Jump to content
Sign in to follow this  
VAK

Miljövänlig på riktigt, bara köpa begagnad flugfiskeutrustning?

Recommended Posts

Hur många av oss tänker i dessa banor, vi har en industri som spottar ur sig en massa nyheter/trender och sporrar oss till konsumtion. Många kanske tänker kanske att de vill bidra till att driva utvecklingen framåt, men ärligt talat hur mycket har skett de senaste 30åren? Framstegen är åtminstone inte proportionerlig till vad som lovas i tillverkarnas kataloger år efter år..

Hur viktigt är det att köpa nya grejer för er? 

 

  • Like 3

Share this post


Link to post
Share on other sites

När det gäller de "dyra" delarna av utrustningen, spön och rullar, köper jag nästan allt begagnat. Mest av ekonomiska skäl, men det gör förstås ingenting att det även är bra för miljön.

Sen att jag kanske köper lite för mycket grejer (beroende på vem man frågar) är en annan sak. Grejer är kul och en del av hobbyn, och visst strävar vi efter att få en så komplett och väl fungerande utrustning som möjligt? För varje situation...

  • Like 2

Share this post


Link to post
Share on other sites

Håller med dig VAK. Jädrans reklamhysteri. Men visst man rycks med, vill ha! Alltid något man saknar. Sen är det ju som Biggsie ovan säger. Mycket bra grejor kan köpas begagnat. Förbrukningsvarorna är det värre med. Kläder, linor, tafsar, vadare, flugor-bindmaterial, kem etc.etc. måste inhandlas kontinuerligt.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja, många köper nog nytt bara för att det är nytt, men tänker inte på att t.ex spöt kanske inte har den aktion som passar.

Det är lätt att ryckas med i karusellen och det är nog därför det finns så mycket grejor att köpa här på forumet, då många köper "fel" grejor som inte passar, eller köper på sig onödiga grejor. Jag känner mig nog inte alldeles oskyldig.... -_-

....men köper mycket beggat nu...;)

Edited by kent.flyfish
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag om någon har grejer så det blir över, men har inte köpt ett nytt spö eller rulle på 15år och det är alltid något. En aspekt som verkar stoppa en del från att köpa begagnat är att garanti frågan. Här borde tillverkarna skärpa sig och dra sitt strå till stacken och garantera produkten och inte köparen. Finns ingen rimlighet i detta annat än att man vill sälja fler spön/rullar och inte ta ansvar för produkter man tillverkat! Vi behöver den typen av incitament för att få fler att välja begagnat framför nytt.

Edited by VAK
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fiskegrejer känns ändå ganska snälla. Det är så små materialvolymer jämfört med alla större livsstilsbeslut som hur vi bor, transporterar oss, vad vi äter osv. Men visst, har man ett överdrivet köpmönster med fiskegrejerna så stannar nog de vanorna inte där...

Jag försöker sträva mot att ha få prylar av väldigt hög kvalitet generellt i livet, men när det kommer till fisket är man ju ändå en bov som åker 500-1000 mil bil per sommar för hobbyn. Tyvärr kommer man ju inte undan det om man vill fiska fjällnära. 

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
30 minutes ago, Andreas89 said:

Fiskegrejer känns ändå ganska snälla. Det är så små materialvolymer jämfört med alla större livsstilsbeslut som hur vi bor, transporterar oss, vad vi äter osv. Men visst, har man ett överdrivet köpmönster med fiskegrejerna så stannar nog de vanorna inte där...

Jag försöker sträva mot att ha få prylar av väldigt hög kvalitet generellt i livet, men när det kommer till fisket är man ju ändå en bov som åker 500-1000 mil bil per sommar för hobbyn. Tyvärr kommer man ju inte undan det om man vill fiska fjällnära. 

Jag tycker att jag försöker leva miljövänligt så gott jag kan. Gillar ditt ordval livstilsbeslut. Jag cyklar tex oftast till jobbet. Ca 12 km enkel resa. Frun och jag har tagit principbeslut om att vi inte flyger. Frun kör nästan aldrig bil. Vi återvinner en massa, använder grön såpa och ättika som rengöringsmedel etc etc. Får bekänna att jag köper fiskegrejor nya ibland, beg ibland, men tänker mer att total livsstil är viktigare än bara hur man gör med fisket.

  • Like 2

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är helt sjukt sorgligt vad vi konsumerar. 

Köper så mycket beggat som möjligt både med tanke på ekonomiska och miljön men det är inte alltid lätt. Gillar att testa och experimentera med prylar så d blir en del nya köp MEN försöker hålla 1 in 1 ut och köpa beggat. Jobbar som musiker och har samma princip där för det blir en del investeringar.

Vadarna pajade och måste köpa nya för dom var det enda paret jag hade och måste ha vadare för att kunna fiska. Har en knepig size mediumking eller largeking som är svårare hitta begagnade så d lutar mot att bidra till ännu mer konsumtion :(

 

 

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag försöker undvika att köpa nya grunkor över huvud taget. När det gäller fiske köper jag bara flugbindningskrok och tafsmaterial och ibland en ny lina.

Vadare, med sin löjligt korta livslängd i förhållande till priset, är antagligen den största och mest miljöbelastande delen av all fiskeutrustning. Försöker hålla liv i dem så länge som möjligt med Liquisole (som ju inte heller är så miljövänligt, men vad gör man?)

  • Like 3

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om jag inte hade så ont om förvaringsutrymmen skulle jag kunna tänka mig att slutförvara det ni egentligen inte behöver. Jag föreställer mig att det skulle bli kopiösa volymer om ni är ärliga. För mig skulle det vara att stort nöje att experimentera med ett nästan oändligt antal av olika kombinationer. Är det inte egentligen experimentlustan som driver mycket av överkonsumtionen av prylar?

Jag bortser då från resande och förslitningsvaror.

Jag har ärvt en Cortland DT6 som, för att citera Bengt Öste, skjuter som en Boforskanon. Den imponerar än idag. Den är brun, om du vill veta, och köptes i slutet av sextiotalet eller början av sjuttiotalet. Är den omodern? Borde den vara aprikos- eller avokadofärgad? Flyter den en mm för högt eller för lågt? Borde jag kasta den åt helvete och köpa en Boss? Dessa frågor ger mig sömnsvårigheter? Jag vill ju bara att allt ska vara perfekt.

Ni kan komma med förslag om vad ni vill deponera så svarar jag artigt ja eller nej.

  • Haha 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hej, jag heter Morgan.  - Hej Morgan !  Jo jag köpte ett flugspö till i förra veckan, ett oanvänt Zebco golden eagle från förr. Jag har ett sånt i en annan klass å jag tycker det är så bra, så nu köpte jag ett till, det bara låg där på tradera å ingen brydde sig om det. Nu står det i sin blanka tub bredvid min säng tillsammans med ett annat spö från förr som jag inte heller kunde låta bli att köpa  veckan innan och som ingen annan brydde sig om.  Jag kunde inte låta bli. kan inte.  (hjälp ?

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

 

Jag köper i princip allt inom jakt och fiske begagnat. Och det är inte lite jag bytt ut de senaste åren. Detta gör jag utan en endaste minsta lilla tanke på miljön. Inte för en sekund. Utan endast av ren och skär egoism för att jag har bra koll på prylar och vet vad och hur jag ska handla begagnat för att få dubbelt så mycket för pengarna som om jag köpt nytt.

Klimathysterin och det privatkonsumtionsbetingade klimatsamvetet lämnar mig fullständigt oberörd. 

Men jag är fascinerad av den välbärgade delen av jordens befolknings förmåga att döva samvetet i sitt kamelsväljande och myggsilande.

Edit: läs Scranton, mycket klokt:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9m73l9/thunbergs-projekt-ar-domt-att-misslyckas?fbclid=IwAR2M2UmF24SuUr5GJbGO8AF0qc62ti6icY_uny0qk4VGWFkr82rt-Y-y-GA

 

  • Like 2

Share this post


Link to post
Share on other sites
12 hours ago, jakobj said:

 

 

Jag köper i princip allt inom jakt och fiske begagnat. Och det är inte lite jag bytt ut de senaste åren. Detta gör jag utan en endaste minsta lilla tanke på miljön. Inte för en sekund. Utan endast av ren och skär egoism för att jag har bra koll på prylar och vet vad och hur jag ska handla begagnat för att få dubbelt så mycket för pengarna som om jag köpt nytt.

Klimathysterin och det privatkonsumtionsbetingade klimatsamvetet lämnar mig fullständigt oberörd. 

Men jag är fascinerad av den välbärgade delen av jordens befolknings förmåga att döva samvetet i sitt kamelsväljande och myggsilande.

Edit: läs Scranton, mycket klokt:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9m73l9/thunbergs-projekt-ar-domt-att-misslyckas?fbclid=IwAR2M2UmF24SuUr5GJbGO8AF0qc62ti6icY_uny0qk4VGWFkr82rt-Y-y-GA

 

Jag tycker att Scranton är en fegis.

Även om han kanske har rätt så är det inget som blir bättre av att ge upp hoppet. Ger man upp hoppet och konsumerar på som tröst så blir ju bara förutsättningarna för att lyckas ännu sämre.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något osv.

Ju fler personer som fattar kloka beslut i sin vardag, desto större blir förutsättningarna för en vändning.

Samtidigt så är klimatdebatten rubbad, fisande kossor kan rimligen inte vara ett lika stort miljöproblem som nöjesflygande och superskitiga supertankers som fraktar superskit från kina.

Tyvärr är mijöfrågan mångfasetterad och kan inte begränsas till klimat vilket den gjort i allt för stor omfattning under allt för lång tid.

Jag är inte särskilt optimistisk, speciellt vad gäller människans förutsättningar. Ego, dum och kortsiktig är ingen bra kombination.

Men jag vägrar sluta hoppas.

  • Like 4
  • Thanks 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tittade lite på en såndär formel 1 tävling på tv å zappade lite miljödebatt på en annan kanal samtidigt. Å det är ju inte utan att jag undrade lite. Jag menar: att en sådär tre hundra jetplan har forslat f1 cirkusen mellan kontinenter, hundra tusen åskådare har tagit sig till racerbanan (stoor parkering) å sen körs det runt runt i varv, timme ut å timme in. å det är F2 å F3,,, å rally å tester å träning å så vidare. Jajaja det är roligt med motorer men hur är det möjligt?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Men människor kan agera på egen hand.

Jag minns fortfarande att väldigt många människor blev förbannade på Frankrike och slutade dricka franska viner efter sänkningen av Rainbow Warrior. Lite länkar:

https://en.wikipedia.org/wiki/Sinking_of_the_Rainbow_Warrior

http://www.kristianstadsbladet.se/signerat-duveborn/vin-turism-och-bilar/

Naturligtvis var inte franska vinbönder involverade, men det intressanta tycker jag är: många enskilda individer fattade likartade beslut och resultatet blev att folk drack andra viner än franska. Detta hände före internet fanns. Jag vill gärna tro att vi gräsrötter kan anstränga oss för att bli mer miljövänliga och vill gärna bekänna att det kan vara svårt att vara konsument ibland.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, Henka said:

Jag tycker att Scranton är en fegis.

Även om han kanske har rätt så är det inget som blir bättre av att ge upp hoppet. Ger man upp hoppet och konsumerar på som tröst så blir ju bara förutsättningarna för att lyckas ännu sämre.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något osv.

Ju fler personer som fattar kloka beslut i sin vardag, desto större blir förutsättningarna för en vändning.

Samtidigt så är klimatdebatten rubbad, fisande kossor kan rimligen inte vara ett lika stort miljöproblem som nöjesflygande och superskitiga supertankers som fraktar superskit från kina.

Tyvärr är mijöfrågan mångfasetterad och kan inte begränsas till klimat vilket den gjort i allt för stor omfattning under allt för lång tid.

Jag är inte särskilt optimistisk, speciellt vad gäller människans förutsättningar. Ego, dum och kortsiktig är ingen bra kombination.

Men jag vägrar sluta hoppas.

Men om man ska behålla hoppet måste man också tro på att människan inte är en egoist. Att man offrar eten bekvämlighet för det kollektivas bästa. För offer krävs om denna skuta ska vändas.

Min erfarenhet är att kollektiva offer, medvetet valda sådana i storlek av nationer, inte finns i människans historia. Det kräver också att enorma monetära värden och deras ägare, nationer, enskilda och i slutändan hela världen offrar kortsiktig vinst för långsiktig eventuell överlevnad.

Att hoppas på detta är något jag inte finner stöd för i historien lika lite som i min egen erfarenhet av människans inte drivkraft och hennes förmåga att lämna tryggheten för ett kliv ut i ovissheten. Min orubbliga tro är att människan förändrar sig först när alternativet gör mer ont än att fortsätta. Och dit är det långt, och när det gäller såna här frågor gör det i te tillräckligt ont förrän det redan är för sent att vända.

Men rent egoistiskt är det förstås rätt att hoppas och tro. Varför? För att många mår bättre av att göra det än av att ”ge upp”. Det är även här en fråga om ens inre, samlade erfarenheter av postitivt och negativt, som avgör förhållningssättet. Inget är rätt eller fel. Jag själv, rent själviskt förstås, har funnit en tröst och trygghet i acceptansen av människans oförmåga att förändra det som gör ont innan det gör ont. Det ger mig lugn inombords och minskar besvikelsen över hur vi beter oss på den här planeten. Vi kan inte annat helt enkelt..

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 minutes ago, jakobj said:

Men om man ska behålla hoppet måste man också tro på att människan inte är en egoist. Att man offrar eten bekvämlighet för det kollektivas bästa. För offer krävs om denna skuta ska vändas.

Min erfarenhet är att kollektiva offer, medvetet valda sådana i storlek av nationer, inte finns i människans historia. Det kräver också att enorma monetära värden och deras ägare, nationer, enskilda och i slutändan hela världen offrar kortsiktig vinst för långsiktig eventuell överlevnad.

Att hoppas på detta är något jag inte finner stöd för i historien lika lite som i min egen erfarenhet av människans inte drivkraft och hennes förmåga att lämna tryggheten för ett kliv ut i ovissheten. Min orubbliga tro är att människan förändrar sig först när alternativet gör mer ont än att fortsätta. Och dit är det långt, och när det gäller såna här frågor gör det i te tillräckligt ont förrän det redan är för sent att vända.

Men rent egoistiskt är det förstås rätt att hoppas och tro. Varför? För att många mår bättre av att göra det än av att ”ge upp”. Det är även här en fråga om ens inre, samlade erfarenheter av postitivt och negativt, som avgör förhållningssättet. Inget är rätt eller fel. Jag själv, rent själviskt förstås, har funnit en tröst och trygghet i acceptansen av människans oförmåga att förändra det som gör ont innan det gör ont. Det ger mig lugn inombords och minskar besvikelsen över hur vi beter oss på den här planeten. Vi kan inte annat helt enkelt..

Jag tror inte heller att det finns någon inneboende godhet eller på sunt förnuft och att det ska hjälpa.
Det finns ju för fan "folk" på detta forum (vilket alltså borde vara folk som kanske inte nödvändigtvis är väl insatta, men iaf har viss kännedom) som köper och glatt äter oppdrettslaks :P

Så, ska något hända så måste det ske på hög politisk nivå, med ekonomiska (obekväma) styrmedel som kommer ha stor påverkan på den globala ekonomin, och det kommer inte uppskattas, och knappast heller göras. Och det måste göras mer eller mindre globalt, vilket förstås komplicerar det ytterligare. 

Det ska vara dyrt att göra fel, och lätt att göra rätt.

Idag är det precis tvärtom.
Det är billigare på Wish.
Och att köpa kosumentförpackade skitvaror från Kina genererar 3-4 gånger mer utsläpp än att köpa kinatillverkad skit som bulkskeppats till Europa och konsumentförpackats här. Men det som packas här blir ändå dyrare.

Nä, se till att sjöfarten får betala dyra miljöskatter så att bara det som faktiskt behöver fraktas kommer att fraktas, detta kommer också att gynna lokala marknader. Se till att det blir svindyrt att skicka grejer på lastbil och se till att vi har ett fungerande järnvägsnät osv.

  • Like 2

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Henka said:

Jag tror inte heller att det finns någon inneboende godhet eller på sunt förnuft och att det ska hjälpa.
Det finns ju för fan "folk" på detta forum (vilket alltså borde vara folk som kanske inte nödvändigtvis är väl insatta, men iaf har viss kännedom) som köper och glatt äter oppdrettslaks :P

Så, ska något hända så måste det ske på hög politisk nivå, med ekonomiska (obekväma) styrmedel som kommer ha stor påverkan på den globala ekonomin, och det kommer inte uppskattas, och knappast heller göras. Och det måste göras mer eller mindre globalt, vilket förstås komplicerar det ytterligare. 

Det ska vara dyrt att göra fel, och lätt att göra rätt.

Idag är det precis tvärtom.
Det är billigare på Wish.
Och att köpa kosumentförpackade skitvaror från Kina genererar 3-4 gånger mer utsläpp än att köpa kinatillverkad skit som bulkskeppats till Europa och konsumentförpackats här. Men det som packas här blir ändå dyrare.

Nä, se till att sjöfarten får betala dyra miljöskatter så att bara det som faktiskt behöver fraktas kommer att fraktas, detta kommer också att gynna lokala marknader. Se till att det blir svindyrt att skicka grejer på lastbil och se till att vi har ett fungerande järnvägsnät osv.

Ja den som vill må försöka. Jag deltar glatt, men ej naivt, och kommer aldrig inbilla mig att jag kan hjälpa till att hålla den taktpinne som ska slå mot människans inneboende egoism.

Att vara feg eller ej? Är det att tro på förändring eller att inte göra det? Jag ser ingen som helst feghet i Scrantons synsätt, tvärtom ett mod i att omfamna och agera utefter vad han ser som verklighet. Ett ytterligare mod i att våga stå upp för detta synsätt som går emot rådande sätt att vara rättrådig. Likväl som det kan ses fegt att till synes inte våga medverka till förändring. Allt är ju upp till bedömning utifrån våra egna sätt att se saker och är man den som tror och hoppas att saker i den här skalan kan förändras betraktar man ju från den vinkeln. Och likväl som det kan vara modigt att kämpa för förändring så kan det ses fegt att inte våga se en sanning, inte våga ge upp ett hopp för att se en ofrånkomlig förändring mot något till synes sämre och svårare. ”En dåres hopp” är väl inte dåraktigare eller smartare än en dåres uppgivande?

Nåväl, vi är nog de flesta av oss ense om att saker kommer att förändras. Som i alla tider. Jag är den som tror att det måste bli betydligt värre innan det blir bättre. Att hoppas på att det blir bättre utan att det först blir värre är heller inget fel. Men jag delar inte den tron utan tror att smärtan är det oundvikliga redskap som föregår förändringen. Och än gör det inte tillräckligt ont i oss som jordens kollektiv.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
9 minutes ago, jakobj said:

Att vara feg eller ej? Är det att tro på förändring eller att inte göra det? Jag ser ingen som helst feghet i Scrantons synsätt, tvärtom ett mod i att omfamna och agera utefter vad han ser som verklighet. Ett ytterligare mod i att våga stå upp för detta synsätt som går emot rådande sätt att vara rättrådig. Likväl som det kan ses fegt att till synes inte våga medverka till förändring.

Jo, det är ju som så mycket annat en perspektivfråga.

Det jag upplever som fegt i hans resonemang är att han väljer att se det som att han inte är en del av den kraft som brukar kallas för marknaden. "Marknaden" ses ofta som en yttre kraft som inte kan påverkas.
Men.
Marknaden består av oss alla och envar. Det är inte en homogen massa, utan en himla massa olika individer, och det är helt klart så att varje individs påverkan är extremt, i princip obefintligt, liten.

Men det är ändå summan av våra handlingar (och vårt handlande) som räknas, och för att den stora massans påverkan ska ändras så måste individerna i massa ändra sina beteenden. Och det är där det svåra ligger.
Samtidigt så är vi flockdjur och imiterar varandras beteende. (Se bara på fjollet med UV-färger som alla MÅSTE ha i allt idag.)
Ju fler som väljer att göra rätta val, ju fler kommer att följa efter. Men om det till syvende och sist kommer att räcka, det vetetusan.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
22 minutes ago, Henka said:

Jo, det är ju som så mycket annat en perspektivfråga.

Det jag upplever som fegt i hans resonemang är att han väljer att se det som att han inte är en del av den kraft som brukar kallas för marknaden. "Marknaden" ses ofta som en yttre kraft som inte kan påverkas.
Men.
Marknaden består av oss alla och envar. Det är inte en homogen massa, utan en himla massa olika individer, och det är helt klart så att varje individs påverkan är extremt, i princip obefintligt, liten.

Men det är ändå summan av våra handlingar (och vårt handlande) som räknas, och för att den stora massans påverkan ska ändras så måste individerna i massa ändra sina beteenden. Och det är där det svåra ligger.
Samtidigt så är vi flockdjur och imiterar varandras beteende. (Se bara på fjollet med UV-färger som alla MÅSTE ha i allt idag.)
Ju fler som väljer att göra rätta val, ju fler kommer att följa efter. Men om det till syvende och sist kommer att räcka, det vetetusan.

Det är väl i princip det han säger, att det inte räcker, och att vi borde förbereda oss därefter. Jag tycker det är en frisk fläkt i debatten! Men förbjuden. Mycket viktigt att alternativet till att vi lyckas, vilket ju är det vi diskuterar idag, också belyses.

Visst börjar det svänga lite där myndigheter och media börjar mjuka upp oss lite i frågan om krisberedskap men inte tillräckligt tycker jag. Inte än iallafall.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jo visst köper jag begangnade prylar av polare och diverse sälj sidor, det är ju kanon! nästan nya prylar för en billig peng och det finns ju även bra reapriser här och var på flångnytt om man nu vi ha det. Men klimatet ? nja är denna klimathysteri så stor och klimatångest och för all del även miljöfrågan som våran media gör gällande? . Som en 50+ gubbe kan jag väl lungt konstatera att i min generation och en bit över och under är inte klimatet /miljön en stor fråga varken i mitt privata liv eller arbetsliv, gör en gallup själva ibland vänner/ släkt och arbetskamrater och fråga hur många ens som tror att klimathotet finns eller skulle i så fall bero på mänsklig påverkan så får ni se vad utslaget blir.

Det stora hela utav folks tänkande av förra årets hetta och torka var att det var för jävla tråkigt med grillförbudet och att inte hettan fortsatte in i september oktober, så den bild som media vill visa att klimatet och miljön är en så viktig fråga för folk är inte sann och samma personer i alla dessa morgon tv program värdar som sitter och disskuterar klimathotet med diverse forskare kan 10 minuter senare fråga väderpresentatören om när värmen kommer och då kan det visa 8 januari! i kalender vilka dårar!.

Nä vår enda chans är att dom som kallas klimatförnekare har rätt att alla forskare och rapporter som visar på klimatförändringen är bluff som dom säger för om det är upp till mänskligheten att göra dom livsstilsförändringar som skulle behövas för klimatet och miljön som forskarna säger så är vi så in i helvete!!! körda.
 

 

Edited by trigger hammer
  • Like 2

Share this post


Link to post
Share on other sites

De flesta fiskeprylar jag har är tillverkade före 1990. Inget spö eller rulle efter år 2000. Favoritgrejerna är splitcane från 60- och 70-talet, ofta köpt begagnat.  Anledningen är att jag helt enkelt tycker det är roligast att fiska med dessa gamla grejer. Fiskar numera nästan bara lax. (Fattar inte vitsen med alla moderna grejer, switch-spön, väga korta linklumpar och sånt... ) Det viktigaste är ju att fisket är roligt. Inte hur dyrt det är. Och nya, moderna laxfiske-grejer är löjligt dyra tycker jag. Och inte ett dugg roligare. Eller effektivare.

Förövrigt är jag också "klimatförnekare". 60+

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 3/26/2019 at 9:31 AM, VAK said:

Hur många av oss tänker i dessa banor, vi har en industri som spottar ur sig en massa nyheter/trender och sporrar oss till konsumtion. Många kanske tänker kanske att de vill bidra till att driva utvecklingen framåt, men ärligt talat hur mycket har skett de senaste 30åren? Framstegen är åtminstone inte proportionerlig till vad som lovas i tillverkarnas kataloger år efter år..

Hur viktigt är det att köpa nya grejer för er? 

 

Det mesta som är nyheter finns ju lätt begagnat till bra pris på EDGE och andra sidor. Utrustning har alltid varit en fascination för mig ända sen jag började dyka och drev dykcenter i början av 2000-t. Jag gillar att testa olika linor och spön. Efter många års materialhets har jag börjat landa i vad som passar ihop och för mig.

Jag tror det blir lugnare härifrån och har precis gått igenom hela min fiskeutrustning och min numera lättvikts vandringsutrustning och är klar för en lååång tid framåt vilket känns skönt.

Mer fokus på naturupplevelsen och fiskeupplevelsen framåt som det ska vara. Barnen växer ( 2 & 4 ) och behöver mer av mig och mer uppmärksamhet och kärlek.

 

  • Like 3

Share this post


Link to post
Share on other sites
23 hours ago, trigger hammer said:

 Som en 50+ gubbe kan jag väl lungt konstatera att i min generation och en bit över och under är inte klimatet /miljön en stor fråga varken i mitt privata liv eller arbetsliv, gör en gallup själva ibland vänner/ släkt och arbetskamrater och fråga hur många ens som tror att klimathotet finns eller skulle i så fall bero på mänsklig påverkan så får ni se vad utslaget blir

Det  är ju både skitenkelt och skitfegt 😎

"not my problem, move on" 🙈🙉🙊

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
Sign in to follow this  

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.























×
×
  • Create New...