Jump to content

rensvind

Edgemember+
  • Posts

    1,910
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    26

rensvind last won the day on June 17

rensvind had the most liked content!

About rensvind

Information

  • Bostadsort
    inte BC

Kontakta medlemmen

  • E-mail
    y.alexander.z.persson@gmail.com
  • Telefon
    0723105418

Recent Profile Visitors

4,376 profile views

rensvind's Achievements

Frontline Member

Frontline Member (4/5)

287

Reputation

  1. Havsöring för mig har alltid varit skånekusten vintertid eller om det är älv så Em och Mörrum. Nu när jag bosatt mig i Närke har jag fått omvärdera en hel del av mitt fiske och är nuförtiden rätt sugen på att prova nya vatten genom små expeditioner med min älskade 4,30 m långa fiskeplattform. Bergeforsen verkar ha rensat ut de värsta dräggen och gangstrarna från förr så jag lurar på en tripp i höst. Allahelgonshelgen i början på november med egen båt på zon 3. Helt blank är jag (kanske inte helt men nästan iallafall ). Det är inte kust och långt från en smålänsk å, mer som ett delta! Jag tänker enhands från båten främst men är det sving, strip eller lite däremellan? Är det ömoborsten, spigg och andra kustkryp på strlk 6-8 eller zonkertuber och rent av danska muddlers på blankstryk? Jag kan binda allt och har garderoben full av linor och allsköns grejer men behöver inledande hjälp med grovsorteringen. Det är ju rätt stora skillnader i utrustningskrav beroende på vad som gäller. Välvillig vägledning mottages tacksamt. -Rensvind Bild från expedition till Grövelsjön förra midsommar (tack Jonas för tips)
  2. Det var vänligt sagt kommande från en som vet vad umbäranden innebär. Det är en enorm lättnad när man får kvittot på att man faktiskt hade rätt. Undrar hur många som gett upp precis när det är till att vända och koncensus blir att -"det går inte". Det mesta inom rimliga gränser går, bara man ger sig fan på det och vägrar ge upp. Jag börjar snegla på höstfönstret nu, det borde vara lite svårare...
  3. Tredje gången gillt brukar man ju säga och detta, pandemins andra år 2021, var vädergudarna på min sida, jag hade en stabil plan och dessutom hade jag några extra trick i rockärmen som jag dammat av från mina år i Kanadickernas hemland. Vintern dröjde sig kvar på destinationen och väderomslaget till vår kom dagarna innan avfärd. Med detta började rapporterna om fångster från min lokala kontakt trilla in om Kanadicker på trolling över grundvatten. Efter en lång vinter av flugbindning och utrustnings-uppgradering var jag minst sagt övertaggad, mitt självförtroende var smitt i stål och förväntningarna på mina tre fiskedagar var oproportionerligt stora. När läget är teoretiskt perfekt och allt ser ut att stämma blir det, i alla fall för mig, oftast magplask och ursäkterna för misslyckandet tvingas bli alltmer fantasifulla. Men att misslyckas denna gången, det kändes helt enkelt omöjligt. Det kunde inte ske. Det fick inte ske. Jag var berusad av mitt självförtroende och så när dammet lagt sig efter mina tre fiskedagar behövdes inga ursäkter för jag åkte hem med en stor seger i hjärtat. Färden upp gick som väntat, och ju längre norrut jag kom desto mer grönska återtogs av vinterns gråbruna slöja tills jag färdats ett par månader tillbaka i tiden. Den nyinförskaffade ljudboken var otrolig, helt enkelt fantastisk så milen blev lätt avhandlade. Googletanten försökte i vanlig ordning luras med senvägar ett par gånger men de nitarna hade jag redan gjort tidigare år och lyssnade inte på henne. Jag kvarterade in på samma ställe som förra året och allt kändes bekant och stärkte självförtroendet ytterligare, om det var möjligt. Jag tillät mig tom. att inte åka ut första kvällen eller ens reka utan slog mig lugnt till ro och pysslade i ordning allt, preppade båten och dubbelkollade allt. Upp med tuppen och ner till sjön där jag blev stående säkert 5 minuter och bara stirrade på snöhögen på ”rampen”. Det var inte med i planeringen. Skiten måste i så jag tråcklade ner mig i alla fall och tanken att aldrig komma upp igen med en framhjulsdriven bil i snö och lös stubb som underlag sköts åt sidan för det skulle bli ett senare problem, i värsta fall fram till hemfärdsdagen så det är ingen idé att jamsa om nu. Det kom en trevlig engelsman förbi med sin hund från skogen och vi pratade lite innan jag gav mig ut. Så fint det är när man drar ut första gången på en expedition, alla förväntningar och upplevelser ligger framför en och vinden biter i kinderna. Första förmiddagen plockade jag på nya platser som jag fått positioner på för att hitta de intressanta strukturerna. Den nya ”båt-åttan” var helt otroligt lätt och fin. Jag fattar inte att jag fått den så billigt, det var ett perfekt spö för jobbet. Runt lunchtid började trollingekipagen harva över de heta platserna men jag fick inga indikationer från dem om var det ”var på” för tillfället. De fick helt enkelt ingenting och jag tyckte lite synd om dem att de måste repa rakt över de heta platserna utan att kunna ”gnugga sig fast” som jag kan. Eftersom de inte visade var fisken fanns fick jag helt enkelt ta reda på det själv och gnuggade runt en holme med fina kanter. Min strategi första dagen var att bucktaila som jag lärt mig i Kanada för att lokalisera en fisk för att sedan gnugga järnet på platsen efter fler. Att åka runt och glo på ekolodet är för tradigt så det orkar jag inte med, man missar ju omgivningarna då. Jag valde ut en kant ”som jag gav mig fan på” och satte igång. Jag hade framgångsflugan från förra året på för säkerhets skull och jag fick snart på en bra fisk. Det visade sig vara en metergädda som sabbade trailerwiren så jag blev lite sur. Jag flyttade mig längre ut och på 5-meterskanten blev det tungt, tvärtungt. Inga huvudskakningar, inget motstånd, bara tungt så jag tänkte att det nog var en gren eller nåt annat mög som sjön för tillfället var full av så jag bara spände hårt och vevade. Döm av min förvåning när tafsen kom och en bra Kanadick hade flugan i mungipan. Se på fan, nu vet jag var jag ställa mig och gnugga idag! Och gnugga gjorde jag, på den kanten runt hela holmen men även andra platser. Inget mer blev det den dagen fast det var en bra start. På kvällen vid rampen kom engelsmannen på sin kvällsrunda och han fick fisken och blev väldigt glad. Han rapporterade dagen efter när vi träffades igen på morgonen att det blivit stor succé i hemmet, han hade återvänt som hjälte. Dag två var det samma sak. Jag gnuggade hela förmiddagen och eftersom trollingekipagen vägrade fånga fisk så fick jag åter igen ta saken i egna händer och leta rätt på dem. Jag siktade in mig på en grundtopp som jag gett mig fan på och satte igång, kors och tvärs bucktailandes, denna gången med en trevlig hot orange kanariefågel. Kablam och där satt en till i samma storlek som dagen innan, en snabb titt på ekolodet och jo det var 5 meter djupt.... Jag hade hittat en och hoppades att det skulle finnas fler och satte igång med gnuggandet. Efter ett tag blev jag lite styv i korken och växlade upp flugstorleken som jag var tvungen att ta fram 10-an för att hantera. Det var en sak för yngre män det där kände jag ganska omgående. Även om det gick över förväntan bra och utan missöden en timme eller så, kände jag den stora kraften i mekaniken och att en felvridning av axel eller handled nog skulle svida till rejält. Jag insåg mina begränsningar och återgick till båt-åttan. Vid lunchtid blev jag inbjuden till en holme av min lokala kontakt och diverse trollingkamrater för kolbulle. Det var fina grejer det och trevligt med en paus i trevligt sällskap och mycket kunskap och tips utdelades. Detaljerad beskrivning om en ”inte under 10” som gått förlorad under morgonen ökade temperaturen på fiskeivern i hela gänget. Fler fiskeplatser markerades på kartan för kommande expeditioner. Dag två slutade utan missöden, annat än att en fluga klipptes av mitt i en infiskning av en förmodad gädda med välslipade tänder, men heller inga fler fiskar och jag började tvivla lite på om det skulle bli stor succé eller bara lite lagom. Jag var girig. Dag tre var all-in. Eftersom fiskarna de andra dagarna kommit över 5-meterskurvan hade jag stenhårda förhållningsregler att inte vika en tum från denna. Jag detaljritade upp en lång djupkant med ekolodet och letade efter hyllor på 5-meterskurvan. Jag hittade en fin och gnuggade med 50-metersförflyttningar med jämna mellanrum. En elmotor med ankringsfunktion är Guds gåva till idioter som mig. Jag gnuggade och gnuggade med kanadickflugan och när hyllan var fiskad fortsatte jag längs 5-meterskurvan. När man står mitt ute på sjön och kastar 20 eller så meter och strippar hem en fluga i denna enorma vattenmassa är det lätt att tvivlet börjar sippra in. För att minimera detta drog jag upp huvan på jackan för att bara se vad jag behövde se, jag hade tunnelseende på linan och visualiserade djupkanten under mig och hur jag skulle fiska den. Jag låg på 5-meterskurvan och ett kast bakåt nådde 3-meterskurvan och ett kast framåt nådde 7-8-meterskurvan. 5 kast fram, 5 kast bak, förflyttning 50 meter, repeat! I timvis. Jag vägrade ge mig, det skulle bara gå och dessutom var sjörået skyldig mig lite till efter att ha snott min propeller förra året och sin frukostmacka hade hon ju fått varje dag. Mitt i denna feberdröm sprallade det till nästan ända inne vid båten, mitt i en strip och jag satte kroken resolut. Upp kommer den minsta kanadicken hittills men den för mig mest värdefulla. Den var så fin och den hade valt mig och min kanadickfluga där mitt ute på sjön. Efter den längsta och skoningslösaste insats jag gett mig på hittills hade sjön efter flera timmar på 5-meterskurvan belönat mig min fisk. Jag vrålade som en idiot, dansade i båten och rev av huvan för att se mig om och återvände till omvärlden i den tilltagande dimman. Vilken lättnad. Jag var tvungen att ge mig själv lite paus så jag puttrade iväg för att utforska den andra sidan av det stora grundet. Jag letade igen efter en hylla på 5-meterskurvan och slöhöll bucktailspöet mest för att ha något att göra. På en stor platå drog det i så sjuinihelvete. Detta var något annat än jag tidigare varit med om. Vi kämpade fram och tillbaka och till sist låg en riktig rugg i håven. Den var för stor för att hantera själv på ett rimligt sätt för fotografering så jag snabbmätte den till 75 cm och den var dubbelt så bred över ryggen som tidigare fisk jag vet vägt in på 3,5 kg. Jag gnuggade på i området tills det började ta emot och puttrade på kvällen tacksam in mot land, lyckades asa upp ekipaget, sov självgodhetsruset ur mig och styrde kosan söderut och in i försommaren igen. Kanadickflugan förtjänade sin pensionering och hänger nu på paradväggen i gott sällskap av andra tuggade flugor som minnen av hjärtevärmande upplevelser och stora framgångar vid vatten med flugspö i hand. Steg för steg lär jag mig lite mer om detta märkliga fiske. Jag har bra positioner för att kunna gnugga med självförtroende nu men flugfiske på öppna vatten sliter mentalt, jag är inte stark nog att hålla på hur många dagar som helst utan att iallafall ha indikationer att man är på rätt ställe så jag fuskade lite med bucktailing denna gången. Fast utan lite fusk och lättköpta framgångar vore det nog för svårt att kötta på mitt på sjön och bara fantisera om att det kanske finns en fisk på just den platsen. Nu är jag ostoppbar i jakten på denna märkliga padd-gädd-öring för jag vet att det går. Det går, bara man ger sig fan på det. Övertaggad dag 1 Ettan kom (den är död och avblodad och förmodligen i engelsmannens mage) Lunchpaus dag 1 Tvåan kom och han börjar bli självgod (död och avblodad, fisken alltså. Den blir Indian candy till sommarlovet) Kanadicker äter tydligen rejäl frukost för dessa sticker ut ur munnen på dem Ibland lättar det upp men oftast är vädret ganska besvärligt Välförtjänt resultat av slitet på 5-meterskurvan. Glad som en speleman! Ruggen sista dagen som grädde på moset. Självgod tönt i 7 lager kläder
  4. Nej. reklamen säger "avskräcker" och det tror tydligen de flesta på. Man kan läsa innehållsförteckninegn och upptäcker att "avskräcker" kanske är lite missvisande. Ungefär som att säga att Round-Up är ett "ogräsmedel". Det är ett växtgift. Bekämpningsmedel klass 3, Reg.nr 4775 Innehåller: d-Alletrin 0,5g. Skadlig vid inandning. Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtids- effekter. Förvaras oåtkomligt för barn. Läs etikett före användning. Undvik utsläpp i miljön. Innehållet lämnas till godkänd avfallshanterare i enlighet med lokala/- regionala/nationella bestämmelser.
  5. Hoppas det fungerar för fiskare och sk naturälskare som använder insektsgift för att slippa myggen är absurt. Hur många använda thermacellkuddar hamnar på marken, tex vid fjällvattnet, och dödar insektslivet i vattnet? Vandraren som har thermacellen igång och skapar en inkektsbefriad (inkl bin som alla tycker om nuförtiden) stig genom skogen. Eller jägaren som sitter i skogen och skapar en 10m3 insektsdödarzon runt sig. Thermacell, stermin etc tar allt, inte bara mygg som de flesta i sin ignorans verkar tro. Jag ska köpa en till frugan som är världens mygg-gnällspik och hårdtestar i sommar om någon indikerar att den har någon effekt.
  6. Bort med vildlaxen = större efterfrågan på odlad lax. De gör så över hela världen ibland mer eller mindre tydligt (i BC är det en fullskalig utrotningsstrategi mot vildlaxen då den odlade produkten får monopol) så detta har inte med skyddandet av vildlaxen att göra. Om de vill skydda vildlaxen så vet de vad som behöver göras.
  7. Förra året var jag för sent på det, så i år tidigarelade jag hela expeditionen för att öka mina chanser och förhoppningsvis pricka fönstret bättre. Jag hade min strategi ganska klar över de tre dagar jag hade till mitt förfogande om vädret tillät. Första dagen var bra läge utan stark vind, jag var självsäker och stark och körde i 14 timmar på positionerna jag fått förra året av min lokale kontakt samt de platser jag själv hittat. Vilken skillnad från förra året att nu ha en detaljerad hemmaloggad djupkarta på ekolodet att gå efter. Jag betade av plats efter plats enligt min strategi och lade halva första dagen på en skarp djupbrant jag trodde mycket på. Endast en abborre fick jag för det besväret. Andra dagen var det storm så jag fick kämpa som ett djur. Det går förvånansvärt effektivt att kasta även i jävlig vind tack vare ankringen med frontmonterad elmotor som lägger upp båten så fint att vinden alltid kommer över ”rätt axel” i en bra vinkel så kasten blir långa. Men det blåser hål i huvudet och jag blir galen av långvarig vind och var tvungen att söka lä bakom öar med jämna mellanrum för att vila upp mig och få bruset ur skallen. Även dessa platser valdes för att de var fiskbara såklart så jag satt inte och bölade direkt. Jag körde på 14 timmar även denna dag och på kvällen var jag för trött för att äta. Jag fick meddelande av min lokale kontakt att jag varit på rätt ställe där och där för tydligen är mitt påhitt en lokal angelägenhet nu och han hade haft spejare på sjön som hållit koll på mig och rapporterat mina rörelser till honom. Jag undrar vad de kallar mig? Hursomhelst fick jag uppmuntrande peppningar och ett par nya positioner att prova min sista dag. Morgonen därpå vaknade jag med sprängande huvudvärk och hade ont överallt och tvekade på om jag ens skulle orka ur sängen. När jag till slut lyckats bryta mig ut i det lilla köket, och fått en kaffekopp i handen såg jag att träden inte vajade så farligt. Sepåfan, nu är det läge igen och det spratt till i gubben och livet återvände till min sargade kropp. Sista dagen gick som i ett töcken, ungefär som jag minns att det var att ha svår laxkoma/psykos. Jag kastade och kastade, bytte plats, kastade och kastade, bytte anfallsvinkel på platsen och så höll jag på non-stop. Jag började småprata med sjörået och fåglarna och frågade om råd men fick inget svar. När själen kändes redo att lämna kroppen till sitt öde begav jag mig stukad sent på dagen mot den sista platsen för denna gång som jag fått kvällen innan. –”Där har jag fått stora jävlar i höstas”. Jag småputtrade med utombordaren för att hitta bottenstrukturen och såg ett eko på lodet och tryckte in ankringsknappen på elmotorn, som varvade upp. Den gick på fullt spett så att det visslade utan att båten stannade. Propellern var borta! Lite jobbigt kändes det då. -Jaså du sjörået, sade jag, du har tydligen tagit ditt offer men vad får jag för det? Inget svar. Jag åkte över positionen några gånger och fiskade den från olika håll, bytte fluga och höll på. Jag drog mitt sista ess ur min sista rockärm och så plötsligt slackade linan och jag vimsade något om att det var konstigt med sjögräs. Linan blev stram och det gungade väldigt tungt eftersom jag drev i den tilltagande vinden. Jag tog fisken hårt och när den kom nära båten hörde mig själv säga – Visa dig innan du kliver av Gäddj**vel så att jag inte tror något annat. Då bröt en brun fläckig kropp (inte grön!) ytan i en vältring och först begrep jag inte vad det var jag såg. Kunde det verkligen vara sant!? I en fritt drivande båt fick jag börja röja runt efter håven som varit undanstoppad sedan länge och mirakulöst nog låg det strax en Kanadaröding på 3,5 kg i håven. Min lokale kontakt var också ute på sjön en bit därifrån och det var skönt att kunna åka över till honom och tacka personligen för allt han gjort för mig. Jag var helt sjukt lycklig och bröt ihop när jag släpade upp båten för sista gången denna expedition. En pusselbit är lagd och självförtroendet är smitt i stål. Nästa år blir jag ostoppbar! Hoppas bara det inte tar 70+ timmar till innan nästa kontakt... Fin fisk men fel art Bilden jag skickade till min fru när hon den sista dagen på morgonen frågade hur det var. Jag tror inte hon blev så övertygad om att allt var sådär jättebra som jag skrev i SMSet... Där satt den och idel glada miner igen!
  8. CS54 och Tiemco 777sp for life! Fantastiska båda två
  9. Bäst på planeten, perfekta redskap för osvikligt hårt bruk. Vill man ha pynt får man måla naglarna eller köpa nåt överprissatt amerikanskt pynt att pilla på i tv-soffan. I verklighetens skit och helvetes fiskedagar i obygden med alldeles för stora motståndare i tafsänden är det Danielssons produkter som räddar tillvaron.
  10. Jag ska bo i busken vid sjön, eller på sjön i båten.
  11. Hej, jag tänkte åka och fiska i Grövelsjön i sommar. Jag har letat och letat och hittat massa om fisken runtomkring Grövelsjön men ingen om fisket i själva Grövelsjön. Jag undrar bara när jag ska tima i det. Nu sitter ni säkert och tänker att "det vet väl alla att i fjällsjöar ska man fiska då och då för vid tillfälle hitochdit återfinns öringen och rödingen i strömmande vatten etc" men jag vet inte det för jag är skåning i Örebro som bara fiskat i fjällen när det passat kalendern, aldrig med någon särskilt plan om när det skulle vara bäst. Så kort och gott, har ni några goda råd till mig om när jag ska lägga min resa? Mitten på juni, slutet på augusti etc?. Och det är i själva Grövelsjön jag vill fiska även om jag förstått att Femundsmarka, forsksjöarna, storån, grövlan etc är "de riktiga flugfiskevattnen", Man jag gör sällan saker som man ska. Jag gör som jag vill. Vänligen
  12. Det gick väl sådär, eller rent käpprätt gällande att få tag på kanadicker. De flesta andra arter lyckades jag slumpfånga så helt nollad blev jag inte. Men mycket trevligt hade jag och det var en spännande satsning i fantastiska omgivningar. Särskilt spännande blev det första kvällen när fjällstormen krashade ner i sjön likt guds vrede över mig där jag satt och hela sjön reste sig ilsket och det blev överlevnadsläge för att inte slå runt. Det var som att köra ubåt ett tag men desto mer uppskattar man när vreden dragit förbi, allt blir lugnt, solen tittar fram och man uppskattar livet. Jag fiskade hårt på mina valda platser i tre dagar men de enda kanadickerna jag såg var när den lokale trollingkontakten kom förbi på sjön och visade upp två praktexemplar. Jag missade fönstretmed ett par veckor för de verkade inte uppehålla sig på flugbart vatten denna gång. Nåja, nästa försommar öppnas fönstret på glänt igen och då är jag på plats igen för rond två. Jag ger mig aldrig och jag ska ha en på fluga i detta vatten. Så är det med den saken.
  13. De har alltid fiskat hemmaklippta korta klumpar och det är väl delvis därför Skagitanglers haft sådan rasande framgång i Danmark eftersom det var de som gjorde skagittekniker och livfulla men tunga flugor tillgängliga för den stora massan. Att älvarna är 15m breda hjälper inte speyverksamheten heller nåt märkbart...
×
×
  • Create New...