Hoppa till innehåll

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation since 2013-01-18 in Blogginlägg

  1. Nästan 3 år senare….! Planerna för Håbos planerade kraftverksbygge i Lungsjöån tog mycket energi och jag fick tydligt uppleva vilka lögner och metoder som styr samhället, människans egoistiska sida är en vidrig och värdelös egenskap! Nu gick allt bra och planerna för ett värdelöst kraftverksbygge är nu skrotat. Istället kommer maskinerna från den ”vänliga” sidan och en jätterestaurering/återställning efter flottningsepoken inledas nu till sommaren. En så jäkla härligt känsla att äntligen få uppleva Lungsjöåns vilda öringar få ett paradis att växa och leva i! Sedan när Felix Beckeman(åarnas nya guide/instruktör) dök upp med samma energi jag hade för 20 år sedan. Riktigt skönt att ha någon att bolla idéer med och tillsammans kan vi nu utveckla åarna och dess kurs- & guideverksamhet. Felix otroliga fördel i guideyrket är att han är en fantastisk pedagog och har självklart en ödmjuk framtoning. Felix är en av världens bästa 4x cyklister(som skicross fast med en cykel istället) och vägen dit har endast teknik, fokusering & träning och träning tagit honom. Till säsongen kommer vi att satsa mer på våra vanliga ”dagboksfilmer” från åarna. Vi ska även låta några filmer bli mer tidskrävande och hoppas därmed bli bättre och mer inspirerande. Vi är iallafall taggade till tusen! Borrsjöån har senaste åren fått ett rikare insektsliv och de flera år gamla och otroligt vackra regnbågarna blir allt klurigare att lura trots vakfrossor. Varje dag ger unika fiskesituationer, krävs allt från flugstorlek 24 och vissa är otroligt skygga och ibland har du bara ett kast sedan slutar dom vaka. Nästa blogginlägg kommer lite oftare än var tredje år nu, ha ha En liten film som visar vad vi ser fram emot i vintermörkret...
    3 points
  2. Vad går upp mot fiske ? Ja, skulle vara fjällvandring då... Bäst måste det ju bli om man kombinerar. Sagt och gjort, bilen packad, för en gångs skull sparsamt, man lär sig med åren vad man behöver i bushen när man måste bära allt på ryggen. Norges vildmark med sikte på röding var målet, med lite list och tålamod går det att snoka sig till var oddsen för fin röding på fluga är goda trots att området för mig är nytt. Hinner nästan fram till gränsen innan regnet börjar ösa ner, typiskt fiskeresa, typiskt Norge. Nåja, hur skulle det se ut om det aldrig regnade. Väl framme vid vägs ände så parkerar jag och klämmer en älggryta som inte går av för hackor, fattas bara för det priset. Inhandlar fjällkarta och lompebröd. Resan tog större delen av dagen så vandringen ut i vildmarka får vänta tills nästa dag så jag slentrianfiskar litet i närmaste tjärn innan jag knäpper en pilsner och slår upp nyinskaffade lättviktstältet, och ser man på, nu slutar det regna, tomglor in i solnedgången och sommnar som ett barn. Vaknar med tuppen pigg och utvilad, sover alltid bättre i tält en säng, konstigt. Lagar frukost på Trangian och packar för stora äventyret. Vandringen börjar med svagt uppför, naturen här är nog bland det finaste jag sett, krumma gammla tallar i vindpinad fjällsluttning, ögongodis. Möter en vit ren med rosa nos efter en stund, vi stirrar på varandra en stund innan renen tycker situationen börja bli pinsamt och fortsätter sin vandring, själv tar jag rast och vila på en av dom miljoner stenar som terrängen består av. Väl uppe på krönet breder kalfjällvyn ut sig, fan vad man längtat efter det här, eller om det är bort från vardagen man längtat, skit samma, nu är jag här och det känns avslappnande och pirrigt på en och samma gång. Beslutsångest, vilken tjärn ska jag vandra till, jag väljer den största som ligger närmast, riktar in mig på en udde som ser lovande ut, bara för att se att det redan står ett tält där. Traskar vidare till nästa tjärn, efter en halvtimme kommer jag till slút fram, svettig och andfådd. Ingen lek att hitta lämplig trältplats här,sten,tuvor och minikärr, till slut hittar jag en någolunda plats på en kulle med utsikt över tjärnen. Firar tältuppslagingen med en slatt Black Ribbon. Fiskar någon timme utan att känna eller se några livstecken och beslutar att gå till en mindre tjärn en bit bort, här vakar det, men det ser ut att vara öring i modell mindre som är i farten. Nöter på till det skymmer och tar en kåsa till som sängfösare. Vaknar tidigt och går ner för morgonbad, inte konstigt att det är dåligt med vak, vattnet är pissljumt. Rödingen står väl förmodligen på botten och svettas. En gryta blåbärssoppa med bröd till så är man på g igen, testar en tredje tjärn men inte då.. blir fisklös även denna dag. Ser något som jag uppfattar som en järv eller fjällrävskit brevid en sten, blir påmind om att man är en bra bit ut i vildmarken. Bestämmer mig framåt eftermiddagen dagen därpå för att flytta till strömmen några kilometer bort för att se om det är mera liv där, vandrar och klättrar om vart annat och kommer till slut fram, bara för att stå på öronen i bland sten och ris, kravlar mig upp och är glad för att ingen såg hur smidigt det är att resa sig när man ligger med huvudet nedåt, ena armen nerkörd till axeln i vatten mellan två stenar och har en 18 kilos ryggsäck på sig. Riggar spöt och smyger mig ner, vilken jäkla fin ström, aldeles grönskimmrande botten och klart vatten. Tar en hyfsad öring efter bara några kast, det visar sig vara ett bra öringvatten, även om medelstorleken är sådär. Reser tältet vid sjönacken och lagar middag, fystorkad kycklinggryta med ris, går åt mycket tabasco för att få gott. Rätt vad det är kommer någon med 7-mila kliv på stigen, en norsktalande dansk som är på vandring, trevlig prick visar det sig, han bjuder på pannkaka med pulversocker och vi bestämmer oss för att slå sällskap till kvällsfisket. Vi fiskar, grillar öring, drar fiskehistorier och dricker whisky i skymmningen,riktigt trevligt till det blir spöregn och godnatt. Dansken drar vidare mot Danmark och vardagen nästa morgon, och jag får fiska av ån ensamen denna dag. Ganska lätt att lura småöringen på goddard caddis, men det ar ju röding jag var ute efter. Lika tomt på vak på sjön som i tjärnarna, så någon röding kan man nog inte räkna med. Får sådan där fiskepanik igen, känns som det är mycket bättre någon på någon annan plats, bakom nästa krök eller i något annat vattensystem. Jag vet mycket väl att det är idiotiskt att följa den känslan och börja flacka runt i jakten på bättre ställen, men samtidigt får man ingen ro förens man lyder den. Vandrar nedströms tills ån mynnar ut i en större sjö och här slår jag läger, en riktigt vacker plats. Tar några hyfsade harrar i mynningen framåt kvällen. Dagen efter tar jag mig till bilen och far vidare mot ett nytt område, den här gången på Svenska sidan. Handlar fiskekort på turistbyrån och åker vidare tills vägen slutar. Backen upp till kalfjället är bara några kilometer men riktigt brant, helt slut på syre när jag når krönet. Men vilen utsikt, kan knappast bli finare. Tjärnen jag ska till är känd för att innehålla grov röding, fisk på flera kilo, den vetskapendet gör slitet lättare. När jag påbörjar fisket förstår jag varför dom kan växa sig så stora, det bokstavligen kryllar av Mysis relicta. Regn, blåst, och inga vak eller hugg gör att jag efter två dagar packar och drar vidare. Testar två andra tjärnar som jag haft bra rödingfiske i tidigare, i den ena vakar det, äntligen. Saken är den att dom hela tiden vakar längre ut än vad jag kan kasta. Men adrenalinet gör att man inte kan sluta fiska så länge man ser att stimmet går där och äter. När mörkret tvingar mig att sluta får jag en känsla av att vara iaktagen, vet att det finns björn här i trakterna, kanske är jag bara mörkrädd, fan vet. Har sedan tidigare planerat att testa ett nytt område på hemvägen och så får det bli. Historien upprepar sig såklart med badtemperatur i vattner och inga vak, träffar en som påstår att det är omöjligt att få röding här i augusti, förmodligen har han rätt. Fiskar i två dagar utan resultat och sommnar sent på eftermiddagen av i kråkriset. Det har hunnit blivit skymmningsljus när jag vaknar och jag har en konstig känsla i kroppen, att det något kommer att hända något,samtidigt som jag känner mig lugn och avslappnad. Då händer det. Stimmet kommer ner på sjönacken och tar nattsländor. Troligen slår jag nytt rekord i att knyta på en E12 på tid. Jag kastar i riktning mot ett rejält vak 10-15 meter från stranden och ser som i ultrarapid hur rödingen går upp med nosen och tar flugan, reflexmothugg och där sitter den. Sånt här är definitvt inte bra för hjärtat, får rusande puls och adrenalin i överdoser i takt med att backingen rasslar ut. Ett par minuter senare återfår den friheten och med stukad stolthet simmar han tillbaka mot djupet. Ett högljutt yiiihaaa skrämmer slag på en fågel en bit bort. Jag sommnar gott den kvällen.
    1 point
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00
×
×
  • Skapa ny...