Hoppa till innehåll

Leaderboard


Popular Content

Showing most liked content since 2017-09-18 in all areas

  1. 8 points
    Bifogar ett riktigt giftemål.
  2. 7 points
    För en gångs skull hade vi kanonväder Blev 3 landade Öringar med en topp på 2.8kg och ca 10 tappade.... dom tog flugan så förbaskat försiktigt så det var riktigt svårt att kroka dom. Sedan besökte vi 3 väldigt fina o häftiga vattenfall på södra kusten. Jag blir bara mer förälskad i denna ö för varje gång jag åker dit Får nog bli ett par resor dit nästa år också.... kan inte vänta....vill tillbaka nuuuuuu.
  3. 6 points
    Det där kanske inte är riktigt rättvist. Själv tycker jag att många moderna spön och rullar är riktigt fula men det kanske beror på att jag själv är gammal och ful. Den som köper modernt kanske tycker att det är snyggt. Det är inte bara möjligt utan också sannolikt. Att man sedan vill visa något man är stolt över är ju bara allmänmänskligt. "NN tycker att detta är en snygg kombo. Tack, då vet jag vad NN tycker". Jag ser inget fel i det. Själv skämdes jag över min LOOP-rulle och mitt fina spö när riktiga fiskare gick förbi och tittade medlidsamt på mig, då, i början...jag försökte dölja dem. Nu skiter jag i vad de tycker, jag har roligt i alla fall.
  4. 6 points
    Ett par bilder från höstresan till Kraddsele. Alldeles för lite kaffe i denna tråd...
  5. 5 points
  6. 5 points
    Ännu en grön rulle i samlingen!
  7. 5 points
    En fin isländsk öring får ta igen sig ett tag innan den simmar tillbaka ner i djupet.
  8. 5 points
  9. 4 points
    Vi kanske skulle byta namn på tråden till "Dyraste kombon spö/rulle" för det är tydligen det det handlar om för de flesta...
  10. 4 points
    Ett gäng klipp från gågna säsongen.
  11. 4 points
    Jag ville också ha en sån där "New Zealand Strike Indicator" som mina kompisar har. Fast jag vägrar betala 200 spänn för en uppklippt stoppnål. Blev till att göra en själv, d.v.s. klippa upp en stoppnål och förse med en "knopp". Klippte bitar av krympslang i lämplig diameter och raidade flugbindningsmaterialet på impregnerat polygarn. Jag blev mycket nöjd med resultatet.
  12. 4 points
    Så sant. Självklart är det bäst att undvika mellanlägg och plask på vattnet så mycket det går, jag tillhör själv kategorin som med bristande teknik slarvar i bland tyvärr, men har svårt att bli arg när jag ser andra medelmåttor och "nybörjaren" dra ett extradrag eller två i onödan. Jag stör mig möjligen på när exempelvis "proffset" behöver 100 kast och drygt 1 timma för att fiska av samma pool som jag fiskar av med 15 kast och 10 minuter, även om denne fiskar helt utan mellanlägg! Inte kul gå ut i den sönderbombade poolen där varje millimeter sett en fluga...När "proffset" nästa gång på land irriterat påpekar när "nybörjaren" lägger ut mellanlägg "att det skrämmer fisken" så.... Jag träffar fiskare som "nybörjaren" och "proffset" varje år vid älvarna men lärt mig leva med båda!
  13. 4 points
    Slänger upp en bild till för att hålla liv i tråden..
  14. 4 points
    Borås torsdag eftermiddag
  15. 3 points
  16. 3 points
    Dags att liva upp denna tråd. Här kommer en banan! Nästa fluga: AH-flugan
  17. 3 points
    Här är rullen med bilder Såg lite små märken nertill så sätter priset till 2100kr. PM Tack PS. Bara så det inte är några missförstånd som förra gången - detta är alltså inte L5W utan LW
  18. 3 points
    Att rolla upp sin sjunklina rakt nedströms är ju inget mellanlägg utan en fullkomligt naturlig del i att kasta med just en sjunken lina. När man sen har linan i ytläge är det ju ingen konst alls att lägga ut kastet i ETT kast ut över älven, utan något som helst behov av mellanlägg.
  19. 3 points
    Mellanlägg är en sak men folk som tar myrsteg i en lång pool kan jag slita mitt hår över !.Om man då lägger till 3 mellanlägg för varje utfiskning så kan man lika gärna ägna sig åt kaffekokning den dagen!
  20. 3 points
  21. 3 points
    I min kristallkula ser jag ca 40 kommande inlägg om att bara Simms duger....
  22. 3 points
    Från en fin tur till Görälven. Molnen skymde bergstopparna, lugnet var påtagligt och visst såg vi ett troll mellan träden på andra stranden?
  23. 3 points
    Den grönsvarta är en GL S1/S2. En skitbra lina om den har gamla dacronkärnan.
  24. 3 points
    Tackar så mycket. Jag är gradvis åter efter att ha gjort en insiderstudie av svensk sjukvård. Attans va bra dom e som jobbar där. Och vilka fina patienter. Mycket fint teamwork mellan sjukbäddarna vilket bygger samhörighet mellan medborgarna som börjar inse att nakna och sletna är vi rätt lika inför vår Herre och biträdet som reder ut allt vi ställt till , igen och igen och igen... Nu blir det vila och seda kanske ett skrämkast eller två efter kustfisk. Jag har nu slutat bojkotta och tar taxamt emot hjärtan å hjärnor.
  25. 2 points
    Naturligtvis! Kort och gott en schysst vecka, lite högt vatten hela veckan i dom större åarna. Soca var mjölkig men blev fiskbar på slutet. Övre delen var helt ok hela veckan. Dom mindre flödena var riktigt fina, lite problem med att det stunstals föll mycket löv. Fisket var riktigt fint, tyvärr inte så mycket som önskat på torrt men men. Blev ändå ett gäng marmorator och regnbågar. Ingen harr, gav upp efter en på dryga 45 dissade hela asken.. veckans mest framgångsrika fluga blev en pheasant tail size 18. Lyckades även dra på mig en dunderpunktering, men hjälpsamheten hos lokalbefolkningen är helt sjuk så hade ett lånedäck på efter 30min och ett helt nytt dagen efter!
  26. 2 points
    Hej! Säljer en Danielsson Orginal Dryfly Grå - med extra spole. Nyservad, byt lager och löphjul. Litet märke finns, se bild. Annars i mycket bra skick Pris: 2200 1800 kr plus frakt. (Nytt Pris). Peace//Kalle
  27. 2 points
    Orvis H3 måste vara det absolut bästa produktsläppet i år eftersom H2 blev överkomliga i pris. Har aldrig förstått hur bra H2 är men nu vet jag så hatten av till produktutvecklarna på Orvis vars enträgna slit för att uppnå perfektion gör att vi kan köpa "gamla" spön billigare
  28. 2 points
    Det jag menar är att man inte behöver krångla till det genom att tänka en massa på vad man gör hela tiden. Det är min erfarenhet i alla fall.
  29. 2 points
    inte bara det... han som driver företaget blir lätt argsint också när ngn klagar på ngt. även om dom har belägg för sina klagomål. braxmetare kan handla där, vi flugfiskare har bättre butiker att nyttja bind egna flugor, om du inte börjat!? kul som f-n
  30. 2 points
    http://www.unt.se/nyheter/tierp/sa-ska-vildlaxen-bli-verklighet-i-dalalven-4773872.aspx Det är många som jobbar hårt för att det här ska bli verklighet. Tanken är på sätt och vis svindlade om det skulle gå i lås. Min farfar var med och fick lax på 13-14 kilo i Ogströmmen på venjansidan (det är högt upp och den strömmen är inte stor) när han var ung och laxen har historiskt sett vandrat ända in i Norge via Västerdalälven/Görälven. Havsöringen gick så klart högt upp också och det var vanligt med både blank och stationär öring på 4-6 kilo i sjöarna har jag fått berättat för mig. Dalälven är ett enormt system med en otrolig fin och storvuxen laxstam. Får man bara förbi laxen förbi Älvkarleby och man får se laxen komma tillbaka på orterna neröver tror jag det kan gå snabbare än vi tror att få både laxen och havsöringen högre och högre upp i systemet.
  31. 2 points
    Jag säger bara 10-11 maj 2018...
  32. 2 points
    Precis!!.Laxen hinner ju studera flugan flera gånger innan den sveper över den !.Snabbt simmande fluga med tvära kast och minst 4 älgsteg är min filosofi !.Dock så ljudlösa som möjligt!.
  33. 2 points
    OK Sunray, tror många även räknar det som mellanlägg. Hur som helst, då har vi ju den biten avklarad och definierad s.a.s. Men naturligtvis försöker man undvika det extrakastet direkt förhållandena så medger med högre fart på vattnet, lättare linor och ev längre spön.
  34. 2 points
    Rödingen är egentligen inte så otroligt speciell tycker jag. Min erfarenhet är att det egentligen inte behövs göras på något direkt annorlunda sätt än med andra fiskar. Om man ser till mothugg d.v.s. 0,23 lät grovt som generell riktlinje dock, det går utmärkt med tunnare spetsar. Situationen får styra.
  35. 2 points
    Nu bryter vi otrevligheterna med lite fiskevård! Här är elfiske ifrån Sverige. Jag elfiskar Loån med kompetenta och duktiga människor från Sportfiskarna och SLU http://xn--landssilvret-scb.com/2017/october/elfiske-i-loan.html Angående ovan ska jag samtidigt tacka Jonas för att han bryr sig så mycket att han ifrågasätter mig. Jag tror inte han gör det av en dålig orsak, precis som jag ifrågasätter honom av samma orsak. Vi delar samma intresse och det är onödigt att bråka. /Filip
  36. 2 points
    Jag har ingen erfarenhet av precis de där modellerna men andra Scierra.... Håll dig till Vision är mitt råd, välbeprövade och bra service.
  37. 2 points
    glöm inte Älvdalen! det ska vara bra där enl. dom som lever på fisketurismen där. dom om någon borde ha koll på läget!? kanske en ny fluglina innan resan? https://www.el-ge.se/arctic-silver
  38. 2 points
    Jamen vad fan!..det ärju torrlagt! ..inte ens ev. målade tånaglar hade blötats där..
  39. 2 points
    Jag tror inte färgen på linan har någon större betydelse om man inte kastar rakt över fisken förstås. Fiskade i flera år uppe i Råsto med en "Cortland 444 Nymph tip taper" från USA som var knall orange. Fick lika mycket fisk för de med 9-12 fots nylontafsar. Däremot har jag skrämt stor harr i klart vatten i stark sol när skuggan från ett trassel på tunn tafs flöt över fisken. På den ljusa sandbotten gick ett mörkt sträck från skuggan. Skuggan från bron i Anttis/Torneälven svart band på botten skrämmer laxen som inte vågar simma över förrän efter ett tag!
  40. 2 points
    Smått, smått, smått... De guldfärgade krokarna är strl 16, de svarta är strl 18 Jag la med en Green Highlander 4/0 som jämförelse.
  41. 2 points
    Det är ju knappast en "artikel", bara en insändare till en debattsida med en högst personlig vinkling...
  42. 2 points
    Att bara 50% skulle överleva C/R är ju bara dumt... Då skulle det flyta död lax i parti och minut nerför varenda laxälv i Norge, Skottland, Ryssland, Island och östra Kanada. Många ( i vissa fall alla ) älvar i dessa länder är enbart eller till mycket stor del C/R utan att mer än enstaka döda laxar kan ses under en hel säsong. Prinsens upplevelser av "mängder" av död lax i norska älvar är ju också väldigt svårt att ta på allvar - av de dussintals av bekanta jag har som varje år fiskar många veckor i många olika norska älvar så känner jag INGEN som påstår sig ha upplevt något sådant. Massor av vetenskapliga undersökningar har visat på exakt samma sak - av spöfångad och märkt lax återfinns minst 80% på lekområdena på hösten. Då ska man ha i minnet att dessa fiskar, förutom att drillas på spö, också har "misshandlats" med olika typer av märkning, radiosändare och annat stressande. Död lax leker inte, fångad och returnerad lax gör det nästan alltid.
  43. 2 points
    Angående skambud, jag brukar svara med vilken del av spöt eller rullen dom är intresserad av
  44. 2 points
    Rätt så fin kombo. Chris Barclay 64P + Orvis CFO Limited.
  45. 1 point
    Hej! Jag ska göra mitt exjobb inom arkitektur i höst, och ska rita ett naturcentrum som ska placeras där Långforsens vattenkraftverk finns idag. Jag har gjort ett kort synopsis som beskriver min tes, och skulle vara väldigt glad om jag fick synpunkter och idéer. Projektet är teoretiskt, och kan därför uppfattas som lite flummigt, men jag garanterar att slutresultatet kommer vara allt annat än flum-arkitektur Jag har bifogat mitt synopsis, läs gärna och sprid om ni tycker det är intressant. /Martin Engdahl thesis_booklet_martin_engdahl.pdf
  46. 1 point
  47. 1 point
    Det här hänt en hel del med denna fina pärla
  48. 1 point
    Hej.. Just det gjorde jag, köpte en klinga för direktleverans. Inget hände, nu har jag väntat i 1½ år. Han lovade att betala tillbaka i januari. Ett email till, sen ska jag luska ut telefonnumret till the county police office. JÄVLA TÖLPJÄVEL, om ni frågar mig.. mvh borano20
  49. 1 point
    Sida 1 1 Kompletterande information för Utbredd episodisk tiaminbrist i norra halvklotet vilda djur Lennart Balk, Per-Åke Hägerroth, Hanna Gustavsson, Lisa Sigg, Gun Åkerman, Yolanda Ruiz Muñoz, Dale C. Honeyfield, Ulla Tjärnlund, Kenneth Oliveira, Karin Ström, Stephen D. McCormick, Simon Karlsson, Marika Ström, Mathijs van Manen, Anna-Lena Berg, Halldór P. Halldórsson, Jennie Strömquist, Tracy K. Collier, Hans Börjeson, Torsten Mörner & Tomas Hansson Innehåll sidor Kompletterande metoder 2-21 Kompletterande resultat 22-45 Blåmussla (Mytilus sp.) 22-24 Ejder (Somateria mollissima) 25-31 Anguillid ål (Anguilla spp.) 32-37 Salmoniner (Salmoninae) 38-43 Sill (Clupea harengus) 44-45 Ytterligare tillkännagivanden 46 Kompletterande figurer S1-7 47-62 Kompletterande tabeller S1-6 63-75 Kompletterande referenser 76-96 Page 2 2 Kompletterande metoder Biologiskt material. De sju vilda arter som studerades i denna undersökning var blåmusslor (Mytilus sp.), Ejder (Somateria mollissima), europeisk ål (Anguilla anguilla), American ål (A. rostrata), atlantlax (Salmo salar), öring (S. trutta) och sill (Clupea harengus). De representerar följande tre djurklasser: musslor (Bivalvia), ray-finned fiskar (Actinopterygii) och fåglar (Aves). Dessutom odlad inhemska kycklingar (Gallus gallus) med experimentellt inducerad tiaminbrist användes som en surrogatkontroll för fältet material. Prover uppsamlades på 45 stationer i Europa och Nordamerika (fig 1, fig S1a.. - o, tabell S1). Stationerna valdes för deras allmänna förekomst av de undersökta arterna, och inte för rapporterad förekomst av tiaminbrist eller andra sjukdomar. På Island, begynnande tiaminbrist hos fåglar visades av oss i en tidigare undersökning 1. Ändå, prover samlades på Island som representant för ett område med mindre frekvent förekomst av tiamin bristsymptom (t.ex. förlamning) bland fåglar 1. Det biologiska materialet samplades snabbt och effektivt av ett team av erfaren personal. Vid behov, ett mobilfält laboratorium användes för att säkerställa samma snabba provtagning av materialet på alla stationer. Kemikalier. Bovint serumalbumin (A4378), koenzym A (C3144), 17a, 20p-dihydroxi-4- pregnen-3-on (DHP; P6285), etoxyrorufin (E3763), a-glycerofosfatdehydrogenas (G6751), HEPES (H4030), α-ketoglutarsyra (K1875), MgClj 2 (Ultra M2670), NaCl (S7653), NAD + (N1511), NADH (N8129), NADPH (N7505, ≥97%), resorufin (R3257), D-ribos 5-fosfat (R7750), sackaros (Ultra S7903), tiamin (T; T4625), tiamindifosfat (TDP; C8754), tiaminmonofosfat (TMP; T8637), triosfosfatisomeras (T2391), Tris-Cl (T3253), Triton X-100 (T9284), Trizma ® bas (T1503), och D-xylulos 5-fosfat (15807) var köpt från Sigma-Aldrich (St. Louis, MO, USA). DL-ditiotreitol (43819) köptes från Fluka (Riedel-deHaën, Tyskland). Acetonitril LiChrosolv ® (1.14291.2500), kopparsulfat pa (1.02791.0250), dikaliumvätefosfat pa (1.05104.1000), dinatriumkarbonat pa (1.06392.1000), Folin-Ciocalteu s fenolreagens (1.09001.0500), saltsyra 30% Suprapur (1.00318.1000), kaliumdivätefosfat pa (1.04873.1000), kalium hexacyanoferrat (III) pa (1.04973.0250), kaliumnatriumtartrat pa (1.08087.500), och triklorättiksyra (TCA) pa (1.00807.1000) köptes från Merck (Darmstadt, Tyskland). Etylacetat, Baker-analyserad (9282-03), dikaliumvätefosfat, vattenfri (0241), hexan, Baker-analyserad (8088) och natriumhydroxid, Baker-analyserad (0402) var köpt från JT Baker (Deventer, Nederländerna). Mayers hematoxylin (01820) var köpt från Histolab Products AB (Göteborg, Sverige). Natriumhydroxid, EKA-pellets (1,3303-1) köptes från AkzoNobel (Bohus, Sverige). Salmonhypofysekstraktet (SPE) var köpt från Argent Laboratories (Redmond, WA, USA). Heparin 100 IE / KY / mL och 5000 IE / KY / mL köptes från LEO Pharma (Malmö, Sverige). Tricain-metansulfonat (Tricaine-S, MS-222) köptes från Western Chemical, Inc. (Ferndale, WA, USA). Eosin (B381402) och Luxol fast blue (B381750) producerades hos Veterinärinstitutet (Uppsala, Sverige). Alla andra kemikalier köptes från gemensamma kommersiella källor och var av analytisk renhet. Rent vatten producerades av ett cyklon 4BD-vatten som fortfarande är dubbelt destillerat (Fistreem International Ltd., Loughborough, Storbritannien) eller ett Milli-Q Integral 3-system (Thermo Fisher Scientific Inc., Waltham, MA, USA). Page 3 3 Blå musslor. Systematiskt består blåmusslor av minst tre närbesläktade taxa som kallas de Mytilus edulis komplex 2. De huvudsakliga komponent taxa är M. edulis, M. trossulus, och M. galloprovincialis. Sammantaget befolker de båda Atlanten, inklusive Östersjön liksom andra delar av världen 3. Komponent taxa har visat sig hybridisera med varandra, när de är närvarande på samma ort 2,4,5. Till exempel Östersjön och svenska västkusten befolkas av både M. edulis och M. trossulus, liksom hybrider av två 5. Hybridisering har nyligen underlättats av mänskliga aktiviteter, såsom frakt (ballastvatten), varigenom taxa har introducerats till nya områden. Sedan de taxonomiska relationerna inom Mytilus edulis komplexet är fortfarande under vetenskaplig debatt, och vi har inte analyserat vår samplade blåmusslor genetiskt, hänvisar vi till dem helt enkelt som Mytilus sp. Blå musslor samlades in manuellt med handnät och / eller med ett 30 cm brett trål som hanteras av ett rep från en liten båt. I Island (regionerna A-D), blåmusslor samlades på ett djup av ner till 1 m under det lägsta tidvattnet varje särskild dag (dvs. exemplar periodvis utsätts för luft undveks). Det enda undantag var 21 blåmusslor samlade på 7,0 m djup vid A4 vecka 25 2013. I Sverige blå musslor samlades in i regionerna F, G och I. Alla blåa musslor från G1 samlades in inom a ett område på ca 40 m längs stranden och vid ett djup av ca 1,5 m. G1 är en smal och grund naturlig sträckan mellan två större vattenbassänger. Strömmen genom sträckan ändrar riktningen med oregelbundna intervaller om en halvtimme upp till några timmar, på grund av lokala skillnader i atmosfäriska tryck. (Det finns nästan ingen tidvattnet i Östersjön vid denna latitud.) Nuvarande verkar vara fördelaktigt för de blåa musslorna, eftersom de var rikligare på G1 än på andra ställen i regionen G, åtminstone 2011 då vår provtagning startade. I regionerna F och I måste blåa musslor samlas in inom djupområdet 1,0-8,5 m eftersom de inte var närvarande vid alla djup. För en verifikation experiment, vattenbruk blå vattenkvistar samlades också på den svenska västkusten. Inom några timmar, de blåa musslorna transporterades till laboratoriet i en termo-isolerad plast 30 L-låda fylld med vatten från samlingsplatsen. Kontroller av blåmusslorverifiering. Dessa experiment utfördes för att verifiera att analys av transketolas (TK) aktivitet och latens som biomarkörer av tiaminbristverk även i blåmusslor, eftersom detta inte har visats tidigare. För att artificiellt framkalla tiaminbrist i laboratoriet, vattenbruk från blågrödor från den svenska västkusten inkuberades i luften vid rumstemperatur i fem dagar. Sådan behandling har visats att framkalla oxidativ stress 6, vilket troligen orsakade den observerade tiaminbrist i vår blåmusslor för vattenbruket. Efter denna behandling återvände de till havsvatten från uppsamlingsplats vid fälttemperatur i 16 h för att delvis återvinna innan provtagning. Deras matsmältningskörtel delades längs i två lika stora halvor (vänster och höger). En hälften användes för TK-analys och den andra hälften användes för tiamin kvantitering. Ett motsvarande experiment utfördes med blå musslor från G1. Dessa prover fördelades slumpmässigt till experimentgrupperna. De inkuberades i luften vid rumstemperatur under två dagar (medelstress) eller fyra till fem dagar (maximal spänning), varefter de återvände till bräckt vatten från insamlingsstället vid fält temperatur i tre dagar (medelstressgrupp) eller en dag (maxstressgrupp) till delvis återhämta sig före provtagning. En kontrollgrupp av icke-inkuberade G1 blåmusslor samplades också. I detta experiment hela matsmältningskörteln användes för TK-analys. Provtagning av blå musslor. Vid varje provtagningstillfälle samlades ca 24 prover inom a några timmar efter ankomsten till laboratoriet. Denna grupp, kallad "gemensam ädermat", var senare analyseras för tiamin för att bestämma hur mycket tiamin den gemensamma ägaren faktiskt erhåller Page 4 4 från sitt stora byteobjekt. En annan grupp av ca 18 prover lämnades över natten för avföring vid samma temperatur som var de samlades in. Ursprungligen ett kontrollexperiment för detta behandling utfördes, där matsmältningskörteln analyserades för aktivitet och latens av TK, och varigenom ingen effekt av övervakning över natten och avföring observerades. Vid provtagning, proverna blöts lätt på en pappersvävnad och vägdes (totalvikt inklusive skal och inom vatten) till närmaste 0,01 g. Längd, bredd och höjd av varje prov mättes sedan med en elektronisk digital calliper till närmaste 0,1 mm. För att undersöka storleksskillnader, alla blåmusslor, förutom de från den svenska västkusten, klassificerades med längden som antingen små (15 <längd <23 mm), medium (23 <längd <27 mm) eller stor (27 <längd <38 mm). I den samlade Material från Östersjön och Island var 80% (2 100 av 2 640) av proverna 19-31 mm lång. "Common Eider Food" -gruppen innehöll vanligen 6 små, 12 och 6 stora prover, medan gruppen "avföring" vanligtvis innehöll 6 exemplar av varje längdsklass. Följaktligen fanns en jämn fördelning av längder inom intervallet 19-31 mm. I "Gemensam ätermat" -grupp öppnades varje prov genom att avlägsna adduktormusklerna med en lansett, och den mjuka kroppen dissekerades, släpptes lätt på en pappersvävnad, vägde till närmaste 0,01 g, sättes i ett kryotube, nedsänkt i flytande kväve och lagras vid -140 ° C tills tiamin kvantifiering. I "defecation" -gruppen öppnades varje prov genom att skära av adduktorn muskler med en lansett och matsmältningskörteln dissekerades med pincett och ett par oftalmiska sax (Fine Science Tools GmbH, Heidelberg, Tyskland) under ett Leica MZ8 stereomikroskop (Leica Microsystems GmbH, Wetzlar, Tyskland), lätt blottad på en pappersvävnad, vägd till närmaste 0,01 g och homogeniseras i 400 | il iskallt 0,25 M sackaros i en 500 | il Potter-Elvehjem homogenisator (storlek 18) med fyra upp- och nedslag vid 400 rpm och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet utspäddes med en annan 400 | il iskall 0,25 M sackaros, överfördes till en 2 ml Eppendorf-rör och centrifugerades vid 10 tusen g AV och 4 ° C under 10 min i en Eppendorf 5415R centrifug (Eppendorf, Hamburg, Tyskland). Alikvoter av supernatanten infördes cryotubes, nedsänkt i flytande kväve och lagras vid -140 ° C till analys av TK-aktivitet och latens. Förvaring vid denna ultra-låga temperatur är ett viktigt försiktighetsåtgärd, särskilt för bevarande av apoenzymen, som kan vara mindre termostabil än holoenzymerna. De Den återstående mjuka kroppen av varje prov dissekerades och bearbetades på samma sätt som det mjuka organ av gruppen "gemensam ätermat". Provtagningen av varje prov utfördes utan avbrott, även om två prover ibland samlades parallellt. För att underlätta jämförelse med blå musslor som beskrivs i litteraturen, vi samplade också ytterligare blå musslor från G1 för bestämning av mjuk kropps torr vikt. Under 2011-2014, vid åtta tillfällen slumpmässigt fördelat över året samlades 30 ytterligare blå musslor för detta ändamål (totalt 240 prover). De dissekerades på samma sätt som exemplen på "gemensam ätermat" grupp. Torkviktbestämning och beräkning i blåmusslor. Mest publicerade tidigare mätningar av blåmusslor medför bestämning av mjuk kropps torrvikt. Både tiamin koncentration och TK-aktivitet och latens är emellertid termolabila och kan inte mätas i torkat material. Därför bestämde vi den genomsnittliga mjuka kroppens torra viktproportion i 240 ytterligare blå musslor från G1 samplades för detta ändamål. Proverna torkades vid 95 ° C för 24 h, fick svalna i en uttorkare och vägdes till närmaste 0,01 g. Den genomsnittliga mjuka kroppsdrogen viktprocenten hade ett intervall av 13,4-16,8%, och det var inget mönster i variationen över år. Därför använde vi en stor medelvärde på 14,9% för beräkning av hela Östersjöns torrvikt blå musslor som inte torkades, oavsett årstid. I undersökningarna av Sidan 5 5 Kautsky 7 och Öst & Kilpi 8, tork utfördes vid 60 ° C under 48 h. Därför jämförde vi två torkningsregimer i ett kontrollexperiment där de blåa musslorna (n = 30) torkades först vid 60 ° C i 48 timmar och vägdes och torkades sedan vid 95 ° C under ytterligare 24 h och vägdes igen. De 95 ° C torkningsreglering gav en 4,4% lägre torrvikt än 60 ° C torkningsregimen (67,9 ± 11,7 mg i stället för 71,3 ± 12,6 mg). Denna skillnad är för liten för att få någon betydande inverkan på jämförelse av våra resultat med de Kautsky 7 och Öst & Kilpi 8. För att matcha längden grupper 20 mm och 30 mm som definieras av Kautsky 7, två längdgrupper betecknade 21 mm och 29 mm bestod av blå musslor från G1. De bestod av prover i längdintervallen 17- 23 mm respektive 27-33 mm. Body Condition Index (BCI) för blå musslor. För att möjliggöra analys av tiamin och TK i blått musslor (ingen torkning) definierade vi BCI som den våta mjuka kroppsvikten (g) dividerat med det totala provet volym (cm3). Den totala provvolymen beräknades som produkten av provlängd, bredd, och höjd, och en empiriskt bestämd konstant, som tog värdena 0,45 i Östersjön, 0,46 i Island och 0,39 vid den svenska västkusten (45-90 mm långa blåmusslor). Konstanten beräknades utifrån den totala vikten av prov som fylldes fullständigt med vatten i början av provtagningen, med hänsyn till vått skalvikt och densitet, vattentäthet och våt mjuk kropp densitet. Den genomsnittliga våta skaldensiteten beräknades från det våta skalets vikt och volym. De våt skalvolymen bestämdes genom nedsänkning av flera skalhalvor i vatten i en graduerad cylinder. Den genomsnittliga våta skaldensiteten var 1,14 g / cm³ i Östersjön, 2,40 g / cm³ på Island och 2,47 g / cm³ vid den svenska västkusten. Den våta mjuka kroppstätheten antogs vara 1 g / cm3. Klorofyll a i region G. data på klorofyll en koncentration i region G erhölls från databasen Svenskt HavsARKiv (SHARK) som tillhandahålls av Meteorologiska och Svenska Hydrologiska institutet (SMHI). Uppgifterna producerades inom svenska samordnade Miljöövervakning av Naturvårdsverket (SEPA). De klorofyll en koncentration vid 2,5 m djup beräknades som det aritmetiska medelvärdet av de värden som 0 och 5 m djup. För klorofyll en bestämning, vatten uppsamlades med en 5 L Niskin vatten provtagare. Inom 16 timmar filtrerades en volym av 1-2 liter på ett 47 mm Whatman GF / F filter i reducerat ljus. Efter filtrering sattes 3 ml 1% magnesiumhydroxidkarbonatsuspension per liter prov sattes till filtret, vilket lagrades vid -20 ° C till analys (ej längre än 3 månader). Klorofyll en extraherades med etanol vid rumstemperatur i mörker under 6-24 timmar. Under detta tiden skakades grundligt åtminstone tre gånger och en gång till före centrifugering. Provet centrifugerades två gånger vid 2 950 rpm i 5 min. Klorofyll a Absorbansen mättes med en Hitachi U-2000 spektrofotometer (Hitachi, Tokyo, Japan) vid 664 nm och korrigerad för bakgrund vid 750 nm. Klorofyll en koncentration beräknades enligt formlerna definieras av Jeffrey och Humphrey 9. Prover uppmättes i duplikat, normalt från samma Niskin vattenprovtagare efter noggrann blandning av provet. Ett certifierat referensmaterial, bestående av en känd mängd av klorofyll en löst i aceton, analyserades minst två gånger år. Vidare analyserades ett laboratoriereferensmaterial (LRM) parallellt med proven vid varje tillfälle. LRM bestod av klorofyll extraherad med etanol eller aceton och var lagrad vid -20 ° C. Vanliga ägare. På det europeiska fastlandet är den gemensamma ägaren en migrerare med kort avstånd, medan på Island är det en icke-invandrare. Flera undersökningar har visat att blåa musslor är en viktig del av den gemensamma ejder diet t.ex. 8,10-15. Den föredragna längden av de blåa musslorna i Page 6 6 dessa undersökningar varierade något mellan platser: 8-28 mm (medel ca 17 mm) i norra Östersjön 8; 30-40 mm i Kattegatt 10; 16-41 mm (medel ca 27 mm) i mellersta Skottland i November-12 februari; betyder 23 mm i nordöstra Skottland 14; och 5-29 mm (medelvärde 14 mm) i norra Norge 16. Följaktligen samlades de blåa musslorna ur oss, inom huvudlängdsintervallet 19-31 mm, var väl representativa för den gemensamma ätermat. Provtagning av vuxna gemensamma äldrehunner. Totalt 23 vuxna gemensamma äldre kvinnor var samplades i region I under uppfödningssäsongen 2011. Ett motsvarande material av 12 exemplar samlades i regioner C och D 2013. Honorna fångades med ett stort handnät medan inkubera sina avkommor i boet. Honan och hela dess bo (inklusive ägg och / eller pulli) placerades i en djurtransportlåda och fördes till laboratoriet och samlades inom några timmar efter insamling. Det är vårt intryck att detta förfarande, för att inte skilja kvinnan från sitt bo och avkomma, höll kvinnan lugnare än vad den annars skulle ha varit. Medan du väntar på att vara sampled, en av kvinnorna från region I dog av en massiv hjärtattack, som bestämdes av post- mortem undersökning. Detta är särskilt intressant, eftersom hjärtsvikt kan orsakas av tiaminbrist 17. (Eftersom det här provet hittades dött någon gång efter hjärtinfarkten var det uteslutet från provtagningen.) Varje prov avfickades och vägdes till närmaste 1 g. De erhållna vikter justerades senare för förlust av blod vid avkapning genom multiplikation med a faktor av 1,03 18. Lever och hjärna dissekerades och vägdes till närmaste 0,01 g. För tiamin kvantifiering, ett leverstycke och den högra halvan av hjärnan sattes i kryotor, nedsänkt i vätska kväve och lagras vid -140 ° C till analys. För analys av tiaminberoende enzymer a Den centrala delen av levern skars i mindre bitar med ett sax och homogeniserades i en lika stor mängd iskall 0,25 M sackaros i en 10 ml Potter-Elvehjem-homogenisator (storlek 21) med fem upp och ner slag vid 400 rpm och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet späddes till 20% med iskall 0,25 M sackaros, överfördes till 2 ml Eppendorf-rör, och centrifugerades vid 10 tusen g AV och 4 ° C under 10 min i en Eppendorf 5415R centrifug (Eppendorf, Hamburg, Tyskland). Supernatanterna blandades och alikvoter sattes i kryotor, nedsänktes i flytande kväve och lagras vid -140 ° C till analys av TK-aktivitet och latens. De återstående pellets i 2 ml Eppendorf-rören nedsänktes i flytande kväve och lagrades vid -140 ° C tills analys av a-ketoglutarat dehydrogenas (KGDH) aktivitet och latens. Den vänstra halvan av hjärnan tilldelades också till analys av tiaminberoende enzymer. Hjärna 10.000 g AV-supernatanter och pellets framställdes på samma sätt som för leverbitarna. Prov för histopatologiska undersökning dissekerades från levern, myokard, njure, bukspottkörtel, tarm, lunga, äggstock, och lårmuskel och fixerad i 10% neutral buffert formalin. Inga histopatologiska prover av hjärnan togs, eftersom hela hjärnan måste allokeras till analys av tiamin och tiamin- beroende enzymer. Denna procedur var nödvändig för att prova hjärnan på exakt samma sätt som för andra fågelprover. Perifera nerver och ganglier var emellertid närvarande i den andra vävnadsprover och inkluderades således i den histopatologiska analysen. Provtagningen av varje provet utfördes utan avbrott och slutfördes innan nästa prov var dekapiterade och provtagna. Resten klassificerades av antalet ner i kategorierna "Normal" (50-100%), "mindre än normalt" (5-50%) och "mycket mindre än normalt" (0-5%), där 100% representerar ett bo fullt möblerat med nere. Några ägg fylldes och / eller innehöll en död embryo eller foster. Procentandelen av sådana ägg i varje koppling registrerades. Provtagning av vanliga äggägg. 207 vanliga äggägg samlades på Island (regionerna A- D) 2005-2013. Endast nylagda ägg användes, och kriteriet för detta var frånvaro av blod Sidan 7 7 kärl. Äggen vägdes till närmaste 0,01 g och längd och bredd mättes med a Vernier calliper till närmaste 0,1 mm. I hushållens kycklingägg är äggkoncentrationen T mer än tio gånger den vita T koncentration på våt viktbasis 19,20, och i äggulan, både plasma och granuler innehåller signifikanta mängder av T 21. Liknande förutsättningar antas i vanlig ägarna ägg. Därför samlades äggulor med en 2 ml spruta (utan nål) för att undvika förorening med vit, och läggs i cryotubes, som nedsänktes i flytande kväve, och förvaras i flytande kväve (prover från 2008-2009) eller vid -140 ° C (återstående prov) tills tiamin kvantitering. Ägg viktminskning på grund av vattendunstning mellan läggning och provtagning var erhållen som skillnaden mellan initialvikt och uppmätt vikt. Den ursprungliga vikten beräknades utifrån den färska äggtätheten (bestämd av oss) och volymen, vilken var beräknad 22 från längd, bredd, och en form med konstant 23. Tolkningskoncentrationen Tolkning justerades för vattenförlusten, med användning av en litteraturvärde 24 av innehållet äggula vatten, varvid den relativa minskningen i äggula var vattenhalten approximerad av den relativa äggvattenförlusten. Äggvattenförlusten var i allmänhet 0-10% av den ursprungliga äggvikten, vilket resulterar i en 0-5% justering av äggulaen T koncentration, eftersom ca hälften av äggulan var vatten. Avel ejder undersökning i region F. Lygne skärgård ligger i utkanten av Stockholms skärgård. Det totala arealet är 1,3 km², varav 0,2 km² är mark, fördelat på ett antal relativt små öar av olika storlekar. Växtligheten, som är koncentrerad till större öar, kännetecknas av låga träd, såsom björk, rowan och alder, och markskydd, såsom krypande enbär, lyng, krusbär och träskfragment. Stränderna är huvudsakligen bestående av platta stenar, stenar och ibland en liten äng. Lygne skärgård har har förmodligen varit en plats för fiske och jakt sedan medeltiden eller ännu längre. Det finns spår av bosättningar av säsongsbetonade invånare. Sedan mitten av 1800-talet har fågelbestånden varit regelbundet övervakas, även om tillförlitliga kvantitativa uppgifter om antalet gemensamma äderboskap är tillgänglig endast 1910 och framåt. Denna undersökning, som är utan parallell i Sverige, var utfördes med relativt jämnt intervall (mest tre år), och det var bara omöjligt att ta hand om det bon byggt innevarande år, att döma av bland annat förekomsten av äggskal och / eller nedåt. 1953, den Lygne Archipelago grundades som ett vilt- och fågelskyddsområde av Stockholms län Styrelsen. År 1983 begränsades fågelskyddsområdet av samma myndighet till 12 öar inom Lygne skärgård med förbud mot att gå närmare en ö än 100 m utanför stranden under 1 april till 31 juli. Minkfällor och jakt med hundar har hållit området mestadels fri från mink. Trots höga naturliga och rekreationsvärden är Lygne Archipelago sparsamt besökta av turister, kanske totalt ca 30 kortvariga båtar under en solig sommar. Följaktligen är det mänskliga trycket på området relativt lågt. Den avel gemensamma ägaren undersökningskurva som presenteras här inkluderar endast de 28 stationer som övervakades genom hela hela perioden från 1910 till 2016. Räkningen av boet måste betraktas som en mycket tillförlitlig metod i jämförelse med många andra metoder för övervakning av fågelpopulationer. Inhemska kycklingförsök. Tre inhemska kycklingsexperiment med olika doser av T i maten utfördes som en surrogatkontroll för effekter av den tiaminbrist som observerades i biologiskt material från fältet. Trots artskillnader finns det många likheter i fysiologiskt svar på tiaminbrist, vilket gör jämförelsen mellan arter gällande. Nytt kläckta hönakyllor (SweHatch, Väderstad, Sverige), som väger ca 40 g, fick a tiaminfrit hushållsfoder (Special Diet Services, Essex, Storbritannien), kompletterat (av oss) med T vid olika doser. Det tiaminfria foderet hävdades innehålla <0,4 nmol tiamin per Sidan 8 8 g av tillverkaren, och vår egen analys bekräftade att den innehöll <0,1 nmol T per g, <0,1 nmol TMP per g och <0,3 nmol TDP per g. För alla andra näringsämnen uppfyllde foderet Kostbehov för hushålls kyckling enligt vad som anges i "Nutrition Requirements of Poultry, Ninth Reviderade upplagan, 1994” 25. Vatteninnehållet i torrt foder var 8,3%. Experimentella grupper matchades med avseende på startvikt och annars randomiserad. Alla experimentella grupper parades i förhållande till den lägsta dosgruppen för att säkerställa att alla grupper fick samma mängd av mat. Experimenten avslutades när de lägsta dosgrupperna började visa kliniska symtom på tiaminbrist. I det första experimentet var målet att producera referensvärden för de undersökta diaminbristbiomarkörerna för jämförelse med den vuxna kvinnliga vanliga ejdrar. Experimentet inkluderade en "bristfällig" grupp, givet en T-dos (nmol / g torrt foder) av antingen 0,9 (n = 7) eller 1,5 (n = 8) och en "komplett" grupp, ges en T-dos av antingen 10 (n = 7) eller 25 (n = 7). De motiveringen att ha en mängd T-doser i varje grupp var att uppnå en mer relevant jämförelse med de vuxna kvinnliga gemensamma ägarna. Dessutom valdes dosintervallet 0,9-1,5 nmol / g till få tydliga symptom på tiaminbrist på den biokemiska nivån. På sekunden experiment, syftet var att producera en dos-respons-kurva för den undersökta tiaminbristen biomarkörer. De inkluderade T-doserna (nmol / g torrt foder) var 0,3 (n = 8), 0,9 (n = 15), 1,5 (n = 8), 2,5 (n = 8), 5 (n = 7) och 10 (n = 7). För histopatologisk analys utfördes ett tredje experiment, där inhemska kycklingar (n = 9) fick det tiaminfria foderet utan något tillägg av T. I försöket en och två utfördes provtagningen på dag 11 och 12 när de inhemska kycklingarna hade ökat med 0-50 g, medan i det tredje experimentet utfördes provtagning på dag 10. Alla Inhemska kycklingar samplades på samma sätt som de vuxna kvinnliga gemensamma ägarna, förutom det proverna för histopatologisk undersökning dissekerades från hjärnan, levern, myokardiet, njure och kalvsmuskler. Kroppsindex för fåglar. Ett kroppsförhållandeindex (BCI) definierades som kroppsvikt (hg) uppdelat av hjärnvikt (g). Ett leverkroppsindex (LBI) definierades som levervikten uttryckt som procent av kroppsvikt. Europeisk och amerikansk ål. De europeiska och amerikanska ål har fem olika livssteg: leptocephalus, glasål, älv, gul ål och silverål. Gytning har föreslagits att förekomma i Sargassohavet 26-28 och leptocephali delvis simma och delvis driva med strömmarna till Europeiska och amerikanska kusterna. Tiden för denna resa har uppskattats till minst 8-9 månader och upp till tre år för den europeiska ålen 29-31. Omgivningens omfattning och natur under detta tiden är i stor utsträckning okänd, även om gelatinösa marina plankton, så kallad marinsnö, har varit föreslås ingå i kosten 32. Vid ankomsten till kusten, den leptocefaliska metamorfosen i halvgenomskinliga glasålar, som kan finnas kvar i mynningen i upp till ett år 33. Under detta tid, glasål börjar successivt förvandlas till glasål, som migrerar längre uppströms 33 in i eller nära sötvatten habitat 34. Elverstadiet följs av den gula ålstadiet, vilket kan pågå i 3-30 år 29,35,36. Detta skede är en period av matning och tillväxt 34, som avslutas med omvandling av de gule ål till silverål, när de är redo att börja sin migrering tillbaka till Sargassohavet för att leka 37,38. För den europeiska ålen, 39 har denna resa 5000-6000 km uppskattats att ta fyra till åtta månader med en topp vid sex månader 40. För den amerikanska ålen, den migration resan är 1000-5000 km 41 och kan ta två till sex månader, baserat på migration start i augusti till december 41 och topp lek i februari 30. Förvandlingen av gula ålar in i silver ålar är förknippade med omfattande fysiologiska förändringar. Förutom förändringen i pigmentering, finns det en ökad syntes av tillväxthormon (GTH-II) genom hypofysen 42,43, och Sidan 9 9 Gonaden börjar växa. Kvinnliga europeiska silverål togs på H1, I9 och J1 i Sverige i tidigt hösten 2012 och 2013. Deras gonadosomatiska index (GSI, definierat nedan) var 1,1-1,9%. Sådana höga värden förekommer nästan uteslutande (till ca 99%) i silver ålar 43,44. Detta kriterium tillsammans med den morfologiska egenskaper längd, vikt, ögondiameter 45, och pigmente försäkrade att de samlade kvinnliga europeiska ålerna med stor sannolikhet var korrekt klassificerade som silver ål. European elvers fångades på L1 i Storbritannien i slutet av april 2013. Detta område och dess prevalens av europeisk ål har beskrivits i detalj av Aprahamian 46,47. Juvenile ål var otvetydigt pigmenterad och därmed anses ha nått Elver stadiet 48,49. Kvinna amerikanska Silverålen fångades på N1 (MA, USA) och O1 (QC, Kanada) hösten 2011, medan Amerikanska gula ålar fångades som glasål på M1 (MD, USA) år 2010. Både i Sverige och USA, silver ålar fångades med olika typer av ål fällor på olika platser. Fällorna var också belägna i olika miljöer (t.ex. i en flod eller i en sjö). Som ett resultat fällorna skilde sig i fiskeeffektivitet (t ex med avseende på simning aktiviteten hos ålar). Det här kanske har orsakat en förspänning i ålernas tiaminstatus och som en försiktighetsåtgärd, inga jämförelser av Tiaminstatus gjordes mellan regioner inom Sverige. Både den europeiska elversen och Amerikanska glasålar fångades med ett handnät. På grund av den uppenbara svårigheten att fånga gytning kvinnliga silver ålar med ägg i Sargassohavet, äggproduktion inducerades av gonadotropinbehandling av kvinnliga amerikanska silverål i laboratoriet för att erhålla information om överföringen av tiamin till ägget. De europeiska elverna användes i ett experiment där effekten av tiaminbehandling på biomarkörer av tiaminbrist undersöktes. De Amerikanska gulål användes i ett experiment där effekten av tiamin status simning uthållighet undersöktes. Ål simma parasit blåsan. Undersökningen av kvinnliga europeiska blankål ingår räkna av simblåsa parasit Anguillicola crassus , vilket är en nematod. Denna parasit har varit påstås komma från Sydostasien 50 och det observerades inte i Västeuropa till tidiga 1980-talet 51 . Det rapporterades för första gången i Storbritannien 1987 52 , och i Sverige den beskrevs som en ny parasit i 1988 53 . Från mitten av 1990-talet, har det visat sig även i amerikanska ål i North America 54 . Livscykel A. crassus innefattar små hoppkräftor som mellanvärdar, andra fiskar som fakultativa reservoar värdar och anguillid ålar som slutliga värdar 55 . I ytterkanten med 37 A. crassus var utelämnas, eftersom antalet denna parasit i alla andra europeiska blankålar var i intervallet 0- 14. Kvinna Europeiska blankål provtagning. Varje prov av blankål placerades upp och ned i en avlång, V-formad låda av plywood och som innehas av två personer. I detta läge, var den totala längden mätt till närmaste 1 cm, och ett blodprov togs från svansvenen med en hepariniserat (100 IE / KY / ml) 2 ml spruta, vände försiktigt flera gånger för att förhindra att blodet koagulering. Provet halshöggs och vägdes (inklusive huvudet) till närmaste 1 g. Medan kropp fortfarande innehas av två personer, lever, hjärta, gonad och hjärna dissekerades och vägdes till närmaste 0,01 g. Hjärnan var så liten (0,07-0,17 g) att den helt och hållet tilldelades antingen tiamin kvantifiering eller analys av TK och KGDH. De otoliter dissekerades för ålder bestämning. För tiamin kvantifiering, bitar av levern och epaxial vita muskler, liksom hela hjärtat, och för ca hälften av proverna var hela hjärnan sätter i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C fram till analys. Antalet A. crassus registrerades. För analys av tiamin-beroende enzymer, var en central del av levern skars i mindre bitar med en sax och homogeniserades i en lika stor volym av iskall 0,25 M sackaros i en 10 ml Sidan 10 10 Potter-Elvehjem-homogenisator (storlek 21) med fem slag upp och ned vid 400 varv per minut och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet späddes till 20% med iskall 0,25 M sackaros, överfördes till 2 ml Eppendorf-rör och centrifugerades vid 10.000 g AV- och 4 ° C i 10 min i en Eppendorf 5415R centrifug (Eppendorf, Hamburg, Tyskland). Supernatanterna blandades och alikvoter ställdes i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C till analys av TK-aktivitet och latens. De återstående pellets i de 2 ml Eppendorf-rör nedsänktes i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C tills analys av KGDH aktivitet och latens. För ca hälften av proverna, 10.000 g AV- supernatanter och pelletar av hela hjärnan framställdes på samma sätt som för levern bitar. Försiktighetsåtgärden att lagra proverna för enzymatisk analys vid -140 ° C specifikt motiveras av det faktum att värmestabiliteten av apoenzym har varit visat sig vara lägre än den för holoenzymet för TK i den europeiska ål 56 . Blodsocker, hemoglobin och hematokrit uppmättes i duplikat direkt vid provtagningen. Blodsocker mättes med HemoCue ® Glucose 201 RT System (HemoCue AB, Ängelholm, Sverige), baserat på de metoder som presenteras av Banauch et al . 57 och Bergmeyer 58 . Hemoglobin mättes med HemoCue ® Hb 201 + System (HemoCue AB, Ängelholm, Sverige), baserat på metoden presenteras av Vanzetti 59 . Hematokrit bestämdes enligt standardförfarandet för hematokrit centrifugera Haemofuge nr. 780 (Heraeus Christ, GmbH, Osterode, Tyskland). Ett glas kapillär, fylld med ca 24 mikroliter blod, centrifugerades under 2 min och avlästes med en hematokrit läsare. Provtagningen av varje prov genomfördes utan avbrott och avslutas innan nästa prov togs som prov. Ålder bestämdes från otoliter enligt ”ICES WKAREA Report 2009” 60 . Det är brukligt att hänvisa till en ålder av ål i sötvatten i form av år post metamorfos 49 . Således en Elver är ålders noll. Europeiska Elver experiment och provtagning. De glasål var ett prov från en stor sats importerad till Sverige av Scandinavian Silver Eel AB (Helsingborg, Sverige). De var 6-8 cm långa och vägde 0,17-0,40 g när de anlände till vårt laboratorium på dag ett. De var alla i till synes gott skick, simning kraftigt och det fanns ingen dödlighet. I efterhand var vi informeras om att resten av partiet importerades till Sverige inte utvecklar några sjukdomar eller dödlighet i den obligatoriska karantän, från vilken den experimentella provet var befriad. De glasål var erbjuden torsk ( Gadus morhua ) rom under försöket, men inte äta. De glasål indelades slumpmässigt i de experimentella grupperna. Totalt 24 obehandlade prover prov på dag två och fyra ytterligare obehandlade prover prov på dag tio. En summa av 12 prover badades två gånger (dag fem och åtta) i 2 L av en 100 mg / LT, lösning 48 h varje tid. De tiamin behandlade proverna prov på dag tio. Det fanns ingen dödlighet under experimentera. Varje prov vägdes till närmaste 0,01 g och dekapiterades. För analys av TK, levern dissekerades i en petriskål på is under ett Leica MZ8 stereomikroskop (Leica Micro GmbH, Wetzlar, Tyskland). Levern homogeniserades i 300 | il iskall 0,25 M sackaros i ett 500 pl Potter-Elvehjem-homogenisator (storlek 18) med fem slag upp och ned vid 400 rpm och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet späddes ut med en annan 400 | il iskall 0,25 M sackaros, överfördes till en 2 ml Eppendorf-rör och centrifugerades vid 10 tusen g AV- och 4 ° C under 10 min i en Eppendorf 5415R centrifug (Eppendorf, Hamburg, Tyskland). Alikvoter av supernatanten ställdes i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C tills analys av TK-aktivitet och latens. För tiamin kvantifiering, den decapitated kropp resten vägdes till närmaste 0,01 g, placeras i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C fram till analys. Provtagningen av varje prov utfördes utan avbrott och slutföras innan nästa prov togs. Page 11 11 American gulål simning uthållighet experiment och provtagning. Initialt, totalt 30 prover delades slumpmässigt in i två grupper, ”fylld” och ”bristfällig”. Grupperna var placeras i två cylindriska genomströmnings bassänger, som var 60 cm i diameter och hade ett djup av 28 cm. Vattentemperaturen hölls vid 19 ° C och flödet bibehölls vid 6,5 l / min under loppet av experimentet. Den ”fylld” grupp matades en basal fiskmjöl diet kompletterad med ca 38 nmol T per g, medan den ”deficient” grupp ursprungligen matas med samma basdiet kompletterat med bakteriell thiamin och ingen T. Den sistnämnda diet har tidigare använts för att inducera tiaminbrist i insjööring ( Salvelinus namaycush ) 61 . Den ”bristfällig” gruppen var upprätthålls på denna diet tills proverna började visa tecken på tiaminbrist, såsom okoordinerade simning och dödlighet, parallellt med låga muskel tiamin koncentrationer. Några prover, både med och utan okoordinerade simning, provtogs för bekräftelse av låga muskel tiamin koncentrationer. Dessa prover dödades med en överdos av MS-222 följt av cervikal dislokation. Muskelvävnad var omedelbart dissekerades och lagrades vid -80 ° C tills tiamin kvantifiering. Vid denna tidpunkt var dieten ändrades till basal diet kompletterad med ca 1,5 nmol T per g och utan bakterie thiamin. Denna dietary T koncentration förhindrar mortalitet men upprätthåller en låg tiamin status i proverna 62 . De gula ålar hölls under dessa villkor för över ett år och de vägde minst 20 g vid tidpunkten för simning uthållighets experiment. På grund av provtagning och dödlighet fanns 12 prover kvar i ”Fylld” grupp och 11 exemplar kvar i ”deficient” grupp. För att ytterligare karakterisera effekten av tiamin på simning uthållighet, var en mellangrupp som skapats strax före experimentera. Sex slumpmässigt valda prover från den ”deficient” grupp injicerades med tiamin 2-4 h före experimentet. Injektionen innehöll 15 umol T löst i steril koksaltlösning, pH = 6,8, per prov. De gula ålar placerades enskilt i simbaskammaren, som var 30,5 cm i diameter och 70 cm långa. En fullständig beskrivning av simbaskammaren ges av Leonard et al . 63 . Vattentemperaturen hölls vid 18-20 ° C. varje prov ades acklimatiseras till kammaren för 60 min med vattenflödet satt till 10 cm / s. Vattenflödet ades sedan stegvis ökas med 10 cm / s var 20 min och tiden tills utmattning var observeras. Den ”kritiska simma hastighet” interpolerades enligt principen som beskrivs av Brett 64 . Gång utmattad, de gula ål avlägsnas från simning kammaren och dödade med en överdos av MS-222, följt av cervikal dislokation. Varje prov vägdes till närmaste 0,1 g, och den totala längden mättes till närmaste 1 mm. Lever och vita muskler proverna omedelbart dissekerades, placerades i provbehållare, och lagrades vid -80 ° C tills tiamin kvantifiering. I utvärderingen av effekten av vita muskler SUMT på kritisk simma hastighet, både total längd och total vikt befanns obetydlig eftersom störande variabler, dvs den materialet var homogen med avseende på dessa storleks variabler. American blankål mognad experiment och provtagning. Mognaden experiment var utfördes enligt det protokoll som presenteras av Oliveira & Hable 65 . Detta protokoll har varit framgångsrika för produktion av fertilizable amerikanska ål ägg. Totalt 13 fältinsamlade silver ål, som sträcker sig från 405 till 2169 g, hölls i 1000 L bassänger kopplade till en havsvatten (29- 31 ‰) genomflödessystem vid 20 ° C under experimentet. Bassängerna exponerades för omgivande dagsljus från fönster och sålunda mottagna ca 10 h ljus och 14 h mörker per dag. De blankål tilläts acklimatisera till laboratorieförhållanden under två veckor före början av hormonbehandling. Eftersom ål antas inte att äta under migration 48 , var de inte matas under acklimatisering eller mognad. Varje vecka var honorna lätt lugnande, vägs till Sidan 12 12 närmaste 1 g och givna injektioner av 10 mg SPE i 0,5 ml salin per prov. när honorna visade en kontinuerlig kropp massökning av> 5% per vecka, var oocyter samplas varje vecka genom aspiration biopsi med användning av en 16-gauge nål införd i kroppshåligheten approximativt 5-8 cm anterior av det urogenitala öppningen 66 . Oocyter ansågs närmar mognad när mikroskopisk undersökning visade att de närmade sig 800 | im i diameter och uppfyllt flera morfologiska kriterier som beskrivs av Oliveira & Hable 65 . Vid denna tid, en boosterinjektion på 10 mg SPE gavs, och följande dag, var ägglossning induceras med en injektion av 2 mg DHP per g kroppsmassa, 1,67 mg / ml i en saltlösning: etanol 1: 1 (volym: volym) blandning. DHP-injektioner gavs som en serie av tre injektioner per sida av ål 3-4 cm från den ventrala mittlinjen och förmodligen direkt i äggstockarna. Vid ägglossning, ades ägg uppsamlades för hand strippning direkt i plast zip-lås påsar. Luftfickor pressades ut och påsarna förseglades. Äggen aldrig samplade kom i kontakt med vatten. Lever dissekerades från det använda honorna och placeras i prov behållare. Både ägg och levrar frystes omedelbart och lagrades vid -80 ° C fram till tiamin kvantifiering. Lax och havsöring. Vuxen atlantlax togs vid E1 på fiskeri Research Station i Älvkarleby, Dalälven, under hösten 2006, och I9 vid Mörrums Kronolaxfiske, Mörrumsån, på hösten 2011. På senare tillfälle, havsöring ägg var samplas också. Atlantlax larver, som produceras av konstgjord befruktning, provtogs vid I9 vid Mörrums Kronolaxfiske, Mörrumsån, och K1 på Statkrafts lax vattenbruksanläggning i Laholm, Lagan, under våren 2012. Provtagning av vuxen lax och havsöring. Vuxna lax och havsöring var fångad under hösten i stationära ryssjor i respektive vattendrag. De hölls i stort flöde-genom bassänger tills provtagning. Varje exemplar togs ur sin bassäng med en hand nät. På I9, de levande exemplar (utan sedering) placerades upp och ner i en halvöppen stativ som är tillverkat av en plaströr fyllt med vatten för att ta ett blodprov. Blodet togs från svans ven med en hepariniserad (5000 IE / KY / ml) 2 ml spruta, vände lätt flera gånger för att förhindra att blod från koagulering. Vid både E1 och I9 ades varje prov befriades från ägg eller mjölke för artificiell befruktning. Provet sedan dödades med ett slag i huvudet och vägdes till närmaste 10 g. Totalvikten beräknades genom tillsats av vikten av de avskalade ägg eller mjölke. Total längd uppmättes till närmaste 1 cm. Lever och återstående gonad (om någon) dissekerades. På I9, var kvinnliga gonad vikt beräknas som summan av vikten av de avskalade ägg och den vikt återstående gonad, medan den manliga gonad vikt inte in. Därför i beräkning av somatiska index, antog vi den manliga gonad att utgöra 3% av den somatiska vikt, ett värde stöd i litteraturen 67,68 . På I9, bitar av lever, epaxial vit muskler och hjärta spets, liksom den högra halvan av hjärnan, provtogs för tiamin kvantifiering, medan vid E1, endast ägg prov för tiamin kvantifiering. Proverna placeras i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C fram till analys. För analys av tiamin beroende enzymer, en central del av levern, liksom den vänstra halvan av hjärnan (I9) eller hela hjärnan (E1), var framställd på samma sätt som för de kvinnliga europeiska blankålar. På E1, var levern prov från de första 22 proverna, medan hjärnan togs från de återstående 8 proverna. På I9, å andra sidan, lever och hjärna togs från alla prover. Den försiktighetsåtgärder för att lagra prover för enzymatisk analys vid -140 ° C till specifikt motiveras av det faktum att den termo av apoenzym har visat sig vara lägre än den holoenzymet för TK i regnbågsforell ( Oncorhynchus mykiss ) 69 . Blodsocker, hemoglobin, och Sid 13 13 hematokrit uppmättes på samma sätt som för de kvinnliga europeiska blankålar. provtagningen av varje prov utfördes utan avbrott och avslutas innan nästa prov var samplas. Efterföljande genetisk analys visade att en del av proverna vid I9 i själva verket hybrider mellan lax och havsöring. Dessa prover uteslöts från utvärdering av data. Havsöring på I9 har endast ägg tiamin kvantifiering prov. Provtagning av atlantlax larver. Den atlantlax larver prov vid 166-175 dag- grader (d ° C) (I9) eller 175-180 d ° C (K1) efter kläckning för att underlätta jämförelse med tidigare undersökningar av atlantlax larver samplad vid 182 d ° C efter kläckning (E1) av Amcoff et al . 70 . Vid I9, larverna härstammar från kända familj par som skapats från den mogna atlantlax samplade tidigare och följaktligen förhållandet mellan tiamin status av den mogna hona och hennes avkomma var möjligt att analysera. För varje familj par på I9 följande material Prov togs från larver: 3-4 pooler av 3-4 hela larver vardera för tiamin kvantifiering; 4 pooler av 6 levrar vardera för analys av TK-aktivitet och latens; och en pool av 12 levrar för analys av KGDH aktivitet och latens. Den individuella larver vägdes till närmaste 0,01 g och den totala längden av de prover som ingick i urvalet för TK-analys mättes till närmaste 0,25 mm. poolerna av hel larver placerades i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C tills analys. Levrarna TK analys homogeniserades i 500 | il iskall 0,25 M sackaros i en 500 mikroliter Potter-Elvehjem-homogenisator (storlek 18) med åtta slag upp och ned vid 400 rpm och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet späddes ut med en annan 100 pl iskall 0,25 M sackaros, lägg i kryorör, nedsänkt i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C tills analys av TK-aktivitet och latens, som mättes i homogenatet. De lever för KGDH analys homogeniserades i 500 | il iskall 0,25 M sackaros i en 500 mikroliter Potter-Elvehjem homogenisator (storlek 18) med åtta slag upp och ned vid 400 rpm och under konstant kylning med isvatten. Homogenatet späddes ut med en annan 700 pl iskall 0,25 M sackaros, överfördes till en 2 ml Eppendorf-rör och centrifugerades vid 10 tusen g AV- och 4 ° C under 10 min i en Eppendorf 5415R-centrifug (Eppendorf, Hamburg, Tyskland). Supernatanten avlägsnades och pelleten i 2 ml Eppendorf-rör nedsänktes i flytande kväve, och lagrades vid -140 ° C till analys av KGDH aktivitet och latens. Vid K1 rades larverna erhölls som en slumpmässig blandning av flera okända familje par. Från detta material följande prover togs: 4 pooler av 3-4 helhet larver vardera för tiamin kvantifiering och 6 pooler av 6 levrar vardera för analys av TK-aktivitet och latens. Dessa prover bearbetades på samma sätt som för larverna från I9. Analys av tiamin-brist-inducerad dödlighet i atlantlax larver. flera svenska floder har utnyttjats för vattenkraftverk. Eftersom dammarna hindra lek migration av atlantlax och havsöring måste vattenkraftverk etablera minst en anläggning per utnyttjas floden för kompensations uppfödning av dessa arter för att stödja sina lager i varje flod. (I Mörrumsån har det inte funnits någon föreläggande att utföra kompensations avel, men detta skedde ändå under åren 1985-1997.) Avel har utförts i familjeparen, i allmänhet genom att kombinera äggen av en hona med mjölke från en eller två hanar. Sedan 1974, har tiamin-brist-inducerad mortalitet hos larverna redovisats på dessa kompensationsuppfödningsanläggningar, även med luckor i tidsserien. Relationen mellan tiaminbrist och mortalitet har baserats på typiska tiaminbrist symtom i larver 71 . Antalet honor med tiamin-brist-inducerad mortalitet hos larverna, samt som det totala antalet honor, har registrerats varje år i varje undersökt floden, och motsvarande frekvenser av honor med larv dödlighet har beräknats. Dessa Sidan 14 14 frekvenser för nio floder presenteras här, både för floderna separat och som ett genomsnitt av en till nio floder. Eftersom vi har använt originaldata kan tidsserierna presenteras här skiljer sig något från tidigare sammanställningar av frekvenser av honor med tiamin-brist-inducerad dödlighet i larverna. Uppgifter om total längd och totalvikt vid E1, vilket mättes rutinmässigt i samband med kompensations avel, användes för att jämföra den totala vikten och somatisk tillstånd index (SCI, definieras nedan) mellan kvinnor med och utan larvdödlighet. Vuxen sill. Vuxen strömming fångades på sina lekområden strax utanför Karlshamn (I8) i länet av Blekinge vid tidpunkten för lek i mitten av april 2012. De 21 prover fångas med kastspön med en jigg under tre dagar av intensiv fiske. I genomsnitt fyra spinning stavar var aktiva under 3-4 timmar varje dag. I motsats till de flesta andra biologiskt material som ingår i detta artikeln, sillmaterialet var troligen en icke-slumpmässigt urval från populationen. För det första var ett urval av prover som var friska nog att migrera till sina häckningsområde vid kusten för lek. För det andra, fångsten metoden var selektiv av mer aktiva prover med förmåga att fånga en jigg. Efter fångst, proverna direkt sätta i ett akvarium med vatten från uppsamlingsstället och transporteras till laboratoriet för provtagning inom några timmar. Provtagning av vuxen sill. Den vuxna sill bedövades med ett slag på huvudet, och en blod prov togs från kaudalvenen med en hepariniserad (5000 IE / KY / ml) 2 ml spruta, försiktigt vände flera gånger för att hindra blodet från att levra. Lever och hjärna dissekerades för tiamin kvantifiering och analys av tiamin-beroende enzymer. Eftersom hjärnan var så liten (0.14- 0,24 g), var det tilldelats antingen tiamin kvantifiering eller enzymatisk analys i ungefär lika proportioner av exemplaren. Även vita muskeln dissekerades för tiamin kvantifiering. De provtagning genomfördes på samma sätt som för de kvinnliga europeiska blankålar. Provtagningen av varje prov utfördes utan avbrott och avslutas innan nästa prov var samplas. Kropps index för fisk. Den somatiska vikten definierades som den totala vikten minus gonad vikt. Somatisk tillväxt (SG) definierades som den somatiska vikt (g) delat med ålder (år). Hjärta somatisk index (HSI) definierades som den hjärtvikt uttryckt som procent av den somatiska vikt; lever somatisk index (LSI) definierades som levervikten uttrycktes som procent av det somatiska vikt; och gonadosomatic index (GSI) definierades som den gonad vikten uttrycktes som procent av den somatiska vikt. Gonadototal index (GTI) definierades som den gonad vikten uttrycktes som procent av den totala vikten. För atlantlax och sill, somatisk skick index (SCI) definierades som 100 gånger den somatiska vikt (g) divideras med den kubik totala längden (cm ^) 72 . För europeisk ål, dock var den totala längden funnit olämpligt som en allometriska standard, eftersom det var troligen minskat med tiaminbrist. Som alternativ använde vi hjärnan vikt, vilket har visats vara relativt konstant i råttor 73 och möss 74 med och utan allvarlig tiamin brist. Hence, för europeisk ål, var ett kroppstillstånd index (BCI) definieras som det somatiska vikt (kg) delat med hjärnan vikt (g). Det fanns en god överensstämmelse mellan BCI och SG i de europeiska blankål (Fig. S4j), som visar giltigheten av den nya BCI variabeln. Tiamin kvantifiering. Icke-fosforylerat tiamin (T), tiamin monofosfat (TMP), och tiamin difosfat (TDP) kvantifierades i det biologiska material med hög prestanda vätskekromatografi (HPLC) med fluorescensdetektion (figurerna S7A. - d). analyserade matriser ingår: blåmussla mjuk kropp och matsmältningskörtel; ejder lever, hjärna, och äggula; Page 15 15 tamhöns lever och hjärna; Europeisk ål lever, hjärna, vit muskel, ägg och Elver decapitated kroppen vila; Atlantisk lax lever, hjärna, hjärta spets, vit muskel, ägg och hela larver; havsöring ägg; och sill lever, hjärna och vita muskler. Proven bereddes och analyserades enligt Brown et al . 75 med modifieringar föreslagits av Kankaanpää et al . 76 och med modifieringen att derivatisering reagens (nedan reagens), kaliumhexacyanoferrat, var framställd i 150 mikroliter av 0,72 M NaOH till en koncentration av 0,05%. Metoden enligt Brown et al . 75 baserades på användning av 0,5 g prov och en reagenskoncentration nära vårt. Varje ny matris var emellertid undersökas för adekvat mängd av prov och reagens, och vid behov även den mängd av provet och / eller reagenskoncentrationen justerades (beskrivs nedan) för att optimera tiamin kvantifiering. I derivatisering reaktion tiamin omvandlas till tiokrom. prover filtrerades genom ett Chromacol 17-SF-45 (T) sprutfilter (Thermo Fisher Scientific Inc., Waltham, MA, USA). Tiamin kvantifierades med en LaChrom HPLC-system med följande komponenter: Gränssnitt D-7000, Pump L-1000, Autosampler L-7200, kolonn Ugn L-7350, FL Detektor L-7485, Solvent avgasare L-7612 (Merck, Hitachi, Tokyo, Japan). Analysen var utförs med fluorescensdetektion (excitation λ = 375 nm, emission λ = 433 nm) och kromatografiska betingelser enligt Mancinelli et al . 77 med undantag av att 85 mM, pH = 7,5, kaliumfosfatbuffert: acetonitril 45:55 (volym: volym) användes som elueringsmedel under isokratiska betingelser. Före blandning av de två vätskorna, var acetonitril avgasas i ett ultraljudsbad (JP Selecta SA, Abrera, Spanien). De två vätskorna blandades i HPLC-pumpen efter lösningsmedelsavgasaren. Varje körning var 25 min vid ett flöde av 1 ml / min. Den kromatografiska kolonnen var en Luna ® 5 um NH 2 kolonn 250x4,6 mm (00G-4378-E0) med dubbla skydds kolonner (väktare ™ NH 2 4x3.0 mm, AJ0-4302), alla från Phenomenex (Torrance, CA, USA). Guard kolumner samt kromatografiska kolonnen var ofta ersättas för att upprätthålla god kromatografi. För vissa matriser ( t.ex. blåmusslor), var det nödvändigt att byta ut skyddskolonner innan det fanns några uppenbara tecken på försämrad kromatografi, för att rädda det kromatografiska kolumn. Tiamin kvantifierades genom jämförelse med externa standarder. Retentionstiden fönster jämfört med det yttre standard sattes till ± 0,06 min för T och TMP, medan TDP topp var alltid entydig. Respektive toppar kontrollerades också visuellt. Nivån av detektion (LOD) för metoden bestämdes genom upprepade injektioner av en standardlösning en av T, TMP, och TDP i HPLC-systemet, såsom beskrivits av Boqué & Vander Heyden 78 . Detta var görs med hjälp av två standardlösningar med respektive koncentrationer 80 nM och 200 nM innan sanering, som gav mycket likartade resultat, och från vilken den genomsnittliga LOD beräknades. LOD för T och TMP var ca 0,01 nmol / g i en 0,5 g prov och ca 0,03 nmol / g i en 0,2 g prov, medan LOD för TDP var ca 0,03 nmol / g i en 0,5 g prov och ca 0,07 nmol / g i en 0,2 g prov. Att kolla reproducerbarheten av metoden, erhölls en homogen referensmaterial framställt från sex inhemska kycklinglever, som slogs samman, nedsänkt i flytande kväve, manuellt malts till pulver i en mortel, och lagrades vid -140 ° C. Innan referensmaterial konsumerades en ny referensmaterial framställdes från rådjur lever och interkalibrerade med föregående referens material. Rådjur levern nedsänktes i flytande kväve och hamras i bitar, som var maldes till pulver i omgångar med en CryoMill (Retsch GmbH, Haan, Tyskland) i en 50 ml-cell innehållande fyra 10 mm rostfria stålkulor (3 min före kylning och 3 min slipning vid 25 Hz). De satser av hjortar levern blandades sedan till homogenitet i flytande kväve i en mortel och lagrades vid -140 ° C. Variationskoefficienter för analys av den inhemska kycklinglever referensmaterial var 23,7% för T, 7,3% för TMP, och 13,6% för TDP, och variationskoefficienter för analys av rådjur leverreferensmaterialet var 9,4% för T, 9,4% för TMP, och 14,8% för TDP. en tamhöns äggula referensmaterial, som framställdes på samma sätt som den inhemska Sida 16 16 kycklinglever referensmaterial, hade en variationskoefficient för T av 13% för analyser utförda i 2005-2007 och 6,4% för analyser som utförs i 2013. SUMT definierades som T + TMP + TDP. Modifieringar av tiamin kvantifiering. I början tiamin i blåmusslor från G1 kvantifierades antingen i enstaka prover eller i pooler av två eller tre exemplar. Det visade sig, emellertid att de tiamin-koncentrationer som erhölls från prover som väger mer än 0,75 g var systematiskt för lågt. När detta upptäcktes, var pooler av blåmusslor övergiven, och hädanefter någon blåmussla mjuk kropp som väger mer än 0,75 g delades upp i mindre delar analyseras separat, och resultatet rapporterades som ett vägt genomsnitt för det provet. lever från alla arter analyserades som 0,2 g prover och med en reagenskoncentration av 0,2%. Ejder äggula analyserades som 0,2 g prover tagna från en semi-tinade kryorör. I För att undvika fel på grund av potentiella homogen inom ejder hjärnan, den högra halvan av varje hjärna homogeniserades i 2% TCA och en alikvot motsvarande 0,5 g hjärnvävnad tas ut för vidare beredning och analys. Av samma skäl, den högra halvan av varje inhemsk kyckling hjärnan analyserades, och om ett prov vägde mer än 0,55 g, var det delas i två halvor analyseras separat, och resultatet rapporterades som ett vägt genomsnitt för det provet. För inhemska kyckling hjärnprover erhölls en reagenskoncentration av 0,2% användes. Atlantisk lax hjärta spets och vit muskel analyserades som 0,2 g prover. Atlantic lax ägg analyserades som pooler av tre ägg, varje pool som vägde 0,35-0,55 g. Duplicate ägg pooler analyserades för varje hona. Atlantisk lax hela larver homogeniserades och analyserades såsom pooler som väger ca 0,5 g. De Europeisk ål hjärnprover vägde 0,07-0,17 g och sillhjärnprover vägde 0.14- 0,24 g (dvs mindre än den vanliga provvikt på 0,5 g). Volymen av homogenisering mediet halverades för europeisk ål hjärnprover, men inte för sillhjärnprover. För att bibehålla möjligheten att göra tillförlitliga jämförelser med andra analyser med metoden Brown et al . 75 , inga andra justeringar av metoden gjordes. Normalisering av tiamin koncentrationer i lagrat material. För tre partier av blåmusslor prov 2006, var hälften av varje sats analyserades i 2007, medan den andra hälften vid lagrades -140 ° C och analyserades under 2013. I det material som hade lagrats djupfrysta i sex år, SUMT var ca 32% lägre än motsvarande materialet analyseras i 2007. Sådan nedbrytning med tid har observerats tidigare, åtminstone vid temperaturer mellan -20 ° C och -80 ° C 79 . I ordning för att kompensera för nedbrytning av tiamin under lagring vid -140 ° C, den SUMT koncentrationer av blåmusslor samplade 2006 och analyseras under 2013 multiplicerades med en faktor av 1,46. Sådana blåmusslor utgjorde 65% av blåmusslor samplade 2006. Ingen nedbrytning över T observerades i ejder äggula lagrades vid -140 ° C för samma tid. En förklaring av skillnaden mellan blåmussla mjuk kropp och ejder äggula kan vara att tiamin är mindre stabil i ett cellulärt matris än i ren äggula. Normalisering av tiamin koncentrationer i blåmusslor. För att rädda en del av tiamin analyser från pooler av två eller tre blåmusslor (som beskrivits ovan), var en standardkurva konstruerad av mätningar i 41 prover av ett homogent referensmaterial av blå musslor från G1. Provvikter var jämnt fördelade över intervallet 0,1-2,0 g. De standardkurva avslöjade att TDP-koncentrationen minskade exponentiellt med provvikter över 0,75 g. Detta förhållande tillät normalisering av TDP koncentrationer som uppmätts i prover som väger mellan 0,75 och 1,25 g av formeln: Sidan 17 17 C TDPnorm = C TDP * exp (1,5 * (vikt prov - 0,75)) (1) Den konstanta 1,5 befanns empiriskt för att minimera skillnaden mellan den normaliserade TDP värdena och de (korrekt) TDP värden erhållna från motsvarande blåmusslor analyserades vid prov vikter lägre än 0,75 g. Också T och TMP var systematiskt låg i prover som väger mer än 0,75 g. För dessa två former av tiamin, var en empiriskt bestämd faktor som används för att normalisera värdena från den formler: C Tnorm = C T * 2,3 (2) C TMPnorm = C TMP * 1,2 (3) Normalisering med ovanstående formler utfördes i 17% av T-värdena, 9% av TMP värden, och 18% av TDP värden från G1. Skillnaderna i andelen normaliserade T, TMP och TDP-värdena var på grund av den ojämna antalet kromatografiska toppar som var omöjligt att kvantifiera (beskrivs nedan). Dessutom blåmusslor med normaliserad tiamin värdena var jämnt fördelade genom det undersökta materialet, dvs de inte var begränsade till en viss provtagningstillfälle eller tid på året. Alla andra analyserade blå musslor prover vägde mindre än 0,75 g. Uppskattning av tiamin koncentrationer i blåmussla och tamhöns. TDP, som allmänhet utgör ca 90% av den SUMT i blåmusslor (Fig. 2c, Fig. S2a), var det möjligt att kvantifiera i alla prover utan problem (fig. S7B, c). För T och TMP dock kvantifiering var ibland omöjligt, på grund av interfererande kromatografiska topparna (fig. S7c). I sådana fall, var T och TMP-koncentrationer uppskattades för att erhålla en objektiv värde på SUMT (inte för att studera T och TMP ensam). Uppskattningen formler baserades på de blå musslor, där alla tre former av tiamin vore möjligt att kvantifiera. Saknade T-koncentrationer uppskattades som 0,4% av TDP-koncentration, förutom vid G1, där en konstant T-koncentration värde på 0,005 nmol / g användes i stället. Den logiska grunden för att använda en konstant i stället för en procentsats vid G1 var att ingen procentsats skulle kunna bestämmas utifrån de kvantifierade T-värdena vid denna station, medan medelvärdet av dessa värden var 0,005 nmol / g. Saknade TMP koncentrationer uppskattades som 11% av TDP-koncentrationen i samtliga fall. Cirka 57% av T-koncentrationer och 7% av TMP koncentrationerna i blåmusslor uppskattades på detta sätt. För tamhöns, några T-koncentrationer uppskattades på samma sätt och för samma ändamål (för att erhålla en opartisk värde SUMT, inte för att studera T ensam). Normalisering tiamin koncentrationer i fiskägg. T-koncentrationen i fiskägg kan vara analyseras före eller efter att äggen har tagit upp vatten (vatten-härdning) efter frisättning från kvinna. I atlantlax, ökar ägg volymen typiskt med 25% under denna process 80 , som är avslutad inom några få timmar. När vi har analyserat SUMT i salmonine ägg dissekeras eller strippas direkt från äggstocken, har vi justerat för den vattenhärdning genom att multiplicera SUMT-koncentration med en faktor av 0,8. Eftersom vi inte vet motsvarande faktorn för anguillid ägg var ägget tiamin koncentrationerna i amerikansk ål inte justerat för vattenhärdning. Sidan 18 18 Uppskattning av tiamin koncentrationer i fiskägg. Inga Atlantic lax ägg prov på K1. Därför var de ägg SUMT koncentrationerna vid denna station beräknas från SUMT koncentrationer i larverna 175-180 d ° C efter kläckning, med hjälp av stark korrelation mellan SUMT koncentrationer i nyligen befruktade ägg och larver 166-175 d ° C efter kläckning observeras vid I9 (se Kompletterande Resultat). Kvalitetsaspekter på tiamin kvantifiering. Flera metoder har tillämpats för att säkerställa en korrekt kvantifiering av tiamin. Allt material samplas för tiamin kvantifiering lagrades vid -140 ° C i För att minimera defosforylering och nedbrytning av tiamin. Av samma anledning som vi hålls strikt till de riktningar och tidsgränser för den metod som beskrivs av Brown et al . 75 . Detta metod valdes eftersom det är den mest använda metoden för kvantifiering av respektive fosforylerade former av tiamin, och eftersom det har använts av oss tidigare. Det möjliggör sålunda oss att göra tillförlitliga jämförelser med många andra analyser (inklusive våra egna tidigare data). De tre former, T, TMP och TDP alltid analyseras separat, även i de fall där endast SUMT användes i utvärderingen av data. Genom denna strategi, kunde vi följa respektive proportionerna av de tre former, och, som en kvalitetskontroll, kontrollera att de var i det förväntade intervallet för varje analyserad matris. Material med högre tiamin koncentrationer analyserades tillsammans med material med lägre tiamin koncentrationer (vid samma tillfälle) för att säkerställa att den observerade Skillnaderna var verkliga. I ett stort antal fall (ca 30 prover), där den kromatografiska toppar av T och TMP doldes av interfererande kromatografiska topparna, var standard tillsats appliceras för att korrekt identifiera de T- och TMP toppar i kromatogrammen (Fig. S7c). De information som erhållits på detta sätt underlättat tolkning även av dessa kromatogram med interfererande kromatografiska topparna, där standardtillsats inte tillämpats. kontroll~~POS=TRUNC experiment~~POS=HEADCOMP bekräftade att kvantifiering genom standardtillsats och extern standard gav ekvivalenta resultat (Fig. S7d). Med allt detta arbete på kvalitetskontroll, är vi övertygade om att vi har identifierat tiamin toppar och kvantifierades de tiamin koncentrationer fullständigt. Lever / hjärna SUMT förhållande. Våra undersökningar hittills 1 tyder på att förhållandet mellan lever SUMT koncentration och hjärnan SUMT koncentrationen är användbar som en biomarkör för tiaminbrist i ryggradsdjur. Den logiska grunden för denna biomarkör är att homeostas i hjärnan har högre prioritet än homeostas i levern. Därför blir tiaminbrist uppenbar i levern innan det blir uppenbar i hjärnan. Levern / hjärna SUMT förhållande har varit 2-3 i icke-tiamin-brist ryggradsdjur prover, och så lågt som under en i tiamin-brist prover 81-83 . Vid allvarligare tiaminbrist kan emellertid levern / hjärnan SUMT förhållandet börjar öka, eftersom levern SUMT kan inte minska någon ytterligare, och därför förblir relativt konstant, medan hjärnan SUMT startar att minska med ökande tiaminbrist. Detta exempel fallet i ejder kvinnor i Blekinge län (region I) jämfört med de i Östra Island (område D) i den aktuella undersökningen. Ett annat undantag från regeln var den icke-tiamin-brist sill i denna undersökning, som hade anmärkningsvärt hög hjärn SUMT koncentrationer och, som ett resultat, en lever / hjärna SUMT förhållande under ett, medan de andra analyserade biomarkörer indikerade inte tiamin brist i dessa prover. Vi föreslår att levern / hjärna SUMT förhållandet är användbar som tiamin brist biomarkör när tolkas med försiktighet. Andra former av tiamin. Intracellulärt sker tiamin också i form av tiamin trifosfat, adenosin tiamin difosfat och adenosin tiamin trifosfat. De metabolism av dessa tiamin former har nyligen granskats av Bettendorff et al . 84 , och hittills Sidan 19 19 deras fysiologiska roll är okänd. På grund av denna omständighet och det faktum att de i allmänhet uppgå till mindre än 1% av den totala tiamin 84 under normala fysiologiska betingelser i vävnaderna analyseras här har vi inte reserverat särskilda resurser för deras mätning i detta undersökning. Analys av tiamin-beroende enzymer. TDP är en kofaktor i tiamin beroende enzymer, vilka är nödvändiga i den grundläggande metabolismen av varje levande cell. Om kofaktor saknas, tiamin-beroende enzym är inaktivt. Tiaminbrist kan således resultera i en variation av toxiska effekter på grund av reducerad enzymatisk aktivitet. Här mätte vi den endogena aktiviteten hos två tiamin-beroende enzymer transketolase (TK) och α-ketoglutarat-dehydrogenas (KGDH). TK-aktivitet mättes i matsmältningskörteln (blåmusslor) och levern och hjärnan (Ryggradsdjur), medan KGDH aktivitet mättes endast i lever och hjärna. den endogena aktivitet återspeglar mängden tiamin-beroende enzym med kofaktorn som ursprungligen fanns i provexemplaret. Vi mätte även den maximala aktiviteten, som erhålles efter tillsats av överskott TDP till provet. Om provet innehåller enzymet utan kofaktorn (apoenzym), den tillförda extra kofaktor binder till apoenzymet och därigenom omvandlar den till en fullt aktivt holoenzym. Därav, skillnaden mellan högsta och endogen aktivitet återspeglar den ursprungliga mängden enzym där TDP saknades. Latens är denna skillnad uttryckt som procent av den maximala aktiviteten, och har visat 85 sig vara ett bättre mått än TPP-verkan, om denna skillnad är uttryckt som procent av den endogena aktiviteten. Teoretiskt är den maximala aktiviteten alltid högre än eller lika med den endogena aktiviteten. En maximal aktivitet är något lägre än endogen aktivitet kan förekomma, emellertid, utan är ett resultat av metod osäkerhet. För att undvika positiva bias, var de resulterande negativa latenser användes i alla beräkningar och siffror, medan i tabellerna, de trunkerade i redovisningen av det slutliga resultatet. Både endogen aktivitet och latens är två viktiga biomarkörer för tiaminbrist. All verksamhet i tiamin beroende enzymer som rapporteras här är endogena aktiviteter, om inte annat anges. TK-aktivitet var mättes med en Hitachi U-3200 UV / VIS-spektrofotometer (Hitachi, Tokyo, Japan) eller en Shimadzu UV-2600 UV-Vis spektrofotometer (Shimadzu Corporation, Kyoto, Japan) i 10.000 AV- supernatant. (För atlantlax larver emellertid TK i levern mättes i homogenat.) Mätningen utfördes i 100 mM Tris-Cl-buffert, pH = 7,6, vid 30 ° C (blå musslor och fisk) eller 25 mM Tris-Cl-buffert, pH = 7,0, 40-gradigt (fåglar), och i övrigt enligt Tate & Nixon 86 . För mätning av maximal aktivitet, TDP tillsätts till kyvetten till en slutlig koncentration av 100 | iM. Resultaten uttrycktes som nmol NADH förbrukas per min och mg protein, som kvantifierades enligt Lowry et al . 87 med bovint serumalbumin som standard. KGDH aktivitet mättes med en Shimadzu UV-2501PC UV-Vis spektrofotometer (Shimadzu Corporation, Kyoto, Japan) eller en Shimadzu UV-2600 UV-Vis spektrofotometer (Shimadzu Corporation, Kyoto, Japan) i re-suspenderades 10.000 AV- pellet. Mätningen var utfördes vid 25 ° C (alla arter) enligt Lai & Cooper 88 och Lai et al . 89 . För mätning av maximal aktivitet, till TDP till kuvetten till en slutlig koncentration av 200 | iM. Resultaten uttrycktes som nmol NADH som bildas per minut och mg protein, som kvantifierades enligt Lowry et al . 87 med bovint serumalbumin som standard. Alla mätningar utfördes i duplikat rades enzymaktiviteterna visats vara linjär med tiden och mängden protein, och lämpliga bakgrund och kontroll inkubationer utfördes rutinmässigt. Analys av ethoxyresorufin- O -deethylase (EROD) aktivitet. EROD aktiviteten i 10000 AV supernatanten mättes med en Jasco FP-777 Spectrofluorometer enligt metoden Sidan 20 20 beskrivits av Prough et al . 90 . Resultaten uttrycktes som pmol resorufin bildat per min och mg protein, som kvantifierades enligt Lowry et al . 87 med bovint serumalbumin som standard. Mätningarna genomfördes i två exemplar, enzymaktiviteter var visat sig vara linjär med tiden och mängden protein, och lämplig bakgrund och kontroll inkuberingar utfördes rutinmässigt. Histopatologi. Den ejder och tamhöns vävnadsprover för histopatologisk analys dehydratiserades över natten, inbäddades i paraffin och skars i 4 jim sektioner som uppsamlats på objektglas. Snitten färgades med hematoxylin och eosin (H & E) och Luxol snabb blått, och undersöks i mikroskop. Mikroskopet bilden togs med en Nikon ECLIPSE 80i mikroskop med en Nikon Digital Sight DS-FI1 videokamera kopplad till NIS-Elements D 4.13.03 bildanalysprogram (alla från Bergman Labora, Danderyd, Sverige). Dataanalys. Statistisk analys gjordes med mjukvaran Statview 5.0 (SAS Institute Inc., Cary, NC, USA) och laddluftkylare Stata 12,2 (StataCorp LP, College Station, TX, USA), och inkluderade variansanalys (ANOVA), regressionsmodeller, Wald test, Students t -test, den Z-test, Pearson korrelation och Wilcoxon-Mann-Whitney-test. När en analys ingår pooler av blåmusslor, var varje pool ges en vikt som motsvarar antalet av exemplar i poolen. Shapiro-Wilk normalitet testet och Breusch-Pagan / Cook-Weisberg test för heteroskedasticitet, såväl som diagnostiska tomter, användes för att förvissa sig om att antaganden om normalitet och homoskedasticitet var uppfyllda. Endast 2-tailed test användes. P -värden under 0,05 var vara signifikant. En stjärna (*) betecknar P <0,05, två stjärnor (**) betecknar P <0,01, och tre stjärnor (***) betecknar P <0,001. Endast biologiska (ej tekniska) replikat användes här, dvs antalet observationer motsvarar antalet analyserade prover. I stapel och linjediagram, stängerna och markörer representerar aritmetiska medelvärden, och whiskers representerar 95% konfidensintervall (CI). Även i texten, är värden ges som aritmetiskt medelvärde ± 95% CI. I lådagrammen representerar lådan kvartilerna: Q1, Q2 och Q3. Två stängsel definieras som Q1-1.5 × (Q3-Q1) och Q3 + 1,5 x (Q3-Q1). Whiskers är ritade som sträcker sig från ändarna av lådan till de mest extrema värden som fortfarande inne i stängsel. Observationer som faller utanför stängslen betraktas som möjliga extremvärden och anges med prickar 91 . Demonstration av bivariata linjära förhållanden utfördes genom vanliga minsta kvadrat (OLS) regression, på grund av sin mångsidighet och enkelt tolkningsbara P -värdet för lutningen och koefficienten graden (R ^). När både y och x är föremål för fel, men OLS regression sluttningar är mer eller mindre förspänd 92 . Problemet blir uppenbart som en mindre bra passform för regressionslinjen till uppgifterna. I sådana fall, särskilt när vi var intresserade av intercept, vi utförde geometriskt medelvärde (GM) regression som ett komplement till OLS regression. GM regression ger en opartisk lutning och intercept när både y och x är föremål för fel 92 . Vid behov, 95% CI för GM regressions fångar beräknades genom bootstrapping med 100.000 replika per beräkning. Eftersom blå musslan längdklasser (liten, medium, stor) ibland skilde sig i SUMT koncentrering sattes längdklass med som en confounding variabel i blåmusslan SUMT jämförelser mellan områden och provtagningstillfällen. Medel och 95% CI rapporterades som förväntat värden för medel blåmusslor, dvs som om alla prover var av medellängd. Sid 21 21 I diagrammen var färger som används på följande sätt: Östersjöområdet - röd; Atlanten - blå; Great Lakes området - rosa; Stilla Havet - grå; och kontrollgrupper - grön. Orange och violett användes för flera ändar. Sida 22 22 kompletterande Resultat Blåmussla ( Mytilus sp .) Blåmusslor är utbredd inom norra halvklotet, och de är de viktigaste primära konsumenten i Östersjön, där de utgör också viktigt byte för flera fåglar och fiskar, t.ex. ett antal dykänder (inklusive ejder), plattfisk, europeisk ål 34,93 , och den tånglake ( Zoarces viviparus ). Nyligen också mört ( Rutilus rutilus har) visats att äta blåmusslor 94 . För några decennier sedan, blåmusslor var mycket vanliga på de hårda bottnarna av Östersjön 95 och helt dominerade dess djur biomassa (90%) och produktion 96 . Deras filtrering av organiska partiklar har erkänts som en viktig funktion av hela ekosystem 97-99 . Kunskap är begränsad, men om tiamin produktionen i den primära mat av de blåmusslor, dvs den fytoplankton 100 , och ytterligare forskning behövs för att belysa aktuella relationer i vattenmiljön tiamin produktion. Så vitt vi vet finns det ingen kvantitativ undersökning av densitet förändring av Baltic Sea blåmussla befolkning under de senaste decennierna. I region G, emellertid miljö övervakning av blåmusslan biomassa indikerade en nedgång på tre av sex undersökta stationer 1993-2010 101 . Dessa fynd överensstämmer med våra egna observationer att blåmusslor har försvann mer eller mindre, från många platser i Östersjön och Island, där de tidigare var mycket riklig. Blåmussla befolkningen minskar har också rapporterats på andra ställen i på norra halvklotet, såsom den rumänska Svartahavskusten 102 , Vadehavet 103-105 , östra England 106 , Connecticut kusten 107 , den amerikanska västkusten 108-110 och Japan 111 . andra nordliga Hemisphere musslor med dödlighet som kan, åtminstone delvis, vara relaterade till tiaminbrist inkluderar Chamelea gallina i Adriatiska havet 112 , olika arter i den holländska Vadehavet 103.113 , hjärtmussla ( hjärtmussla ) i östra England 106 , Island scallop ( chlamys islandica ) i Island 114 , och långhals ( Balanus glandula ) 110 och ostron ( Crassostrea gigas ) 115 på US västkusten. Blåmusslor och andra musslor har ett väl utvecklat immunförsvar 116.117 , vilket kan undertryckas genom tiaminbrist. Därför kan infektion av olika patogener relateras till tiaminbrist. Under de senaste decennierna har flera infektioner i musslor rapporterats i olika delar av norra halvklotet, inklusive Pacific ostron vid den franska Medel kust 118 och den franska västkusten 119 , Island pilgrimsmussla i skotska, färöiska och isländska vatten 120 , Japanska pilgrimsmussla ( Mizuhopecten yessoensis ) i Japan 121 och Akoya pärla ostron ( Pinctada fucata ) i Asien 6 . Det har kommit fram till att temperaturen och reproduktiv ansträngning ensam är otillräckliga för att orsaka sommar dödlighet i Pacific ostron 122 . Ytterligare stressfaktorer, såsom t.ex. opportunistiska patogener, är nödvändiga för att orsaka detta dödlighet 122 . Mjuk kropp SUMT koncentration ibland skilde mellan längdklasser små, medelstora, och stor (tabell S2a). När det fanns en skillnad, större prover hade lägre SUMT än mindre prover. Detta fynd tyder på att tiaminbrist ökar med åldern. Mekanismen för detta fenomen kan vara att äldre blåmusslor har varit föremål för flera episoder av tiamin brist, vilket kan ha lett till mer eller mindre permanenta skador 123-126 . En annan möjlighet är att storleken av filtrerade matpartiklar korreleras med storleken på blåmusslor, och att livsmedel av mindre musslor innehåller således en större andel av bakterier och svampar, som kan innehålla mer tiamin än växtplankton. För att underlätta jämförelsen mellan områden och provtagning Sidan 23 23 tillfällen, har SUMT uppgifter normaliserades genom statistiska medel och presenteras som om alla blåmusslor var av medellängd. Tiaminbrist sjukdom kan bero på fel på tiamin fosforylering inom cellerna. Sådant fel har observerats vara orsakad av genetiska faktorer 127 , metaboliska faktorer 128.129 , samt xenobiotiska föreningar 130,131 . Våra data dock föreslå normal funktion av tiamin pyrophosphokinase 132 , eftersom proportionerna av T, TDP, och TMP var mycket liknande i prover från Island och Östersjön, som skiljer sig i SUMT nivåer (fig. 2c, Fig. S2a). De blåmusslor i fig. S2b experimentellt utsattes för olika tider av hypoxi och hypertermi, ett sätt att på konstgjord väg framkalla tiaminbrist i laboratoriet. den negativa förhållandet mellan matsmältningskörtel TK-aktivitet och latens (Fig. S2b) verifierar, för första gången, nyttan av dessa tiaminbrist biomarkörer även i blåmusslor. Det är anmärkningsvärt att matsmältningskörteln TK-aktivitet verkar ha en allmän lägre gräns av 5-6 nmol / min / mg (fig. 2e, Fig. S2b, c, e - g). Denna gräns kan vara en tröskel, under vilken långsiktig överlevnad är omöjligt. Det Intressant är också att även de högsta matsmältningskörteln TK aktiviteter (Fig. S2E) var inom en faktor endast 2,5-3,0 av denna tröskel. Således marginalen för överlevnad för de flesta individer verkar vara liten i dag. Ett negativt samband mellan matsmältningskörtel TK-aktivitet och latens observerades vid A4 (Fig. S2E) och i tre av fyra säsonger på G1 (fig. 2e). Ingen motsvarande relation observerades vid B1 i vecka 42 (fig. S2F), C2 i vecka 41 (fig. S2G), eller G1 på sommaren (fig. 2e). Det är anmärkningsvärt att den negativt samband mellan matsmältningskörtel TK-aktivitet och latens var frånvarande endast när SUMT koncentrationer var bland de lägsta observerade i denna undersökning (Fig. 2a, b; dessutom (ej visat), SUMT vid B1 vecka 42 var 1,0 ± 0,1 nmol / g), dvs när tiaminbrist var särskilt svår. En del av en förklaring kan vara att personer med högre TK aktiviteter saknas under sådana betingelser (Fig. S2h). Möjligen minskar TK latens vid särskilt svår tiaminbrist, eftersom cellerna inte längre upprätthålla apoenzymer. Detta skulle resultera i ett ökat antal personer med både låg TK aktivitet och låg TK latens. Om så är fallet, kommer inte negativt samband mellan TK aktivitet och latens visas. En indikation på vad TK aktivitet kan vara i en icke-tiamin-brist individ erhålls från extrapolering till noll latens i GM regression i Fig. S2E, vilken illustrerar gruppen med högsta tiamin status (A4 vecka 25) av dessa grupper där TK aktivitet och latens var analyseras. Denna skärnings tar värdet 12,5 ± 1,3 nmol / min / mg och bör betraktas som en minimum, eftersom en individ kan lida av tiaminbrist även vid noll latency om TK latency är inte den mest känsliga av alla tiaminbrist biomarkörer. En indikation på vad mjuk kropp SUMT koncentration kan vara i en icke-tiamin-deficient individ erhålls i Fig. 2b, där det högsta medelvärdet var 3,4 nmol / g. Även detta värde bör nog ses som ett minimum, eftersom SUMT värden upp till 7,6 nmol / g har observerats i enskilda blå musslor. Extrapolering till noll latens i fig. 2d och fig. S2d gav en SUMT koncentration av 2,2- 2,4 nmol / g. Detta är lägre än 3,4 nmol / g, men fortfarande högre än de SUMT koncentrationer av de flesta blåmusslor i dag. Extrapolering till en SUMT koncentration av 3,4 nmol / g i fig. S2c gav en TK aktivitet av ca 12,9 ± 4,5 nmol / min / mg (ej visad), vilket överensstämmer väl med GM interceptet i Fig. S2E. Sidan 24 24 Fig. S2K illustrerar den starka positiva linjära förhållandet mellan torr kroppsvikt och våtvikt baserat BCI för de två längdgrupper jämförs i fig. 2g. Följaktligen är våt vikt baserat BCI ett giltigt alternativ till torrvikt, baserad tillståndsvariabler. En jämförelse av BCI nivåer mellan de tre Östersjöområdet undersökta här gjordes i Fig. S2L. Mean BCI värden var i variera 0.20-0.24 g / cm, och region F hade något lägre BCI än region G och I (Fig. S2L). Det är anmärkningsvärda, dock att alla data i fig. S2L var från veckor 41-43 (den enda tids när data fanns tillgängliga från alla tre regioner), vilket var inom en period av kraftig ökning av BCI, åtminstone vid G1 (fig. S2m, övre pilen). Hence, den observerade lägre BCI i region F kan vara en temporal snarare än en geografisk skillnad (fig. S2L). I vilket fall som helst, regionala skillnader i BCI inom Östersjöområdet var små. Det är också anmärkningsvärt i Fig. S2m att den starka ökningen av BCI vecka 37-42 (övre pilen) följt på en stark ökning av SUMT vecka 32-37 (lägre pilen). Det kan alltså hypotesen att tiamin status måste öka innan BCI kan öka. Tabell S2b visar att BCI positivt var relaterad till mjuk kropp SUMT vid 9 av 18 stationer (50%) eller på 11 av 44 provtagningstillfällen (25%). Dessutom, 9 av de 11 provtagningstillfällen med en positiv linjärt förhållande (82%) inträffade under sep-Dec, trots en relativt jämn fördelning av provtagningstillfällen mellan den första och den andra halvan av året. När alla provtagningstillfällen poolades, det fanns en stark positiv linjärt samband ( P <0,0001) mellan BCI och SUMT (tabell S2b). Självklart påverkar tiamin status BCI i blåmusslor, och kanske mest uppenbart under hösten. Fig. S2n - q illustrerar två exempel med en positiv förhållandet mellan BCI och SUMT (vecka 22 och 51) och två exempel utan detta förhållande (Vecka 42 och 43). Det är anmärkningsvärt att förhållandet var frånvarande i den period då BCI var ökar kraftigt. Det kan således hypotesen att förhållandet mellan BCI och SUMT är skyms när dessa variabler kan komma att ändras, och skenbar när de är mer stabila. En sådan variation kan förklara varför BCI kurvan var okorrelerad med SUMT kurvan i Fig. S2m, även om de båda kurvorna var ungefär lika. BCI är antagligen påverkas av många faktorer som kan skymma dess relation med SUMT. Möjligen den episodiska natur tiamin brist bidrar till den observerade mönstret, där detta förhållande ibland är uppenbara och ibland inte. Sidan 25 25 Ejder ( Somateria mollissima ) En del av vår tidigare undersökning av tiaminbrist hos fåglar 1 fokuserade på reproduktionen av den ejder genom analys av ägg och Pulli. Men för att hitta smittämnen, och dess biokemisk mekanism, är det nödvändigt att analysera även äggläggningen honor. De histopatologiska fynd på isländska och svenska vuxen hona gemensamma ejdrar var överensstämmer med den normala bakgrunds patologi i denna art, och det fanns inga tecken på allvarliga infektionssjukdomar. Detta är i enlighet med tidigare undersökningar av thiamine- bristfällig atlantlax, där inget samband fanns mellan tiaminbrist och en antal vanliga mikroorganismer 133 . I detta sammanhang bör det påpekas att immunosuppression tiamin-brist individer gör dem mer mottagliga för olika patogener än icke-tiamin-brist individer. Därför observation av ett fåtal herrelösa patogener i analyserade prover ger inga bevis för att dessa speciella patogener är primära orsaken till sjukdomen. Eftersom ejder inte lämpar sig för ett liv på laboratoriet använde vi tamhöns som ett surrogat kontroll. För att efterlikna fältet situationen, med antagna variation i tiamin status av ejder honor den tiamin ”Complete” och ”brist” tamhöns grupper i fig. 3a - f och fig. S3a, b var sammansatta av två dosgrupper vardera. Den tiamin ”komplett” grupp kombinerade dosgrupperna 10 och 25 (medelvärde 17,5) nmol T per g torrt foder, medan den tiamin ”deficient” grupp kombinerade dosgrupperna 0,9 och 1,5 (medelvärde 1,2) nmol T per g torrt foder. Tabell S3a visar att en genomsnittlig Östersjön ejder, matar på blåmusslor, erhåller en daglig SUMT intag jämförbar med den hos de lägre dosgrupperna (0,9-1,5 nmol per g torrt foder) av tamhöns. Detta fynd tyder på att tiaminbrist i den gemensamma eider är främst ett resultat av låg tiamin koncentration i sin huvud rov, blåmusslan. Den låga dagliga SUMT intag av ejder stämmer väl överens med de dramatiska befolknings minskar observerades för Östersjön gemensamma ejder under de senaste åren 134-136 (Fig. 3H). Dessa nedgångar kan inte förklaras med faktorer av mer tillfällig karaktär, såsom giftig algblomning t.ex. 137 , vissa predation t.ex. 138 , eller extrema väderförhållanden. Till förmån för tiaminbrist hypotesen är också det faktum att befolkningen i andra dykning anka arter som livnär sig på blåmusslor i Östersjön har minskade liksom 135 , även om de skiljer sig i stort sett i andra biologiska egenskaper. Till exempel, ejder besöker Östersjön under sommaren halvåret, medan lång tailed anka ( Clan hyemalis ) besöker Östersjön under vintern halvåret. Dessutom ejder befolkningen har minskat även på Island under de senaste 15 åren, som bestäms av en årlig undersökning av ejder bon i 17 kolonier, och nedgången var mer uttalad i vissa av de undersökta områdena 139 . Denna utveckling har parallellt med en mer allmän population sjunka i flera isländska sjöfågelarter 140-142 . Dos-responskurvan för andelen lever TDP i tamhöns var klart bifasisk (Fig. S3C). En minskning i dos från 10 till 1,5 nmol per g torrt foder resulterade i en ökning av andel lever TDP, medan en ytterligare minskning av dos 1,5-0,3 nmol per g torrt foder resulterade i en minskning i proportion lever TDP (fig. S3C). Denna senare delen av dos-respons kurva (0,3-1,5 nmol per g torrt foder) var statistiskt signifikant genom linjär regression ( P = 0,0078). Samma bifasiskt svarsmönster har observerats även i tiamin deficienta råttor 143 . De två faser av dos-responskurvan för andelen lever TDP kan tolkas i det följande Sidan 26 26 sätt. Vid måttlig tiaminbrist cellerna försöker behålla så mycket tiamin som möjligt TDP, som är den form aktiv som en kofaktor i tiamin-beroende enzymer. Andelen TDP ökar med tiaminbrist på bekostnad av proportionerna av TMP och T. Vid allvarligare tiaminbrist, T och TMP kan inte minska någon ytterligare, och därefter den andel TDP börjar att minska med ökande tiaminbrist. Vi föreslår detta bifasiska förhållande som en användbar indikator på tiaminbrist. I den inhemska kyckling dosgrupperna 1,5-10 nmol per g torrt foder, fanns det en negativ förhållandet mellan andelen TDP och T-koncentration i levern (fig. S3d) och hjärna (Fig. S3E), och samma förhållande observerades i de ejder honor (fig. S3F, g). en motsvarande negativt samband mellan andelen TDP och T-koncentration har också varit observerats i humant blod 144 . Tiaminbrist ades ytterligare av den negativa förhållanden mellan aktivitet och latens för lever TK (Fig. S3h), lever KGDH (fig. S3i), och hjärnan KGDH (fig. S3j) i de gemensamma ejder honor. Den negativa förhållandet mellan lever KGDH aktivitet och latens skilde mellan Island och Sverige (Fig. S3i). Denna skillnad kan vara ett resultat av olika historier av tiaminbrist mellan de två grupperna, såsom diskuteras nedan. Fyra biomarkörer som mycket tydligt tiaminbrist i ejder honor var KGDH aktivitet och latens i lever och hjärna (fig 3c. - f, fig S3i, j.). Sådana effekter på KGDH har tidigare förknippats med en minskning även i sin maximala aktivitet 145-147 . Därav, det är värt att notera att den maximala aktiviteten av detta enzym i levern var lägre i den gemensamma ejder honor med minst en död avkommor (innan luckan) än i de utan döda avkommor (Fig. S3K). Detta är ytterligare ett tecken på att tiamin status av den kvinnliga påverkar avel resultatet, även i ett material där alla personer lider av svår tiaminbrist, och även om avkomma dödligheten analyserades endast i äggen. De inventeringar av gemensamma ejdrar vid I11 i Blekinge län under häckningssäsonger 2011-2013 avslöjade en konsekvent låg antalet överlevande Pulli. Det genomsnittliga antalet ägg i en koppling var ca 4,0 (medelvärde av tre år), vilket var lägre än ca 4,6 rapporterats före 1970 148.149 . Stationen värd i genomsnitt ca 300 kvinnor varje år, och med enkel multiplikation, bör det finnas ca 1.200 Pulli på vattnet strax efter lucka, men bara 5-10% av detta antal observerades. Antalet kvinnor utan Pulli strax efter luckan var 5-10 gånger antalet honor med Pulli. Från ejder data tillgängliga här, är det svårt att uppskatta vad tiamin koncentrationer och tiamin-beroende enzymaktiviteter bör vara i icke-tiamin-deficienta individer. Den vanliga metoden att extrapolera till noll latens i relationer mellan latens och annan tiaminbrist biomarkör kanske inte är tillämplig här, eftersom regressionslinjen kan förspänd av tiaminbrist. Ett bra exempel på detta är de två olika lever KGDH relationer i fig. S3i, en för Island och en för östersjöområdet. De ger extrapoleras lever KGDH verksamhet 20,3 ± 5,0 och 28,3 ± 3,2 nmol / min / mg, respektive, vid fördröjningen noll. Det är osannolikt dock att den verkliga KGDH aktiviteten i icke-tiamin-brist individer bör skilja så mycket mellan de två länderna. Dessutom lever KGDH aktiviteten i tamhöns komplett grupp var ännu högre, 40,1 ± 2,3 nmol / min / mg (fig. 3c). För ejder tiamin koncentrationer, finns det inga korrelationer med latens tillgängliga i vårt material (diskuteras vidare Page 27 27 Nedan). Vi vet bara att levern SUMT var ungefär en tredjedel av den i tamhöns komplett gruppen (fig. 3a). Lever EROD aktiviteten positivt relaterat till tiaminbrist i isländska gemensamma ejder (Fig. S3L, m, Tabell S3b). Lever TDP, lever SUMT, lever / hjärna TDP-förhållande, lever / hjärna SUMT-förhållande, endogen hjärn TK aktivitet och maximal hjärn TK aktivitet allt negativt relaterade till EROD-aktivitet (tabell S3b). Andelen lever TMP var positivt relaterad till EROD-aktivitet, medan andelen lever TDP var negativt relaterad till EROD-aktivitet (tabell S3b). Den senare två observationer tyder på att isländska gemensamma ejder lider av en viss grad av tiamin brist som motsvarar den vänstra delen av dos-responskurvan i Fig. S3C, där andel TDP minskar med ökande tiaminbrist. Detta konstaterande är i själva verket kompatibel med observationerna i fig. S3F, eftersom de flesta av isländska prover återfinns till vänster, och den negativa förhållandet mellan andelen levern TDP och levern T koncentrationen är beroende huvudsakligen på de svenska prover. Andelen lever TMP är huvud komplement den andel levern TDP, och följaktligen, det linjära förhållandet mellan andelen lever TMP och EROD-aktivitet har motsatt tecken mot det linjära förhållandet mellan andelen lever TDP och EROD-aktivitet. EROD-aktivitet, starkt förknippad med den CYP1A familjen cytokrom P450-enzymer 150- 152 , är en av de mest använda biomarkörer för exponering för klassiska långlivade organiska föroreningar (POP), såsom polycykliska aromatiska kolväten (PAH), dioxiner och plana polyklorerade bifenyler (PCB) 153,154 . Försiktighet bör användas, men när man studerar individer nära deras reproduktion period, som i den aktuella undersökningen, på grund av väl känt faktum att EROD-aktivitet ändras genom östrogen och andra östrogena substanser 155,156 . Fortfarande, det positiva sambandet mellan EROD-aktivitet och tiaminbrist i isländsk gemensamma ejdrar väcker den uppenbara frågan om klassiska POP kan vara ansvarig för tiaminbrist. Svaret är förmodligen nej, eftersom ingen motsvarande förhållande observerades i Svenska gemensamma ejdrar (tabell S3b), och eftersom exponeringen för klassiska POPs i miljön varierar inte episod liknande förekomst av tiaminbrist ( t.ex. fig. S5t, u för Atlantic lax presenteras nedan). Även negativa sambandet mellan EROD-aktivitet och LBI (Fig. S3N) talar mot klassiska POP som orsaken till tiaminbrist. Om klassiska POP var orsaken, ingen eller en positiv relation förväntas istället. EROD induktion genom tiaminbrist har i själva verket föreslagits tidigare i Atlanten lax 157 . Dessutom har laboratoriestudier visat att tiaminbrist ensamt kan orsaka induktion av cytokrom P450 enzymer 158 . Grosse III & Wade 159 visade att laboratorieråttor ges en tiamin fattig diet under tre veckor utvecklat både hög NADPH-cytokrom P450 reduktas aktivitet, såväl som ökad mängd av cytokrom P450-enzymer i levern, mätt enligt Omura & Sato 160 . Detta observerades trots minskade enzymatiska markörer för hexosmonofosfatshunten. Ökad aktivitet av cytokrom P450-aktivitet N-nitrosodimetylamin demetylas, såväl som en ökad mängd av isozymet CYP2E1, observerades också när råttor matades tiamin fattiga dieter under tre veckor 161,162 . Ytterligare cytokrom P450 aktiviteter induceras i samband med tiaminbrist analyseras in vitro inkluderar oxidation av aminopyren, etylmorfin, och N-metylanilin, samt hydroxylering av acetanilid och anilin 163.164 . Effekter av tiamin fattiga mat på enzymatisk variabler kan resultera från tiaminbrist i sig , eller från reducerad utfodring grund av förlust Page 28 28 av aptit, eller en kombination av de två 165.166 . Vidare har det visats att induktionen av P450 enzymer genom välkända inducerare, såsom fenobarbital och 3-metylkolantren, kan vara starkare i tiamin-brist individer 166,167 . Förbättrad metabolism och utsöndring av paracetamol observerades även in vivo i tiamin-deficient råttor 168 . Sammantaget dessa fynd tyder på att rening av olika xenobiotika kan öka i tiamin-brist djur. Detta är inte bara positivt, men eftersom biotransformeringen av xenobiotika är alltid förenat med en risk för skador. Ökad rening av tiaminbrist bör också beaktas undersökningar av biota inom området idag, speciellt när långtidsövervakning av xenobiotiska nivåer i ett sådant biota show minskar tidstrender. En självklar fråga är varför ett positivt samband mellan EROD-aktivitet och tiamin brist observerades på Island men inte i Sverige (tabell S3b). Östersjöområdet är mer förorenats av klassiska POP än Island 169.170 , och kanske sambandet mellan EROD-aktivitet och tiaminbrist kan endast observeras när det är mindre interferens av andra EROD inducerare. De svenska gemensamma ejdrar kan också vara för tiamin-brist för EROD-aktivitet att svara normalt. En möjlig mekanism för detta kan vara sekundära infektioner och inflammatoriska svar, som är kända för att minska cytokrom P450 aktiviteter, inklusive EROD aktivitet 171.172 . Det har också visats i atlantlax som prover med svår tiamin brist förlorar sin EROD-aktivitet 173.174 . Fastän det är möjligt att EROD induktion kan orsakas av tiaminbrist, såsom indikeras på isländska gemensamma ejder från en relativt förorenad område bör man komma ihåg att, Hittills är det isoenzym som har visat sig öka med tiaminbrist CYP2E1 162 , som typiskt katalyserar demetylering av N-nitrosodimetylamine, men har inte förknippats med EROD-aktivitet 150.175.176 . Så vitt vi vet mekanismen bakom detta CYP2E1 induktion från tiaminbrist är inte känd i detalj. Individuell cytokrom P450-enzymer har distinkta men mer eller mindre bred substratspecificiteter, som i många fall överlappar med ett en annan, och Kelley et al . 177 visade att en synergism mellan CYP2E1 och CYP1A2 kan inträffa i rekonstituerade system med NADPH-cytokrom P450 reduktas. Förordning attribut CYP2E1 och medlemmar av CYP1A familjen belyser komplexiteten i dessa enzymer. En annan möjlig mekanism för EROD induktion genom tiaminbrist inhiberas thiamine- beroende α-oxidation av vissa fettsyror 178.179 , varvid deras metabolism kan shuntas till ω-hydroxylering i stället. Till exempel, inhiberade α-oxidation av den mycket giftiga phytanic syra 180- 182 , som är en nedbrytningsprodukt av klorofyll, kan resultera i ett akut behov av ω-hydroxylering av denna molekyl för att underlätta dess efterföljande β-oxidation. Denna ω-hydroxylering utförs av CYP4 familj av cytokrom P450-enzymer 183.184 . Återigen, dock har vi funnit någon information i litteraturen om EROD aktiviteten hos CYP4 underfamilj medlemmar. En alternativ effekt av tiaminbrist på EROD-aktivitet skulle kunna minskas kroppen lipid reserver, såsom beskrivs nedan för den europeiska och amerikanska ål, och frisättning av klassiska lipofila EROD inducerare när kropps lipider konsumeras. De data som presenteras här visar svår tiaminbrist i ejder honor i både Island och i Sverige. När det fanns en skillnad mellan dessa länder tiamin brist var mestadels mer allvarlig i Sverige (fig 3b, d. - . f, fig S3i, j, Tabell S3C). Den lägre lever / hjärna TDP och SUMT-förhållanden på Island än i Blekinge (tabell S3C) berodde på högre hjärn Page 29 29 TDP och SUMT nivåer (Students t -test P <0,001, icke visat) på Island än i Blekinge, medan lever TDP och SUMT nivåerna var desamma i de två länderna (tabell S3C). denna observation tyder på att levern tiamin har nått en nedre gräns i både Blekinge och Island, medan hjärnan tiamin fortfarande kan återspegla skillnader i tiamin status. Det är anmärkningsvärt att levern / hjärnan SUMT förhållandet var mindre än en i båda länderna, som i sig är en stark indikation på allvarlig tiamin brist. Den högre LBI i Sverige än på Island (tabell S3C) kan också vara på grund av allvarligare tiaminbrist i Sverige. Experiment, i vilka råttor matades en tiamin-fattig diet, har visat att LBI minskar i tiamin-deficienta gruppen jämfört med kontrollen när de ges ad libitum 73.185 , medan LBI ökningar i tiamin fattiga gruppen jämfört med ett par-fed kontroll 73.186 . Onormal ökning av leverstorlek har också observerats hos människa vid avancerade stadier av tiaminbrist 187 . Det kan således hypotesen att LBI minskar vid mer moderat tiaminbrist, främst på grund av minskad utfodring grund av aptitförlust, medan vid mer svår tiaminbrist börjar LBI att öka. Detta skulle vara i linje med både den observerade negativt samband mellan LBI och EROD-aktivitet på Island (fig. S3N) och den högre LBI i Sverige än i Island (tabell S3C). Upptäckten av allvarligare tiaminbrist på svenska än i isländska gemensamma ejder överensstämmer med vår tidigare undersökning av tiaminbrist i fåglar 1 , där vi observerade svår tiaminbrist i Östersjöområdet och begynnande tiamin brist på Island. Den allvarligare tiaminbrist i Sverige än på Island lägger också Ett annat argument mot klassiska POP som orsaken till tiaminbrist. Om klassiska POP var orsaken, skulle vi förvänta oss att hitta högre EROD-aktivitet i Sverige än på Island, men vi observerade den motsatta, om än skillnaden var liten (tabell S3C). Uppgifterna om isländska och svenska gemensamma ejder som presenteras här tyder på att deras tiamin status har bara en liten marginal till tröskeln för att överleva. Det bör också komma ihåg att biomarkörer svar beror både på tidigare tiaminbrist, vilket kan ha inträffat episod under många år, och på aktuell tiaminbrist, vilket beror på tillgången på tiamin vid tidpunkten nära innan provtagningen. Past tiaminbrist kan uppstå i kombination med föreliggande tiamin brist eller tillräcklighet, och på motsvarande sätt, förbi tiamin sufficiency kan förekomma i kombination med föreliggande tiamin brist eller tillräcklighet. Sådan skillnader i historien om tiaminbrist mellan isländska och svenska gemensamt ejdrar kan delvis skymma biomarkörer svar. Med detta i åtanke, tiaminbrist biomarkör svarsmönster ännu anmärkningsvärt tydlig. Histopatologi av levern, myokardiet, njure, pankreas, tarm, lunga, äggstock, lårmuskel, och perifera nerver och ganglia undersöktes i 12 isländsk och i tio av de 23 svenska vuxna kvinnliga gemensamma ejder. I de flesta av prover från båda områdena, mild periportal och perivaskulär blandad cellinfiltration fanns närvarande i levern. Blandad cellinfiltration i njurarna observerades i fyra isländska och tre svenska prover, troligen indikerar coccidia angrepp. Fyra isländska och två svenska prover hade en mild inflammatorisk reaktion i bukspottkörteln. Intestinala nematoder observerades i tre isländsk och en baltiska prov (er). Nej tecken på inflammation, infektion eller parasitangrepp observerades i andra organ, och det fanns inga degenerativa eller andra förändringar i de perifera nerver eller ganglia. dessa histopatologisk fynd överensstämde med den normala bakgrunds patologi i ejder och Graden av denna bakgrund patologi skilde sig inte mellan Island och Sverige. Page 30 30 Det finns mycket få vetenskapliga publikationer beskriver histopatologi av tiaminbrist i fåglar. I en artikel från 1940, duvor med experimentellt framkallad tiaminbrist var rapporterats uppvisa perifer nervdegeneration, chromatolysis av neuronala cellkroppar i dorsala rotganglier och degeneration av ryggmärgen vit substans 188 . Några av de duvor visade också fokal nekros och inflammation i hjärtat 188 . I en artikel från 1972, tamhöns, matas en tiamin fattig diet utvecklade allvarliga neurologiska tecken 189 . Det fanns dock ingen histopatologiska lesioner i det centrala eller perifera nervsystemet 189 . I en artikel från 2002, tiamin-brist honeyeaters, upprätthålls i en australisk viltreservat, visas neuropil vakuolisering, blödning, och neuronal nekros i hjärnstammen 190 . Majoriteten av honeyeaters hittades döda utan föregående kliniska symptom, och histopatologisk hjärna lesioner var närvarande i endast tredjedel av proverna 190 . De observerade skillnaderna i histopatologisk manifestation mellan dessa tre fall kan vara relaterade till arter eller graden och / eller varaktigheten av tiaminbrist. På grund av bristen på tidigare histopatologiska undersökningar av tiamin-brist fåglar, Vi producerade nio tiamin-brist inhemska kycklingar i ett experiment, där hjärna, lever, hjärtmuskeln, njure och vadmuskeln togs prover för histopatologisk analys. Fem av dessa prover visas minimal till måttlig neuropil vakuolisering i de cerebellära djupa kärnorna, medan inga andra delar av hjärnan påverkades. Vakuolerna varierade i storlek från små bubblor till stora, tomma utrymmen av samma storlek som en neuronal cellkropp (fig. S3o). Ett prov visade liknande neuropil vakuolisering i lateral geniculate kroppen av hjärnstammen, men inte i andra delar av hjärnan, såsom hjärnbarken, lillhjärnan cortex eller hippocampus. Det fanns ingen blödning i något av hjärnan, och ingen demyelinisering. Två prover visade fokal nekros och inflammations i myokardiet, och liknande ändringar var också närvarande i vadmuskeln i en av dessa, såväl som i tredjedel prov. Den neuropil vakuolisering observerats i lillhjärnan djupa kärnor och hjärnstammen av dessa inhemska kycklingar liknade en del av den histopatologiska fynd i tiamin-brist honeyeaters 190 . Precis som i honeyeaters, histopatologisk förändringar i hjärnan var frånvarande i några av de inhemska kycklingar. Denna upptäckt förväntades och föreslår att histopatologiska förändringar är sekundärt till subcellulära förändringar på grund av tiaminbrist, eftersom subcellulära förändringar var närvarande i alla tiamin-brist inhemska höns och i en stor majoritet av de gemensamma ejdrar. De observerade förändringarna i den inhemska kyckling hjärnor var i överensstämmelse med dem som beskrivs i andra tiamin-defekta djur ( t.ex. katter och rävar). Typiskt är neuropilen vakuolisering, blödning, och / eller neuronal nekros observer i den laterala kroppen geniculate och andra periventrikulära kärnorna i hjärnstammen 191 . Även om hjärnor 12 isländska och de tio svenska vuxen hona gemensamma ejdrar var inte tillgängliga för histopatologisk analys hade vi tillgång till hjärnan av en annan vuxen ejder från region I. Detta prov visade kliniska symptom på tiaminbrist och onormalt beteende, som att gå runt planlöst på en inre highway (fel habitat) orädd för människor, men utan yttre eller inre skador. Kemisk analys av detta prov visade också en lever SUMT koncentration av 3,7 nmol / g och en hjärna SUMT koncentration av 5,9 nmol / g, som är i huvudsak lägre jämfört med de flesta andra vanliga ejder undersökts här. Hjärnan av denna extra ejder visas minimal neuropil vakuolisering, som kan motsvara den histopatologiska fynd i tiamin-brist inhemska kycklingar. I detta sammanhang bör också nämnas att vi har observerat dussintals vanliga ejdrar i inlandet i denna region, det vill säga fel livsmiljö. Page 31 31 Lillhjärnan djupa kärnorna (särskilt påverkas i den inhemska kycklingar) är med få undantag i enda källor ut från lillhjärnan, och deras prognoser är utbredda i hela hjärnstammen 192 . Följaktligen kommer skada på detta område resultera i störd reglering av muskeltonus, samordning av rörelser och underhåll av balans. Det är därför mycket intressant att den kliniska symptom på den inhemska kycklingar ingår bl.a. förlust av styrka i benen och obalans. De lätt föll ner på ena sidan, eller bakåt, och kunde inte få upp igen. De visade också matthet, ville och bara ligga under kylaren (artificiell mor). Alla dessa symptom var överensstämmande med cerebellär dysfunktion. Jämfört med många andra djur, fåglar har mer sofistikerade cerebellär och vestibulära system, eftersom de måste ta itu med komplexa rörelser i tre dimensioner 193 . De beteende manifestationer av lesioner i de cerebellära djupa kärnorna får alltså vara mer kritisk för fåglar än många andra djur. Det har också visat sig att lillhjärnan störningar tenderar att påverka de dominerande typerna av rörelse hos djur, dvs hos fåglar som flyger mycket, kliniska symptom hänför sig huvudsakligen till flygning, fåglar som simmar är simning försämras, och gående djur är gångart påverkas 194 . Möjligen kommer tiamin-brist fåglar presterar sämre, när de måste klara hårda vindar och undvika fysiska hinder ( t.ex. vindkraftverk). Förändrad beteende kan manifesteras också på andra sätt. Det är väl känt att gemensamma ejder förse sina bon med mycket ner. Därför är det anmärkningsvärt att en normal mängd boet ner observerades endast i 67% av de bon på Island och 52% av bon i Sverige, medan resten av bon innehöll mindre eller mycket mindre ned än normalt, enligt vår klassificering. Dessutom under de lager av gemensamma ejdrar vid I11 (beskriven ovan), fann vi att 2- 15% av bon av flera fågelarter, inklusive den ejder, den vitkindad gås ( Branta leucopsis ), gråtrut ( Larus argentatus ), gräsand ( Anasplatyrhynchos ), Kanada gås ( B. canadensis ), och knölsvan ( Cygnus olor ), innehöll ägg av andra arter 195 . Många bon innehöll även udda föremål, såsom stenar och bitar av plastavfall, som fåglarna tydligen hade ingår i kopplingen 195 . Under varulager, observerade vi också Pulli med onormal beteende, till exempel när attackerad av en mås, de varken dök heller sprang iväg, och var därmed en enkel byte att fånga 196 . Den observerade onormalt beteende indikerade allvarlig neurologisk störning, vilket är väl i linje med kända effekter av tiaminbrist som beskrivs i litteraturen, såväl som den faktiska tiaminbrist demonstreras i honorna (denna undersökning) och Pulli 1 . Page 32 32 Anguillid ål ( Anguilla spp .) Minst tre medlemmar av den globala släktet Anguilla 197 har minskat dramatiskt sedan 1970-talet: den japanska ålen ( A. japonica ), europeisk ål, och den amerikanska ål 198 . För närvarande finns det inget vetenskapligt bevisade och accepterad förklaring av dessa avböjer 199 , även om migrations hinder kontinentala vatten och blankål dödlighet under passage genom vattenkraftverk turbiner 200 , förändringar i havscirkulationsmönster 201,202 , överfiske 202 och dioxinlika föroreningarna 203 har varit föreslagits som bidragande faktorer. De flesta av dessa faktorer har dock varit möjligt att utesluta som allmänna eller största bidragsgivarna till de observerade nedgångar på anguillid ål 204 . Numret av europeisk ål leptocephali återvänder från Sargassohavet har minskat med 90-99% sedan 1980 198 , och arten klassificeras för närvarande som ”akut hotad” i ”The IUCN röda lista av hotade arter ™”. På grund av sin storlek, måste denna nedgång anses vara ett hot mot den genetiska mångfalden av arten. Den brantaste nedgången i den europeiska ålbeståndet inträffade Under den första halvan av 1980-talet 198 , och det är intressant att det fanns en stor variation mellan år i överflödet av glasål och gula ål i svenska vatten under denna tid och föregående årtionde 205 , ett mönster som överensstämmer med episodiskt förekommande tiaminbrist. Det är också intressant att nedgången i de europeiska och amerikanska ål populationer har sammanfallande med uppkomsten av A. crassus vid respektive kontinenter. Det nära förhållandet mellan den Europeiska och amerikanska ål gör det intressant att jämföra deras tiamin status på respektive sidor av Atlanten. Den japanska ålen har nyligen föreslagits att leka i nord västra Stilla havet, väster om Marianerna 206,207 , vilket innebär att även denna art vandrar en lång väg för lek. Även om tiamin status förbättrades i glasål från floden Severn (L1) som badade två gånger i en 100 mg / LT, lösning 48 h varje gång (fig 4b. - . e, fig S4b, c), denna behandling var inte tillräckligt för att helt eliminera tiaminbrist. Området av lever TK latenser minskade 0-31% till 1-16%, men inte mer (fig. S4b, c). Dosen dock låg jämfört med liknande bad behandlingar av Atlantic salmon yngel, där T doser upp till 2000 mg / L användes för att uppnå fullständig eliminering av tiaminbrist 70.208 . Även i dessa Atlantic lax yngel, en T dos av 100 mg / L resulterade i endast partiell förbättring av tiamin status 208.209 . Det borde vara påpekade att upptag av tiamin från vattnet är en onaturlig upptag rutt, som är obetydlig inom området, eftersom naturliga vatten har mycket låga tiamin koncentrationer, både i marina 210-213 och limniska 214-217 miljöer. Detta förklarar också varför så höga bad T doser krävs för att få full effekt. Den tiaminbrist observeras i glasål (Fig 4b. - e, Fig. S4b, c) sannolikt mindre beroende av sin tidigare äggula tiamin innehåll, eftersom anguillid ål ägg är endast ca 1 mm i diameter, och det antas att äggulan förbrukas inom några dagar upp till några veckor efter lucka i Sargassohavet. Detta antagande stöds av observationer av fångenskap japanska ål, där äggulan konsumerades i åtta dagar 218 . Den här gången skall jämföras med den tid det tar för leptocephali att nå kusten (åtminstone 7-9 månader och upp till tre år). Den tiamin status leptocephali är därför sannolikt att vara mer beroende på innehållet tiamin i kosten, den marina snön 32 . För låg tiamin koncentration i ål ägg kan dock orsaka dödlighet eller irreversibel skada på ål larver redan Sargassohavet. Det är anmärkningsvärt att det inte fanns några muskel TDP koncentrationer under 2,7 nmol / g i glasålar (Fig. S4C). Detta värde kan utgöra en tröskel för att överleva på denna utvecklings skede. Page 33 33 Det positiva sambandet mellan lever TK aktivitet och SUMT i den europeiska blankål vid I9 skilde mellan 2012 och 2013, även om intervallen SUMT koncentrationerna var nästan identiska (fig. S4D). Denna skillnad kan vara ett resultat av olika typer av ål fällor, och sålunda olika historier av tiaminbrist (såsom diskuterats ovan för den ejder), mellan två grupper. De blankål samplade under 2012 hade lägre TK aktivitet och kan således ha varit föremål till allvarligare tidigare tiaminbrist. Det fanns inget negativt samband mellan KGDH aktivitet och latens i levern eller hjärnan i Europeiska blankålar (ej visade). För KGDH i levern, var aktiviteten 30,9 ± 2,1 nmol / min / mg (Intervall 22,4-40,0 nmol / min / mg, n = 24) och latensen var 1,1 ± 1,2% (intervall 0-5,3%, n = 24). För KGDH i hjärnan, aktiviteten var 10,3 ± 0,8 nmol / min / mg (intervall 7,6-14,4 nmol / min / mg, n = 24) och latensen var 3,9 ± 2,1% (intervall 0-12,3%, n = 24). Förhållandet mellan andelen levern TDP och levern T-koncentrationen i den europeiska blankål var bimodal (fig. S4g). De två lägen speglar förmodligen de två faserna av dos- respons-kurvan i Fig. S3C. Den högra läget motsvarar den högra fas, där andel lever TDP ökar med ökande tiaminbrist, medan den vänstra läget motsvarar den vänstra fasen, där andelen TDP minskar med ökande tiamin brist. Det faktum att de flesta blankål i fig. S4g hade mycket låga koncentrationer av lever T indikerade svår tiaminbrist i dessa prover och kan förklara den negativa förhållandet mellan antalet A. crassus i simma blåsan och andelen lever TDP (fig. 4k). I de europeiska blankålar, var SG positivt relaterade till levern SUMT (fig. 4 g) och lever / hjärna SUMT-förhållande (fig. S4i). Det fanns också ett positivt samband mellan hjärnan TK aktivitet och BCI (Fig. 4h). Dessa fynd tyder på en negativ effekt på tiaminbrist på utfodring och tillväxt, ett fenomen som har visats tidigare i anguillid ål i den laboratorium 219.220 . Giltigheten av variablerna SG och BCI visades genom deras nära positiva förhållande (fig. S4j). Levern SUMT (fig. S4K), lever / hjärna SUMT-förhållande (fig. S4L), och lever / hjärna TMP-förhållande (fig. S4M) alla minskade med ökande ålder. Dessa fynd tyder på att tiaminbrist ökar med åldern. Mekanismen för detta fenomen kan vara att äldre blankål har varit föremål för fler episoder av tiaminbrist, vilket kan ha resulterat i mer eller mindre permanent skada 123-126 . Det fanns dock ingen motsvarande negativt samband mellan vit muskel SUMT och ålder (fig. S4K). Detta konstaterande kan förklaras av det faktum att den vita muskeln SUMT intervallet var från 1,0 till 2,7 nmol / g, vilket är en låg nivå, kanske en tröskel för överlevnad. Den hematokrit har visat sig minska i samband med tiaminbrist i Europeisk ål 221 . Därför är de positiva relationer mellan hematokrit och TK aktivitet i levern (Fig. S4N) och hjärna (fig. S4o), såväl som den negativa förhållandet mellan hematokrit och hjärna TK latens (Fig. S4P), alla passar in i bilden av tiaminbrist i de europeiska blankålar. Eftersom både hematokrit och antalet A. crassus i simma blåsan (fig. 4k) var relaterad till tiaminbrist, analyserade vi om dessa två variabler var relaterade till varandra. där var emellertid inget sådant samband i denna undersökning, en iakttagelse som överensstämmer med de flesta befintlig litteratur 222-225 , dock med vissa undantag 226 . Det är därför troligt att variationen Page 34 34 i hematokrit och antalet A. crassus i denna undersökning var i själva verket kopplad till olika grad av tiaminbrist. Precis som i andra organismer, latensen av tiamin beroende enzymer i icke-tiamin-brist ål bör vara noll eller nära noll. Detta har bekräftats för njurarna hos icke-thiamine- bristfällig europeisk ål, där den genomsnittliga TK latensen visade sig vara högst 2-6% 221.227 . De Majoriteten av de europeiska silver ål i denna undersökning hade högre lever TK latenser, med ett maximum av 15% (fig. 4f), samt högre hjärn TK latenser, med ett maximum av 24% (Fig. S4P). Dessa observationer lägga till bevis på tiaminbrist i den europeiska silver ål. Eftersom lek kvinnliga blankålar i Sargassohavet inte var tillgängliga för analys 44 massan balans av SUMT i sådana individer modellerades för två scenarier, vilka är tillgängliga som xlsx fil i ytterligare information. Genom denna modell kan vi uppskatta graden av tiamin brist, liksom rimliga värden för icke-tiamin-brist blankålar. Modellen jämfört den tiamin status i början av övergången till Sargassohavet och strax före lek (Frisättning av ägg). Det var enkla och inte ta hänsyn till förlust av tiamin genom metabolism och / eller utsöndring. Inte heller det står för förlust av kroppsmassa på grund av energiomsättningen under migrering. Värden som anges i modellen (gula celler i xlsx fil) erhölls från vår egen analyser, såväl som från litteraturen. Modellen antas en hona som vägde 1 kg i början av migreringen. I detta skede gonad har börjat växa, men inga synliga ägg har utvecklats. Den genomsnittliga GTI i den europeiska blankålar var 1,4%, som användes i modellen. Den totala kroppsvikten (TBW) ändringsfaktorn antogs vara 1,30, baserat på utredning av Oliveira & Hable 65 . Det bör nämnas att viktökning orsakas främst av upptag av vatten, eftersom blankål inte äter under sin migration till Sargassohavet. GTI strax före lek antogs vara 50%, baserat på undersökningen genom Palstra et al . 66 . Detta innebär att gonad växer inte bara av vattenupptag, men också på bekostnad av den somatiska kroppen, vilket krymper. I modellen, var den somatiska kroppen uppdelad i en konstant somatisk kroppsdel (CSBP), som består av ben, skalle, ögon, hjärna, och skalor, som inte krymper under mognad och kroppen resten (BR), som består av hud, gälar, simblåsa, mage, tarm, hjärta, blod, njure, mjälte, och fett, som krymper genom omvandling till ägg. För enkelhetens skull har BR antas krympa jämnt. CSBP var antas utgöra 25% av den ursprungliga somatiska vikt, baserat på undersökningen genom Balk et al. 228 . Den genomsnittliga LSI i de europeiska blankål var 1,1%, som användes i modellen. Den vita muskel somatisk index (WMSI) och röd muskel somatisk index (RMSI) antogs vara 41% och 7%, respektive, baserat på undersökningen genom Egginton 229 . För att få information om könsmognad, var äggproduktion induceras av gonadotropin behandling av kvinnlig amerikansk blankålar fångas i Paskamansett River (N1) och St Lawrence River (O1) och fördes till laboratoriet. Vid mognad, deras ägg hade en genomsnittlig SUMT koncentration av 2,7 nmol / g (intervall 1,7-4,8, n = 13), som användes i ”Scenario 1 Genomsnittlig dag”. Samma SUMT koncentration antogs för gonad i början av migration. I Europeiska blankålar, dvs i början av migreringen medel lever SUMT koncentrationen 11 nmol / g (intervall 5,7-17, n = 38), medan den genomsnittliga lever SUMT-koncentrationen i den mogna gonadotropin-behandlade amerikanska blankål var 6,1 nmol / g (intervall 4,9-9,6, n = 12). båda dessa Page 35 35 värden användes i ”Scenario 1 Genomsnittlig dag”. I den europeiska blankål medelvärdet vita muskeln SUMT-koncentrationen var 1,8 nmol / g. Den genomsnittliga röda muskeln SUMT koncentration antogs vara 5 gånger högre, baserat på ett antal observationer i europeiska och amerikanska ål och annan fisk arter. Red muskler och lever hade liknande SUMT koncentrationer i aktivt simma fiskarter, såsom Atlanten tonfisk ( thynnus thynnus ) och Atlanten makrill ( Scomber scombrus ) 230 . Det fanns också betydande metabola likheter mellan röd muskler och lever i den amerikanska ål 231.232 , och den röda muskeln hade ca 5 gånger högre aktivitet av glukos-6-fosfat dehydrogenas, som katalyserar det hastighetsbegränsande reaktionen i hexosmonofosfatshunten, än den vit muskel i den europeiska ålen 233 . Den SUMT koncentrationen i BR antogs vara 0,3 gånger SUMT koncentrations i levern. Den initiala CSBP SUMT koncentration inställdes på 1 nmol / g. Balans mellan disponibla och den föreskrivna SUMT i ”Scenario 1 Genomsnittlig dag” var erhålles när SUMT koncentrationer i CSBP, vit muskel, och röd muskel reducerades till hälften från början av migration till strax före leken. För ”Scenario 2 Bästa dag”, en indikation på vad levern SUMT koncentration kan vara i en icke-tiamin-deficient europeiska blankål erhölls genom extrapolering till noll latens i Fig. 4f, som gav ett värde på 15,7 ± 1,9 nmol / g. Detta var mycket lik levern SUMT koncentrationen i den fulla gruppen av de amerikanska gula ålar, som var 16,2 ± 2,8 nmol / g. Hence, en initial lever SUMT koncentration av 16 nmol / g användes i ”Scenario 2 Bästa idag”. Den högsta vita muskeln SUMT-koncentrationen observerats i amerikanska blankål i 2005 var 15,9 nmol / g 234 (fig. 4i), och den initiala vita muskeln SUMT koncentrationen således satt till 16 nmol / g i ”Scenario 2 Bästa idag”. Den högsta vita muskeln SUMT koncentrationen i de amerikanska gulål i simning uthållighet experiment var 5,4 nmol / g. Det antogs att den vita muskeln koncentrationen kan minska till detta värde under migration och mognad med bibehållen simkunnighet. De Skillnaden mellan de genomsnittliga röda och vita muskel SUMT koncentrationer i aktivt simning fiskarter kan sträcka sig från en faktor två upp till en storleksordning högre 235 . En faktor av två valdes för ål i ”Scenario 2 Bästa dag” för att inte överskatta den röda muskeln SUMT koncentration. Detta val motiverades av de metaboliska likheter mellan röd muskel och lever beskrivits i samband med ”Scenario 1 Genomsnittlig dag” ovan, vilket indikerar att SUMT koncentrationen bör inte skiljer sig alltför mycket mellan den röda muskler och lever. Inga ägg SUMT koncentrationer i icke-tiamin-brist blankål fanns tillgängliga. Därför var litteraturen undersökas för sådana ägg SUMT koncentrationer i andra fiskarter med jämförbara ägg storlekar och larvutveckling (tabell S4). Dessa ägg SUMT koncentrationer, som kan komma från icke- tiamin-deficient exemplar, låg i intervallet 11-19 nmol / g (tabell S4). den SUMT koncentration i BR antogs vara 0,3 gånger SUMT koncentrationen i levern. De initial CSBP SUMT koncentration inställdes på 2 nmol / g. Balans mellan disponibla och den föreskrivna SUMT i ”Scenario 2 Bästa dag” erhölls när SUMT koncentrationen i omogna gonad och de mogna ägg sattes till 13 nmol / g och de SUMT koncentrationer i CSBP och lever minskades till hälften från början av migration till strax före leken. De två modellscenarier har flera viktiga implikationer. För det första blankål göra en massiva investeringar i deras reproduktion på bekostnad av den somatiska kroppen. För det andra, den vita muskel är den dominerande källan till tiamin för ägg, medan exempelvis levern bidrar med endast en mindre del. Samma fenomen har antytts också i atlantlax 236 . För det tredje, både vit muskler och ägg i icke-tiamin-brist individer bör ha betydligt högre SUMT koncentrationer än de har i genomsnitt blankål idag. SUMT koncentrationer av Page 36 36 16 nmol / g i levern och vit muskel och 13 nmol / g i äggen av icke-tiamin-deficient silver ål är verkligen rimligt. För det fjärde, jämförelse av tillgängliga SUMT i ”Scenario 1 Genomsnittlig dag” med behov SUMT i ”Scenario 2 Bästa dag” visade att ca 80% av den nödvändiga tiamin är saknas idag, och detta värde är troligen en underskattning, eftersom modellen inte redogöra för förlust av tiamin genom metabolism och / eller utsöndring. Sådan clearance av tiamin under migreringen till Sargassohavet förväntades vara signifikant genom Fitzsimons et al . 234 . Den allvarliga tiamin brist anges här kan också förklara varför leptocephali, som produceras i laboratorium eller i vattenbruk genom hormonbehandling av silver ålar t.ex. 237-240 , alla dör några dagar efter kläckning. Hittills är det har misstänker att problemet är att hitta lämpliga mat för leptocephali efter att de har konsumerade sin gulesäcken 218 och vissa framsteg har faktiskt gjorts i detta avseende 240 . Resultaten presenteras här, dock tyder på att tiamin behandling av blankål och leptocephali kan vara nödvändigt för framgångsrik produktion vattenbruk av ål på en regelbunden basis. Det är anmärkningsvärt att den maximala vita muskeln SUMT koncentration i fylld gruppen av Amerikanska gulål i simning uthållighet experiment var endast 5,4 nmol / g, medan maximal muskel TDP koncentrationen i glasål var 13,9 nmol / g (fig. S4C), och den maximala vit muskel SUMT-koncentrationen i blankål var 15,9 nmol / g (fig. 4i). Även i den gula ålar analyseras av Fitzsimons et al . 234 , den maximala vit muskel SUMT koncentration, 4,1 nmol / g, liknade den i fylld grupp av de amerikanska gulål. Som en förklaring, föreslår vi att musklerna mer laddad med tiamin i flyttlivsstadier (glasål, glasål, och blankål) än i de mer stillasittande livsstadier (gulål). Det har i själva verket visat sig att omvandlingen av gulål till blankål är associerad med förändrade egenskaper hos muskler, anpassa dem till en mer kontinuerlig simning aktivitet 241 . Nedsatt lekvandring grund av tiaminbrist har påvisats i rainbow öring 242 och coho lax ( O. kisutch ) 243 . Därför är det troligt att lekvandring försämras även i de europeiska och amerikanska blankålar, som migrerar en betydligt längre sträcka (1.000 6000 km). Denna hypotes stöds av det faktum att simma uthållighet minskades vid vit muskel SUMT koncentrationer som observerats i många vilda europeiska och amerikanska ålar idag (Fig. 4i, j). Det har också visat sig att angrepp av A. crassus har en negativ effekt på simning uthållighet 225 . Vår slutsats är dock att antalet denna parasit är relaterad till tiaminbrist, troligen som en sekundär effekt av immunsuppression, öppnas det ytterligare möjligheten att både parasiten angrepp och den negativa effekten på simning uthållighet är orsakas av tiaminbrist. Dessutom har ett antal undersökningar påpekade Betydelsen av en tillräcklig lipidhalt i muskeln för blankål övergång till deras lek skäl 244-247 . Det är därför särskilt intressant att innehållet i den europeiska gul muskel lipid ål har minskat i nära parallellt med rekryteringen av europeiska glasål i 21 europeiska floder sedan omkring 1980 247 . Belpaire et al . 247 visade att muskel lipidhalten kan i själva verket har minskat till en nivå som är otillräcklig för migration, gonad utveckling och lek. Det är väl känt att tiaminbrist orsakar en minskning av kropps lipid reserver t.ex. 74.248 . Till Såvitt vi vet den biokemiska mekanismen bakom detta relativt snabbt lipid utarmning är okänd. Följaktligen kan det fenomen orsakas av ökad metabolisk användning av lipiderna, minskade lipidsyntes, eller båda. Det kan hypotesen att en inhiberad hexos-monofosfat shunt 249 , på grund av låg TK-aktivitet, resulterar i mindre NADPH tillgängliga för syntes av fettsyror. En annan möjlighet är att en inhiberad citronsyracykeln stimulerar bildningen av acetyl-CoA från β-oxidation av fettsyror. Det har i själva verket visat sig nyligen att hela citronsyra Sidan 37 37 cykel, dvs inte bara KGDH, ändras av tiaminbrist 250.251 . Under de senaste åren, minskade muskel lipidinnehåll och / eller minskad tillståndet har observerats även i andra arter av fisk, såsom tånglake, sill, abborre ( Perca fluviatilis ), och skarpsill ( Sprattus sprattus ) 252-254 , däggdjur, såsom tätningslister 254 , och fåglar, såsom sillgrissla ( Uria aalge ), ladusvala ( Hirundo rustica ), och träd swallow ( Tachycineta bicolor ) 252.255.256 . Därför vi misstänker att även dessa observationer kan vara ett resultat av den utbredda episod tiaminbrist. Page 38 38 Salmonines (Salmoninae) Relationerna mellan aktivitet och latens av TK och KGDH analyserades i föräldra Atlantisk lax vid E1 i länet av Uppsala och I9 i länet av Blekinge (tabell S5a). De backen var alltid negativt, och i tre fall av fem, de var signifikant skild från noll. Hjärnan KGDH latenser var i intervallet 0-40% (Fig. 5b), och 21 av 30 prover hade en hjärna KGDH latens över 6%. Förekomsten av nio prover med en hjärna KGDH latens under 6% kan förklaras av det faktum att homeostas i hjärnan har prioritet över homeostas i andra organ 82 . Relationerna mellan aktivitet och latens av TK och KGDH analyserades även i atlantlax larver vid I9 (tabell S5a). Backarna var negativa i båda fallen med en tendens till att vara skild från noll. Ett antal könsskillnader observerades i föräldra atlantlax på E1 och I9 (Tabell S5b). Ju högre LSI i kvinnor än i män på I9 var troligen relaterat till ökad hepatisk aktivitet i honorna i samband med deras äggproduktion ( t.ex. vitellogenin produktion). Ju högre HSI, hematokrit och hjärna SUMT i män än hos honorna vid I9 kan tyda på högre tiamin status i hanar, eftersom de gör en mindre investering på tiamin i reproduktion än honorna. I detta sammanhang var det oväntat att hitta högre vit muskel SUMT koncentrationer i kvinnor än i hanar vid I9. Detta fenomen kan relateras till det faktum att kvinnor lagrar tiamin i sina muskler för överföring till äggen , t.ex. 236 . Högre lever TK-aktivitet i de män än hos honorna vid I9, samt högre lever KGDH aktivitet och lägre KGDH latens i män än hos honorna vid E1, kan tyda på en högre tiamin status i män än hos honorna på samma sätt som för HSI, hematokrit och hjärna SUMT på I9. Det är anmärkningsvärt att vid E1 den extrapolerade lever KGDH aktivitet 15,8 ± 5,6 nmol / min / mg vid fördröjningen noll i honorna var nästan identisk med den genomsnittliga lever KGDH aktivitet av 16,3 ± 2,1 nmol / min / mg i hanarna (Fig. S5i, Tabell S5b). Det var oväntat att finna högre lever TK-aktivitet och lägre lever TK latens i honorna än i hanar vid E1. Eventuellt, detta var ett resultat av olika historier av tiaminbrist (såsom diskuterats ovan för den gemensamma ejder) mellan könen, på grund av deras olika investeringar i reproduktion. Det positiva sambandet mellan vit muskel SUMT och totalvikt i föräldra Atlanten lax vid I9 (fig. S5k) indikerar att tiamin status påverkar tillväxt. Också på E1, honor med tiamin-brist-inducerad avkomma mortalitet (n = 129) hade lägre medeltotalvikten ( P = 0,0012) och lägre medel SCI ( P = 0,0068) än kvinnor utan tiamin-brist-inducerad avkommor mortalitet (n = 983), som analyserats med den parade Students t -test för åren 2007-2016 (ej visad). I detta sammanhang är det intressant att både lax och havsöring fångas av fiske vid Mörrums Kronolaxfiske (I9) har ökat i storlek sedan början av 1970-talet 257 . Eventuellt, större individer med högre tiamin status prestera bättre än mindre individer när det gäller migration och lek. Precis som i de europeiska ålarna fanns ett positivt samband mellan hematokrit och lever TK-aktivitet i föräldra atlantlax vid I9 (fig. S5n). Det fanns också en positiv förhållandet mellan hematokrit och hjärnan SUMT (fig. S5o). Dessutom erytrocyt hemoglobin negativt relaterad till levern TK-aktivitet (Fig. S5p) och hjärtat SUMT (Fig. S5q). Möjligen, ökad erytrocyt hemoglobin, på grund av tiaminbrist, är ett sätt för en individ för att kompensera för förlusten av erytrocyter observerades som minskad hematokrit. Det kan Page 39 39 också vara så att minskad KGDH aktivitet i citronsyracykeln resulterar i minskad produktion av reducerande ekvivalenter för andningskedjan, och att detta fenomen uppfattas av kroppen som syreunderskottet, som miscompensated för genom produktion av erytrocyter med mer hemoglobin. Tiaminbrist var uppenbar även i lax larver, både i Östersjön lager (E1, I9) och i Atlanten lager (K1). Lever TK-aktivitet var lägre i dessa grupper jämfört med larver från tiamin-injicerade honorna som tidigare analyserats av Amcoff et al . 70 (Fig. S5R). Det fanns också ett negativt samband mellan lever TK-aktivitet och latens (Fig. S5-enheter). Dessutom lever TK latenser av 23-44% enbart var tecken på allvarlig subletal tiamin brist. Lever KGDH latenser av 2-21% observerades också (ej visad). extrapolering till fördröjningen noll i Fig. S5-enheter gav en aktivitet av 4,0 ± 1,2 nmol / min / lever, jämförbar med den hos larver från tiamin-injicerade honorna (fig. S5R). Progressionen av tiamin bristsymtom börjar med molekylära förändringar vid den subcellulär nivå, såsom minskningar i tiamin-beroende enzymaktiviteter och förändringar i tiamin metabolism. Denna typ av förändringar följs av subcellulär och cellulär ackumulering av toxiska metaboliter, t ex laktat. Detta i sin tur resulterar i skador på cell, vävnad, och organnivåer, t ex nekros och blödning. I detta skede, makroskopiska symptom kan börja utveckla, såsom försämrad tillväxt, förändrad beteende, minne och inlärningsstörningar, infektionssjukdomar på grund av immunsuppression, och, slutligen, för tidig död. Kunskapen om denna utveckling understryker vikten av observation av de tidiga, subletala symptom av tiaminbrist, vilka uppträder vid väsentligt högre tiamin koncentrationer än de associerad med direkt dödlighet. Inte förrän nyligen har dock den mest känsliga (subletala) tiaminbrist biomarkörer undersökts hos vilda djur. Den tidigare fokus har varit huvudsakligen på mortalitet. Tidig dödlighet syndrom (EMS), M74 (från det svenska ordet ”miljöfaktor” (miljö faktor) och år 1974), simma upp syndrom (SUS) och Cayuga syndrom (från Cayuga Lake, NY, USA) är gamla termer myntade under de senaste decennierna för att beteckna tidigt livsfas dödlighet i salmonine avkomma i området Stora sjöarna (Nordamerika) och Östersjöområdet. I mitten av 1990-talet, John D. Fitzsimons upptäckte att vanlig orsak till dödligheten var tiaminbrist 258 och sedan är det allmänt accepterat att alla fyra termer beskriva samma fenomen. Flera uppföljningsundersökningar i Nordamerika och Östersjöområdet har bekräftat Fitzsimons' första resultat 259-261 . Mycket av fokus har legat på fastställandet av tröskel SUMT nivåer för dödlighet hos avkomman. Betyda initiala ägg koncentrationer av 0,25-3,9 nmol / g i grupper om salmonines har observerats orsaka avkomma dödlighet i 8-100% av honorna 262-267 . De högsta genomsnittliga initial ägg SUMT koncentration där en del av avkomman dog av tiamin brist, var 3,9 nmol / g. Denna koncentration observerades i insjööring ägg och resulterade i avkomma dödlighet hos 8% av honorna 265 . I fig. 5h, är 3,9 nmol / g som indikeras av en streckad linje som tröskelnivån för dödlighet. Även andra författare har föreslagit en SUMT koncentration av ca 4 nmol / g i salmonine ägg som ett tröskelvärde för tiamin-brist-inducerad mortalitet 268-271 . Till fullo förstå problemet med tiaminbrist är dock alltför snävt fokus på dödligheten. Tiaminbrist är väl känd för att inducera en mångfald av negativa subletala effekter vid SUMT koncentrationer är mycket högre än de som är associerade med direkt dödlighet ( dvs ägg SUMT koncentrationer under ca 4 nmol / g). I salmonines har senaste arbete föreslagit ett antal Page 40 40 subletala effekterna av tiaminbrist, såsom försämrad tillväxt 272 , minskad simning uthållighet 242.243.273 , reducerad vison och utfodring 272.274 , och immunosuppression 62.275 . Följaktligen, användningen av ”friska” som motsatsen till ”döda” är vilseledande och bör överges. (Olyckligtvis har användningen av denna otillräckliga par av motstånd råder, t ex på många atlantlax kompensations avel i Sverige med uppgift att stödja den lax lager i Östersjön och Atlanten.) Genom att vrida fokus även subletala effekter, dödligheten (EMS, M74, SUS, och Cayuga syndrom) visas snarare som spetsen på ett isberg. Det är därför av yttersta vikt för att bestämma SUMT tröskeln för subletal tiaminbrist i salmonine ägg, som vi föresatt sig att göra här, både genom mätningar i salmonines och genom återbesök existerande litteratur inom detta vetenskapliga område. Tabell S5c innehåller en sammanställning av ägg SUMT koncentrationer hos vilda salmonines från norra halvklotet, och Tabell S5D innehåller en motsvarande sammanställning för salmonines vattenbruk. Dessa tabulerade ägg SUMT koncentrationer varierar från 4,1 till 66 nmol / g. Därför måste den verkliga tröskeln för subletal tiaminbrist ligga någonstans inom detta intervall. Även i vilda fåglar, har stor variation i äggula T koncentrationer observerats. I vår tidigare undersökning av europeiska fåglar 1 , området av äggula T-koncentrationer var 0,026 till 30 nmol / g i den ejder och 10-43 nmol / g i gråtrut. Det är högst osannolikt att ett ägg SUMT max / min-förhållande av mer än en storleksordning, som i den ejder eller i salmonines (0,25-66 nmol / g), skulle återspegla endast den naturliga variationen förväntas i en ren ekosystem. I båda fågel och fiskrom, är ungefär hälften av innehållet äggula, som innehåller det mesta av tiamin, medan den vita innehåller bara lite tiamin 19,20 . Rapporterade T koncentrationer i fiskrom hänvisar till hela ägg, medan rapporterade T koncentrationer i fågelägg hänvisar till äggulan. Detta bör tas hänsyn till när man jämför T koncentrationer mellan fågel och fiskrom. Det rapporterade T koncentration i en fisk ägg är ungefär hälften av den som rapporterats i en fågel ägg med samma äggula T koncentration. Tidigare undersökningar av salmonines har visat ett starkt samband mellan SUMT koncentrationer i nyligen befruktade ägg, synat ägg och larver post kläcks 208.276 . Detta fenomen bekräftades i denna undersökning (nyligen befruktade ägg vs. synat ägg, r = 0,92, P = 0,00019, n = 10; nyligen befruktade ägg vs. larver 166-175 d ° C efter kläckning, r = 0,96, P <0,0001, n = 10; synat ägg vs. larver 166-175 d ° C efter kläckning, r = 0,95, P <0,0001, n = 10; inte visad). Det har också observerats tidigare att nyligen befruktade ägg med en högre SUMT koncentration förlora tiamin i högre takt under sin utveckling än nyligen befruktade ägg med en lägre SUMT koncentration 208,276-279 . Uppenbarligen finns det mekanismer för bevarande av tiamin när initiala ägg SUMT koncentrationerna är låga. I denna undersökning, ägg SUMT koncentrationer i den atlantlax vid I9 var mycket låg (medelvärde = 5,2 nmol / g) och minskade endast litet under utveckling. Fenomenet att somatiska vävnader har en övre gräns för hur mycket tiamin de kan hålla, såsom beskrivs i Metoder, är särskilt slående i djurexperiment med tiamin doser som kan vara storleksordningar högre än fysiologiska koncentrationer 280,281 . i Atlantic lax, experimentellt exponerats för olika doser av T i maten, Fynn-Aikins et al . 282 visade mättnad av SUMT i levern, muskler, hjärta och njurar. För salmonine ägg, Page 41 41 Men det verkar inte finnas någon uppenbar övre gräns för hur mycket tiamin de kan hålla (Tabellerna S5c, d), och det visas att de innehåller ibland mer tiamin än vad som är nödvändigt för produktion av helt icke-tiamin-brist avkomma. Till exempel kost tiamin kraven i flera arter av domestice eller försöksdjur är avsevärt lägre än de högsta tiamin koncentrationer observerade i salmonine ägg (tabellerna S5c, d). Dessutom, en stark linjärt samband ( P = 0,00044, R ^ = 0,80) mellan T-koncentrationer i dieten och den äggula har visats i tamhöns, åtminstone i kosten T intervallet 4-20 nmol / g foder 283 . En konsekvens av denna skillnad mellan somatiska vävnader och ägg är att tröskeln för subletal tiaminbrist lättare bestämmas i somatiska vävnader än i ägg. I somatiska vävnader, är det möjligt att mäta aktiviteten och latens av tiamin-beroende enzymer, såsom samt tiamin-brist-inducerade toxiska metaboliter, av vilka ingen är producerade i äggen. Det finns också information i graden av fosforylering av tiamin i somatiska vävnader, medan äggen innehåller mestadels T. För att bestämma tröskeln för subletal tiamin brist på salmonine ägg, var det nödvändigt att studera utvecklingen av larver som härrör från ägg med olika T-koncentrationer. Fig. 5h visar original och litteraturuppgifter på ägg SUMT koncentrationer i salmonines från Norra halvklotet, inklusive Stilla havet, de stora sjöarna i Nordamerika, östra Atlanten och Östersjön. De litteraturdata i fig. 5h är ett urval från tabellerna S5c, d. Fyra tröskelnivåer för tiamin-brist-inducerade hälsoeffekter anges med horisontella rader: • Linje (A) vid 3,9 nmol / g anger tröskeln för dödlighet i larver, såsom beskrivits ovan. • Linje (B) vid 8,3 nmol / g anger tröskelvärdet för 20% reducerad specifik tillväxthastighet (SGR) i larver av insjööring 272 . • Linje (C) vid 12 nmol / g indikerar en tröskel för lever TK latens i föräldra atlantlax honor. - Ett negativt samband mellan ägget SUMT och levern TK latensen hittades i 25 Atlantlax honor i två svenska floder, E1 och I9 (Fig. 5e). detta förhållande visar att ägg tiamin status är direkt relaterad till tiamin status av den kvinnliga. Extrapolering till noll latens gav ett ägg SUMT koncentration av 11,7 ± 2,3 nmol / g. Noll latens betyder inte nödvändigtvis dock att motsvarande ägget SUMT koncentrationen är tillräckligt för att producera helt icke-tiamin-deficient avkomma. För Exempelvis kan lever TK latens inte vara den mest känsliga av alla tiaminbrist biomarkörer, eller levern TK-aktivitet kan minskas permanent, på grund av tidigare episoder av tiaminbrist. En tendens till en sådan permanent minskning framgår av Fig. 5e om E1 och I9 atlantlax analyseras separat. Ju mer tiamin-brist E1 prover skulle ge en ännu lägre extrapolerad ägg SUMT koncentration om analyseras ensam. Därmed bör ett ägg SUMT koncentration av 12 nmol / g anses som ett minimum tröskeln för lever TK latency i föräldra kvinnliga. • Linje (D) vid 17-19 nmol / g indikerar en möjlig tröskelområdet för subletal tiamin brist. - Enligt den exponentiellt förhållande presenteras av Fitzsimons et al . 272 en minskning 2% i SGR av larverna i insjööring sker vid ett ägg SUMT koncentration av 17 nmol / g. Under antagande att en minskning av SGR 2% ligger inom felmarginalen, kan 17 nmol / g vara en tröskeln för minskad tillväxt av larverna. Page 42 42 -. Tröskel T koncentrationen i vitt muskel hos atlantlax i fig 5g var 17- 19 nmol / g. Enligt sambandet i Fig. 5f, denna vita muskel T koncentrationsintervall motsvarar ett ägg T koncentrationsområdet av 15-20 nmol / g. Därför ett ägg SUMT koncentration av ca 18 nmol / g kan vara en tröskel för subletal tiaminbrist. - I vår tamhöns experiment en genomsnittlig lever TK latens på 40% motsvarar en tyda på lever SUMT koncentration av 5 nmol / g (n = 15, ej visad), medan levern SUMT tröskeln för noll lever TK latens var 18 nmol / g (n = 7, visas ej). Dessa SUMT värden skiljer sig med en faktor av 3,6. Den genomsnittliga lever TK latens i lax larver på I9 var också 40% (intervall 35-44%, n = 10, Fig. S5-enheter), och de kom från ägg med ett medelvärde SUMT koncentration av 5,1 nmol / g (intervall 3,4-7,3 nmol / g, n = 14, fig. 5e, f). Om samma faktor 3,6, som i den inhemska kycklinglever, appliceras på Atlanten lax ägg på I9, den resulterande tröskel för lever TK latens i larverna blir ca 18 nmol / g, som kan vara en tröskel för subletal tiaminbrist. - Stöd för 17-19 nmol / g som en möjlig tröskelområde kommer också från förment icke- tiamin-deficient vattenbruk salmonines (tabell S5D), som hade ägg SUMT koncentrationer i området från 18 till 62 nmol / g. Såsom beskrivits ovan, en SUMT koncentration av 18 nmol / g i salmonine ägg motsvarar ungefär 36 nmol / g i gråtrut äggula, vilket verkar vara tillräckligt för produktion av friska avkommor 1 . Kanske finns det biokemiska likheter mellan olika klasser av djur i tiamin efterfrågan på den växande embryo. Dessutom undersökningen genom Fitzsimons et al . 272 indikerade att ett ägg SUMT koncentration av 19 nmol / g i insjööring är ingen överskattning av tröskeln för subletal tiaminbrist, eftersom denna koncentration var associerad med en 6% reduktion i födosök hastigheten i larver. Acceptera en SUMT koncentration av 17-19 nmol / g som tröskelnivå för subletal tiamin brist på färska salmonine ägg leder till ett nytt perspektiv, där en mängd subletala effekter är att vänta under denna nivå, förutom direkt dödlighet. Några av dessa subletal effekter som beskrivs ovan, men mer är att vänta, eftersom vi har använt endast en begränsad antalet biomarkörer. Om det finns andra, mer känsliga biomarkörer än de uppmätta här, även tröskeln 17-19 nmol / g kan vara en underskattning. Till exempel, den tiamin-beroende enzym pyruvatdehydrogenas har indikerats som mer känsliga för tiaminbrist än TK 284 . Fig. 5h och tabell S5c visar att det finns en hög sannolikhet för subletala effekterna av tiamin brist på många salmonines på norra halvklotet. Frånvaron av synliga mortalitet bland salmonine avkomma inte bör ses som ett bevis på full hälsa. Det har i själva verket varit demonstreras i insjööring larver som subletala effekterna av tiaminbrist, såsom minskad SGR och reducerad födosök hastighet, inträffade i en mycket större andel av befolkningen än direkt tiamin-brist-inducerad dödlighet gjorde 272 . Tiaminbrist kan också resultera i försämrad hälsa i senare skeden i livet än larverna. Det är väl känt att tiaminbrist kan orsaka lång varaktiga subletala effekter. Hence, både tidigare och nuvarande episoder av tiaminbrist kan bidra till försämrad hälsa på ett visst stadiet. I detta sammanhang är det intressant att hastigheten vid som lax avkomma avkastning som vuxna för lek, har minskat i många områden i Norra halvklotet under de senaste två decennierna 285-289 . Vi misstänker att tiaminbrist att vara viktig orsak till den negativa utvecklingen. Denna förklaring har faktiskt redan föreslagits för atlantlax i svenska älvar 290 . Ytterligare bevis ges av Friedland et al . 288 , Page 43 43 som observerade att den europeiska atlantlax rekryteringen tycks styras av faktorer som påverka tillväxten av efter smolt under sin första sommar på sjön. Fig. S5t, u, med data från nio floder i Östersjöområdet, visar att tiamin brist på atlantlax inträffar episod i både tid och rum. Den genomsnittliga kurvan är presenteras separat i Fig. S5t för tydlighets skull. Det bör dock noteras, att den genomsnittliga kurvan inte står för mycket av den variation som visas i fig. S5u. Den genomsnittliga kurvan beror också på de olika mätperioderna av floderna. Det kan vara särskilt noteras att i Fig. S5u att Skillnaderna är stora, både mellan floderna ett visst år, och mellan år för en viss flod. Kanske denna episodiska mönstret är mer påtaglig mellan åren än mellan floder (fig. S5u). Med tanke på ovanstående diskussion om subletala effekterna av tiaminbrist, observation av nollfrekvensen hos honor med tiamin-brist-inducerad mortalitet hos avkomman i vissa av floderna några av åren betyder inte att avkomman var fri från subletala effekter. Motsvarande övervakningsdata från Nordamerika är inte tillgängliga, men det är mest troligt att den tiaminbrist inträffar episod där också. Detta är i själva verket, som anges av tabell S5c, där många ägg SUMT koncentrationer skiljer sig i hög grad mellan provtagningstillfällen på vissa platser. Dessutom, 77% av den Chinook lax ( Oncorhynchus tshawytscha ) honor från Yukon Flod i Alaska, USA, producerade ägg med en medel SUMT koncentration av <8,0 nmol / g i 2012 291 . Slutligen bör man komma ihåg att människans hantering av salmonine populationer skymmer den fulla effekten av tiaminbrist. Till exempel var drivgarn förbjudna i Östersjön 2008 292 , och tiamin bad av salmonine ägg och larver i vattenbruk är vanligt i den stora Lakes (USA och Kanada) 209 och har utförts i viss utsträckning, utan bokföring, även i Östersjöområdet. Båda åtgärderna kommer sannolikt att påverka salmonine lager. Page 44 44 Sill ( Clupea harengus ) Eftersom de analyserade sill hade migrerat till sina lekområden i rätt tid av år och var starka nog att fånga jiggen av kastspön, utgjorde de förmodligen en icke- slumpmässigt urval av Östersjön sill befolkningen. I motsats till de flesta andra fält material som ingår i vår undersökning, dessa sill var huvudsakligen icke-tiamin-brist. Ändå, trots att lekområden vid I8 i Blekinge län är traditionellt kända för sitt överflöd av lekande sill, var relativt intensivt fiske nödvändig för att erhålla det undersökta materialet. I genomsnitt ca två timmars aktiv fiske var nödvändiga för att fånga varje sill. Detta kan tyda att överflödet av lekande sill kan vara lägre än vad som tidigare, eller vara en följd av det faktum att sillen inte äta (fångar jiggen) under lek 293-295 . De tiaminbrist biomarkörer nivåer för varje kön presenteras i tabell S6. köns~~POS=TRUNC skillnader~~POS=HEADCOMP erhölls för LSI, lever SUMT, lever SUMT somatisk index (SI), och lever / hjärna SUMT förhållande. Dessa skillnader alla hänför sig till levern och är relaterade till varandra. Ju högre LSI i honorna (1,7 ± 0,3%) än i de män (0,6 ± 0,0%) var mest sannolikt relaterade till ökad hepatisk aktivitet i honorna i samband med deras äggproduktion ( t.ex. vitellogenin produktion). Det är troligt att lever SUMT koncentrationen dämpas i levern hos honorna och därmed lägre än i hanarna. I detta sammanhang var intressant att analysera levern SUMT SI, som visade att honorna, i själva verket hade mer lever SUMT i förhållande till deras somatiska vikt än hanarna. De högre lever / hjärna SUMT förhållandet i män än hos honorna, förklarades av kön skillnaden i lever SUMT kombinerat med någon könsskillnad i hjärnan SUMT. Slutsatsen är att det inte fanns ingen uppenbar könsskillnad i tiamin status. SCI och GSI för båda könen (Tabell S6) kommit överens med litteraturdata på sill redo att leka 296 . För lever och hjärna SUMT koncentrationer inga litteraturdata på icke-tiamin-brist sill var tillgängliga. Jämfört med andra fiskar i denna undersökning, dock i genomsnitt lever SUMT koncentrationer av 13,7 ± 2,8 nmol / g i honorna och 21,1 ± 4,0 nmol / g i hanarna var relativt hög och kan mycket väl vara representativa för icke-tiamin-brist individer. Den genomsnittliga hjärnan SUMT koncentration av 27,8 ± 1,2 nmol / g (poolade könen, n = 11, visas ej) var anmärkningsvärt hög och resulterade i en lever / hjärna SUMT förhållande under ett, vilket i många andra arter skulle indikera tiaminbrist. För dessa sill, dock andra tiaminbrist biomarkörer indikerade en relativt hög tiamin status, så det låga SUMT förhållandet lever / hjärna i denna art kan betraktas som exceptionellt. Medelvärdet vita muskeln SUMT koncentration av 6,3 ± 0,6 nmol / g (Poolade könen, n = 20, visas ej) var väsentligt högre än för andra sill i Östersjön Hav. Till exempel Sylvander & Bignert 79 rapporterade genomsnittliga muskel SUMT koncentrationer av 2.59- 3,61 nmol / g i material från 1995-2011. I I8 material, det fanns inga relationer mellan proportionen TDP och T-koncentrationen, varken i levern (fig. S6a) och inte heller i hjärnan (Fig. S6b). Det var verkligen ett negativt samband mellan levern TK aktivitet och latens (Fig. S6c), men de latenser var högst 6%. I hjärnan fanns inget samband mellan TK-aktivitet och latens (Fig. S6d), och inte heller i levern (fig. S6e), och inte heller i hjärnan (Fig. S6F), fanns någon relation mellan KGDH aktivitet och latens. Mean TK latenser i levern och hjärna och betyda KGDH latens i levern var alla lägre än 2% (Tabell S6), medan den betyda KGDH latens i hjärnan var 6,6 ± 4,3% (poolade könen, n = 9, ej visad). Detta högre värde berodde främst på tre exemplar med latenser av 12-15%, vilket inte har någon tydlig tolkning. Det övergripande mönstret var en hög tiamin status för sill, vilket bevisar att icke-thiamine- Page 45 45 bristfälliga individer kan fortfarande finnas i området, även om de kanske inte är representativ för hela befolkningen. Page 46 46 ytterligare Tack Vi tackar J. Källström (Blekinge län, Sverige) för outtröttlig hjälp, liksom all annan personal på i Johannishus Manor, för deras snabba logistiskt stöd under flera provtagningskampanjer. Vi också tacka ornitologen L. Carlsson (Blekinge län) för värdefull hjälp i många olika sätt. A. Granhed (Scanfjord Mollösund AB, Mollösund, Sverige) försedd blåmusslor från den svenska västkusten. När du arbetar på Island fick vi mycket uppskattat hjälp och logistik stöd från H. Guðmundsson (Flatey), G. Þ. Hallgrimsson (University of Iceland), liksom H. Helgason, E. Palsdottir, S. Valdimarsson och annan personal vid Reykjanes Environmental Research Institute i Sandgerði. Vi har visat stor gästfrihet av AV Ásgeirsson på Álfheimar pensionat i Bakkagerði, Borgarfjörður Eystri. Värdefull hjälp var också av Magnús Þorsteinsson på Höfn i Hafnarhólmi, Borgarfjörður Eystri. Vi erkänner tack all teknisk och praktiskt stöd från personalen vid fiskeriforskningsinstitutet Station i Älvkarleby (Dalälven, Sverige), på Mörrums Krono (Mörrumsån, Sverige), och Statkrafts lax vattenbruksanläggning i Laholm (Lagan, Sverige). vid Mörrums Kronolaxfiske, vi särskilt erkänner C. Elg, P. Karlsson, H. Persson, H. Olsson, U. Sill, O. Söderdahl, och A. Sörensson för deras engagerade stöd i allt arbete med lax och hav Forell. Vi vill också att fira intresset och kräsna initiativ av P. Assarsson, tidigare chef för Mörrums Kronolaxfiske, vars ytterligare deltagande i detta Projektet förhindrades av hans tidiga död i december 2011. S. Palm (svenska universitet Lantbruksuniversitet, SLU) utförde genetisk analys av den vuxna lax från floden Mörrumsån. Tack vare honom kunde vi utesluta vissa hybrider mellan lax och havsöring från vårt material. W. Dekker, A. Fjälling, och H. Wickström (SLU), samt J. Christiansson (Karlstads universitet, Sverige), under förutsättning att värdefull hjälp i arbetet med ål. M. Rinaldo och hennes familj vänligt tillhandahålls rådata från 100 år undersökning av ejder bon i Lygne Skärgård (Sverige). R. Hansson översatta artiklar skrivna på ryska och förutsatt värdefulla synpunkter på manuskriptet. M. Sapounidou är känd för givande diskussioner. Tack också för att J.-O. Persson, medlem i det statistiska forskargrupp vid institutionen för Matematik vid Stockholms universitet (Sverige) för konstruktiva statistisk rådgivning. Vårt arbete var möjliggjorts genom tillgång till kärnanläggningar vid Institutionen för miljövetenskap och Analytical Chemistry (ACES) vid Stockholms universitet. M. Hanson (ACES) vänligen hjälpt oss den tiamin analyser. Slutligen vill vi tacka M. Breitholtz (ACES), JW DePierre (Stockholm University), JD Fitzsimons (Department of Fisheries och Oceans, Burlington, ON, Kanada), R. Holt (Oregon State University, Corvallis, OR, USA), CE Kraft (Cornell University, Ithaca, NY, USA), Kjell Larsson (Linnéuniversitetet, Växjö, Sverige), SV Marcquenski (Wisconsin Department of Natural Resources, Madison, WI, USA), och DE Tillitt (US Geological Survey, Columbia, MO, USA) för deras stora intresse för vårt arbete och deras kunnig support och råd. All användning av handel, produkt eller fasta namn i denna artikel är i beskrivande syfte endast och innebär inte godkännande av den amerikanska regeringen. Page 47 47 Figur S1. Stationer där prover samlades in. Svart: blåmussla ( Mytilus sp .). Grön: ejder ( Somateria mollissima ). Pink: Lax ( Salmo salar ). Orange: klorofyll a . ( A ) South-western Iceland (A). ( B ) Norra Island (B). ( C ) nordöstra Island (C). ( D ) Östra Island (D). ( E ) Uppsala län, Sverige (E). ( F ) Län från Stockholm, Sverige (F). ( G ) Län av Södermanland (G). Kartorna skapades med GIMP 2.8.16 ( http://www.gimp.org/downloads/ ). en b c d e f g Page 48 48 Figur S1 (fortsättning). Stationer där prover samlades in. Svart: blåmussla ( Mytilus sp .). Grön: ejder ( Somateria mollissima ). Gray: europeisk ål ( Anguilla anguilla ) eller American ål ( A. rostrata ). Pink: Lax ( Salmo salar ). Brown: havsöring ( S. trutta ). Vit: sill ( Clupea harengus ). ( H ) Län av Östergötland (H). ( I ) Län av Blekinge (I). ( J ) Län av Skåne (J). ( K ) Län av Halland (K). ( L ) Gloucestershire, UK (L). ( M ) Maryland, USA (M). ( N ) Massachusetts, USA (N). ( O ) Quebec, Canada (O). Kartorna skapades med GIMP 2.8.16 ( http://www.gimp.org/downloads/ ). h jag j k l m n o Page 49 49 en b c d e f g h Figur S2. Blåmussla ( Mytilus sp .). ( A ) Koncentration och proportion mjuk kropps T, TDP, och TMP i isländska prover med låg SUMT. ( B ) Digestive körtel TK-aktivitet och latens i provstycken vid G1 i Södermanland experimentellt utsattes för olika tider av hypoxi och hypertermi. ( C ) Digestive körtel TK-aktivitet och mjuk kropp (förutom matsmältningskörtel) SUMT i Östersjön. ( D ) Digestive körtel TK latens och SUMT i experimentell vattenbruk prover från den svenska västkusten. ( E - g ) Digestive körtel TK-aktivitet och latens i Icelandic prover. ( E ) A4 i sydvästra Island. ( F ) B1 i norra Island. ( G ) C2 i nordöstra Island. ( H ) Digestive körtel TK-aktivitet på Island (blå) och Östersjön (röd). ANOVA- typ regressionsmodell. ● Bars: aritmetiska medelvärden. Whiskers: 95% CI. C: kontroll. OLS: vanliga minsta kvadratregression. GM: geometriska medelvärdet regression. T 0,4% TDP 90,5% TMP 9,1% 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 Island 0,91 <SUMT <1,07 n = 24 S oft b od y c på c sv tration (nm ol / gw w ) P <0,0001 R ^ = 0,55 G1 n = 31 0 2 4 6 8 10 12 14 16 -2 2 6 10 14 18 22 26 30 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Matsmältningskörtel TK latens (%) Kontrollera 2 dagar 4-5 dagar P = 0,023 R ^ = 0,28 Östersjön (F, G, I) n = 18 0 2 4 6 8 10 12 0 0,5 1 1,5 2 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Mjuka kropps SUMT (nmol / g ww) vattenbruk n = 11 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 0 0,5 1 1,5 2 2,5 Dige s tiv e glan d T K sent nc y (%) Matsmältningskörtel SUMT (nmol / g ww) y = -27.4ln (x) + 21,1 R ^ = 0,66 P = 0,0097 R ^ = 0,17 A4 W25 n = 38 0 2 4 6 8 10 12 14 16 -2 2 6 10 14 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Matsmältningskörtel TK latens (%) OLS GM P = 0,65 R ^ = 0,0073 B1 w42 n = 30 0 2 4 6 8 10 12 14 16 -2 2 6 10 14 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Matsmältningskörtel TK latens (%) P = 0,10 R ^ = 0,093 C2 W41 n = 30 0 2 4 6 8 10 12 14 16 -2 2 6 10 14 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Matsmältningskörtel TK latens (%) C ** ** *** *** 0 2 4 6 8 10 12 A4 W25 n = 38 G1 Sommar n = 36 G1 Höst n = 36 B1 w42 n = 30 C2 W41 n = 30 Dige s tiv e glan d T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Page 50 50 jag j k l m n o p q Figur S2 (fortsättning). Blåmussla ( Mytilus sp .). ( I , j ) Torr kroppsvikt med exemplar av olika längder. Streckade linjer: 95% CI. ( I ) Utanför den reproduktiva perioden på G1 2011-2012 (röd / svart, denna undersökning) och Vrångskär i Södermanlands län 1972-1973 (grön, anpassad från Kautsky 7 ). ( J ) mars-juli kl G1 2011-2012 (röd / svart, denna undersökning) och väster om Hangö halvön, Finland, 1992 (grön, anpassad från Öst & Kilpi 8 ). ( K ) Förhållande mellan torr kropp vikt och våtvikten baserade BCI i två längdgrupper från G1. Varje markering representerar aritmetiska medelvärdet på ett provtagningstillfälle. ( L ) BCI i Östersjöområdet under hösten 2011. ANOVA. ( M ) Mjuk kropp SUMT (röd) och BCI (orange) vid G1 i Södermanland. ( N , o ) BCI och mjuk kropp SUMT på I5 i länet av Blekinge 2011. ( n ) Vecka 22. ( o ) Vecka 43. ( p , q ) BCI och mjuk kropp SUMT vid G1 2011. ( p ) Vecka 42. ( q ) Vecka 51. ● Bars: aritmetiska medelvärden. Whiskers: 95% CI. G1 n = 726 0,00 0,02 0,04 0,06 0,08 0,10 0,12 0,14 0,16 0,18 15 20 25 30 35 40 D ry kropp w åtta (g per ind idual) Skallängd (mm) G1 2011-12 G1 2011-12 G: Vrå. 1972-1973 G1 n = 456 0,00 0,02 0,04 0,06 0,08 0,10 0,12 0,14 0,16 0,18 15 20 25 30 35 40 D ry kropp w åtta (g per ind idual) Skallängd (mm) G1 2011-12 G1 2011-12 Hanko W 1992 P <0,0001 R ^ = 0,78 P <0,0001 R ^ = 0,71 0 0,01 0,02 0,03 0,04 0,05 0,06 0,07 0,08 0,09 0 0,1 0,2 0,3 Torr bo dy w eigh t (gp er ind iv IDU al) BCI (g / cm) G1 21 mm n = 247 G1 29 mm n = 183 en b b 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 F4-8 W41 n = 162 G1 w42 n = 72 I1-7 w43 n = 219 B Cl (g / c m ³) r = 0,35 P = 0,20 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 0 10 20 30 40 50 B Cl (g / c m ³) Så ft b od y Su m T (nm ol / gw w ) Week 2011 SUMT istäcket BCI P = 0,00031 R ^ = 0,74 I5 W22 n = 12 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 0,4 0 0,5 1 1,5 2 B Cl (g / c m ³ w w ) Mjuka kropps SUMT (nmol / g ww) P = 0,31 R ^ = 0,050 I5 w43 n = 23 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 0,4 0 0,5 1 1,5 2 B Cl (g / c m ³ w w ) Mjuka kropps SUMT (nmol / g ww) P = 0,31 R ^ = 0,055 G1 w42 n = 21 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 0,4 0 0,5 1 1,5 2 B Cl (g / c m ³ w w ) Mjuka kropps SUMT (nmol / g ww) P = 0,0041 R ^ = 0,41 G1 W51 n = 18 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 0,4 0 0,5 1 1,5 2 B Cl (g / c m ³ w w ) Mjuka kropps SUMT (nmol / g ww) Page 51 51 en b c d e f g h jag Figur S3. Ejder ( Somateria mollissima ) och tamhöns ( Gallus gallus ). ( A , b ) Tamhöns tiamin ”komplett” grupp (grön, 17,5 nmol T per g torrt foder) och tiamin ”Deficient” -grupp (orange, 1,2 nmol T per g torrt foder), ejder honor vid D3 i östra Island (blå) och I10-14 i Blekinge län (röd). Students t -test. ( A ) Lever TMP. ( b ) Andel lever TDP. ( c ) Tama kyckling respons i proportion lever TDP till olika doser av T i den torra foder. ( D , e ) Andel TDP och T-koncentrationen i lever och hjärna av inhemsk kyckling ges olika doser av T i det torra fodret. ( D ) Lever. ( E ) Brain. ( F - i ) Ejder honor vid C1 och D3 i nordöstra och östra Island (blå) och vid I10-14 i län Blekinge (röd). ( F ) Andel lever TDP och lever T koncentration. ( G ) Andel hjärnan TDP och hjärna T-koncentration. ( H ) Lever TK-aktivitet och latens. ( I ) Lever KGDH aktivitet och latens. ● Bars: aritmetiska medel. Whiskers: 95% CI. Gruppjämförelser anges med klamrar. *** ns 0 2 4 6 8 10 12 D. kyckling komplett n = 14 D. kyckling bristfällig n = 15 C. eider D3 n = 10 C. eider I10-14 n = 23 Liv er T MP (nm ol / gw w ) *** ns 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 D. kyckling komplett n = 14 D. kyckling bristfällig n = 15 C. eider D3 n = 10 C. eider I10-14 n = 23 Andel liv er T D P (% ) tamhöns n = 53 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 2 4 6 8 10 12 P rop ortion liv er T DP (%) T dos (nmol / g torr foder) P <0,0001 R ^ = 0,75 tamhöns Dos: 1,5-10 nmol / g n = 30 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 P rop ortion liv er T DP (% ) Lever T (nmol / g ww) P <0,0001 R ^ = 0,70 tamhöns Dos: 1,5-10 nmol / g n = 30 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 0 0,05 0,1 0,15 P rop ortion hjärna T DP (%) Hjärna T (nmol / g ww) P = 0,030 R ^ = 0,14 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 0,5 1 1,5 P rop ortion liv er T DP (%) Lever T (nmol / g ww) C1, D3 n = 12 I10-14 n = 23 Allmänning ejder P = 0,033 R ^ = 0,38 P <0,0001 R ^ = 0,64 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 0 0,1 0,2 0,3 0,4 P rop ortion hjärna T DP (%) Hjärna T (nmol / g ww) C1, D3 n = 12 I10-14 n = 23 Allmänning ejder P = 0,016 R ^ = 0,16 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 -5 0 5 10 15 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever TK latens (%) C1, D3 n = 12 I10-14 n = 23 Allmänning ejder P = 0,0088 R ^ = 0,55 P <0,0001 R ^ = 0,82 0 5 10 15 20 25 30 0 20 40 60 80 Liv er K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever KGDH latens (%) C1, D3 n = 11 I10-14 n = 23 Allmänning ejder Page 52 52 j k l m n o Figur S3 (fortsättning). Ejder ( Somateria mollissima ) och tamhöns ( Gallus gallus ). ( j ) Brain KGDH aktivitet och latens i ejder honor vid C1 och D3 i nord östra och östra Island (blå) och I10-14 i Blekinge län (röd). ( k ) Maximal lever KGDH aktivitet i ejder honor vid C1, D3, och I10-14 med noll döda avkomma eller åtminstone en död avkomma i äggen. Students t -test. ( L - n ) ejder honor vid C1 och D3. ( L ) Lever EROD-aktivitet och lever SUMT. ( M ) Lever EROD-aktivitet och lever / hjärna TDP-förhållande. ( n ) Lever EROD-aktivitet och LBI. ( o ) neuropil vakuolisering i de djupa cerebellära kärnor av en thiamine- bristfällig tamhöns. En opåverkad område ses till det nedre högra. H & E-färgning. ● Bars: aritmetiska medel. Whiskers: 95% CI. P = 0,0055 R ^ = 0,22 0 2 4 6 8 10 12 14 16 -5 0 5 10 15 20 B regn K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Hjärnan KGDH latens (%) C1, D3 n = 11 I10-14 n = 23 Allmänning ejder * 0 5 10 15 20 25 30 Honor (C, D, I) med 0 döda avkomma i äggen n = 22 Honor (C, D, I) med ≥1 döda avkomma i äggen n = 12 Liv er K G DH m yxa -växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Allmänning ejder P = 0,027 R ^ = 0,40 ejder C1, D3 n = 12 0 20 40 60 80 100 120 0 5 10 15 20 Liv er E RO D ac tiv ity (e.m ol / m i / m g) Lever SUMT (nmol / g ww) P = 0,015 R ^ = 0,46 ejder C1, D3 n = 12 0 20 40 60 80 100 120 0 0,5 1 1,5 Liv er E RO D ac tiv ity (e.m ol / m i / m g) Lever / hjärna TDP-förhållande P = 0,017 R ^ = 0,45 ejder C1, D3 n = 12 0 20 40 60 80 100 120 0 0,5 1 1,5 2 Liv er E RO D ac tiv ity (e.m ol / m i / m g) LBI (%) Page 53 53 en b c d e f g h jag Figur S4. Europeisk ål ( Anguilla anguilla ). ( A - c ) Obehandlad (blå) och T-behandlade (gröna) glasål från L1 i Storbritannien. ( A ) Andel muskel TDP och muskel T koncentration. ( B ) Lever TK-aktivitet och latens. ( C ) Lever TK latens och muskel TDP. ( D - i ) Kvinnliga europeiska blankålar på H1, I9, och J1 i Sverige. ( D ) Lever TK-aktivitet och SUMT. ( e ) Andel vit muskel TDP och vitt muskel T koncentration. ( F ) Andel hjärnan TDP och hjärna T koncentration. ( G ) Andel levern TDP och lever T koncentration. ( H ) Hjärna och lever SUMT. ( I ) SG och lever / hjärna SUMT förhållande. ● OLS: vanliga minsta kvadrat regression. GM: geometriska medelvärdet regression. Elvers L1 n = 24 P = 0,022 R ^ = 0,22 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 0 0,1 0,2 0,3 0,4 P ro p o rtio n m u s c le T DP (%) Muskel T (nmol / g ww) P = 0,0022 R ^ = 0,22 0 5 10 15 20 25 30 35 40 -5 0 5 10 15 20 25 30 35 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever TK latens (%) Obehandlade n = 28 T-behandlad n = 12 OLS GM Elvers L1 P = 0,00011 R ^ = 0,33 -5 0 5 10 15 20 25 30 35 0 5 10 15 Liv er T K sent nc y (%) Muskel TDP (nmol / g ww) Obehandlade n = 28 T-behandlad n = 12 OLS GM Elvers L1 I9 2012 n = 4 P = 0,0026 R ^ = 0,99 H1, I9, J1 2013 n = 20 P <0,0001 R ^ = 0,73 0 10 20 30 40 50 60 70 80 0 5 10 15 20 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever SUMT (nmol / g ww) blankål blankål H1, I9, J1 n = 24 P <0,0001 R ^ = 0,75 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 P ro p o rtio n w h ite m u s c le T DP (%) Vit muskel T (nmol / g ww) blankål H1, I9, J1 n = 14 P <0,0001 R ^ = 0,78 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 2 4 6 8 P rop ortion hjärna T DP (%) Hjärna T (nmol / g ww) blankål H1, I9, J1 n = 38 P = 0,0074 R ^ = 0,93 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 P rop ortion liv er T DP (% ) Lever T (nmol / g ww) P = 0,024 R ^ = 0,36 blankål H1, I9, J1 n = 14 0 5 10 15 20 25 0 5 10 15 20 B regn S um T (nm ol / gw w ) Lever SUMT (nmol / g ww) P = 0,0013 R ^ = 0,59 blankål H1, I9, J1 n = 14 0 20 40 60 80 100 120 0 0,5 1 1,5 SG (G / år öra) Lever / hjärna SUMT-förhållande Page 54 54 j k l m n o p Figur S4 (fortsättning). Europeisk ål ( Anguilla anguilla ). ( J - m ) Kvinnliga europeiska blankål vid H1, I9 och J1 i Sverige. ( J ) BCI och SG. ( k ) Lever (röd) och vit muskel (orange) SUMT och ålder. ( L ) Lever / hjärna SUMT förhållande och ålder. ( M ) Lever / hjärna TMP-förhållande och ålder. ( N - p ) Kvinna Europeiska blankålar på H1 och I9 i Sverige. ( N ) Hematokrit och lever TK-aktivitet. ( O ) Hematokrit och hjärn TK aktivitet. ( P ) Hematokrit och hjärna TK latens. P <0,0001 R ^ = 0,53 blankål H1, I9, J1 n = 38 0 2 4 6 8 10 12 14 16 0 50 100 150 B Cl (k g / g ) SG (g / år) P = 0,0027 R ^ = 0,22 blankål H1, I9, J1 P = 0,67 R ^ = 0,0084 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 0 5 10 15 20 25 S um T (nm ol / gw w ) Ålder (år) Levern n = 38 Vit muskel n = 24 P = 0,0046 R ^ = 0,50 blankål H1, I9, J1 n = 14 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 0 5 10 15 20 Liv er / hjärna Sum T förhållande Ålder (år) P = 0,0016 R ^ = 0,58 blankål H1, I9, J1 n = 14 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 0 5 10 15 20 Liv er / hjärna T MP-förhållande Ålder (år) P = 0,019 R ^ = 0,41 blankål H1, I9 n = 13 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 20 40 60 80 Haem ato c rit (% ) Lever TK-aktivitet (nmol / min / mg) P = 0,047 R ^ = 0,31 blankål H1, I9 n = 13 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 Haem ato c rit (% ) Hjärn TK-aktivitet (nmol / min / mg) P = 0,017 R ^ = 0,42 blankål H1, I9 n = 13 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 Haem ato c rit (% ) Hjärnan TK latens (%) Page 55 55 en b c d e f g h jag Figur S5. Atlantlax ( Salmo salar ). ( A , b ) Icke-vickande och vickar vuxna av båda könen på E1 i Uppsala län och I9 i Blekinge län. ANOVA. ( A ) Lever TK-aktivitet. ( B ) Lever TK latens. ( C - h ) Mogna honor med subletala och letala tiaminbrist (TD) i deras avkomma på E1 och I9. ANOVA. ( C ) Lever TK-aktivitet. ( D ) Lever TK latens. ( E ) Brain TK aktivitet. ( F ) Brain TK latens. ( G ) Brain KGDH aktivitet. ( H ) Brain KGDH latens. ( I ) Lever KGDH aktivitet och latens hos vuxna av båda könen vid E1. ● Bars: aritmetiska medelvärden. Whiskers: 95% CI. C: kontrollera. OLS: vanliga minsta kvadrat regression. GM: geometriska medelvärdet regression. C *** *** 0 10 20 30 40 50 60 I9 n = 22 icke-vickar E1 n = 11 icke-vickar E1 n = 11 vickar Liv er T K ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Vuxen atlantisk lax C * *** 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 I9 n = 22 icke-vickar E1 n = 11 icke-vickar E1 n = 11 vickar Liv er T K sent nc y (%) Vuxen atlantisk lax C ** * 0 10 20 30 40 50 60 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 8 subletal TD E1 n = 3 letal TD Liv er T K ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Vuxen atlantisk lax C * 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 8 subletal TD E1 n = 3 letal TD Liv er T K sent nc y (%) Vuxen atlantisk lax C ** *** 0 2 4 6 8 10 12 14 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 6 subletal TD E1 n = 2 letal TD Brain T K ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Vuxen atlantisk lax C 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 6 subletal TD E1 n = 2 letal TD B regn T K sent nc y (%) Vuxen atlantisk lax C ** 0 2 4 6 8 10 12 14 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 6 subletal TD E1 n = 2 letal TD B regn K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Vuxen atlantisk lax C ** 0 5 10 15 20 25 30 35 40 I9 n = 14 subletal TD E1 n = 6 subletal TD E1 n = 2 letal TD B regn K G DH sent nc y (%) Vuxen atlantisk lax P = 0,011 R ^ = 0,53 Vuxen atlantisk lax E1 0 5 10 15 20 25 0 10 20 30 40 Liv er K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever KGDH latens (%) Honor n = 11 Hanar n = 11 OLS GM P = 0,18 R ^ = 0,19 Page 56 56 j k l m n o p q r Figur S5 (fortsättning). Atlantlax ( Salmo salar ). ( J ) Egg SUMT och lever TK-aktivitet i mogna kvinnor på E1 i Uppsala län (orange) och I9 i Blekinge län (röd). ( K - q ) Vuxna av båda könen vid I9. ( K ) Vit muskel SUMT och totalvikt. ( L ) Lever och hjärta SUMT. ( M ) Lever och hjärna SUMT. ( N ) Hematokrit och lever TK-aktivitet. ( O ) Hematokrit och hjärna SUMT. ( P ) Erytrocyt hemoglobin och lever TK-aktivitet. ( Q ) Erytrocyt hemoglobin och heart SUMT. ( R ) Lever TK-aktivitet i larver från n honor vid E1 70 , I9, och K1 166-182 d ° C-tjänst kläcka. Larver från T-injicerade honorna jämfördes med larver med subletal eller letal tiamin brist (TD). Z-test. ● Bars: aritmetiska medelvärden. Whiskers: 95% CI. C: kontroll. OLS: vanliga minsta kvadratregression. GM: geometriska medelvärdet regression. P = 0,00033 R ^ = 0,44 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 20 40 60 80 E gg S um T (nm ol / gw w ) Lever TK-aktivitet (nmol / min / mg) E1 n = 11 I9 n = 14 OLS GM Vuxen atlantisk lax Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,014 R ^ = 0,26 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 0 5 10 15 20 W hite m oss c le S um T (nm ol / gw w ) Total vikt (kg) Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,0012 R ^ = 0,42 0 5 10 15 20 25 30 35 0 5 10 15 20 25 Liv er S um T (nm ol / gw w ) Heart SUMT (nmol / g ww) OLS GM Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,0073 R ^ = 0,31 0 5 10 15 20 25 30 35 0 5 10 15 20 25 Liv er S um T (nm ol / gw w ) Hjärnan SUMT (nmol / g ww) OLS GM Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,027 R ^ = 0,22 0 10 20 30 40 50 60 0 20 40 60 80 Haem ato c rit (% ) Lever TK-aktivitet (nmol / min / mg) Honor n = 14 Hanar n = 8 Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0.00010 R ^ = 0,54 0 10 20 30 40 50 60 0 5 10 15 20 25 Haem ato c rit (% ) Hjärnan SUMT (nmol / g ww) Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,021 R ^ = 0,24 0 50 100 150 200 250 300 350 400 0 20 40 60 80 E ry th ro c y te h en e m o g lo b i (g / L ) Lever TK-aktivitet (nmol / min / mg) Vuxen atlantisk lax I9 n = 22 P = 0,016 R ^ = 0,26 0 50 100 150 200 250 300 350 400 0 5 10 15 20 25 E ry th ro c y te h en e m o g lo b i (g / L ) Heart SUMT (nmol / g ww) C ** * ** *** 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 E1 1997 T-inj. n = 4 I9 2012 sub-Leth. TD n = 10 K1 2012 sub-Leth. TD n = 6 E1 1997 sub-Leth. TD n = 4 E1 1997 dödlig TD n = 4 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m in / liv er) atlantisk lax larver Page 57 57 s t u Figur S5 (fortsättning). Atlantlax ( Salmo salar ). ( S ) Lever TK-aktivitet och latens i larver från n honor vid I9 och K1 166-180 d ° C efter kläckning. ( T , u ) Frekvens av vuxna honor med tiamin-brist-inducerad mortalitet hos larverna. ( T ) genomsnitt Östersjön baserat på 08:59 floder 1974-2016. ( U ) Nio svenska floder. Kartan skapades med GIMP 2.8.16 ( http://www.gimp.org/downloads/ ). P = 0,039 R ^ = 0,27 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 0 10 20 30 40 50 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m in / liv er) Lever TK latens (%) I9 n = 10 K1 n = 6 atlantisk lax larver 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 F em ale w : te Thiam ine de fic ien c y -Ind uc ed m o rta lity i th e la rv en e (%) kläckning år atlantisk lax Östersjön: genomsnitt 1-9 floder n = 28.948 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 F em ale w : te Thiam ine de fic ien c y -Ind uc ed m ortality i larv ae (%) kläckning år 1 River Lule 1987-2016 n = 8495 2 River Skellefte 1987-2016 n = 1579 3 River Umeälven 1985-2016 n = 2035 4 Ångermanälven 1987-2016 n = 3148 5 River Indals 1974-2016 n = 6888 6 River Ljungan 1988-2002 n = 214 7 Ljusnan 1986-2016 n = 2716 8 Dalälven 1985-2016 n = 3321 9 Mörrumsån 1985-1997 n = 552 atlantisk lax Page 58 58 en b c d e f Figur S6. Sill ( Clupea harengus ). Vuxna honor (orange) och män (grön) vid I8 i Blekinge län. Fem av sex linjära regressioner för de sammanslagna könen var obetydliga. ( A ) Proportion lever TDP och lever T koncentration. ( B ) Andel hjärnan TDP och hjärna T koncentration. ( C ) Lever TK-aktivitet och latens. ( D ) Brain TK-aktivitet och latens. ( E ) Lever KGDH aktivitet och latens. ( F ) Brain KGDH aktivitet och latens. P = 0,18 R ^ = 0,094 I8 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 100 0 0,2 0,4 0,6 0,8 P rop ortion liv er T DP (%) Lever T (nmol / g ww) Honor n = 9 Hanar n = 12 P = 0,10 R ^ = 0,27 I8 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 P rop ortion hjärna T DP (%) Hjärna T (nmol / g ww) Honor n = 5 Hanar n = 6 P = 0,0041 R ^ = 0,36 I8 0 10 20 30 40 50 60 70 80 -10 -5 0 5 10 Liv er T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever TK latens (%) Honor n = 9 Hanar n = 12 P = 0,076 R ^ = 0,34 I8 0 2 4 6 8 10 12 -5 0 5 10 B regn T K växelström tiv ity (nm ol / m i / m g) Hjärnan TK latens (%) Honor n = 4 Hanar n = 6 P = 0,56 R ^ = 0,018 I8 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 -10 -5 0 5 10 Liv er K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Lever KGDH latens (%) Honor n = 9 Hanar n = 12 P = 0,30 R ^ = 0,15 I8 0 5 10 15 20 25 30 -5 0 5 10 15 20 B regn K G DH ac tiv ity (nm ol / m i / m g) Hjärnan KGDH latens (%) Honor n = 3 Hanar n = 6 Page 59 59 Figur S7A. En typisk tamhöns ( Gallus gallus ) lever kromatogrammet. tiamin monofosfat (TMP) och tiamin difosfat (TDP) koncentrationer var nästan lika och icke fosforylerad tiamin (T) koncentrationen var jämförelsevis hög, även lägre än den TMP och TDP koncentrationer. en rbitrary u nits Minuter T TMP TDP Page 60 60 Figur S7B. En typisk blåmusslor (Mytilus sp.) Mjuk kropps kromatogrammet. tiamin monofosfat (TMP) och tiamin difosfat (TDP) eluerade såsom angivits, medan icke- fosforylerat tiamin (T) var inte detekterbar. Typiska, manuellt dragna, baslinjer för kvantifiering visas i rött. Godtycklig enheter Minuter T TMP TDP Page 61 61 Figur S7c. En atypisk blåmusslor (Mytilus sp.) Mjuka kropps kromatogram med interfererande toppar. Icke-fosforylerat tiamin (T), tiamin monofosfat (TMP) och tiamin difosfat (TDP) toppar (grön) identifierades genom standardtillsats (blå) och extern standard (brun). Det fanns ingen baslinjen separation för T och TMP toppar. TMP topp syntes endast som en skuldra hos en interfererande topp. Varken T eller TMP-koncentrationen var möjligt att kvantifiera i detta prov. Godtycklig enheter Minuter T TMP TDP Föra in Sidan 62 62 Figur S7d. Jämförelse av tiamin kvantifiering av yttre standard kontra standard tillägg. Icke-fosforylerat tiamin (T), tiamin monofosfat (TMP) och tiamin difosfat (TDP) kvantifierades i en homogen blåmusslor ( Mytilus sp. ) mjuk kropp referensmaterial. Kvantifiering genom extern standard och standardtillsats gav ekvivalent resultat, bekräftat genom statistisk testning av lutningen och skärningen av regressionslinjerna. Backen skilde sig inte från en och skärnings skilde sig inte från 0. Således denna kvalitetssäkring experiment visade en mycket god kvantifiering av tiamin och certifierade att tiamin toppar identifierades korrekt. y = 1.181x - 0,002 P <0,0001 R ^ = 0,998 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 T (nm ol / s är pel) qu en titated av ex tern s solbränna da rd T (nmol / prov) kvantifierades genom standardtillsats y = 0.835x - 0,005 P <0,0001 R ^ = 0,990 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 T MP (nm ol / s är pel) qu en titated av ex tern s solbränna da rd TMP (nmol / prov) kvantifierades genom standardtillsats y = 1.139x - 0,044 P <0,0001 R ^ = 0,983 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 T DP (nm ol / s är pel) qu en titated av ex tern s solbränna da rd TDP (nmol / prov) kvantifierades genom standardtillsats Page 63 63 Tabell S1. Insamlade prover: land, region, kod, station, färg på kartor, år, typ av prov, och koordinater. Se även fig. S1 Fig. 1 och. Co fn Prova / Reg io n Co de Sta tio n Co de Ja r Sa m pel Co o rdina tes (WG S8 4 ) Co lo ur i m en ps L en titud e L o ng itud e IS L OCH Så u th -w estern Icelan d en Flin d AV IK A1 2005 C . eid er t.ex. g N 6 3 ° 4 9 0,2 8 6 ' W 2 2 ° 3 0 0,7 1 4 ' en Mitten n esh eid jag A2 2005 C . eid er t.ex. g N 6 4 ° 2 0,9 1 6 ' W 2 2 ° 4 0 0,7 6 8 ' en Mitten n esh eid jag A2 2006 C . eid er t.ex. g N 6 4 ° 2 0,9 1 6 ' W 2 2 ° 4 0 0,7 6 8 ' en Kjalarn es A3 2005 C . eid er t.ex. g N 6 4 ° 9 0,4 6 0 ' W 2 2 ° 0 0,9 5 7 ' en Hv alfjö Rd u r A4 2006 C . eid er t.ex. g N 6 4 ° 2 2 0,4 1 1 ' W 2 1 ° 2 5 0,9 6 8 ' en Hv alfjö Rd u r A4 2006 B lu em u ssel N 6 4 ° 2 2 0,4 0 9 ' W 2 1 ° 3 0 0,0 7 1 ' en Hv alfjö Rd u r A4 2013 B lu em u ssel N 6 4 ° 2 2 0,4 0 9 ' W 2 1 ° 3 0 0,0 7 1 ' Nej RTH ern Icelan d B HU n Aflo jag B1 2012 B lu em u ssel N 6 5 ° 5 0 0,1 0 7 ' W 2 0 ° 1 8 0,8 8 0 ' B Ak u rey ri Airp o rt B2 2006 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 3 9 0,5 1 8 ' W 1 8 ° 4 0,1 2 2 ' Nej RTH -östra Icelan d C B o rg arfjö Rd u r E y stri W C1 2012 B lu em u ssel N 6 5 ° 3 2 0,1 1 3 ' W 1 3 ° 4 8 0,8 2 8 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri W C1 2013 B lu em u ssel N 6 5 ° 3 2 0,1 1 3 ' W 1 3 ° 4 8 0,8 2 8 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri W C1 2013 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 3 2 0,1 1 3 ' W 1 3 ° 4 8 0,8 2 8 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri W C1 2013 en d u lt kvin ale c. eid er N 6 5 ° 3 2 0,1 1 3 ' W 1 3 ° 4 8 0,8 2 8 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri N E C2 2012 B lu em u ssel N 6 5 ° 3 2 0,4 8 8 ' W 1 3 ° 4 5 0,0 5 9 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri N E C2 2013 B lu em u ssel N 6 5 ° 3 2 0,4 8 8 ' W 1 3 ° 4 5 0,0 5 9 ' C B o rg arfjö Rd u r E y stri NE C2 2013 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 3 2 0,4 8 8 ' W 1 3 ° 4 5 0,0 5 9 ' E akterut Icelan d D Nej Rd fjö Rd u r D1 2008 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 7 0,8 7 2 ' W 1 3 ° 4 3 0,5 2 9 ' D Nej Rd fjö Rd u r D1 2009 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 7 0,8 7 2 ' W 1 3 ° 4 3 0,5 2 9 ' D E sk ifjö Rd u r D2 2013 B lu em u ssel N 6 5 ° 3 0,0 7 4 ' W 1 3 ° 5 7 0,7 6 1 ' D R e Y ð arfjö Rd u r D3 2006 C . eid er t.ex. g N 6 5 ° 2 0,0 0 0 ' W 1 4 ° 1 0,8 2 8 ' D R e Y ð arfjö Rd u r D3 2013 en d u lt kvin ale c. eid er N 6 5 ° 2 0,0 0 0 ' W 1 4 ° 1 0,8 2 8 ' D B eru fjö Rd u r D4 2006 B lu em u ssel N 6 4 ° 4 7 0,2 2 1 ' W 1 4 ° 2 9 0,8 0 1 ' SWE D E N C o u n ty o f Upp p sala E R iv er Dalälv sv E1 2006 en d u lt A tl. Salm o n N 6 0 ° 3 3 0,5 8 7 ' E 1 7 ° 2 6 0,0 7 3 ' C o u n ty o f Sto ck h o lm F B y h o lm sv W F1 2006 B lu em u ssel N 5 9 ° 2 9 0,2 2 0 ' E 1 8 ° 4 9 0,7 8 0 ' F Oxe k o b b W F2 2006 B lu em u ssel N 5 9 ° 2 5 0,5 6 0 ' E 1 8 ° 5 6 0,8 2 0 ' F sto RSK Aret N F3 2006 B lu em u ssel N 5 9 ° 2 3 0,8 2 0 ' E 1 9 ° 1 2 0,0 6 0 ' F Så d ero ra F4 2011 B lu em u ssel N 5 9 ° 3 8 0,7 7 3 ' E 1 8 ° 5 8 0,9 4 4 ' F Harö F5 2011 B lu em u ssel N 5 9 ° 2 0 0,1 2 7 ' E 1 8 ° 5 4 0,5 7 7 ' F Så d ra Sk arp ru n en F6 2011 B lu em u ssel N 5 9 ° 1 6 0,5 2 0 ' E 1 8 ° 4 9 0,7 5 6 ' F L en g v ik SSK ÄR F7 2011 B lu em u ssel N 5 9 ° 9 0,2 9 8 ' E 1 8 ° 4 8 0,7 8 8 ' F Mu sk o F8 2011 B lu em u ssel N 5 8 ° 5 7 0,6 7 9 ' E 1 8 ° 6 0,3 7 4 ' F L y g n e A RCH ip elag o F9 - C . eid er n est su rv e Y N 5 9 ° 3 2 0,6 0 0 ' E 1 9 ° 2 9 0,0 0 0 ' Page 64 64 Tabell S1 (fortsättning). Insamlade prover: land, region, kod, station, färg på kartorna, år, typ av prov, och koordinater. Se även fig. S1 Fig. 1 och. Co u n Prova / Reg io n Co d e S ta tio n Co d e Ja r S en m p le Co o och uppspelning av en tes (WG S 8 4 ) Co lo ur i m en ps L en titud e L o ng itud e SWE D E N C o u n ty o f Sö d erm en lan d G Fallsu n d et G1 2011 B lu em u ssel N 5 8 ° 4 4 0,6 1 5 ' E 1 7 ° 2 8 0,1 6 0 ' G Fallsu n d et G1 2012 B lu em u ssel N 5 8 ° 4 4 0,6 1 5 ' E 1 7 ° 2 8 0,1 6 0 ' G station n B 1 G2 2011 C h lo ro p h y ll en N 5 8 ° 4 8 0,1 1 8 ' E 1 7 ° 3 7 0,5 0 7 ' G station n B 1 G2 2012 C h lo ro p h y ll en N 5 8 ° 4 8 0,1 1 8 ' E 1 7 ° 3 7 0,5 0 7 ' C o u n ty o f Österg o Tlan d H R iv er Mo tala strö m H1 2013 FEM ale E u r. SIL er ål N 5 8 ° 3 6 0,1 0 4 ' E 1 5 ° 5 3 0,5 7 1 ' C o u n ty o f B lek i g e jag T o rh är n / Ytterö I1 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 5 0,7 8 1 ' E 1 5 ° 4 7 0,1 4 3 ' jag stu rk o / TJU rk o I2 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 6 0,4 5 8 ' E 1 5 ° 3 8 0,2 8 5 ' jag Hasslö b ro I3 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 7 0,6 5 3 ' E 1 5 ° 2 7 0,5 5 3 ' jag Gå k alv I4 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 8 0,5 9 4 ' E 1 5 ° 1 6 0,9 0 3 ' jag T arn o I5 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 7 0,5 2 6 ' E 1 4 ° 5 7 0,4 9 8 ' jag Nej RRO ren I6 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 6 0,9 0 6 ' E 1 4 ° 4 2 0,5 6 4 ' jag Så d ra Gru ern en I7 2011 B lu em u ssel N 5 6 ° 1 0,5 8 3 ' E 1 4 ° 3 0 0,8 4 3 ' jag Karlsh är n I8 2012 en d u lt h Erin g N 5 6 ° 9 0,7 6 9 ' E 1 4 ° 5 1 0,8 8 7 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2011 Sea tro u t ro e N 5 6 ° 1 1 0,5 2 7 ' E 1 4 ° 4 5 0,0 1 1 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2011 en d u lt A tl. Salm o n N 5 6 ° 1 1 0,5 2 7 ' E 1 4 ° 4 5 0,0 1 1 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2011 en tl. Salm o n ro e N 5 6 ° 1 1 0,5 2 7 ' E 1 4 ° 4 5 0,0 1 1 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2012 en tl. Salm o n larv ae N 5 6 ° 1 1 0,5 2 7 ' E 1 4 ° 4 5 0,0 1 1 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2012 FEM ale E u r. SIL er ål N 5 6 ° 3 0 0,9 3 1 ' E 1 4 ° 4 3 0,0 0 7 ' jag R iv er Mö RRU m sån I9 2013 FEM ale E u r. SIL er ål N 5 6 ° 2 5 0,9 7 8 ' E 1 4 ° 4 1 0,0 9 7 ' jag R o d sk Arv sv I1 0 2011 en d u lt kvin ale c. eid er N 5 6 ° 8 0,8 5 7 ' E 1 4 ° 4 2 0,7 1 0 ' jag Vållh o lm sv I1 1 2011 en d u lt kvin ale c. eid er N 5 6 ° 1 0,9 2 8 ' E 1 4 ° 3 2 0,1 4 0 ' jag östra sk ÄR I1 2 2011 en d u lt kvin ale c. eid er N 5 6 ° 1 0,6 1 6 ' E 1 4 ° 3 1 0,6 7 3 ' jag Nej RRA sk ÄR I1 3 2011 en d u lt kvin ale c. eid er N 5 6 ° 1 0,8 2 8 ' E 1 4 ° 3 1 0,3 4 2 ' jag sto ra Gru I1 4 2011 en d u lt kvin ale c. eid er N 5 6 ° 1 0,7 1 2 ' E 1 4 ° 3 1 0,2 1 8 ' C o u n ty o f S k en e J R iv er KAV lin g ean J1 2013 FEM ale E u r. SIL er ål N 5 5 ° 4 6 0,6 9 2 ' E 1 3 ° 1 3 0,8 8 4 ' C o u n ty o f Hallan d K R iv er L ag en K1 2012 en tl. Salm o n larv ae N 5 6 ° 3 0 0,9 8 7 ' E 1 3 ° 2 0,9 8 9 ' Storbritannien Glo u cestersh vrede L R iv er Sev ern L1 2013 E u r. ål elv er N 5 1 ° 3 4 0,3 9 5 ' W 2 ° 4 1 0,7 7 9 ' USA Mary lan d M T u rv ille Creek M1 2010 är . y ello w ål N 3 8 ° 2 2 0,4 2 4 ' W 7 5 ° 6 0,9 7 9 ' Massach u gatsten N P fråga är en inst R iv er N1 2011 FEM ale Am . SIL er ål N 4 1 ° 3 5 0,1 1 7 ' W 7 0 ° 5 9 0,4 5 0 ' CANADA Qu eb ec O S t. L aw ren ce R iv er O1 2011 F em ale Am . SIL er ål N 4 7 ° 5 0 0,1 5 9 ' W 6 9 ° 3 2 0,1 2 2 ' Page 65 65 Tabell S2a. Jämförelse av SUMT koncentration mellan små, medelstora och stora blåmusslor ( Mytilus sp .). Olika bokstäver (a, b, c) visar en signifikant skillnad ( P <0,05, Wald test) i SUMT. För stora skillnader, större musslor hade lägre SUMT än mindre musslor. Skillnaden i SUMT mellan små och stora uttrycks som procent av Medium SUMT. Grupp n Små 15 <x en ≤23 mm SUMT (Nmol / g ww) Medelvärde ± 95% Cl Medium 23 <x en ≤27 mm SUMT (Nmol / g ww) Medelvärde ± 95% Cl Stor 27 <x en ≤38 mm SUMT (Nmol / g ww) Medelvärde ± 95% Cl Liten stor SUMT skillnad (%) A4, D4 våren 2006 89 3,0 ± 0,2 (a) 3,0 ± 0,5 (a) 2,8 ± 1,1 (a) 6 A4 2013 49 1,7 ± 0,3 (ab) 2,1 ± 0,3 (a) 1,6 ± 0,2 (b) 2 B1, C1, C2, D2 2012-2013 175 1,0 ± 0,1 (a) 0,8 ± 0,1 (b) 0,7 ± 0,1 (c) 45 F4-F8 hösten 2011 84 1,4 ± 0,1 (a) 1,1 ± 0,3 (a) 0,9 ± 1,1 (a) 40 G1 2011-2012 258 1,0 ± 0,1 (a) 1,0 ± 0,1 (a) 0,8 ± 0,1 (b) 16 I1-I6 våren-sommaren 2011 100 1,4 ± 0,1 (ab) 1,5 ± 0,2 (a) 1,2 ± 0,3 (b) 19 I1-I7 hösten 2011 114 1,4 ± 0,1 (a) 1,2 ± 0,1 (a) 1,2 ± 0,2 (a) 18 en x = längd. Page 66 66 Tabell S2b. Vanlig minsta kvadratregression av kroppskondition index (BCI) på SUMT i blått musslor ( Mytilus sp .). Område Station Kod År Vecka n P -värde R-värde Sydvästra Island Hvalfjörður A4 2013 25 28 0,59 0,012 Hvalfjörður A4 2013 25 21 0,93 0,00044 norra Island Húnaflói B1 2012 42 30 0,032 * 0,15 Nordöstra Island Borgarfjörður Eystri W C1 2012 43 24 0,018 * 0,23 Borgarfjörður Eystri W C1 2013 23 34 0,0050 ** 0,22 Borgarfjörður Eystri NE C2 2012 41 30 0,0082 ** 0,22 Borgarfjörður Eystri NE C2 2013 24 29 0,19 0,062 östra Island Eskifjörður D2 2013 25 28 0,068 0,12 Stockholms län Söderöra F4 2011 41 12 0,75 0,010 Harö F5 2011 41 18 0,66 0,012 Södra Skarprunan F6 2011 41 18 0,0074 ** 0,37 Långviksskär F7 2011 41 18 0,046 * 0,23 Muskö F8 2011 41 18 0,21 0,095 Södermanland Fallsundet G1 2011 5 18 0,11 0,15 Fallsundet G1 2011 7 18 0,57 0,020 Fallsundet G1 2011 9 20 0,60 0,016 Fallsundet G1 2011 12 21 0,63 0,012 Fallsundet G1 2011 15 21 0,32 0,052 Fallsundet G1 2011 17 15 0,63 0,018 Fallsundet G1 2011 19 20 0,88 0,0013 Fallsundet G1 2011 21 21 0,84 0,0021 Fallsundet G1 2011 23 21 0,33 0,050 Fallsundet G1 2011 27 21 0,55 0,019 Fallsundet G1 2011 32 18 0,31 0,065 Fallsundet G1 2011 37 24 0,019 * 0,23 Fallsundet G1 2011 42 21 0,31 0,055 Fallsundet G1 2011 47 18 0,068 0,19 Fallsundet G1 2011 51 18 0,0041 ** 0,41 Fallsundet G1 2012 2 21 0,38 0,041 Fallsundet G1 2012 11 21 0,33 0,049 Fallsundet G1 2012 24 21 0,40 0,038 Blekinge län Torhamn / Ytterö I1 2011 20 24 0,088 0,13 Torhamn / Ytterö I1 2011 43 18 0,039 * 0,24 Sturkö / Tjurkö I2 2011 20 18 0,46 0,035 Sturkö / Tjurkö I2 2011 43 22 0,65 0,011 Hasslö bro I3 2011 20 23 0,0025 ** 0,36 Hasslö bro I3 2011 43 22 0,077 0,15 Gökalv I4 2011 20 12 0,13 0,21 Gökalv I4 2011 43 11 0,59 0,034 Tärnö I5 2011 22 12 0,00031 *** 0,74 Tärnö I5 2011 43 23 0,31 0,050 Norrören I6 2011 20 11 0,15 0,22 Norrören I6 2011 43 11 0,29 0,12 Södra Gruerna I7 2011 43 7 0,18 0,32 Total - - - - 880 <0,0001 *** 0,35 Page 67 67 Tabell S3a. Jämförelse av det dagliga SUMT intaget i experimentell tamhöns ( Gallus gallus ) och förvildade Östersjön ejder ( Somateria mollissima ). Den inhemska kycklingar gavs torrt foder motsvarande 10% av sin kroppsvikt per dag, när paret-matas till den lägsta dosen grupp, som erbjöds torrfoder ad libitum . Det dagliga SUMT intaget beräknades för fyra verkliga SUMT doser (25, 10, 1,5 och 0,9 nmol per g torrt foder) och två hypotetiska SUMT doser (17,5 och 1,2 nmol per g torrt foder). För ejder antog vi en kroppsvikt på 2 kg och en daglig livsmedelsranson av 2 kg 297 , som består helt av blåmusslor ( Mytilus sp .) från Östersjön Hav. Den genomsnittliga SUMT koncentrationen i mjuk kropp av blåmusslor från Östersjön var ca 1,2 nmol / g, och eftersom den mjuka kroppen utgjorde ca 20% av den totala vikten (inkluderande mjuk kropp, skal, och vatten), den genomsnittliga SUMT-koncentrationen i en hel blåmussla var ca 0,24 nmol / g. Det verkar som det dagliga SUMT intaget i ejder var av samma storleksordning som den dagliga SUMT intaget i låg dos experimentella inhemska kycklingar, vilka alla visade symptom av tiaminbrist på biokemisk nivå. Efterfrågan tiamin kan dock vara högre för feral ejder än för experimentell tamhöns eftersom vilda fåglar lever under hårdare livsbetingelser (temperatur, vind, regn, föda, rovdjur undvikande, etc. ). Arter Kropp vikt (bw) (G) dagliga ransonera (% Av bw) dagliga ransonera (G) Food SUMT koncentration (Nmol / g) Daily SUMT intag (Nmol) Daily SUMT intag (Nmol / g kroppsvikt) tamhöns 60 10 6 25 150 2,50 60 10 6 17,5 105 1,75 60 10 6 10 60 1,00 60 10 6 1,5 9 0,15 60 10 6 1,2 7,2 0,12 60 10 6 0,9 5,4 0,09 ejder 2000 100 2000 0,24 480 0,24 Page 68 68 Tabell S3b. Vanlig minsta kvadratregression av lever ethoxyresorufin- O -deethylase (EROD) aktivitet på vissa tiaminbrist biomarkörer i vuxen hona ejder ( Somateria mollissima ) från Island (C1, D3), län Blekinge (I10-I14), och de tre regionerna poolade (C, D, I). Både positiva och negativa linjära relationer hittades. Allt statistiskt signifikant relationer var konsekvent, dock med hypotesen av EROD-aktivitet är positivt relaterade till tiaminbrist. tiaminbrist biomarkör (x) Skriva på lutning (k) island (C1, D3) P -värde n C1, D3 C. från Blekinge (I10-I14) P -värde n I10- I14 Slå samman (C, D, I) P -värde n slå samman (C, D, I) BCI (Hg / g) - 0,48 12 0,020 * 23 0,014 * 35 LBI (%) - 0,017 * 12 0,34 23 0,012 * 35 lever TDP (Nmol / g ww) - 0,011 * 12 0,40 23 0,40 35 lever SUMT (Nmol / g ww) - 0,027 * 12 0,49 23 0,58 35 Andel lever TMP (%) + 0,0022 ** 12 0,76 23 0,017 * 35 Andel lever TDP (%) - 0,013 * 12 0,95 23 0,11 35 Lever / hjärna TDP-förhållande - 0,015 * 12 0,54 23 0,14 35 Lever / hjärna SUMT-förhållande - 0,028 * 12 0,78 23 0,16 35 Endogen hjärn TK aktivitet (Nmol / min / mg) - 0,047 * 12 0,86 23 0,97 35 Maximal hjärn TK aktivitet (Nmol / min / mg) - 0,045 * 12 0,89 23 0,82 35 Page 69 69 Tabell S3C. Nivåer av tiaminbrist biomarkörer linjärt relaterad till levern ethoxyresorufin- O - deethylase (EROD) aktivitet i ejder ( Somateria mollissima ) i Östra Island och Blekinge län (Sverige). Hjälp av tiaminbrist biomarkörer som presenteras i Tabell S3b jämfördes med Students t -test. Tiaminbrist biomarkör östra Island (D3) Medelvärde ± 95% Cl n D3 C. från Blekinge (I10-I14) Medelvärde ± 95% Cl n I10- I14 Skillnad P -värde BCI (hg / g) 2,10 ± 0,17 10 2,13 ± 0,14 23 0,80 LBI (%) 1,46 ± 0,09 10 1,59 ± 0,06 23 0,016 * Lever TDP (nmol / g ww) 4,73 ± 0,84 10 5,27 ± 0,75 23 0,37 Lever SUMT (nmol / g ww) 7,18 ± 1,12 10 7,79 ± 1,18 23 0,51 Andel lever TMP (%) 29,8 ± 5,2 10 23,6 ± 2,6 23 0,017 * Andel lever TDP (%) 65,7 ± 6,1 10 68,7 ± 2,7 23 0,28 Lever / hjärna TDP-förhållande 0,50 ± 0,09 10 0,73 ± 0,09 23 0,0016 ** Lever / hjärna SUMT-förhållande 0,64 ± 0,08 10 0,90 ± 0,11 23 0,0051 ** Endogen hjärn TK-aktivitet (nmol / min / mg) 13,8 ± 1,0 10 12,4 ± 0,7 23 0,026 * Maximal hjärn TK-aktivitet (nmol / min / mg) 13,9 ± 1,1 10 12,6 ± 0,7 23 0,025 * EROD-aktivitet (pmol / min / mg) 77,8 ± 13,1 10 58,4 ± 10,0 23 0,025 * Page 70 70 Tabell S4. Biologiska egenskaper och tiamin koncentrationer av antas icke-thiamine- bristfälliga fiskrom jämförbara med amerikansk ål ( Anguilla rostrata ) ägg. Arter ägg Ø (Mm) Day-deg a från befruktning till lucka (d ° C) Total längd vid kläcka (Mm) Day-deg a från befruktning till gulesäcken deple- tion (d ° C) Ägg SUMT (Nmol / g) Referens amerikansk ål 0,96-1,03 27-36 2,7 > 156 - 65 Torsk B ( Gadus morhua ) - - - - 12-19 268 1,66-1,92 - - - - 298 1,2-1,6 - 3,6-4,5 - - 299 - 84-91 4 157-164 - 300 - 107 - > 137 - 301 Rainbow luktade ( Osmerus mordax ) - 140 - 292 > 14,9 302 - - - - 15,6 303 0,79-0,99 - - - - 304 1,0 126-141 5,0 198 - 305 - 134-203 5 - - 306 - 149 - - - 307 kanadasik ( Coregonus clupeaformis ) - - - - > 11,39 308 1,88-2,22 - - - - 309 2,3-2,4 - - - - 310 - 286-343 10,8-11,3 478-492 - 311 - - 11-14 - - 312 a Även dygnsgrader är bekvämt att uppskatta utvecklingen, förhållandet mellan faktisk utveckling och dygnsgrader kan variera med den faktiska temperaturen. b från Östersjön. Page 71 71 Tabell S5a. Vanlig minsta kvadratregression av aktivitet på latens av tiamin-beroende enzymer i atlantlax ( Salmo salar ) vuxna och larver. Station Utvecklingsstadium Kön Organ Enzym n Slope P -värde R-värde E1, I9 Adult Både lever TK 44 Negativ <0,0001 *** 0,53 E1 Vuxen Kvinna Levern KGDH 11 Negativ 0,011 * 0,53 E1 Vuxen Manlig Levern KGDH 11 Negativ 0,18 0,19 E1, I9 Adult Både Brain TK 30 Negativ 0,15 0,074 E1, I9 Adult Både Hjärna KGDH 30 Negativ <0,0001 *** 0,43 I9 Larv Okänd Lever TK 10 Negativ 0,10 0,30 I9 Larv Okänt Lever KGDH 10 Negativ 0,092 0,31 Page 72 72 Tabell S5b. Könsskillnader i föräldra atlantlax ( Salmo salar ) i E1 och I9 analyseras Students t -test. Variabel Station Sex n Medelvärde ± 95% KI P -värde LSI (%) I9 Hona 14 1,20 ± 0,13 0,033 * Manlig 8 0,98 ± 0,15 HSI (%) I9 Hona 14 0,13 ± 0,01 <0,0001 *** Manlig 8 0,17 ± 0,02 hematokrit (%) I9 Hona 14 36 ± 2 0,0026 ** Manlig 8 42 ± 3 Brain SUMT (Nmol / g ww) I9 Hona 14 15,2 ± 0,9 0,0013 ** Manlig 8 17,8 ± 1,3 Vit muskel SUMT (Nmol / g ww) I9 Hona 14 13,6 ± 1,5 0,016 * Manlig 8 10,7 ± 2,1 Lever TK-aktivitet (Nmol / min / mg) I9 Hona 14 45,0 ± 4,1 0,029 * Manlig 8 51,9 ± 4,5 Lever TK latens (%) I9 Hona 14 24,4 ± 2,9 0,40 Manlig 8 26,2 ± 3,2 Lever KGDH aktivitet (Nmol / min / mg) E1 Hona 11 5,6 ± 1,5 <0,0001 *** Manlig 11 16,3 ± 2,1 Lever KGDH latens (%) E1 Hona 11 25,5 ± 3,7 0,028 * Manlig 11 20,6 ± 2,8 Lever TK-aktivitet (Nmol / min / mg) E1 Hona 11 33,3 ± 4,6 0,0075 ** Manlig 11 25,8 ± 3,1 Lever TK latens (%) E1 Hona 11 31,6 ± 5,3 0,0074 ** Manlig 11 42,0 ± 5,7 Page 73 73 Tabell S5c. SUMT-koncentrationer> 4 nmol / g i färska ägg av förvildade salmonines (Salmoninae). SUMT a (Nmol / g) n b arter c Plats År Referens 66 5 Coho lax Lake Superior ≤1997 313 44 3 Lake öring Lake 382, ON, Kanada 1994 314 32 5 Lake öring Roddy Lake, ON, Kanada 1994 314 32 6 Lake öring Roddy Lake, ON, Kanada 1996 315 29 6 Lake öring Lake 442, ON, Kanada 1999 315 26 6 Lake öring Opeongo Lake, ON, Kanada 1995 314 26 9 Lake öring Lake Superior (Isle Royale) 1995 314 24 5 Lake öring Lake Superior 2002 272 23 8 Lake öring Lake Superior (Gull Island) 1994 314 22 17 Lake öring Lake Superior ≤1996 313 22 10 Lake öring Lake Huron (Thunder Bay) 2009 270 21 6 Lake öring Lake Manitou, ON, Kanada 2003 272 21 24 Lake öring Lake Huron (Drummond Island) 2009 270 20 - Lake trout Lake 468, ON, Kanada ≤1998 75 19 18 Lake öring Lake Manitou, ON, Kanada 1994 314 17 6 Lake öring Lake Manitou, ON, Kanada 1994 278 17 6 Lake öring Lake Manitou, ON, Kanada 1995 314 15 21 Lake öring Lake Michigan (Clay Banks) 2009 270 14 4 Lake öring Lake Superior 2001 272 13 12 Lake öring Lake Simcoe, ON, Kanada 1994 314 13 10 regnbågsforell Lake Superior 1995 315 12 31 Chum salmon Kuskokwim River, AK, USA 2001 291 12 10 Chinook lax Kuskokwim River, AK, USA 2001 291 7,9 9 Lake öring Wellsboro, PA, USA 2002 272 7,8 15 Lake öring Lake Michigan (Waukegan) 2009 270 7,5 5 Lake öring Lake Huron (Parry Sound) 2009 270 7,5 8 Chinook lax Mellanöstern Yukon River, AK, USA 2012 291 7,4 4 lax Klarälven, Vänern (Sverige) 1996 268 6,8 20 Coho lax Stillahavskusten 1995 313 6,3 10 regnbågsforell Lake Michigan 1995 315 6,2 28 Chinook lax Upper Yukonfloden, AK, USA 2012 291 6,1 10 Chinook lax Stilla havskusten 1995 313 5,8 15 Havsöring Mörrumsån (Sverige), Östersjön 1995 268 5,7 22 lax Tana älv (Finland), Norra ishavet 1994-6 236 5,2 11 Lake öring Lake Huron (Tawas Bay) 1994 314 5,0 12 Lake öring Lake Michigan (Sheboygan Reef) 1994 314 5,0 3 Havsöring Emån (Sverige), Östersjön 1996 268 4,9 8 Lake öring Lake Michigan (South Milwaukee) 1994 314 4,8 8 Lake öring Lake Huron 2002 272 4,7 8 Havsöring River Gullspång, Vänern (Sverige) 1995 268 4,6 17 Lake öring Lake Huron ≤1996 313 4,3 12 Coho lax Lake Huron ≤1997 313 4,2 10 Coho lax Platte River, MI, USA 1997 315 4,1 10 atlantlax Little Clear Pond, NY, USA 1994 279 a SUMT analyser utförs på hela ägg. SUMT koncentrationer kan avse icke vattenhärdade ägg eller vattenhärdade ägg (ca 25% volymökning). b Antal honor. c Vetenskapligt namn: Se motsvarande fotnot i tabell S5D. Page 74 74 Tabell S5D. SUMT koncentrationer i färska ägg av salmonines vattenbruk (Salmoninae). SUMT a (Nmol / g) n b arter c Plats år Referens 62 12 Lake öring NARL, Wellsboro, PA, USA 1995 316 36 6 Lake öring NARL, Wellsboro, PA, USA ≤1997 313 30 15 Coho lax PRSFH, Beulah, MI, USA 1994 317 28 10 Atlantic lax TLAS, Cortland, NY, USA ≤1998 282 22 10 regnbågsforell Osceola Hatchery, WI, USA 1995 315 21 - Regnbågsforell Vattenbruk, Japan ≤1987 277 21 4 atlantlax Little Clear Hatchery, NY, USA 1994 279 19 8 Atlantic lax TLAS, Cortland, NY, USA ≤1998 282 18 8 Chinook lax RFCS, Stouffville, ON, Kanada ≤1997 313 a SUMT analyser utförs på hela ägg. SUMT koncentrationer kan avse icke vattenhärdade ägg eller vattenhärdade ägg (ca 25% volymökning). b Antal honor. c Vetenskapligt namn: atlantlax ( Salmo salar ), Chinook lax ( Oncorhynchus tshawytscha ), hundlax ( Oncorhynchus keta ), coho lax ( Oncorhynchus kisutch ), insjööring ( Salvelinus namaycush ), regnbågsforell ( Oncorhynchus mykiss ), öring ( Salmo trutta ). Page 75 75 Tabell S6. Nivåer av tiaminbrist biomarkörer i varje kön Östersjön sill ( Clupea harengus ). Könsskillnader analyserades med Students t -test. Variabel Sex n Range Medelvärde ± 95% Cl P -värde Totalvikt (G) Kvinna 9 48,3-118,8 84,7 ± 14,9 0,62 Manlig 12 64,6-100,8 81,1 ± 8,4 somatisk vikt (G) Kvinna 9 46,2-86,9 68,6 ± 9,5 0,99 Manlig 12 54,6-89,7 68,5 ± 7,1 Total längd (centimeter) Kvinna 9 19,8-25,3 23,2 ± 1,3 0,87 Manlig 12 20,8-25,2 23,1 ± 0,9 SCI (vanligen ges utan enhet a ) Kvinna 9 0,51-0,60 0,54 ± 0,02 0,52 Manlig 12 0,50-0,61 0,55 ± 0,02 GSI (%) Kvinna 9 4,6-36,7 22,5 ± 6,7 0,20 Manlig 12 12,4-23,8 18,4 ± 2,0 LSI (%) Kvinna 9 1,1-2,3 1,7 ± 0,3 <0,0001 *** Manlig 12 0,5-0,7 0,6 ± 0,0 Blodsocker (MM) Kvinna 9 6,1-7,8 6,9 ± 0,5 0,81 Manlig 12 6,0-8,0 7,0 ± 0,5 blodhemoglobin (G / L) Kvinna 9 92-132 117 ± 10 0,67 Manlig 12 102-142 120 ± 8 hematokrit (%) Kvinna 8 33-51 45 ± 6 0,87 Manlig 10 38-51 45 ± 3 erytrocyt hemoglobin (G / L) Kvinna 8 244-281 263 ± 13 0,32 Manlig 10 233-309 272 ± 16 Vit muskel SUMT (Nmol / g ww) Kvinna 9 3,8-9,2 6,0 ± 1,2 0,33 Manlig 11 5,5-8,1 6,6 ± 0,6 lever SUMT (Nmol / g ww) Kvinna 9 8,1-20,1 13,7 ± 2,8 0,0056 ** Manlig 12 11,5-31,4 21,1 ± 4,0 Levern SUMT SI b (Nmol / hg ww) Kvinna 9 11,7-31,4 22,7 ± 5,5 0,0010 ** Manlig 12 8,1-20,1 13,1 ± 2,6 Brain SUMT (Nmol / g ww) Kvinna 5 26,0-30,0 27,7 ± 1,9 0,88 Manlig 6 24,9-30,8 27,9 ± 2,3 Lever / hjärna SUMT-förhållande Kvinna 5 0,29-0,67 0,49 ± 0,19 0,021 * Manlig 6 0,55-1,08 0,78 ± 0,18 Lever TK-aktivitet (Nmol / min / mg) Kvinna 9 18,4-48,0 34,0 ± 8,1 0,35 Manlig 12 20,6-73,7 39,5 ± 9,3 Lever TK latens c (%) Kvinna 9 0-6,3 0,9 ± 2,0 0,81 Manlig 12 0-3,5 1,1 ± 1,4 Brain TK aktivitet (Nmol / min / mg) Kvinna 4 5,5-10,6 7,4 ± 3,5 0,70 Manlig 6 6,4-8,8 7,8 ± 0,9 Hjärnan TK latens c (%) Kvinna 4 0-1,0 0 ± 2,2 0,20 Manlig 6 0-6,3 1,9 ± 3,2 Lever KGDH aktivitet (Nmol / min / mg) Kvinna 9 7,0-18,8 12,4 ± 3,0 0,49 Manlig 12 3,4-17,2 11,1 ± 2,7 Levern KGDH latens c (%) Kvinna 9 0-8,6 0 ± 2,9 0,61 Manlig 12 0-7,5 0,1 ± 3,6 Brain KGDH aktivitet (Nmol / min / mg) Kvinna 3 17,3-22,0 19,1 ± 6,2 0,099 Manlig 6 19,0-24,0 21,9 ± 2,0 Hjärna KGDH latens c (%) Kvinna 3 2,6-14,9 7,9 ± 15,8 0,67 Manlig 6 0-12,7 6,0 ± 5,9 en Den formella enhet är g per cm ^ b Lever SUMT somatisk index = nmol lever SUMT per hg somatisk vikt c Negativa latenser trunk Page 76 76 kompletterande referenser 1. Balk, L. et al . Vilda fåglar av sjunkande europeiska arter dör från en tiaminbrist syndrom. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 106, 12.001-12.006 (2009). 2. Väinölä, R. & Hvilsom, MM genetiska skillnader och en hybrid zonen mellan Östersjön och Nordsjön Mytilus populationer (blåmusslor: Mollusca). Biol. J. Linn. Soc. 43, 127-148 (1991). 3. Seed, R. systematik evolution och distribution av musslor som tillhör släktet Mytilus : En översikt. Am. Malacol. Tjur. 9, 123-137 (1992). 4. Koehn, RK, Hall, JG, Innes, DJ & Zera, AJ Genetisk differentiering av Mytilus edulis i östra Nordamerika. Mars Biol. 79, 117-126 (1984). 5. Väinölä, R. & Strelkov, P. Mytilus trossulus i norra Europa. Mars Biol. 158, 817-833 (2011). 6. Kuchel, RP, Nair, S. & Raftos, DA Förändringar i transkription uttryck för oxidativ spänningssvarsgener i Akoya pearl ostron ( Pinctada fucata ) exponeras för luft och mekanisk agitation. Vattenbruk 362-363, 33-38 (2012). 7. Kautsky, N. Kvantitativa studier på gonad cykel, fruktsamhet, reproduktionskapaciteten och rekrytering i en baltisk Mytilus edulis befolkningen. Mars Biol. 68, 143-160 (1982). 8. Öst, M. & Kilpi, M. blåmusslor Mytilus edulis i Östersjön: Goda nyheter för födosök ejder Somateria mollissima . Wildlife Biol. 4, 81-89 (1998). 9. Jeffrey, SW & Humphrey, GF Nya spektrofotometriska ekvationer för att bestämma klorofyll a, b, c 1 , och c 2 i högre växter, alger och naturliga fytoplankton. Biochem. Physiol. Pflanz. 167, 191-194 (1975). 10. Madsen, FJ På matvanor av dykänder i Danmark. Dan. Rev. Game Biol. 2, 157- 266 (1954). 11. Pethon, P. Mat och matvanor den ejder ( Somateria mollissima ). Nytt Mag. Zool. 15, 97-111 (1967). 12. spelare, PV Mat och matvanor hos ejder på Seafield, Edinburgh, på vintern. Wildfowl 22, 100-106 (1971). 13. Cantin, M., Bédard, J. & Milne, H. mat och utfodring av gemensamma ejdrar i St. Lawrence mynning på sommaren. Kan. J. Zool. 52, 319-334 (1974). 14. Thompson, B. Transmission dynamik Profilicollis botulus (hakmaskar) från krabbor ( Carcinus maenas ) att ejdrar ( Somateria mollissima ) på Ythan mynning, NE Skottland. J. Anim. Ecol. 54, 605-616 (1985). 15. Bustnes, JO & Erikstad, KE dieterna av Sympatric övervintrings populationer av gemensamt ejder Somateria mollissima och kung ejder S. spectabilis i norra Norge. Ornis Fennica 65, 163-168 (1988). 16. Bustnes, JO & Erikstad, KE storlek urval av blåmusslor, Mytilus edulis , av gemensamma ejdrar, Somateria mollissima : Energimaxime eller skalviktminimering? Kan. J. Zool. 68, 2280-2283 (1990). Page 77 77 17. DiNicolantonio, JJ, Niazi, AK, Lavie, CJ, O'Keefe, JH & Ventura, HO Tiamin tillskott för behandling av hjärtsvikt: En genomgång av litteraturen. STOCKA. Hjärta Misslyckas. 19, 214-222 (2013). 18. Abram, J. & Goodwin, TL Faktorer som påverkar kyckling blöda ut - en översyn. World Poultry Sci. J. 33, 69-75 (1977). 19. HiSil, Y. & Ötles, S. Förändringar av Vitamin B 1 koncentrationer under lagring av hönsägg. Lebensm. Wiss. Technol. 30, 320-323 (1997). 20. Souci, SW, Fachmann, W. & Kraut, H. Livsmedelskomposition och näring Tabeller 171-174 (Medpharm, 2008). 21. Bäckermann, S., Poel, C. & Ternes, W. Tiamin fosfater i äggula granuler och plasma regelbundna och embryonerade ägg av höns och fem- och sju dagar gamla embryon. Fjäderfän Sci. 87, 108-115 (2008). 22. Hoyt, DF Praktiska metoder för att uppskatta volym och färskvikt av fågelägg. Auk 96, 73-77 (1979). 23. Swennen, C. & Van der Meer, J. Variation i ägg storlek gemensamma ejdrar. Ardea 80, 363-373 (1992). 24. Swennen, C. & Van der Meer, J. Sammansättning av ägg av ejder. Kan. J. Zool. 73, 584-588 (1995). 25. Anonym. Näringsbehov av fjäderfä, nionde reviderade upplagan, 1994 (National Academy Press, 1994). 26. Schmidt, J. Avels ställen av ål. Fil. Trans. R. Soc. Lon. B 211, 179-208 (1923). 27. McCleave, JD, Kleckner, RC & Castonguay, M. Reproduktions sympatry av amerikanska och Europeisk ål och konsekvenser för migration och taxonomi. Am. Fisk. Soc. Symp. 1, 286-297 (1987). 28. Beguer-Pon, M., Castonguay, M., Shan, S., Benchetrit, J. & Dodson, JJ Direkta observationer av amerikanska ålar migrerar över kontinentalsockeln till Sargassohavet. Nat. Commun. 6, 8705; 10,1038 / ncomms9705 (2015). 29. Helfman, GS, Bozeman, EL & Brothers, EB storlek, ålder och kön amerikansk ål i en Georgia River. Trans. Am. Fisk. Soc. 113, 132-141 (1984). 30. Kleckner, RC & McCleave, JD Rumslig och tidsmässig fördelning av amerikansk ål larver i förhållande till Nordatlanten nuvarande system. Dana 4, 67-92 (1985). 31. Guérault, D. et al . Glasål ankomster i Vilaine mynningen (Northern Biscayabukten) 1990: Demografiska egenskaper och tidiga liv historia. Irish Fish. Investera. Ser. En Freshwater 36, 5-14 (1992). 32. Suzuki, Y., Tsutui, S., Nishikawa, J., Nishida, S. & Nakamura, O. Antagande om livsmedel av ål leptocephalus: En översyn. J. Taiwan Fisk. Res. 9, 73-76 (2001). 33. Jessop, BM, Shiao, J.-C., Iizuka, Y. & Tzeng, W.-N. Flyttande beteende och användning habitat av amerikanska ål Anguilla rostrata som avslöjas av otolith Micro. Mars Ecol. Prog. Ser. 233, 217-229 (2002). Page 78 78 34. Tesch, FW Den ål 119-212 (Blackwell Science, 2003). 35. Jessop, BM Migrera amerikansk ål i Nova Scotia. Trans. Am. Fisk. Soc. 116, 161-170 (1987). 36. Colombo, G. & Grandi, G. Histologisk studie av utvecklingen och kön differentiering av det gonad i europeisk ål. J. Fish Biol. 48, 493-512 (1996). 37. Degani, G. & Gallagher, ML tillväxt och näring av Ål (Laser Sidor Publishing Ltd., 1995). 38. Oliveira, K. livshistoria egenskaper och strategier i den amerikanska ålen, Anguilla rostrata . Kan. J. Fish. Aquat. Sci. 56, 795-802 (1999). 39. van Ginneken, V. et al . Ål migration till Sargasso: anmärkningsvärt hög simning effektivitet och låga energikostnader. J. Exp. Biol. 208, 1329-1335 (2005). 40. Fricke, H. & kaese, R. Spårning av artificiellt mognade ål ( Anguilla anguilla ) i Sargassohavet och problemet med ålens lekplatsen. Naturwissenschaften 82, 32-36 (1995). 41. Helfman, GS, Facey, DE, Hales Jr., LS & Bozeman Jr., EL Reproduktions ekologi den amerikanska ålen. Am. Fisk. Soc. Symp. 1, 42-56 (1987). 42. Rousseau, K. et al . Långsiktiga hämmande effekterna av somatostatin och insulinliknande tillväxtfaktor faktor 1 på tillväxthormonfrisättning genom serumfri primär kultur av hypofysceller från Europeisk ål ( Anguilla anguilla ). Neuroendokrinologi 67, 301-309 (1998). 43. Durif, C, Dufour, S. & Elie, P. försilvring processen för Anguilla anguilla : En ny klassificering från den gula bosatt till silver vandrande scenen. J. Fish Biol. 66, 1025- 1043 (2005). 44. Durif, C, Guibert, A. & Elie, P. Morfologisk diskriminering av de silvering stadier av Europeisk ål. Am. Fisk. Soc. Symp. 58, 103-111 (2009). 45. Pankhurst, NW Relation av synförändringar till uppkomsten av könsmognad i Ål Anguilla anguilla (L.). J. Fish Biol. 21, 127-140 (1982). 46. Aprahamian, MW ål ( Anguilla anguilla L.) produktion i floden Severn, England. Pol. Båge. Hydrobiol. 33, 373-389 (1986). 47. Aprahamian, MW Åldersstruktur av ål, Anguilla anguilla (L.), populationer i floden Severn, England, och floden Dee, Wales. Aquacult. Fisk. Hantera. 19, 365-376 (1988). 48. Tesch, FW Den ål 1-71 (Blackwell Science, 2003). 49. Solomon, DJ & Beach, MH Fish pass design för ål och Elver ( Anguilla anguilla ). Forskning och utveckling Technical Report W2-070 / TR (Environment Agency, 2004). 50. Kuwahara, A., Niimi, A. & Itagaki, H. Studier på en nematod parasitisk i luftblåsan hos ålen. I. Beskrivning av Anguillicola crassa n. sp. (Philometridea, Anguillicolidae). Japan. J. Parasit. 23, 275-279 (1974). 51. Peters, G. & Hartmann, F. Anguillicola , en parasitisk nematod av simblåsan spridnings bland ål befolkningen i Europa. Dis. Aquat. Organ. 1, 229-230 (1986). Page 79 79 52. Kennedy, CR & Fitch, DJ Colonization, larver överlevnad och epidemiologi nematod Anguillicola crassus , parasit i ålen, Anguilla anguilla i Storbritannien. J. Fish Biol. 36, 117-131 (1990). 53. Hellström, A., Ljungberg, O. & Bornstein, S. Anguillicola en ny ål parasit i Sverige. Sven. Veterinärtidn. 40, 211-213 (1988). 54. Moser, ML, Patrick, WS & Crutchfield Jr., JU Infektion av amerikanska ålar, Anguilla rostrata , genom en introducerade nematod parasit, Anguillicola crassus i North Carolina. Copeia 2001, 848-853 (2001). 55. De Charleroy, D., Grisez, L., Thomas, K., Belpaire, C. & Ollevier, F. Livscykeln för Anguillicola Crassus . Dis. Aquat. Organ. 8, 77-84 (1990). 56. Lehmitz, R. & Jürss, K. Hitzestabilität der transketolase der Niere des Europäischen AALS ( Anguilla anguilla ). Biol. Rundsch. 15, 61-63 (1977). 57. Banauch, D. et al . Eine Glukos-dehydrogenas für die Glukos-Bestimmung in Körperflüssigkeiten. Z. Klin. Chem. Klin. Biochem. 13, 101-107 (1975). 58. Bergmeyer, HU (ed.). Methods of Enzymatic Analysis Vol. 1 (Verlag Chemie, 1974). 59. Vanzetti, G. En azid-methemoglobin förfarande för hemoglobinbestämning i blod. J. Labb. Clin. Med. 67, 116-126 (1966). 60. Anonym. ICES WKAREA Report 2009, Workshop på ålder läsning av europeiska och American ål (WKAREA). ICES CM 2009 \ ACOM: 48 (2009). 61. Honeyfield, DC et al . Utveckling av tiamin brister och tidig dödlighet syndrom i insjööring genom matning experimentella och förvildade fisk dieter innehållande thiamin. J. Aquat. Anim. Hälsa 17, 4-12 (2005). 62. Ottinger, CA, Honeyfield, DC, Densmore, CL & Iwanowicz, LR Inverkan av tiamin brist på T-cellsberoende och T-cellsoberoende antikroppsproduktion i insjööring. J. Aquat. Anim. Hälsa 24 258-273 (2012). 63. Leonard, JBK, Norieka, JF, Kynard, B. & McCormick, SD Metabola priser i en anadromous clupeid den Shad ( Alosa sapidissima ). J. Comp. Physiol. B 169, 287- 295 (1999). 64. Brett, JR Andnings metabolism och simning prestanda unga Sockeye lax. J. Fish. Res. Styrelse. Kan. 21, 1183-1226 (1964). 65. Oliveira, K. & Hable, WE Artificial mognad, befruktning och tidig utveckling av American ål ( Anguilla rostrata ). Kan. J. Zool. 88, 1121-1128 (2010). 66. Palstra, AP, Cohen, EGH, Niemantsverdriet, PRW, van Ginneken, VJT & van den Thillart, GEEJM Artificiell mognad och reproduktion av europeiska blankål: Utveckling av äggceller under den slutliga mognad. Vattenbruk 249, 533-547 (2005). 67. Fleming, A. Reproduktions strategier atlantlax: ekologi och evolution. Rev. Fish Biol. Fiskare. 6, 379-416 (1996). 68. Jonsson, N., Jonsson, B. & Hansen, LP Förändringar i närbelägen sammansättning och uppskattningar av energiska kostnader under uppströms migration och lek i lax Salmo salar . J. Anim. Ecol. 66, 425-436 (1997). Page 80 80 69. Jürss, K. & Tiemann, U. Einfluß von Thiaminpyrophosphat auf die Hitzestabilität der Transketolase der Niere von Salmo gairdneri . Acta Biol. Med. Ger. 32, 691-693 (1974). 70. Amcoff, P. et al . Lever verksamhet tiamin beroende enzymer, glukos-6-fosfat dehydrogenas och cytokrom P4501A i östersjölax ( Salmo salar ) gulesäcksyngel efter tiamin behandling. Aquat. Toxicol. 48, 391-402 (2000). 71. Amcoff, P. et al . Fysiologiska, biokemiska och morfologiska studier av östersjölax gulesäcks yngel med en experimentell tiaminbrist: relationer till M74 syndrom. Aquat. Toxicol. 61, 15-33 (2002). 72. Nash, RDM, Valencia, AH & Geffen, AJ Ursprunget till Fulton tillstånd faktor- sätta posten raka. Fiske 31, 236-238 (2006). 73. Pecora, LJ & Highman, B. Organ vikter och histologin hos kroniskt tiamin-brist råttor och deras pair-fed kontroller. J. Nutr. 51, 219-229 (1953). 74. Xu, Z.-P., Wawrousek, EF & Piatigorsky, reducerar J. transketolase haploinsufficiency fettvävnad och kvinnlig fertilitet hos möss. Mol. Cell. Biol. 22, 6142-6147 (2002). 75. Brown, SB, Honeyfield, DC & Vandenbyllaardt, L. Tiamin analys fiskvävnad. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 73-81 (1998). 76. Kankaanpää, H., Vuorinen, PJ, Sipiä, V. & Keinänen, M. Akuta effekter och bioackumulering av nodularin i öring ( Salmo trutta m. trutta L.) exponerades oralt till Nodularia spumigena under laboratorieförhållanden. Aquat. Toxicol. 61, 155-168 (2002). 77. Mancinelli, R. et al . Samtidig vätskekromatografisk bedömning av tiamin, tiamin monofosfat och tiamin difosfat i humana erytrocyter: En studie om alkoholister. J. Chromatogr. B 789, 355-363 (2003). 78. Boqué, R. & Vander Heyden, Y. Detektionsgränsen. LC GC Eur. 22, 82-85 (2009). 79. Sylvander, P. & Bignert, A. Temporal variationer i tiamin innehållet i strömming är i samband med tiaminbrist i Östersjön lax i Ph.D. thesis Tiamin Dynamics i Den pelagiska näringsväven i Östersjön , Sylvander, P. (Stockholms universitet, 2013). 80. Li, X., Jenssen, E. & Fyhn, HJ Effekter av salthalt på ägg svullnad i atlantlax ( Salmo salar ). Vattenbruk 76, 317-334 (1989). 81. Rindi, G., de Giuseppe, L. & Ventura, U. Distribution och fosforylering av oxythiamine i råttvävnader. J. Nutr. 81, 147-154 (1963). 82. Balaghi, M. & Pearson, WN Tissue och intracellulär distribution av radioaktivt tiamin i normala och tiamin-brist råttor. J. Nutr. 89, 127-132 (1966). 83. Batifoulier, F., Verny, M.-A., Besson, C, Demigne, C. & Remesy, C. Bestämning av tiamin och dess fosfatestrar i råttvävnader analyserades såsom thiochromes på en RP-amid C16 kolumn. J. Chromatogr. B 816, 67-72 (2005). 84. Bettendorff, L., Lakaye, B., Kohn, G. & Vunna, P. Tiamin trifosfat: En ubiquitous molekyl på jakt efter en fysiologisk roll. Metab. Brain Dis. 29, 1069-1082 (2014). 85. Hansson, T. Jämförelse av två mått på saknad kofaktor i kofaktor-beroende enzymer: Andel kontra relativ ökning. Open Biomark. J. 5, 16-21; 10,2174 / 1875318301205010016 (2012). Page 81 81 86. Tate, R. & Nixon, PF Mätning av Michaelis konstant för mänskliga erytrocyter transketolase och tiamin difosfat. Anal. Biochem. 160, 78-87 (1987). 87. Lowry, OH, Rosebrough NJ, Farr, AL & Randall RJ Protein mätning med Folin fenolreagens. J. Biol. Chem. 193, 265-275 (1951). 88. Lai, JCK & Cooper, AJL Brain α - ketoglutarat dehydrogenas komplex: Kinetic egenskaper, regional fördelning, och effekter av inhibitorer. J. Neurochem. 47, 1376-1386 (1986). 89. Lai, JCK et al . Kronisk hypoxi i utvecklingen förändrar selektivt verksamhet nyckel enzymer av glukos oxidativ metabolism i hjärnregioner. Neurochem. Res. 28, 933-940 (2003). 90. Prough, RA, Burke, MD & Mayer, RT i Methods in Enzymology Vol. LII, del C (eds. Fleischer, S. & Packer, L.) 372-377 (Academic Press, 1978). 91. Tamhane, C. & Dunlop, DD Statistik och dataanalys, från elementär till Mellan 121-122 (Prentice Hall, 2000). 92. Sokal, RR & Rohlf, JF biometri, principer och praxis för statistik i Biological Forskning 541-549 (Freeman, 1995). 93. Sivertsen, E. Undersökningar av förhållandet mellan narrowheaded och broadheaded ål och deras näring. Fisk. Dir. Skr. Ser. Hav. Unders. 5, 1-22 (1938). 94. Westerbom, M., Lappalainen, A. & Mustonen, O. Invariant storlek urval av blåmusslor genom mört trots variabla byte storleksfördelningar. Mars Ecol. Prog. Ser. 328, 161-170 (2006). 95. Kautsky, N. På den trofiska roll blåmusslan ( Mytilus edulis L.) i en baltisk kust ekosystemet och ödet för det organiska materialet som produceras av musslor. Kieler Meeresforsch. Sonderh. 5, 454-461 (1981). 96. Jansson, A.-M. & Kautsky, N. i Biology of bottenlevande organismer, 11 europeiska Symposium om marinbiologi, Galway, oktober 1976 (red. Keegan, BF, Ceidigh, PO & Boaden, P. JS) 359-366 (Pergamon Press Ltd., 1977). 97. Kautsky, U. & Kautsky, H. i biologi och ekologi grunda kustvatten, Proceedings den 28 europeiska marinbiologi Symposium, 23-28 september 1993 Hersonissos, Kreta, Grekland (eds. Eleftheriou, A., Ansell, AD & Smith, CJ) 31-38 (Olsen & Olsen, 1995). 98. Koivisto, ME & Westerbom, M. Habitat struktur och komplexitet som determinanter av biologiska mångfalden i blå musselbankar på sublittorala rocky shores. Mars Biol. 157, 1463-1474 (2010). 99. Riisgård, HU, Egede, PP & Barreiro Saavedra, I. Utfodring beteende mussla, Mytilus edulis : Nya observationer med en minireview av aktuell kunskap. J. Mars Biol. 2011, 312.459; 10,1155 / 2011/312459 (2011). 100. Sylvander, P., Haubner, N. & Snoeijs, P. tiamin innehållet i fytoplanktonceller är påverkas av abiotisk stress och tillväxthastighet. Microb. Ecol. 65, 566-577 (2013). Page 82 82 101. Kautsky, H., Tobiasson, S. & Karlsson, J. i The Sea 2011 - miljötillståndet av svenska havsområden 36-41 (Svenska institutet för havsmiljön, 2011). http://www.havsmiljoinstitutet.se/digitalAssets/1350/1350800_havet_2011.pdf . 102. Rosioru, DM Ecological motståndskraften hos Mytilus galloprovincialis från den rumänska Svarta havets kust vid miljövariationer. J. Environ. Prot. Ecol. 15, 924-932 (2014). 103. Beukema, JJ Ökad dödlighet i alternativ musslor byte under en period då tidvatten lägenheter i den holländska Vadehavet saknade musslor. Neth. J. Sea Res. 31, 395-406 (1993). 104. Herlyn, M. & Millat, G. Nedgång av tidvatten blåmusslor ( Mytilus edulis ) lager vid kust Niedersachsen (Vadehavet) och inflytande mussla fiske på utvecklingen av unga musselbankar. Hydrobiologia 426, 203-210 (2000). 105. Beukema, JJ & Dekker, R. Variability årliga rekryterings framgång som en avgörande faktor för långsiktiga och storskaliga variationer i årlig produktion av tidvatten Vadehavet musslor ( Mytilus edulis ). Helgol. Mars Res. 61, 71-86 (2007). 106. Atkinson, PW et al . Förändringar i kommersiellt fiskade skaldjursbestånd och vadare populationer i tvätten, England. Biol. Conserv. 114, 127-141 (2003). 107. Brousseau, DJ, Goldberg, R. & Garza, C. Effekter av predation av den invasiva krabba Hemigrapsus sanguineus om överlevnad juvenila blåmusslor i västra Long Island Sound. Nordost. Nat. 21, 119-133 (2014). 108. Smith, JR, Fong, P. & Ambrose, RF Dramatiska nedgångar i mussel säng gemenskap mångfald: Svar på klimatförändringen? Ecology 87, 1153-1161 (2006). 109. Smith, JR, Fong, P. & Ambrose, RF långsiktig förändring i musslor ( Mytilus californianus Conrad) populationer längs våg exponerade kusten i södra Kalifornien. Mars Biol. 149, 537-545 (2006). 110. Broitman, BR et al . Rumsliga och tidsmässiga mönster av invertebrate rekrytering längs västkusten i USA. Ecol. Monogr. 78, 403-421 (2008). 111. Kurihara, T., Kosuge, T., Takami, H., Iseda, M. & Matsubara, K. Bevis på en skarpare minska i en icke-inhemska musslan Mytilus galloprovincialis än i inhemska musslor 1978-2006 på japanska rocky shores. Biol. Invasioner 12, 2671-2681 (2010). 112. Romanelli, M., Cordisco, CA & Giovanardi, O. Den långsiktiga nedgången av Chamelea Gallina L. (Bivalvia: Veneridae) mussla fiske i Adriatiska havet: Är en syntes möjligt? Acta Adriat. 50, 171-205 (2009). 113. Beukema, JJ, Dekker, R. & Jansen, JM Vissa gillar det kalla: populationer av tellinid musslor Macoma Baltica (L.) lider på olika sätt från en varmare klimat. Mars Ecol. Prog. Ser. 384, 135-145 (2009). 114. Jonasson, JP, Thorarinsdottir, G., Eiriksson, H., Solmundsson, J. & Marteinsdottir, G. Kollaps av fisket för Island pilgrimsmussla ( chlamys islandica ) i Breidafjordur, West Island. ICES J. Mars Sci. 64, 298-308 (2007). 115. Barton, A., Hales, B., Waldbusser, GG, Langdon, C. & Feely, RA The ostron, Crassostrea gigas , visar negativ korrelation att naturligt förhöjda koldioxidnivåer: Page 83 83 Konsekvenser för kortsiktiga försurning effekter. Limnol. Oceanogr. 57, 698-710 (2012). 116. Dyrynda, EA et al . Modulationer i cellmedierad immunitet Mytilus edulis följande den 'Sea Empress' oljeutsläpp. J. Mars Biol. Assoc. Storbritannien 77, 281-284 (1997). 117. Li, Y., Qin, JG, Li, X. & Benkendorff, K. Bedömning av metabola och immun förändringar i postspawning ostron Crassostrea gigas : Identifiering av en kritisk period av sårbarhet efter leken. Aquacult. Res. 41, E155-E165; 10,1111 / j.1365- 2109.2010.02489.x (2010). 118. Pernet, F. et al . Massdöd av Pacific ostron Crassostrea gigas speglar smitt sjukdomar och varierar med jordbruksmetoder i Medelhavet Thau lagunen, Frankrike. Aquacult. Environ. Påverka varandra. 2, 215-237 (2012). 119. Berthelin, C, Kellner, K. & Mathieu, M. Förvaring metabolism i ostron Pacific ( Crassostrea gigas ) i förhållande till sommar dödlighet och reproduktiva cykeln (västkust Frankrike). J. Comp. Physiol. B 125, 359-369 (2000). 120. Kristmundsson, Á., Helgason, S., Bambir, SH, Eydal, M. & Freeman, MA Tidigare okända apicomplexan arter infekterar Island pilgrimsmussla, chlamys islandica (Muller, 1776), drottning pilgrimsmussla, aequipecten opercularis L., och king pilgrimsmussla, Pecten maximus L. J. Invertebr. Pathol. 108, 147-155 (2011). 121. Baba, K., Miyazono, A., Matsuyama, K., Kohno, S. & Kubota, S. Förekomst och skadliga effekter av musslor-lever hydroid Eutima japonica på unga exemplar av den Japanska kammussla Mizuhopecten yessoensis i Funka Bay, Japan: Relation på ungdoms massiv dödlighet 2003. Mars Biol. 151, 1977-1987 (2007). 122. Samain, J.-F. Granska och perspektiv fysiologiska mekanismer som ligger till grund genetiskt baserade motstånd ostron Crassostrea gigas till sommaren dödlighet. Aquat. Living resur. 24, 227-236 (2011). 123. McCandless, DW, Schenker, S. & Cook, M. encefalopati av tiaminbrist: Studier av intracerebrala mekanismer. J. Clin. Investera. 47, 2268-2280 (1968). 124. Gibson, GE, Ksiezak-Reding, H., Sheu, K.-FR, Mykytyn, V. & Blass JP Korrelation av enzymatisk, metabola och beteendestörningar i tiamin brist och dess omkastning. Neurochem. Res. 9, 803-814 (1984). 125. Butterworth, RF, Giguere, J.-F. & Besnard, A.-M. Verksamheten i tiamin beroende enzymer i två experimentella modeller av tiamin-brist encefalopati: 1. pyruvatdehydrogenaskomplexet. Neurochem. Res. 10, 1417-1428 (1985). 126. Giguère, J.-F. & Butterworth, RF verksamhet tiamin beroende enzymer i två experimentella modeller av tiaminbrist encefalopati 3. transketolase. Neurochem. Res. 12, 305-310 (1987). 127. Borgna-Pignatti, C, Marradi, P., Pinelli, L., Monetti, N. & Patrini, C. Thiamine- lyhörd anemi hos DIDMOAD syndrom. J. Pediatr. 114, 405-410 (1989). 128. Rindi, G. et al . Tiamin transport av erytrocyter och spöken i tiamin-lyhörd megaloblastisk anemi. J. Inher. Metab. Dis. 15, 231-242 (1992). Page 84 84 129. Akinci, A., Teziç, T., Ertürk, G., Tarim, Ö. & Dalva, K. Tiamin-responsiva megaloblastisk anemi med diabetes mellitus och sensorineural dövhet. Acta Paediatr. Jpn. 35, 262-266 (1993). 130. Alston, TA & Abeles, RH enzymatisk omvandling av antibiotikumet metronidazol till en analog av tiamin. Båge. Biochem. Biophys. 257, 357-362 (1987). 131. Diav-Citrin, O., Shechtman, S., Gotteiner, T., Arnon, J. & Ornoy, A. Graviditet utfall efter graviditets exponering för metronidazol: en prospektiv kontrollerad kohortstudie. Teratologi 63, 186-192 (2001). 132. Bellyei, S. et al . Kloning, sekvensering, strukturell och molekylär biologisk karakterisering av placental protein 20 (PP20) / human tiamin pyrophosphokinase (hTPK). Placenta 26 34-46 (2005). 133. Cooray, R. et al . Screening för mikroorganismer i samband med M74 sjukdom syndrom hos sea drivna östersjölax ( Salmo salar ). Ambio 28 77-81 (1999). 134. Elts, J. et al . Status och antalet estniska fåglar, 2003-2008. Hirundo 22 3-31 (2009). 135. Skov, H. et al . Waterbird populationer och tryck i Östersjön. Temanord 2011: 550 (2011). 136. Ekroos, J. et al . Avtar bland avelsejder Somateria mollissima nummer i Baltic / Vadehavet flyway. Ornis Fennica 89, 81-90 (2012). 137. Larsson, K. et al . Effekter av ett omfattande Prymnesium polylepis blommar på avels ejder i Östersjön. J. Sea Res. 88, 21-28 (2014). 138. Ekroos, J., Öst, M., Karell, P., Jaatinen, K. & Kilpi, M. Philopatric predisposition för predation-inducerad ekologiska fällor: Habitat-beroende dödlighet hos avels ejdrar. Oecologia 170, 979-986 (2012). 139. Jónsson, JE et al . Relationer mellan långsiktig demografi och väder i en sub- arktiska befolkning ejder. PLoS ONE 8, e67093; 10,1371 / journal.pone.0067093 (2013). 140. Garðarsson, A. De senaste ändringarna i antalet klippa avels sjöfåglar i Island. Bliki 27 13-22 (2006). 141. Garðarsson, A. Avel framgång mås på Island 2005. Bliki 27 23-26 (2006). 142. Bornaechea, PG & Garðarsson, A. En undersökning av fågel klippor Snæfellsnes, W- Island, 2005. Bliki 27 51-54 (2006). 143. Wildemann, L., Böhm, M., Pabst, W. & Hess, B. über die Beziehungen zwischen der Thiaminaufnahme und dem Gehalt ett tiamin, Thiaminpyrophosphat sowie Transketolaseaktivität i Rattenorganen. Enzymol. Biol. Clin. 10, 81-112 (1969). 144. Ihara, H., Igarashi, H., Kakinoki, T., Hagane, Y. & Hashizume, N. Klassificering av hypo och hyperthiaminosis. Int. J. Anal. Bio-Sci. 1, 45-49 (2013). 145. Parker, WD et al . Brain mitokondriell metabolism i experimentell tiaminbrist. Neurology 34, 1477-1481 (1984). Page 85 85 146. Héroux, M. & Butterworth, RF Växel förändringar av cerebral γ-aminosmörsyra i pyrithiamine behandlade råttor: Konsekvenser för patogenesen av Wernickes encefalopati. J. Neurochem. 51, 1221-1226 (1988). 147. Butterworth, RF & Héroux, M. Effekt av pyrithiamine behandling och efterföljande tiamin rehabilitering om regionala cerebrala aminosyror och tiamin-beroende enzymer. J. Neurochem. 52, 1079-1084 (1989). 148. Hildén, O. Ecology of anka populationer i ön grupp av Valsörarna, Finska Bothnia. Ann. Zool. Fenn. 1, 153-279 (1964). 149. Coulson, JC Variation i koppling storleken på ejder: En studie baserad på 41 avel säsonger på Coquet Island, Northumberland, England. Vattenfåglar 22, 225-238 (1999). 150. Wrighton, SA et al . Modulering av råttlever cytokromer P450 av kronisk metapyrilen behandling. Biochem. Pharmacol. 42, 1093-1097 (1991). 151. Chen, H.-W. et al . De kombinerade effekterna av vitlöksolja och fiskolja på levern antioxidant och läkemedelsmetaboliserande enzymer av råttor. Brit. J. Nutr. 89, 189-200 (2003). 152. Takahashi, K. et al . Reglering av cytokrom B 5 uttryck av miR-223 i human lever: Effekter på cytokrom P450 aktiviteter. Pharmaceut. Res. 31, 780-794 (2014). 153. Whyte, JJ, Jung, RE, Schmitt, CJ & Tillitt, DE Ethoxyresorufin- O -deethylase (EROD) aktivitet i fisk som en biomarkör för kemisk exponering. Crit. Rev. Toxicol. 30, 347-570 (2000). 154. van der Oost, R., Beyer, J. & Vermeulen, NPE Fish bioackumulering och biomarkörer i miljöriskbedömning: en översyn. Environ. Toxicol. Pharmacol. 13, 57-149 (2003). 155. Gräns, J., Wassmur, B. & Celander, MC Envägs inhiberande överhörning mellan arylhydrocarbon receptor (AhR) och östrogenreceptor (ER) signalering i primära kulturer av regnbåge öring hepatocyter. Aquat. Toxicol. 100, 263-270 (2010). 156. Zamaratskaia, G., Rasmussen, MK, Herbin, I., Ekstrand, B. & Zlabek, V. In vitro hämning av porcint cytokrom P450 genom 17β-östradiol och 17α-östradiol. Interdiscip. Toxicol. 4, 78-84 (2011). 157. Norrgren, L., Andersson, T., Bergqvist, PA & Björklund, I. Chemical, fysiologiska och morfologiska studier av vilda östersjölax ( Salmo salar ) som lider av onormal yngel dödlighet. Environ. Toxicol. Chem. 12, 2065-2075 (1993). 158. Wade, AE, Wu, BC, Holbrook, CM & Caster, WO Effekter av tiamin-antagonister på läkemedels hydroxylering och egenskaperna av cytokrom P-450 hos råtta. Biochem. Pharmacol. 22, 1573-1580 (1973). 159. Grosse III, W. & Wade, AE Effekten av tiamin förbrukning på levern mikrosomala läkemedel-metaboliserande vägar. J. Pharmacol. Exp. Ther. 176, 758-765 (1971). 160. Omura, T. & Sato, R. Kolmonoxiden bindande pigmentet av levermikrosomer. JAG. Bevis för dess hemoprotein natur. J. Biol. Chem. 239, 2370-2378 (1964). Page 86 86 161. Ruchirawat, M., Mahathanatrakul, W., Sinrashatanant, Y. & Kittikool, D. Effekter av tiaminbrist på ämnesomsättningen och akut giftighet dimetylnitrosamin hos råtta. Biochem. Pharmacol. 27, 1783-1786 (1978). 162. Yoo, JS, Park, HS, Ning, SM, Lee, MJ & Yang, CS Effekter av tiamin brist på lever cytokrom P450 och drog metaboliserande enzymaktivitet. Biochem. Pharmacol. 39, 519-525 (1990). 163. Wade, AE, Greene, FE, Ciordia, RH, Meadows, JS & Caster, WO Effekter av dietary tiamin intag på hepatisk läkemedelsmetabolism hos hanråtta. Biochem. Pharmacol. 18, 2288-2292 (1969). 164. Galdhar, NR & Pawar, SS leverläkemedelsmetabolism och lipidperoxidation i Tiamin deficienta råttor. Int. J. Vitam. Nutr. Res. 46, 14-23 (1976). 165. Wade, AE, Wu, B. & Lee, J. näringsfaktorer som påverkar läkemedelsmetaboliserande enzymer hos råttan. Biochem. Pharmacol. 24, 785-789 (1975). 166. Wade, AE, Bunce, OR, Harley, W., Baker, MT & Holmes, D. Effekt av tiamin deprivation på den metaboliska aktiveringen av benso (a) pyren in vitro. Pharmacology 29, 142- 148 (1984). 167. Wade, AE, Evans, JS, Holmes, D. & Baker, MT Inverkan av kosten tiamin på fenobarbital induktion av råttleverenzymer som ansvarar för att metabolisera läkemedel och carcinogener. Drug Nutr. Påverka varandra. 2, 117-130 (1983). 168. Ruchirawat, M., Aramphongphan, A., Tanphaichitr, V. & Bandittanukool, W. Effekten av tiaminbrist på metabolismen av acetaminofen (paracetamol). Biochem. Pharmacol. 30, 1901-1906 (1981). 169. Sturludottir, E. et al . Rumsliga och tidsmässiga trender av föroreningar i mussla samplade runt den isländska kusten. Sci. Total Environ. 454-455, 500-509 (2013). 170. Jörundsdóttir, H. Ó. et al . Pristine Arctic: Bakgrund kartläggning av PAH, PAH metaboliter och oorganiska spårelement i den nordatlantiska arktiska och sub-arktiska kust- miljö. Sci. Total Environ. 493, 719-728 (2014). 171. Iber, H. et al . Modulering av läkemedelsmetabolism i infektiösa och inflammatoriska sjukdomar. Drug Metab. Rev. 31, 29-41 (1999). 172. Renton, KW & Nicholson, TE lever och centrala nervsystemet cytokrom P450 är nedregleras under lipopolysackarid-framkallade lokaliserad inflammation i hjärnan. J. Pharmacol. Exp. Ther. 294, 524-530 (2000). 173. Amcoff, P., Lundström, J., Teimert, L., Börjeson, H. & Norrgren, L. Physiological och morfologiska effekterna av mikroinjektion av oxythiamine och PCB i embryon från Baltic lax ( Salmo salar ): En jämförelse med M74 syndrom. Ambio 28 55-66 (1999). 174. Lundström, J. et al . Antioxidativa system, avgiftande enzymer och tiamin nivåer i Östersjölax ( Salmo salar ) som utvecklar M74. Ambio 28 24-29 (1999). 175. Nakajima, T. et al . Monoklonal antikropp-riktad karakterisering av bensen, ethoxyresorufin och pentoxyresorufin metabolism i råttlevermikrosomer. Biochem. Pharmacol. 40, 1255-1261 (1990). Page 87 87 176. Kim, SG, Reddy, SL, stater, JC & Novak, RF Pyridine effekter på uttryck och molekyl reglering av cytokrom P450IA genen underfamiljen. Mol. Pharmacol. 40, 52-57 (1991). 177. Kelley, RW, Cheng, D. & Backes, WL heteromert komplexbildning mellan CYP2E1 och CYP1A2: Bevis för inblandning av elektrostatiska interaktioner. Biochemistry 45, 15.807-15.816 (2006). 178. Foulon, V. et al . Rening, molekylär kloning, och uttryck av två-hydroxyphytanoyl- CoA-lyas, en peroxisomal tiaminpyrofosfat beroende enzym som katalyserar kol-kol-bindningsklyvning under α-oxidation av 3-metyl-grenade fettsyror. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 96, 10.039-10.044 (1999). 179. Sniekers, M. et al . Tiaminpyrofosfat: En väsentlig kofaktor för α-oxidation i däggdjur - konsekvenser för tiamin brister? Cell. Mol. Life Sci. 63, 1553-1563 (2006). 180. Schönfeld, P. & Struy, förändrar H. Refsum sjukdomen diagnostisk markör phytanic syra den fysikaliska tillståndet hos membranproteiner av lever mitokondrier. FEBS Lett. 457, 179-183 (1999). 181. Wanders, RJ, Jansen, GA & Skjeldal, OH Refsum sjukdom, peroxisomer och phytanic syraoxidation: En översyn. J. Neuropathol. Exp. Neurol. 60, 1021-1031 (2001). 182. Brandt Busanello, SV et al . Rubbning av mitokondrie homeostas genom phytanic syra i lillhjärnan unga råttor. Cerebellum 12, 362-369 (2013). 183. Okita, RT & Okita, JR Cytokrom P450 4A fettsyra omega hydroxylaser. Curr. Drug Metab. 2, 265-281 (2001). 184. Xu, F., Ng, VY, Kroetz, DL & Ortiz de Montellano, PR CYP4 isoform specificitet i ω-hydroxylering av phytanic syra, en potentiell väg till eliminering av den orsakande agent Refsums sjukdom. J. Pharmacol. Exp. Ther. 318, 835-839 (2006). 185. Blair, PV et al . Dietary tiamin nivå påverkar nivåerna av sin difosfat formen och tiamin beroende enzymatiska aktiviteter av råttlever. J. Nutr. 129, 641-648 (1999). 186. Berdanier, CD, Tobin, RB, Nielsen, RC, Mehlman, MA & Veech, RL Effekt av polyklorerade bifenyler och tiamin brist på levermetabolism i växande råttor. J. Toxicol. Environ. Hälsa 1, 91-105 (1975). 187. Brink, AJ, Lochner, A. & Lewis, CM Tiaminbrist och beriberi hjärtsjukdom. S. Afr. Med. J. 40, 581-590 (1966). 188. Swank, RL Avian tiamin brist: En korrelation av patologi och klinisk beteende. J. Exp. Med. 71, 683-702 (1940). 189. Gries, CL & Scott, ML Patologin av tiamin, riboflavin, pantotensyra och niacin brister i ungen. J. Nutr. 102, 1269-1285 (1972). 190. Holz, PH, Phelan, JR & Slocombe, R. Tiaminbrist i honeyeaters. J. Avian Med. Surg. 16, 21-25 (2002). 191. Jubb, KVF & Huxtable, CR i patologi av tamdjur Vol. 1 (eds. Jubb, K. VF, Kennedy, PC & Palmer, N.) 343-344 (Academic Press, 1993). Page 88 88 192. Saab, CY & Willis, WD Lillhjärnan: Organisation, funktioner och dess roll i nociception. Brain Res. Rev. 42, 85-95 (2003). 193. Make, S. & Shimizu, T. Utvecklingen av Avian Visual System i Avian Visual Cognition (red. Cook, RG) (On-line, 2001). http://www.pigeon.psy.tufts.edu/avc/husband/ . 194. Schmahmann, JD i lillhjärnan och dess sjukdomar (eds. Manto, M.-U. & Pandolfo, M.) 137 (Cambridge University Press, 2002). 195. Mörner, T., Carlsson, L., Hägerroth, P.-A. & Balk, L. abstract 359 presenterades vid Joint 61 st WDA / 10 : e Biennial EWDA Conference ”Fallande i vilthälsa”, Lyon, 23-27 Juli 2012. 196. Mörner, T. et al . abstrakt P25 presenterades vid 62 nd International Conference av Wildlife Disease Association, Knoxville, Tennessee, 27 juli-2 augusti 2013. 197. Aoyama, J. Life historien och utvecklingen av migrationen i katadroma ål (släktet Anguilla ). Aqua-Biosci. Monogr. (ABSM) 2, 1-42 (2009). 198. Dekker, W. & Casselman, JM (samordnare). 2003 Québec förklaringen till oro om ål nedgångar-11 år senare: Är ålar klättra tillbaka upp den hala sluttningen? fiske 39, 613-614 (2014). 199. Dekker, W. i ål Biology (eds. Aida, K., Tsukamoto, K. & Yamauchi, K.) 237-254 (Springer, 2003). 200. McCarthy, TK et al . Långsiktiga effekter av vattenkraftanläggningar och tillhörande river förordningen om floden Shannon ål populationer: Mitigation och förvaltning. Hydrobiologia 609, 109-124 (2008). 201. Kimura, S., Inoue, T. & Sugimoto, T. Fluktuationer i fördelningen av låg salthalt vatten i Ekvatorialström och dess effekt på larv transport av den japanska ålen. Fisk. Oceanogr. 10, 51-60 (2001). 202. Knights, B. En genomgång av de möjliga effekterna av långsiktiga oceaniska och klimatförändringar och fiskedödligheten för rekrytering av anguillid ålar på norra halvklotet. Sci. Total Environ. 310, 237-244 (2003). 203. Palstra, AP, van Ginneken, VJT, Murk, AJ & van den Thillart, GEEJM Är dioxinlika föroreningar som ansvarar för ål ( Anguilla anguilla ) drama? Naturwissenschaften 93, 145-148 (2006). 204. Castonguay, M. et al . Varför är rekrytering av den amerikanska ål, rostrata Anguilla , minskar i St Lawrence-floden och Gulf? Kan. J. Fish. Aquat. Sci. 51, 479-488 (1994). 205. Hagström, O. & Wickström, H. invandring av unga ålar till Skagerrak-Kattegatt 1900 till 1989. Int. Rev. Ges. Hydrobiol. 75, 707-716 (1990). 206. Tsukamoto, K. Leken av ål i närheten en seamount. Nature 439, 929 (2006). 207. Tsukamoto, K. et al . Oceaniska lek ekologi sötvatten ål i västra North Stilla. Nat. Commun. 2, 179; 10,1038 / ncomms1174 (2011). 208. Amcoff, P., Börjeson, H., Eriksson, R. & Norrgren, L. Effekter av tiamin behandlingar på överlevnad M74 drabbade vilda Östersjölaxen. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 31-40 (1998). Page 89 89 209. Brown, SB et al . Effektiviteten av ägg nedsänkning i vattenlösningar av tiamin och tiamin analoger för att minska tidig mortalitet syndrom. J. Aquat. Anim. Hälsa 17, 106-112 (2005). 210. Natarajan, KV Fördelning av tiamin, biotin, och niacin i havet. Appl. Microbiol. 16, 366-369 (1968). 211. Natarajan, KV Distribution och betydelsen av vitamin B 12 och tiamin i subarktiska Stilla havet. Limnol. Oceanogr. 15, 655-659 (1970). 212. Ohwada, K. & Taga, N. Distribution och säsongsvariation av vitamin B 12 , tiamin och biotin i havet. Mars Chem. 1, 61-73 (1972). 213. Nishijima, T. & Hata, Y. Fördelning av vitamin B 12 , tiamin, och biotin i vattnet i Harima-Nada havet. B. Jpn. Soc. Sci. Fisk. 52, 1533-1545 (1986). 214. von Clemencon, H. Verbreitung einiger B-Vitamine i Kleingewässern aus der Umgebung von Bern und Untersuchungen über die Abgabe von B-vitaminen durch Algen. Schweiz. Z. Hydrol. 25, 157-165 (1963). 215. Hutchinson, GE A Treatise on Limnologi Vol. 2 306-354 (Wiley, 1967). 216. Ohwada, K. & Taga, N. Vitamin B 12 , tiamin, och biotin i Lake Sagami. Limnol. Oceanogr. 17, 315-320 (1972). 217. Ohwada, K., Otsuhata, M. & Taga, N. Säsongs cykler av vitamin B 12 , tiamin och biotin i ytvattnet av sjön Tsukui. B. Jpn. Soc. Sci. Fisk. 38, 817-823 (1972). 218. Tanaka, H., Kagawa, H. & Ohta, H. Tillverkning av leptocephali japanska ål ( Anguilla japonica ) i fångenskap. Vattenbruk 201, 51-60 (2001). 219. Hashimoto, Y., Arai, S. & Nose, T. tiaminbrist symptom experimentellt induceras i ål. B. Jpn. Soc. Sci. Fisk. 36, 791-797 (1970). 220. Arai, S., Nose, T. & Hashimoto, Y. Kvalitativa krav unga ålar Anguilla japonica för vattenlösliga vitaminer och deras bristsymtom. Tjur. Sötvattensfisk. Res. Labb. 22, 69-83 (1972). 221. Kreutzmann, H.-L. & Lehmitz, R. Der Einfluß von Vitamin-B 1 -Mangel, auf physiologische und morphologische Blutparameter, bei Aalen ( Anguilla anguilla ). Båge. Tierernähr. 26, 293-303 (1976). 222. Boon, JH, Lokin, CJA, Ceusters, R. & Ollevier, F. Några egenskaper hos blod Europeisk ål ( Anguilla anguilla ) och möjligt samband med Anguillicola crassus infestationer. Vattenbruk 76, 203-208 (1989). 223. Höglund, J., Andersson, J. & Härdig, J. hematologiska svar i den europeiska ålen, Anguilla L., till subletal angrepp av Anguillicola crassus i en termisk utflödet från den svenska Östersjön. J. Fish Dis. 15, 507-514 (1992). 224. Kelly, CE, Kennedy, CR & Brown, JA fysiologisk status av vilda europeiska ålar ( Anguilla anguilla ) infekterade med den parasitiska nematoden, Anguillicola crassus . parasitologi 120, 195-202 (2000). Page 90 90 225. Palstra, AP, Heppener, DFM, van Ginneken, VJT, Székely, C. & van den Thillart, GEEJM Swimming prestanda blankål är allvarligt försämras av simma-blåsan parasit Anguillicola crassus . J. Exp. Mars Biol. Ecol. 352, 244-256 (2007). 226. Boon, JH et al . Effekten av olika infektionsnivåer med smitt larver av Anguillicola crassus på hematologiska parametrar av europeisk ål ( Anguilla anguilla ). Vattenbruk 87, 243-253 (1990). 227. Tiemann, U. & Lehmitz, R. Frühdiagnose eines vitamin-B 1 -Mangels bei der Regenbogenforelle ( Salmo gairdneri ) und beim Aal ( Anguilla anguilla ). Z. Binnenfisch. DDR 10, 312-319 (1975). 228. Balk, L., Meijer, J., DePierre, JW & Appelgren, L.-E. Upptag och fördelning av [ 3 H] benso [ a ] pyren i gädda ( Esox lucius ). Undersökning av hela kroppen autoradiografi och scintillationsräkning. Toxicol. Appl. Pharmacol. 74, 430-449 (1984). 229. Egginton, S. Metamorphosis av den amerikanska ålen, Anguilla rostrata Le Seur: II. Struktur omorganisation av lokomotoriska muskulatur. J. Exp. Zool. 238, 297-309 (1986). 230. Brækkan, eller funktion röda muskeln i fisk. Natur 178, 747-748 (1956). 231. Hulbert, WC Ph.D. avhandling den funktionella rollen av röda och vita Muscle i Ål, Anguilla rostrata : An Ultra och Enzyme Study . (University of Ottawa, 1976). 232. Hulbert, WC & Moon, TW Potentialen för laktat utnyttjande av rött och vitt muskel i ål Anguilla rostrata L. Can. J. Zool. 56, 128-135 (1978). 233. Boström, S.-L. & Johansson, RG enzymaktivitet mönster i vitt och rött muskel ålen ( Anguilla anguilla ) vid olika utvecklingsstadier. Comp. Biochem. Physiol. B 42, 533-542 (1972). 234. Fitzsimons, JD et al . Effekter av kost på tiamin status av Lake Ontario amerikansk ål. Trans. Am. Fisk. Soc. 142, 1358-1369 (2013). 235. Brækkan ELLER En jämförande studie av vitaminer i bålen musklerna i fiskar. Fisk. Dir. Skr. Ser. Teknol. Unders. 3, 1-42 (1959). 236. Koski, P., Soivio, A., Hartikainen, K., Hirvi, T. & Myllylä, T. M74 syndrom och tiamin i lax broodfish och avkomma. Boreal Environ. Res. 6, 79-92 (2001). 237. Ohta, H., Kagawa, H., Tanaka, H., Okuzawa, K. & Hirose, K. Förändring av befruktning och kläckning hastigheter med tiden efter ägglossning induceras av 17,20 β -dihydroxi-4-pregnen-3-on i den japanska ål, Anguilla japonica . Vattenbruk 139, 291-301 (1996). 238. Ohta, H. et al . Artificiell induktion av mognad och fertilisering i den japanska ål, Anguilla japonica . Fish Physiol. Biochem. 17, 163-169 (1997). 239. Kagawa, H. i ål Biology (eds. Aida, K., Tsukamoto, K. & Yamauchi, K.) 401-414 (Springer, 2003). 240. Kagawa, H., Tanaka, H., Ohta, H., Unuma, T. & Nomura, K. Den första framgången för glas ål produktionen i världen: Grundläggande biologi på fisk reproduktion förskott ny tillämpad teknik inom vattenbruket. Fish Physiol. Biochem. 31, 193-199 (2005). Page 91 91 241. Ellerby, DJ, Spierts, ILY & Altringham, JD Slow muskel effekt på gul- och silver-fas europeisk ål ( Anguilla anguilla L.): Förändringar i muskelprestation före för migration. J. Exp. Biol. 204, 1369-1379 (2001). 242. Ketola, HG et al . Tiamin status Cayuga Lake regnbåge och dess inverkan på lek migration. N. Am. J. Fish. Hantera. 25, 1281-1287 (2005). 243. Fitzsimons, JD et al . Effekten av tiamin injektion på uppströms migration, överlevnad, och tiamin status förmodade tiamin-brist silverlax. J. Aquat. Anim. Hälsa 17, 48-58 (2005). 244. Thurow, F. Über Fangerträge und Wachstum des Aales in der westlichen Ostsee. Z. Fischerei Hilfswiss. 8, 597-626 (1959). 245. Larsson, P., Hamrin, S. & Okla, L. Fetthalt som en faktor som inducerar vandrande beteende ålen ( Anguilla anguilla L.) till Sargassohavet. Naturwissenschaften 77, 488-490 (1990). 246. van Ginneken, VJT & van den Thillart, GEEJM ål fettdepåer är tillräckligt för att når Sargasso. Natur 403, 156-157 (2000). 247. Belpaire, CGJ et al . Minskande ålbeståndet: Survival of the fetaste? Ecol. Sötvatten Fish 18, 197-214 (2009). 248. Williams Jr., JN & Anderson, CE Effekt av tiaminbrist och tiamin injektion på total leverlipider, fosfolipid, plasmalogen och kolesterol i råtta. J. Nutr. 69, 229-234 (1959). 249. Kather, H., Rivera, M. & Brand, K. Sambandet och kontroll av glukosmetabolism och lipogenes i isolerade fettceller. Effekt av mängden glukosupptag på andelen pentos fosfatcykeln och av fettsyrasyntesen. Biochem. J. 128, 1089-1096 (1972). 250. Bubber, P., Ke, Z.-J. & Gibson, GE trikarboxylsyra cykelenzymer efter tiaminbrist. Neurochem. Int. 45, 1021-1028 (2004). 251. Mkrtchyan, G. et al . Molekylära mekanismer hos icke-coenzym effekten av tiamin i hjärna: Biochemical, strukturella och väg analys. Sci. Rep. 5, 12583; 10,1038 / srep12583 (2015). 252. Österblom, H., Bignert, A., Fransson, T. & Olsson, O. En minskning av fledging kroppsmassa i sillgrissla Uria aalge kycklingar i Östersjön. Mars Ecol. Prog. Ser. 224, 305- 309 (2001). 253. Bignert, A. et al . Synpunkter på National svenska miljögifts Monitoring Program i marina organismer, 2014 (Report No. 1: 2014, Svenska Museum of Natural History, 2014). 254. Faxneld, S. et al . Biologiska effekter och miljöföroreningar i Sill och Östersjö toppredatorer (Report nr 6: 2014, Svenska Museum of Natural History, 2014). 255. Balbontin, J. et al . Livstid enskilda plasticitet i kroppen skick en flyttfågel. Biol. J. Linn. Soc. 105, 420-434 (2012). 256. Rioux Paquette, S., Pelletier, F., Garant, D. & Bélisle, M. Svår senaste minskning av vuxen body mass på en vikande insektsätande fågel befolkningen. Proc. R. Soc. B 281, 20.140.649; 10,1098 / rspb.2014.0649 (2014). Page 92 92 257. Erlandson-Hammargren, E. & Pedersen, B. Mörrum 32 (Piscator, 1998). 258. Fitzsimons, JD Effekten av B-vitaminer på en simma upp syndrom i Lake Ontario lake Forell. Suppl. J. Great Lakes Res. 21, 286-289 (1995). 259. McDonald, G., Fitzsimons, JD & Honeyfield, DC (red.). Uppväxt skede dödlighet syndrom hos fiskar av de stora sjöarna och Östersjön, American Fisheries Society, Symposium 21 (1998). 260. Bengtsson, B.-E., Hill, C., Nellbring, S. & Kessler, E. (red.). reproduktionsstörningar i östersjöfisk: ett internationellt perspektiv Ambio 28 (1) (1999). 261. Blazer, VS & Brown, LL (red.). Tidig dödlighet syndrom i Great Lakes salmonines, Journal of Aquatic Animal Health 17 (1) (2005). 262. Amcoff, P., Norrgren, L., Börjeson, H. & Lindeberg, J. i rapporten från det andra Workshop om reproduktionsstörningar i Fish 20-23 November 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 38-39 (Rapport 4534, Svenska Naturvårdsverket, 1996). 263. Koski, P., Pakarinen, M. & Soivio, A. i rapporten från det andra Workshop on Reproduktionsstörningar i Fish 20-23 November 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 46 (Rapport 4534, Svenska Naturvårdsverket, 1996). 264. Marcquenski, SV i rapporten från det andra Workshop on reproduktionsstörningar i Fish 20-23 November 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 73-75 (Rapport 4534, Svenska Miljö Protection Agency, 1996). 265. Fitzsimons, J. & Brown, S. i rapporten från det andra Workshop on Reproduktion Störningar i Fish 20-23 november 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (Eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 76-78 (Rapport 4534, Svenska Environmental Protection Agency, 1996). 266. Hornung, MW, Miller, L., Peterson, RE, Marcquenski, S. & Brown, S. i rapporten Från den andra workshop om reproduktionsstörningar i Fish 20-23 November 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 82-83 (Rapport 4534, Svenska Naturvårdsverket, 1996). 267. Brown, S., Palace, V., Klaverkamp, J. & Fitzsimons, J. i rapporten från det andra Workshop om reproduktionsstörningar i Fish 20-23 November 1995 Högberga Gård, Lidingö, Stockholm, Sverige (eds. Bengtsson, B.-E., Hill, C. & Nellbring, S.) 84-85 (Rapport 4534, Svenska Naturvårdsverket, 1996). 268. Amcoff, P., Börjeson, H., Landergren, P., Vallin, L. & Norrgren, L. Tiamin (vitamin B 1 ) koncentrationer i lax ( Salmo salar ), öring ( Salmo trutta ) och torsk ( Gadus morhua ) från Östersjön. Ambio 28 48-54 (1999). 269. Brown, S. & Honeyfield, D. Tidig Mortality Syndrome forskning och information Samordningsmöten (Projektrapport 2004 Framsteg, Great Lakes fiskerikommissionen, 2004). Page 93 93 270. Riley, SC, Rinchard, J., Honeyfield, DC, Evans, AN & Begnoche, L. Ökande tiamin koncentrationer i insjööring ägg från Lakes Huron och Michigan sammanfaller med låg Alewife överflöd. N. Am. J. Fish. Hantera. 31, 1052-1064 (2011). 271. Fitzsimons, JD et al . Användning av stabila isotoper för att identifiera redds av förmodade kläckeri och vild atlantlax och utvärdera deras lek livsmiljö och ägg tiamin status i en sjö Ontario biflod. N. Am. J. Fish. Hantera. 33, 741-753 (2013). 272. Fitzsimons, JD et al . Inverkan av tiaminbrist på insjööring larvtillväxt, födosök och rovdjur undvikande. J. Aquat. Anim. Hälsa 21 302-314 (2009). 273. Ketola, HG et al . Effekt av tiamin status på sannolikheten för Lake Ontario Chinook lax lek i de övre eller nedre delarna av Salmon River, New York. N. Am. J. Fish. Hantera. 29, 895-902 (2009). 274. Carvalho, PSM et al . Tiaminbrist effekter på synen och födosök förmåga lake öring yngel. J. Aquat. Anim. Hälsa 21 315-325 (2009). 275. Ottinger, CA, Honeyfield, DC, Densmore, CL & Iwanowicz, LR in vitro immun funktioner i tiamin-fylld och -depleted insjööring ( Salvelinus namaycush ). Fish Skaldjur Immun. 38, 211-220 (2014). 276. Lee, B.-J., Jaroszewska, M., Dabrowski, K., Czesny, S. & Rinchard, J. Effekter av vitamin B 1 (tiamin) brist i insjööring yngel och förebyggande behandlingar. J. Aquat. Anim. Hälsa 21 290-301 (2009). 277. Sato, M., Yoshinaka, R., Kuroshima, R., Morimoto, H. & Ikeda, S. Förändringar i vatten vitamin innehåll och transa aktivitet regnbåge ägg under utveckling. Nippon Suisan Gakk. 53, 795-799 (1987). 278. Brown, SB, Fitzsimons, JD, Palace, VP & Vandenbyllaardt, L. tiamin och tidig dödlighet syndrom hos insjööring. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 18-25 (1998). 279. Fisher, JP, Brown, SB, Wooster, GW & Bowser, PR Maternal blod, ägg och larver tiamin nivåer korrelerar med larvöverlevnad i inlands atlantlax ( Salmo salar ). J. Nutr. 128, 2456-2466 (1998). 280. Roth-Maier, DA, Kirchgessner, M. & Rajtek, S. Retention och utnyttjande av tiamin genom gravida och icke gravida råttor med varierande dietary tiamin försörjningen. Int. J. Vitam. Nutr. Res. 60, 343-350 (1990). 281. Roth-Maier, DA, Trübswetter, N., Stangl, GI & Kirchgessner, M. Dietary tiamin leverans under amning påverkar tiamin status i diande råttor och deras avkomma och tiamin nivå i mjölk. Z. Ernährungswiss. 36, 169-175 (1997). 282. Fynn-Aikins, K., Bowser, PR, Honeyfield, DC, Fitzsimons, JD & Ketola, HG Effekt av diet amprolium på vävnad tiamin och Cayuga syndrom hos atlantlax. Trans. Am. Fisk. Soc. 127, 747-757 (1998). 283. Polin, D., Ott, WH, Wynosky, ER & Porter, CC Uppskattning av tiamin krav för optimal kläckningsförmåga från förhållandet mellan kost och gule nivåer i vitamin. Poultry Sci. 42, 925-928 (1963). Page 94 94 284. Blass JP, Piacentini, S., Boldizsár, E. & Baker, A. Kinetiska studier av mushjärna transketolase. J. Neurochem. 39, 729-733 (1982). 285. Salminen, M. i gemensamma mötet om orsakerna till Marine Mortality av lax i Nord Stilla havet och Nordatlanten Oceans och i Östersjön, 14-15 mars 2002, Vancouver, British Columbia, Kanada. Technical Report No. 4 27-29 (NPAFC, 2002). 286. Jonsson, N., Jonsson, B. & Hansen, LP Den marina överlevnaden och tillväxten av vilda och odlad lax. J. Appl. Ecol. 40, 900-911 (2003). 287. Friedland, KD, Reddin, GD & Castonguay, M. Ocean termiska förhållanden i Post- smolt plantskola nordamerikanska atlantlax. ICES J. Mars Sci. 60, 343-355 (2003). 288. Friedland, KD et al . Rekryteringen av atlantlax i Europa. ICES J. Mars Sci. 66, 289-304 (2009). 289. Talludden, S. et al . Både predation och utfodring möjligheter kan förklara förändringar i överlevnaden av Baltisk lax post-smolt. ICES J. Mars Sci. 69, 1574-1579 (2012). 290. Karlström, Ö. Utvecklingen av M74 syndromet i vilda populationer av östersjölax ( Salmo salar ) i svenska floder. Ambio 28 82-86 (1999). 291. Honeyfield, DC, Murphy, JM, Howard, KG, Strasburger, WW & Matz, A. En undersökande bedömning av tiamin status i västra Alaska chinooklax ( Onchorhynchus tshawytscha ). North Pac. Anadromous fisk Comm. Tjur. 6, under tryckning (2016). 292. Anonym. ICES WGBAST Rapport 2014 Rapport från Östersjön lax och öring bedömning arbetsgrupp (WGBAST). ICES CM 2014 / ACOM: 08 (2014). 293. Stacey, NE & Hourston, AS lek och ätbeteende av fångenskap Pacific sill, Clupea harengus pallasi . Kan. J. Fish. Aquat. Sci. 39, 489-498 (1982). 294. Nøttestad, L. et al . Skolgång dynamik norsk vårlekande sill ( Clupea harengus L.) i en kust lekområde. Sarsia 80, 277-284 (1996). 295. Dalpadado, P., Ellertsen, B., Melle, W. & Dommasnes, A. Mat och utfodringsförhållanden av norsk vårlekande sill ( Clupea harengus ) genom dess matnings migreringar. ICES J. Mars Sci. 57, 843-857 (2000). 296. Laine, P., Eklund, J. & Soikkeli, M. Reproduktion av strömming efter olik tillväxt och övervintrings säsonger. Ophelia 48, 155-165 (1998). 297. Guillemette, M. Effekten av tid och matsmältning begränsningar gemensamt ejdrar medan utfodring och dykning över blå musselbankar. Funkt. Ecol. 12, 123-131 (1998). 298. Nissling, A. & Westin, L. Egg flytkraft torsk Baltic ( Gadus morhua ) och dess följder för torskbeståndet fluktuationer i Östersjön. Mars Biol. 111, 33-35 (1991). 299. Nissling, A., Larsson, R., Vallin, L. & Frohlund, K. Bedömning av ägg och larver livskraft i torsk, Gadus morhua : metoder och resultat från en experimentell studie. Fisk. Res. 38, 169-186 (1998). 300. Frömmel, AY, Schubert, A., Piatkowski, U. & Clemmesen, C. Ägg och tidiga larv stadier av Östersjötorsk, Gadus morhua , är robusta för höga nivåer av försurning. Mars Biol. 160, 1825-1834 (2013). Page 95 95 301. Åkerman, G. & Balk, L. Beskrivande studier av dödlighet och morfologiska störningar hos tidiga livsstadier av torsk och lax med ursprung från Östersjön. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 41-61 (1998). 302. Chalupnicki, MA et al . Tiamin status och kultur Rainbow nors ( Osmerus mordax ) från Owasco Lake, New York. J. Sötvatten Ecol. 25, 211-217 (2010). 303. Chalupnicki, MA, Ketola, HG, Zehfus, MH, Crosswait, JR & Rinchard, J. Tiamin status av regnbåge nors ( Osmerus mordax ) ägg i de stora sjöarna, USA. J. Sötvatten Ecol. 27, 31-39 (2012). 304. Bailey, MM Ålder, tillväxt, mognad, och kön sammansättning av den amerikanska nors, Osmerus mordax (Mitchill), i västra Lake Superior. Trans. Am. Fisk. Soc. 93, 382-395 (1964). 305. Cooper, JE Identifiering av ägg, larver, och unga exemplar av regnbågens nors, Osmerus mordax , med jämförelser med larver Gumsill, Alosa pseudoharengus och muskelmage Shad, Dorosoma cepedianum . Trans. Am. Fisk. Soc. 107, 56-62 (1978). 306. McKenzie, RA nors livshistoria och fiske i Miramichi River, New Brunswick. Tjur. Fisk. Res. Board Can. 144, 1-77 (1964). 307. Hoover, EE leken verksamhet färskvatten nors, med särskild hänvisning till könskvot. Copeia 1936, 85-91 (1936). 308. Riley, SC et al . Tiamin koncentrationer i kanadasik ägg från övre Great Sjöar är relaterade till moderns kost. J. Great Lakes Res. 37, 732-737 (2011). 309. Muir, AM et al . Reproduktionslivshistoriestrategier i kanadasik ( Coregonus clupeaformis ) från Laurentian Stora sjöarna. Kan. J. Fish. Aquat. Sci. 71, 1256-1269 (2014). 310. Hart, JL lek och tidiga liv historia sik, Coregonus clupeaformis (Mitchill), i Bay of Quinte, Ontario. Contrib. Kan. Biol. Fisk. 6, 165-214 (1931). 311. Brown, RW & Taylor, WW Effekter av ägg sammansättning och rov tätheten på larver tillväxt och överlevnad av kanadasik ( Coregonus clupeaformis Mitchill). J. Fish Biol. 40, 381-394 (1992). 312. Morrow, JE De Sötvatten Fiskar av Alaska 38 (Alaska Northwest Publishing Company, 1980). 313. Marcquenski, SV & Brown, SB i kemiskt inducerad förändringar i funktionell utveckling och reproduktion av fiskar (eds. Rolland, RM, Gilbertson, M. & Peterson, R. E.) 135-152 (SETAC Press, 2005). 314. Fitzsimons, JD & Brown, SB Minskad ägg tiamin nivåer i inlandet och Great Lakes insjööring och deras förhållande till diet. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 160-171 (1998). 315. Brown, SB et al . Tiamin status hos vuxna salmonines i de stora sjöarna. J. Aquat. Anim. Hälsa 17, 59-64 (2005). 316. Honeyfield, DC, Fynn-Aikins, K., Fitzsimons, JD & Mota, JA Effekt av diet amprolium på ägg och vävnads tiamin koncentrationer i insjööring. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 172-177 (1998). Page 96 96 317. Honeyfield, DC, Hnath, JG, Copeland, J., Dabrowski, K. & Blom, JH Korrelation av näringsämnen och miljögifter i Lake Michigan silverlax med förekomst tidig dödlighet syndrom. Am. Fisk. Soc. Symp. 21, 135-145 (1998
  50. 1 point
    Intressant parentes: skulle vi gå ut och spömeta med femmeters metspö i forsen eller någon bäck på klassiskt vis med mask, spinnare eller fluga så skulle jag utan tvekan välja en toppknuten 20lb vit eller fluogul spunnen backinglina. Bättre lina för ändamålet finns inte och jag vet av livslång erfarenhet att varken stor öring eller harr skyggar för linan.
















×