Hoppa till innehåll

Kan inte döda ädelfisk


Lodjur

Recommended Posts

Om du frågar fisken blir den nog hellre misshandlad o sen får överleva än ihjälslagen. Svårt att se "att man gör fisken en tjänst" genom att slå ihjäl den.

C&R funkar. Många studier är gjorda och överlevnaden är alltid högre än 90% ofta högre än 95%. Så att säga att man räddar den från en plågsam död efteråt genom att slå ihjäl den är Bullshit. I Hemsilla har samma märkta öringindivider fångats och rapporterats upp till som mest 6 gånger utan att ta skada.

Vill man ha sportfiske på öring i strömmande vatten som många personer kan ha nytta av är C&R en grundbult. 1km bra öringåar producerar 1-3kg öring per år som går att skörda. Enkel matte vad som händer med ett sånt vatten om folk tar med fisk hem.

Så fiska på med gott samvete i mitt tycke. Du gillar att fiska mer än äta uppenbarligen.

Själv har jag inte svårt att slå ihäl fisk. Släpper mkt på kusten men får ofta känslan att "den där fisken bara måste med hem" om jag får en lagom stor och fet öring. Men har heller inget problem med att fiska öring i strömmande vatten med 100% NO kill, gemensamt för dem är att fisket ofta är bättre.

 

  • Thanks 2
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag har studerat igenom en hel del av de c/r studier som finns i ett tidigare jobb. Framförallt gälla de de på gädda då det tillhörde det jag arbetade med.

Som sagts är de flesta studier ledande till en låg mortalitet och det är glädjande.

Men jag har själv lite motstridiga erfarenheter tyvärr. Framförallt gällande fiske i höga vattentemperaturer. Där måste vi passa oss väldigt noga! Dödligheten på laxartad fisk tycks väldigt hög i de sommartemperaturer vi haft allt oftare på senare år. Bla i övre ransarån har jag sett skräckexempel, ffa sommaren 2014 som var mycket varm. Folk fiskade. Jag hittade många döda stora öringar i bakvattnen, bla fisk som jag vet fångades och släpptes under natten före. Så i varmt vatten - knacka det du ska äta och sluta fiska. Ska du inte äta - fiska inte alls.

Under en säsong med storöringfiske i normal vattentemperatur använde jag och en kompis en karpsäck och säckade öring, dels för att se hur fisk med skador skulle klara sig, och dels för att kunna fota i bättre ljus för ett reportage. Slutsatsen var att blödande fisk, från aldrig så små sår i munnen, dog. Fisk vi aldrig trott skulle ha problem. Inte direkt, men inom någon timme. Fisk som inte blödde dog aldrig utan piggnade snabbt på sig.

Ffa sår i tungan tycktes leda till oundviklig död. Gälarna var vad vi kunde se, på ett ganska klent underlag antalsmässigt förstås, inte lika känsliga som tungan. 

Bara som en tanke, c/r fiske måste bedrivas med förstånd o h bara för att de flesta studier visar hög överlevnad så är det inte så det fungerar under alla förutsättningar.

  • Like 3
  • Thanks 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

16 hours ago, jakobj said:

Jag har studerat igenom en hel del av de c/r studier som finns i ett tidigare jobb. Framförallt gälla de de på gädda då det tillhörde det jag arbetade med.

Som sagts är de flesta studier ledande till en låg mortalitet och det är glädjande.

Men jag har själv lite motstridiga erfarenheter tyvärr. Framförallt gällande fiske i höga vattentemperaturer. Där måste vi passa oss väldigt noga! Dödligheten på laxartad fisk tycks väldigt hög i de sommartemperaturer vi haft allt oftare på senare år. Bla i övre ransarån har jag sett skräckexempel, ffa sommaren 2014 som var mycket varm. Folk fiskade. Jag hittade många döda stora öringar i bakvattnen, bla fisk som jag vet fångades och släpptes under natten före. Så i varmt vatten - knacka det du ska äta och sluta fiska. Ska du inte äta - fiska inte alls.

Under en säsong med storöringfiske i normal vattentemperatur använde jag och en kompis en karpsäck och säckade öring, dels för att se hur fisk med skador skulle klara sig, och dels för att kunna fota i bättre ljus för ett reportage. Slutsatsen var att blödande fisk, från aldrig så små sår i munnen, dog. Fisk vi aldrig trott skulle ha problem. Inte direkt, men inom någon timme. Fisk som inte blödde dog aldrig utan piggnade snabbt på sig.

Ffa sår i tungan tycktes leda till oundviklig död. Gälarna var vad vi kunde se, på ett ganska klent underlag antalsmässigt förstås, inte lika känsliga som tungan. 

Bara som en tanke, c/r fiske måste bedrivas med förstånd o h bara för att de flesta studier visar hög överlevnad så är det inte så det fungerar under alla förutsättningar.

 

Såklart behöver det skötas rätt med både drill och hantering. Att stänga vatten vid mer än 18grader då mortalitetskurvan redan tar några steg uppåt är helt rätt i min mening.

Intressant med tungan! Har själv en upplevelse att det hänger ihop med balansorganen. Räcker att öringen varit drillad i tungan utan att det blöder när man sätter tillbaka. Dessa fiskar flänger sida till sida hoprullade som en banan ibland när man släpper dem för att allt som oftast sluta i ryggläge och antagligen död om man lämnar dem så. Hänt med en stor havsöringbesa som jag stannade med och hjälpte att stå på rätt köl i ca 30 minuter. Sen hittade den balansen o stog och vilade vid en tångbuske. När jag kom tillbaka senare var den kvar men drog som ett skott när jag närmade mig. Även "återupplivat" en brunöring på samma vis(om den nu överlevde efter den senare dragit iväg) men även släppt icke godkänd havsöring på djupare vatten som varit drillade i tungan med resultatet att de kommer upp på ryggläge i ytan o senare blir krabbmat.

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

19 hours ago, jakobj said:

Framförallt gällande fiske i höga vattentemperaturer. Där måste vi passa oss väldigt noga!

 

19 hours ago, jakobj said:

Slutsatsen var att blödande fisk, från aldrig så små sår i munnen, dog.

Jättebra inlägg!!

Tycker det är jätteintressant att du hittat ett samband mellan sår i tungan och dödlighet. Har aldrig läst om det någonstans och heller inte lagt märke till motsvarande som @Tiger beskriver vid fiske.

Det är generellt lite utmanande att hitta studier som är helt tillämpbara på flugfiske med c/r metoder - dessa är det inte - men ändå med tydliga tendenser:

I en studie (Dotson) ökade dödlighet på öring (cutthroat - anadrom) från 0% vid en vattentemp på 8 grader till 8,6% vid en vattentemp på 16 grader. 

De flesta andra studier som tittat på vattentemp och dödlighet hos laxartad fisk vid c/r har hittat samband, särskilt vid höga vattentemperaturer typ 18+grader. 

Den höga relevans som tillskrivs vattentemp kontra dödlighet har dock ifrågasatts efter att man konstaterat att exponeringstiden i luft och lufttens temperatur har en ännu högre relativ inverkan på dödlighet (dvs man misstänker att exponeringstid i luft har färgat resultat där man var ute efter att undersöka relativ dödlighet vid olika vattentemp). 

Förhållandet blödning - dödlighet är också relativt väl dokumenterat. I en studie (Pauley och Thomas, cutthroat) såg man 9ggr högre dödlighet på blödande fisk än övriga. (Just den studien gjordes dock på drag och agnad krok och slutsatsen av studien var att blödning från svalg och gälar var värst.)

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

34 minutes ago, Troutman said:

 

Jättebra inlägg!!

Tycker det är jätteintressant att du hittat ett samband mellan sår i tungan och dödlighet. Har aldrig läst om det någonstans och heller inte lagt märke till motsvarande som @Tiger beskriver vid fiske.

Det är generellt lite utmanande att hitta studier som är helt tillämpbara på flugfiske med c/r metoder - dessa är det inte - men ändå med tydliga tendenser:

I en studie (Dotson) ökade dödlighet på öring (cutthroat - anadrom) från 0% vid en vattentemp på 8 grader till 8,6% vid en vattentemp på 16 grader. 

De flesta andra studier som tittat på vattentemp och dödlighet hos laxartad fisk vid c/r har hittat samband, särskilt vid höga vattentemperaturer typ 18+grader. 

Den höga relevans som tillskrivs vattentemp kontra dödlighet har dock ifrågasatts efter att man konstaterat att exponeringstiden i luft och lufttens temperatur har en ännu högre relativ inverkan på dödlighet (dvs man misstänker att exponeringstid i luft har färgat resultat där man var ute efter att undersöka relativ dödlighet vid olika vattentemp). 

Förhållandet blödning - dödlighet är också relativt väl dokumenterat. I en studie (Pauley och Thomas, cutthroat) såg man 9ggr högre dödlighet på blödande fisk än övriga. (Just den studien gjordes dock på drag och agnad krok och slutsatsen av studien var att blödning från svalg och gälar var värst.)

Ja det är intressant. Små egna iakttagelser är ju små i sammanhanget men de blir ju betydande för en själv iallafall. I svenska fjällen har vi haft flera somrar med temperaturer på 20-23 grader i vattnet den senaste 5-årsperioden. Jag TROR att en Mer omfattande studie av c/r fiske efter öring röding och harr skulle ge rent skrämmande siffror gällande dödligheten i de temperaturerna.

Relevans? - Folk fiskar lika mycket ändå i dessa temperaturer. Man ställer inte in sin sedan länge bokade fjällvecka och det uppdämda behovet av att uppleva och fånga fisk är inte mindre för att det är varmt. Visst, en del tänker till. Men inte massan. Man tycks liksom skjuta det där med värmen åt sidan och fiskar och släpper tillbaks som vanligt.

Jag har som sagt sett mycket död fisk dessa somrar. Värst 2014. Och mest stor fisk. Detta antagligen för att dessa har tvingats tröttas ut hårdare förstås. Om vi går mot varmare klimat/väder så bör det här debatteras och studeras tycker jag.

 

Gällande blödning så är det en liten egen studie på ett 30-tal stora öringar 2,5kg-6,5kg. Fångade med tubfluga och trekrok, drillade snabbt och hårt. Ungefär så som det ”moderna” storöringsfisket i inlands och fjällvatten går till nuförtiden. Och kontentan den gången var att vi var mycket förvånade över vad som hände och vilka fiskar som dog. Fler dog än vad vi hade trott. Pigg fisk som man hade släppt med gott samvete och övertygelse om dess fortsatta vällevnad kunde mycket plötsligt dö, långt efter fångsten. Och särskilt de fiskar som var krokade i tungan. Tror vi hade någon lättare gälskadad fisk som klarade sig. Åtminstone gädda har visat sig klara ganska stora gälskador i hyfsat låg temperatur.

En nordisk studie på de tre vanliga fjällfiskarna liknande Fränstams gäddstudie i svenska skärgården hade varit mycket intressant, särskilt en flerårig som omfattade både en varm och en kall period.

  • Like 4
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Är detta med hullingfria krokar eller med hulling? @jakobj
Jag undviker helt både 3-krokar och hulling då jag tycker att dessa är största orsaken för skada på fisken. 3-krokar är djävulens påfund. Sätter sig högt och lågt och sliter i fisken.

Redigerad med Lodjur
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

18 hours ago, jakobj said:

Ja det är intressant. Små egna iakttagelser är ju små i sammanhanget men de blir ju betydande för en själv iallafall. I svenska fjällen har vi haft flera somrar med temperaturer på 20-23 grader i vattnet den senaste 5-årsperioden. Jag TROR att en Mer omfattande studie av c/r fiske efter öring röding och harr skulle ge rent skrämmande siffror gällande dödligheten i de temperaturerna.

Relevans? - Folk fiskar lika mycket ändå i dessa temperaturer. Man ställer inte in sin sedan länge bokade fjällvecka och det uppdämda behovet av att uppleva och fånga fisk är inte mindre för att det är varmt. Visst, en del tänker till. Men inte massan. Man tycks liksom skjuta det där med värmen åt sidan och fiskar och släpper tillbaks som vanligt.

Jag har som sagt sett mycket död fisk dessa somrar. Värst 2014. Och mest stor fisk. Detta antagligen för att dessa har tvingats tröttas ut hårdare förstås. Om vi går mot varmare klimat/väder så bör det här debatteras och studeras tycker jag.

 

Gällande blödning så är det en liten egen studie på ett 30-tal stora öringar 2,5kg-6,5kg. Fångade med tubfluga och trekrok, drillade snabbt och hårt. Ungefär så som det ”moderna” storöringsfisket i inlands och fjällvatten går till nuförtiden. Och kontentan den gången var att vi var mycket förvånade över vad som hände och vilka fiskar som dog. Fler dog än vad vi hade trott. Pigg fisk som man hade släppt med gott samvete och övertygelse om dess fortsatta vällevnad kunde mycket plötsligt dö, långt efter fångsten. Och särskilt de fiskar som var krokade i tungan. Tror vi hade någon lättare gälskadad fisk som klarade sig. Åtminstone gädda har visat sig klara ganska stora gälskador i hyfsat låg temperatur.

En nordisk studie på de tre vanliga fjällfiskarna liknande Fränstams gäddstudie i svenska skärgården hade varit mycket intressant, särskilt en flerårig som omfattade både en varm och en kall period.

Hur har ni kunnat konstatera att den fisk ni fångat dött efter lång tid. Har inte läst allt?

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

5 hours ago, Lodjur said:

Är detta med hullingfria krokar eller med hulling? @jakobj
Jag undviker helt både 3-krokar och hulling då jag tycker att dessa är största orsaken för skada på fisken. 3-krokar är djävulens påfund. Sätter sig högt och lågt och sliter i fisken.

Alltid hulling. Jag är så självisk och storöringarna så svåra att jag inte vågar riskera någonting och därmed aldrig nyper hullingen. 

Men det är sämre för fisken? Vet ej men minns en studie i ämnet som noterade större skador med hullinglösa krokar pga större inträngning. Är det hullinglöst som regel så följer jag förstås det. Annars inte. Och till viss del beroende på minnet av den studien.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

1 hour ago, Lodjur said:

Är detta med hullingfria krokar eller med hulling? @jakobj
Jag undviker helt både 3-krokar och hulling då jag tycker att dessa är största orsaken för skada på fisken. 3-krokar är djävulens påfund. Sätter sig högt och lågt och sliter i fisken.

Som fiskätare är trekroken guds gåva till mänskligheten

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

1 hour ago, puoltsa19 said:

Som fiskätare är trekroken guds gåva till mänskligheten

Så är det ju. Ska den bonkas så är ju 3-kroken perfekt, för inte fan kommer fisken loss. Men vid typ sportfiske efter gädda, där alla drag är försedda med 2 eller fler 3-krokar och fisken sedan släpps tillbaka... kan ju inte vara bra alltså.

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

19 hours ago, jakobj said:

Minns en studie i ämnet som noterade större skador med hullinglösa krokar pga större inträngning. Är det hullinglöst som regel så följer jag förstås det. Annars inte. Och till viss del beroende på minnet av den studien.

Du får gärna länka till den om du vill. Har hört det påståendet förut men aldrig hittat någon sådan studie. 

Har däremot läst studier som visat på 2-3 ggr högre dödlighet/skador med hullingförsedda flugor gentemot hullinglösa flugor. 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

1 hour ago, Troutman said:

Du får gärna länka till den om du vill. Har hört det påståendet förut men aldrig hittat någon sådan studie. 

Har däremot läst studier som visat på 2-3 ggr högre dödlighet/skador med hullingförsedda flugor gentemot hullinglösa flugor. 

Nej det är ju åratal sedan jag läste den. Kanske var det rent av på papper.

Jo jag har sett det också. Men det känns bättre för mig att tro att hulling ger mindre skador för det passar min verklighet bättre. Vad som är sant vet jag inte och då jag som sagt fiskar för min egen skull, inte fiskens, så är det bekvämast så. Finns hullinglöst i fiskereglerna så följer jag det. Annars inte.

Min egen gissning är att hulling som sitter på ”dåliga” ställen som gälar skadar mer då de river när de ska ut. Sitter de på hårda platser kan de kanske skada mindre då uttagningsskadorna mindre viktiga men inträngningen kan skada om den blir djupare än med hulling på. Kanske går det på ett ut i slutändan?

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Har släppt tebaks nästan alla flugfångade fiskar jag fått, sådär lättvindigt medelst peang eller bara dra ur kroken med nypan. Visst, nog har jag kramat både harr å öring ett tag innan de gick tillbaks. Men jag fick mig en tankeställare en gång när jag kunde konstatera att harren som jag nyss släppt, pilat ner till botten å ställt sig där jag såg den, helt plötsligt efter en fem tio minuter stelnar till och vänder magen upp å flyter iväg med strömmen. Efter det så skedde samma sak vid flera tillfällen i och med att jag kollade (kan ju vara en såndär kvantparadox att det bara sker när jag tittar,men jag tror inte det.) Detta ledde till att jag började släppa tillbaks fisken där jag kunde ha uppsikt över den, typ i ett lite grundare strömsatt eller annat lämpligt parti. Har sedan dess gjort det med hundratals om inte fler harrar .Många många gånger har jag fått ila till undsättning när fisken vänt sig, å hållit den på rätt köl med andnings hjälp etc och faktiskt om jag inte minns fel så har bara två fiskar dött utav dom. Det jag har noterat är att dom ofta får en (jag gissar) mjölksyraattack efter det att dom når botten å börjar slappna av. Detta har jag sett vid många tillfällen så därför håller jag numer koll på fisken tills den självmant simmar ut till djupet igen å dom kan stå i en timma eller mer innan mjölsyrenivån är nere igen. Det skall tilläggas att detta gäller större fiskar utav främst harr och sik.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Stressen avtar och syreupptagningsförmågan ökar när de är upp och ner. Hittar den inte nu när jag bara har några sekunder över men jag är rätt säker på att det var en studie från NZ eller Australien på just öring där de visade det, och det var ingen liten skillnad. Vet inte om det är någon evolutionär självreglering de utvecklat men vill man vara snäll mot fisken vid återhämtning kan man hålla den upp och ner med huvudet uppströms i ett strömmande parti. 

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag har inte noterat samma beteende på öringar ,det verkar som att dom hanterar mjölksyran annorlunda. När jag drillat en större öring länge så tycks det som att den skiftar färg, blir grön över ryggen typ men den stelnar inte på samma sätt som harren. Regnbågen; i alla fall den i NZ verkar ju fighta sig själv till döds .Ligger å flyter uppåner i höljan nedanför när man går hem för natten. Huvva hemska syn. Jag har väl inte varit säker på om dom där harrarna flyter mot sin död, har väl hoppats att dom kvicknat till lite nerströms.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 11 months later...

Abborre och Gädda åker ofta tillbaks i vattnet om jag inte planerat att fiska för att äta.

Men inplanterad ädelfisk dom dödar jag nästan alltid och tar hem och äter upp.

Visst dom är så fina att man nästan inte vill döda dom, men bara nästan. Dom är ju så goda så..

Nacka en och släng i röken så ska du se att du kommer på andra tankar. ?

Det finns några vilda bestånd av ädelfisk i mina trakter. Dom har jag inte ens fiskat på än så länge. Jag kan förstå om man avstår vild fisk för att hålla bestånden vid liv.

 

Redigerad med Myggan som flög till månen
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.























×
×
  • Skapa ny...