Jump to content

Funeralopolis

Members
  • Posts

    127
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    4

Funeralopolis last won the day on March 7

Funeralopolis had the most liked content!

1 Follower

Information

  • Bostadsort
    Stockholm

Kontakta medlemmen

  • E-mail
    jonas.emanuelsson88@gmail.com
  • Telefon
    0704243124

Recent Profile Visitors

1,348 profile views

Funeralopolis's Achievements

Advanced Member

Advanced Member (3/5)

77

Reputation

  1. Håller med i mycket av det som skrivs här i tråden! Visst är dekadensen till naturen utspridd inom samhället i stort. Det tror jag dels beror på ren okunskap, och dels på att många inte har något förhållande till naturen och därför inte bryr sig om den. Däremot finns det ett väldigt stort engagemang bland alla som vistas mycket i naturen, t.ex. hos flugfiskare som på flera sätt upplever hur människan har negativ påverkan på naturen och vad det leder till. Många engagerar sig därför ideellt inom fiskevård, men jag kan tycka att det saknas initiativ för medborgarforskning. Där har både forskningsinstitutioner och myndigheter mycket att hämta. Det finns mängder av institutioner där ute i världen, t.ex. Freshwater Biological Association i England, som engagerar allmänheten att vara med i och bidra till olika projekt. Med det sagt tycker jag att ämnet som tråden berör, behöver nyanseras väsentligt. Till att börja med måste man vara ödmjuk inför det faktum att vattendrag är extremt komplexa ekosystem som dessutom är svåra att jobba i rent praktiskt. Det finns väldigt många samverkande faktorer som påverkar allt från flödesdynamik, upptag och transport av organiskt material till interaktioner inom födoväven och rekreationsvärden. Sedan lägger sig klimatförändringar och mänsklig påverkan som en blöt hand över det hela och komplicerar allt ytterligare. Jag tror att det är kontraproduktivt att försöka sätta folk på plats i tron om att man själv vet bättre, det kommer aldrig leda till konstruktiva dialoger. Stora kunskapsluckor finns inom det här området och en stor del av den kunskapen som finns inom forskning idag är baserat på teoretiska koncept och modellering av vattendrag som ekosystem. För att komma framåt måste metodik utvecklas och det krävs bättre tvärvetenskapliga samarbeten mellan hydrologer, sötvattensekologer, geomorfologer, ingenjörer, statistiker, programmerare osv. Jag tror att det är väldigt lätt att från ”utsidan” anklaga forskare för passivitet och att bara sitta på röven. Sanningen är att forskning kring vattendrag aldrig har varit så omfattande som det är nu, och på internationell nivå publiceras fler forskningsartiklar om vattendrag än om sjöar som tidigare helt dominerat inom sötvattensekologi. Även om framsteg därför sker, är det också så att forskning tar tid. Projektering, ansökningar om forskningsmedel, förstudier, fältförsök osv tar massor av tid och kostar pengar. T.ex. bör ett vattendrag övervakas i minst 10 år efter en restaureringsåtgärd för att egentligen kunna dra några konkreta slutsatser om åtgärdens effekt. Pga låg prioritet och brist på pengar så görs det i princip aldrig, varken inom vattenförvaltning eller forskning. Vänder mig även starkt mot ditt påstående om att forskare inte använder de bästa tillgängliga metoderna, för det gör man och man ligger hela tiden i framkant för att hitta och utveckla ny utrustning samt att förbättra redan välfungerande metoder. Realtidsmätningar med hjälp av olika loggrar har man använt i över 20 år inom svensk forskning i vattendrag, men inom förvaltning och miljöövervakning ligger man efter. När det gäller forskning om kalhyggesbrukets effekter på vattendrag så har det gjorts massor och man har ganska bra koll på effekterna. T.ex. förändringar i vattenbalans och flödesdynamik, tillförsel och transport av sediment, organiskt material och näringsämnen osv. Man har även bra koll på vad följdeffekterna blir på både funktioner och livet i vatten, och svenskt skogsbruk borde självklart inte få bedrivas som det görs. Om du vill så kan jag skicka över lite artiklar eller hjälpa dig med access för att nå artiklar du själv hittat och vill läsa. Skogsindustrin vet så klart redan om effekterna, men svensk miljölagstiftning gällande skogsbruk är alldeles för svag och politikerna verkar inte ha något intresse i att göra några förändringar. Sedan hjälper det så klart inte att politiker, forskare och myndigheter sitter i knät på skogsindustrin. Vad det enligt mig till stor del handlar om, är att klyftan mellan forskning och vattenförvaltning samt allmänheten är alldeles för stor. Forskningsresultat och viktig information har ofta svårt att nå utanför den akademiska värden, vilket beror på både ett otillgängligt system för publicering och ett ofta tekniskt och komplicerat språk som förmedlar resultaten. Det är ett problem som forskning alltid har tampats med, men det handlar om tid. Forskare har väldigt lite tid avsatt till att förmedla budskap, även om det är extremt viktigt. Som tur sker det även framsteg där! Ta t.ex. Östersjöcentrum på Stockholms universitet som har anställda vetenskapskommunikatörer som med moderna hjälpmedel förmedlar och pedagogiskt presenterar resultat från stiftelsens forskning. Sedan är det upp till de som förvaltar våra vatten att ta del av forskningen och ta lärdom av bra exempel där den tillämpas praktiskt och gör skillnad för våra vattendrag. Dessutom är kostnader en återkommande faktor som sätter käppar i hjulen, både för forskare och vattenförvaltare. Anslagen till miljöförvaltning är inte på långa vägar vad den skulle behöva vara. Allt kostar pengar, och det är väldigt dyrt för en länsstyrelse att skicka ut folk som ska göra saker i fält. Som sagt är det väldigt komplexa system att jobba med och kunskapströskeln är hög, men det försvarar inte passivitet och ovilja att bredda eller ändra arbetssätt.
  2. Det tillämpas redan till viss del som ett komplement i miljöövervakningen, men i den nationella övervakningen av trendvattendrag görs mätningarna fortfarande månadsvis. 2016 fick SLU uppdraget av HaV att undersöka möjligheterna till att implementera använding av sensorer i miljöövervakningen av vattendrag. Det har redan släppts en del rapporter, och i Sävjaån samt Fyrisån pågår fallstudier. Slutsatserna i rapporterna ser bara fördelar med använding av sensorer och dataloggers. Det är med andra ord på G, men det är samtidigt en kostnadsfråga och anslagen till miljöövervakning är helt beroende av den politiska viljan. Ett tips är att kontakta Jens Fölster vid SLU eller någon annan som jobbar med miljöövervakning av vattendrag. Ytterst tveksamt om "fiskevårdare" håller sig uppdaterade på den fronten. Här kan du läsa mer: https://www.slu.se/institutioner/vatten-miljo/forskning/forskningsomraden/miljoovervakning-och-verktyg/sensorer-for-hogfrekventa-matningar-i-sjoar-och-vattendrag/ https://www.richwaters.se/sensorer-ett-bra-komplement-i-miljoovervakningen/
  3. Är det äntligen en gnutta självinsikt vi ser hos myggan? Trots att du försöker projicera det på mig. ? Jag har inget intresse av att spendera min tid till att sitta och försöka förklara för dig, och övertala dig om saker som redan är fastställda. Det är hopplöst när du redan skapat dig en alternativ sanning som du med stolthet tror stenhårt på. Lyder ditt råd och binder några flugor. Tack och adjö!
  4. Du pratar om ett enzym som bara finns hos retrovirus t.ex. HIV. Det används inte för att klippa i DNA. Till det används enzymet Cas9 från bakterier. Du kanske snappade upp det när förra årets nobelpris delades ut. Det är däremot helt irrelevant i detta sammanhang. Du kan inte bara plocka något du har hört och försöka applicera det där det passar dina konspiratoriska tankar. Problemet med individer som du, är att ni tror er veta bättre än den samlade vetenskapen. Dina analyser av pandemisituationen, vaccination, tolkningar av data osv, är rent ut sagt patetiska. Det blir tydligare ju mer du skriver i den här tråden. Du har väldigt höga tankar om din egen slutledningsförmåga, samtidigt som du ignorerar vad bättre vetande säger. Du har fel. Förstår att det smärtar dig att höra att andra vet mer och bättre än du själv, men det är bra att du inser det. Åk ut och fiska istället! ?
  5. Det är en konstig tid vi lever i. PS. Touche! Som oftast finns det undantag i naturen. ? För tydlighetens skull utelämmades det, i detta fall, irrelevanta (men häftiga) enzymet.
  6. Du är medveten om att det även finns Covidvaccin som tagits fram på klassisk väg? Alltså genom att odla viruset på labb för att ta fram en stam som inte är virulent och som då kan injiceras. Vad är det som gör dig orolig? För mig låter det som att det är din egen okunskap.
  7. Osäker på om du trollar. Du verkar inte riktigt förstå vad mRNA är eller vilka funktioner det har. RNA är inte DNA, det är bara en snutt av genetisk kod som berättar för ribosomerna vilka proteiner som ska syntetiseras. Det kan INTE på något sätt ske i motsatt riktning. Detta handlar om grundläggande biologi och det är skrämmande att den här konspirationsteorin överhuvudtaget fått fäste. Hälsningar från en biolog
  8. Öringen är på många olika sätt otroligt anpassningsbar. Det kallas för hög fenotypisk plasticitet och är receptet till artens framgång. Just när det gäller färger stämmer det att öringen till viss del anpassar sitt kamouflage till omgivningen. Det sker genom att olika pigment i öringens hud absorberar olika mängder av olika våglängder av ljus, och på så vis signalerar till hormonsystemet att det är dags att ändra kamouflage. Pigmentet det främst handlar om är karetonoider som ger röda-gula färger. Purinkristaller står för skimret. Aggressiva beteenden påverkar också genom att individer som gått förlorande ur en konfrontation antar en mörkare nyans. Det kan man ofta se i samband med leken, och är även det hormonellt styrt. Prickmönstret är däremot genetiskt styrt, av en enda gen faktiskt, och ärvs av avkomman. Det kan finnas flera genetiskt skilda populationer i en och samma sjö som leker på olika platser. Det kan leda till mindre morfologiska skillnader och skillnader i beteenden, t.ex. hur de födosöker eller typ av sexuell ornamentering.
  9. Här kommer ett något nördigt svar som kanske kan ge svar på frågan! Harren i Norge och den svenska inlandsharren hör till samma metapopulation och har sitt ursprung i Sydeuropa. Som art har harren ovanligt låg genetisk variation, vilket kan bero på Foundereffekten (förlust av genetisk variation när få individer utgör grunden för en ny population) orsakad av kraftiga populationsminskningar under pleistocens nedisningar. Dessutom så vandrar och sprider sig harren ogärna jämfört med andra salmonider. Låg genetisk variation gör att en art är dålig på att anpassa sig till nya, kanske kyligare förhållanden. Det i kombination med att harren ogärna sprider sig förklarar nog delvis den begränsade lokala utbredningen. Den europeiska harren har tre genetiskt skilda populationer: den nordvästliga/centraleuropeiska, nordöstliga och den sydeuropeiska populationen. Den nordvästliga harren spred sig under sen pleistocen (126.000 - 12.000 år BP) från en sydeuropeisk glacial reliktpopulation norrut, via Donau och Elbe till Vänern, och vidare från Klarälven och Glomma. På så vis bildades en nordvästlig population i det svenska och norska inlandet. Harren som finns i Bottenviken har ett annat ursprung och hör till den nordöstra populationen, samma som den finska och ryska harren. Edit: Det jag skriver om harren här är i princip sant även för siken, som också den spred sig norrut via Donau och Elbe vid samma tid. Vill man fördjupa sig i detta har jag en del litteratur jag kan hänvisa till via PM!
  10. Det kan man göra! Funkar även fint att bara köra med kulkedjeögon som förtyngning, speciellt när man fiskar grunda vikar med mycket vegetation. Binder du in ögonen på ovansidan av en krok i storlek 10 så kan du få den att simma med krokgapet uppåt! Brukar binda flicksländenymfer på det sättet, väldigt effektiva.
  11. Funkar fint! Tycker de passar bäst på streamerkrok runt storlek 8-10. Chaineyes/kulkedjeögon är lite lättare jämfört med guldskallar (som oftast är i mässing) och tungstensskallar.
×
×
  • Create New...