(Scott) G-Series 6wt 8'8" - unboxing/1st casts

[T-bum]

Tjingaling. Härrom dagen damp det ner ett GS688 - dock bommade dhl att messa mig att det kommit så jag fick det i handen idag.

Tänkte dela med mig ett första intryck:

- makalöst vackert, det vackraste spö jag ägt. Färgen på lindningarna är bara helt perfekta för ett mod torrflugspö

- makalöst lätt i handen, intressant att se hur balansen ändras av att man kortar ett spö 4"

- som alltid ypperligt korkjobb, men ett nätt halfwells som passar spöt som ja - min hand i en väl infiskad kasthandske

- mindre ringar än jag är van vid från Radian/Meridian

- balanserade bra med en 90-rams Lamson ULXF-jada-jada-vad-fan-de-nu-hette, upplevde den dock precis lika trevlig med en sunkig Loop Seatrout/Carbon

- var fundersam på syntetmojängen man satt dit istf. ädelträinsert, men den låg bra i handen och gav nästan samma känsla som kork (nästan), på kusten ser jag det dock som en ren fördel att ha ett eloxerat skeleton med syntetinsert, oaktat funktionen så skämmer det inte utseendet på något vis.

--

Hur var det att kasta med?

Ptja... annorlunda. Strängade forst upp en 6wt GPX/Sonar (alltså 6,5wt) vilket jag inte tyckte var det minsta trevligt. Gick därefter över till lite mer lämpliga linor; Expert Distance true 6wt, Infinity 6wt (väger betydligt mer) samt TT+ 6wt (6,5 wt). Dessa kändes samtliga väldigt harmoniska med den något udda kombinationen gräsmatta och bonefishtafs utan fluga...

Uppgiften från René om att det är ett 6,5-spö snarare än en ren 6:a förfaller vara korrekt.

De två senare gav behagliga kast runt 20 meter (tafs exkluderad) utan vidare ansträngning - ED'n är en ny bekantskap som var intressant, men jag tror i ärlighetens namn att jag kommer att använda den mer på mina 9'6" resp 10' 6wt (vilka är true 6). Med ett såpass kort spö var det för mig svårt att ha så mycket lina i luften, så jag trr inte det kommer att vara en lina för kusten. För distansfiske i strömmande verkar den dock väldigt lämplig.

Spöt har, precis som amerikanska källor uppgett, bra nog med backboone - och jag har svårt att se att det inte skulle vara kompetent nog för ganska stor fisk - även om jag har morgonen med dubbla 65+-blänkare färskt i minne, då jag kände mig en smula outgunned med min Radian 6:a. Oaktat detta hade det inga bekymmer med att flänga ut en infinity utan fluga.

 

Men det är nog inte det jag skulle välja som goto-spö för kustfiske. Men det är inte heller därför jag har skaffat det. Det här är ett finvädersspö för vindstilla soluppgångar och vakande havsöring. Och till det ändamålet känns det nära nog perfekt, än så länge...

--

Skall sticka ut i dagarna och testa det med lite solnedgångsmärla nån stilla kväll de kommande dagarna och uppdaterar efter detta.

 

[T-bum]

Dåså - var ute och kastade lite gräs till, i en ganska syrlig blåst.

Strängade upp GS sexan med SA Sonar Emerger tip 6wt, vilket av vad jag lyckats läsa mig till är en MPX/+ 1 hel viktklass. Uppskattade inte Sonar på första försöket med den här klingan, så hade inga direkta förväntningar. Men - det här kändes väldigt behagligt/harmoniskt/intuitivt att kasta med, stökig vind till trots.

Blir en smula förbryllad i detta, och inser att jag inte riktigt förstått mig på den här klingan ännu. Får helt enkelt köra Sonar och S. Emerger tip sida-vid sida nästa gång. Min gissning så långt - djup midflex som 'kommer till liv'/'vaknar tlll' med tyngre lina/vindfång (emerger tip är betydligt tjockare än vanlig sonar samt en halvklass tyngre). Detta kändes dock väldigt förtroendeingivande. Inga vansinniga kastlängder, men behagliga sextonmeterskast med minimal ansträngning och en trevlig meditativ torrflugekadens.

Fortsatte med Infinity 6wt, inga direkta minnen - inga direkta klagomål; slutsats så långt: 'hellre lite tyngre än lite lättare' spöt verkar svara bra på tyngre lina och långsammare kadens, med Radian _upplever jag_ tvärt om att spöt svarar bra på att underlinas (alltså att en 6.5 wt fungerar ypperligt på en Radian 7wt, såväl 9 som 10 fot) och piskas hårdare. Men, jag är lite konfunderad över första intrycket av Sonar 6wt:/

Hängde därefter på Expert Distance 6wt på Flex 7wt/9' - spöt som jag, när jag testade det, upplevde som så förutsägbart och långtråkigt välkastande att klockorna stannade... Det här passade dock ganska bra ihop,- jag tänker spontant att för mörkerfiske passar det långsammare slaget och den hysteriskt långa klumpen förträffligt. Med en lite styvare och några tum längre klinga var det även betydligt enklare att bära upp linan i bakkastet.

--

För att knyta an till pågående diskussion om långsamma/snabba spön:

Efter att ha stått och samlat damm under två säsonger kändes det helt plötsligt naturligt att låta flex-sjuan bli komplementspö till gs-sexan, det känns som de trivs med ungefär samma linor och de ligger skapligt nära varandra i tempo. Men, jag kommer sannolikt huvudsakligen även i fortsättningen välja radian-sjuan eller meridian-sexan om det blåser mer än fem-sex sekundmeter (då med SA Sonar 7wt/Rio bonefish + #6-fluga) helt enkelt för att det kostar mig mindre att kasta med dessa spön.

Och där ligger möjligen en relevant observation:

- blåser det småspik är det enklare att kasta med ett snabbt spö och en smal lina, speciellt om man kastar upp i vind; min radian-sjua är en jävla laserstråle till att skära upp i vind med sonar 7wt.

- är det vindstilla blir man/jag betydligt mindre trött av att kasta med en längre klump i långsammare tempo.

Precis som det faller sig naturligt att använda ett kort spö vid fiske i en bäck, så finns det uppenbara fördelar med tiofotare vid big water-fiske. Olika situationer skapar olika behov. Precis samma sak med vind. Fiskar man huvudsakligen i vindpinade kustförhållanden har man sannolikt andra preferenser än någon vars fiske präglas av vindstilla nattsländekläckningar...

Så - om det blåser har jag ganska enkelt att få såväl meridian 6wt som radian 7wt att vakna till liv. Är det vindstilla eller svag medvind kastar jag hellre med ett långsammare spö. Men, blåsiga dagar tycker jag det skonar kroppen att kasta med en 'snabb och lätt'-utrustning. Och tvärt om, om jag inte behöver slåss med vinden utan kan fokusera på linbågen så får spöt gärna flexa djupare/långsammare (på stora strömmande vatten använder jag S4 10' 6wt resp. Radian 10' 7wt, där den extra foten gör spöt långsammare, djupare och något 'lättare' i linpreferens jämfört med motsvarande niofotare).

Ska jag lyfta/menda mycket lina påverkar det, såklart spö- och linval, precis som underhandskastsdominerat fiske gör det. Precis som fiske i vindpinade förhållanden gör det. Det var väl inte enbart ett pr-stunt att producera meridian 6wt i nz edition...

Med det sagt - efter att ha haft förmånen att växla mellan Radian 6wt och 7wt samt Meridian 6wt efter tycke och smak en säsong är det intressant nog som så att även om jag oftast tar Radian 6wt så tycker jag egentligen att sjuan är 'mer lagom'. Sexan känns nästan alltid 'lite i underkant'

[T-bum]

Hopp. Det dröjde ett tag med uppdatering - då jag inte har rört flugprylarna förrens nu...

Oaktat, Har kastat en del på kusten (men inte fått fisk på det än) med SA Sonar Emerger resp. Infinity, bägge 6wt.

Jag för enkelt ut hela klumpen + fem meter tafs med infinityn (som ju väger som en sjua).

Även emerger tippen i 6wt (väger också som en sjua) med 10 fot Versileader samt 2 meter 0.35 Stroft går ypperligt, men är kanske i tyngsta laget med den tafsen.

Har kastat singelmärla, samt märla droppad en halvmeter efter en balsapopper (i rätt liten storlek) som skall agera attraktor och flöte... Har även testat poppern med en droppas San Juan Worm - och då behöver man ju flöte...

Spöt har en behaglig metronomaktion och är extremt förutsägbart. Halvaktion ungefär (nederdelen är lite märklig för att kunna bära skapligt vindfångande dropper-riggar). Och det kastar enkelt med 5,5 meter från lina till dropper.

--

Men - det är trots allt ganska vindkänsligt. Så undantaget fina dagar med sub-3-m/s kommer jag att köra Radian 6&7 wt på kusten. 

[T-bum]

Ajuste - har fiskat med en Loop Grafit samt en Flymax 356. Den senare passar perfekt;)

[T-bum]

OK. Idag blev det najs förhållanden med 2-4 m/s. Med vinden 45 grader från vänster var det lekande lätt att skicka ut infinityklumpen + ett par meter running line + en RIO Bonefish + 2 meter Stroft 0.35 skarvat i 3mm tafsring.

Kastade en popper med märla som dropper, samt singelmärla. Fungerade perfekt. Det enda som inte samarbetade var fisken. Men det är så förbannat kul att kasta med ett klassiskt men ändå uppdaterat western style torrflugspö så det gjorde inget...

För den som har läst (eller sett) 'A river runs through it' bör referensen till metronom vara uppenbar. Men - ett canespö går i fjärdedelstakt (tick-tock-tock-tock, tick-tock-tock-tock), det här går i halvtakt (tick-tock, tick-tock).

Måhända får jag också hia mig lite i kastandet. Efter 20+ år med RPLXi 7wt, Loop Greenline 7wt, One 5w/6wt, Meridian 6wt samt då Radian 6/7wt är jag lite förstörd i timingen... Upplevde f.ö. samma sak när jag gick från One till Radian att det tog några pass att känna in det nya tempot.

Att gå tillbaks till kortare <9 fot är dock en märklig men trevlig upplevelse. Makalöst energisnålt kastande - så pass att jag helt sonika bytte jag mitt Meridian mot ett Excocett 250 grain 8'8". Ska bli spännande att se hur det beter sig - och kul att testa ngt annat än Scott...

[T-bum]

Så infann sig morgonen som spöt inhandlats för. Klockan ringer tidigt. 2dl espresso och jag lirkar upp ryggen. En majspipa med en halv livarde till den andra vändan med 2dl espresso. Satan vad trött jag är. Vadarna har torkat. Packar. Wheels up 04.45, vid vattnet 35 minuter senare. Svag, svag nordlig i ryggen. Frost över hela strannabacken. En räv som kikar in mig på promenaden ut. Min  hund som kikar in räven och undrar om han får döda den... bara lite granna? Snälla?

Längst ute på spetsen av revet ligger den vanliga knubbsälen och spanar in mig. 30 meter bredvid har han fått 'säl-skap' men den andra har jag inte sett tidigare  i år. Inte heller några fjolingar (hade två juvenila fjolingar på revet härrom året - det var förbannat kul att titta på dem kivas som hundvalpar - fast i vattnet). Sedan den dag jag fick två öringar över 4 inne på knädjupt med 3 sälar uppe på revet så bryr jag mig inte om konkurrensen. Så länge de ligger uppe på stenarna och låter bli att fiska så skiter uppenbarligen även öringen i vilket... Däremot undviker jag att störa dem då de omedelbart hoppar i och plaskar - vilket har en påtagligt negativ inverkan... Men vi verkar ha en tyst överenskommelse om 'social distansering'. 

Lärkorna börjar vakna och det är en vacker rodnad över land (det här är västkusten - så solen går upp & ner som den ska upp över land och ned i vatten). Jag strängar upp spöt. Fem meter tafs. En limegrön flytmärla. Tröttheten och kylan märks. Extra tydligt idag 20/4 - av olika skäl som jag inte orkar bryta ner fiskar jag alltid i tweed och slips den tjugonde april (annars får väderleken bestämma när så sker). Idag behövs dock en ullskjort som mellanlager.Tröttheten efter - ja, en veckas (eller mer förmodligen) gryningsfisken och insomnia. Tror att jag vaknade 03:00 i går morse tittade ut och konstaterade att det ösregnade och att jag därför fick paus - men jag vet inte säkert - halvvägs genom april brukar allt smälta ihop i någon form av sömnbristinducerad öringfiskesafasi.

Jag har levt så här nu i över tio år. Fiskat på heltid hela öringsäsongen. Det har dock börjat kännas mer och mer i kroppen - jag tänker att det här nog får bli den sista dårsäsongen när man prickar varenda gryning med vind under 10 m/s, allt för att pricka de där väldigt väldigt sällsynta mornarna när allt klaffar. Svaga vindar, klart vatten, mycket fisk inne på revet och mycket gammarus i vattnet. Men - det har jag sagt tidigare... Likt förbannat står jag här och spanar efter vak. Ser en del 'skrofs'  - flagor av torkad tång etc. som flyter på ytfilmen. Det brukar vara ett bra tecken.

Jag funderar över hur strömmen går och hur jag ska vada för att inte störa de eventuella fiskar som just nu är inne på knädjup. Havsöring på knädjupt, kristallkalrt och vindstilla är inte det minst lättskrämda djur jag stalkad. Tjäder är värre. Och orre. Men de är nog de enda som faktiskt är varskare. Lustigt nog är den inte tackelskygg - men väldigt känslig för linskvalp, plaskiga kast och dålig vadning.

Härrom året var jag ute tre soluppgångar i vindstilla på raken. Första morgonen räknade jag fel på två meter kring var fisken skulle befinna sig - första luftkastet och fyra skapliga plogar drog i sydlig riktning, rakt ut i havet. Morgonen efter samma sak, Fisken stack på första luftkastet. Morgonen efter detta fick jag tre fiskar på fyra försiktiga kast, sedan var revet tomt.

Året efter sprang jag och 'en av de andre gamle på revet' på varandra i beckmörker (före 04:00). Helt plötsligt rörde någonting sig tio meter bort när jag stod och tacklade. Jag fick ur mig ett '*namn* - är det du?'. Ett morrande på bred rural skånska hördes ur mörkret - 'Jao - vem fan skulle det annars vau. Kul att si di' (han såg mig inte ännu men det var nog bildligt talat - vi hade av olika skäl inte setts på några år). Två snubbar runt femtio som tillsammans har runt (evetuellt mer) sextio års erfarenhet av havsöring på 'bästkusten' - från Strömstad (true) ner till sydknäcken längst ner. Samt en hel del erfarenhet från syd- såväl som östkusten.

Vi upplevde den mest magiska soluppgången någonsin. Det var vakande fisk överallt. Det cruisade flockar överallt. Jag såg de största jaktvak i ytan jag någonsin sett. Säkerligen ett hundratal individer. Efter 45 minuters fruktlöst kastande utan ett pet står vi bägge och skrattar hysteriskt åt absurditeten i att vi prickar en perfekt morgon men inte kan få en enda fisk att ta. Jag resignerar och sätter på en Sunray bunden på en fyrans F314 - och får en liten fjant. Den andre bröt - han skulle till jobbet runt sex, men jag fortsatte att nöta. Men inget minnesvärt behagade samarbeta.

Så - på förekommen anledning står jag som en fågelskådare med min 25*10 Swarre (samma som används till tjäder) och spanar efter head & tailande öring. Ser inte en enda cruiser. Nada. Jag funderar och tänder pipan igen. Jag har slutat, men min läkare har sagt att cigrailltobak i pipa under fiske är ok. Han var dock nöjd med att jag gav upp Luckies utan filter. Jag förbannar att jag nominellt slutat dricka kaffe när jag fiskar - jag har inget stormkök med mig, i selen (ja, det är inte en riktig stridsele, men så nära man kan komma - en Filson foulweather i vaxad tunn bomull). Fan vad kallt det är.

Jag bestämmer mig. Jag kollar var mina minirösen ligger (jag har ett intrikat nät av små plattstensrösen som ser slumpmässigt ut men som, om man är in the know, visar exakt hur alla kastplatser ligger och revlar går - man måste dock veta vilka rösen som skall paras ihop). Jag tar de fyra platta på varanda i vattenbrynet en bit ner som visar var den huvudsakliga grusreveln går. Vattnet är snorhögt så jag har på känn att fisken är längre in än vanligt. Jag smyger ut, 15-20 meter. På reveln är det grunt - på lågvatten går man torrskoddd. Nu står jag i vatten upp till neoprenkanten på vadarna.

På 'vindsidan' (0,5-1 m/s) av reveln, där fisken garanterat inte befinner sig idag, rollar jag försiktigt ut klumpen (Infinty + 10' versileader 25lbs intermediate + två meter Stroft 0.35). Jag tar in en tredjedel gör ett 'halvskagit' över reveln och låter luftkastet gå 45 grader off mot tänkt kastriktning, drar tillbaks... Tick-tock tick och tock, vinklar om och låter det nättaste kast jag någonsin gjort flyga ut över vattnet. Det lyckas landa perfekt - knappt en tillstymmelse till skvalp. Klumpen är 15 meter och jag har fem meter sträckt tafs, utan ett plask. Coolt - det har jag fan aldrig lyckats göra med ett Radian.

Jag drar ett låååångsamt drag. Pausar några sekunder. Ett långsamt drag till - zip - linan sträcker till i vänsterhanden och reptilhjärnan skickar upp spötoppen från horisontellt till 45 grader. Dutt-dutt-dutt. Den omisskännliga signaturen av en 'västkusten-740-kombi' - blänkare runt 40-45, när det är kallt i vattnet. När det är så här kallt hoppar de i princip aldrig.

Jag handlinar snabbt in den för att inte störa revet och släpper den på andra sidan reveln. Den är perfekt krokad i mingipan. Jag inser att jag precis landat min första öring på flytmärla fiskad med torrflugspö på kusten. Jag gör ett liknande kast. Inget händer. Jag vinklar upp och låter två meter skjutlina följa med... En dragning - ZZIPP!!! - linan sträcker betydligt hårdare och jag krokar distinkt. Den här har lite tyngd. Dunk-dunk-dunk. Plask. Dunk-dunk-dunk. Plask. Det här är en något större fisk. Men ingen att skriva hem om. Jag gissar 48-52, alltså runt 'mat'-strecket. Som ensamstående föredrar jag matfisk under 55. De räcker gott och väl till mig och hunden.

Jag handlinar även den, av samma anledning. Den börjar stångas lite inne vid när jag har taföglan inne vid toppöglan. Mmm. 25lbs Versileader är en bra bogserlina. Och 0.35 Stroft håller för det mesta. Dessutom är är en såpass grov lina enkel att knyta i halv- (eller hel-) mörker. Den kommer in. Något slank, men det är väldigt kallt i vattnet för årstiden, så det överraskar föga. Den är blank, släpper fjäll och har en hint av citrongult i bröstfenorna - jag tänker 'årännare', alltså gallfisk.

Jag ögnar den. Vill för allt smör i Småland ha en fisk under måttet liggandes när 'Yxan' kommer om någon timme för att bjuda på frukost. Han är ur spel med ryggstrul iår, men ville ut coh dricka kaffe för att komma bort från corporate-finansvärlden. Mergers & aquistions. Jag förstår honom. Jag lämnade corporate-livet bakom mig för länge sedan, först mentalt sedan på riktigt. Sedan dess fiskar och forskar jag. Sämre betalt. Mycket sämre betalt. Men tid till fiske och tanke. Mycket tid. Han är en märklig bekantskap. Precis som jag ser han sig som redneck. 'Yxan' är från Småland (vilket hörs tydligt) och är tennispappa i ett villaområde där man sysslar med Weber-rallyn och spelar golf. Hans bakgrund är gäddfiske. Oändligt mycket gäddfiske. Vi träffades för snart tio år sedan på revet och har fiskat ihop sedan dess. Sannolikt för att vi är ungefär lika asociala, samtidigt som vi är extremt olika. Men vi har förbannat kul ihop.

Det tog ett tag för honom att fatta att det är viss skillnad på gäddflugfiske och fiske efter vakande havsöring, men när jag april 2018 messade honom och skrev - 'nånstans imorgon bitti mellan 08:30 och 09:30 kommer märlorna att gå av - var där eller en corporate whore' så dök han upp, och efter 20 minuter kom den första gruppen cruisandes i bleket. Jag var perfekt positionerad och nöp den första, backade och skickade fram 'Yxan'. Han krokade på tredje kastet. Nu har han en tatuering av head & tailvakande havsöringar på underarmen - lite oortodoxt inom finanssvängen kan tänkas.

15 minuter och ett par småblänkare senare stod jag perfekt positionerad för en ny grupp som kom gåendes mot strömmen (som alltid - därför är det alfa & omega att ha koll på både ström och vind, samt hur de interagerar för att kunna positionera sig rätt). En gråmärla landade med ett hörbart plopp (det var helt vindstilla). Två drag och två pauser senare manifesterar sig en gigantisk plog från utsidan av gruppen. Jag skiter i långsam hemtagning för jag vet att fisken kommer att ta - så jag strippar för att få till en bra krokning. Mycket riktigt - hugget är distinkt och tungt. Meridian-sexan bockar betänkligt i krokningen. Jag hinner tänka 'den här är stöddigt' innan fisken exploderar upp i ett substansiellt luftsprång, kanske tio-tolv meter bort... Sedan en ganska tuff rusning. Sedan stångas. Den rusar fler 30+ meters ryck, men är stark som pocker. Det tar 25 minuter att knäcka den. Jag handlandar den ute i vattnet (ryggen tillåter inte att jag släpar på en håv)Jag har en tejpmarkering för 60 och en för 70 på spöt. Snudan på fisken är ett gott stycke norr om '70'-markeringen. Jag håller den triumferande över huvudet och vrålar '75 plus på märla'. Den är blank men slank och en uppenbar gallfisk. Den går tillbaks.

Åter till idag - jag bestämmer mig dock för att den här ligger norr om femtio (det finns en 20" markering på spöt men jag vill för allt smör i småland blöta ner handtaget i den här svinkylan) - och låter kasthandsken nypa fisken. Har jag en tunn torr läderhandske på mig är det enkelt att handlanda en fisk under 60. Norr om 65 kan det bli lite strul, men då finns alltid 'strandningsalternativet'. Det brukar funka det med. Om fisken inte ska med hem (tar aldrig upp mer än en per dag) så blir det dock handlandning i vattnet oavsett storlek. Och så länge man får tag i tafsen räknas den som landad om man inte har håv...

Jag knäcker nacken på den och strängar den i bältet. Jag fortsätter kasta. Fisken börjar vaka, men är långt ut. Jag vadar djupare. Helt plötsligt är vattnet i midjehöjd. Två par M/59 or i vadare är smidigt att röra sig i, men inet jättebra isoleing. Det kyler snabbt i ljumskarna. Plötsligt ser jag en stor stjärtfena visa sig, kanske 15 meter ut. Men jag får den inte att ta. Ytterligare en större fisk visar sig. Jag försöker räkna ut hur kastet ska gå. Kastet går. Kastet landar. Rakt över fisken som visar sig igen. Plog i sydgående riktning åtminstone 30 meter. Jag garvar.

Jag fortsätter ett tag till men märker att fulmotoriken börjar sätt in samtidigt som vinden plockar upp. Jag vadar iland. Tar av vadarna. Mäter fisken. den sträcker sig en halvtum över 20"-strecket. 52 - vackert så. Såväl ögonmått som kastarm samt positionerings- resp. landningsförmåga och vadbalans verkar vara intakt efter skitvintern som involverade 2 månader covid och 1 månad av det värsta reumatismskov jag upplevt på 20 år. Jag tackar fisken för sin uppoffring att erbjuda mig protein (jag äter ytterst sällan dött animaliskt som jag inte haft ihjäl själv - en konsekvens av att vara buddhist och faktsikt ta karma på riktigt).

Plockar fram kikaren spanar på sädesärlor och lärkor. Sälar. Allt annat som rör sig. Jag går för att hålla värmen. Hunden jagar sork och undrar om han får äta lite på svankadavret som räven lämnat. Jag svarar nekande. Vi forsätter speta runt på strannabacken. Vi är fortfarande - trots att det inte är arbetsdag - helt ensamma. Jag har ingen aning om vad klockan är - solen blockeras av ett envist molntak, så jag kan inte se hur den står. Eller få den att värma mig.

Jag här ljudet av en bil och ser något svart som ser volvolikt ut. Några minuter senare lägger jag kikaren på en välbekant figur som kommer gåendes längs stranden. Hunden noterar 'Yxan' på tvåhundra meters håll. Medvind - så han känner lukten. Han tittar undrande på mig - och jag äger: 'jajamen - det är Yxan - sping och ta honom' - ett vitt spets-streck drar över backen och ett glädjetjut hörs. De har inte setts sedan maj förra året.

Jag tänder pipan. 'Yxan' kommer fram. Han tittar sig om kring - ser fisken och säger innan han hälsat: 'aja - du nöp en...' jag svarar 'näru gubbjävel (han är ett år äldre än jag) - jag nöp två, men den här får följa med hem... och du - jag tog bägge på torrflugspö... hej förresten, kul att ses, fram med det jävla stormköket för jag fryser ihjäl'. Vi garvar och kramas.

Det blir av någon outgrundlig anledning ytterligare 4dl 'öringkaffe' - Bialettibryggare på stormkök och Lavazza Nero. 8 dl espresso på fyra-fem timmar. En äggmacka. Jag klunkar i mig hela halvlitersflaskan som ligger i selen i ett svep.

Dehydrerad och hypotermisk, med en av de få människor jag står ut med att fiska ihop med och hunden på strannabacken snackandes skit i kylan - precis som jag vill ha det. Och som jag saknat det.

--

Efter en sund börjar spinnfiskeposset komma släntrandes från parkeringen. En drar med sig en samsonite rullresväska. Jag stönar och utbrister - 'nä men va faan...' - 'Yxan' fnissar. Vi sitter och tittar på när personen plockar upp sina nyinköpta vadare ur resväskan och tar av prilappen. Hans polare är snabbare och är ganska snart i vattnet. Sen står han stilla i vattenbrynet och kastar i 20 minuter. Efter fem av dessa tittar jag på 'Yxan' och säger: 'undrar om han inser att han precis ägnat fem minuter åt att grundligt fiska av den enda platsen på revet vi aldrig fått fisk på... - ska vi säga till honom?' 'Yxan' ler och svarar på sin sävliga småländska 'nä - det är ganska kul att titta på spektaklet...'. Polaren får tillslut på sig vadarna och kollektivt vadar de tio meter ut för att fortsätta på samma vis. Helt stationär, konsekutiva kast i exakt samma riktning.

Efter ett tag verkar de dock fatta att man kan gå ganska långt just där de gått i - på insidag av reveln. De spetar utåt och den ene krokr faktiskt en fisk som han efter viss möda och besvär lyckas håva. Jag plockar upp kikaren och säger 'om den där är över femtio så börjar jag jobba i finansvärlden...'. Pajsaren tar sig mödosamt i land med håven i ena handen och spöt i den andra. Han brottas betänkligt med vadarna som inte sitter åtdragna eller upphissade, men lyckas ta sig i land utan spontandopp.

Väl inne på land undersöker han nogsamt fisken (40-45 cm) - den har nu legat i håven över vatten i minst fem minuter. Jag tror han tar 20 bilder av den. Sen hörs det på stockholmska (eller ja, någon jävla form av uppsvenska): 'ursäkta, kan någon av er hjälpa mig att ta en bild - det är min första öring...' 'Yxan' finner situationen underhållande och erbjuder sig att hjälpa till. Fisken har nu varit över vattenytan i tio minuter och jag börjar känna mig en smula syrlig. Jag skiter blankt i om någon tar fisk under måttet - det har hänt att gälkrokade småblänkare fått följa med även mig hem (de kallas lokalt för 'lommelax', alltså en lax som får plats i fickan), men man ska inte slabba med levande fisk över vattenytan. Ska du ta upp den, ta upp den och nacka den. Sen kan du leka med den bäst du vill...

Till slut är bilderna tillräckligt bra för att hans ska vara nöjd. Då lägger han ner den nu ganska livlösa fisken i sanden och börjar gräva i väskan. Till slut får han fram en plastbonker och börjar försiktigt knacka fisken i huviudet. Efter ett trettiotal knackningar är han nöjd. Jag sitter knäpptyst och tittar på 'Yxan' - han ser min blick som nu är ganska (läs jävligt) svart och säger lågt - 'nä - låt bli, det är inte värt det... det är bara ännu en i den oändligt långa raden av idioter...'.

Jag inser att han har rätt - jag har haft en perfekt morgon och tänker inte låta en mupp förstöra den. Jag säger - 'nu skiter vi i det här - jag fryser röven av mig'. Vi packar ihop och släntrar tillbaks till parkeringen. Jag kör hem och parkerar. På väg hem från garaget (ligger fem minuter bort) går jag förbi den lokala lördagsloppisen.

Den äldre herren som säljer fiskeprylar är på plats - vi har inte setts sedan i höstas. Kollar vad han har. Hittar två Delta tre:or (första rullen jag kastade med), en Record flugrulle jag aldrig sett, i nyskick, och ett oanvänt glasfiberspö från ABU 8'6" 5/6wt (Ferralite Zoom). Vi köpslår och jag går hem och hämtar en Mörrum 6600 som jag inte använt på 20 år.

Igår bytte jag mitt Meridian mot ett ett år gamalt Thomas & Thomas. Nu detta. Och på spöt satt idag en Flymax 356 från samma källa.

Karma sa Bill. Karma sa Bull.

När jag tillslut rensar fisken ser jag de tillbakabildade romsäckarna - köttet är blodrött. Den smakar ljuvligt.

Gallfisk sa Bill. Karma sa Bull.

--

Det blev lite långrandig - men jag har inte skrivit någon form av riktig fiskeprosa på nästan femton år. Så det var nog på tiden att skriva av sig. Men så fan att jag sätter klockan på 03.00 imorgon...

Edited April 20, 2024 by T-bum

[Martinrutger]

Fantastiskt! ♥️

[T-bum]

För den som vill uppleva en bra redneck-metronom bjuds här på ett bra honkytonk-exempel:

Rimshotet på virveltrumman går i nästan dubbla tempot mot GS-6:an. Och insåg jag - i ungefär samma tempo som ett Radian;) Så där finns en beskrivning av denn subjektiva upplevelsen av skillnaden mellan ett 'snabbt <50 år'-spö och ett 'långsamt >50'-spö...

[T-bum]

OK. Då rundar vi av även denna text:

Det blev ytterligare två mindre fiskar på spöt idag Nu när jag har vant in mig med det inser jag att det har mer vindpotential än jag initialt trodde och - när man börjar hitta sweetspoten i spöt för kastandet så inser jag att - det är sinnessjukt träffsäkert.

Inte på samma sätt som ett Radian som är väldigt enkelt att pricka ganska precis spot on +/1 någon (2/3) dm på 25 meter - här pratar pinpoint på 20 meter (isch). Men i sammarbetsvillig vindrikning så är det som att man tittar där flugan ska landa - och flugan landar där +/- ett par cm (känns det som). Skillnaden mot ett Radian är såklart att det senare gör det i betydligt styvare vind. Men jävlar vad lättkastat det är när det satt sig - och det som är ännu mer imponerande är hur icke-slitsamt det är att gå och kasta stabila 18-20 meterskast (Infinity + 5 meter tafs + lite skjut). Det är fullständigt effortless...

Så vad har konsekvenserna blivit av införskaffandet av min försenade femtioårspresent?

1. Jag har återupptäckt kastglädje - att fiska det här spöt är så kul att man inte tänker på att det är kallt som fan och att fisken inte vill samarbeta.

2. Jag har hittat ett spö med vilket en mindre fisk på ett kilo blir ganska kul, samtidigt som det enkelt klarar av att handskas med betydligt grövre fisk. Betänkligt mycket större. Om jag har en .30-35 tippet på spöt känns det just nu som att jag ganska enkelt skulle kunna hantera fisk runt 70-75 cm i stilla vatten utan betänkligheter -ryggraden räcker för att kunna lägga rätt hård press på en fisk. Hur det beteer sig i strömmande återstår att se (och är just nu en akademisk fråga).

3. Jag har sålt min Radian-sexa. Du läser rätt - spöt jag hade mitt livs fiskedag med förra året och som jag dyrt och heligt lovade aldrig skulle avyttras fick respass. Med en Radian-sjua, mitt GS och Exocetten kan jag helt enkelt inte se vad jag ska med Radian-sexan till. Vindfönstret mellan GS-sexan och Radiansjuan där ett Radian sex skulle passa nu när jag dessutom har exocetten är... ja, jag vet inte när jag skulle använda det... Blåser det inget/lite blir det GS. Stökar det en del erbjuder excocetten samma kastlängd ungefär som Radian-sexan, men i ett långsammare stroke då gold-åttan flyger långt utan ansträngning. Radiansjuan klarar allt upp till 10-12/m/s med en Stillwater Hover (som skär genom vinden på ett väldigt enkelt vis) och som kastar snorlångt.

Ptja. Som jag nu skrivit upprepare gånger...

DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG, på gott och på ont...

Helt plötsligt så står man där - över femtio och börjar metronomkasta - för eller senare är man i synk med såväl sig själv, som spö oh omgivning - och känner att man inte längre måste vänta in  det långsamma spöt:

 

Och en liten hälsning till mitt snart f.d. Radian 6wt:

 

Edited April 27, 2024 by T-bum

[T-bum]

Så för att runda av - där allt började nån gång tidigt 90-tal:

Har du inte sett filmen - gör det. Har du inte läst boken? Gör det omedelbart...

Skaffa sedan en riktig hatt, ett par bra hängslen och gammaldags fiskeskjortror och njut av ett torrflugspö...

https://flylordsmag.com/a-river-runs-through-it/#:~:text=Brad Pitt wasn't actually the one casting…&text=In these scenes%2C Gary Borger's,the middle of the river.

Edited April 27, 2024 by T-bum

[T-bum]

En bonusmorgon manifesterade sig. Svaga vindar från skapligt rätt håll och molnig/disigt. Lovande. Sover någon timme. Vaknar 23.15 - grannens avkomma har som vanligt fest. Och fattar som vanligt inte att om man öppnar fönstren så hörs såväl vrål som musik rätt tydligt även utanför huset.

Jag har förklarat det för honom ett tiotal gånger - efter fjärde gången resignerade jag dock och insåg att han förmodligen är en smula retarderad. Vilka förutom lätt retarderade bor kvar hemma hos mamma & pappa ett år efter studenten?

Misslyckas fatalt med att somna om, så vid tio i två går jag upp och driker kaffe. Prokrastinerar. Packar. Lätt. Det ska bli ganska varmt idag så det blir skjortor och - så klart sälväst... Jajamen. Iklädd sälskinnsväst och G-Series kastandes efter öring inne på grundvattnet i bleke.

Det är sån där märklig dimma sista biten, på vägen ut från byn ner till lejet. Varje gång jag kommer ner i en sänka har jag den 2 meter över marken. PÅ platten ligger den på lagom bländningshöjd... Man ser inte ett skit och rådjuren vara legio i detta område. Krypkör. Ska precis svänga in på parkeringen när jag inser att jag har en kilometer kvar - och är på väg in på en stickväg...

10 grader på parkeringen. På med strelen, ut med hunden och spöna. Mot slutet av säsongen inträffar två saker - vadarna börjar läcka och packningen börjar packa sig själv. Eller åtminstone har packandet blivit en autonom process - man märker aldrig att det sker. Spetar över strannabacjen där triften nu börjar gå i blom, tillsammans med maskrosor.

Spöt strängar sig själv. Nästan. Jag gräver fram en märla. Svart rygg. Peacock dubbing. Det är riktigt halvmörker. Tillräckligt ljust för att man ska se skapligt - tillräckligt mörkt för att en svart fluga skall vara... jävligt svart... flugan sitter på femte försöket - jag hiner inte ens bli irriterad.

Försöker bli klok på revet. Bra ström, svag side off, en gök som börjar dra igång på andra sidan viken, ingen säl, hysteriska mängder ejder och svan. Aja. Efter någon minut har jag tänkt ut en rutt ut till första kastplatsen med minimal störning. Jag trippar ut och kastar försiktigt några kast inne på det riktigt grunda vattnet. I sjunde kastet - när jag nästan kommit ut till stenarna suger det till. Bra tyngd... men... nånting känns lite märkligt...

Jag ser inte särskilt mycket runt fötterna och står i kanske 2dm vatten över aalgöverlupen sten och blåstång. Jepp - så här års har det börjat växa alger på blåstången... Man får ta det nätt inne på grundvattnet - faller man så kan man faktiskt slå sig på riktigt. Det är för lite vatten för att dämpa fallet. Och halt som satan.

En bit ut glimmar det mässing - jajamen. Årets första id. En ganska fin id - fövisso. Men, de är faktiskt mest ivägen. Jag ser några ordentliga virvlar av och till - ännu mer id. Ytterspetsen på revet har under natten byggts om till en gigantiisk ejderbordell... Jag fattar att sälen inte är hemma..

Halvvägs genom stäckan jag tänkte fiska av i första vadet stramar det till och jag krokar. Bra tyngd och ordentliga knyckar. Men den vägrar hoppa, så jag har ingen uppfattning om den egentliga storleken. Det här kan vara en knubbis på 42-45 eller en blänkare på 65 som inte riktigt fattat vad som händer än. Med det här spöt är det lite vsårt att bedöma än så länge - det är ju inte riktigt som övriga spön i arsenalen. Får in fisken - nästan. Inser i halvörkret att jag har fem meter tafs och jag börjar handa in tafsen för att slippa pointladda spöt i det här skitljuset.

En skaplig blänkare visar sig. Nu börjar den trilskas, lagom tills dess att jag har den inne i linan och har den på ungeäfr 1 meter 0.35 - det blir lite stojigt när fisken bestämmer sig för att leka tunnel och irländsk julafton. Jag konstaterar lakoniskt - den är fortfarande kvar, sannolikt sitter den ganska ordentligt... EFter ytterligare lite strul greppar jag den oc strängar den. Det här blir nog sista fisken för i år. Har lite tappat smaken för fisk, som det brukar bli mot slutet.

Fortsätter fiska ett tag till, men det är rätt händelselöst. Strängar glassjuan jag fick mig igår med 12,5 meter 'true 7'och går i igen. Klingan funkar bra, men handtaget är horribelt. Jag kan inte för mitt liv hitta ett vettigt kastgrepp. Strippandet och balansen känns bra, men... nä... här få det nog bli ombyggnation. Gå upp och kokar te. Strängar Feraliten med en 6wt Wulff SIgnature. Går i.

Efter en trevande inledning börjar dock kasten kännas ganska stabila och bra. Spöt jobbar bra och kasten hamnar ungeär där de ska och oftast med sträkt tafs. Det friskar i. Det går ändå överraskande lättmed femsexan i glas. Kul.

Så småningom känner jag mig trött så in i helvete och inser att jag inte har en susning om vad klockan är. Förutsättningarna känns bra - men jag pallar inte mer idag. Jag vill hem och sova. Går upp. Packar ihop. Släntrar till bilen. Kör hem. Jag tror att bilen hittar hem av sig själv den här morgonen... Högerögat känns helt skjutet och vägrar fokusera... jaja... det ska vara så sista veckan... Öringkoma.

--

Men - oaktat mitt gnäll. Jag är väldigt glad över att ha snubblat tillbaks till Mod-Slow samt glas. Det är lätt att arbeta med och jag blir inte alls lika trött. Som bonus är drillningarna roliga... Så även kastandet. Så, som säsongsprojekt har dt varit väldigt lyckat. Nu stängde vänsterögat ner...

Nu ska jag sova, Fisken forkade 52 cm. Ingen jätte, men en kul fisk på det här spöt.

Edited May 5, 2024 by T-bum