Kan inte döda ädelfisk

[Lodjur]

Det är ju precis det @Jonas! Jag vet att det är MYCKET bättre om jag tar en matfisk än att jag köper fisk i affären, men så fort jag hålller i fisken så vill jag inte ta den längre. Jag vet inte vad det beror på, därför jag tyckte att det var intressant att se ifall någon annan är likadan, då jag vet att fiske för majoriteten är för nöje OCH mat.

[sepporma]

36 minutes ago, Jonas said:

Det finns ju nästan ingen bättre och mer miljösmart mat att äta än en vild och självreproducerande fisk från starka bestånd. 

Stämmer 100%, viktigaste ord är sista två: starka besånd. Om man väljer vad man fiskar, tex abborre kan man ta upp och laga mat med inga mentala problem. Vad är bättre än rökt abborre.

[Jonas]

28 minutes ago Lodjur sa:

Det är ju precis det @Jonas! Jag vet att det är MYCKET bättre om jag tar en matfisk än att jag köper fisk i affären, men så fort jag hålller i fisken så vill jag inte ta den längre. Jag vet inte vad det beror på, därför jag tyckte att det var intressant att se ifall någon annan är likadan, då jag vet att fiske för majoriteten är för nöje OCH mat.

Din kärlek till fisken är förmodligen större än din kärlek till mat. Jag tippar att en vecka eller två med riktigt bra matupplevelser kommer få dig på andra tankar. Börja med några köttrestauranger och på slutet jobbar du dig ner mot de bästa fisk och skaldjursrestaurangerna. Svårt att inte bli sugen på att äta upp sin fångst när man vidgat sina vyer ur ett gourmandperspektiv... ???

[Lodjur]

1 minute ago, Jonas said:

Din kärlek till fisken är förmodligen större än din kärlek till mat.

Där tror jag att du har helt rätt.
Jag tog som sagt mycket fisk till mat mellan 15-20 års åldern (nu 26) så jag vet mycket väl om hur underbart gott det är, speciellt med nyfångad fisk  men någonstans längs vägen, antaligen när jag blev betydlig mer insatt i fiskevård och mindre lokala bestånd, så slutade jag att ta upp just ädelfisk. Även om bestånden jag fiskade i inte var hotade.
Ja ja... människan är ett komplicerat djur.

[Troutman]

15 hours ago, Jonas said:

Att fiska 100% catch and release är dessutom svårt att motivera så jag kan inte se någon fördel alls med det.

Jag ser bara fördelar och tycker inte att det är det minsta svårt att motivera. ? 

[Jolly Roger]

Den dan jag inte längre kan slå ihjäl en lax, öring eller harr så slutar jag fiska.

[Pruppen]

Jag bodde tidigare på Vestlandet i Norge. När jag köpte årskort som täckte 4 kortområden blev jag tillsagd att kasta fisken på land om jag inte tänkte ta hem den. Att döda fisk eller inte har mer med tillgången att göra och om man vill äta fångsten eller inte. Så är det då för mig.

[Jolly Roger]

Det är sant Pruppen.

För mig gäller väl att var o en gör som han vill så länge bestämmelserna följs. Men jag  tror nog att den som tar sina typ 2-3 första matfiskar och sedan avslutar fisket gör mindre skada på beståndet än den som krokar och släpper tillbaka 20-30 st. Hur som helst bedriver jag mitt fjällfiske (ej lax o hö som är ett jävla nötande för det mesta) numera mest med hjälp av huvudet och mina sinnen som syn och hörsel och inte med springbenen och sk blindkastande. Dvs flanerar pyrschande sakta efter ån spanande efter vak och när jag hittar en plats som jag av erfarenhet vet eller ser att den bör hålla större fisk så slår jag mig oftast ner, helst på en höjd med bra överblick, filosoferar och kokar kaffe under ivrigt spanande och lyssnande ibland flera timmar beroende på förhållanden och tid på dygnet. Hinner kanske spana av 3 ställen på en sväng så det blir inte så mkt kastande och krokande då men avkopplande fiske som ibland kan ge fina byten.

 

Redigerad March 19, 2019 med Jolly Roger

[SA]

Jamen vad är ädelt när man ser på fiskeindustrin hur dom behandlar fångsten!!!
Fisk som plågas tills dom dör bara för att bli föda till människor på en överbefolkad och överfiskad planet. Sila mygg och svälja kameler liksom!?

[Troutman]

1 hour ago, SA said:

Jamen vad är ädelt när man ser på fiskeindustrin hur dom behandlar fångsten!!!
Fisk som plågas tills dom dör bara för att bli föda till människor på en överbefolkad och överfiskad planet. Sila mygg och svälja kameler liksom!?

Fast här handlar det om en persons individuella förhållningssätt till sitt eget fiske och en undran om det finns fler som reflekterat och tänkt på samma sätt.

Om jag skulle ha en synpunkt på ditt påstående är det att det skulle vara oädelt att använda andras övergrepp för att försvara ett beteende som man själv finner oetiskt. (ex. det spelar ingen roll att jag slänger min snusdosa i bäcken, åtminstone inte tills någon har fixat problemet med 1000000000 ton plastsopor i havet)

Men industriellt fiske var aldrig en del av diskussionen och hur fisken behandlas har vi inte berört, men det kan nog förutsättas att både de av oss som behåller fångsten och de som återutsätter den behandlar fisken med respekt och värdighet.

Att det finns viktigare ämnen att skapa opinion om håller nog många med om. Jag upplever inte att trådens syfte var att skapa opinion eller argumentera i sak utan nyfikenhet på hur andra tänker och resonerar om sitt eget fiske, och det kan man väl få göra utan att först personligen rädda världshaven?

Redigerad March 22, 2019 med Troutman

[VAK]

On 3/17/2019 at 10:47 PM, HåkanViskafors said:

Jag har enorm ångest när jag (det händer inte mera) skall fiska på fisk som skall släppas tillbaka! 

Nuföftiden klubbar jag allt som skall ätas, när baglimit är uppnådd är jag klar.

C&R varje flugfiskares snuttefilt!

[trigger hammer]

Jag är för lat och för dålig på att ta hand om fisken jag bonkar därför sker det inte så ofta , men jag har inga problem med att ha ihjäl fisk som det blir en god måltid av för det är gott men då måste det bli något bra av den annars kan det kvitta .Har inga moraliska problem varken att boka fisk eller släppa tillbaks dom givetvis sker bägge med omsorg för beståndet och c&r har aldrig varit en fribiljett för mig att kunna fiska hårdare utan att behöva tänka på vad jag gör .

[Frank]

Jag har inga som helst problem med att slå ihjäl en fisk. Däremot så respekterar jag allt liv och avlivar den så snabbt och effektivt som möjligt. Tar dom så hårt och snabbt jag kan för att minska plågan. Jo, jag släpper allt tillbaka en del om flugan sitter lämpligt för det. Mår illa av den där catch and release trenden som präglar dagen fiske. Rent djurplågeri! Hedra fångsten genom att ordna en god middag! Och ta bara det du kan äta upp.

Hatar dom där förbannade trofé-bilderna med fisken upplyft ur vattnet. Och sen är dom så väldigt duktiga och "releasar" den... Med inre skador på vitala organ, bruten ryggrad och gud vet vad...

 

Redigerad March 28, 2019 med Frank

[SA]

On 3/22/2019 at 7:01 PM, Troutman said:

Fast här handlar det om en persons individuella förhållningssätt till sitt eget fiske och en undran om det finns fler som reflekterat och tänkt på samma sätt.

Om jag skulle ha en synpunkt på ditt påstående är det att det skulle vara oädelt att använda andras övergrepp för att försvara ett beteende som man själv finner oetiskt. (ex. det spelar ingen roll att jag slänger min snusdosa i bäcken, åtminstone inte tills någon har fixat problemet med 1000000000 ton plastsopor i havet)

Men industriellt fiske var aldrig en del av diskussionen och hur fisken behandlas har vi inte berört, men det kan nog förutsättas att både de av oss som behåller fångsten och de som återutsätter den behandlar fisken med respekt och värdighet.

Att det finns viktigare ämnen att skapa opinion om håller nog många med om. Jag upplever inte att trådens syfte var att skapa opinion eller argumentera i sak utan nyfikenhet på hur andra tänker och resonerar om sitt eget fiske, och det kan man väl få göra utan att först personligen rädda världshaven?

Du ar en utmärkt skribent! Var nog ganska packad där igen så ni får ursäkta! Händer lite för ofta är jag rädd!

[bratteus]

John Geirach 1999 "Millions of trout have died of old age before i could catch them and there's not a damn thing i can do about that"

[Hi-Lo]

...brukar bli 1 öring/harr/röding till lunch. Sen samma till kvällsmat.

[Hannu]

1 lax per säsong. Om jag får någon, vill säga. Annars noll. Alla över 10+ går obönhörligt tillbaka. 

[Flymf]

Kan verkligen relatera till vad @Lodjur skriver. 
Tar en eller två öringar per fjälltur och drabbas då alltid av samvetskval. Vad har jag för rätt att döda den perfekta skapelsen som nyss var kung i sin del av strömmen? Perfekt anpassad till livet där och eftersom den uppnått en viss storlek har bra gener. Varför ska jag för en ganska kort (OK alldeles fantastisk) måltid avliva en varelse? Detta är en känsla som växt sig starkare de senaste fem åren. Förr var det inga problem.
Och jag är matnörd. Älskar god mat. Maten på fjällturen är en del av resan. Och fiskmåltiden en del av det. Öring stekt med purjo och grädde med färsk potatis med dill. Och en kall öl till. Gravad fin-öring på hårdbröd. Vitt vin till. Öring stekt med smör på murikkan. Osv.... Trots njutningen samvetskval. Där är jag efter drygt 40 års flugfiske.

[jakobj]

13 hours ago, Flymf said:

Kan verkligen relatera till vad @Lodjur skriver. 
Tar en eller två öringar per fjälltur och drabbas då alltid av samvetskval. Vad har jag för rätt att döda den perfekta skapelsen som nyss var kung i sin del av strömmen? Perfekt anpassad till livet där och eftersom den uppnått en viss storlek har bra gener. Varför ska jag för en ganska kort (OK alldeles fantastisk) måltid avliva en varelse? Detta är en känsla som växt sig starkare de senaste fem åren. Förr var det inga problem.
Och jag är matnörd. Älskar god mat. Maten på fjällturen är en del av resan. Och fiskmåltiden en del av det. Öring stekt med purjo och grädde med färsk potatis med dill. Och en kall öl till. Gravad fin-öring på hårdbröd. Vitt vin till. Öring stekt med smör på murikkan. Osv.... Trots njutningen samvetskval. Där är jag efter drygt 40 års flugfiske.

Valet står väl då mellan att mörda fisken efter tortyren du utsatt den för eller att kasta tillbaks den efter tortyren, med större eller mindre risk för att den ska plågas vidare mot döden av sina skador eller överleva efter din plågsamma lek med den.

Fiskar man så plågar man andra varelser för sitt eget nöjes skull. Så enkelt tycker jag att det är. Har man samvetskval borde väl dessa vara lika stora över tortyren vi utsätter fisken för som att slå ihjäl dom?

Jag förstår mycket väl alla dessa grubblerier. Det är ju fullt naturligt för en människa med växande empatiska förmågor förvärvade och utvecklade genom livet med dess ständiga växlande mellan glädje och sorg. För egen del grubblade jag i åratal. La jakten på hyllan. Mådde dåligt. Försökte bli en godare och finare människa genom att försöka minska mitt plågande av medvarelser.

Men jag kunde inte sluta med fiske och jakt, inte bli vegan. Så vad fanns att välja på? Fortsätta fiska och jaga och må dåligt av det eller förlika mig med att jag inte är godare och finare än att jag har dessa drifter och böjelser? Jag förlikade mig. Och förlikade mig med mina brister som människa och min oförmåga att utföra ett självvalt kvantsprång i utvecklingen och bli något högre och finare än jag är i förväg. Före mitt eget liv fört mig dit på djupet, i verkligheten och inte bara i mitt hastande förnuft.

I det ligger svaret på många gåtor för mänskligheten vågar jag påstå. Många människor idag har ett uppvaknande samvete som omfattar fler, mer och större saker än bara sig själv. Det är liksom lyxen av att bo i en ombonad värld med hög trygghet och mat på bordet utan att behöva kriga för den. Och i det uppvaknandet föds möjligheten  att våga se och känna felaktigheter på ett djupare moraliskt plan och en vilja att rätta till sådant som är fel här i världen.

Fint, bra, vackert och härligt. Men. Det finns ett men. Utvecklingen djupare följer inte lika snabbt med som tanken och i viljan att förändra döljer sig längre ner samma gamla drifter som präglat och hjälpt människan överleva i tusentals år. Grottmänniskan finns fortfarande. Därför ger det nyvaknade ömhetsbehovet och omtanken om andra och annat en rekyl. Och rekylen är utlevandet av samma gamla drifter men på andra sätt. Ofta och tydligt genom att polarisera. Man hittar lika mycket fel på omgivningen som man undantrycker hos sig själv för att passa in i sitt nymornade högre samvete.. Hur kan man vara vegan av den uttalade orsaken kärlek till livet och jordens varelser men samtidigt hata och hota sina medmänniskor? Hur kan man vara antirasist och samtidigt hata sina medmänniskor som tycker annorlunda, hota dem och vilja fängsla dem? Eller rasist och älska endast en sorts människor men hata andra? Eller religiös, gudstroende, erkänna sig till en högre makt av godhet bestående men samtidigt fördöma dem som inte gör det?

I exemplet fiske är det lätt att döva sig genom ”no kill”. Så mycket tröst det kan finnas i att faktiskt inte ha dödat! Plågandet bäddas in i den högre insvepningen av samvetet vi tar oss i att inte ha släckt ett liv. Lite bekvämare finna sin högre position i bättre samklang med sin utvecklade inre känsla. Men fortfarande behålla sin ”mörkare” drift, själva fisket och plågandet, ombäddad och lite dämpad för sig själv och sin vilja att vara bättre och högre utvecklad än vad man ännu faktiskt är.

På samma sätt lever människor ut sin ”grottmänniska” genom att fördöma andra. Man ser det tydligt i de folkrörelselika företeelser som har ett högt och gott förtecken. Militant veganism är kanske allra tydligast. Hos de mer extrema är kärleksvurmandet för djuren i en sån oerhörd kontrast till hatet till människan att det blir rent löjeväckande. Jag ser samma sak i politiken och behovet att finna en motståndare att hata och beskylla.

Jaja, det var en harang det.. Menar inget illa. Bara att man bör söka orsaken och effekten av den inom sig själv. Inte plåstra om sig utan att ens förstå varför man har behovet av att göra det.

[Lars]

31 minutes ago, jakobj said:

Valet står väl då mellan att mörda fisken efter tortyren du utsatt den för eller att kasta tillbaks den efter tortyren, med större eller mindre risk för att den ska plågas vidare mot döden av sina skador eller överleva efter din plågsamma lek med den.

Fiskar man så plågar man andra varelser för sitt eget nöjes skull. Så enkelt tycker jag att det är. Har man samvetskval borde väl dessa vara lika stora över tortyren vi utsätter fisken för som att slå ihjäl dom?

Jag förstår mycket väl alla dessa grubblerier. Det är ju fullt naturligt för en människa med växande empatiska förmågor förvärvade och utvecklade genom livet med dess ständiga växlande mellan glädje och sorg. För egen del grubblade jag i åratal. La jakten på hyllan. Mådde dåligt. Försökte bli en godare och finare människa genom att försöka minska mitt plågande av medvarelser.

Men jag kunde inte sluta med fiske och jakt, inte bli vegan. Så vad fanns att välja på? Fortsätta fiska och jaga och må dåligt av det eller förlika mig med att jag inte är godare och finare än att jag har dessa drifter och böjelser? Jag förlikade mig. Och förlikade mig med mina brister som människa och min oförmåga att utföra ett självvalt kvantsprång i utvecklingen och bli något högre och finare än jag är.

I det ligger svaret på många gåtor för mänskligheten vågar jag påstå. Många människor idag har ett uppvaknande samvete som omfattar fler, mer och större saker än bara sig själv. Det är liksom lyxen av att bo i en ombonad värld med hög trygghet och mat på bordet utan att behöva kriga för den. Och i det uppvaknandet föds möjligheten  att våga se och känna felaktigheter på ett djupare moraliskt plan och en vilja att rätta till sådant som är fel här i världen.

Fint, bra, vackert och härligt. Men. Det finns ett men. Utvecklingen djupare följer inte lika snabbt med som tanken och i viljan att förändra döljer sig längre ner samma gamla drifter som präglat och hjälpt människan överleva i tusentals år. Grottmänniskan finns fortfarande. Därför ger det nyvaknade ömhetsbehovet och omtanken om andra och annat en rekyl. Och rekylen är utlevandet av samma gamla drifter men på andra sätt. Ofta och tydligt genom att polarisera. Man hittar lika mycket fel på omgivningen som man undantrycker hos sig själv för att passa in i sitt nymornade högre samvete.. Hur kan man vara vegan av den uttalade orsaken kärlek till livet och jordens varelser men samtidigt hata och hota sina medmänniskor? Hur kan man vara antirasist och samtidigt hata sina medmänniskor som tycker annorlunda, hota dem och vilja fängsla dem? Eller rasist och älska endast en sorts människor men hata andra?

I exemplet fiske är det lätt att döva sig genom ”no kill”. Lite bekvämare finna sin högre position i bättre samklang med sin utvecklade inre känsla. Men fortfarande behålla sin ”mörkare” drift, själva fisket och plågandet, ombäddad och lite dämpad för sig själv och sin vilja att vara bättre och högre utvecklad än vad man ännu faktiskt är.

Jaja, det var en harang det.. Menar inget illa. Bara att man bör söka orsaken och effekten av den inom sig själv. Inte plåstra om sig utan att ens förstå varför man har behovet av att göra det.

En imponerende fundering! “Innertier"

 

[Troutman]

On 4/7/2019 at 8:59 PM, jakobj said:

Valet står väl då mellan att mörda fisken efter tortyren du utsatt den för eller att kasta tillbaks den efter tortyren, med större eller mindre risk för att den ska plågas vidare mot döden av sina skador eller överleva efter din plågsamma lek med den.

Har respekt för dina (och andras) åsikt i ämnet. Som för många av oss som flugfiskar eller på annat sätt hämtar kraft och mening i att utöva naturupplevelsecentrerade fritidsintressen så är upplevelsen individuell och förknippad med åsikter som gränsar till trosatser - jag är inget undantag.

En käpphäst jag har i diskussionen är att bemöta argumentet att fisken dör efter återutsättning med fakta. Över 90% överlever och återhämtar sig. Siffran är från studier som simulerat fångstsituationer och verkligen ansträngt sig för att stressa fisk på sätt som är närmast motbjudande. Studier där normala catch and release metoder har använts har högre överlevnad, och i de fall där detta har kunnat mätas, korta återhämtningstider.

För att exemplifiera så citerar jag Roger Young, Cawthron institute, i en 20år gammal rapport (no 523) till NZ Fish and Game. Fler studier har naturligtvis gjorts senare - inga som jag har tagit del av visar på sämre utfall.

”Will the fish that I’ve just released survive?” The general consensus from several studies is that most fish (>90%) will survive (Taylor & White 1992; Schisler & Bergersen 1996; Schill & Scarpella 1997). Cases of individual tagged trout being caught and released up to 13 times have been reported (Griffith 1987) while Schill et al. (1986) calculated that cutthroat trout in a section of the Yellowstone River were caught an average of 9.7 times during one season. A further test of the durability of trout can be seen with the survival rates of fish that have been used in radio tracking studies (Dedual 1996; Strickland et al. 1999). Despite the stress of being caught by anglers and the subsequent anaesthesia and surgical implantation of transmitters, both brown and rainbow trout have shown good survival and apparently normal behaviour. The stress associated with implantation of the transmitters would no doubt exceed that experienced by most trout that are simply caught and released by anglers.”

Du kan däremot hitta studier som visar att fisk har en relativt hög dödlighet efter långa exponeringsperioder utanför vattnet. Inte så förvånande - på samma sätt har landlevande arter ofta rätt hög dödlighet efter långa exponeringsperioder under vattnet. 

Flera studier har gjorts för att kontrollera dödlighet vid kommersiellt fiske (nät) och vid kommersiellt fiske eller sportfiske med spö (agn, drag med stora krokar) där otillåten bifångst slängs tillbaka för att kontrollera effekt av olika fiskeregler på bestånden - ofta havsfiske eller i stora sjöar och nästan uteslutande båtfiske.

Detta är ju också catch and release, men inte som jag tänker på begreppet.

Som sagt - en personlig käpphäst i diskussionen - men inte menat som riktat särskilt till dig.

(Och du skrev ju faktiskt större eller mindre risk )

 

Redigerad April 10, 2019 med Troutman

[Ola Mörrum]

Är en bra tanke när det gäller att vara rädd om ett bestånd. Men finns det möjlighet till att ta en fisk, vilket händer på kusten så gör jag gärna det.

Tycker det är bra med ett restriktivs urtag med tanke bakom. Det gynnar fiskstammarna.

Ett bra exempel är ju Idsjö strömmen. Jag var där när Lars-Åke precis öppnat vattnet i egen regi och det är ju stor skillnad idag och då.

Skitkul.

[Ola Mörrum]

5 minutes ago, Troutman said:

Har respekt för dina (och andras) åsikt i ämnet. Som för många av oss som flugfiskar eller på annat sätt hämtar kraft och mening i att utöva naturupplevelsecentrerade fritidsintressen så är upplevelsen individuell och förknippad med åsikter som gränsar till trosatser - jag är inget undantag.

En käpphäst jag har i diskussionen är att bemöta argumentet att fisken dör efter återutsättning med fakta. Över 90% överlever och återhämtar sig. Siffran är från studier som simulerat fångstsituationer och verkligen ansträngt sig för att stressa fisk på sätt som är närmast motbjudande. Studier där normala catch and release metoder har använts har högre överlevnad, och i de fall där detta har kunnat mätas, korta återhämtningstider.

För att exemplifiera så citerar jag Roger Young, Cawthron institute, i en 20år gammal rapport (no 523) till NZ Fish and Game. Fler studier har naturligtvis gjorts senare - inga som jag har tagit del av visar på sämre utfall.

”Will the fish that I’ve just released survive?” The general consensus from several studies is that most fish (>90%) will survive (Taylor & White 1992; Schisler & Bergersen 1996; Schill & Scarpella 1997). Cases of individual tagged trout being caught and released up to 13 times have been reported (Griffith 1987) while Schill et al. (1986) calculated that cutthroat trout in a section of the Yellowstone River were caught an average of 9.7 times during one season. A further test of the durability of trout can be seen with the survival rates of fish that have been used in radio tracking studies (Dedual 1996; Strickland et al. 1999). Despite the stress of being caught by anglers and the subsequent anaesthesia and surgical implantation of transmitters, both brown and rainbow trout have shown good survival and apparently normal behaviour. The stress associated with implantation of the transmitters would no doubt exceed that experienced by most trout that are simply caught and released by anglers.”

Du kan däremot hitta studier som visar att fisk har en relativt hög dödlighet efter långa exponeringsperioder utanför vattnet. Inte så förvånande - på samma sätt har landlevande arter ofta rätt hög dödlighet efter långa exponeringsperioder under vattnet. 

Flera studier har gjorts för att kontrollera dödlighet vid kommersiellt fiske (nät) och vid kommersiellt fiske eller sportfiske med spö (agn, drag med stora krokar) där otillåten bifångst slängs tillbaka för att kontrollera effekt av olika fiskeregler på bestånden - ofta havsfiske eller i stora sjöar och nästan uteslutande båtfiske.

Detta är ju också catch and release, men inte som jag tänker på begreppet.

Som sagt - en personlig käpphäst i diskussionen - men inte menat som riktat särskilt till dig.

 

Väldigt bra skrivet. Jag kan tycka att det är fel att det ska vändas och vridas på fisken ovan vatten bara för att ta en bild. Många gånger kramas fisken mer än sin äkta hälft och därefter tillbaka i vattnet igen vilket jag tycker är fel. Sen tycker vederbörande att den har varit duktig som återutsatt en fisk.

Jag tycker att om man nu bestämmer sej för att återutsätta så rör inte fisken utan kroka loss om möjligt genom att lossa kroken utan att håva.

Det har fungerat väl för mej i många år.

Sen beror det på vilken art vi fiskar efter. Vandrande nystigen fisk som ex vis lax och havsöring är känsligare än stationär fisk vilket kräver än mer av fiskaren. Dels en tuffare drillning för snabbare återhämtning samt att det är som regel större fisk vilket kräver längre återhämtning dvs , längre tid att se till att fisken simmar iväg.

Blank havsöring i havet som släpper fjäll sk "blänkare" är också känslig och kräver varsam hand.

[Troutman]

13 minutes ago, Ola Mörrum said:

Sen beror det på vilken art vi fiskar efter. Vandrande nystigen fisk som ex vis lax och havsöring är känsligare än stationär fisk vilket kräver än mer av fiskaren. Dels en tuffare drillning för snabbare återhämtning samt att det är som regel större fisk vilket kräver längre återhämtning dvs , längre tid att se till att fisken simmar iväg.

 Blank havsöring i havet som släpper fjäll sk "blänkare" är också känslig och kräver varsam hand.

Håller med dig i sak och definitivt i inställning.

Det har faktiskt gjorts flera studier på dödlighet på havsvandrande salmonider som fångas och återutsätts när de är som mest känsliga - tunnast slemlager och släpper fjäll.

Ett exempel: Catch and release - flugfiske - nystigen lax - Irland - P G Gargan et al 2015:

98% av fångade individer genomförde lek i vattendraget efter catch-and-release. De taggades dessutom med radiosändare allihopa samt mättes på millimetern, så det blev lite mer hantering än bara avkrokning.

Bra studie - den inkluderade även exakta tider för hur länge fajten tog, hur lång tid det tog med avkrokning och taggning, krokstorlek på flugan och vattentemp.

Finns även studier på c/r på havsvandrande öring, röding, cutthroat, pacific salmon... 

Jag har inte ens på havsvandrande fisk i blankstadiet hittat nåt under 90%. Man får leta studier på fångst med bete och krok i svalget för att få tråkiga siffror på dödlighet.

Fisk exponerad i luften under längre perioder är dock en killer.

[Henka]

4 minutes ago, Troutman said:

Fisk exponerad i luften under längre perioder är dock en killer.

Bra tips, för syftet med tråden var väl att lära sig ha ihjäl fisk? ?

 

Själv så bankar jag gärna en priest, eller en åtminstone knytnävsstor sten mitt mellan ögonen på firren.
Många slår för långt bak på nacken vilket förvisso ger en bedövande effekt, men är ett ineffektivt sätt
döda (ädel-)fisk.