Jump to content
Sign in to follow this  
nikonftn

Bäcksländor

Recommended Posts

:D Att bäcksländor är så undanskymmda och obetydligt behandlade, samt används så lite, beror nog till stor del på de stora brittiska författarna Frederic Maurice Halford (hans mentor och vän, kapten George Selwyn Marryat) samt George Edward Mackenzie Skues. De fiskade ju i de sydengelska kalkströmmarna, där endast ett fåtal bäcksländearter förekommer. Dessa farbröder kom sen att påverka flugfisket, under lång tid, inte bara i Storbritanien och Europa, utan även USA.

För skottarna hade dessa herrar nog inte så stor betydelse. Praktiskt lagda som skottarna är fiskade de med våtflugor, nymfer och bäcksländeimitationer (kanske inte bara med imitationer?).

I de långsamma djupa kalkströmmarna, som ringlar genom parklandskap, liksom i några 'Jugoslaviska' djupa limestoneströmmar, som långsamt slingrar i vida dalar genom ängsmark, har inte bäcksländor så stor betydelse. Tycker du det här låter som en beskrivning av framförallt Test, Itchen och Gacka har du rätt. Artrika är dom inte men individrika, så fisken har alltid gott om mat. Temperaturvariationerna är små och den svala kalkrika biotopen är, med alla sina vattenväxter, idealisk för våra prickiga vänner, och kanske än mer för deras föda. Här finner vi dagsländor, nattsländor, sötvattensräkor (Gammarus pulex), vattengråsuggor (Asellus aquaticus och A. meridianus), fjädermyggor, etc, i mycket stort antal.

:P Att vi (dvs du och jag) inte använder imitationer av bäcksländor mer, får vi nog delvis skylla på vår egen dumhet?

:D I snabba bergströmmar och floder, med en stor del sten- och grusbotten, finner vi mängder med bäcksländor. För de laxartade fiskarna kan de här utgöra merparten av födan. Det tråkiga är att få arter (om ens någon) kläcker på vattenytan. Nymferna är även svåra att imitera då de, för det mesta, kryper omkring på och under stenar eller bland förmultnande löv, på bottnen av vattendragen. Det roliga är att honorna lägger sina ägg på vattenytan, de kan då ge ett utmärkt torrflugefiske.

:D I Europa har vi något mer än 420 bäcksländearter, varav vi finner 37 i Sverige och 142 i det före detta Jugoslavien. I Slovenien förekommer 60 arter.

Detta är de antal som säkert registrerats, så troligen finns några fler.

Bäcksländorna indelades tidigare i två underordningar Filipalpia och Setipalpia, Entomologerna enades nån gång på 70-talet att detta inte alltid stämde. De delades därför in i underordningarna Euholognata (med flertalet Filipalpia) och Systellognata (med Setipalpia och resterande Filipalpia).

Som ni kanske förstår fiskar jag nuförtiden mest i Slovenien, kanske med en avstickare till Kroatien, Monte Negro eller Bosnien och Hercegovina. Någon gång en tur till Österrike eller Bayern (Isar söder om Bad Tölz och Loisach är inte så dumma). Men jag har fiskat en hel del i Jämtland, Dalarna, Lappland, Norge och i flera andra länder, och tror mig veta, att det jag skriver nedan är tillämpligt även i dessa vatten.

Personligen föredrar jag torrflugefiske (snobb???) men även puppor, kläckare och nymfer finns i mina flugaskar.

Till torrflugefiske räknar jag inte fiske med flytande imitation av Lemmus lemmus. När det gäller förtyngda nymfer ställer jag kravet att de lämpligen fiskas med flugspö och fluglina samt med normala flugfiskekast. En nymf på över 4-5 gram fiskas väl mest praktiskt med lättspinn?? Imitationer av dagsländor, nattsländor, fjädermyggor, etc använder jag ofta, men jag tycker det borde stå några rader om bäcksländor i detta forum, eggen skall ju gärna vara vass.

Otroligt många av de här krypen är förvillande lika även som vingade insekter, nymfer kräver ofta att vi låter dem fullbildas och använder ett gott mikroskop för att förhoppningsvis göra en artbestämmning. Ett DNA-kit skulle troligen hjälpa, men få bär med sig ett sådant vid fiskevattnet, dessutom skulle det medföra ett ganska tidskrävande arbete.

Normalt har både nymf och slända 2 stjärtspröt (men hos en del arter är de förkrympta små stumpar), vidare har de 2 antenner. Kroppen hos både nymf och vingad insekt är ofta lite tillplattad, hos några arter mycket långsmal med en rund bakkropp. Huvud plus framkropp är ca 35-45% av totala kroppslängden.

Hos den vingade insekten har ofta antennerna samma längd som bakkroppen, stjärtspröten har ofta ungefär samma längd. De har 2 vingpar, varav de främre är ganska smala och de bakre kortare men oftast mycket breda. När de flyger, vanligend snett hängande i luften, ser de i förhållande till kroppsstorleken mycket stora ut. I vila är vingarna ofta platt ihopfälda tätt ovanpå kroppen och har en typisk avlång elipsform. Hos Leuctridae är de dock rullade runt den magra bakkroppen, som ett upp och nervänt U, dessa sländor ser i vila mycket smala ut. De kallas på fiske-engelska ofta Needle flies.

Bäcksländenymferna driftar ogärna (dvs inte frivilligt), självklart förekommer katastrofal drift, oftast i samband med verkliga högvatten, men under den vanskliga promenaden upp på land (för nästan alla arter) händer det att de tappar greppet.

Går vi ner på familjenivå blir antalet för Slovenien 7 fördelade på 16 släkten.

De brittiska populärnamnen hjälper oss inte mycket i ett mer globalt perspektiv.

Bättre vore då att sno lite ideer från det stora landet i väster (inte Norge).

Det skulle kunna se ut i stil med:

Vinterbäcksländor/Snöbäcksländor:

Små svarta - ett störrre antal med brunsvarta, gråsvarta eller mörkt brunaktiga vingar. De ses ofta på vårsnön, hit kan räknas Capniidae, Taeniopterygidae och Nemouridae.

Capniidae kallas bland annat för Small Winter Stoneflies och Tiny Winter Blacks. Taeniopterygidae kallas för Winter Stoneflies, February Red, Early Brown Stoneflies, Early Black Stoneflies, Willowflies och Small Browns. Nemouridae kallas för Small Browns, Spring Stoneflies, mm.

Rullvingsbäcksländor:

Rullar, i vila, vingarna runt kroppen och ser då mer obetydliga ut än dom är. I England är populärnamnen Needle Flies. Även Willowflies borde räknas till denna grupp. Alla tillhör familjen Leuctricidae. I USA kallas de populärt för Rolled Winged Stoneflies, Needleflies men även Tiny Winter Blacks.

Gula/Gröna bäcksländor:

Gula, gulgröna eller grönaktiga. Yellow Sally, Small Yellow Sally, etc. (dvs. Chloroperlidae och Isoperla).

Bruna bäcksländor:

Kanske uppdelade efter storleken - små, medel, stora. Hit kan vi räkna alla övriga familjer.

Efter att läst ovanstående, tycker säkert vän av ordning, att man finner samma populärnamn för helt olika familjer och arter. Helt riktigt, men Mayfly som i södra England betecknar Ephemera-arterna, namnger i Skottland några av de större bäcksländorna. Rocken kan ju vara en Ephemera, men även en stor nattslända eller en stor bäckslända.

De flesta arter kläcker från vårvintern fram till försommaren, men flera arter flyger i September till November. Många arter förekommer under lång tid, men från och med slutet av Maj (i Slovenien och föralperna) och efter midsommar (i norra Sverige och Norge) till och med Augusti, är kläckningarna ofta sparsamma. Dagsländor och nattsländor är sommartid mycket mer betydelsefulla. Jag misstänker att vi kan finna fullt utvecklade bäcksländor under årets alla månader. Inte alltid flygande då bäcksländor som kläcks vintertid verkar föredra promenader och en hel del bäcksländor (även honorna) ju helt saknar flygförmåga.

Jag kommer, i det som följer, ej att använda ord som abdomen, ventral, venter, etc., utan kallar undersidan - undersidan, framkroppen - framkroppen, bakkroppen - bakkroppen, etc.

Vinterbäcksländor:

Trevligt att fiskarna har mat så tidigt på året, men med ån mer eller mindre täckt med is och med snö på marken fiskar vi kanske inte? Då de flesta av dessa sländor är små och brun- eller grå-svarta tycker jag att vi som fiskar kan använda en 'Liten brun eller liten svart bäckslända', om vi behöver en imitation. I de vatten jag fiskar är i alla fall fiske inte tillåtet under den här perioden. Ok, fiske efter stor Huchen (Donaulax) är tillåtet, men flugan lämpligen en streamer, kanske en 15 cm lång harrimitation.

De sländor som fortätter kläckas när flugfiskesäsongen startar, i Mars, April eller Maj (kanske tom Juni om vi beger oss upp i fjällen, långt upp i lappmarkerna eller alperna), kan vi finna bland de små bruna bäcksländorna samt rullvingsbäcksländorna. Familjer och släkten som hör till denna grupp är Taeniopterygidae med släktena Brachyptera och Taeniopteryx, de brukar kallas February Red. De magra Brachyptera kläcks i Mars till och med Juli, de vingade honornas kroppslängd är vanligen 9-11mm, hos några arter upp till 12mm. Taeniopteryx kläcks i Januari till och med Mars, den vingade honans kropp är upp till 13mm lång. De smala Capniidae med den vanliga Capnia bifrons är snövandrare, kläcker i Februari till och med Maj, den vingade honans kroppslängd är 7-9mm. Nemouridae där Amphinemura kallas Small Browns. Amphinemura kläcks i Aprill till och med Oktober, vingade honor har en kroppslängd på 6-9mm. Nemoura kallas Tiny Winter Blacks eller Small Browns, den vingade honans kropp är oftast 6-9mm lång, men hos en del arter upp till 11mm, de kläcks från Februari till och med November. Nemurella som kallas Small Browns, där den vingade honans kropp är 6-9mm lång. Slutligen Protonemura som ofta kallas Early Browns, den vingade honans kroppslängd är vanligen 7-9mm och de kläcks i Aprill till och med September.

Rullvingsbäcksländor:

Framförallt Leuctricidae som är mycket magra, samt några Taeniopterygidae. När de i vila fällt ihop och rullat vingarna runt kroppen, ser de mycket obetydliga ut. Färgen går för det mesta i brunt, svart och grått. I Storbritanien kallas de Willow flies, främst Leuctra geniculata, dessa kläcker från Augusti till och med November, den vingade honans kropp är 8-11mm. Needle Flies kallas ett antal andra Leuctra-arter, kroppslängden hos dessa vingade Leuctra är upp till 12mm men flertalet är under 10mm. De kanske vanligaste har en kroppslängd för vingade honor om 6-8mm, för hanar 5-7mm samt 6-9mm för nymfen, de kläcks från Mars till och med November. Spännvidden är vanligen 12-18mm.

Vid äggläggningen flaxar honan oregelbundet över vattenytan och doppar mycket ofta, det ser ut som hon hoppar omkring på vattenytan. De är goda flygare.

Gula/Gröna bäcksländor:

Isoperla-släktet och de smala Chloroperlidae, mest känd är Yellow Sally dvs. Isoperla grammatica och Small Yellow Sally dvs. några Cloroperla och Siphonoperla arter.

Vingarna är ljust gula eller gulgröna. Kroppen är gul, gulgrön eller ljust orange ofta med band i ljusbrunt.

Kroppslängden hos I. grammatica, I. rivolorum och I. obscura är 11-16mm hos nymfen, 9-13mm för den vingade honan och 8-11mm för den vingade hanen. Vingade Isoperla-arter med en kroppslängd för honan upp till ca 17mm förekommer. De är goda flygare som doppar vid äggläggningen. De kläcks från April till och med Augusti, men ses vanligen i Juni och Juli.

Kroppslängden för de vingade Chloroperla honorna är 6-8mm, för Siphonoperla upp till 12mm och för Xanthoperla upp till 7mm.

Cloroperla torrentis, C. apicalis och C. tripunctata är alla duktiga flygare, de flyger i April till och med Augusti men är vanligast i Maj, honan doppar vid äggläggningen.

Stora bruna bäcksländor:

Hit bör räknas släktena - Dinocras, Perla, Besdolus, Dictyogenus och Perlodes. Säkert några till i familjerna Perlidae och Perlodidae om vi letar i hela Europa. I Sverige förekommer endast Dinocras cephalotes och Perlodes dispar. Kroppslängden för D. cephalotes nymfhane är 14-20mm, nymfhonan är 20-31mm lång, den vingade honans kropp är 20-30mm och vingländen 19-29mm, de kläcks i Maj och Juni. P. dispar har en kroppslängd hos nymfenhanen på 14-18mm och nymfhonan är 18-26mm lång, den vingade honan har en kroppslängd på 15-20mm och en vinglängd på 14,5-20mm, vingarna hos hanen är 4-5mm och kroppen 12-16mm.

Några vanliga Perla arter är P. bipunctata och P. marginata som kläcker i Maj till Juni, de har en kroppsläng för nymfen på 16-33mm, för de vingade 16-24mm. Perlodes microcephalus kläcker i April och Maj, kroppslängden hos nymfen är 18-28mm, den vingade honans kroppslängd är 17-25mm med 14-19mm långa vingar. Hanen har förkrympta vingar om 7,5-11mm och är 12-18mm lång.

På fiske-engelska kallas de vanligen Large Stone Flies.

Att kalla dem jättebäcksländor tycker jag är fel, det namnet tillägnar jag de amerikanska Pteronarcyidae, i USA ofta benämnda Giant Stone Flies. (Peltoperlidae 'kackerlacksliknande bäcksländor' kan vi hoppa över, de förekommer ju inte i Europa. Men fula som nymfer är dom och vanligen ganska små).

Kroppslängden för de kläckningsfärdiga nymferna är ca 15-40mm. De kryper före kläckningen upp på land, fäster sig på en sten, stock eller berghäll, varefter den vingade sländan bänder sig ut ur nymfskalet.

Vingade honor har en kroppslängd på ca 17-35mm och vinglängden är oftast något mindre än kroppslängden. Som hos alla bäcksländor har de mycket breda bakvingar och ser imponerande stora ut när de flyger. Totallängd med vingarna liggande platt över kroppen är ca 17-40mm.

Gubbarna är mindre och har av och till förkrympta vingar, flertalet är flygodugliga.

Direkt efter kläckningen är de flesta sländor mycket ljusa, men antar efter någon timme den, för den vingade insekten, normala färgen. Undersidan på kroppen är då, gulbrun, gråbrun eller brun, ofta med mörkare bruna eller brunsvarta markeringar.

När äggen utvecklats i honans bakkropp mörknar denna avsevärt.

Vingarna är mörkt brunaktiga, gråbruna eller svarta. Som hos de flesta sländor är vingarna ganska genomskinliga.

Vid äggläggningen simmar damerna ofta ut i vattendraget, snett uppströms, lämnande ett V-spår efter sig. Mums för en hungrig öring.

Kroppen hos nymferna är vanligtvis brun med vackra mönster, ofta med inslag av gult. En del är gula till gulbruna med mönster i brunt.

Små och medelstora bruna bäcksländor:

Hit vill jag räkna de magra Capniidae, kroppslängd för den vingade honan är upp till 9mm, Amphinemoura där den vingade honans kropp är 5-8mm och spännvidden 13-18mm, de flyger från April till och med September. Nemoura och Nemurella med kroppslängd 5-11mm (vanligen 6-10mm) och spännvidd 15-28mm. Protonemura där kroppen hos vingade honor är 6-10mm. Taeniopterygidae med en längd upp till 13mm, men vanligen 9-11mm för honan.

Färgen hos alla de här sländorna går i nyanser av brunt, grått och svart.

Efter viss vånda har jag beslutat att inte beskriva 'Medelstora bruna bäcksländor' i ett eget avsnitt. Problemet är att vi finner få bäcksländor där honans kroppslängd ligger i intervallet säg 12-20mm. För många av de små bäcksländorna, rör det sig om välväxta exemplar, där den normala kroppslängden ligger i intervallet 8-12mmm, eller kanske 9-13mm. En del småväxta exemplar av de stora bäcksländorna skulle även de passa in.

Engelskans Medium Stonefly, dvs Diura bicaudata, som flyger i April och Maj, har en kroppslängd för vingade honor om 12-15mm. Även Diura nanseni skulle passa in i denna grupp, men väldigt få andra vanligt förekommande arter. Dessa två arter förekommer inte i det före detta Jugoslavien, men är inte ovanliga i Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Frankrike samt på de Brittiska öarna och på Irland.

Några flugmönster, lite tips och några rader om flugbindning

Krokstorlekar har jag inte rekommenderat. Men Tiemco tillverkar de flesta av mina favoritkrokar, speciellt TMC2488, TMC2488H, TMC100SP-BL, TMC3769SP-BL, TMC3761SP-BL, TMC5262, TMC5263 samt TMC300. Jag använder även några modeller av Daiichi och Kamasan.

I en framtid skall jag skriva några rader om krokar och krokdata. På hullingförsedda krokar klämmer jag ihop hullingen redan vid bindstädet.

Bindtråden är lämpligen Danvilles vaxade 6/0 Flymaster, eventuellt Flymaster Plus 140. Min 'standardfärg' är no.2 Cream, ibland använder jag dock no. 41 Beige och no. 73 Dk. Brown. Flymaster Plus 140 är mycket stark men naturligtvis grövre, den är kanon till hjorthår och framförallt till stora flugor.

Pantone pennor, som är vattenfasta, kan användas för att färgsätta extension-kroppar (före limmningen) och deras stjärtspröt (efter limningen), dom är även bra för att sätta mönster på allt möjligt, prickar och ränder på vingar, kroppar, etc. Dom gamla giftiga var bäst.

Torrflugor kräva dessa drycker: Water Shed för imregnering hemmavid, de levereras dock i en usel förpackning, för åtgångens skull antar jag. Själv häller jag över ett par tre förpackningar i en vidhalsad medecinflaska. I denna kan jag sen, utan stor spillan, doppa/dränka mina flugor, varefter de får torka ett dygn. Vid fiskevattnet har jag med mig Gherke's Gink (den gamla segflyttande var bäst). Shimazaki Dry Shake för att torka, de från slem tvättade, flugorna funkar bra, likaså Cortlands Dry-Ur-Fly.

Torrflugekroppar av kanindubbing tycker jag bäst om, helst blandar jag flera färger i min lilla elektriska kaffekvarn. Insektskroppen är ju sällan homogent enfärgad. Det går även utmärkt att blanda, eller blanda i, antron- eller polly-dubbing, bäver, etc. etc. Sealex är bra till stora flugor. Dubbingen borstas ut med en velcroborste, alternativt petas den ut med dubbingnålen.

Antenner och stjärtspröt kan nog i de flesta fall utelämnas, men visst ser det 'coolt' ut. Förutom gåsquill och biots (som nog är bäst till stora flugor), använder jag fibrer från spräckliga hönsnackfjädrar, fasantuppens och hönans stjärtfjädrar, samt stjärtfjädrar av guldfasan och kalkon. Fibrer från rapphönans grå och bruna fjädrar är fina till mindre flugor. Vingpennor från anka finns i många färger. Stammar av tupphackel ger ett snyggt resultat.

Mina hackelbuskar skall imitera damer som hoppar, skuttar och doppar vid äggläggningen. Hacklet skall vara långt och ganska glest bundet, det skall ju immitera sländans flaxande vingar. Måste man förse hackelbuskarna med vingar, binds de in bakåt-uppåtlutande, gärna spridda utåt i V-form, en fiberbunt för varje vingpar. Lämpliga fibrer till vingar erhålls från spräckliga hönshackel, gräsandens bruna nackfjädrar, lemon wood duck och färgade mjuka and- och ankfjädrar. Cul de canard (CDC) är utmärkt. Dessa flugor skall inte hasas när de fiskas, utan hoppa och skutta, så väl det nu låter sig gjöras. Det är inte lätt, så försök utföra det här alldeles utanför fiskens fönster, en gammal öring är ju ganska misstänksam. De doppande bäcksländorna kan lämpligen plumsa i vattnet, de beter sig ofta som kamikazepiloter, när de dyker och landar på ytan.

Spent wings fiskas dead drift. Ett litet försiktigt ryck då och då är ok, alla är ju ännu inte döda.

Hacklet behöver inte vara av toppkvalitet, men fibrerna skall vara långa, så Kinesiska tuppnackar är toppen. Bakvinge-hacklet binds in så att vingen vinklas bakåt och så att det blir bredast i den främre delen. Frontvinge-hacklet binds in omvänt, så att det vinklas framåt. Hacklen skall vara ganska glest lindade, samt klippas ned på ovan- och undersidan när flugan är färdigbunden. Påminner en hel del om 'Super puppan', men det är ju en imitation av en nattsländepuppa? Antron- och pollygarn kan användas till vingar, men använd inte för tjocka buntar.

Vingar på insekter är ofta mycket transparanta, kolla själv upp mot himmelsljuset. Det är mot den ljusa himlen fiskarna ser flytande insekter, våra torrflugor, flytande puppor och kläckare. Till och med vingarna hos mörkvingade bäcksländor i viloställning, som i reflekterat ljus (som vi ser dom om vi tittar på dom uppifrån) ser helsvarta, gråsvarta eller brunsvarta ut, är i direkt infallande ljus transparant ljusgrå eller ljusbruna, med ett antal mörkare vingvener. Betänk då att bäcksländor har en imponerande vingarea, som fäls ihop till ett litet paket. Även kropparna ser ofta mycket ljusare ut, beskådade på detta sätt.

Undersidan av kroppen är oftaste ljusare än ovansidan. En 'extension body' av tupphackel, eller annat fjädermaterial, som 'limmas' med silikonlim, blir ganska transparant. Den blir mjukare än om den tillverkas av foam, eller än värre av en bit flytlina. Insekter har mjuka bakkroppar, som lätt kolapsar när en fisk sippar i sig dem. En mjuk fluga ratas inte heller lika fort som en hård. För bäcksländor klipper du av bakre delen av hackelstammen och lämnar ett par fibrer på var sida som stjärtspröt, varefter de eventuellt färgas med en spritpenna. Då de sannolikt blir för långa, klipps de ned till lagom längd.

Hacklet på normalhacklade torrflugor, klipps ner på översidan för att lämna plats för vingen. Vill du ha en lågt flytande/simmande fluga, klipper du ner hacklet på undersidan vid fiskevattnet.

Hjortsvanshår av bra kvalitet (inte sönderkokta spröda svarta) är bra till hårvingar (men även till sjärtspröt och antenner). Den bruna delen från naturliga och färgade svansar är utmärkt. Även Elk kan rekommenderas. På stora 'spent wings' är det lämpligt att efter inbindningen, av de två vingparen, peta på en liten droppe lack vid vingrötterna, varefter de plattas till (och ut) med en pincett. Det bakre, kortare vingparet, vinklas bakåt, det främre i rät vinkel ut från framkroppen.

Förtyngda nymfer binder jag upside-down, de fiskar jag får på dessa skapelser, är ju nästan alltid krokade i överkäken. Om du måste ha vingsäckar, får du binda in dem på undersidan/krokböjsidan, dvs den sida som är mot vattenytan när nymfen fiskas. Prova i akvariet eller badkaret. På det här sättet blir det right-side-up.

Nyfens ben och stjärtspröt utelämnar jag aldrig, däremot saknar mina nymfer ibland antenner. Benen binder jag oftast in på framkroppens sidor, i form av några strån mjukt och lämpligt färgat fjädermaterial.

Vingade - dvs äggläggande & döda (spent) honor - samt en frikläckande

Små och medelstora bruna, brunsvarta och brungrå bäcksländor:

Total kroppslängd 6 - 8,5 - 12mm; eller 6 - 8 - 10,5 - 14mm

Spännvidd 13 - 17 - 24mm; eller 13 - 16 - 21 - 28mm

Bert's svarta frikläckare

Stjärtspröt: 4 - 5mm svarta ankvingfibrer, binds in i V-form

Kropp: 5,5 - 7mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Vingar: 6,5 - 8mm brända av svart Lace Wing, Hareline No-Fray Wing, eller liknande, binds in så totallängden blir 7 respektive 9mm

Hackel: Kortfibrig svart tupp (klipps ev ner på undersidan)

Antenner: 4 - 5mm svarta ankvingfibrer, binds in i V-form

Anm: Fiskas dead drift. Totallängd 7mm respektive 9mm.

Bert's brunsvarta hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Hackel: Mörk cree eller mörkbrun tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Kropp: 6 - 8,5 - 12mm brunsvart kanindubbing (mixad brun och svart)

Antenner: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, Palmer style (dvs heltäckande)

Bert's dk. brown spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Svart eller mörk cree tupphackel, fiberlängd 5,5 - 7 - 10mm

Kropp: 6 - 8,5 - 12mm brunsvart kanindubbing (mixad brun och svart)

Framvingar: Svart eller mörk cree tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11,5mm

Antenner: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Vingen binds enligt mina tips ovan, klipps ned på över- och undersidan

Rullvingbäcksländor:

Total kroppslängd 6-8mm (10mm)

Spänvidd 14 - 18mm (22mm)

Bert's gråsvarta hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer, binds in i V-form

Hackel: Mörk grizzly tupp, fiberlängd 6,5 - 8 - 10mm

Kropp: 6 - 8 - 10mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Antenner: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, lindas Palmer style

Bert's grey spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Grizzly tupp, fiberlängd 5 - 6 - 7mm

Kropp: 6 - 8 - 10mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Framvingar: Grizzly tupp, fiberlängd 6,5 - 8 - 10mm

Antenner: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer

Anm: Bind vingen enligt mina tips, klipps ned på ovan och undersidan

Gula/Gröna bäcksländor:

Total kropsslängd 6 - 8 - 12mm

Spänvidd 13 - 17 - 24mm

Bert's gula hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, binds in i V-form

Hackel: Ljusgul, cream eller ginger tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Kropp: 6 - 8 - 12mm ljus gulbrun kanindubbing (mixad ljusgul och ljusbrun)

Antenner: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, Palmer style

Bert's yellow spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Cream, ljusgul eller ginger tupp, fiberlängd 5 - 7 - 9mm

Kropp: 6 - 8 - 12mm ljus gulbrun kanindubbing (mixad ljusgul och ljusbrun)

Framvingar: Cream, ljusgul eller ginger tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Antenner: 4 - 5 - 7mm gula fjäderfibrer, i V-form

Anm: Bind vingen enligt mina tips, klipp ner den på ovan och undersidan

Stora bruna bäcksländor:

Total kroppslängd 20 - 26 - 34mm (alt 22 & 30mm)

Spänvidd 38 - 48 - 60mm (alt 41 & 54mm)

Bert's swimming big brown

Stjärtspröt: 8 - 10,5 - 13,5mm (2 fibrer av bakkroppshacklet per spröt, i V-form)

Bakkropp: 12 - 15,5 - 20,5mm extension av silkonlimmat brunt eller mörkt ginger kinesiskt tupphackel

Hackel: Kortfibrig mörk cree eller mörkbrun tupp (omvänt inbundet, klipps ner på ovansidan)

Framkropp: 8 - 10,5 - 13,5mm mörkbrun kanindubbing (mixad gul , brun och mörkbrun)

Vingar: 2 tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 18 - 24 - 30mm långa

Antenner: 7 - 9 - 12mm mörkbruna gåsquillfibrer, i V-form

Anm: Hela framkroppen hacklas, vingarna binds in i V-form, snett bakåt och uppåtlutande

Bert's spent wing big brown

Stjärtspröt: 8 - 10,5 - 13,5mm (2 fibrer av bakkroppshacklet, i V-form)

Bakkropp: 12 - 15,5 - 20,5mm extension av silikonlimmat mörkt ginger kinesiskt tupphackel

Backvingar: 2 mycket tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 14 - 19 - 24mm långa

Framkropp: 8 - 10,5 - 13,5mm mörkbrun kanindubbing (mixad gul, brun och mörkbrun)

Framvingar: 2 mycket tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 18 - 24 - 30mm långa

Antenner: 7 - 9 - 12mm mörkbruna gåsquillfibrer, i V-form

Anm: Vingarna binds in enligt mina tips

Nymfer - kläckningsfärdiga

;) Nu e gubben trött på det här inlägget, så beskrivningen av några nymfer får anstå ett tag. Tänker även namnge några erkända bäcksländeimitationer, både torrisar och nymfer.

-----------

Referensliteratur

J. R. Harris - An Anglers Entomology (En mycket bra bok, inte så mycket om bäcksländor. Föråldrad så de latinska namnen är ofta omoderna)

John Goddard - Trout Flies of Britain and Europe (Inte så många sidor om bäcksländor, men den bästa Europeiska fiske-entomologi boken)

John Goddard - Trout Fly Recognition (Kanske föråldrad)

John Goddard - Trout Flies of Still Water (Kanske föråldrad)

Albert Lillehammer - Stoneflies (Plecoptera) of Fennoscandia and Denmark (Referensverket för nordisk artbestämmning, saknar färgbilder)

Per Brinck - Studies in Swedish Stoneflies (Plecoptera (ålderstigen)

Staffan Ulfstrand - diverse skrifter

H. B. N. Hynes - A Key to Adults and Nymphs of the British Stoneflies (För artbestämmning - FBA Scientific publications)

H. B. N. Hynes - The Ecology of Running Water (Detta mästerverk behandlar hela världen)

H. B. N. Hynes - The Ecology of Poluted Water (Om hur illa det kan gå)

P. Zwick - Plecoptera (Steinfliegen)

J. Illes - Steinfliegen oder Plecoptera

A. Weinzierl - Die Steinfliegen (Plecoptera) Bayerns

I. Sivec - skrifter om Slovenska, Österrikiska och Kroatiska bäcksländor

A. Popijac - skrifter om Kroatiska bäcksländor

ArtDatabanken - Nationalnyckeln till ... (När den nu kommer är det ett måste, med stora vackra bilder på alla Svenska bäcksländor)

Entomologer i Spanien, Frankrike, Schweiz, Italien och andra Europeiska länder, vi kan vilja fiska i, har inte heller legat på latsidan. Det samma gäller även Chile, Argentina, Australien, Sibirien, Nya Zeeland, etc.

Drivor av mer eller mindre vetenskapliga Amerikanska fiske- och entomologi-böcker

C. F. Brooks - Nymph Fishing for Larger Trout (Mycket om fiske med bäcksländenyfer)

C. F. Brooks - Larger Trout for the Western Fly Fisherman (Hur man kan fiska stora feta bäcksländor, mm)

C. F. Brooks - The Trout and the Stream (Charlies bästa?)

C. Richards, D. Swisher & F. L. Arbona - Stoneflies (En mycket bra bok om amerikanska bäcksländor, fiske och flugor)

E. Leiser & R. H. Boyle - Stoneflies for the Angler (Mer om amerikanska bäcksländor och fiske)

E. Schwibert - Nymphs (Fina teckningar på amerikanska bäcksländenymfer bland annat)

De vetenskapliga skrifterna har författare som:

J. G. Needham, R. W. Bauman, A. R. Gaufin, R. F. Surdick, T. H. Frison, P. W. Classen, B. P. Stark, K. W. Stewart, B. J. Armitage (Så här mycket om mestadels amerikanska bäcksländor vill vi kanske inte lära oss?????)

Fauna Europaea - Species List (Här kan vi via Internet finna namnen på samtliga Europeiska bäcksländor och i vilka länder de förekommer)

<_< Någon kanske undrar varför jag inte skrivit något om benedektinernunnan Dame Juliana Berner, senare Abbess och Lady Prioresse of St. Mary of Sopwell, nära St. Alban's i Hertfordshire. Det kan bero på att jag inte kommer ihåg om hennes förnamn i själva verket var Julyans eller kanske Julian, om efternamnet var Barnes eller Bernes? Dessutom har jag svårt med språket (inte bara med Svenska, Slovenska och Latin). I hennes klassiker 'A Treatyse of Fysshynge wyth an Angle' beskrivs i alla fall 12 flugor, varav en är en mörk bäckslända, som fiskade bra i April och kanske bäst i början av Maj. Det här hände sig på Henry den VI:s tid.

Jag har nu glömt om jag nånsin mött dessa två. Det samma gäller även Claudius Aelianus, men jag vill minnas att Claudius var flugfiskare.

:D To be continued - Bert

Edited by Bohinj

Share this post


Link to post
Share on other sites

Av ren nyfikenhet så undrar jag hur du använder denna kunskap när det handlar om fiske? Har du olika sorters bäcksländor uppbundna? Själv har jag kort och gott "bäckslända" i lite olika storlekar, säker bestämning kräver ju som du säger om inte DNA-prov så i alla fall mikroskopering. Eftersom bäcksländan kryper upp och kläcker på torra land så är det bara nymfstadiet som är intressant i min mening. Det förekommer visserligen storleksskillnader, den största i Sverige är väl upp emot 40mm, men ovanlig. Det finns en uppdelning i två underordningar Filipalpia och Setipalpia, som sen underordnas i flera grupper. Men det antar jag att du vet. Och i likhet med många andra kryp så saknas svenska namn.

Varav detta intresse? Nattsländor är ju coolare?

Share this post


Link to post
Share on other sites
Är inte det enklaste att hålla sig till latinska namn istället för att göra en indelning efter vulgärnamnet?

:) I en perfekt värld vore det säkert bättre, men inte enklare.

Att artbestämma dom här krypen är inte så lätt. Men kom gärna med en enkel nyckel över Europas Bäcksländor.

Du får gärna börja med Leuctra (127 arter i Europa).

Jag försöker göra en enkel uppdelning efter det man lätt kan se vid fiskevattnet.

Har tänkt fylla på med lite information om de olika grupperna.

Ha det Bert

Share this post


Link to post
Share on other sites
Av ren nyfikenhet så undrar jag hur du använder denna kunskap när det handlar om fiske? Har du olika sorters bäcksländor uppbundna? Själv har jag kort och gott "bäckslända" i lite olika storlekar, säker bestämning kräver ju som du säger om inte DNA-prov så i alla fall mikroskopering. Eftersom bäcksländan kryper upp och kläcker på torra land så är det bara nymfstadiet som är intressant i min mening. Det förekommer visserligen storleksskillnader, den största i Sverige är väl upp emot 40mm, men ovanlig. Det finns en uppdelning i två underordningar Filipalpia och Setipalpia, som sen underordnas i flera grupper. Men det antar jag att du vet. Och i likhet med många andra kryp så saknas svenska namn.

Varav detta intresse? Nattsländor är ju coolare?

Nymferna är vackra små djur som dessvärre ofta gömmer sig under stenar på bottnen av fiskevattnet. Förutom när dom skall promenera upp på land och kläcka. Själv har jag dock träffat på några små rackare som frikläcker, eller möjligen kryper upp via vattenväxter och kläcker, för att sen driva i ytan som vingade insekter. På Gacka har jag varit med om 'superhatch' ett antal gånger i Maj, som satt fart på mer fisk än den då pågående danica kläckningen.

Men, min vän, honorna av ett stort antal arter lägger ägg. En del av dom små 'rullvingarna' flyger (hoppar ser det ut som) och dippar vid äggläggningen (vanligt i Soca, Sava Bohinjka mfl bergströmmar i Slovenien). Dessa kan beskådas i April-Maj och återigen i September-November. Ett stort antal av dom stora bäcksländorna simmar ut vid äggläggningen efterlämnande ett kraftigt V i vattenytan (dom är inte så många åt gången, men dom är stora och mumsiga och dom rör sig).

Rörelse, storlek och färg är det jag då försöker efterlikna. Så en 7-8 'torra' mönster kan behövas.

Jag håller med om att nattsländor i gemen är 'coolare', ytsimmande puppor, på olika sätt 'hoppande, sprattlande och simmande' nykläckta och äggläggande, fullbildade sländor.

Men innan (och även efter) nattsländornas högsäsong vill jag gärna fiska. I Slovenien startar väl nattsländesäsongen nån gång mellan säg mitten av Maj till mitten av Juni, beroende på vattendrag (dagstemperatur eller kanske oftare kvällstemperatur) och höjd över havet. I Jämtland kanske säsongen startar i början av Juli. Det stora flertalet nattsländor slutar sen kläcka nån gång i Augusti till säg mitten/slutet av September (beroende på var i Europa vi beffiner oss).

Fiske med dagsländeimitationer (gärna torra) och under hela fiskesäsongen pågående kolosalkläckningar önskar jag i julklapp. Det räcker med Ephemera danica, några Baetis- och Ephemerella-arter (man är ju inte girig????). Ok någon av de större nattsländorna kan få vara med.

Ha det Bert :)

Edited by Bohinj

Share this post


Link to post
Share on other sites

Spännande!

Först vill jag hälsa dig välkommen hit, alltid kul med insektkännare. Själv är jag en utpräglad nattsländefiskare, finns nog med arter där. Fiskade i Kaiutm i somras dock, och då var det bäcksländor som gällde, därav mitt nyvaknade intresse. har plöjt det jag har kunnat i ämnet, Pierrou har en bra nyckel i sin bok, även om den inte täcker allt såklart.

Ser fram emot att höra mer om bäcksländor framöver.

/Christian

Share this post


Link to post
Share on other sites
Spännande!

Först vill jag hälsa dig välkommen hit, alltid kul med insektkännare. Själv är jag en utpräglad nattsländefiskare, finns nog med arter där. Fiskade i Kaiutm i somras dock, och då var det bäcksländor som gällde, därav mitt nyvaknade intresse. har plöjt det jag har kunnat i ämnet, Pierrou har en bra nyckel i sin bok, även om den inte täcker allt såklart.

Ser fram emot att höra mer om bäcksländor framöver.

/Christian

:( Mitt innlägg täcker långt från allt, men börjar det bli 'lagom' stort nu? Hoppas du nån gång får vara med om en superhatch av frikläckande (i alla fall dead drift flytande nyckläckta) små svarta rackare. Eller får anledning att fiska när de stora äggläggande damerna simmar. De hoppande skuttande rackarna är roliga och svåra att imitera.

Som du sa i ditt tidigare svar 'Nattsländor är ju coolare'. Men de är ganska väl beskrivna och bra imitationer används i dag av många flugfiskare.

Nattsländor är dessutom mycket svårare att artbestämma etc. En hygglig beskrivning skulle kräva ett STORT inlägg i ämnet.

Ha det Bert

Edited by Bohinj

Share this post


Link to post
Share on other sites
Är inte det enklaste att hålla sig till latinska namn istället för att göra en indelning efter vulgärnamnet?

:( Är det lagom, för mycket, eller för lite latin nu?

De stora likheterna mellan olika familjer och tom släkten, medförde att jag valde att göra så här.

Ha det Bert

Share this post


Link to post
Share on other sites

finfint jobbat!

tycker själv att det är en såpass snårig djungel (ja, det här med bäcksländor...) så att jag har en liten osorterad låda med bäckisa "just in case", men om sanningen ska fram så blir de ju ganska så ofta aktuella speciellt om man ska kolla vad fiskarna har i magen!

visst kommer du lägga upp lite snygga pics på dina bäcksländeflugor?? :(

Share this post


Link to post
Share on other sites
:( Är det lagom, för mycket, eller för lite latin nu?

De stora likheterna mellan olika familjer och tom släkten, medförde att jag valde att göra så här.

...jag tycker det är ett lovvärt initiativ. Vulgärnamn är en djungel (och jag är inte någon entomolog utan mer språkvetare). Alla typer av kategorisering som hjälper folk i allmänhet att hitta rätt på ett enklare sätt är av godo. Keep up the good work! :(

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest PA

Underbart inlägg Bert!! Ett av dom bästa på länge på Edge.

Är du kompis med Stor-Roger, i så fall har vi nog träffats

på olika mässor ett par gånger och på Berras för i tiden.

Mvh P-A

Share this post


Link to post
Share on other sites
Underbart inlägg Bert!! Ett av dom bästa på länge på Edge.

Är du kompis med Stor-Roger, i så fall har vi nog träffats

på olika mässor ett par gånger och på Berras för i tiden.

Mvh P-A

:blink: Hvala lepa!

:blink: Stor och stor, han har i alla fall inte krympt! Liten har han nog aldrig varit?

:blink: Mitt minne är inte vad det borde vara. Men då är du möjligen den gosse som en gång ägde ett tvådelat 9-fots Sage RPLX AFTM 12?

Ha det Bert

Share this post


Link to post
Share on other sites
B) Att bäcksländor är så undanskymmda och obetydligt behandlade, samt används så lite, beror nog till stor del på de stora brittiska författarna Frederic Maurice Halford (hans mentor och vän, kapten George Selwyn Marryat) samt George Edward Mackenzie Skues. De fiskade ju i de sydengelska kalkströmmarna, där endast ett fåtal bäcksländearter förekommer. Dessa farbröder kom sen att påverka flugfisket, under lång tid, inte bara i Storbritanien och Europa, utan även USA.

För skottarna hade dessa herrar nog inte så stor betydelse. Praktiskt lagda som skottarna är fiskade de med våtflugor, nymfer och bäcksländeimitationer (kanske inte bara med imitationer?).

I de långsamma djupa kalkströmmarna, som ringlar genom parklandskap, liksom i några 'Jugoslaviska' djupa limestoneströmmar, som långsamt slingrar i vida dalar genom ängsmark, har inte bäcksländor så stor betydelse. Tycker du det här låter som en beskrivning av framförallt Test, Itchen och Gacka har du rätt. Artrika är dom inte men individrika, så fisken har alltid gott om mat. Temperaturvariationerna är små och den svala kalkrika biotopen är, med alla sina vattenväxter, idealisk för våra prickiga vänner, och kanske än mer för deras föda. Här finner vi dagsländor, nattsländor, sötvattensräkor (Gammarus pulex), vattengråsuggor (Asellus aquaticus och A. meridianus), fjädermyggor, etc, i mycket stort antal.

:) Att vi (dvs du och jag) inte använder imitationer av bäcksländor mer, får vi nog delvis skylla på vår egen dumhet?

:P I snabba bergströmmar och floder, med en stor del sten- och grusbotten, finner vi mängder med bäcksländor. För de laxartade fiskarna kan de här utgöra merparten av födan. Det tråkiga är att få arter (om ens någon) kläcker på vattenytan. Nymferna är även svåra att imitera då de, för det mesta, kryper omkring på och under stenar eller bland förmultnande löv, på bottnen av vattendragen. Det roliga är att honorna lägger sina ägg på vattenytan, de kan då ge ett utmärkt torrflugefiske.

;) I Europa har vi något mer än 420 bäcksländearter, varav vi finner 37 i Sverige och 142 i det före detta Jugoslavien. I Slovenien förekommer 60 arter.

Detta är de antal som säkert registrerats, så troligen finns några fler.

Bäcksländorna indelades tidigare i två underordningar Filipalpia och Setipalpia, Entomologerna enades nån gång på 70-talet att detta inte alltid stämde. De delades därför in i underordningarna Euholognata (med flertalet Filipalpia) och Systellognata (med Setipalpia och resterande Filipalpia).

Som ni kanske förstår fiskar jag nuförtiden mest i Slovenien, kanske med en avstickare till Kroatien, Monte Negro eller Bosnien och Hercegovina. Någon gång en tur till Österrike eller Bayern (Isar söder om Bad Tölz och Loisach är inte så dumma). Men jag har fiskat en hel del i Jämtland, Dalarna, Lappland, Norge och i flera andra länder, och tror mig veta, att det jag skriver nedan är tillämpligt även i dessa vatten.

Personligen föredrar jag torrflugefiske (snobb???) men även puppor, kläckare och nymfer finns i mina flugaskar.

Till torrflugefiske räknar jag inte fiske med flytande imitation av Lemmus lemmus. När det gäller förtyngda nymfer ställer jag kravet att de lämpligen fiskas med flugspö och fluglina samt med normala flugfiskekast. En nymf på över 4-5 gram fiskas väl mest praktiskt med lättspinn?? Imitationer av dagsländor, nattsländor, fjädermyggor, etc använder jag ofta, men jag tycker det borde stå några rader om bäcksländor i detta forum, eggen skall ju gärna vara vass.

Otroligt många av de här krypen är förvillande lika även som vingade insekter, nymfer kräver ofta att vi låter dem fullbildas och använder ett gott mikroskop för att förhoppningsvis göra en artbestämmning. Ett DNA-kit skulle troligen hjälpa, men få bär med sig ett sådant vid fiskevattnet, dessutom skulle det medföra ett ganska tidskrävande arbete.

Normalt har både nymf och slända 2 stjärtspröt (men hos en del arter är de förkrympta små stumpar), vidare har de 2 antenner. Kroppen hos både nymf och vingad insekt är ofta lite tillplattad, hos några arter mycket långsmal med en rund bakkropp. Huvud plus framkropp är ca 35-45% av totala kroppslängden.

Hos den vingade insekten har ofta antennerna samma längd som bakkroppen, stjärtspröten har ofta ungefär samma längd. De har 2 vingpar, varav de främre är ganska smala och de bakre kortare men oftast mycket breda. När de flyger, vanligend snett hängande i luften, ser de i förhållande till kroppsstorleken mycket stora ut. I vila är vingarna ofta platt ihopfälda tätt ovanpå kroppen och har en typisk avlång elipsform. Hos Leuctridae är de dock rullade runt den magra bakkroppen, som ett upp och nervänt U, dessa sländor ser i vila mycket smala ut. De kallas på fiske-engelska ofta Needle flies.

Bäcksländenymferna driftar ogärna (dvs inte frivilligt), självklart förekommer katastrofal drift, oftast i samband med verkliga högvatten, men under den vanskliga promenaden upp på land (för nästan alla arter) händer det att de tappar greppet.

Går vi ner på familjenivå blir antalet för Slovenien 7 fördelade på 16 släkten.

De brittiska populärnamnen hjälper oss inte mycket i ett mer globalt perspektiv.

Bättre vore då att sno lite ideer från det stora landet i väster (inte Norge).

Det skulle kunna se ut i stil med:

Vinterbäcksländor/Snöbäcksländor:

Små svarta - ett störrre antal med brunsvarta, gråsvarta eller mörkt brunaktiga vingar. De ses ofta på vårsnön, hit kan räknas Capniidae, Taeniopterygidae och Nemouridae.

Capniidae kallas bland annat för Small Winter Stoneflies och Tiny Winter Blacks. Taeniopterygidae kallas för Winter Stoneflies, February Red, Early Brown Stoneflies, Early Black Stoneflies, Willowflies och Small Browns. Nemouridae kallas för Small Browns, Spring Stoneflies, mm.

Rullvingsbäcksländor:

Rullar, i vila, vingarna runt kroppen och ser då mer obetydliga ut än dom är. I England är populärnamnen Needle Flies. Även Willowflies borde räknas till denna grupp. Alla tillhör familjen Leuctricidae. I USA kallas de populärt för Rolled Winged Stoneflies, Needleflies men även Tiny Winter Blacks.

Gula/Gröna bäcksländor:

Gula, gulgröna eller grönaktiga. Yellow Sally, Small Yellow Sally, etc. (dvs. Chloroperlidae och Isoperla).

Bruna bäcksländor:

Kanske uppdelade efter storleken - små, medel, stora. Hit kan vi räkna alla övriga familjer.

Efter att läst ovanstående, tycker säkert vän av ordning, att man finner samma populärnamn för helt olika familjer och arter. Helt riktigt, men Mayfly som i södra England betecknar Ephemera-arterna, namnger i Skottland några av de större bäcksländorna. Rocken kan ju vara en Ephemera, men även en stor nattslända eller en stor bäckslända.

De flesta arter kläcker från vårvintern fram till försommaren, men flera arter flyger i September till November. Många arter förekommer under lång tid, men från och med slutet av Maj (i Slovenien och föralperna) och efter midsommar (i norra Sverige och Norge) till och med Augusti, är kläckningarna ofta sparsamma. Dagsländor och nattsländor är sommartid mycket mer betydelsefulla. Jag misstänker att vi kan finna fullt utvecklade bäcksländor under årets alla månader. Inte alltid flygande då bäcksländor som kläcks vintertid verkar föredra promenader och en hel del bäcksländor (även honorna) ju helt saknar flygförmåga.

Jag kommer, i det som följer, ej att använda ord som abdomen, ventral, venter, etc., utan kallar undersidan - undersidan, framkroppen - framkroppen, bakkroppen - bakkroppen, etc.

Vinterbäcksländor:

Trevligt att fiskarna har mat så tidigt på året, men med ån mer eller mindre täckt med is och med snö på marken fiskar vi kanske inte? Då de flesta av dessa sländor är små och brun- eller grå-svarta tycker jag att vi som fiskar kan använda en 'Liten brun eller liten svart bäckslända', om vi behöver en imitation. I de vatten jag fiskar är i alla fall fiske inte tillåtet under den här perioden. Ok, fiske efter stor Huchen (Donaulax) är tillåtet, men flugan lämpligen en streamer, kanske en 15 cm lång harrimitation.

De sländor som fortätter kläckas när flugfiskesäsongen startar, i Mars, April eller Maj (kanske tom Juni om vi beger oss upp i fjällen, långt upp i lappmarkerna eller alperna), kan vi finna bland de små bruna bäcksländorna samt rullvingsbäcksländorna. Familjer och släkten som hör till denna grupp är Taeniopterygidae med släktena Brachyptera och Taeniopteryx, de brukar kallas February Red. De magra Brachyptera kläcks i Mars till och med Juli, de vingade honornas kroppslängd är vanligen 9-11mm, hos några arter upp till 12mm. Taeniopteryx kläcks i Januari till och med Mars, den vingade honans kropp är upp till 13mm lång. De smala Capniidae med den vanliga Capnia bifrons är snövandrare, kläcker i Februari till och med Maj, den vingade honans kroppslängd är 7-9mm. Nemouridae där Amphinemura kallas Small Browns. Amphinemura kläcks i Aprill till och med Oktober, vingade honor har en kroppslängd på 6-9mm. Nemoura kallas Tiny Winter Blacks eller Small Browns, den vingade honans kropp är oftast 6-9mm lång, men hos en del arter upp till 11mm, de kläcks från Februari till och med November. Nemurella som kallas Small Browns, där den vingade honans kropp är 6-9mm lång. Slutligen Protonemura som ofta kallas Early Browns, den vingade honans kroppslängd är vanligen 7-9mm och de kläcks i Aprill till och med September.

Rullvingsbäcksländor:

Framförallt Leuctricidae som är mycket magra, samt några Taeniopterygidae. När de i vila fällt ihop och rullat vingarna runt kroppen, ser de mycket obetydliga ut. Färgen går för det mesta i brunt, svart och grått. I Storbritanien kallas de Willow flies, främst Leuctra geniculata, dessa kläcker från Augusti till och med November, den vingade honans kropp är 8-11mm. Needle Flies kallas ett antal andra Leuctra-arter, kroppslängden hos dessa vingade Leuctra är upp till 12mm men flertalet är under 10mm. De kanske vanligaste har en kroppslängd för vingade honor om 6-8mm, för hanar 5-7mm samt 6-9mm för nymfen, de kläcks från Mars till och med November. Spännvidden är vanligen 12-18mm.

Vid äggläggningen flaxar honan oregelbundet över vattenytan och doppar mycket ofta, det ser ut som hon hoppar omkring på vattenytan. De är goda flygare.

Gula/Gröna bäcksländor:

Isoperla-släktet och de smala Chloroperlidae, mest känd är Yellow Sally dvs. Isoperla grammatica och Small Yellow Sally dvs. några Cloroperla och Siphonoperla arter.

Vingarna är ljust gula eller gulgröna. Kroppen är gul, gulgrön eller ljust orange ofta med band i ljusbrunt.

Kroppslängden hos I. grammatica, I. rivolorum och I. obscura är 11-16mm hos nymfen, 9-13mm för den vingade honan och 8-11mm för den vingade hanen. Vingade Isoperla-arter med en kroppslängd för honan upp till ca 17mm förekommer. De är goda flygare som doppar vid äggläggningen. De kläcks från April till och med Augusti, men ses vanligen i Juni och Juli.

Kroppslängden för de vingade Chloroperla honorna är 6-8mm, för Siphonoperla upp till 12mm och för Xanthoperla upp till 7mm.

Cloroperla torrentis, C. apicalis och C. tripunctata är alla duktiga flygare, de flyger i April till och med Augusti men är vanligast i Maj, honan doppar vid äggläggningen.

Stora bruna bäcksländor:

Hit bör räknas släktena - Dinocras, Perla, Besdolus, Dictyogenus och Perlodes. Säkert några till i familjerna Perlidae och Perlodidae om vi letar i hela Europa. I Sverige förekommer endast Dinocras cephalotes och Perlodes dispar. Kroppslängden för D. cephalotes nymfhane är 14-20mm, nymfhonan är 20-31mm lång, den vingade honans kropp är 20-30mm och vingländen 19-29mm, de kläcks i Maj och Juni. P. dispar har en kroppslängd hos nymfenhanen på 14-18mm och nymfhonan är 18-26mm lång, den vingade honan har en kroppslängd på 15-20mm och en vinglängd på 14,5-20mm, vingarna hos hanen är 4-5mm och kroppen 12-16mm.

Några vanliga Perla arter är P. bipunctata och P. marginata som kläcker i Maj till Juni, de har en kroppsläng för nymfen på 16-33mm, för de vingade 16-24mm. Perlodes microcephalus kläcker i April och Maj, kroppslängden hos nymfen är 18-28mm, den vingade honans kroppslängd är 17-25mm med 14-19mm långa vingar. Hanen har förkrympta vingar om 7,5-11mm och är 12-18mm lång.

På fiske-engelska kallas de vanligen Large Stone Flies.

Att kalla dem jättebäcksländor tycker jag är fel, det namnet tillägnar jag de amerikanska Pteronarcyidae, i USA ofta benämnda Giant Stone Flies. (Peltoperlidae 'kackerlacksliknande bäcksländor' kan vi hoppa över, de förekommer ju inte i Europa. Men fula som nymfer är dom och vanligen ganska små).

Kroppslängden för de kläckningsfärdiga nymferna är ca 15-40mm. De kryper före kläckningen upp på land, fäster sig på en sten, stock eller berghäll, varefter den vingade sländan bänder sig ut ur nymfskalet.

Vingade honor har en kroppslängd på ca 17-35mm och vinglängden är oftast något mindre än kroppslängden. Som hos alla bäcksländor har de mycket breda bakvingar och ser imponerande stora ut när de flyger. Totallängd med vingarna liggande platt över kroppen är ca 17-40mm.

Gubbarna är mindre och har av och till förkrympta vingar, flertalet är flygodugliga.

Direkt efter kläckningen är de flesta sländor mycket ljusa, men antar efter någon timme den, för den vingade insekten, normala färgen. Undersidan på kroppen är då, gulbrun, gråbrun eller brun, ofta med mörkare bruna eller brunsvarta markeringar.

När äggen utvecklats i honans bakkropp mörknar denna avsevärt.

Vingarna är mörkt brunaktiga, gråbruna eller svarta. Som hos de flesta sländor är vingarna ganska genomskinliga.

Vid äggläggningen simmar damerna ofta ut i vattendraget, snett uppströms, lämnande ett V-spår efter sig. Mums för en hungrig öring.

Kroppen hos nymferna är vanligtvis brun med vackra mönster, ofta med inslag av gult. En del är gula till gulbruna med mönster i brunt.

Små och medelstora bruna bäcksländor:

Hit vill jag räkna de magra Capniidae, kroppslängd för den vingade honan är upp till 9mm, Amphinemoura där den vingade honans kropp är 5-8mm och spännvidden 13-18mm, de flyger från April till och med September. Nemoura och Nemurella med kroppslängd 5-11mm (vanligen 6-10mm) och spännvidd 15-28mm. Protonemura där kroppen hos vingade honor är 6-10mm. Taeniopterygidae med en längd upp till 13mm, men vanligen 9-11mm för honan.

Färgen hos alla de här sländorna går i nyanser av brunt, grått och svart.

Efter viss vånda har jag beslutat att inte beskriva 'Medelstora bruna bäcksländor' i ett eget avsnitt. Problemet är att vi finner få bäcksländor där honans kroppslängd ligger i intervallet säg 12-20mm. För många av de små bäcksländorna, rör det sig om välväxta exemplar, där den normala kroppslängden ligger i intervallet 8-12mmm, eller kanske 9-13mm. En del småväxta exemplar av de stora bäcksländorna skulle även de passa in.

Engelskans Medium Stonefly, dvs Diura bicaudata, som flyger i April och Maj, har en kroppslängd för vingade honor om 12-15mm. Även Diura nanseni skulle passa in i denna grupp, men väldigt få andra vanligt förekommande arter. Dessa två arter förekommer inte i det före detta Jugoslavien, men är inte ovanliga i Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Frankrike samt på de Brittiska öarna och på Irland.

Några flugmönster, lite tips och några rader om flugbindning

Krokstorlekar har jag inte rekommenderat. Men Tiemco tillverkar de flesta av mina favoritkrokar, speciellt TMC2488, TMC2488H, TMC100SP-BL, TMC3769SP-BL, TMC3761SP-BL, TMC5262, TMC5263 samt TMC300. Jag använder även några modeller av Daiichi och Kamasan.

I en framtid skall jag skriva några rader om krokar och krokdata. På hullingförsedda krokar klämmer jag ihop hullingen redan vid bindstädet.

Bindtråden är lämpligen Danvilles vaxade 6/0 Flymaster, eventuellt Flymaster Plus 140. Min 'standardfärg' är no.2 Cream, ibland använder jag dock no. 41 Beige och no. 73 Dk. Brown. Flymaster Plus 140 är mycket stark men naturligtvis grövre, den är kanon till hjorthår och framförallt till stora flugor.

Pantone pennor, som är vattenfasta, kan användas för att färgsätta extension-kroppar (före limmningen) och deras stjärtspröt (efter limningen), dom är även bra för att sätta mönster på allt möjligt, prickar och ränder på vingar, kroppar, etc. Dom gamla giftiga var bäst.

Torrflugor kräva dessa drycker: Water Shed för imregnering hemmavid, de levereras dock i en usel förpackning, för åtgångens skull antar jag. Själv häller jag över ett par tre förpackningar i en vidhalsad medecinflaska. I denna kan jag sen, utan stor spillan, doppa/dränka mina flugor, varefter de får torka ett dygn. Vid fiskevattnet har jag med mig Gherke's Gink (den gamla segflyttande var bäst). Shimazaki Dry Shake för att torka, de från slem tvättade, flugorna funkar bra, likaså Cortlands Dry-Ur-Fly.

Torrflugekroppar av kanindubbing tycker jag bäst om, helst blandar jag flera färger i min lilla elektriska kaffekvarn. Insektskroppen är ju sällan homogent enfärgad. Det går även utmärkt att blanda, eller blanda i, antron- eller polly-dubbing, bäver, etc. etc. Sealex är bra till stora flugor. Dubbingen borstas ut med en velcroborste, alternativt petas den ut med dubbingnålen.

Antenner och stjärtspröt kan nog i de flesta fall utelämnas, men visst ser det 'coolt' ut. Förutom gåsquill och biots (som nog är bäst till stora flugor), använder jag fibrer från spräckliga hönsnackfjädrar, fasantuppens och hönans stjärtfjädrar, samt stjärtfjädrar av guldfasan och kalkon. Fibrer från rapphönans grå och bruna fjädrar är fina till mindre flugor. Vingpennor från anka finns i många färger. Stammar av tupphackel ger ett snyggt resultat.

Mina hackelbuskar skall imitera damer som hoppar, skuttar och doppar vid äggläggningen. Hacklet skall vara långt och ganska glest bundet, det skall ju immitera sländans flaxande vingar. Måste man förse hackelbuskarna med vingar, binds de in bakåt-uppåtlutande, gärna spridda utåt i V-form, en fiberbunt för varje vingpar. Lämpliga fibrer till vingar erhålls från spräckliga hönshackel, gräsandens bruna nackfjädrar, lemon wood duck och färgade mjuka and- och ankfjädrar. Cul de canard (CDC) är utmärkt. Dessa flugor skall inte hasas när de fiskas, utan hoppa och skutta, så väl det nu låter sig gjöras. Det är inte lätt, så försök utföra det här alldeles utanför fiskens fönster, en gammal öring är ju ganska misstänksam. De doppande bäcksländorna kan lämpligen plumsa i vattnet, de beter sig ofta som kamikazepiloter, när de dyker och landar på ytan.

Spent wings fiskas dead drift. Ett litet försiktigt ryck då och då är ok, alla är ju ännu inte döda.

Hacklet behöver inte vara av toppkvalitet, men fibrerna skall vara långa, så Kinesiska tuppnackar är toppen. Bakvinge-hacklet binds in så att vingen vinklas bakåt och så att det blir bredast i den främre delen. Frontvinge-hacklet binds in omvänt, så att det vinklas framåt. Hacklen skall vara ganska glest lindade, samt klippas ned på ovan- och undersidan när flugan är färdigbunden. Påminner en hel del om 'Super puppan', men det är ju en imitation av en nattsländepuppa? Antron- och pollygarn kan användas till vingar, men använd inte för tjocka buntar.

Vingar på insekter är ofta mycket transparanta, kolla själv upp mot himmelsljuset. Det är mot den ljusa himlen fiskarna ser flytande insekter, våra torrflugor, flytande puppor och kläckare. Till och med vingarna hos mörkvingade bäcksländor i viloställning, som i reflekterat ljus (som vi ser dom om vi tittar på dom uppifrån) ser helsvarta, gråsvarta eller brunsvarta ut, är i direkt infallande ljus transparant ljusgrå eller ljusbruna, med ett antal mörkare vingvener. Betänk då att bäcksländor har en imponerande vingarea, som fäls ihop till ett litet paket. Även kropparna ser ofta mycket ljusare ut, beskådade på detta sätt.

Undersidan av kroppen är oftaste ljusare än ovansidan. En 'extension body' av tupphackel, eller annat fjädermaterial, som 'limmas' med silikonlim, blir ganska transparant. Den blir mjukare än om den tillverkas av foam, eller än värre av en bit flytlina. Insekter har mjuka bakkroppar, som lätt kolapsar när en fisk sippar i sig dem. En mjuk fluga ratas inte heller lika fort som en hård. För bäcksländor klipper du av bakre delen av hackelstammen och lämnar ett par fibrer på var sida som stjärtspröt, varefter de eventuellt färgas med en spritpenna. Då de sannolikt blir för långa, klipps de ned till lagom längd.

Hacklet på normalhacklade torrflugor, klipps ner på översidan för att lämna plats för vingen. Vill du ha en lågt flytande/simmande fluga, klipper du ner hacklet på undersidan vid fiskevattnet.

Hjortsvanshår av bra kvalitet (inte sönderkokta spröda svarta) är bra till hårvingar (men även till sjärtspröt och antenner). Den bruna delen från naturliga och färgade svansar är utmärkt. Även Elk kan rekommenderas. På stora 'spent wings' är det lämpligt att efter inbindningen, av de två vingparen, peta på en liten droppe lack vid vingrötterna, varefter de plattas till (och ut) med en pincett. Det bakre, kortare vingparet, vinklas bakåt, det främre i rät vinkel ut från framkroppen.

Förtyngda nymfer binder jag upside-down, de fiskar jag får på dessa skapelser, är ju nästan alltid krokade i överkäken. Om du måste ha vingsäckar, får du binda in dem på undersidan/krokböjsidan, dvs den sida som är mot vattenytan när nymfen fiskas. Prova i akvariet eller badkaret. På det här sättet blir det right-side-up.

Nyfens ben och stjärtspröt utelämnar jag aldrig, däremot saknar mina nymfer ibland antenner. Benen binder jag oftast in på framkroppens sidor, i form av några strån mjukt och lämpligt färgat fjädermaterial.

Vingade - dvs äggläggande & döda (spent) honor - samt en frikläckande

Små och medelstora bruna, brunsvarta och brungrå bäcksländor:

Total kroppslängd 6 - 8,5 - 12mm; eller 6 - 8 - 10,5 - 14mm

Spännvidd 13 - 17 - 24mm; eller 13 - 16 - 21 - 28mm

Bert's svarta frikläckare

Stjärtspröt: 4 - 5mm svarta ankvingfibrer, binds in i V-form

Kropp: 5,5 - 7mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Vingar: 6,5 - 8mm brända av svart Lace Wing, Hareline No-Fray Wing, eller liknande, binds in så totallängden blir 7 respektive 9mm

Hackel: Kortfibrig svart tupp (klipps ev ner på undersidan)

Antenner: 4 - 5mm svarta ankvingfibrer, binds in i V-form

Anm: Fiskas dead drift. Totallängd 7mm respektive 9mm.

Bert's brunsvarta hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Hackel: Mörk cree eller mörkbrun tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Kropp: 6 - 8,5 - 12mm brunsvart kanindubbing (mixad brun och svart)

Antenner: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, Palmer style (dvs heltäckande)

Bert's dk. brown spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Svart eller mörk cree tupphackel, fiberlängd 5,5 - 7 - 10mm

Kropp: 6 - 8,5 - 12mm brunsvart kanindubbing (mixad brun och svart)

Framvingar: Svart eller mörk cree tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11,5mm

Antenner: 4 - 5,5 - 8mm mörkbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Vingen binds enligt mina tips ovan, klipps ned på över- och undersidan

Rullvingbäcksländor:

Total kroppslängd 6-8mm (10mm)

Spänvidd 14 - 18mm (22mm)

Bert's gråsvarta hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer, binds in i V-form

Hackel: Mörk grizzly tupp, fiberlängd 6,5 - 8 - 10mm

Kropp: 6 - 8 - 10mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Antenner: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, lindas Palmer style

Bert's grey spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Grizzly tupp, fiberlängd 5 - 6 - 7mm

Kropp: 6 - 8 - 10mm mörkgrå kanindubbing (mixad ljusgrå och svart)

Framvingar: Grizzly tupp, fiberlängd 6,5 - 8 - 10mm

Antenner: 4 - 5,5 - 7mm svarta fjäderfibrer

Anm: Bind vingen enligt mina tips, klipps ned på ovan och undersidan

Gula/Gröna bäcksländor:

Total kropsslängd 6 - 8 - 12mm

Spänvidd 13 - 17 - 24mm

Bert's gula hackelbuske

Stjärtspröt: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, binds in i V-form

Hackel: Ljusgul, cream eller ginger tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Kropp: 6 - 8 - 12mm ljus gulbrun kanindubbing (mixad ljusgul och ljusbrun)

Antenner: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, i V-form

Anm: Hacklet binds in i hackelspetsen, Palmer style

Bert's yellow spent wing

Stjärtspröt: 4 - 5 - 7mm gulbruna fjäderfibrer, i V-form

Bakvingar: Cream, ljusgul eller ginger tupp, fiberlängd 5 - 7 - 9mm

Kropp: 6 - 8 - 12mm ljus gulbrun kanindubbing (mixad ljusgul och ljusbrun)

Framvingar: Cream, ljusgul eller ginger tupp, fiberlängd 6 - 8 - 11mm

Antenner: 4 - 5 - 7mm gula fjäderfibrer, i V-form

Anm: Bind vingen enligt mina tips, klipp ner den på ovan och undersidan

Stora bruna bäcksländor:

Total kroppslängd 20 - 26 - 34mm (alt 22 & 30mm)

Spänvidd 38 - 48 - 60mm (alt 41 & 54mm)

Bert's swimming big brown

Stjärtspröt: 8 - 10,5 - 13,5mm (2 fibrer av bakkroppshacklet per spröt, i V-form)

Bakkropp: 12 - 15,5 - 20,5mm extension av silkonlimmat brunt eller mörkt ginger kinesiskt tupphackel

Hackel: Kortfibrig mörk cree eller mörkbrun tupp (omvänt inbundet, klipps ner på ovansidan)

Framkropp: 8 - 10,5 - 13,5mm mörkbrun kanindubbing (mixad gul , brun och mörkbrun)

Vingar: 2 tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 18 - 24 - 30mm långa

Antenner: 7 - 9 - 12mm mörkbruna gåsquillfibrer, i V-form

Anm: Hela framkroppen hacklas, vingarna binds in i V-form, snett bakåt och uppåtlutande

Bert's spent wing big brown

Stjärtspröt: 8 - 10,5 - 13,5mm (2 fibrer av bakkroppshacklet, i V-form)

Bakkropp: 12 - 15,5 - 20,5mm extension av silikonlimmat mörkt ginger kinesiskt tupphackel

Backvingar: 2 mycket tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 14 - 19 - 24mm långa

Framkropp: 8 - 10,5 - 13,5mm mörkbrun kanindubbing (mixad gul, brun och mörkbrun)

Framvingar: 2 mycket tunna buntar mörkbrunt eller svart hjortsvanshår 18 - 24 - 30mm långa

Antenner: 7 - 9 - 12mm mörkbruna gåsquillfibrer, i V-form

Anm: Vingarna binds in enligt mina tips

Nymfer - kläckningsfärdiga

<_< Nu e gubben trött på det här inlägget, så beskrivningen av några nymfer får anstå ett tag. Tänker även namnge några erkända bäcksländeimitationer, både torrisar och nymfer.

-----------

Referensliteratur

J. R. Harris - An Anglers Entomology (En mycket bra bok, inte så mycket om bäcksländor. Föråldrad så de latinska namnen är ofta omoderna)

John Goddard - Trout Flies of Britain and Europe (Inte så många sidor om bäcksländor, men den bästa Europeiska fiske-entomologi boken)

John Goddard - Trout Fly Recognition (Kanske föråldrad)

John Goddard - Trout Flies of Still Water (Kanske föråldrad)

Albert Lillehammer - Stoneflies (Plecoptera) of Fennoscandia and Denmark (Referensverket för nordisk artbestämmning, saknar färgbilder)

Per Brinck - Studies in Swedish Stoneflies (Plecoptera (ålderstigen)

Staffan Ulfstrand - diverse skrifter

H. B. N. Hynes - A Key to Adults and Nymphs of the British Stoneflies (För artbestämmning - FBA Scientific publications)

H. B. N. Hynes - The Ecology of Running Water (Detta mästerverk behandlar hela världen)

H. B. N. Hynes - The Ecology of Poluted Water (Om hur illa det kan gå)

P. Zwick - Plecoptera (Steinfliegen)

J. Illes - Steinfliegen oder Plecoptera

A. Weinzierl - Die Steinfliegen (Plecoptera) Bayerns

I. Sivec - skrifter om Slovenska, Österrikiska och Kroatiska bäcksländor

A. Popijac - skrifter om Kroatiska bäcksländor

ArtDatabanken - Nationalnyckeln till ... (När den nu kommer är det ett måste, med stora vackra bilder på alla Svenska bäcksländor)

Entomologer i Spanien, Frankrike, Schweiz, Italien och andra Europeiska länder, vi kan vilja fiska i, har inte heller legat på latsidan. Det samma gäller även Chile, Argentina, Australien, Sibirien, Nya Zeeland, etc.

Drivor av mer eller mindre vetenskapliga Amerikanska fiske- och entomologi-böcker

C. F. Brooks - Nymph Fishing for Larger Trout (Mycket om fiske med bäcksländenyfer)

C. F. Brooks - Larger Trout for the Western Fly Fisherman (Hur man kan fiska stora feta bäcksländor, mm)

C. F. Brooks - The Trout and the Stream (Charlies bästa?)

C. Richards, D. Swisher & F. L. Arbona - Stoneflies (En mycket bra bok om amerikanska bäcksländor, fiske och flugor)

E. Leiser & R. H. Boyle - Stoneflies for the Angler (Mer om amerikanska bäcksländor och fiske)

E. Schwibert - Nymphs (Fina teckningar på amerikanska bäcksländenymfer bland annat)

De vetenskapliga skrifterna har författare som:

J. G. Needham, R. W. Bauman, A. R. Gaufin, R. F. Surdick, T. H. Frison, P. W. Classen, B. P. Stark, K. W. Stewart, B. J. Armitage (Så här mycket om mestadels amerikanska bäcksländor vill vi kanske inte lära oss?????)

Fauna Europaea - Species List (Här kan vi via Internet finna namnen på samtliga Europeiska bäcksländor och i vilka länder de förekommer)

:rolleyes: Någon kanske undrar varför jag inte skrivit något om benedektinernunnan Dame Juliana Berner, senare Abbess och Lady Prioresse of St. Mary of Sopwell, nära St. Alban's i Hertfordshire. Det kan bero på att jag inte kommer ihåg om hennes förnamn i själva verket var Julyans eller kanske Julian, om efternamnet var Barnes eller Bernes? Dessutom har jag svårt med språket (inte bara med Svenska, Slovenska och Latin). I hennes klassiker 'A Treatyse of Fysshynge wyth an Angle' beskrivs i alla fall 12 flugor, varav en är en mörk bäckslända, som fiskade bra i April och kanske bäst i början av Maj. Det här hände sig på Henry den VI:s tid.

Jag har nu glömt om jag nånsin mött dessa två. Det samma gäller även Claudius Aelianus, men jag vill minnas att Claudius var flugfiskare.

B) To be continued - Bert

Hej,

Jag tycker det var mycket bra sammanställt.

De bäcksländor som oftast är synliga vid de vatten jag fiskar är size 16 gula, size 16 bruna samt size 12 bruna.

Jag skulle gärna vilja se foton av dina imitationer!

Mvh Jonas

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mycket intresant tar dock lite tid innan man har läst i genom allt ;9

Har skrit ut det och det blen 8 a4 sidor

Share this post


Link to post
Share on other sites

Som sagt, mycket intressant. Ett sånt här inlägg man får läsa två gånger här. Man läser en bit... en unge skriker och man måste gå och kolla... och när man kommer tillbaka vet man inte var man var, så man får börja läsa längst upp på skärmen osv. Allt som allt blir det nog ungefär två gånger. Repetition innan man ens är klar med första gången... men inte klagar jag. Det var ju verkligen ett guldinlägg.

applause.gif

Share this post


Link to post
Share on other sites
B) Att vi (dvs du och jag) inte använder imitationer av bäcksländor mer, får vi nog delvis skylla på vår egen dumhet?

B) I snabba bergströmmar och floder, med en stor del sten- och grusbotten, finner vi mängder med bäcksländor. För de laxartade fiskarna kan de här utgöra merparten av födan. Det tråkiga är att få arter (om ens någon) kläcker på vattenytan.

Tack så mycket Bert för riktigt intressant och trevlig läsning på nätet!

Det är nog precis som du säger, att få flugfiskare i Sverige (och en del andra länder) fiskar riktat med bäcksländeimitationer. Jag har inte stött på någon i Sverige, tills nu, som ens tagit upp ämnet bäcksländor ordentligt, djuplodande.

Själv är jag från Sverige, men numera bosatt i Finland. Här är fiske under bäcksländekläckningar ett måste för väldigt många flugfiskare, inklusive mig själv. De senaste 5 åren som jag bott i Finland har jag lärt mig en del om detta fisket. Och blivit en entusiast på att fiska aktivt med bäcksländeimitationer. Främst på torrfluga och arten Taeniopteryx nebulosa. Varje år sker masssiva kläckningar av denna art i flera strömmande vattendrag! En av höjdpunkterna var detta år, då jag under två dagars fiske hade glädjen att vara på rätt plats vid rätt tid. Det var så mycket nykläckta och döda bäcksländor att dom låg bokstavligen i i drivor på strandkanterna. Bäcksländor krälade in bakom solglasögonen och längs nacken :o Då bjöds man att uppleva ett makalöst torrflugefiske efter vild öring!

Delar gärna med mig av mina erfarenheter om flugfisket med bäcksländeimitationer.

Hälsn. Johan

Edited by J.Gréus

Share this post


Link to post
Share on other sites
Hej,

Jag tycker det var mycket bra sammanställt.

De bäcksländor som oftast är synliga vid de vatten jag fiskar är size 16 gula, size 16 bruna samt size 12 bruna.

Jag skulle gärna vilja se foton av dina imitationer!

Mvh Jonas

:wub: Tack gubben rodnar, men nyss hemkommen efter 6 veckor i Slovenien synns det inte.

Ha det Bert

Share this post


Link to post
Share on other sites
Som sagt, mycket intressant. Ett sånt här inlägg man får läsa två gånger här. Man läser en bit... en unge skriker och man måste gå och kolla... och när man kommer tillbaka vet man inte var man var, så man får börja läsa längst upp på skärmen osv. Allt som allt blir det nog ungefär två gånger. Repetition innan man ens är klar med första gången... men inte klagar jag. Det var ju verkligen ett guldinlägg.

applause.gif

:wub: Tack! När detta inlägg är klart hinner nog ungen skrika 3 gånger.

Ha det Bert

Share this post


Link to post
Share on other sites
:wub: Tack! När detta inlägg är klart hinner nog ungen skrika 3 gånger.

Ha det Bert

Du glömde Beck sländan: -"skall vi ta en stänkare"?!..........

Härligt att du är tillbaka, Bert. Slå en signal!!

Marlodge

Share this post


Link to post
Share on other sites

Wow, ingående eller vad?

Det är härligt att se att någon orkar skriva lite :wub:

Är detta kunskaper du samlat på dig eftersom, eller studerat hårt?

Hursomhelst, kanonfint och heltäckande!

Good work!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
Sign in to follow this  

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.





















×
×
  • Create New...