ZugBugger

Ingen aning. Har sökt på flera lintillverkares sidor utan att hitta svaret.

Vad betyder att en lina är klassad som t.ex. 8/9? Jag är van att spön är klassade för lämplig DT och WF-lina, men att en WF-lina är "dubbelklassad", vad betyder det?

Ok, på grund av tillgång på fiskevatten så har jag själv inte bundit många checknymfer på ett tag då jag främst fått fokusera på sjöar, trots att fiske i strömmande är mitt huvudsakliga intresse... Jag fortsätter mitt sökande/experimenterande men tror just nu att jag får knyta nya nymfer som är endera oförtyngda eller knutna med krokböjen uppåt om jag ska lyckas få dem att simma som jag avser när jag sitter vid städet.

Någon som har tips på hur man ska binda och/eller välja material som gör att simmande imitationer simmar på rätt sätt? Med "rätt sätt" menar jag att imitationen simmar som man avsett vid bindstädet - har man försett en simmande nymf med ryggsköld och man fiskar den i en sjö så vill jag gärna att skölden oftast är på ovansidan när man sträcker tafsen. Klarar den detta så är jag övertygad om att den även funkar i strömmande vatten där balansen ofta kanske är mindre viktigt? Har läst en del om detta problem och som det verkar är det nästan bara korta, gärna kraftiga, krokar som inte förses med extra vikt som klarar detta. Lägger man till vikt kommer troligen flugan att "tippa över" så att ryggen hamnar på undersidan. Kölkrokar föreslås också. Väder man kroken upp-och-ner och binder mer jigg-likt så verkar balansen bli bättre och samtidigt minskas risken att få bottennapp när man fiskar djupt/nära botten. Med dessa fördelar förstår jag inte varför inte fler mönster är designade med krokspetsen uppåt. Nackdelen kan vara hur fisken krokas och att skadorna kan bli större. Det senaste argumentet har jag svårt att förstå då man säkerligen oftast fiskat sina förtyngda nymfer med krokspetsen uppåt (i sjöar / stilla vatten) utan att veta om det? Vad kan man göra för att få sina simmande nymfer att få bättre balans?

Allvarligt talat! Någon som vet om denna säljes i Sverige av något företag? Går att beställa från Derekmckenzie, men skulle hellre beställa av någon närmare. Vill ha.... http://www.derekmckenzie.com.au/Stripper%20Clip%20Fly%20Line%20Magagement.html

Jo nog är det så, men det här verkar vara ett sätt att verkligen gräva fram det sämsta i en då svia kryper i ögonbryn, skägg och öron (bl.a.), knutarna krånglar pga fingrar som är täckta av diverse blodsugare och öringen äntligen vakar inom kastavstånd (dom simmar längre ut när man är klar) osv...

Det är bara att bita ihop och lida... Man ska alltså hantera de minsta flugorna i asken, de klenaste tafsarna, pillrigaste knutarna samt det långsammaste möjliga fiskesättet då svidknotten och myggen är som värst - klart galenskapen lär komma som ett brev på posten...

Snabbt svar, tackar! Har testat mygglarvimitationer någon gång utan framgång, men det ska erkännas att det varit ett fåtal gånger och inget försök har varit särskilt länge - får ge det en ny chans! Upplever att fiskens beteende i detta är mer regel än undantag; för mig har det varit näst intill omöjligt att få fisk då det blivit vindstilla även om resten av fisketuren har gått bra, fisken verkar oftast plötsligt byta kost och jag kan packa ihop och gå hem ....

Ok, tänk er följande: Fiske i sjö (i mitt fall mestadels i norrland), vinden som funnits där tidigare på dag/eftermiddag har mojnat och sjön ligger nu som en spegel. Det har förekommit sporadiska vak och fisk har tagit både på diverse torrflugor (dag- och nattsländor) samt nymfer som t.ex. haröra samt PT. Den spegelbkanka ytan bryts av fisk ute på frivattnet som lugnt tar insekter under ytan. Ingen av de flugor som funkade nyss fungerar längre. Vad händer? Vilka insekter är det som gäller samt vilka flugor/tekniker väljer ni i dessa lägen?

Ok, tackar! Snyggt kastat och filmat; rörelserna i kropp, arm, spö och linhand går väldigt bra att studera i ditt klipp - ska kolla in denna många gånger :-)

Ok, ska testa.

Intressant artikel; ska tänka på detta vid nästa pass. Undrar hur man ser på hur dubbeldraget ska utföras för att fortfarande få en jämn/konstant acceleration? Upplever att många tycker man ska vänta med själva draget till kastets slutfas, men ska man göra så borde väl den konstanta accelerationen bli något svår att få till? Det känns som detta är mer görbart om man kastar med en initial translation (Wulff, Kreh mfl) än med underarmskast där mer av kastet innehåller vinkelförändringen (vilket då kanske medför att dubbeldraget görs under hela kaströrelsen?)?

Känner också att det är jobbigare/fel att inte vinkla och låta rullen hänga mot marken; minsta möjliga motstånd känns bra mycket bättre och för egen del tycker jag som sagt att man kan kasta mycket mer avslappnat då man inte måste hålla för att motverka vridningen som rullen vill göra.

Spelar detta stor roll? Om man kastar mellan horisontal och vertikalkast känns rullens vikt betydande om man riktar den mot målet och verkar påverka greppets hårdhet till det sämre då man aldrig kan slappna av helt, i motsats till om rullen får hänga som gravitationen påverkar den? Detta gör i mitt fall att jag kastar med sidan av spöt. Känns som att man inte ska göra det men vad säger ni om detta?

Tack för detta; jo, jag håller nog på att sno ihop en blandning av diverse stilar. Tror min grund är att hålla armbågen lågt och relativt nära kroppen samt att jobba mest med underarmen som drar spöt i linje mot axeln. Mina anledningar är främst att det känns avslappnat och lugnt, att det är relativ enkelt att hålla koll på lina och spötopp då man behöver korrigera något samt att med öppen stance går det bra att förlänga kaströrelsen. Tycker också att v-greppet verkar vara bäst för mig och min tracking... Nåväl, än är det långt kvar till konsistenta snygga linbågar