Leaderboard

Jag skulle vilja tacka min pappa som efter maskspö och bäckmete satte ett Arjon glasfiber i händerna på mig. Typ Klass 7-8 någonstans, med tennislindning i handtaget. Själv stod han med först splitcane och sedan ett Karpens Streamline kolfiber bredvid. Gav tips, elva till ett, sträckt tafs, och resten lät han åt mig att upptäcka. Det visade sig att det fanns massor att upptäcka. Jag fångade öringar. Började binda flugor. Fick hjälp att bygga ett kolfiberspö. Och hamnade på nya platser där öring fanns att fånga. Sista sommaren han levde, skogsbrandssommaren, talade jag med honom direkt från övre delarna av Ransarån på mobiltelefonen och kunde rapportera om sagolikt fiske och lika fint väder. Han visste mycket väl var jag var någonstans. Ända sedan andra numret av FIN hade han velat åka dit. Pappa och jag har fiskat tillsammans i många vatten och bland fiskekompisar saknar jag honom mest. Enkelheten och samvaron bland fisk och fjäll. Och befriande då han med ålderns rätt lagt det mesta av intresset för nya grejor på hyllan! Det var inte längre en materialsport för honom. Bara kärleken till ån och lyckan att få befinna sig där. Inför framtiden ska jag försöka ta med mig och föra vidare så mycket jag kan av det han visade mig. För den behållningen jag har av fiske, fjäll och det livet är något jag inte skulle klara mig utan. Att plocka upp flugbindningen efter trettio år är magiskt! Det är ju så här (gissar jag för oss alla) att I samma stund som sommaren är över börjar planerna för nästa äventyr. Där jag hoppas få med mig mina söner som börjat undra och är nyfikna på vad jag håller på med. Framför allt fick jag lära mig att ta det lugnt vid vattnet vilket jag ska kämpa med även i sommar. Behövde skriva av mig detta. Peace! /Henrik

Tvättäkta föredetting som lever helt på gamla meriter. Surgubbe, protektionistisk, och taktisk mörkare gällande allt fiske. Och lite bitter förstås, ej att förglömma. Vidare är jag kinkig gällande vatten och det mesta duger inte. Hittar fel på väder och vind hela tiden så att jag kan hålla på med ved eller nåt annat gubbigt istället. Börjar lockas mer och mer av tanken på att lägga nät och tömma vattnen för alla parfymluktande, lemmelkaffedrickande hipsters som invaderar varenda vattendrag som syns i deras favoritkanaler på Youtube. Sa jag bitter förresten? Nä nu går jag ut till vedhögen igen. För blåsigt för att fiska. Som vanligt. Det blåser tamefan jämt nuförtiden. 😕

Förra året var jag för sent på det, så i år tidigarelade jag hela expeditionen för att öka mina chanser och förhoppningsvis pricka fönstret bättre. Jag hade min strategi ganska klar över de tre dagar jag hade till mitt förfogande om vädret tillät. Första dagen var bra läge utan stark vind, jag var självsäker och stark och körde i 14 timmar på positionerna jag fått förra året av min lokale kontakt samt de platser jag själv hittat. Vilken skillnad från förra året att nu ha en detaljerad hemmaloggad djupkarta på ekolodet att gå efter. Jag betade av plats efter plats enligt min strategi och lade halva första dagen på en skarp djupbrant jag trodde mycket på. Endast en abborre fick jag för det besväret. Andra dagen var det storm så jag fick kämpa som ett djur. Det går förvånansvärt effektivt att kasta även i jävlig vind tack vare ankringen med frontmonterad elmotor som lägger upp båten så fint att vinden alltid kommer över ”rätt axel” i en bra vinkel så kasten blir långa. Men det blåser hål i huvudet och jag blir galen av långvarig vind och var tvungen att söka lä bakom öar med jämna mellanrum för att vila upp mig och få bruset ur skallen. Även dessa platser valdes för att de var fiskbara såklart så jag satt inte och bölade direkt. Jag körde på 14 timmar även denna dag och på kvällen var jag för trött för att äta. Jag fick meddelande av min lokale kontakt att jag varit på rätt ställe där och där för tydligen är mitt påhitt en lokal angelägenhet nu och han hade haft spejare på sjön som hållit koll på mig och rapporterat mina rörelser till honom. Jag undrar vad de kallar mig? Hursomhelst fick jag uppmuntrande peppningar och ett par nya positioner att prova min sista dag. Morgonen därpå vaknade jag med sprängande huvudvärk och hade ont överallt och tvekade på om jag ens skulle orka ur sängen. När jag till slut lyckats bryta mig ut i det lilla köket, och fått en kaffekopp i handen såg jag att träden inte vajade så farligt. Sepåfan, nu är det läge igen och det spratt till i gubben och livet återvände till min sargade kropp. Sista dagen gick som i ett töcken, ungefär som jag minns att det var att ha svår laxkoma/psykos. Jag kastade och kastade, bytte plats, kastade och kastade, bytte anfallsvinkel på platsen och så höll jag på non-stop. Jag började småprata med sjörået och fåglarna och frågade om råd men fick inget svar. När själen kändes redo att lämna kroppen till sitt öde begav jag mig stukad sent på dagen mot den sista platsen för denna gång som jag fått kvällen innan. –”Där har jag fått stora jävlar i höstas”. Jag småputtrade med utombordaren för att hitta bottenstrukturen och såg ett eko på lodet och tryckte in ankringsknappen på elmotorn, som varvade upp. Den gick på fullt spett så att det visslade utan att båten stannade. Propellern var borta! Lite jobbigt kändes det då. -Jaså du sjörået, sade jag, du har tydligen tagit ditt offer men vad får jag för det? Inget svar. Jag åkte över positionen några gånger och fiskade den från olika håll, bytte fluga och höll på. Jag drog mitt sista ess ur min sista rockärm och så plötsligt slackade linan och jag vimsade något om att det var konstigt med sjögräs. Linan blev stram och det gungade väldigt tungt eftersom jag drev i den tilltagande vinden. Jag tog fisken hårt och när den kom nära båten hörde mig själv säga – Visa dig innan du kliver av Gäddj**vel så att jag inte tror något annat. Då bröt en brun fläckig kropp (inte grön!) ytan i en vältring och först begrep jag inte vad det var jag såg. Kunde det verkligen vara sant!? I en fritt drivande båt fick jag börja röja runt efter håven som varit undanstoppad sedan länge och mirakulöst nog låg det strax en Kanadaröding på 3,5 kg i håven. Min lokale kontakt var också ute på sjön en bit därifrån och det var skönt att kunna åka över till honom och tacka personligen för allt han gjort för mig. Jag var helt sjukt lycklig och bröt ihop när jag släpade upp båten för sista gången denna expedition. En pusselbit är lagd och självförtroendet är smitt i stål. Nästa år blir jag ostoppbar! Hoppas bara det inte tar 70+ timmar till innan nästa kontakt... Fin fisk men fel art Bilden jag skickade till min fru när hon den sista dagen på morgonen frågade hur det var. Jag tror inte hon blev så övertygad om att allt var sådär jättebra som jag skrev i SMSet... Där satt den och idel glada miner igen!

Efter alldeles för lite användning av dem för att egentligen ha en riktig åsikt så tycker jag att det är ett återuppfunnet gammalt hjul som iklätts en hipstervänlig beteckning för att låta nymodigt och häftigt. Har fiskat med liknande flugor i över 20 år utan att ha haft ett fränt namn på dem och det enda jag märkt av dessa överdressade papegojor till flugor är att de är uppbyggda ungefär likadant fast med en hel redskapsbutik, istället för en halv, eller en kvarts, fastbundet. Och att de är sämre än mina gamla. Och att användandet av dessa tycks kräva både mycket speciella spön rullar, linor, vadarbyxor, jackor, skränig personlighet, tatueringar och tuffa instagramkonton. Och kepsar med rak skärm. Och usel pannlampsdisciplin vid nattfiske. Så, det var dagens bittra Kapten Stofil som gav en kort recension. Nu vet ni hur det ligger till. ? (I ärlighetens namn finns det faktiskt några detaljer i dessa hipsterflugor som jag tagit till mig och arbetat om lite och överfört till mina egna gamla flugmodeller med gott resultat men det skulle jag aldrig erkänna.)

Har efter en hel dags begrundande kommit fram till att Cazzo har en poäng - det spretar väldigt mycket i tråden. Funktioner och praktiska detaljer i all ära, men det är viktigt att inte glömma helhetsintrycket. Allt för många ränner runt i skog och älv med en okoordinerad garderob. En seriös flugfiskare bär plagg som är genomtänkta och smakfulla i varje situation. En bra bas är enfärgade skjortor och skalplagg i slimfit. Mörka färger utan onödigt extratyg ger intryck av en slank figur. Man kan med fördel koordinera sin outfit runt ett basplagg i en accentfärg, men då måste man vara konsekvent och tona ned övriga färgskalan. Tänk på att bära plagg med krage uppknäppta för att ge ett avslappnat och stilfullt uttryck. Inga bylsiga fiskevästar eller ”new age” halsband fulla med verktyg. Tänk vertikala linjer och avskalad elegans. En liten slingpack är en elegant accessoar som gör sig både i strömmen och strandkanten. Vadarbyxor skall vara av midjemodell och bör vara lågt skurna. Form måste få gå före funktion. Tänk på att aldrig vada djupare än till knäna - det får dig att se onödigt kort och bred ut. Mörka färger är att föredra. Khaki må se bra ut i katalogen, men inget säger ”medelålders naturmupp” som fläckiga och bylsiga vadare. Fiskehatten bör vara en enfärgad hatt av baseball modell med diskret tryck eller mönster som knyter ihop färgskalan i slingpack/väst och övriga accesoarer. Väldigt få kan bära en hatt med brätte, lastbilsförarkeps eller randig yllemössa med värdighet. Du är sannolikt inte en av dem. Det är en förmån att ha en ursäkt att bära solglasögon över tiden, men fiskeglasögonen får aldrig ta över. När du ser dig i spegeln och får associationer till Bono, Göran Persson eller Carl Bildt bör du byta. Sist men inte minst - dina vadarskor ger uttryck för vem du är. Du bör ha minst ett tre-fyra par olika modeller för att matcha såväl formella fiskesituationer som ett mer avslappnat fiske.

Misstänkte att det var så. Då kan ju jag och alla andra mediokra människor fortsätta att göra helt subjektiva val baserat på valfria känsloargument och lekmannamässiga iakttagelser ! ?????

Åkte runt flera år i mina Volvo 245/740 och sov i bakluckan. Med fällt baksäte blev det gott om plats. Med åren så utvecklade jag ventilationslister till fönsterna, förtält med campingmöbler osv. En gång i veckan åkte jag in till närmaste badhus och duschade och gick sedan på pizzeria. Sedan så bunkrade jag mat och så iväg igen. En 245:a tar sig fram överallt och är billig i drift. Andra fiskare som jag stötte på ibland tyckte jag var konstig som åkte runt ensam i flera veckor, så till slut så döpte jag mina bilar till "Elin" och om någon frågade om jag åkte själv, så svarade jag -"Nej, jag har Elin med mej".

Ismo-tider ??

Lite bilder på projekt

Hej på er alla fiskeintresserade människor i vårt avlånga land och även ni utanför dess gränser? Jag vill kortfattat säga att jag är så vansinnigt trött på vissa medlemmar som ser livsverk att sabba, krångla till, övertyda, feluppfatta och ge sin ensidiga syn och därav helt rasera trådar och inte låta medlemmar komma till tals! Att sedan kompisar sitter och hejar på varandra i olika trådar ger en bitter eftersmak likaså. Varför kan inte folk inse att man tycker olika? Varför tycker vissa medlemmar att man kan dissa en tråd bara för att man själv inte tycker att tråden antingen inte är hipp eller i anda med ens egna åsikter? Varför stärker vissa kompisar varandra genom att klanka ned på en annan medlem av annan åsikt? Varför får inte medlemmar ha sin åsikt på forumet? Om någon exempelvis börjar prata om en flugfiskerulles förtjänster så finner vissa sig rätten att gå så långt "off topic" att föra in tråden på ex singlemalt. Jag själv har en gång hävdat att jag gärna har tur då jag fiskar, detta för att jag förstår hur komplext fiske är (i synnerhet efter lax i strömmande vatten med allt vagare uppgång) och gud be vars vad jag fick onåd för det av ett kollektiv som kallade mig det ena och det andra som menade att laxfiske handlar om vem som står bakom en fluga och ett spö..... Slutord: Att fiska är skoj, ett ofta fritidsintresse för att hinna med vardagen, så låt folk ha sina åsikter utan att slakta dem år 2019, snart 2020?

Då får man göra ännu ett bokslut. Sammanfattningsvis 1. Ingen Harr som nådde 2 kgs strecket 2. Extremt få dagar med vakande fisk, andra året på raken där vakfesterna i stort set uteblev. 3. Började med lågt vatten, sen steg det en hel del av allt regnande. 4. Fisket med långa klena nymfspön var mer än bra, nytt sätt för mig att fiska, fortsätter nästa säsong. 5. Utan att vara 100% säker, men jag tror inte att jag ngt annat år fått så mycket Harr över kilot som i år. M.a.o. måste det finnas en hel del 2 kgs harrar, alla kan ju inte dö strax innan😂 6. Årets största Harr vägde in på 1,7 kg, årets största öring 70 cm, sammanfattningsvis ett riktigt bra år. Men nu en vinter med gubbgympa, skidåkning, snöskottning och flugbindning med tillhörande Whiskey. Kanske även ett inte helt nyktert impulspuls köp🙂

Dessa konspirationsteorier är ju så populära och kommer från människor som tror sig vara smartare än vi andra! Vaccinmotståndare är ett eget släkte....

Hemma hos besök hos Christian, väl värd att se!

Fick möta denna madame igår, 2 kilo fördelat på 54cm gav till en bra fight

Brukade vara av den åsikten att ett miljöparti har en plats i svensk politik, men de har blivit mer och mer verklighetsfrånvända samtidigt som de också driver symbolpolitik som vare sig gagnar miljön eller något annat. De driver tyvärr S framför sig i sin vågmästarroll, ett exempel är när man stänger ner kärnkraft och andra kraftverk i södra Sverige innan man byggt ut överföringskapacitet från norra delarna av landet, vilket höll på att resultera i elbrist mitt i sommaren samtidigt som företag som t.ex Pågen inte kan investera. Plastpåseskatten, skatten på husbilar,flyktingpolitiken är andra exempel. Listan kan göras hur lång som helst, de har utvecklats till ett extremt parti som är till skada för Sverige och de har alldeles för stort inflytande i förhållande till sin storlek.

Jag fyllde nyss 40 år och då får man ju köpa sig en fin present ? Så redan i slutet på förra året mailade jag Mario Wojnicki och beställde ett spö , jag berättade även att det var min egen födelsedagspresent, och han lovade att det skulle vara färdigt i tid till min födelsedag. Ungefär fyra månader senare så dök det då upp och wow! vilket vackert spö ? Jag hade bett om linförare i agat, mer vackert än praktiskt, men ändå! Marios rullfästen är i mitt tycke de kanske snyggaste med välvda sliding rings och micarta i handtagsslut och butt. Micartan brukar vara ljusbrun eller svart och jag föredrar svart där. De andra glasfiberspön jag äger/ägt/har sett har oftast haft spiggot holkar i samma färg som klingan. På mitt spö var dom dock i chokladbrunt, likande de spön jag sett från hans tid på Scott. Men det kanske trevligaste var serienumret på spöt istället för datumet då spöt färdigställdes står datumet för min 40-års dag. Nördigt men kul ? Spö modellen är 217P4, ett 217 cm långt (7´2") klass 4 med parabolisk aktion, väldigt trevligt att kasta på gräs ismattan. prövade med en rio trout LT. ska nog även skaffa en opst klump.

?? Du behöver nog byta tråd (eller forum?) Ismo om du helst vill diskutera och bidra med din kunskap i flugfiskets ädla konst, ha en dialog om hur en fluga presenteras/fiskas bäst, eller berätta för nybörjare varför flugfiske optimalt bedrivs på närdistans så nära öringen man bara kan komma. Här kommer nog alltid många av trådarna domineras av påståenden att det viktigaste som finns är utrustning som är optimerat för att hiva en lina så långt det bara går. Helst åt helvete långt. Tips till netlines-grabbarna: När ni ska sälja in de nya Cortland-linorna till oss alla, jämför alltid med gamla goda Peach istället när ni pitchar här på edge. Peach är för många av oss en riktigt bra lina som väldigt många har fiskat eller fiskar med och känner till egenskaperna på. Den kan man köpa för ca 550SEK (Bogdan m fl) och den passar många spön och fiskesituationer. Blir mycket mer intressant att höra vad ni tycker är bättre med Troutbossen mot en Peach och om ni t ex rekommenderar oss att köpa en troutboss(dyr) istället för två Peach(billiga) för att optimera vårat flugfiske. Istället för att fortsätta slakta SA, RIO m fl vilket vi alla redan vet ni tycker bara producerar bajslinor. Att skjut är det viktigaste i flugfiske har vi förstått att ni tycker för länge sedan. När ni jämför linor generellt - ge gärna era jämförelser så optimala förutsättningar som möjligt så blir det intressantare. Alla vet ju t ex vilken stor betydelse vikten på en lina har så varför inte förklara fördelar och nackdelar med en Troutboss i klass 5 jämfört med en Peach i klass 6? Så blir det inte äpplen och meloner hela tiden. Och jag lovar att vi alla vet att vikten och coatingen på Troutbossen gör att den är lätt att hiva långt länge. Jättelångt jättelänge. Även om ni tycker vi är skittröga som inte bara köper en hög med troutbossar hela tiden. Om någon tycker att Troutbossen inte är bäst för deras fiske och gillar andra linor bättre - försök acceptera det. Vet att det är jobbigt som fan, men testa att lita på att de eventuellt är vuxna människor som vet sitt eget bästa. By the way, det kläcker ute så glöm ej att fridrifta kläckare till vakande öring. Vilket blir min huvudsysselsättning imorgon ? Och det viktigaste av allt - Ha det gött alla!

Snart Juni-nätter igen ? 89

27

Precis så. Men kan sträcka mig till en perfekt kastsituation och en problemfri drill, jag brukar ändå tappa sansen alldeles på egen hand. Tonfisk över 3kg - men på torrt!! ? Drömfiskar ? Apropå att tappa sansen så var jag söderöver i sensomras och kastade #22 torrflugor till öring och harr i ett pittoreskt litet vattendrag i bergen när en 100cm öring sveper ut från en djuphåla och parkerar 10m framför mig i strömmen. DRÖMÖRING men upphöjt till tre typ. Förlorar för ett ögonblick all förmåga till koordinerade rörelser och logiskt tänkande. När initialchocken lagt sig lägger jag till slut ett uppströms kast med rätt fin drift över ståndplatsen. Nåt kast senare börjar det logiska tänkandet fungera igen och jag inser att jag kastar midges med ett klass 3 på en Donaulax... (samma plats och fisk, men en mer sansad fiskare. Alltså inte jag. Såg betydligt brunare ut i vattnet. Rätt cool.)

Jag tycker det är bra att vi pratar om sånt här! Från dag 1 när jag gjorde ”våfflan” så var jag noga med att beskriva syftet, att det skulle vara ett enklare alternativ till en ismopuppa då balsa kräver endel att jobba med. Speciellt de små storlekarna. Jag tycker det är viktigt att vara tydlig och visa respekt till upphovsman. Så ser jag på det. Tekniken med att våffla foam osv började jag med redan 2015. Sen när jag gjorde våffelvarianten av ismopuppan blev det nån hysteri. Man kunde se tekniken överallt. Många flugor var exakt som våfflan jag gjorde som skulle vara alternativ till ismopuppan. Visst tyckte jag det var kul att tekniken spreds och blev populär. Däremot så är det tyvärr många ”Proteams”-kåta som vräker sig fram och roffar åt sig ära, framgång, osv utan att faktiskt visa någon som helst cred till vart deras idéer och repertoar kommer ifrån. Det tycker jag är trist. I den här branschen är det inte så att man kan skydda idéer osv. I musikbranchen har vi bla. STIM och mer styrda regler för hur andras musik får användas när man gör covers osv. Man får inte publicera, lägga ut låtar/covers utan att hänvisa till upphovsman osv. I våran bransch har vi inte kommit så långt. Jag jobbar med musik (gitarrlärare) och där är det självklart att bevara kultur, vart stilar, spelsätt osv kommer ifrån. Jag tycker det är tragiskt. I våran bransch försvinner allt i ett enormt flöde och då späds det viktiga ut. Hur många vet exempelvis vem som ligger bakom rackelhanen, Superpuppan osv? Jag tycker det är viktigt. Jag hjälpte Mayfly.se att ta fram en våffeltång. Stefan B där är sjysst, jag tycker en sån profil behövs, med bra idéer och en bra butik. Sånt är utvecklande. När våffeltången började säljas så gick det inte lång tid innan exakt samma tång började säljas på svenskaflugor.se. I min värld är det vidrigt, respektlös. Det finns tankar, arbete, tid bakom den där tången och då roffar man åt sig för att tjäna pengar. Så hävdar endel att det bara är en tång och att det är så branschen fungerar. Jag tycker fortfarande det är respektlöst. Nu säljs både flugan våfflan och tången lite överallt. Uppenbarligen så finns det ett värde men ingen jävel bryr sig om dess ursprung. Snart kommer en ny tång, den lär också bli stulen rakt av med mått osv. Man tar utan att fråga eller säger tack. Så det här är mitt sätt att se på saken. Man kan föra sig på olika sätt och man kan tycka olika. Det är kanske naivt att tro folk ska vara medveten, lite ödmjuka med jag önskar att det fanns mer av det i våran bransch. Det finns många mönster så som ismopuppan som betytt mycket och inspirerat till nya mönster. Jag tycker man kan vara mer rädd om det.

En liten film från dagen jag tog mina första två Stockholmsöringar. Fiskade ett ställe jag aldrig besökt innan men scoutat på flygbilder.

Nordlig vind, väldigt lite ström, lågt vatten. Allt som kan vara fel är fel. Som tur är vet inte alltid fisken om det.

Åhoj! Här kommer jag med en berättelse som utspelade sig igår. Var ute en tur till mitt go-to regnbågsvatten igår i solen som behagade att visa sig i västra Sverige i hopp om att lufta spöt lite. Väl på väg så kröp temperaturen mot nollan då sjön ligger uppe på en höjd och jag blev tveksam på om det ens skulle finnas öppet vatten på sjön när jag kom dit. "ja ja, det spelar ingen roll" tänkte jag, skulle väl få en fin promenad med sambon (då hon åkt med för att läsa i solen) eller något i värsta fall. Så jag åkte vidare. När jag väl var på plats och hade fått spana in läget så kunde jag konstatera att i alla fall 70% av sjön hade ett tunnt istäcke, så jag gick tillbaka till bilen och tog på mig vadare m.m och tacklade upp spöt och började gå mot hålet på ca 40 kvadratmeter med öppet vatten i mittersta delen av sjön. Väl framme vid hålet satte jag mig med en kopp kaffe och väntade, som man gärna gör. Inte ett vak - inte som att jag hade förväntat mig ett heller. Så jag behöll den streamer jag bundit på när jag lämnade bilen. När koppen var tom vadade jag ut till en sten som var ovanför ytan och testade lite olika streamers i lite över en timme. Kände inte något men vad gör det när solen skiner och det är vindstilla. I lagom tid till att jag vadat tillbaka till land för att avnjuta en till kopp kaffe så visade sig helt plötsligt lite fjädermygg längst vattenbrynet. Medan jag förvånad över att dessa små kryp var aktiva så kom det: ETT VAK! Mitt i den lilla basäng av öppet vatten jag befann mig vid. Snabbt tog jag spöt och var på väg ut tillbaka till min sten när jag hejdades av tanken som från djävulen på min axel sa "ska du inte byta till torrt...?". "Nej! det är ju mitt i januari" täntke jag som svar, det är ju inte rätt att fiska med torrfluga (i vad som ska vara) mitt i vintern. Dock höll den tanken inte länge och efter några minuter satt en mycket tunnare tafs på linan och en immitation av ett fjädermygg storlek 18 på denne. Jag hade inte sett något mer vak sen det första och enda, men ändå smög jag ut i vattnet och upp på knä på stenen jag tidigare stått raklång på. Optimismen var i stunden odödlig. Jag gjorde några kast där jag lät flugan ligga stilla en stund och sedan sakta sakta tog hem den med långa pauser imellan. Det hade nu gått en kvart sedan jag vadat ut och optimismen var påtagligt läggre än när jag kröp upp på stenen. Några fler vak hade det heller inte blivit. Jag började fundera på att byta tillbaka till streamer och satt och grubblade för mig själv när sambon kom gående och jag vände mig om för att heja på henne. När jag sedan vände blicken tillbaka så är det enda jag ser en vidöppen käft i fart med att svälja min immitation i storlek 18 och hjärtat hoppar över ett slag sådär som det gör när man inte fått fisk på länge och det helt plötsligt hugger. Jag blir 100% fokuserad på stört och väntar iskallt en sekund på att göra mothugget (något jag lärt mig in i märgen efter antalet fiskar man ryckt flugan ur munnen på tidigare gånger). SMACK! Klockren krokning. Fisken rusar iväg, runt i poolen och tillslut även in under isen. Men flugan sitter perfekt i mungipan och knuten är solid. Efter ca 4 minuter och många rusningar lyckas jag tillslut landa årets första fisk, årets första på flugspöt & således årets första på torrfluga. 2,5 kg och i praktfull blodröd lekskrud! Om jag tror att jag någonsin kommer att överträffa denna bedrift av hur tidigt man kan få årets första fisk på torrfluga i svenska vatten så är svaret nej, men det kanske är fullt rimligt längst ner i söder? Hur tidigt har ni lyckats få årets första på torrfluga som bäst? Edit: lägger till den enda bild som jag lyckades få på fisken och som sambon tog ifrån land.

Det är en av de dummaste kommentarerna jag läst på Edge! ?

Skulle avsluta racet med baggar. Blev sugen ändå att testa göra en till bagge i form av en indikator. 😀En tippetring man kan knyta en tafs med nymf eller annat spännande som brukar vara svår att se. Så håller man ögonen på baggen med rosa tuss om något går på. Idén har jag sett användas på ex en streaking Caddis och en nattsländepuppa bakom.

Är docent i medicinsk bakteriologi och forskar på antibiotika och antibiotikaresistensfrågor, så det kanske blir ett långt inlägg 🙂 Har försökt kolla upp lite bakom produkten och den innehåller ett klassiskt antiseptiskt ämne (Didecyldimethylammonium chloride (DDAC)) som används inom många ytrengöringsmedel. Känt att det dödar bakterier, virus och svampar. Att det däremot skulle kuna stå för 6-logs avdödning på några sekunder om man sprayar det på en fisk och att det ska kunna skapa en långverkande skyddande barriär låter väldigt konstigt. Det enda jag hittar om såna tester är en text där företaget beskriver att ett oberoende lab har testat avdödningseffekten av deras ytbehandlingsmedel, som förutom DDAC innehåller en hel del andra, mer skadliga ämnen för biologiska organismer, och som då sprayas på en stålyta och få torka in (den innehöll isopropanol som lösningsmedel) för att skapa ett långverkande skydd. Där nämner dom också att avdödningseffekten om man sedan tillsätter olika bakterier (oklart vilka) till ytan efteråt är 6-log. Det är alltså ganska långt ifrån att man sprayar något på en blöt fisk och sedan släpper tillbaka den i vattnet. Om effekten var den som företaget beskriver skulle jag vara mycket tveksam till att använda det på fisk av den anledning som flera nämnt redan, man skulle förstöra det naturliga mikrobiologiska skyddet i slemlagret och göra fisken mycket mer infektionskänslig när den kommer i kontakt med nya bakterier/svampar/virus i vattnet. Det finns många studier som visar på att människor och djur blir mycket mer infektionskänsliga efter att man rubbat mikrobiotan (normalfloran) av bakterier i slemhinnor. Eftersom man inte verkar ha upplevt det i karpdammarna där man har individkoll på fisken så antar jag att den antibakteriella effekten när man sprayar det på blöt fisk som sedan simmar i vatten är mycket begränsad. Jag blev lite intresserad av varför ett företag som främst satsar på desinfektion inom sjukvård och hotell-restaurangbranchen har vinklat in sig på just fisk. Känns som det sitter en karpfiskare nånstans i organisationen 🙂

In i skåpet igen och fortsätta med täckskivorna, först tar jag ut dom raka snitten med sänksågen och sen grovsåga med sticksåg, renfräsa enligt plywoodmallarna. Det blir oxå en hel del fräsningar på baksidan för att få till det, slutligen på med kantlist som renfräses och putsas till..

https://bigtrout.se/tum-och-fot.html Dela gärna så fort ni ser en överträdelse. Vi måste få ett slut på detta! ?

Om du menar studien om hulling vs hullinglöst så är den garanterar gammal ja. Jag tog bara ur minnet. Jag har ingen aning om mer än så. Men jag tycker själv att det känns som att den slutsatsen är lite ologisk. Bäst resultat sett till överlevnad torde ju en hullinglös krok med relativt kort krokspets ge. Vissa hullinglösa krokar har väldigt lång krokspets, för att kompensera hullingen med en djupare inträngning. Och där tror jag det kan finnas problem! En sådan krok kommer av naturliga orsaker mycket lättare penetrera djupt, till exempel hela vägen in i ögat på en mindre fisk. Jag TROR att den medvetna flugfiskaren som vill orsaka minimal skada bör titta på hullinglösa enkelkrokar med kortare spetsar. Och naturligtvis minimera all hantering som kan skada fisken. Till exempel ge fan i instagramframhållningarna som brukar kräva en lång fotosession innan allt är perfekt och både solglasögon, tatueringar och buffen som dras upp över ansiktet nedifrån sådär riktigt gangstahäftigt sitter som det ska och verkligen harmonierar med framhållningen. JPH;s studie var publicerad i fiskejournalen. Och säkert danska tidsskrifter. Och var förmodligen inte särskilt extremt vetenskaplig. Men ändock en fältstudie med ett värde. Och resultaten var noggrannt dokumenterade och entydiga.

Båttur✔ Fint väder✔ Grov harr✔ Nytt PB✔ Kaos i strömmen✔ Trevligt sällskap✔ Afterfisch✔ Båttur med @puoltsa19. Grov harr över kilot. En trevlig kväll med ett nytt personbästa, en harr på 1,9kg...... Kaos i strömmen när jag tappade mitt spö, men det slutade dock lyckligt men blev blött.. Tack för i kväll Tomas! Imorgon så är det sista fiske dagen här uppe, så det blir harr på förmiddagen å ett örings försök på kvällen. Fortsättning följer.

Först, grattis till att ni har ett bra fiske! Och nu lite kritik: du ställde frågan om fisket häruppe nu på ett flugfiskeforum. Det kom svar av olika slag, både konstruktiva och en del nedlåtande gällande just flugfiske på denna tid och plats. De nedlåtande svaren var kanske onödiga, men de utgick ifrån att det var flugfiske det gällde. Att du sedan har ett bra fiske och vill knäppa de tidigare kritikerna på näsan med det men samtidigt endast spinnfiskar är inte riktigt relevant. De kritiserade frågan om flugfiske. Hade du ställt frågan om att åka upp och spinnfiska nu hade det varit en helt annan sak och helt andra svar. Detta är ett flugfiskeforum och frågor och svar utgår ifrån det vilket gör att du inte knäpper någon på näsan genom att fånga fisk på spinn och använda det emot dem som varit tveksamma till huruvida flugfiske skulle vara lämpligt nu. Men det är trevligt att höra att ni har en bra tur och att resan är sig värd! Gällande Malgomajöringen så är det en fin fisk och kul med ett pb. MEN, det är en hona, det är en överståndare (besa), det är också en vild fisk. Därtill stor. Det är alltså den mest värdefulla avelsfisk som går att fånga och pga att den lekt i höstas och inte återfått konditionen så är det också en dålig matfisk. (Ja jag vet att många näsvist påstår att den var så god och fin när man kritiserar denna sorts fiskar på bordet, men det köper jag inte då det i det läget är en prestigefråga) Så summa summarum, låt den sortens fiskar gå tillbaks till vattnet igen och ta hellre upp 4st kilosöringar av bättre kvalitet till matbordet. Mitt inlägg är säkert lite kränkande för dig, men meningen är bara upplysande.

Vad skönt med ett inlägg som tar sats i någon form av vetenskap. Jag är så dödligt trött på folk som ägnar sin tid på "fel forum" och kommer ut som "skeptiker" utan att ha lärt sig ett uns om ämnet/frågan de nyss bildat sig en uppfattning om. Än mindre tänker de i termer av marginalnytta och solidaritet. Tvärsäkra kastar de sig ut och sprider sitt vetenskapsförakt i mycket svepande ordalag, eftersom de inte kan något om det som de kritiserar. Edge får gärna vara ett forum med olika åsikter, men det ska inte bli en arena för den typen av idioti som sprider sig i kretsar där man utan insikt försöker vinna mark bara för att man vill vara emot, vara missnöjd, vill protestera mot något etablissemang. Jag skulle kunna skriva en uppsats om politiska kopplingar men jag besparar er. PS @Funeralopolis #Omvänttrankriptas ?

Här kommer lite bilder från en av åarna som mynnar ut i stigfjorden på Orust. Var fint och soligt väder i fredags och fin vattenföring så det blev ett gäng bilder. Fyll gärna på egna bilder från andra vatten där havsöringen leker i tråden.

Citat från Line-Speed: "Så är de här på forumet när man läser inlägg så funderar man hur man kommit på utvärderingen av utrustning för de kan inte stämma el va så." "Direkt när man påstår något utöver masspsykosen så vill folk ha forskningskällor o fakta på en utredning.. Då stannar ju allt när ingen kan tänka utanför utan bara leva efter forskningskällor.." Man kan ju försöka få objektiva stöd för sina påståenden men det verkar ju lättare för dig att komma med det ena oseriösa påståendet efter det andra och påstå att de som inte delar dina uppfattningar omfattas av en "masspsykos" . Du når inte människor på det viset...

Och som tidigare tidigare sagts... denna tråd och många av de inte helt passivt aggressiva kommentarerna gör nog mer skada än nytta som för den som tänkt kränga en lina eller promota sin webshop... lyhördhet, ärlighet, transparens och ödmjukhet kommer man långt med om man vill skapa och förvalta ett professionellt förtroendekapital...

60

Några harkrankar. Ska ge de chansen i år. Av någon anledning har de blivit bortglömda. FullSizeRender.MOV

..

Nu är vi ändå här. Ingen lax men fint ändå!

Jag har testat laxfiske med fluga. Jag har verkligen försökt. Intensivt och med inlevelse. Tre veckor i Orkla utan ett hugg talar kanske sitt tydliga språk - "Det är inte meningen att du ska fiska lax!". Senaste försöket var för tio år sedan, och helt plötsligt återfann sig suget. Nyfikenheten. Jag ville göra ett nytt försök! Denna gång begav jag mig uppåt i Sverige i sällskap av två lika sugna fiskebröder. 70 mil i bilen ger oss gott om tid för taktiksnack. Älven som skulle få besök hör inte till de bästa och dessutom sade ryktet att laxuppgången i år hör till de sämsta på 10 år. Väl på plats vid älvstranden såg vi att vattennivån var riktigt låg. Förhoppningarna var därför inte så höga. Men va fan, alla flugfiskare behöver kastträning... Så vi körde igång. Vi fiskade. Vi bytte plats. Vi kastade. Och så kastade vi igen. Och bytte plats. Dagarna gick. Vi såg lax i älven, så de fanns där. Det gav oss i alla fall lite hopp. Tredje dagen utan fisk började vi misströsta. Vi började fundera på hur vi skulle hitta nya sträckor som kunde hålla lax även på lågt vatten. Vi scannade av våra facebookvänner och hörde av oss till alla som kunde tänkas ha info eller tips. De flesta hade inget att komma med, men helt plötsligt kom det en kartnål i Messenger! "Dit ska vi! Det är där det händer!" var vår gemensamma övertygelse. Efter åtskilliga kilometer på dålig grusväg och svettig vandring över hygge och genom buskage stod vi vid en kalasnacke! Jag fick äran att börja och klev i vattnet en bra bit ovanför nacken. Vadade ut i det relativt djupa vattnet. Arbetade mig metodiskt ner mot forsnacken. Ett kast, två steg. Ett kast, två steg. När jag når nacken med kasten och flugan svingar ner över blankvattnet stannar linan upp och jag lyfter spöet - "FISK!" Jag har en lax på kroken! Den rusar uppströms och hoppar en, två, tre gånger. Jag pumpar in den och vevar in tip-skarven genom toppöglan och tänker att jag snart kan landa den, men nejdå, den vänder helt om och simmar bestämt över nacken och ner i forsen. Backingen visslar genom spöringarna och jag skyndar efter. Ett hundratal meter nedströms lyckas jag pressa in fisken i ett litet djupt bakvatten och Frans håvar som ett proffs. Min första svenska blanklax är ett faktum! Vilken känsla! Ingen jätte, men en snabb vägning och mätning säger 5,2 kg/80 cm. Hur nöjd kan en fiskare vara? Dagen efter återvänder vi till den sträcka vi började på första dagen. Uppdelad i tre pooler, så vi får en varsin. Jag börjar i mittenpoolen. Kasten börjar sitta och jag kan fiska av vattnet noggrant. Sakta arbetar jag mig ner mot en sten som ligger en bit ovanför nacken. Flugan landar en bit ovanför och bortom stenen och svänger in precis där jag tänker att det står en lax och trycker. Flugan passerar ståndplatsen utan att något händer, men några meter senare känner jag en stöt och hinner tänka "nu hugger det!" innan spötoppen slits mot vattenytan och signalerar fast fisk. Ännu en lax sitter på kroken! Drillen blir odramatisk och jag håvar själv fisken utvadad i strömmen. Jag är glad att jag köpte den största McLeanhåven! Laxen är lite större än gårdagens fisk; 6,2 kg/85 cm. Båda laxarna tog ett eget enkelt flugmönster som fick gå under namnet "Den Gula". Sista dagen åker vi på upptäcksfärd. Många kilometer på dåliga grusvägar och på vägar som knappt är vägar. Tur vi har Lasses XC60 och inte min gamla Peugeot. Väl framme vid vägs ände tar vi hjälp av Frans gps för att hitta fram till älven. Vi vandrar genom gles, lättvandrad tallskog och sumpig myr innan vi hör älvens brus. När vi står på stranden kan vi konstatera att vi funnit ännu en vacker, omväxlande och inbjudande sträcka. Vi delar upp oss och Frans och Lasse går uppströms medan jag går nedströms. Poolen jag står vid är ganska liten och även här finns det en stor sten ovanför nacken. Vis av gårdagen, och något övermodig, tänker jag att det är där laxen står. Jag börjar med korta kast som jag förlänger medan jag sakta vadar ut i vattnet. Redan efter de första stegen känner jag den numera bekanta stöten och mycket riktigt kommer ett hårt hugg och laxen går upp i luften i ett hopp och de silvriga sidorna blänker i solen. Fisken landar med ett plask, rusar uppströms och är borta. Flugan, Den Gula, har släppt. Nåja, det kanske var lika bra. Jag var på god väg att få laxhybris... Inget mer händer under dagen. När vi sätter oss i bilen för att åka hem är vi ändå nöjda. Vår expedition blev en framgång. Synd att det bara var jag som fick fisk, men som kollektiv har vi ändå lyckats. Nästa år kör vi igen och då vet vi var laxen finns. Kanske.

https://www.siljannews.se/alvdalen/drommen-ar-att-fa-se-stora-fiskar-simma-upp-for-fisktrappan Det ska bli otroligt intressant att följa det här och se vad det får för resultat. Spännande och kul att det satsas Undrar om man redan nu har börjat skissa på någon liknande lösning för Trängsletdammen?

Larry Kenney 805/5 (glasfiberprototyp) vs. Abel Big Game No.1 Kan ni gissa spöbyggaren ??

Dom ser förvisso rätt så lika ut men där slutar all likhet. Det är en värld emellan fiske efter lax och fiske efter havsöring. De har helt olika beteenden. Men nuförtiden räcker det med en Sunray Shadow med lite fart på... Så får man nån enstaka slumpfisk förstås. Läs en bra bok istället för att köpa en herrans massa linor och sjunktafsar och spön och rullar. T.ex. Salmon Fishing av Hugh Falkus. Den borde finnas på ebay eller Amazon. Gamla sanningar: Laxen står på den översta tredjedelen av en pool. Havsöringen på den nedersta. Är vattentemperaturen 9 grader eller varmare fiska relativt små flugor i ytan. Flytlina alltså. Är det kallare än 9 graders så fiska nere vid botten med relativt stora flugor. Sjunklina. Gå poolen 3 gånger med olika flugstorlekar. Översta tredjedelen alltså. Ingen idé att fiska där det inte står nån lax. (Om du inte vet en säker ståndplats längre ner) Allt annat är slöseri med tid och kraft. Fisket är alltid bäst direkt efter en flom och de närmaste dagarna efter. Laxen vandrar på det högre vattnet och är mest huggvillig när den just tagit en n ståndplats. Ju längre tid laxen stått still desto mindre huggvilja har den. Har du gått poolen några gånger och varken sett eller känt något så gå till nästa pool. Det kan vara helt tomt på lax i poolen du fiskar. Håll koll på aktivitet i vattnet. Även små väderförändringar som att solen plötsligt skyms av moln kan räcka. Börja fisket överst i poolen, direkt där strömmen kommer in. Fiska flugan ända in till kanten. Ta ett par steg nedströms för nästa kast osv. Fiska rätt så snabbt och effektivt alltså. Ingen idé att nöta om du inte känner fisk. Laxen är inte särskilt skygg för tafsar så använd så grov tafs som möjligt utan att det ser löjligt ut. Däremot kan också laxen vara lättskrämd. (Vilket många inte verkar tro.) Ha en plan och en strategi. Fiska inte på slump. Memorera platser där lax visat sig, det är ofta en ståndplats. På sommarälv i medelstark ström och en vattentemp på säg 12 grader är en krokfluga i storlek 6 det gamla beprövade konceptet. Är strömmen hårdare, gå upp till storlek 4. Är den långsammare prova en 8:a. Är vattnet kallare = större fluga. Varmare = mindre. Man får prova sig fram. Det är därför det är bra att gå poolen tre gånger. Är det flom med grumligt vatten är tub ett naturligare val och sinktip om ström och vattendjup kräver det. Till sist, fisket kanske är bäst på kvällen i skymningen men jag har haft flera av mina bästa fisken mitt på dagen eller eftermidagen. Är det flomstor älv så fiska hela dagen. En liten fluga fiskas långsammare än en stor tub. Det får ju vara en realistisk hastighet i förhållande till strömmen. Kolla hur lokala fiskare gör!

Gott nytt år! Här kommer en liten film från i somras när vi gick på jakt efter ammarnäsöringen. Hoppas ni vill titta och att ni ger filmen en tumme upp om ni orkar. "LIVSFISKEN" Skitfiske! /Per Moritz

Innan jag ser filmen vill jag bara påpeka att det absolut viktigaste med utrustningen är att spöringarna inte är klistriga. Det går inte att kasta med spöringar fyllda med typ fogmassa. Den som vet, vet. Ska man uttala sig om det här måste man vara minst världsklass, men det räcker med att vara inbillad.

Jag är absolut ingen expert men jag är någorlunda påläst i ämnet. Det finns vissa fakta som alla borde ha koll på vid det här laget. 1. Från och med industrialismens början så har människan släppt ut CO2 (och andra växthusgaser) i en ökande takt. 2. Mängden CO2 påverkar jordens klimat. Detta har vi vetat sen 1895 då Svante Arrhenius (förste svensk nobelpristagaren) första gången beskrev växthuseffekten. Sen har detta bevisats via borrprover att historiskt så har CO2-ökningar gett temperaturökningar. 3. Historiskt sett så har vi under de senaste 800 000 åren haft ett max på ca 300 ppm CO2 (Homo Sapiens har existerat i ca 300 000 år) 4. 1 maj så slogs ett nytt rekord för CO2-halt (414.94ppm), (kan kanske blir 415 idag?). 5. Det forskare är oense om är HUR katastrofala följder detta kommer att få och HUR snabbt det kommer att ske, eftersom det inte finns historisk data på CO2-halter som är i närheten av det vi har idag. Men att det sker förändringar redan idag kan väl vi som är ute i naturen inte undgå att se? Det gör det ju inte så stor skillnad om man som individ flyger nån gång eller tar bilen i onödan, men det är viktigt att allmänheten, på grund av dessa protester, börjar ta frågan på allvar eftersom det då blir lättare för politiker att införa förändringar som faktiskt kan påverka. (Sen är det för mig obegripligt att man som flugfiskare och naturvän(?) ska behöva negga på en 16-åring som bara vill rädda planeten.)

Nä, jag läste inte länkarna, mitt intresse falnade när du började raljera om "PK-ungdomar". Huruvida elbilen är klimatsmart eller inte råder det väl uppenbart delade meningar om. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Jag arbetar med 16-åringar på daglig basis och jag tror att många underskattar deras kapacitet genom att förminska dem till "bara barn". Jag undervisar ungdomar som garanterat slår universitetslektorer på fingrarna inom t.ex. historia och samhällskunskap. Jag tycker bara att det är humoristiskt hur gubbar och snubbar (och ugglor och laxprinsar) blir så gravt förnärmade av att denna 16-åriga tjej, till råga på allt, får synas och tala i miljöer där 16-åriga tjejer normalt inte släpps in. Att det är en av världens 100 mest inflytelserika personer, det spelar liksom ingen roll. Hon är ju bara ett barn. Gnällde dessa herrar när Malala talade i FN eller tilldelades Nobels fredspris? Nä, antagligen inte. För Malala riskerade inte att så fräckt inkräkta på deras privilegierade bekväma förortsliv med törstig SUV, flintastek på grillen och årliga flygresor. Jag skriver f.ö. att hon v-e-r-k-a-r ha det rätt bra. Det är således inget jag tycker mig veta. Hur vet du att hon utnyttjas?

Greta är nog klokare och mer påläst än gemene bakåtsträvande Edge-farbror är jag tämligen övertygad om.