Jump to content

kanadick på fluga


rensvind
 Share

Recommended Posts

Jag ska göra en satsning på kanadick på fluga i år. Jag har varit i kontakt med Kanadensiska guider och fått koll på vilka förhållanden som gäller och det är sjukt små fönster när man hittar dem i flugbart vatten. Jag har blockat två långhelger i kalendern beroende på när förhållandena är bäst och jag har valt sjö och hittat en lokal kontakt (trollingfolk) som ska återaktiveras när det närmar sig. Framåt försommaren drar jag norrut med båt och stora ambitioner.

Finns det någon med erfarenhet av riktat fiske efter kanadarödingr? 

Edited by rensvind
  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag minns en artikel av Nikolaus Bauer om det fisket som Jonas nämner. Det var ett par år sedan dock och oklart vilken tidning det var i. Det var inte mycket till hjälp när jag tänker efter. :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

58 minutes ago, MathiasL said:

Jag minns en artikel av Nikolaus Bauer om det fisket som Jonas nämner. Det var ett par år sedan dock och oklart vilken tidning det var i. Det var inte mycket till hjälp när jag tänker efter. :rolleyes:

Nä jag minns också det. Fast att kalla några slumpfiskar för satsning duger inte. För att gälla som satsning måste man säga det innan...

Fast jag ska ta dem där de bor i sjön, mitt i köket liksom. Verkar inte vara så många som gör det, kanske för att det är svårt vad vet jag. Vid midsommar vet jag hur det gick. 

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Aldrig hört talas om detta fiske förr, vilka jävla bjässar...!

Efter att ha läst lite artiklar så verkar det ju iaf som att du får spola på sjunklinan då många tagits mellan 5 och 10 meters djup.

Link to comment
Share on other sites

16 hours ago, rensvind said:

Nä jag minns också det. Fast att kalla några slumpfiskar för satsning duger inte. För att gälla som satsning måste man säga det innan...

Fast jag ska ta dem där de bor i sjön, mitt i köket liksom. Verkar inte vara så många som gör det, kanske för att det är svårt vad vet jag. Vid midsommar vet jag hur det gick. 

Jag vill verkligen veta hur det gick sedan.

För nästan 30 år sedan fiskade jag kanadaröding i Lake Superior, i norra Michigan. Det var en slags trolling med flutter spoons och enorma blysänken. Spöt och rullen liknade vad man kan ha till torskfiske. Väldigt primitivt men när min värd kom rätt över landmärkena högg de. Den största var kanske 1,5-2 kg men vi fick ett par. Kul minne.

Edited by MathiasL
Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Lodjur said:

Aldrig hört talas om detta fiske förr, vilka jävla bjässar...!

Efter att ha läst lite artiklar så verkar det ju iaf som att du får spola på sjunklinan då många tagits mellan 5 och 10 meters djup.

Det beror på om man är inom eller utom "fönstret". Jag tänker fiska på <2m, alltså klart flugbart vatten. Men då måste man pricka fönstret och det är just det som är planen och den största utmaningen när man måste planera och resa en dag som jag.  Den som lever får se, kul ska det bli iallafall. 

Link to comment
Share on other sites

Sjön Gäutan i Tärnaby fiskas de Kanadaröding kring midsommar ,i ganska kallt vatten fisken går mot land ,bäckar ,utanför utloppet från jocksjaure står fisken ,fiskas med spinn, skeddrag fluga vet jag ej ,tas en del hyggliga fiskar varje år , när värmen kommer drar fisken ner på djupet ,,

Link to comment
Share on other sites

  • 3 months later...

Det gick väl sådär, eller rent käpprätt gällande att få tag på kanadicker. De flesta andra arter lyckades jag slumpfånga så helt nollad blev jag inte. Men mycket trevligt hade jag och det var en spännande satsning i fantastiska omgivningar. Särskilt spännande blev det första kvällen när fjällstormen krashade ner i sjön likt guds vrede över mig där jag satt och hela sjön reste sig ilsket och det blev överlevnadsläge för att inte slå runt. Det var som att köra ubåt ett tag men desto mer uppskattar man när vreden dragit förbi, allt blir lugnt, solen tittar fram och man uppskattar livet.

Jag fiskade hårt på mina valda platser i tre dagar men de enda kanadickerna jag såg var när den lokale trollingkontakten kom förbi på sjön och visade upp två praktexemplar. Jag missade fönstretmed ett par veckor för de verkade inte uppehålla sig på flugbart vatten denna gång. Nåja, nästa försommar öppnas fönstret på glänt igen och då är jag på plats igen för rond två. Jag ger mig aldrig och jag ska ha en på fluga i detta vatten. Så är det med den saken.

 

20190529_195536.jpg

20190530_095509.jpg

20190531_221406.jpg

FB_IMG_1563280969461.jpg

FB_IMG_1563280995765.jpg

  • Like 4
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Visst är det absolut möjligt att få dom på fluga ? första gången jag prickade in dom var för många år sedan i tjulträsk (ammarnäs) då jag spottade flera större individer som jagade med stora plogar ytligt. fiskade då med tung sjunk efter öring från ringen, men bytte snabbt till flyt och popper. Jäkla vilket race jag hade. Drog ett par stycken fina den natten innan det hela dog ut. Coolt som tusan, men har endast upplevt det enstaka gånger efter det. Endå sitter jag där varje säsong och försöker tajma ? kämpa på, det är så värt tiden man lägger, för tillslut visar dom sig och du får chansen. Löjligt bra krigare är dom.. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Kanadaröding finns i Gällivare fjällen. "Satihaure" är ett populärt ställe att fiska dem på. Det finns riktiga bjässar där. Det är även bilväg ända fram till sjön. Även "storsjön" just norr om tätorten håller kanadaröding. 

Finns även "brooktrout" (bäckröding) i en del sjöar och bäcksystem i gällivare kommun. 

Link to comment
Share on other sites

  • 7 months later...

Förra året var jag för sent på det, så i år tidigarelade jag hela expeditionen för att öka mina chanser och förhoppningsvis pricka fönstret bättre. Jag hade min strategi ganska klar över de tre dagar jag hade till mitt förfogande om vädret tillät. Första dagen var bra läge utan stark vind, jag var självsäker och stark och körde i 14 timmar på positionerna jag fått förra året av min lokale kontakt samt de platser jag själv hittat. Vilken skillnad från förra året att nu ha en detaljerad hemmaloggad djupkarta på ekolodet att gå efter. Jag betade av plats efter plats enligt min strategi och lade halva första dagen på en skarp djupbrant jag trodde mycket på. Endast en abborre fick jag för det besväret.

Andra dagen var det storm så jag fick kämpa som ett djur. Det går förvånansvärt effektivt att kasta även i jävlig vind tack vare ankringen med frontmonterad elmotor som lägger upp båten så fint att vinden alltid kommer över ”rätt axel” i en bra vinkel så kasten blir långa. Men det blåser hål i huvudet och jag blir galen av långvarig vind och var tvungen att söka lä bakom öar med jämna mellanrum för att vila upp mig och få bruset ur skallen. Även dessa platser valdes för att de var fiskbara såklart så jag satt inte och bölade direkt. Jag körde på 14 timmar även denna dag och på kvällen var jag för trött för att äta. Jag fick meddelande av min lokale kontakt att jag varit på rätt ställe där och där för tydligen är mitt påhitt en lokal angelägenhet nu och han hade haft spejare på sjön som hållit koll på mig och rapporterat mina rörelser till honom. Jag undrar vad de kallar mig? Hursomhelst fick jag uppmuntrande peppningar och ett par nya positioner att prova min sista dag.

Morgonen därpå vaknade jag med sprängande huvudvärk och hade ont överallt och tvekade på om jag ens skulle orka ur sängen. När jag till slut lyckats bryta mig ut i det lilla köket, och fått en kaffekopp i handen såg jag att träden inte vajade så farligt. Sepåfan, nu är det läge igen och det spratt till i gubben och livet återvände till min sargade kropp.

Sista dagen gick som i ett töcken, ungefär som jag minns att det var att ha svår laxkoma/psykos. Jag kastade och kastade, bytte plats, kastade och kastade, bytte anfallsvinkel på platsen och så höll jag på non-stop. Jag började småprata med sjörået och fåglarna och frågade om råd men fick inget svar. När själen kändes redo att lämna kroppen till sitt öde begav jag mig stukad sent på dagen mot den sista platsen för denna gång som jag fått kvällen innan. –”Där har jag fått stora jävlar i höstas”. Jag småputtrade med utombordaren för att hitta bottenstrukturen och såg ett eko på lodet och tryckte in ankringsknappen på elmotorn, som varvade upp. Den gick på fullt spett så att det visslade utan att båten stannade. Propellern var borta! Lite jobbigt kändes det då.

-Jaså du sjörået, sade jag, du har tydligen tagit ditt offer men vad får jag för det?

Inget svar.

Jag åkte över positionen några gånger och fiskade den från olika håll, bytte fluga och höll på. Jag drog mitt sista ess ur min sista rockärm och så plötsligt slackade linan och jag vimsade något om att det var konstigt med sjögräs. Linan blev stram och det gungade väldigt tungt eftersom jag drev i den tilltagande vinden. Jag tog fisken hårt och när den kom nära båten hörde mig själv säga – Visa dig innan du kliver av Gäddj**vel så att jag inte tror något annat.

Då bröt en brun fläckig kropp (inte grön!) ytan i en vältring och först begrep jag inte vad det var jag såg. Kunde det verkligen vara sant!?

I en fritt drivande båt fick jag börja röja runt efter håven som varit undanstoppad sedan länge och mirakulöst nog låg det strax en Kanadaröding på 3,5 kg i håven. Min lokale kontakt var också ute på sjön en bit därifrån och det var skönt att kunna åka över till honom och tacka personligen för allt han gjort för mig. Jag var helt sjukt lycklig och bröt ihop när jag släpade upp båten för sista gången denna expedition.

En pusselbit är lagd och självförtroendet är smitt i stål. Nästa år blir jag ostoppbar!

Hoppas bara det inte tar 70+ timmar till innan nästa kontakt...

 

Fin fisk men fel art

20200521_091151.thumb.jpg.15d2139e67eb51bea5f1b616b77889f0.jpg

 

Bilden jag skickade till min fru när hon den sista dagen på morgonen frågade hur det var. Jag tror inte hon blev så övertygad om att allt var sådär jättebra som jag skrev i SMSet...

20200523_093118.thumb.jpg.071af5e76905ad36be40e22bc837f851.jpg

 

Där satt den och idel glada miner igen!

20200523_184124.thumb.jpg.18f90d0b2debaffde81e0540509c049e.jpg20200523_185946.thumb.jpg.3dee28e750159a189439c08045a3870b.jpg

Edited by rensvind
  • Like 20
  • Thanks 3
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
On 8/11/2020 at 3:41 PM, osdmike said:

Fin fångst!

Vad blir nästa utmanning?.......kanadick på torris?

Någon som har erfarenhet?.......eller går det bara nå dem på djupet med sjunkgrejor?

De går absolut att få ytligt. Haft race efter dessa med poppers (foam divers) då de jagar ytligt, dock aldrig prövat på "torrt" då det känns riktigt svårt ? en klinkhamer #16 kanske skulle vara melodin ? eller varför inte en puppa från herr ismo? Skämt å sido har fönstret varit kort och har endast upplevt ett effektivt fiske på aktiva ytligt jagande individer. Men man ska aldrig säga aldrig. I tjulån har jag hört om kanadicker på hjorthårsflugor...

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 9 months later...

Tredje gången gillt brukar man ju säga och detta, pandemins andra år 2021, var vädergudarna på min sida, jag hade en stabil plan och dessutom hade jag några extra trick i rockärmen som jag dammat av från mina år i Kanadickernas hemland. Vintern dröjde sig kvar på destinationen och väderomslaget till vår kom dagarna innan avfärd. Med detta började rapporterna om fångster från min lokala kontakt trilla in om Kanadicker på trolling över grundvatten.

Efter en lång vinter av flugbindning och utrustnings-uppgradering var jag minst sagt övertaggad, mitt självförtroende var smitt i stål och förväntningarna på mina tre fiskedagar var oproportionerligt stora. När läget är teoretiskt perfekt och allt ser ut att stämma blir det, i alla fall för mig, oftast magplask och ursäkterna för misslyckandet tvingas bli alltmer fantasifulla. Men att misslyckas denna gången, det kändes helt enkelt omöjligt. Det kunde inte ske. Det fick inte ske. Jag var berusad av mitt självförtroende och så när dammet lagt sig efter mina tre fiskedagar behövdes inga ursäkter för jag åkte hem med en stor seger i hjärtat.  

Färden upp gick som väntat, och ju längre norrut jag kom desto mer grönska återtogs av vinterns gråbruna slöja tills jag färdats ett par månader tillbaka i tiden. Den nyinförskaffade ljudboken var otrolig, helt enkelt fantastisk så milen blev lätt avhandlade. Googletanten försökte i vanlig ordning luras med senvägar ett par gånger men de nitarna hade jag redan gjort tidigare år och lyssnade inte på henne. Jag kvarterade in på samma ställe som förra året och allt kändes bekant och stärkte självförtroendet ytterligare, om det var möjligt. Jag tillät mig tom. att inte åka ut första kvällen eller ens reka utan slog mig lugnt till ro och pysslade i ordning allt, preppade båten och dubbelkollade allt.

Upp med tuppen och ner till sjön där jag blev stående säkert 5 minuter och bara stirrade på snöhögen på ”rampen”. Det var inte med i planeringen. Skiten måste i så jag tråcklade ner mig i alla fall och tanken att aldrig komma upp igen med en framhjulsdriven bil i snö och lös stubb som underlag sköts åt sidan för det skulle bli ett senare problem, i värsta fall fram till hemfärdsdagen så det är ingen idé att jamsa om nu. Det kom en trevlig engelsman förbi med sin hund från skogen och vi pratade lite innan jag gav mig ut.

Så fint det är när man drar ut första gången på en expedition, alla förväntningar och upplevelser ligger framför en och vinden biter i kinderna. Första förmiddagen plockade jag på nya platser som jag fått positioner på för att hitta de intressanta strukturerna. Den nya ”båt-åttan” var helt otroligt lätt och fin. Jag fattar inte att jag fått den så billigt, det var ett perfekt spö för jobbet. Runt lunchtid började trollingekipagen harva över de heta platserna men jag fick inga indikationer från dem om var det ”var på” för tillfället. De fick helt enkelt ingenting och jag tyckte lite synd om dem att de måste repa rakt över de heta platserna utan att kunna ”gnugga sig fast” som jag kan.

Eftersom de inte visade var fisken fanns fick jag helt enkelt ta reda på det själv och gnuggade runt en holme med fina kanter. Min strategi första dagen var att bucktaila som jag lärt mig i Kanada för att lokalisera en fisk för att sedan gnugga järnet på platsen efter fler. Att åka runt och glo på ekolodet är för tradigt så det orkar jag inte med, man missar ju omgivningarna då. Jag valde ut en kant ”som jag gav mig fan på” och satte igång. Jag hade framgångsflugan från förra året på för säkerhets skull och jag fick snart på en bra fisk. Det visade sig vara en metergädda som sabbade trailerwiren så jag blev lite sur. Jag flyttade mig längre ut och på 5-meterskanten blev det tungt, tvärtungt. Inga huvudskakningar, inget motstånd, bara tungt så jag tänkte att det nog var en gren eller nåt annat mög som sjön för tillfället var full av så jag bara spände hårt och vevade. Döm av min förvåning när tafsen kom och en bra Kanadick hade flugan i mungipan. Se på fan, nu vet jag var jag ställa mig och gnugga idag! Och gnugga gjorde jag, på den kanten runt hela holmen men även andra platser. Inget mer blev det den dagen fast det var en bra start. På kvällen vid rampen kom engelsmannen på sin kvällsrunda och han fick fisken och blev väldigt glad. Han rapporterade dagen efter när vi träffades igen på morgonen att det blivit stor succé i hemmet, han hade återvänt som hjälte.

Dag två var det samma sak. Jag gnuggade hela förmiddagen och eftersom trollingekipagen vägrade fånga fisk så fick jag åter igen ta saken i egna händer och leta rätt på dem. Jag siktade in mig på en grundtopp som jag gett mig fan på och satte igång, kors och tvärs bucktailandes, denna gången med en trevlig hot orange kanariefågel. Kablam och där satt en till i samma storlek som dagen innan, en snabb titt på ekolodet och jo det var 5 meter djupt.... Jag hade hittat en och hoppades att det skulle finnas fler och satte igång med gnuggandet. Efter ett tag blev jag lite styv i korken och växlade upp flugstorleken som jag var tvungen att ta fram 10-an för att hantera. Det var en sak för yngre män det där kände jag ganska omgående. Även om det gick över förväntan bra och utan missöden en timme eller så, kände jag den stora kraften i mekaniken och att en felvridning av axel eller handled nog skulle svida till rejält. Jag insåg mina begränsningar och återgick till båt-åttan.

Vid lunchtid blev jag inbjuden till en holme av min lokala kontakt och diverse trollingkamrater för kolbulle. Det var fina grejer det och trevligt med en paus i trevligt sällskap och mycket kunskap och tips utdelades. Detaljerad beskrivning om en ”inte under 10” som gått förlorad under morgonen ökade temperaturen på fiskeivern i hela gänget. Fler fiskeplatser markerades på kartan för kommande expeditioner. Dag två slutade utan missöden, annat än att en fluga klipptes av mitt i en infiskning av en förmodad gädda med välslipade tänder, men heller inga fler fiskar och jag började tvivla lite på om det skulle bli stor succé eller bara lite lagom. Jag var girig.

Dag tre var all-in. Eftersom fiskarna de andra dagarna kommit över 5-meterskurvan hade jag stenhårda förhållningsregler att inte vika en tum från denna. Jag detaljritade upp en lång djupkant med ekolodet och letade efter hyllor på 5-meterskurvan. Jag hittade en fin och gnuggade med 50-metersförflyttningar med jämna mellanrum. En elmotor med ankringsfunktion är Guds gåva till idioter som mig. Jag gnuggade och gnuggade med kanadickflugan och när hyllan var fiskad fortsatte jag längs 5-meterskurvan.

När man står mitt ute på sjön och kastar 20 eller så meter och strippar hem en fluga i denna enorma vattenmassa är det lätt att tvivlet börjar sippra in. För att minimera detta drog jag upp huvan på jackan för att bara se vad jag behövde se, jag hade tunnelseende på linan och visualiserade djupkanten under mig och hur jag skulle fiska den. Jag låg på 5-meterskurvan och ett kast bakåt nådde 3-meterskurvan och ett kast framåt nådde 7-8-meterskurvan. 5 kast fram, 5 kast bak, förflyttning 50 meter, repeat! I timvis.

Jag vägrade ge mig, det skulle bara gå och dessutom var sjörået skyldig mig lite till efter att ha snott min propeller förra året och sin frukostmacka hade hon ju fått varje dag. Mitt i denna feberdröm sprallade det till nästan ända inne vid båten, mitt i en strip och jag satte kroken resolut. Upp kommer den minsta kanadicken hittills men den för mig mest värdefulla. Den var så fin och den hade valt mig och min kanadickfluga där mitt ute på sjön. Efter den längsta och skoningslösaste insats jag gett mig på hittills hade sjön efter flera timmar på 5-meterskurvan belönat mig min fisk. Jag vrålade som en idiot, dansade i båten och rev av huvan för att se mig om och återvände till omvärlden i den tilltagande dimman. Vilken lättnad.

Jag var tvungen att ge mig själv lite paus så jag puttrade iväg för att utforska den andra sidan av det stora grundet. Jag letade igen efter en hylla på 5-meterskurvan och slöhöll bucktailspöet mest för att ha något att göra. På en stor platå drog det i så sjuinihelvete. Detta var något annat än jag tidigare varit med om. Vi kämpade fram och tillbaka och till sist låg en riktig rugg i håven. Den var för stor för att hantera själv på ett rimligt sätt för fotografering så jag snabbmätte den till 75 cm och den var dubbelt så bred över ryggen som tidigare fisk jag vet vägt in på 3,5 kg.

Jag gnuggade på i området tills det började ta emot och puttrade på kvällen tacksam in mot land, lyckades asa upp ekipaget, sov självgodhetsruset ur mig och styrde kosan söderut och in i försommaren igen. Kanadickflugan förtjänade sin pensionering och hänger nu på paradväggen i gott sällskap av andra tuggade flugor som minnen av hjärtevärmande upplevelser och stora framgångar vid vatten med flugspö i hand. Steg för steg lär jag mig lite mer om detta märkliga fiske. Jag har bra positioner för att kunna gnugga med självförtroende nu men flugfiske på öppna vatten sliter mentalt, jag är inte stark nog att hålla på hur många dagar som helst utan att iallafall ha indikationer att man är på rätt ställe så jag fuskade lite med bucktailing denna gången. Fast utan lite fusk och lättköpta framgångar vore det nog för svårt att kötta på mitt på sjön och bara fantisera om att det kanske finns en fisk på just den platsen. Nu är jag ostoppbar i jakten på denna märkliga padd-gädd-öring för jag vet att det går. Det går, bara man ger sig fan på det.

 

Övertaggad dag 1

man of steel.jpg

 

Ettan kom (den är död och avblodad och förmodligen i engelsmannens mage)

ettan.thumb.jpg.ae140eaec02881ee8515fd1ef40656ff.jpg

 

Lunchpaus dag 1

blixten.thumb.jpg.3b42a3ef9bf7617a03171bef14172e9e.jpg

 

Tvåan kom och han börjar bli självgod (död och avblodad, fisken alltså. Den blir Indian candy till sommarlovet)

1085113869_tvan.thumb.jpg.65f5ad590ef3c9ac9c19fe89719ecd8f.jpg

 

Kanadicker äter tydligen rejäl frukost för dessa sticker ut ur munnen på dem

kanadickfrukost.thumb.jpg.d6ecf43326098e996fd014937b38d6f0.jpg

 

Ibland lättar det upp men oftast är vädret ganska besvärligt

plattvann.thumb.jpg.8ac8f9edcc005a1492e85da28cc68b14.jpg

 

Välförtjänt resultat av slitet på 5-meterskurvan. Glad som en speleman!

lilleman.thumb.jpg.454a180a628e41a2a3150814618bc483.jpg

 

Ruggen sista dagen som grädde på moset.

rugg.thumb.jpg.fe20547c6ca0403e13057bffa5f394a0.jpg

 

Självgod tönt i 7 lager kläder

1797342110_tnten.thumb.jpg.7b7699e4179456e6778052c9c2f5f05b.jpg

 

 

 

 

Edited by rensvind
  • Like 7
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

Vilken härlig story🤗 fina bilder och grym text. Kul och inspirerande läsning. Man blir sugen på ett försök😅

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
 Share

  • Recently Browsing   0 members

    • No registered users viewing this page.
























  • Inlägg

    • Sorry, tänkte på MSX som sålde både spön, linor och rullar... 😊
    • Har gjort samma sak,testat ut linor på mina fyra bambuspön enbart wf dock. Tänkte bli bambugubbfiskare nu. Dom verkar ju vara lite utav personligheter dom där Spöna, det märks när linan passar och när den inte gör det, på ett tydligare sätt än med kolfibern. Hittade sweet spoten på ett av dom,och, vips!så var hela linan ute. Samma lina på tvillingspöt- nä det gick inte få till nåt wow. Men några linor senare hittade jag en som passade där också. Kul när man hittar rätt .Jag upplever att det går att kasta skall vi säga nästan hela linan med mina 8 fot klass 5,ja åtminstone det ena. Ganska mycket kortare med  min 7'3" #4 som kanske inte fått rätt lina än. Har en liten 5"8' #4 som också går i skolan.
    • Du såg inga döda vulgator på ytan? Vaken på spents brukar kunna vara just så där lugna och sörplande. Fisken har all tid i världen att spana in det ätbara, som ju inte kan ta sig någonstans.    Det som annars är min go to-fluga vid liknande scenarion kvällstid än en tunt bunden harörenymf. Oförtyngd och med de mörkare/-ste stråna på masken. Storlek från 12 ner till 18. 
    • Vid liknande scenario kan det vara klokt att testa en vulgata emerger. Finns grymma mönster med både vikt cdc eller med foam kropp. Fiskas hem mycket långsamt eller helt stilla. Dessa brukar öringarna kunna plocka. Annars så är en oförtyngd haröra #12 mycket gångbar. Det är en fluga man INTE får vara utan i asken. Både med och oviktad.  Man kan snabbt bli flintskallig vid dessa tillfällen men det brukar gå och knäcka koden tillslut.  
    • Är man desperat och i behov av fisk så kör man ett haröra stl 12 eller 14.
    • När vaken är försiktiga och dom nästan bara rullar i ytan så brukar de ta nymfer/puppor precis under eller i ytfilmen. Det man kan testa  är att du kör med en elk hair caddis och binder på en  nymf ellerpuppa under som hänger strax under flugan. Anserman att det ärfusk  eller om man fiskar i sjöar därman inte får ha mer än en fluga på tafsen så fiska hem en nymf sakta strax under ytan. Inte säkert det är rätt metod för just det scenariot  du va med om  men det harfunkat för mig ibland när man står och kliar sig i huvudet och undrar vad man gjort för fel.  Vill man bara köra tort så kan en liten F-fly stl 16 funka bra.       
    • Hej! Jag har börjat plockat upp flugfiske igen efter 10 års dvala (var tidigare medlem här men kommer inte ihåg mitt användarnamn). Jo, jag var ute igår kväll och flugfiskade efter öring i en mindre sjö. Eftersom det har varit så varmt så var det inte förrän vid 21-tiden som fisken blev aktiv (det var i princip vindstilla, soligt, ca 18-20 grader i luften men vattnet nära land var varmt, skulle tippa på omkring 20 grader). Det var en del vulgator i luften och dom först vaken var höga och aggressiva, vilket känns typiskt (?) för fisk som är utefter större dagsländor. Jag hade även ett påslag på en vulgata imitation. Men allt eftersom kvällen gick så ändrade vaken karaktär, dom blev mer lugna och mjuka, fisken verkade nästan ”sörpla” i sig någonting vid ytan (vid det här laget såg jag inte längre några vulgator). Det fanns en del nattsländor men inga jättemängder och det känns som om fisken skulle då ha varit mer ”bestämd” i sina vak (?). Jag provade att byta till en Elk Hair Caddis (strl 14.) och fick en lite öring och provade lite andra varianter och storlekar av nattsländor men fick ingen mer känning. Jag kunde inte heller se några andra sländor i luften.  Så nu till min fråga: Har ni några flugor ni kör med när ni inte är säker på vad fisken tar när den vakar? D.v.s. mönster som kan imitera lite vad som helst. Det som gjorde kvällen frustrerande var att fisken för det mesta höll sig på ett längre avstånd av vad jag kunde kasta även om dom ibland kom inom kastavstånd (tidigare i juni så har jag fångat fisk från där jag har stått men då har det också vara kallare i vattnet). Jag kunde därför inte avgöra om det var fel på flugan, längden eller tjockleken på tafsen, eller om jag helt enkelt inte nådde ut till fisken. Jag ska försöka med kajaken nästa gång så då blir det kanske bättre lycka 😀
    • Idag tog jag ut några av mina splitcane spön och testade några olika linor. Jag kom då på att tänka på vilken längd på kast som är rimlig att förvänta sig med olika linor anpassad till spön i klass 5. Då menar jag självklart vad som är rimligt att förvänta sig när man bedriver praktiskt fiske. Det jag testade var egentligen ganska enkelt. Jag riggade några rullar med olika WF linor och några med DT linor från olika tillverkare. Samtliga linor kastades med splitcane spön i olika längder mellan 7-8 foot men alla för klass 5 linor. Då jag är som bäst en medioker kastare så fokuserade jag på att mina kast skulle vara så behagliga som möjligt, dvs utan att man spräcker skjortan av sig för att få ut några extra metrar. Det jag då lyckades få ut med perfekt sträckt tafs var ca 23 meter med DT-linor och ungefär lika långt med några av WF-linorna förutom två av WF linorna där jag lyckade få ut Max 19 meter.  Med hänsyn till att syftet med splitcane pinnar inte är att kasta längst och det faktum att mesta dels av det typ av fisket inte bedrivs längre än 15-20 meter så kunde jag ändå inte låta bli att reflektera över vad som är rimligt att begära från dessa spön och linorna. Min egen slutsats blev att DT-linorna presterade klart överlägsen i känsla, kastlängd och inte minst presentation. Men jag tänker också på om jag möjligtvis inte hade rätt typ av WFlina riggad? Eller att det brister nånstans i min kastteknik? 🤷‍♂️ De av er som har erfarenhet av splitcanespön eller glasfiberspön, vad är era tankar om det?   
    • Jag tror att folk förstår, men visst ska ja ändra 😀👍
    • Tackar, dom får plocka av mina askar. Skit fiske Jesper DK 
  • Ämnen

  • Images

×
×
  • Create New...