Jump to content

På flugbindningsfronten intet nytt


Recommended Posts

:wub: Den Britiska flugfiskeliteraturen avseende fiske efter öring och harr har en mycket lång historia.

Fram till artonhundratalets senare del utvecklades flugor och fiske med tanke på det som var mest praktiskt. Redskapen var primitiva, varför våtflugefiske var den normala metoden. Man utvecklade tunt dressade flugor i naturtroliga färger, försedda med endast några få varv mjukt hackel, mycket bra nymfimitationer, men de kallades ännu inte nymfer.

Många av de här flugorna var säkert även bra imitationer av döda insekter som, efter äggläggningen under ytan, flyter drunknade med strömmen.

Literaturen från den här tiden beskriver enkla flugor och hur de skall fiskas. 1836 skrev Alfred Ronalds 'The Flyfisher's Entomology' med utsökt handkolorerade illustrationer av dagsländor, nattsländor, bäcksländor och några andra kryp. Ronalds var mästaren som startade imitationsteorierna.

De flesta tidiga författarna skrev om flugfisket i Skottland och norra England, där det tidiga flugfisket utvecklades. George Bainbridge skrev 'The Fly Fisher's Guide, 1816'. Thomas Stoddart skrev ' The Art of Angling as Practiced in Scotland, 1835'. William Blacker's 'The Art of Fly-Making, 1855' beskriver torrflugor med vingar av matchade fjädersektioner.

William C Stewart, som var en mästare på uppströms våtfluga, kom ut med 'The Practical Angler, 1857'.

Francis Francis 'A Book on Angling' utkom1867. James Ogden var en mästare på flugbingning och 1879 utkom 'Ogden on Fly Tying'. T E Pritt skrev den fina 'Yourkshire Trout Flies, 1885'.

Redan 1841 beskrev G P R Pulman i 'The Vademecum of Fly Fishing for Trout' torrflugefiske och torrflugeimitationer.

Så började man utveckla torrflugefisket på de Engelska kalkströmmarna, först på Itchen ca 1840 och något senare på Test och Salisbury Avon

Vi finner nu några mycket stora namn. G S Marryat, som var känd som en utsökt observatör och flugfiskare på Test, hade utvecklat ett antal fina flugor. Han fiskade på Test i 50 år från ca 1860. Henry Hall och Marryat utvecklade den moderna torrflugan dvs som en sländimitation samt metoderna för torrflugefisket, de var mästarna.

F M Halford träffade en dag på Marryat i en redskapshandel, de pratades vid och skulle med tiden bli goda vänner. Halford blev så medlem i 'Haugton Fly Fisher's', en klubb med fint klubbvatten på Test. 'Floating Flies and How to Dress Them' utkom 1886, Halford ville gärna ha Marryat som medförfattare till denna bok, men Marryat skydde rampljuset. Teserna och imitationerna utvecklades sen i ett antal böcker, som 'Dry Fly Fishing in Theory and Practice, 1889' fram till 'The Dry-Fly Man's Handbook, 1913'. Martin Mosley skrev ett fint litet suplement till denna 'The Dry-Fly Fisherman's Entomology, 1921', med vackert handkolorerade illustrationer. Nu skulle en gentleman fiska torrt, med uppströms kast, dead drift och med hacklade imitationer. Mest användes imitationer av dagsländor, en del nattsländor beskrevs, flygmyror samt någon enstaka bäckslända. Ungefär vad man finner i de Engelska kalkströmmarna alltså.

George Dewar utkom 1897 med 'The Book of the Dry Fly'. Edward Grey of Fallodon, som älskade Itchen och kalkströmmarna, kom ut med den mycket fina 'Fly Fishing, 1899'. Grey var ingen purist och försökte medla mellan Halford och Skues. E M Todd band våtflugor med tunnt dressade kroppar och delikata vingar. Han kan kanske ses som en föregångare till Skues och 1903 utkom hans 'Wet Fly Fishing'.

Advokaten G E M Skues, som var en lysande observatör, började så imitera dagsländornas nymfer. Han fiskade sina nymfer uppströms på vakande fisk och 'Dead Drift'. Men dessa flugor sjönk, ett hån mot alla 'riktiga/rättläriga' fiskare. Vem brydde sig om att Skues älskade fiske med torrfluga, eller hans observationer och goda tankar avseende torrflugefiske? I boken 'Minor Tactics of the Chalk Stream, 1910' beskrev han fisket med oförtyngda nymfimitationer. I 'The Way of a Trout With a Fly, 1921' utvecklade han sina ideer. Skues fick flytta till Itchen, men var ändå den som slutligen van dusten. Nymffiske var nu en godkänd metod, så som Skues beskrivit den.

J C Mottram utkom 1916 med den fina 'Fly Fishing, Some New Arts and Mysteries. John Waller Hills poetiska 'A Summer on the Test' utgavs 1921. J W Dunne som skrev 'Sunshine and the Dry Fly, 1924', ifrågasatte Halford's flugor. Han ville ha mer genomskinliga flugor, som levande insekter. E W Harding skrev 'The Flyfisher and the Trout's Point of View, 1931', han var för sin tid mycket vetenskaplig, men de flesta av hans slutsatser håller än idag.

Så hände nästan ingenting på flugbindarfronten på 31 år, tills Frank Sawyer gillie och excelent observatör, kom ut med 'Keeper of the Stream, 1952' och 6 år senare med 'Nymphs and the Trout, 1958'. Här beskrevs förtyngda nymfer, hemska saker, dessutom gav han nymfen liv. Under den här perioden utkom Irländaren J. R. Harris med 'An Anglers Entomology 1952'. Kanske fortfarande den bästa Europeiska entomologiboken för flugfiskare. Harris var en mycket god observatör. Han beskriver bland annat en förebild till 'Superpuppan', samt färgen på den flytande insekten sedd underifrån i motjus, som fisken ser den mot himlelsljuset.

Men i stort stog tiden i Storbrittanien stilla efter 1920-30 talet, mycket lite hände på flugfiskefronten. Alla insekter var beskrivna, alla imitationer likaså, nya metoder 'Change? Of Course not, We Are British!'. Så Persall's Gossamer bindsilke, naturdubbing och fjädervingar fick råda. Syntetfibrer, stark tunn bintråd, torrflugor utan hackel, hjorthårsvingar, extension bodies, nedströms torrfluga, etc, etc, 'You Are Joking Sir? Are'nt You?'!

Engelsmännen viste som alltid bäst och förstod sannolikt inte Amerikansk Engelska. Men märkligare saker har ju hänt i det land man själv kallar det Europeska fastlandet.

De praktiskt lagda Skottarna och Irländarna brydde sig inte så mycket. Där fiskade man hela tiden både upp och nedströms med torr- och våtflugor. På de Irländska limestone lougharna var 'dapping' och 'drift fishing' populärt. Då hoppar, skuttar och draggar ju flugorna, som riktiga insekter.

Utvecklingen gick Engelsmännen förbi och vi får nu rikta blickarna mot det stora landet i väster (inte Norge).

Oliver Edwards ' Fly Tyer's Masterclass' utgiven 1994 är en modern och bra bok, men den är inte inovativ utan tar mer upp Amerikansk skåpmat. Om den utkommit 25 år tidigare hade den varit uppseendeväckande.

De Britiska tidskrifterna som 'Trout and Salmon', nu mer känd som 'Trött och Svamlig', finner vi inte mycket matnyttigt i.

Att flugfiskare och flugbindare står på varandras axlar är naturligt, inovationer och nya ideer ser vi inte så ofta. Alla själ från alla, men det vore snyggare om man ibland uppgav vem man stulit sina ideer från. Men idag ser vi många fiskare som började flugfiska 5-10 år innan de föddes, sina första inovativa flugor skapade de ofta samtidigt med sin egen födsel.

Heder till FBA 'Freshwater Biological Association' som i sina publikationer beskrivit de Britiska insekterna, med fina bestämningsnycklar, som vi flugbindare/flugfiskare är intresserade av. Men detta är vetenskapliga publikationer som saknar färgbilder och inte vänder sig till flugfiskaren.

:) Som det säkert kunde låta på en Londonklubb, varför inte 'The Flyfisher's'. 'I heard major Sir Edward Bottlebottoms died abroad? Oh no, for heavens sake, he died in Malaysia!'.

Ha det Bert

Edited by Bohinj
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
 Share

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.





















×
×
  • Create New...