Jump to content

Nya Zeeland i vinter


Klockar
 Share

Recommended Posts

Hej!

 

Sitter och klurar på en resa i vinter och känner mig väldigt sugen på Nya Zeeland efter att ha sett en del filmer och läst en del om andras fiskeresor dit. Någon annan som är där nere eller har planer att åka dit i vinter? Hade varit trevligt med lite sällskap :)  Samt att man kanske kunde komma undan lite billigare med bilhyra om någon vore intresserad av att dela.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

virrewhiskey, gött, när kommer ni vara där och vilket område?

 

Andreas89, jag tänker mig 3-4 veckor i antingen januari eller februari. Har en sak planerad sista helgen i januari så vill gärna vara hemma då.. Men du har varit där innan? Vilken period var du där då? Lite osäker hur tidpunkten för resan påverkar fisket, antar kläckningar mm varierar beroende när man är där. Undrar när bästa perioden att vara där är? :)

 

Svanberg, tack för tips, låter som en rimlig peng för en månads hyra!

Link to comment
Share on other sites

virrewhiskey, gött, när kommer ni vara där och vilket område?

 

Andreas89, jag tänker mig 3-4 veckor i antingen januari eller februari. Har en sak planerad sista helgen i januari så vill gärna vara hemma då.. Men du har varit där innan? Vilken period var du där då? Lite osäker hur tidpunkten för resan påverkar fisket, antar kläckningar mm varierar beroende när man är där. Undrar när bästa perioden att vara där är? :)

 

Svanberg, tack för tips, låter som en rimlig peng för en månads hyra!

Vi ska va där från 4 januari till 27 mars, vi åker nog runt överallt. Vi kanske möts då, verkar vara många svenskar som åker dit, de kan man förstå till sånt drömställe

Link to comment
Share on other sites

Jag var där December till Mars förra året och tycker ärligt talat att det är otroligt svårt att plocka ut några höjdpunkter kring förhållandena vid fisket. Cikador, visst, men med de imitationer jag köpte där nere var det fisket svårt. Varje fisk som fick ett försök störtade upp från botten vid första kastet, hängde någon centimeter under flugan ett par meter för att sedan neka. Jag lyckades aldrig reda ut problemet men visst är cikadafisket en favorit bland lokalbefolkningen, och helst vill de vara på plats i början av januari när de första börjar dyka upp och fisken blir tokig. Nackdelen med Januari är att landet har semester så februari är nog inte ett dumt val om man ska välja däremellan. Risk för lägre vatten i vissa områden men det är aldrig långt till ett vatten som inte tar såna smällar lika hårt. Nattsländorna fick bättre fart mot slutet av Januari, början av Februari om jag inte minns fel med explosiva vakrace när mörkret börjar krypa på. Det är otroligt spännande att svinga nattsländor nedströms i ytfilmen när det blivit för mörkt för mer riktat fiske.   

 

Min allmäna iakttagelse är annars att 90%+ av fiskarna som man stöter på under sightfiskeperioden mellan kl 10-16 ungefär står och plockar lättåtkomliga små nymfer som passerar framför näsan på dem. Detta gällde även under de perioder då cikadorna var igång och jag märkte ingen tydlig skillnad i aktivitet eller födovanor under de två månader jag fiskade sydön. 

 

Generellt verkar de ha en ganska avslappnad inställning till flugvalet där nere säsongen igenom. Små mörka Pheasant Tails, några nattsländenymfer i olika färger, några olika nattsländor, Blowflies, Manuka Beetles, en och annan cikada och små Parachute Adams täcker in det mesta. Min bästa fluga blev Stu Tripneys "Da Bomb", en ganska generisk dagsländenymf som sjunker som en sten och verkade oemotståndlig med rätt drift. Jag tror inte den fick dissen en enda gång när djupet blev rätt. Cdc'n'elk är en favorit här hemma och visst fungerande den både torrt, svingad i ytfilmen och våt även där nere. 

 

Jag var där med en vän som inte fiskar men våra intressen matchar ändå rätt bra då vi både ville längst upp i dalarna och knata runt. Vårt resetempo var ungefär tanka bil och fylla på matförråden, hika upp ett dalsystem och spendera några dagar med toppbestigningar och sen fiske för mig och löpträning för min vän, hika ut, ladda om och repetera. Varje sån cykel tog 10-12 dagar varav kanske 3 riktiga fiskedagar blev gjorda för min del och samtliga dessa turer var rena fullträffar. Kristallklara vatten mellan uppskjutande bokskogar och berg och fisk var aldrig några problem att hitta. I regel ett tiotal fina tillfällen att presentera en fluga för en bättre fisk på en dag varav jag i början krokade ungefär noll och mot slutet kanske 2-3 i snitt. Med en flugfiskarvän i gräset kan man nog putsa statistiken rejält för det största problemet när man fiskar själv där nere är att fisken som syns så bra från land lätt blir osynlig när man vadat ut och tappat höjdskillnaden. Ibland missar man även att en fisk smyger upp i poolen bakom en, blir skrämd och sedan skrämmer de fiskar du hållt koll på framför dig. En gång kom en trekilos smygande bakifrån och parkerade en halvmeter framför mig en stund som om jag vore en stock. Jag fryste till is och hela linpaketet kom flytande över honom men han brydde sig inte, det var en märklig upplevelse att se han stå och käka och göra sin grej. Han kanske visste att det var min födelsedag?

 

Southland, Otago och Nelson är fantastiska regioner och Fiordland, Mount Aspiring, Kahurangi och Nelson Lakes är rent vidrigt fina nationalparker. Man tror att man är förberedd för att man suttit hemma och kollat på youtube men det är ändå svårt att inte golvas. När man spanar ner i älven verkar sedan tillgången till skydd vara avgörande för hur bra fisken trivs. De bruna vill ha en håla eller en överskjutande bank i närheten att skjuta in under. 90-gradersvängar i älven är ett säkert kort och de tre fyra fiskar jag försökte mig på som jag klassade som 4-5kgs pjäser stod alla längst fram i en sådan pool. Regnbågarna har hjärnfel på många fronter så det är bara att leta på de mest ologiska platser och kasta första bästa fluga så tar den ungefär. Jag vet att vissa tycker jag har fel här och gillar nz-bågar men jag blev tokig över att de bruna var så svåra och regnbågarna på tok för lätta. 

 

Tyvärr var datuminställningen inte rätt i kameran, annars hade jag kunnat knyta turerna till datumen bättre men lite så tänker jag spontant kring första intrycken av landet  :) Nordön lade vi sex veckor på utan att riktigt hitta hem. Visserligen var en lysmaskgrotta kanske det häftigaste på hela resan men mina flygresor kommer i framtiden att gå till och från Christchurch. 

  • Like 8
Link to comment
Share on other sites

Fördelarna är rätt många vad jag fick höra. Dels sitter folk fast som värst i jobb innan semestern drar igång och turisterna har inte börjat strömma in än riktigt. Det går att fiska torrt med Manuka Beetles och Blowflies men vattnen är rätt kalla och det är mest diverse små nymfer som gäller. Framförallt finns det så klart rätt många fiskar som inte blivit trakasserade ännu, det är nog det största pluset.

 

Just det där med att inte fiska begagnat vatten är en rätt big deal om man inte fiskar i låglänta övergödda vatten eller i närheten av större sjöar där fiskomsättningen är så stor att det inte spelar någon roll. Folk går ofta inte ens upp i en flera mil lång dalgång om det står en bil som ser fiskemässig ut på parkeringen. Jag reflekterade själv över att man faktiskt plöjer fram och antingen skrämmer eller krokar nästan all stor fisk man passerar i de vatten där sikten är god. Det tar dessa fiskar minst 48 timmar att återgå till någt sånär normalt beteende igen enligt studier. Jag passerade själv samma vatten som jag fiskat några dagar tidigare när vi hikade ut samma väg ett par gånger och det var samma fiskar i samma pooler fortfarande. Ett kast räckte då för att skrämma slag på de jag försökt mig på några dagar tidigare. 

Link to comment
Share on other sites

Grym utläggning Andreas! Nu blev man ju inte mindre sugen att åka dit :) Verkar som fisket skiljer sig en hel del mot vad man är van vid här hemma men låter ju hur gött som helst. Jag har ganska dålig koll på de olika områdena på sydön så man får kanske studera det lite men Christchurch verkar ju vara platsen att utgå ifrån då. Om jag förstår dig rätt verkar det inte vara någon större skillnad på januari och februari då men med lägre fisketryck under februari vilket då är en fördel. När vill du åka själv, känns det som perioderna jag nämnde kan vara aktuella?

 

Johan M, du drar dit redan nu i november eller? Låter bra att känna en lokalare iaf!

Link to comment
Share on other sites

Johan M, du drar dit redan nu i november eller? Låter bra att känna en lokalare iaf!

 

Jag funderar starkt på det. Det lockar att vara först på plats, så att säga. Jan är ju som sagt semestertider, och februari, ja, då är ju risken för "begagnade vatten" ganska stor förutom de riktigt avlägsna som troligtvis kräver en dyr helikopterfärd. Jag har ju då tänkt att spendera en avsevärd tid (1 mån - 1 1/2), och enligt uppgifter behöver det inte innebära ett allt för stort hål i plånboken om man stundtals lever ett riktigt "nomadliv", dvs. tälta eller ta in på backpacker-ställen.

Vad som fick mig att bli intresserad av en tidigare avresa är denna sida, mycket matnyttigt där:

http://fishnewzealand.com/fly-fish-new-zealand-seasons/

 

Jan & Feb är de enda två månaderna som inte är ikryssade om man värderar avskildhet.

 

Spring (late October to mid December) is one of the best times to visit. By early November the weather is settling, the water level is dropping and there are relatively few anglers around before the summer season. It is getting warmer and the days are getting longer. To make things even better, the trout are hungry and at their least wary, with the result of larger fish being caught in higher numbers. Very good sea-run Brown Trout can be caught during this period. By December the warmer weather has dry flies more often used and beetles are on the water. Nymphs are also used occasionally as some trout take a lot of convincing! Dry fly / nymph combinations are often the norm for this time of year when there is some doubt what the trout are looking for. Weather and temperatures are stable.

Edited by Johan M
Link to comment
Share on other sites

Daniel:

 

Det är långt ifrån klart att jag kommer kunna åka men blir det av blir det Januari/Februari någonstans. Jag hör av mig om jag får ordning på det hela och det blir skarpt läge så att säga, men leta absolut vidare efter någon som kan lova något i första hand.

 

Johan:

 

På tal om Nomadliv - Campermate är en app du måste ladda ner på förhand. Där finns karta och info om alla doc-campingar och vi använde den hela tiden när vi fick tältplatspanik framåt kvällarna. Det är sällan mer än ett par mil till en sådan camping och det kan vara värt 35:- att sova gott utan att behöva oroa sig över arga rangers. Längs vattnen är det okej att tälta. Det står ingenstans av förklarliga skäl men lokalbefolkningen tittar på dig som att du är knäpp om du frågar om det är okej att krypa in i tältet vid vattnet och sen fiska vidare dagen efter. Är det väldigt uppenbart att det är privat mark är det bara att uppsöka närmsta boning och höra sig för, vi fick bara välkomnanden och godkännanden att tälta på marken. Ibland hade de även tips på pooler och annat. Längs större leder vill de att du håller dig ca 500m bort från leden och helst utom synhåll, men det är lätt fixat. 

 

Spark är en grym teleoperatör. Du får dels okej pris på samtal och 3g-nät över en månads tid men sen finns det oerhört generöst med "spark-zones" som är wifizoner runt deras telefonkiosker där man då får 500mb snabb wifi om dagen. Dessa finns ofta även ute i minsta håla och ibland mitt i ingenstans till och med. Vi hämtade mycket info och skötte kontakter till boenden, fiskebutiker och skype hem till Sverige helt via dessa.    

 

Använd doc:s backcountry huts flitigt, de är fantastiskt charmiga. Man köper biljetter i doc-kontoren för $5 styck om jag inte minns fel och sen ligger dessa stugor på en fullt rimlig dagsmarschs avstånd längs de fina backcountryvattnen. Jätteskönt att stänga in sig från sandflugorna och peta in några travar i spisen och mysa, och de har helt okej madrasser som man kan sova ordentligt på. Några av våra mest minnesvärda möten med trevliga människor var i dessa huts. Att tillbringa en natt med en lokal jägare eller fiskare är väldigt intressant, de har oerhört mycket att berätta, inte minst om landets märkliga politik och historia kring vildmarken. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Andreas: Förstår det, bara att höra av dig om det blir läge!

 

Johan: Ja det verkar ju onekligen ha sina fördelar att vara på plats tidigt, utom möjligtvis vädret då. Bra sida iaf! För min del blir det svårt att dra iväg så tidigt för jobbet, borde kanske planerat detta lite tidigare :)

Link to comment
Share on other sites

Jag ska dit dec-mars. Var där två månader förra året, det var så grymt att jag bokade hyrbilen för iår innan jag åkte hem förra året  :P

Jag tycker inte att det var så mycket fiskare där i Januari. Jag mötte mest vandrare som bara gick förbi meningen med livet...

Det enda problemet som blir är att fisken blir riktigt slö p.g.a värmen så se till att gå upp tidigt för bäst chans att fånga något.

 

Syns där!

Edited by Schill
Link to comment
Share on other sites

Nä jag tror jag mötte två guider och två ensamma fiskare på hela min resa om man ser till fisket i nationalparkerna och jag fiskade mest i Januari. Däremot många vandrare och jägare. Det finns halvhemliga vatten med lite legendarisk status längst upp i vissa system och loggböckerna i stugorna skvallrade om rätt tung trafik upp till dessa men då var det ofta flera mils bra fiske på vägen så att säga där jag ofta blev kvar istället. Hittar man termen "trophy trout in the headwaters" eller liknande i John Kents bok kan man räkna med att det är guideland och det finns inget värre än att ha slitit i tre fyra dagar för att nå dessa vatten och sedan höra helikopterdån i dalen så jag skippar nog den risken nästa gång. De två guider jag mötte var helt omöjliga att resonera med, vilket jag till viss del kan förstå då klienten betalat en hel del och lovats guld och gröna skogar. 

 

Det där med varför den största fisken vill stå längst upp i källflödena förstod jag aldrig för övrigt, någon kanske har en teori eller ett bra svar på det? Det torde ju bli mer näringsfattigt för varje höjdmeter kan jag tycka men de största överraskningarna kom ofta långt efter den punkt där jag dödförklarat älven pga dess storlek och alla vandringshinder. De kanske bara är sjukt asociala och gillar utsikten bäst uppe bland bergen. 

Link to comment
Share on other sites

Bokade nyss mitt flyg :) Bestämde mig för att lämna lite senare, den 3:e Dec. Fick ge 5.500 kr för flyg till Auckland vilket jag tycker är OK!

Kommer bila söderut.

Kommer stanna minst en månad. Så det skulle ju vara riktigt kul att mötas upp! Jag ska ju som sagt ta några turer med en lokal person som jag lärt känna som bor i Nelson, han har fiskat vattnen sedan barnsben och jobbar delvis som guide på plats. Tror inte han skulle ha något emot om vi blir en eller några till.

 

Schill, när i Dec drar du?

Link to comment
Share on other sites

Hej,

Bodde i NZ augusti -14 till augusti -15, blir lite sugen på att åka dit igen!
Dock jobbade jag i Auckland, så tyvärr hann man inte med lika mycket fiske som man ville.
Men det finns bra vatten på norra ön också, men de är betydligt färre och mer befolkade. Dock finns det guldklimpar även där...

Om du kommer fiska på norra ön kan jag tipsa dig om bra vatten. Sydön besökte jag bara en vecka och fiskade bara några timmar om dagen i närheten av Nelson. Såg ingen fisk p.g.a höga vattenflöden, regnade ordentligt veckan innan och det hann inte rinna undan innan jag åkte därifrån.

Roligaste fisket hade jag i Taupo på vintern när vattnet var högt.
Min polare är född i Taupo och flugfiskare sedan barnsben, så hade visade mig några riktigt fina vatten.
Minns b.la ett vatten som bara var ett par meter brett och genomsnittsdjup på max 3-4 dm. I djuphålorna (1 m eller mer) var det fullpackat med regnbågar i 1-2 kilo.
Säsongen innan hade han och en annan polare dragit mer än 20 regnbågar, i SAMMA pool. Poolen var liten och svårtillgänglig med träd som skydd, därför fiskade typ ingen annan i den.
Dock var det inte DoD som gällde på vintern, utan TUNGA tungstens nympher längs med botten.
Fiskade även i Taupo (Tongariro) själv på sensommaren precis när fiskarna började stiga. Helt sjuk kondition på fiskarna.
Att dra på en +2 kg vild regnbåge i starkt strömmande vatten är något annat än pelletsbågar i en svensk damm.
 

Lycka till med NZ, ett land där folk förstår vad man menar när man säger att man flugfiskar, för det är verkligen en stor hobby i landet.

Mvh,
Daniel


 

Link to comment
Share on other sites

Nä jag tror jag mötte två guider och två ensamma fiskare på hela min resa om man ser till fisket i nationalparkerna och jag fiskade mest i Januari. Däremot många vandrare och jägare. Det finns halvhemliga vatten med lite legendarisk status längst upp i vissa system och loggböckerna i stugorna skvallrade om rätt tung trafik upp till dessa men då var det ofta flera mils bra fiske på vägen så att säga där jag ofta blev kvar istället. Hittar man termen "trophy trout in the headwaters" eller liknande i John Kents bok kan man räkna med att det är guideland och det finns inget värre än att ha slitit i tre fyra dagar för att nå dessa vatten och sedan höra helikopterdån i dalen så jag skippar nog den risken nästa gång. De två guider jag mötte var helt omöjliga att resonera med, vilket jag till viss del kan förstå då klienten betalat en hel del och lovats guld och gröna skogar.

Det där med varför den största fisken vill stå längst upp i källflödena förstod jag aldrig för övrigt, någon kanske har en teori eller ett bra svar på det? Det torde ju bli mer näringsfattigt för varje höjdmeter kan jag tycka men de största överraskningarna kom ofta långt efter den punkt där jag dödförklarat älven pga dess storlek och alla vandringshinder. De kanske bara är sjukt asociala och gillar utsikten bäst uppe bland bergen.

Vad jag förstått så är dem stora fiskarna där uppe fiskar som står kvar efter leken.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Denna gång åker gubbarna till Nord-ön. Om 2 veckor. Dvs intendenten ingenjör'n och konsulenten.  Är av skriande behov av tips. Även om ingenjör'n varit där förr. Men han ska ju bara harva med romflugor och dra wolly-buggers säger han. ;)

 

mvh #2

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Hallå, har bara skuggläst lite så det som jag skriver är kanske redan sagt! Jag var nere 2011-2012 dec,jan,feb fiskade jag. Och jag får nog säga att vi hade bäst fiske i jan,feb. Detta är väl dels för att man landat ordentligt och lärt sig fisket och hittat riktigt bra vatten. Det största tipset jag kan ge är att gå! Och gå långt, gå så långt så du får övernatta på stället. Fiska hårt 3-4 dagar i bushen. Sen tar man sig in på en camping o duschar,handlar upp mat o sen ut igen. Vi hade MYCKET bättre fisket i bushen än vid dom "kända" vattnen. Problemet kan vara att hitta dessa vatten, kollar man på kartan så är där ju blåa streck överallt med vatten och tyvärr är alla inte lika bra. Bara skicka pm om det är något så ska jag svara så gott jag kan.

 

MVH Christoffer

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Nu bär det av om två veckor. Håller på att förbereda utrustningen och funderar på lämpliga skor att ha på fötterna vid våtvadning. Funderar lite mellan ett par lätta multisportskor eller liknande eller vanliga vadarkängor.. Ullsockar och neoprensockar antar jag passar till detta. Ni som varit nere tidigare, vad körde ni med och tyckte ni det funkade bra?

 

Undrar också om det är några speciella områden man ska prioritera? Sydön är det som gäller och den är ju ändå ganska stor, vart ska man åka först och vad får man inte missa? Eller är det lika fint överallt? :)

 

Om någon vill skicka pm med mer specifika tips om vatten tas de tacksamt emot med :)

Link to comment
Share on other sites

Jag använde ett par minimalistiska löparskor till båda vadning och vandring och var jättenöjd med det. Hade inte velat byta till något stadigare då det hade inneburit en helt annan torktid för skodonen, och jag tycker det är skönt att känna sig smidig. Inte minst om man ska hoppa runt bland lite större stenbumlingar. Det finns så klart de som föredrar rejält ankelstöd också så där är väl smaken lite som baken. 

 

Jag köpte ett par Simms Wet Wading Socks men de byggde lite för mycket i mina skor så jag alternerade mellan två par merinostrumpor och var nöjd så. Enda problemet jag fick med att vara blöt var lite mystiska dofter från fötterna efter ett tag. En miljövänlig tvål att skrubba fötterna med i slutet av dagen och en burk bakpulver i bilen att sanera skona med emellanåt gjorde susen. 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
 Share

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.





















×
×
  • Create New...