att ge thorax ett mer livfullt utseende. Denna blandning laddar jag i en dubbingögla som jag tvinnar, varpå jag binder thorax i framåtgående riktning.

 


Bild 7.
Säkra nu med ett par varv bindtråd. Om jag personligen anser att thorax inte blev spretig nog brukar jag i detta skede borsta den med en tandborste för att ge den mer liv.

 


Bild 8.
Vik över den fjäder som skall bli vingsäck och fäst den vid krokögat. Vik eventuellt överskott tillbaka mot thorax och säkra med några varv bindtråd. Avsluta flugan med en whipfinish-knut och klipp bort stammen på det eventuella överskott som CDC-fjädern utgör. Lacka knuten vid behov.

 


Bild 9.
Som du ser på min bild blev flugan ganska fluffig, och om man inte gillar detta så är det fritt fram att frisera flugan en aning. Med tum- och pekfingernagel luggar jag nu bort en del överskott från undersidan av bakkroppen såväl som kring vingsäcken.

 


Bild 10.
Flugan färdig!

 


Bild 11.
Här en bild på det färdiga resultatet, samt en variation av samma mönster i vilken jag använde olivfärgad marabou, grå- och mörkbrun CDC samt rostbrun SLF. Låt er smak och ert humör påverka er flugbindning så att ni vågar experimentera med storlekar, material och färger!

 


Jag hoppas att ni gillade min bindbeskrivning och lycka till vid bindstädet!

Ända sedan mönstret introducerades av upphovsmannen Don Gapen har ”Muddler Minnow” skördat framgångar i hela världen. Den är inte bara en personlig favorit när det handlar om streamerfiske, utan också en trevlig fluga att binda. 
När Don Gapen skapade flugan ämnade han imitera de bottenlevande simporna som huserar i strömmande vatten i stora delar av Nordamerika - och med likheter till de skandinaviska simporna har mönstret fungerat klockrent även här i Norden såsom på alla övriga flugfiskekontinenter.

Mönstret binds förslagsvis på streamerkrok i storlekarna 8-12 med 3-4X förlängt krokskaft, men kan även bindas på torrflugekrok i storlek 10-12. Mönstret kan alltså varieras i storlek och fiskesätt – för att antingen imitera en fiskimitation då den fiskas som streamer, eller exempelvis en nattslända då den fiskas torrt.

Krok: VMC Streamer-hook 4X, strlk 8.
Tråd: Ljusgrå Gordon Griffiths Sheer 14/0.
Stjärt: Fibersektioner från brun kalkonvinge.
Kropp: Flat guldtinsel.
Rib: Oval guldtinsel eller guldwire. 
Undervinge: Natur- eller gråfärgad ekorrsvans.
Vingar: Fibersektioner från brun kalkonvinge.
Huvud: Naturfärgat hjorthår. 

Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop.  


Bild 1.
Fäst kroken i bindstädet, bind in och arbeta dig bakåt till där krokböjen tar vid.

 


Bild 2.
Fatta en lagom bred sektion fiber från vardera kalkonfjäder, detta för att täcka den mindre livliga baksidan. Anpassa nu längden av stjärten efter eget tycke.

 


Bild 3.
Säkra stjärten med ett antal varv bindtråd.

 


Bild 4. 
Arbeta dig framåt mot krokögat och klipp bort eventuellt överskott från kalkonfjädern. Bind nu in eventuell rib och säkra denna genom att arbeta dig bakåt mot krokböjen. När väl detta är gjort binder du fram till ungefär ¾ av skaftet där du binder in den flata guldtinseln.

 


Bild 5.
Linda den flata guldtinseln med jämna och hårt lindade varv bakåt mot stjärten och därefter framåt igen. Säkra tinseln med bindtråden och stryk ett tunt och jämnt lager lack över guldkroppen.

 


Bild 6.
Linda ribben med jämna mellanrum fram till den punkt där du säkrade tinseln, och säkra denna. Ribben bör lindas innan lacket härdat för att göra flugans kropp ännu stadigare, samtidigt som den har viss estetisk betydelse – knappast för fisken men gott och väl fiskaren! Att tänka på när du lindar rib är att alltid linda den i den riktning du lindar bindtråden, detta för att hålla ribben under spänning medan du säkrar/binder fast den.

 


Bild 7.
Fatta en relativt liten mängd ekorrhår och anpassa längden efter flugans storlek. Personligen anpassar jag längden så att hårspetsarna ligger i linje med stjärtens slut.

 


Bild 8.
Säkra undervingen med ett antal varv bindtråd. Klipp bort eventuellt överskott.

 


Bild 9.
Likt ”Bild 2-3” skall vi nu anpassa och binda in flugans vingar. Anpassa längden efter undervingen och försök undvika att vika vingarna då du binder in denna. Ett tips är att hålla ett stadigt grepp om vingarna just vid den punkt där inbindningen sker.

 


Bild 10.
Eftersom att många anser att hjorthår är ett svårarbetat material och inbindningen kritisk, kan det nu passa att göra en whipfinish-knut innan du binder in hjorthåret. Detta för att vid ett eventuellt trådbrott försäkra dig om att det du gjort hittills är säkrat.
Fatta nu en bunt hjorthår och anpassa längden av stråna. Linda 2-3 lösa varv bindtråd runt hjorthårsbunten och krokskaftet, och öka försiktigt spänningen genom att dra bindtråden nedåt.

 


Bild 11.
Hjorthårsbunten kommer att vilja snurra runt skaftet alltmedan du drar bindtråden nedåt. När du själv anser att spridningen av hjorthåret och kontakten mellan hår och krok är bra lindar du nu ett par extra varv runt inbindningspunkten för att säkra bunten. Pressa de framåtliggande hårstråna bakåt och linda bindtråden med en sicksackande rörelse genom den ”krage” som bildats.

 


Bild 12.
Spunnen hjorthårsbunt sett snett framifrån.

 


Bild 13.
Om det fortfarande finns tillräcklig plats mellan hjorthår och kroköga bör du upprepa samma procedur som i ”Bild 10-11”. Inbindningen sker så nära den bakomliggande hjorthårskragen som möjligt. När väl hjorthåret är spunnet och säkrat lindar du bindtråden med samma sicksackande rörelse genom ”kragen” fram till krokögat där du nu avslutar flugan med en whipfinish-knut.

 


Bild 14.
Bilden visar flugan sett snett framifrån efter det att hjorthåret är spunnet och slutknuten gjorts. Klipp av bindtråden så nära krokögat som möjligt och lacka vid behov.

 


Bild 15.
Nu återstår endast utformningen av flugans huvud, vilket kan göras på olika sätt. Personligen följer jag originalmönstret till utformningen och klipper en närmast kulformad huvudform. Anpassa längden av klippningen till flugans proportioner och tänk på att betrakta huvudet ur olika vinklar vid utformningen.

 

 


Bild 16.
Flugan är färdig.

Ytterst få fenomen är lika beroendeframkallande som att se nattsländor svärma över en forsnacke en vacker sommarkväll. Känslan som uppbringas av att se en stor harr eller öring vaka på dessa insekter kan närmast beskrivas som en längtansfylld spänning – en önskan att med ett rent och fint utlägg presentera en nattsländeimitation som med ryckande rörelser närmar sig fisken och dess ståndplats.

Av de få mönster jag verkligen favoriserar ligger Lennart Bergqvists "Streaking Caddis" högt på listan. Mycket på grund av dess enkelhet att binda och kanske mest på grund av den effektivitet den fiskar med. Samtidigt är det ett mycket allsidigt mönster då den med enbart variationer i storlek och färg kan anpassas för att imitera samtliga typer av nattsländor.

Mönstret binder jag oftast på krokstorlek 8-16, men det tål att nämnas att jag hört om personer som upplevt bra fiske med denna fluga på så stora krokar som 2/0 - och som tidigare nämnts kan även färgerna varieras med gott resultat. Personligen fiskar jag helst detta mönster med en ryckig gång längs vattenytan för att imitera det äggläggande stadiet i en nattsländehonas liv. Just den ryckiga gången uppmanar ofta annars selektiv fisk att hugga, och då ofta på ett aggressivt sätt. Sammantaget kan och brukar fiske med nattsländeimitationer såsom Streaking Caddis vara otroligt effektivt, men framförallt roligt.

Krok: VMC Sproat Fly, storlek 10.
Tråd: Kevlartråd. 
Kropp: Sälhår, golden olive.
Vinge/huvud: Naturfärgat hjorthår.
Specialutrustning: Dubbingborste.

Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop.


Bild 1.
Fäst kroken i bindstädet, bind in och arbeta dig bakåt till där krokböjen tar vid.


Bild 2.
Vaxa bindtråden och förbered för dubbning.


Bild 3.
Dubba tråden.


Bild 4. 
Bygg upp kroppen genom att linda bindtråden framåt, och avsluta dubbningen ca 3-4 mm från krokögat. Eventuellt överskott av dubbing på tråden kan med fördel vikas bakåt för att utgöra en sorts undervinge.


Bild 5.
Klipp en lagom tjock sektion av hjorthåret och försök rensa det från det finare hår som kommer från djurets undre päls. Har du en hairstacker rekommenderar jag dig att använda den för att få hårspetsarna i linje med varandra.


Bild 6.
Anpassa vingens längd i proportion med flugans dubbade kropp. Låt vingen vara den längre av de nämnda.


Bild 7.
Medan du håller i hårbunten lägger du 3 varv bindtråd över denna, och öka försiktigt spänningen på bindtråden genom att föra den nedåt. Detta bidrar till att hårstråna i bunten reser och sprider sig. Observera att en stark bindtråd är till fördel då du utför detta moment.


Bild 8.
Utan att låta hjorthårsbunten spinna runt krokskaftet lägger du här ett par extra varv bindtråd över inbindningspunkten. Sträck bindtråden ordentligt och lägg nästa varv i ungefär 45 graders vinkel mot krokögat. När nu tråden ligger nära krokögat viker du hjorthårskragen bakåt och lindar ett par extra varv bindtråd för att säkra ytterliggare.


Bild 9.
Flugan sett snett framifrån.


Bild 10.
Vik hjorthårskragen bakåt och avsluta med whipfinish. Lacka vid behov.


Bild 11.
Nu återstår utformningen av flugans huvud, vilket kan anpassas efter personligt tycke.


Bild 12.
Huvudet format.


Bild 13.
Eftersom att jag gillar håriga flugkroppar borstar jag nu lätt upp bakkroppens dubbing med en dubbingborste. Alternativt kan du använda en tandborste eller exempelvis kardborreband.


Bild 14.
Flugan färdig.

Här bjuder Andreas på ett av de mest uppskattade mönstret för harr, öring och regnbågsfiske. Double legs är en ganska matig guldskallevariant som normalt binds på en större krok vilket också gör den mycket attraktiv för större fisk.

För oss som driver Edge har Double legs alltid varit ett givet mönster, dvs en ask med guldskallar utan en uppsättning Double Legs känns inte bra och vi hoppas ni som inte redan upptäckt denna fantastiska fiskfångare passar på och binder upp en uppsättning och själva inser varför vi älskar flugan.

Tyvärr saknar vi en bra historik till flugan men lovar att lägga till den i artikeln så snart någon hjälper oss med lite bra information.
Om någon känner till upphovsman mm så maila mig gärna på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. så justerar jag texten. 
/Jonas 

Krok: VMC Sproat Fly, storlek 10 + 3mm guldskalle. 
Extra förtyngning: Valfri förtyngning. 
Tråd: Grå Gordon Griffiths Sheer 14/0.
Stjärt/bakkropp: Nymph skin i färgen ”Caddis green”.
Ben/hackel: Naturfärgad rapphönefjäder. 
Kropp: Harhår i naturlig färg.
Rib: Tunn, oval guldtinsel.


Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop.


Bild 1.
Fäst kroken med guldskalle i bindstädet.


Bild 2.
Linda 3-4 täta varv av lämplig förtyngning (i mitt fall blytråd) och skjut dem inåt mot guldskallen. Bind sedermera in tråden bakom förtyngningen och försök att binda fast denna så gott det går. Anledningen till detta steg är för avsikten att fixera guldskallen så gott som möjligt – något som är oerhört viktigt när man binder flugor med sådan här förtyngning.


Bild 3.
Arbeta dig bakåt till den punkt där krokböjen tar vid. Bind in en remsa nymphskin, vilken jag snedklipper i ca 45 grader för att på så vis få en smal och nätt inbindning/lindning.


Bild 4. 
Linda remsan framåt med jämna, täta varv som överlappar det bakomvarande.


Bild 5.
När du nått 3-4 millimeter in på krokskaftet slutför du nu lindningen och säkrar med ett par extra varv bindtråd. Överskottet lindar jag över med bindtråden för att på så vis få en jämn yta att bygga upp resten av flugan på.


Bild 6.
Vid den punkt där stjärten/bakkroppen slutar är det nu dags att binda in en rapphönefjäder vilken kommer att utgöra flugans ben.


Bild 7.
Riv bort eventuellt ludd från fjäderns stam och bind in med den konvexa sidan framåt. Eventuellt överskott av fjäderstammen låter jag förbli oklippt tillsvidare.


Bild 8.
Bind in guldtinseln vid samma punkt som rapphönefjädern och klipp bort bakomliggande överskott.


Bild 9.
Likt ett vanligt tupphackel ska nu rapphönefjädern lindas runt krokskaftet med 1-2 täta varv.


Bild 10.
Samtidigt som du nu säkrar hacklet med bindtråden stryker du även fjäderfibrerna bakåt för att undvika binda ner dessa.


Bild 11.
Eftersom att nymphskinremsan är av en mycket tydlig färg målar jag nu själva underlaget för kroppen svart med hjälp av en vanlig markeringspenna för CD-skivor. Detta för att undvika om man olyckligtvis skulle få en glest dubbad kropp, att den skrikiga färgen ”lyser” igenom.


Bild 12.
Förbered dubba en kropp av harhår.


Bild 13.
Linda kroppen med täta varm framåt mot guldskallen.


Bild 14.
Med 2-3 millimeter kvar av krokskaftet avslutar du nu dubbningen och lindar guldtinseln med jämna varv över den nyligt dubbade kroppen. Säkra tinseln väl och klipp bort eventuellt överskott av både rib och fjäderstam.


Bild 15.
Med hjälp av en dubbingborste borstar jag nu kroppen en aning för att göra den livligare. Detta är naturligtvis som allt annat personligt, men själv uppskattar jag en spretig flugkropp.


Bild 16.
Upprepa momentet vid steg 6-7+9


Bild 17.
Med främre rapphönehacklet säkrat stryks fjäderfibrerna bakåt, varpå en whipfinish-knut kan göras. Lacka vid behov.


Bild 18.
Klipp bort eventuellt överskott av ej lindad rapphönefjäder.


Bild 19.
Flugan färdig.

Efter att med en god vän upplevt ett fantastiskt fiske en julikväll noterade jag, bortsett från den enorma mängd nattsländor i luften, deras skal ur vilka de nyligt kläckt. Likt en relik från en svunnen tid flöt de omkring bland stenar och strån – döda men ändå inte. De tomma skalen gav inspiration till ett mönster som samma kväll skapades och namngavs. Lestanderpuppan.

Puppan binder jag på en s.k. ”curved caddis”-krok, i storlekarna 10-14. Färgerna kan även de med fördel varieras, men jag har sedan mönstrets uppkomst enbart bundit och fiskat med grönröda sådana. 
Flugan fiskas torrt och ryckigt då den imiterar en nattslända som simmat upp från botten för att kläcka ovanför ytfilmen. Mönstret har även gett bra resultat då det, avsiktligt eller inte, stripats längre sträckor på vattenytan.

Krok: Partridge YK12ST, storlek 14.
Tråd: Vit UNI-cord.
Bakropp: Grönt sälhår.
Thorax: Vinrött sälhår.
Ben: Rapphöna

Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop.  


Bild 1.
Fäst kroken i städet, bind in och arbeta dig bakåt en bit nedför krokböjen.

 


Bild 2.
Vaxa bindtråden

 


Bild 3.
Förbered för det gröna sälhåret att dubbas.


Bild 4. 
Dubba sälhåret lätt längs bindtråden, fäst en dubbingsnurra nedanför håret och vik bindtråden rakt över det redan dubbade partiet. Bind in och arbeta dig framöver längs krokskaftet.



Bild 5.
Spinna dubbingsnurran tills en jämnt spunnen tråd uppstått.

 


Bild 6.
Linda dubbingen framöver längs krokskaftet tills det återstår en tredjedel av den totala kroppslängden.

 


Bild 7.
Bind in och klipp bort överskottet.

 


Bild 8.
Likt steg 3-6 skall vi nu dubba det vinröda sälhåret. Detta parti skall sträcka sig fram till ungefär 2 mm kvarstår till krokögat.

 


Bild 9.
Borsta nu upp flugans kropp med lämpligt verktyg.

 


Bild 10.
Tag en rapphönefjäder med lämpligt långa fibrer och riv bort de nedre fibrerna.

 


Bild 11.
Bind in fjädern närmast fibrerna längst fram mot krokögat. Korslinda tråden i 8:or för att säkra fjäderns position.

 


Bild 12.
Bind in fjäderstammen hela vägen bak mot thorax.

 


Bild 13.
Klipp bort eventuellt överskott av fjäderstammen.




Bild 14.
Fatta tag om fjädern med en hackeltång och linda bakåt mot thorax.

 

 
Bild 15.
Säkra hacklet och sicksacka dig framåt mot krokögat. Klipp sedan bort eventuellt överskott av fjädern som ligger närmast thorax.

 


Bild 16.
Avsluta med en whipfinish-knut och lacka vid behov.

 

 


Bild 17.
Flugan färdig.

Få flugfiskare här i Norden kan väl undgått att ha skådat den iögonfallande Heptagenia Sulphurea, mer känd som gul forsslända – en medelstor dagslända som trivs i snabbt strömmande vatten. Dess skarpt gula färg gör att den lätt syns på långa avstånd för den fiskare som har turen att finnas på plats när den väl dansar över fiskfyllda strömmar. Heptagenia Sulphurea kläcker i regel på kvällen, vilket har förlett många flugfiskare att tro att den kläckning de beskådat har varit av nattsländor.

Mönstret, som imiterar hur sländan från sitt nymfstadium kläcker och anpassar sig till flygfärdig insekt, binds på lämplig kläckarkrok i storlekarna 12-14. Mönstret kan varieras i både storlek och färg för att passa in på andra arter än just gul forsslända. Personligen väljer jag att fiska den torrt och med döddrift när som kvällsöringarna börjar stiga mot ytan.

Krok: VMC Special fly, storlek 12.
Tråd: Ljusbrun Gordon Griffiths Sheer 14/0.
Stjärt: Fiber från naturfärgad rapphöna.
Kropp: Naturfärgat harhår.
Rib: Bindtråd eller valfri metallwire om så önskas. 
Vingutskott: Sälhår i naturlig färg.
Vingsäck/ben: Blekt eller naturfärgat hjorthår.
Thorax: Blandning av svart och golden olive-färgat sälhår. 
Huvud: Naturfärgat harhår. 

Saknar du material? - Klicka på materialet för direktlänk till webshop.


Bild 1.
Fäst kroken i bindstädet, bind in och arbeta dig bakåt, ned längs krokböjen.


Bild 2.
Riv av en mindre mängd fiber från en rapphönefjäder, anpassa längden av stjärten efter eget tycke och bind in. Arbeta dig nu uppåt mot den punkt där vingutskottet skall placeras.


Bild 3.
Klipp av eventuellt överskott från rapphönefibrerna och påbörja dubbningen av bakkroppen med en relativt liten mängd mjukt harhår. Gör gärna dubbingsträngen avsmalnande med den bredare änden mot flugan – detta för att underlätta formgivningen av bakkroppen.


Bild 4. 
Dubba nu bakkroppen samtidigt som du arbetar dig bakåt mot flugans stjärt. Om du när du gjorde dubbingsträngen använde för mycket dubbing kan du riva av lite från strängen när du närmar dig stjärten. Säkra med ett par varv bindtråd när du nått flugans stjärt.


Bild 5.
Bakkroppen är färdig. Nu återstår bara att med täta varv ribba bindtråden framåt mot krokögat.


Bild 6.
Fatta en liten mängd sälhår som du luggat ett par gånger för att få fibrerna att lägga sig i samma riktning.


Bild 7.
Bind in sälhåret så att det pekar rakt bakåt, och se till att säkra detta med ett antal varv bindtråd.


Bild 8.
Fatta en liten mängd hjorthår och bind in ovanför sälhåret, med spetsarna pekandes bakåt. Anpassa längden av hjorthåret för att det skall kunna vikas över en thorax, för att sedan riktas bakåt för att imitera flugans ben.


Bild 9.
Förbered en liten mängd sälhår. Personligen blandar jag svart med golden olive för att ge en mörk thorax med gula inslag.


Bild 10.
Dubba nu en tillräckligt stor thorax för att ge flugan ett naturligt utseende. Se till att lämna ett utrymme på ca 2 millimeter mot krokögat för att säkerställa att du kan binda in och vika hjorthåret bakåt.


Bild 11.
Vik nu hjorthårsbunten framåt över thorax och bind in denna så att hårspetsarna pekar rakt framåt.


Bild 12.
Vik nu hårspetsarna bakåt och säkra dessa med ett par varv bindtråd. Likt ”Bild 4-5” skall du nu även dubba en liten mängd harhår för att imitera flugans huvud.


Bild 13.
Avsluta nu flugan med en whipfinish-knut. Klipp av bindtråden och lacka om det så behövs. Anpassa därefter vingutskottets längd efter eget tycke


Bild 14.
Flugan färdig.

Lycka till!

Flashback är ett av de mönster jag själv favoriserar och om du skulle fråga mig om nymfer är sannolikheten stor att du får just den till svar. Liksom med kusinen Guldribbat Haröra lämnar jag aldrig Flashback hemma när jag fiskar… men frågan är: Gör du?













Foruminlägg