Gummiflugan

Jag har lagt ut några listor i väntrummen här, ta med er några till frisören eller tandläkaren folk har tid på sig att tänka när de sitter och väntar.

Det är oförlåtligt att jag låg och sov när du fick din öring Rollo, du får se till att upprepa det på onsdag igen så jag också får se. Men du är ju en lyckans gullgosse som lyckas kroka din första Björka öring första gången du fiskar med ett nytt spö och dessutom splitcane. Jag känner flera som blev lyckliga att de överhuvudtaget fick ut en fluga i vattnet första gången. Själv hade jag enorma problem med att få ner både tempot och kraften i överhandskastet. Men efterhand lär man sig uppskatta spöets karaktärsdanande egenskaper. Vem vet någon gång i framtiden kanske du blir lika lugn och harmonisk som mig.

Jag är djupt imponerad ! Inte visste jag att du hade dessa litterära talanger Yr. Du får gärna platsen som krönikör och fotograf när vi går på fisketur. Det där med att få fisk är betydligt överskattat, du gör ju en betydligt värdefullare gärning när du dokumenterar det hela. I dessa dagar då debatten går het mellan kill all, no kill och catch and release är din teknik med "no catch" moraliskt oantastlig. Hur som helst ett stort tack för en härlig flugfiskedag med "den rätta känslan".

Lithells ölkorvar håller länge är lättpackade och väger inget, smakar gudomligt och kan lyfta pulvermos och pastarätter till oanade höjder.

Vem hinner fika ! Man får ju springa fram och tillbaka för att hitta en lucka mellan kanoterna att fiska i.

Och det var ändå i din sköna ungdom. Jag ryser.......

Då var du nog där, de har väl inte kommit igång riktigt än. Du har säkert rätt, stor åslända börjar kläcka vid den här tiden. Det är väl bara att vänta några dagar till.

Var du och tittade vid den första delen d.v.s strax innan sträcka D. Det brukar kunna vaka vid de djupare och lugnare partierna där. Vad var det för sländor ? Bäcksländor ?

Det låter bra, jag kör från Småland.

Aha ! En kolorerad köttflöjt ! Aptitretande ;D För att undvika missförstånd i receptet, använd inte O'boy ! Det stelnar alldeles för långsamt.

Blanda 500 gr mandelmassa och 250 gr hackade dadlar. Rulla ihop till en köttbulles storlek.Värm Marabou mjölkchoklad (Viktigt att det är Marabou) i vattenbad eller mikrougn. Doppa hela kulan i chokladen. Lägg dem på smörpapper tills chokladen är stelnad. Förvaras i kylskåp eller fryses ned. Mmmmmm

Det låter bra !

Tack för en fin berättelse ! Hur var vattenståndet nu ? Fiskade ni endast med torrfluga ?

Ja jag längtar redan efter en revanch, men man blir ganska ödmjuk av att tampas med röding har jag märkt. Rödingfiskarn stiger i min aktning men jag har nog hört vilket oändligt tålamod han besitter när det gäller att vänta på fisk, tålamodet verkar dock något sämre vad det gäller att vänta på fiske. Kultsjögården är en mycket lämplig plats för en edgeträff enligt min mening. Där är rimliga priser på boende, sprit, mat och fiske. Gott om fiskemöjligheter för alla. Tänk om man kunde få möta detta illustra band av bröder i ädel kamp om rödingen. Jag glömde förresten att ge en eloge till din fiskemössa J.E.L den tillhör definitivt värstingarna. Vad är det förresten rödingen sysslar med när den ritar de där ringarna på vattenytan ? Samlar de ihop myggpuppor eller är det som Bo Isovaara skriver att de splittrar upp myggorna i strängar ?

Jag har nu återvänt till min ö efter att ha tillbringat åtta underbara dagar på Kultsjögården. Resan dit var tröttsam, tog 23 timmar med bil och avslutades med ett präktigt stenskott i vindrutan några mil från Saxnäs. Väl framme steg humöret dock flera grader när jag möttes av de trevliga flickorna på vandrarhemmets bar som snart hade försett mig med rum och fiskekort. Det sjöd av aktivitet runt baren, fiskegäster satt och planerade kommande dagars fiske med de olika fiskeguiderna. Stämningen var glad och förväntansfull, svenska blandades med engelska och franska. På väggarna hängde stämningsfulla bilder, whiskeyflaskorna ståtade majestätiskt på hyllorna och jag satte mig ned för att njuta av en stor öl och en riktigt välsmakande pizza. Jag hade bokat tre dagar i Ransaren för att få en chans att ta min första röding på fluga men morgondagen var ledig. Jag diskuterade lite olika möjligheter med ett par av guiderna och fastnade för ett litet fjällvatten eftersom jag längtade efter att fiska i den miljön. Efter en god natts sömn begav jag mig iväg och insåg snart att promenaderna till fiskevattnen här skulle bli betydligt tuffare än jag var van vid. Jag gjorde förstås även misstaget att tro att en genväg på kartan utanför markerad led skulle förkorta lidandet. Solen strålade obarmhärtigt från en molnfri himmel och jag förirrade mig in i ett virrvarr av bergsklyftor och täta videsnår. Efter någon timme nådde jag dock fram genomblöt av svett, klädde av mig och badade i jokken och när jag låg där började det vaka runt omkring mig. Små fjällåsländor steg upp ur vattnet och jag började halvnaken febrilt att fiska. Öringarna som var huggvilliga, var långsmala och ganska mörka i färgerna stl 30-35 ungefär. Efter några timmars vanvettigt fiskande började det kännas konstigt i ansiktet och jag märkte att blodet rann från flera platser på kroppen. Bromsen hade kalasat på mig. Jag hade faktiskt svårt att stoppa in snusen på grund av att överläppen hade svullnad och hängde ner över underläppen. Den värsta fiskefrossan var i alla fall avklarad och jag var redo för rödingen i Ransaren. Dagen efter begav jag mig till det övre selet och började jaga röding. Redan efter en timme hade jag upptäckt ett tiotal stora rödingar på olika ställen i strömmen. Jag försökte allt, jag provade även ett par olika varianter av mysis som guiderna hade visat mig. Fisken vakade inte så jag satsade på nymfer och våtflugor men efter en sju timmar kände jag mig så usel och uppgiven att jag satte på en streamer, en liten Mickey Finn och direkt såg jag en rörelse i vattnet och en stor röding sköt fram, tog streamern gick upp till ytan vände upp sin röda buk och gick loss. Nu fortsatte jag någon timme med Mickey och till slut fick jag ett nytt hugg och den fisken lyckades jag få in i håven. Den var 55 cm och det var min första röding tagen med flugspö, men det var ju på streamer och det var jag inte riktigt nöjd med. Jag släppte tillbaka fisken och beslöt mig för att fortsättningsvis endast fiska med nymfer och torrflugor. Jag gick ned till nedre selet men där fick jag endast några öringar. Det var först dagen efter på kvällen då rödingen började vaka som jag lyckade få en röding på 45 cm med hjälp av en liten klinkhammer och tafsstorlek 0,10. Sista dagen förbättrades vakfrekvensen betydligt men någon röding lyckades jag inte lura. Sammanfattningsvis kan man väl säga att de tre dagarna var bland det mest tålamodsprövande fisket jag upplevt och stundtals kände jag det som om mina kunskaper om flugfiske var något jag läst på en mjölkförpackning. Det följande dagarna bistod fiskeguiderna Johan och Lars med fina tips om bra fiskevatten som visserligen krävde ganska lång vandring men som belönade med ett riktigt drömfiske i fjällmiljö. Medelstorleken på öringen höll sig runt 40-45 cm, den största var 55 cm och de tog alla på torrt. Mitt intryck av Kultsjögården var ett mycket trevligt bemötande, bra stämning, mycket skratt, mycket flugfiskekänsla, mycket duktiga guider som verkligen kan sina fiskevatten och har förmågan att visa på de fiskeplatser som passar just dig. Ett speciellt tack till Johan som visade mig till öringarnas dal den sista dagen. När jag kom ner till strömmen verkade den livlös men efter att jag gått och tittat en stund började jag se var öringen gömde sig. De vakade mycket stillsamt och undanskymt, därför fick man sitta tyst och vänta några minuter innan man såg dem. På vissa platser stod de med en meters mellanrum som uppträdda på ett pärlband och vakade. Men jag vill mena att det här är känsliga bestånd som bör fiskas varsamt och av sportfiskare som tycker upplevelsen och fiskemiljön är viktigare än hur många och stora fiskar de lyckas få hem i fiskekorgen.

Ja ett och annat kan ju tilläggas även om Juxter så att säga redan sagt det väsentliga. Expedition Sänneån är en företeeelse som upprepas varje år vi besöker Gimån. Vi beger oss till inferno av bitande stickande och blodsugande insekter för att på sin höjd se ett vak och möjligen dra på en gädda av misstag. I år var inget undantag. Genast när vi steg av bilen vid bron såg vi ett vak lite uppströms så vi skyndade snabbt dit men lyckades väl bara skrämma iväg vad det nu var som vakade. Vi fortsatte uppströms spejande, redan varma och svettfuktiga gick vi där som väl upplysta måltavlor för broms och hästflugor stora som sparvar. Marken är underminerad av bävergångar och otaliga är de gånger jag ser Juxters keps försvinna ner till knähöjd när han ofrivilligt måste hälsa på i underjorden. Ån gör snart en vid sväng och vi tar en genväg genom skogen och kommer ned till ån igen. Vi ser vaket samtidigt men Juxter står bättre till för kast snett uppströms. Det är en stor öring som står mitt i strömmen och sörplar. Efter några lyckade kast slutar den dock att vaka och vi får ge upp. Dags för fika, jag börjar känna mig lite illa till mods eftersom jag vid några tillfällen hört tunga brak inne i skogen. Inget syns till men jag känner mig iaktaggen. Lite längre uppströms tar jag en aborre och Juxter en harr sedan beslutar vi oss för att återvända. Återigen genar vi genom skogen, går lite fel och kommer ut till ett myrområde där Juxter får syn på björnskit. Det blir ju i alla fall inte jag lugnare av. Snart kommer vi dock fram till vägen där vi parkerade bilen. Vad får vi då se ? I leran intill vägrenen tvärs över våra fotspår, färska björnspår. Suck ! Om Juxter bara ville tvätta sig nån gång under våra fiskeresor kanske vi skulle slippa dessa asätare i våra fotspår.

Det lät skoj ! Bågar i den storleken är roliga att drilla.

Filtsula med dubbar är bra om dubbarna är nedslitna i höjd med filten, annars är det som om du vadar med fotbollsskor så fort du går på en slät stenyta, på ojämna stenar eller algtäckta stenar är det bättre än bara filtsula. Man lär sig efterhand hur man ska använda dem och då blir det bra, men för en nybörjare tror jag det kan vara farligt med dubbar. Om man vadar i stark ström och sätter foten på en slät stenhäll är det risk för att vattentrycket får dig på glid.

Man bockar och bugar, såna berättelser känns i magen på mig.

Jag fick på ett sånt monster förra sommaren i Grötingeströmmen när jag stod och fiskade efter storöring med streamer mitt ute i forsen. Jag trodde först att jag fått min livs öring eftesom den tog mitt i strömmen och drog iväg en bit in på backingen. Jag skrek och tjöt så varenda flugfiskare i häraden kom springande, min sambo vadade ut med håven. När jag efter en del trasslande fått in den i ett lugnvatten bakom en sten skulle Marie håva. Men det gick åt helvete, när hon såg huvudet på den skrek hon, jag får inte ens in huvudet i håven, den tittar elakt på mig , så släppte hon håven och drog sig undan. Då såg jag huvudet och ett svart elakt öga och insåg att den fisken hugger handen av mig så jag försökte dra mig inåt land men då var det som om gäddan sett nog och med ett lojt slag av stjärten ryckte den av hela tafsen och försvann.

Jag ska bo på kultsjögården första veckan i augusti, har du kvar nån tiokilare då så är jag intresserad men bara om jag fått min livs första röding först.

Vi tackar för alla trevliga kommentarer. Sträcka A är nu stängd för säsongen men sträcka B och E kan bjuda på en och annan storöring även om de sträckorna inte är lika bra som sträcka A. Sträcka B är en ganska lugnflytande och djup del av Björka ån medan sträcka E är den gamla flugfiskesträckan som dock är grund och lite känslig för lågt vattenstånd. Det skulle vara mycket intressant om ni som fiskar på dessa sträckor skriver en rad om era upplevelser och intryck. Vi kommer att fiska där lite senare i sommar men först beger vi oss nu till Gimån i Jämtland.

Istället för det rostade brödet eller ?

Akvariet ligger på sträcka A. Parkera i Björka by. Gå ned till bron över Björkaån. Gå över och fortsätt följa ån österut. Du kommer snart till en inhägnad kohage, efter 100 m svänger ån söderut och sedan österut igen. Nu står du vid något som kallas Lövsalen och där finns några riktigt bra ståndplatser. Gå vidare österut, över en liten bäck, snart kommer ett brett parti av ån med en öppen ganska grund forsnacke. Området mellan forsnacken och nästa lilla fors kallas akvariet. Är du på rätt plats ser du östra gränsen för stängslet och tätare vegetation i öster. Lycka till !

Fin läsning och läckra bilder, här får man se vatten man inte hade en aning om att de existerade. Det är så man sitter och saglar på tangentbordet.