Redux - korta långsamma torrflugspön och långa klumpar på kusten...

[T-bum]

1 hour ago, M.Thors said:

Tack för kvalitetsläsningen! 

Jag får ju tyvärr sällan brottas med öringar i skånestorlekar men apropå rullbromsar tycker jag det är vanligare att fisken kommer inåt (panikvevning för att hålla kontakt) än att de rusar utåt. Betydelsen av bromsen blir försumbar. Så länge inte spolen varvar över och det går skapligt snabbt att hämta in löslina jag nöjd  

Har hittat hem med en LW 4seven på kustfemman. Som en DF i måtten men lite rejälare. 

Och - ungefär 50% tyngre. Eller - den väger 200% mer än en ULA Wide... Jag personligen kan inte fiska med såpass tunga rullar, jag maxar på en DryFly. Det har ju dock en hel del med mina klena akademikerhandleder och med kastteknik att göra.

Jag bytte min bort FW4Seven mot en DryFly för jag tyckte den var fördjävla tung.

Danielssonar är dock undantaget från de rullar jag dissar. Väljer man en Danielsson visar man att man åtminstone har vett nog att välja en väldigt prisvärd rulle i jämförelse med säg Hardy, SAGE och Nautilus. Kanske inte lika lätt som en ULA, men halva priset och riktigt bra broms. Hade jag valt _en_ rulle för enhandsfiske i strömmande efter grilse (+ 'litta större') med mer rollkast än på kusten hade det lätt varit en LW2six, men den verkar ha frösvunnit? Just nu är det min kvarvarande 2W från 1900-frösihjäl som får tjänstgöra om/när sådant fiske blir aktuellt igen.

Har dock en CLW2six i plast kvar om man gillar den formfaktorn...

[T-bum]

Det påtalades i en annan tråd  att det verkade som att 'jag var inne i en episod'. Så är inte fallet. Mina medicinska problem är av en helt annan karaktär. Det var ett av de mer plumpa påhoppen jag sett här på edge - det säger väl iofs mer om den användaren än något annat., Kan man inte argumentera i sak kan man alltid ta till en billig härskarteknik.

Men - jag inser att jag har en del jag måste få ur mig innan jag kan börja skriva den där förbannade jobbartikeln... Det går fan inte att skriva två saker samtidigt...

Och det här är mycket, mycket roligare...

[Autononymous]

Då ber jag dig om ursäkt för d, tyckte mig kunna läsa av en del ganska onödigt syrlig och riktad arrogans mellan raderna på d du skrev, vilket va ganska mycket 😁… Tyckte också att du lyckades knåpa ihop, och sedan besvara en del egenkomponerade frågeställningar som egentligen inte hade med frågan jag ställde att göra, vilken var typ: om inte laxfiskare krånglar till d? Men visst, jag radade upp en del saker och påståenden, som bygger på mina egna erfarenheter, som tydligen inte rimmade alls med dina erfarenheter, vilket du lyckades förklara och förmedla med extrem tydlighet i dina mothugg. Så nu vet jag, att trots att du och jag nog är mer lika än du antagligen förstår, så har vi olika uppfattning om saker och ting… 

Och du har rätt, jag har givetvis själv haft problem med psykisk ohälsa av olika anledningar 😉, detta kanske gör d lite lättare att acceptera min ursäkt för slaget under bältet?

Jag läser fortfarande d du skriver, och uppskattar d precis som jag sagt tidigare, även om jag fattat att jag nog inte är din favoritmedlem direkt…

Glad att du mår bra och hittat tillbaka till ditt skrivande igen, sorry att jag var plump, jag borde såklart, precis som du säger, hanterat dina synpunkter och dina åsikter på på ett lite mer vuxet sätt…

Fridens ✌️

 

[T-bum]

5 hours ago, Kricke26 said:

Då ber jag dig om ursäkt för d, tyckte mig kunna läsa av en del ganska onödigt syrlig och riktad arrogans mellan raderna på d du skrev, vilket va ganska mycket 😁… Tyckte också att du lyckades knåpa ihop, och sedan besvara en del egenkomponerade frågeställningar som egentligen inte hade med frågan jag ställde att göra, vilken var typ: om inte laxfiskare krånglar till d? Men visst, jag radade upp en del saker och påståenden, som bygger på mina egna erfarenheter, som tydligen inte rimmade alls med dina erfarenheter, vilket du lyckades förklara och förmedla med extrem tydlighet i dina mothugg. Så nu vet jag, att trots att du och jag nog är mer lika än du antagligen förstår, så har vi olika uppfattning om saker och ting… 

Och du har rätt, jag har givetvis själv haft problem med psykisk ohälsa av olika anledningar 😉, detta kanske gör d lite lättare att acceptera min ursäkt för slaget under bältet?

Jag läser fortfarande d du skriver, och uppskattar d precis som jag sagt tidigare, även om jag fattat att jag nog inte är din favoritmedlem direkt…

Glad att du mår bra och hittat tillbaka till ditt skrivande igen, sorry att jag var plump, jag borde såklart, precis som du säger, hanterat dina synpunkter och dina åsikter på på ett lite mer vuxet sätt…

Fridens ✌️

 

Allt väl. Alla kan vi klanta till det. Det som skiljer agnarna från vetet är förmågan om att inse när man klampat över (det är ju inte som att jag är den mest ödmjuka personen i världen - men jag försöker be om ursäkt när jag klantat till det) och att kunna säga 'aw shucks... sorry...' - det är en egenskap som allt oftare lyser med sin frånvaro i dagens samhälle. Så - vi är fullständigt square;)

Jag tror vi möjligen hade en språkförbistring om det handlade om 'laxfiske' specifik eller 'flugfiske' i allmänhet. Egentligen är vi ju snubblande nära varandra - så enkla flugor som möjligt. Det ska gå snabbt att binda och fånga fisk. Eller möjligen fånga fisk och gå snabbt att binda. Och här blir det därmed en utläggning om flugor.

Skillnaden är väl då att jag, i princip, enbart fiskar enhands (storöringsswitchandet i norr undantaget - hade jag kunnat fiska enhands där hade jag gjort det, men det låter sig inte göras). Inte av några principiella skäl utan för att det passar mitt psyke/personlighet bättre. Samt då att jag tillbragt väldigt mycket tid bakom enhandsspön och kan göra det mesta med dem, under förutsättning att jag inte befinner mig  i en strandbrink med överskjutande grenar och noll bakkast... slipper jag grenarna löser jag det enkelt noll bakkast med en Ambush - då kan man ju i princip kasta med ryggen mot en tegelvägg (nästan) - men de där jävla grenarna... nej, då blir det switch och c-spey eller perry poke.

Och - fiskar du enhands blir du med ens medveten om hur olika material beter sig när de suger vatten. Räv till exempel är ju ett jättebra material om vikten på flugan är försumbar i sammanhanget (på ett tvåhands från 6wt och uppåt spelar ju det mindre roll om det är isbjörn eller räv i vingen på flugan ur ett viktperspektiv) - på ett 9' 7wt på kusten gör det all skillnad i världen om flugan suger vatten eller inte. Det är en av anledningarna till att syntetmaterial är så populära  - de suger inte vatten och ger lättkastade flugor. När jag bodde i tjockhult blev det en del spinnfluga i strömmen - det var då en självklarhet att binda dem med räv - enkelt och billigt. Möjligen inte ett jättekul material att binda med - jag gillar av någon anledning vare sig räv eller get - utan föredrar isbjörn... men nog fan fiskar det bra på tubflugor.

Sen finns det väl anomalier även inom laxfisket - bomberfiske och riffling hitch är väl de mest uppenbara exemplen, lågvatten/grilse-flugor ett annat, de där micro-frances ett tredje. Som passus - sist jag fiskade lax fiskade jag två kvällar i ett biflöde till Namsen i slutet av juli precis efter ett ordentligt hällregn. Jag körde omö #6cs54 (alltså ullsock-enkelkrok) med GP och peacock ice dub _precis samma fluga som på kusten_ på mitt 11' 6wt switchspö (vi fiskade i en trång jävla ravin - bysst  med 'småsve') och Ambush-klump. Jag tror jag landade sju fiskar på två kvällar (samtliga tailade av mig själv), havsöringarna borträknade... Där nånstans dömde jag ut min framtid inom laxfisket - hade det inte varit för att det är kul med rollkastande hade jag fått tråkslag... dyrt, monotont och långtråkigt... nä... det är helt enkelt inte min tekopp... men - jag kokade/drack kaffe med en väldigt trevlig norrman, så det var inte en helt meningslös tripp... I ljuset av det kanske man ska ta mina åsikter om laxfiske med en nypa salt...

Men - åter på banan... Det här med flugor och så... Olika material beter sig olika i vatten... När jag gjorde mina första trevare med havsöringsflugfiske i tjockhults skärgård på slutet av nittiotalet var det med märlor bundna med hjorthår och OH-film som sköld. Efter flytten till Skåne gick jag vidare till clouser minnows - fångade både östersjö-steelhead (har fått tre stycken totalt) och havsöring på dem. Jag var (och är) dock inte någon jättebra flugbindare. Jag binder fullt fiskbara flugor - men de vinner inga priser. Men ungefär samtidigt så köpte jag Vinges böcker om flugor för havsöring och blev introducerad till GP som bindmaterial... någonstans i den vevan på Fiske & fiskar i Malmö där jag köpte mitt första GP-skinn och Vinge-böckerna förklarade nån av gubbarna något om en havsöringsfluga som kallades 'kulturnatta'.

'Kulturnatta' var enligt uppgift en mycket bra havsöringsfluga och mycket enkel att binda. Fritt ur minnet var beskrivningen - tre gp-fjädrar i varsin hackelstation, ljus/grå/nånting - minns inte riktigt säldubbing mellan stationerna och några strån flash i ryggen. Jag band mina första på #4 Sea Streamer som inte finns längre och GP-fjädrar samt någon form av säldubbing på borste som fanns då och, såklart, en röd polystjärt. Detta är någonstans 01 eller så.

Senare samma vår brände jag min första riktigt stora flugkustöring som gick som en tumlare genom revet på Österlenskusten, drog rakt genom den största tångruska jag sett och därefter hoppade av 0.26-tippeten med avundsvärd grace och lätthet... Jag stod som en fågelholk, vevade hem linan på Loop Seatrouten och packade ihop spöt. Det är egentligen startskottet på tankegångarna om att... ja... man bränner ganska många stora fiskar innan man börjar få tillräckligt med rutin för att inte klanta till det - men även efter att man fått rutin på det klantar man inte helt sällan bort stora fiskar. Bara mindre ofta. Och när man landat tillräckligt många stora fiskar så slutar man bry sig om att man klantar till det och tappar många stora fiskar. Så då är man helt plötsligt ganska chill och klantar helt plötsligt inte bort särskilt många fiskar alls längre... Men visst händer det av och till...

Åter till ämnet. Flugor...

Så. 'Kulturnatta' satt i etsad skallen för all framtid efter elddopet. Hur stor var fisken? Svårt att säga exakt. Rimligen 4-5 nåntans. Möjligen större. Inte mindre. Perfekt blänkare en vindstilla solnedgång i början av maj. Jag kan fortfarande se skeendet för mitt inre. Men jag slutade nog gräma mig för ett par tre år sedan... det var åandra sidan på tiden...

Jag började så smått påta i flugprylarna strax efter separationen då en avlägsen bekantskap ville få en introduktion till flugfiske och havsöringsfiske - även detta ett helt separat kapitel som jag inte går in på här & nu - jag förklarade vad en 'kulturnatta' var och hur man band den. Jag hjälpte honom att köpa sitt första flugset. Lånade ut ett helt flugbindningskit. Hjälpte honom köpa vadare. Visade hur man kastade fluga. Därefter fick jag binda flugor åt honom. Därefter mer flugor... där någonstans insåg jag att det var en riksklåpare av mått och en fullständig wannabe... när han sedan skröt om att han minsann fångat sin första öring - ståendes på en gräsmatta på något gods i England med en ghillie brast det fullständigt för mig (snubben var miljöpartist och propagerade mot flygresande och kärnkraft)... jag frågade hur i helvete man kunde vara så usel på att fiska att man flyger från världens bästa kustöringsfiske till England och betalar en smärre förmögenhet för att en guide ska visa hur man fångar en halvtam öring på 30 cm samtidigt som man står på en jävla klippt gräsmatta och ha någon som helst stolthet i kroppen... Han sa - ja... det är fint med kulturlandskap... Jag frågade om han åtminstone hade fiskat med sitt eget spö... Nä, det var så svårt att fiska med... så han hade lånat ett... fast det var nästan lika svårt att kasta med... Jag tror bara vi fiskade ihop en gång till efter det. Den dagen började med att han plockade upp ett paket 6x-tafs ur fickan på parkeringen. Jag stönade och sa - 'men va fan är det där?' - 'Tafs' svarade han. 'No shit Sherlock... men alltså - du fattar väl att 6x inte är särskilt vettigt med en #6-fluga på kusten?' - 'Äh. Vadå. Det funkade ju jättebra i England?' - Jag skakde på huvudet och började inse att det här var en komplett jävla sopprot. 'Jaja. Du är en stor pojke. Du gör som du vill.' Jag vadade ut och började speta. Vi fiskade reservviken på ganska styv vind i ryggen, så jag hade en rätt behaglig promenad. Fem småblänkare på första vändan. När jag fiskat av sträckan vänder jag mig om i tron att jag har dumfan efter mig. Men icke. Han står kvar på exakt samma ställe där han började fiska. Jaja. Det får han väl göra om han vill det. Jag lommar upp och ut igen. Får frågan hur gick det? -'jodå fem upp, lika många påslag - alla små'. Han tittar på mig och säger med hög röst stolt 'EN UPP!!! - men tafsen gick av... så jag fick den inte riktigt...'. Jag har nu svårt för att hålla masken - men jag frågar... 'vad menar du då med en upp - såg du ens fisken?' 'Joa - den var inte jättestor - ungefär som den jag fick i england och tafsen gick av... men det är min första havsöring... EN UPP!!!' *ridå* fortsättning följer.

Åter till fucking jävla 'kulturnatta' ffs.

När jag efter sju resor en helvetes massa strul och en uppsägning samt ymnigt sängliggande och yogande senare är tillbaks på kusten är det naturliga flugvalet såklart 'kulturnatta' även om jag fått lära mig att det minsan heter omø/-borst/-en (den finns f.ö. beskriven i Vinge del 2 p.154). Jag håller inte helt med men har resignerat. Omø är imho en direkt modifierad Ullsock som sedan muterats till  imitera en borstmask. 'Kulturnatta' är mer 'allminnelig mat i lagom strolek för en hungrig havsöring'.

Det enda de har gemensamt är att de är grubflys med tre fjädrar GP. Allt,  precis allt annat, inklusive fjäderordningen och taperingen skiljer. Men, men. Kärt barn har många namn. Med fyra stationer blir det en 'Brenda'...

Jag har nu modifierat den till oigenkännelighet från ursprunget - även om det fortfarande är tre flankfjädrar gp, peacock, rust/fb eller tan dubbing, fyra strån opal flash (två vardera i de främre hackelstationerna). Tailen är fortfarande poly men den har blivit betydligt längre och tjänar till att balansera flugan så att den verkligen står still horisontellt i vattnet när man pausar hemtagningen. En omø har knappt någon tail och sjunker som regel likt en tegelsten, fast med röven före.

Vingarna har fortfarande 'swept back' profil vilket gör att flugan ser ut som en räka - eller en liten lake - eller en spigg - eller en liten borstmask - eller en sandstubb - eller vad fan som helst som är ungefär #6 stort och simmar omkring på 0,5-1 meters djup på västkusten. Allt utom tobis i princip. De kommer f.ö. sällan i #6.. annat än i yngelform... Och de brukar lysa med sin frånvaro under april. GP-fjädrarna har perfekt rödbrun/fiery brown färg halt naturligt och fibrerna suger inte sig vatten för fem öre. Dessutom har de en magisk rörelse i vattnet. En 'natta' ser inte mycket ut för världen på foto. Men satan vad den ser annorlunda ut i vannet.

Jag gav mig fan på att bara fiska den flugan en hel säsong för att göra någon slags poäng. Och det gjorde jag. Framgångsrikt. Jag vek dock ner mig och labbade lite med baitfishflugor - men kan konstatera att det lämpar sig mer sommartid när fisken i större utsträckning äter fisk. Inne på grundvattnet har baitfish-flugor främst fördelen att näbbgäddorna inte får in den i käften...

(true story - 'yxan' frågade mig - 'men va fan - baitfish inne på knädjupt? får du något på det' - jag svarade lakoniskt 'nä - men näbbgäddorna får inte in den i käften' - nån dag senare fick jag iofs oplanerat en 75:a på en baitfish inne på knädjupt... men det var inte riktigt meningen...)

Men. Det blev långt över 150 fiskar på 'natta' den våren. Jag tappade räkningen efter 150. Där någonstans började också nån förändring i mig ske. Jag tror att jag kom till punkten att jag hade fått så många öringar att jag på riktigt inte brydde mig om jag fick fler eller tappade dem. Drillningarna och landningarna började bli sagolikt avslappnade och odramatiska. Drällde jag en fisk, ryckte jag på axlarna och fiskade vidare. Vissa dagar (och de är lätträknade - men de var fler än en och färre än fem) kunde man nypa i 25-30 västkust-740-kombi i 40-48 spannet. Som i kroka och kroka av. Med kanske det dubbla antalet bommade hugg och LDR. Så nånstans i krokarna nittio fiskkontakter på en dag...

Men - denna enormt långa solvår med 44 dagar i sträck på revet fick mig att börja se havsöring som visade sig i ytan... Inte jätteofta. Men tillräckligt ofta för att det skulle väcka min nyfikenhet... en av 'di andre' - då lokalt inte helt okänd flugsnubbe som jag språkade och började fiska med fiskade ungefär lika enträget med en foammärla som jag med 'natta'. Vi fick ungefär lika mycket fisk men jag tillät mig även börja labba med märlor efter att han gav mig några stycken för att testa. Orginalmärlan var målad vit foamsköld med rust dubbing - (på extremt grov och släpig skånska - 'au... rau och graun OH-pinna blejrr ungefär bräun... de'j'nte så jäejvvla näu-gga...'). Märlorna gav en del fisk, men jag piskade sönder dom fort och blev inte riktigt kompis med dom... Men - såväl René som min 'märldude' förklarade att det jag såg visa sig i ytan var havsöring som cruisade efter märlor...

Säsongen efter hade jag börjat med märlor på allvar.

The fuck? Märlor i vattenytan? Nämen. De ska ju vara i tången? Eller? Ja. Jo. Och nej. Precis som borstmask kan svärma (jag har varit med om det exakt noll gånger på revet - så jag misstänker att det inte sker där... hade det gjort det borde jag rent statistiskt varit med om det vid det här laget...) så lämnar gammarus under vissa omständigeter tången och simmar upp i ytan där den ömsar skal. Varför i helvete man har valt en såpass suicidal ömsningsstrategi är bortom mig - men man har uppenbarligen lyckats överleva som art(-er, det finns sannolikt flera kollektivt kallade 'märlor' - jag pallar inte att försöka få till en plural form av gammarus - bättre än gammarusar?).

Hur som. Under stilla mornar, eller utblekning i anslutning till vindkantring gärna med sol börjar gammarusarna kollektivt begå självmord genom att stiga till ytan. Öringarna aktiverar sig då i mindre dödsskvadroner och patrullerar utkanten av revet i grupper om fem, kanske tio, fiskar och bistår med aktiv dödshjälp åt de fullständigt dumma ihuvudet gammarusarna. Om man då lyckas stå still på rätt ställe, kasta vid rätt tidpunkt, inte luftkasta över fisken och få flytmärlan att landa två-tre meter utanför fisken och sisådär fyra meter framför fisken/fiskarna och sedan få rätt gång på märlan och inte få panik när en fisk kommer simmandes mot den och inte kasta en skugga över fisken och... ja... en hel del grejer måste på plats... sen ska man sätta mothugget vilket kan vara en utmaning i sig... huggen är sällan särskilt hårda utan mer ett sippande... inte helt olikt emergerfiske eller fiske med rena puppor - men med större flugor. Och skyggare fisk. På riktigt djävla grunt och klart vatten. I strålande sol. Ja. Du fattar. Inte det lättaste man kan ge sig på.

Här kom min andra fluga fram. Baserat på urflytmärlan - den bands eventuellt på F314, testade jag att binda märlor på F314#6 och F22 i samma (absoluta) storlek (faktsikt # kan skilja då F22 är wierd i formen)

--

'Rolig' historia om F22:

https://www.flyfishingmasters.se/se/blog/post/den-kroken-kostade-dig-vinsten

--

Jag blev snabbt tokig på F22 som fiskarna vrkade ha en enastående förmåga att spotta så jag körde efter ett tag enbart med F314 #6. Fyra färgvarianter manifesterade sig: 'Black & Peackock' - uppenbar solskensvariant, 'Puff the magic dragon' (ungefärlig naturlig ömsande gammarusfärg - tråkgrå) samt då 'Jolly Green Giant' och 'Black & Tan'.

 

Jag började även fiska dubbelflugor - en dropperriggad märla en halvmeter efter en omø var visade sig vara överraskande obenägen att strula och det började bli standardsättet för mig att fiska. På så vis var jag i princip alltid redo om det skulle börja visa sig fisk. Om det gavs tillfälle så var det ju en smal sak att nypa av huvudfluga, droppa den i fickan och knyta om till märlan - allt utan att gräva i en flugask.

Härrom våren, 21 - kanske - var det kallt och jävligt med köldstel ointresserad fisk. De få som hög simmade förbi märlan och högg omøn. Antar jag. De var iallafall samtliga krokade på den främre flugan. När jag skulle landa en av dem stack det till i handen och efteråt hittade jag en märla djupt förankrad i handflatan. Lyckligtvis har F314 ganska små hullingar och jag är ganska van att få dem att lossna ur öringläppar så det var även överraskande enkelt att få den hur handen. Trots att den då satt i högerhanden och jag fick använda vänstern för att få ut den. Efter fyra timmars fiske. I tre graders lufttemperatur. Och 8-9 m/s nordligt...

Jag konstaterade att de ju uppenbarligen gav fan i märlan och övergick till singelfluga igen. När det blev märlförutsättningar blev det märla, om inte omø. Därefter blev det ett år med blandat fiske - i början dropperriggat men sedan mer och mer märla. Året efter enbart märla. Och i år enbart märla.

Edited May 9 by T-bum

[T-bum]

Dåså -flugmönster:

O.G. bummarborst (a.k.a 'muterad kulturnatta' aka 'mongo-omø' aka 'cp-ullsock')

Grub fly, bare bones basic. Urtypen av öringflugor. kort sagt. En enkel djävla skitfluga för kusten.

Krok CS54 #6 (#4 för attraktorvarianterna/#8 för petfiske om man pallar går ner i storlek - nu är det för mig en icke-fråga jag använder märla vid petfiske istället)

Bindtråd. Monofil .10

Tail - fluo röd eller fluo cerise poly, 20 mm bind in dubbel trimma efter smak

Kropp: Hareline ice dub (eller vilken jävla dubbing som helst, egentligen - Harelines ice är dock den jag tycker är enklast att dubba rätt på bindtråden utan klet - använder man säl måste man ha klet) i lämplig färg.

E.g. peacock, tan, uv tan, rust, uv rust, copper... ja... det finns ju en del varianter att välja på. SLF naturals tan tillsammans med Sattwater hackles ger en väldigt nätt fluga som drar mer mot en räka än en fisk och är sådär räkigt halvgenomskinlig. Med ice och GP ser flugan avgjort mer ut som en liten fisk, eller igel, eller ja... nånting... Peacock är min absoluta favorit.

Flash:

Flashabou Mirage 3005 (opal) - sen är 3065 snygg den med... grönguldrosa nånting...

Ripple Ice Peacock är snyggt. Så även ripple ice i koppar.

Hackelstationer: tre flankfjädrar G.P.  - alternativt funkar Harelines 'Saltwater hackles' i fiery brown ok-isch, men det blir en lite annorlunda fluga rörelsemässigt. Dessa bind in 'dubbelreverserat', i brist på bättre... största fjädern längst bak, den mellersta i mitten och den minsta längst fram (reverse #1) samt att varje fjäder binds in med den tjocka delen av stammen (reverse #2). Syftet med den första är att få rätt profil/tapering på flugan samt att lägga mest bärighet där mest massa finns. Längst bak. Syftet med den andra är två: att underlätta bindandet då det är förbannat lätt att dra av en gp-fjäder i toppen samt två - förbättra flugas profil/tapering.

Verkar finnas hemma här:

https://flyfactory.se/flugbindning/fjadermaterial/fasan-pheasant/guldfasan/

även detta torde kunna vara intressant:

https://flyfactory.se/flugbindning/fjadermaterial/hager-heron/ sannolikt old stock från em-te

Hackelstation 1 - bak:

Bind in tail. Bygg en liten tapering slopandes fram med dubbing - 6-7 mm eller däromkring. Bind in fjäder 1. Vira fjädern först bakåt ett par mm, sedan framåt motsvarande...

När man inte har ett helt varv kvar böjer man återstoden av fjädern bakåt GP-style (här i betydelsen General practitioner) - så det bildas en mikrovinge... det ökar bärigheten i ryggen och balanserar flugan i vattnet. Dra ett par varv bindtråd bak och sedan fram för att få 'sweptback'-profil.

Hackelstation 2 - mitten:

Dubba en ny tapering fram till station 2. Bind in fjäder. Repetera från föregående. Innan du dubbar sista taperingen lägger du ett flashstrå (eller två) och nyper detta/dessa med ett par varv bindtråd och viker sedan bakåt och fixerar med ett par varv bindtråd.

Hackelstation 3 - längst fram.

Dubba tapering enligt ovan. Bind in flash som ovan, men den här gången under fjädern. Hackla som föregående. Du har nu ett nätt taperat huvud av gp-fiber på flugan som man förstärker med några få varv bindtråd och blixtlim eller skallcement av något slag. Det är precis det här jag älskar med gp - det ser så organsikt och levande ut. Bara genom att linda fibrer runt ett krokskaft så får man ett makalöst nätt litet huvud ut som ser... ja... levande ut på något vis...

Gillar man UV så funkar det med. Eller gammaldags lack om man är riktigt pervers. Eventuellt funkar även kontaktlim. Men jag vet inte...

--

Varianter:

Attraktor 1 - Butt bleeding white thrash skank

Krok: #4 (eller #2)

En rosa Saltwaterhackle bak, sedan två vita. UV Pearl ice dub, UV Pearl Ripple ice dub. Cerise tail.

För fiske i kallt vatten. Med eller utan dropperriggad märla.

Attraktor 1 - All blacks haka

Krok: #4 (eller #2)

Tre svarta GP-flankfjädrar. Svart eller peacock ice dub. Röd tail. ingen flash. Den fyller ingen funktion...

För fiske i mörker.

Är det någon som tänkt på ironin i att All Blacks har en vit fjäder som symbol?

Helvete - Boks mot Blacks... den hade man ju velat se...

Det enda som har hårdare pannben än boer torde vara 'shearers' från Oz och/eller NZ. Eller då möjligen svenska öringluffare som blev vuxna spelandes rugby bland 'shearers' i Oz... Ränderna går aldrig ut. Fuck the chase. It is all about the thrill of the kill. En liten del av mig undrar vad som hade hänt om jag hade hamnat i SA eller NZ istället... men det får vi nog aldrig veta.

https://en.wikipedia.org/wiki/Sheep_shearing

----

Uppdatering. Har städat mitt 'arbetsrum' i ren jobbprokrastination och skrivkramp... Jag hittade en inte försumbar 'nybundna' - alltså oanvända - kvar på talllricken de torkades på... tillverkningsdatum är dock höljt i dunkel - måste ha varit fö 4-6 vintrar sedan... jag minns faktiskt inte.

--

Nåväl - till skott. Hittade även mina små vision-askar i bröstfickestorlek som jag använde fram tills dess att jag gick över till mina cigarilldubbelask-flugaskar. Jag strippade askarna på innehåll - men lämnade en handfull märlor och omø (6 stycken) i varje ask. Fyllde därefter på med ett halvdussin av den 'nybundna' batchen (alltså - 6 stycken, med naturlig fjäder (kan så klart ha slunkt med någon på saltwater hackles) - bundna på CS54#6 (det kan ha slunkit med någon på F314).

Jag tänker att de lika gärna kan komma till användning som att ligga och oxidera hemma hos mig - så jag skcikar boxen med flugor mot någon form av traditionellt 'öl bytes mot flugor'...

Alltså:

Ett sexpack av mitt favoritöl (Cooper Sparkling) + frakt - mot ett dussin flugor vilka levereras i smidig bröstfickeförpackning tillsammans med en vintage double stack cigarillask om du har lust att bygga en egen minimalistisk flugask.

Har för mig att jag betalade 60-70 spän för visionaskarna och cigarillaskarna inköptes för 25:/styck på lokalavälgörenhetssecondhanden.Jag har fullt tillräckligt många gamla fina plåtaskar till alla kommande projekt...

Så - får jag ett sexpack Sparkling (strax över 180:- i Sverige) - så täcker det materialkostnad (fjäder och krok samt askarna) - alernativ så ser man det som så att jag får ett sexpack för bindjobbetjobbet...

 

Edited May 12 by T-bum

[T-bum]

Bindbeskrivning flytmärla.

Om möjligt en ännu enklare djävla skitfluga för kusten...

Krok F314 #6 (#8)

Tråd:

Monofil .10

Sköld:

Hareline flyfoam 3mm

Svart, grå, tan eller light olive

Dub:

Hareline ice dub

Peacock, uv light olive, black - eller nån form av halvgenomskinlig grå eller tan syntetdub (minns inte exakt vilken jag använde sist)

Rib:

0x tippet - måste vara exakt 0x och det måste vara PowerFlex... nä... men det är den jag brukar ha drällandes över hela huset... Man tager vad man haver;)

--

Bind:

Skär till en strip som är 'lagom' bred av foam i önskad färg. Detta är 'au' & 'ou' i att få lite speta i bindandet. Lagom är väl 4-5 mm eller så. Sätt en krok i städet. Linda skaftet med bindtråd. Limma med superlim. Bind in strippen & ribben bakåt. Säkra med några halvslag. Limma. Dubba kropp enkelt med dubbing rätt på tråden. Dubba fin form. Säkra med några halvslag. Låt eländet sluta ett par mm före ögat för att undvika att det blir trångt när...

...du binder ner skölden...

Vik skölden framåt samtidigt som du drar den lite sä den sträcker sig till rätt form. Bind in. Säkra.

Ribba, typ, fem varv. Tror inte öringen kommer att räkna... Det ger en snygg segmentering, men den egentliga funktionen är att göra flugan lite, med betoning på lite, mer hållbar. Det här är en 'förbrukas ganska snabbt, men är snabb att binda'-fluga. Man får ihop ett dussin snabbt om det kniper.

Klipp sköldstrippen någon mm ut så du har en lite - ja - 'fillemjonk'* av foam som pekar framåt. Bygg ett minihuvud av några 2-3 varv ribb och lite bindtråd. Limma. Igen. Blixtlim är billigt. Det kan man ha mycket av i den här flugan.

--

Fortsätt sedan som ovan tills strippen är slut. Skär sedan en ny strip. Fortsätt sedan tills du har tillräckligt många...

--

*lite lite foam som pekar framåt - om man vill ha en fluga som lämnar spår i ytan lämnar man detta. Annars nyper/klipper man av det när man knyer på flugan.

[T-bum]

Spöket - baitfish och näbbgäddeskrämma. En i teorin enkel men i praktiken ganska slabbig djävla skitfluga för kusten

Krok:

F314 #4

Hår:

Magic carpet pearl. Naturlig/vit isbjörn

Tråd:

monofil .10

--

Linda krok med tråd. Bygg lite isbjörn runt kroken så att det slutar ungefär där du vill att flugan ska sluta. Eller ja. Ganska exakt där. Ta en ungefär lika stor (liten bunt) och repetera 4-5 mm längre fram. Snygg tapering... Jag siktar på en längd runt 2". Lagom litet för att det ska vara lättkastat. Lagom stort för att slippa näbbgäddor...

Dubba upp magic carpet i ögla och fnatta runt tills du fått ihop något som påminner om en fiskkropp. Eller då ett spöke. Är och var kan du binda in några enstaka isbjörnshår. Forma någon form av huvud - eventuellt får du dubba lite carpet och isbjörn rätt på tråden för att få till en snygg form. Slabba med uv och ögon tills du är nöjd. Härda. Slabba. Härda lite till. Svär över den dåliga lampan... Härda lite till... låt bli att få det i håret... ja... du fattar...

Aldrig mer. Aldrig mer slabba uv, ögon och baitfish...

--

En gång för 20 år sedan fick jag för mig att slabba/labba med en epoxitobis. I den vevan vaknade jag en morgon med en dreadlock av epoxi. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig något av detta. Men icke. Jag byggde även en kajak i granstrip, glas och epoxi och man kunde tycka att jag borde lärt mig något av detta. Men icke. Jag har även slabbat rätt mycket med glas och båtar - och man kunde tyca att jag borde lärt mig något av detta. Men icke.

Föst när jag förgiftat mig med UV-lim (Solarez - urrk) så trillade poletten ner. Om man har såpass pissig finmotorik som jag ska man inte slabba med halvgiftiga härdmojänger. Bara låt bli. Använd jävla blixtlim istället (isocyanater;)) men låt bli att gnugga dig i ögonen...

--

Bind den i ungefär samma storlek men med ett mer rund slimmad profil och längre huvud för att få till ett tobisyngel. Lite ljusoliv flash eller isbjörn ger en fin rygg. Spöket är mer en vit mojäng som rör sig i vattnet och inte går in i käften på näbbgäddor än en egentlig imitation av något...

Bind den längre på större krok (#2) som ovan och du har en vuxen tobis... aka 'Polenflugan'.

 https://www.flyfishingmasters.se/se/mk-polenflugan-2-0#:~:text=Magnus Karlssons mycket effektiva baitfish,7 grader på kusten...

Bindprincipen är väl dock ungefär den samma... även om jag tror att MK slabbar lite mindre...

Edited May 9 by T-bum

[T-bum]

Avslutningsvis - utöver den uppenbara 'dagga'-referensen finns det ytterligare en lite mer subtil referens här:

Spöket och Puff the magic dragon:

Jepp. En C-47/DC-3 med gatlingsprutor. Världens första gunship.

Och för att hoppa vidare i associationen...

Hollywoods snyggaste mustasch, näst efter Tom Skerrit. Och precis det jag tänkte när den här säsongen skulle dra igång.

'I've got one last ride left in me...'

"An old cowboy went riding out one dark and windy day
Upon a ridge he rested as he went along his way
When all at once a mighty herd of red eyed cows he saw
A-plowing through the ragged sky and up the cloudy draw
Their brands were still on fire and their hooves were made of steel
Their horns were black and shiny and their hot breath he could feel
A bolt of fear went through him as they thundered through the sky
For he saw the Riders coming hard and he heard their mournful cry

Yippie yi Ohhhhh
Yippie yi yaaaaay

Ghost Riders in the sky

As the riders loped on by him he heard one call his name
If you want to save your soul from Hell a-riding on our range
Then cowboy change your ways today or with us you will ride
Trying to catch the Devil's herd, across these endless skies

Yippie yi Ohhhhh
Yippie yi Yaaaaay

Ghost Riders in the sky
Ghost Riders in the sky
Ghost Riders in the sky"

Orden '(riders) coming hard' ger mig fortfarande rysningar. Utan någon som helst blinkning till den uppenbara homoerotiska tolkningen man kan göra... Nej. 

Det är märkligt med ett par ord som förmedlar så mycket att det inte riktigt låter sig brytas ner till något koherent. Samma sak med det engelska ordet 'charge' (och 'discharge'). 'Over the top' är ett tredje (eller ja - fjärde). Svårt att förklara, men... 'Fix bayonetts - chaaaaaaaaaaaaaaaaarge!!!!'.

Det förmedlar en ton av att man är 'comitted' oh att det inte finns någon annan väg en framåt med full kraft (och möjligen lite till). Man befinner sig i ett 'shrödingers katt'-tillstånd, i ett limbo - där man inte är död men man inte är säker på att man överlever... ett drömlikt tillstånd där misstag innebär utplåning och där tiden går väldigt, väldigt långsamt... Det är så behagligt och lungt där. Ute i tomheten. Och väldigt tyst. Jag antar att det är det som brukar kallas för 'the void' på engelska.

Sen finns ju det ju det egentliga, men rätt mångbottnade, budskapet här - 'If you want to save your soul from Hell a-riding on our range, then cowboy change your ways today or with us you will ride' - ibland ska man kanske vara försiktig med hur mycket man engagerar sig i jakten på... ja, något... be it, materiella tillgångar, stora fiskar, hög hastighet... världsliga ting... eller till och med den själsliga utplåning som krävs för att kunna existera i ett modernt samhälle? Det ständiga kompromissandet och utplånandet av ens sanna jag?

Jag vet inte var detta leder heller. Men någon form av röd tråd kommer säkert så småningom att att manifestera sig...

Förresten - känns inte det där 'let's ride' igen?

Jodå:

Bonus: fri associsation...

'Regulators... Mount up!'

--

Åter till mustaschen (ehuru här temporärt bortrakad)...

En ständig inspirationskälla i hur man bemöter folk som vill prata med en innan man fått kaffe och är frusen:

Kort sagt. En liten solstråle, som på med mystuff charm får ungtuppar att känna sig som hemma...

Men. Snyggaste mustaschen. Och - hands down - en av nittiotalets absolut bästa filmer (och nittonhundratalets böcker)...

Dessutom. Tänkvärda ord.

Och för att runda av - den mest episka ungtuppstufsningen. Någonsin...

Hum. När jag tittar på fiskescenerna såhär 30 år senare så slås jag av... att deras rullar... knarrar direkt när fisken hugger... samtidigt som det hänger slacklina ur den... och fiskaren har linan i vänsterhanden... Hur i hela friden kunde de missa eller släppa igenom detta? Det är ju så jävla lökigt att man vill fnissa.

Bonus: Paul bar i verkligheten sina flugor i ett hattband gjort av fårskinn. Bara en idiot som Brad Pitt skulle dra dem rätt ner i hattfilten.

Edited May 12 by T-bum

[M.Thors]

15 hours ago, T-bum said:

Jag personligen kan inte fiska med såpass tunga rullar, jag maxar på en DryFly. Det har ju dock en hel del med mina klena akademikerhandleder och med kastteknik att göra.

Nu verkar du ju veta vad som funkar för dig och ditt sätt att kasta men blir det inte ”topptungt” med lättast möjliga rullar- och därmed tröttande?

Enda gången jag känt mig mör och trött i handled/underarm var efter en dag med med glasfiber där rullen var för lätt för att balansera upp spöt (där jag hållet det). Utrustningen ”tippade över” framåt när jag höll spöt i handtaget. 

Ingen kritik utan är mest bara fascinerad över att det kan vara så olika  

[T-bum]

1 minute ago, M.Thors said:

Nu verkar du ju veta vad som funkar för dig och ditt sätt att kasta men blir det inte ”topptungt” med lättast möjliga rullar- och därmed tröttande?

Enda gången jag känt mig mör och trött i handled/underarm var efter en dag med med glasfiber där rullen var för lätt för att balansera upp spöt (där jag hållet det). Utrustningen ”tippade över” framåt när jag höll spöt i handtaget. 

Ingen kritik utan är mest bara fascinerad över att det kan vara så olika  

Jag _tror_ och nu spekulerar jag vilt - att det har med att göra hur man lärt sig att kasta, med vilken typ av utrustning och under vilka förhållanden samt hur man är byggd rent fysiskt/vad man har för ergonomiska förutsättningar. Det här förtjänar lite eftertanke och en mer nyanserad text, men... bara för att ha en minnesanteckning...

Jag lärde mig fiska med ett 4wt 8'6" torrflugspö under sommarmånader i Halland (på kust och i bäck) samt en enmånadstint i krokarna av Vålådalen i augustiväder (tre dygn i bivack på kalfjället - whiskyn tog slut efter första dygnet, andra dygnet var piptobaken blöt, tredje... misär... men inga mygg). Spöt hade srew-down och rullen var en FlyMax 356 (den är ganska liten, nätt och lätt). Jag flyttade instinktivt ner handen i låg torrflugefattning så jag har handleden långt ner mot rullen och därmed har möjlighet att sträcka pekfingret ut med handtaget - som på den tiden var ett smalt cigarr. Det påverkar även hur man manipulerar klingan - att lära sig fiska med ett snabbt lätt spö lärde mig att 'piska' i anslutning till dubbeldrag - jag hade ingen Skerrit-pastor-pappa som lärde mig kasta till metronom... så jag fick lista ut det själv...

En fyra på kusten var (och förblir) 'litta utmanande' men #6-dlugor funka-r/-de hjälpligt... När jag läste 'Trout bum' för första gången fastnade jag för en passage i ett kapitel om spön och kastande - författaren beskriver där en pisksnärt i anslutning till avslutning av dubbeldrag som man inte ska försöka lära sig då få klarar av att bemästra det och om man inte bemästrar det slutar det ofelbart med katastrofkast... eller något along-those-lines - det är rätt länge sedan jag läste den (då var det tredje gången)... Men... jag kände instinktivt igen mig i det som beskrevs - och jag har inte riktigt stött på det någon annanstans.

Så alltså. Mitt instinktiva sätt att hålla spöt är en väldigt låg fattning vilket gör att jag har klingan nästan i rakförlängning av underarmsbenet, med framtiltad handled. Jag låser alltså handleden mot handtaget och kan därmed bokstavligen använda flugspöt som en piska - jag lärde mig använda boskapspiska innan jag lärde mig använda flugspö... Det är ett fruktansvärt effektivt sätt att få ut energi i linan, men inte särskilt förlåtande för handled och avsaknad av timing...

Jag har aldrig egentligen kastat '22-14', utan något helt annat som mest verkar påminna om det som kommer från tidigt western-style flugfiske. Fast då utvecklat på strannabacken. Efter att ha sett 'a river...' Go figure.

Men. Där finns åtminstone en delförklaring. Ergonomiska förutsättningar och vilken habituering man hade när man började. Har man inte svaga handleder (de har fan alltid varit mitt problem så jag har alltid lindat dem vid andra handledsintensiva aktiviteter för att staga upp dem) och kastar mer normalt så kan man säkert låsa handleden och få det att lira med en tyngre rulle.

Min klena fysik tvingar mig att utnyttja spöt som piska snarare än hur en normalt funtad person använder ett flugspö.

Lite kort. På ett ungefär.

[T-bum]

Kommer en tanke/reflektion till - jag har aldrig fattat 'topptungt' som koncept...

Alltså - som tunga torrflugspön har jag huvudsakligen använt Radian 10' 7wt resp. SAGE One Switch 11'6" 4wt, på vilka jag fiskat med Wulff Sig. 6wt resp. TT+ 7wt, bägge med ULA-W. Låg fattning på bägge och enhands överhandskast på bägge. Screw up på Radian-sjuan, scre-down på switchspöt. 5 meter tafs till Ismopuppa, ytterligare 50 cm till dropper.

Så - jag har alltså kastat enhands med ett 11 och en halv fots switchspö med 7,5wt lina på en ULA-W utan att reflektera över det som 'topptungt'...

Det måste ha något med fattning och spövinkel att göra. Men jag fattar inte riktigt konceptet... Eller så är jag dum-i-huvudet-på-riktigt...

 

Men - jag kastar på samma sätt med ett 8'6" 4wt som ett 11'6" switch 4wt eller en Radian-sjua... Jag misstänker att jag är ett freak...

Edited May 10 by T-bum

[T-bum]

Vaknar. Tidigt. Men inte för tidigt. Lagom tidigt för att få en timme på mig att koka kaffe och prokrastinera innan jag börjar jobbskriva.Hittar inte rätt par läsglasögon. Den här morgonen känns de andra fem paren fel... Kan inte hitta det jag letar efter, kan inte hitta glasögonen. I processen förlägger jag mina nikotinpåsar... En sån morgon... för vissa oss finns det av och till tidsperioder som sträcker sig i allt från fem minuter till ett par timmar då man helt enkelt ska man hålla sig borta från knivar, vedklabbar, yxor, dyra flugspön i synnerhet och bräckliga ting i största allmänhet som kan finnas runt den plats man befinner sig. Inte helt sällan infinner det sig under fiske. Inte helt sällan finns ovan nämnda ting nära till hands.

På något vis far tankarna och jag bara _måste_ komma ihåg var-i-hela-helvete jag gjorde av berget med isbjörnshårvinga jag band upp för sex-sju år sedan. Jag har lyckats hitta två - men resten är som försvunna... har dessutom en hel del jag behöver skriva idag... och jag är väldigt irriterad på en s.k. 'kollega' a.k.a 'medarbetare' - den här personen är dock mer än 'motarbetare'... irritationen tilltar... hittar inte flugorna... var fan kan de ta tagit vägen? Inte fan kan jag ha slängt dom? Det förefaller orimligt - i varenda skriymsle ligger det flugor så det verkar inte som om jag är kapabel att slänga dem. De kan ju vara bra att ha... nångånng... (bear with me - and mental mark here - X).

Jag hittar en stor surv med flugor - blandad omø, märla och annat mög i fönsteralkoven i mitt jakt/fiskerum/verkstad/ja... allmänt förråd och kaosområde... Hårvingarna är dock helt borta... Jävla skumt. Jaja. Hittar glasögonen. De ligger i en Stetson i en bokhylla bredvid mitt skrivbord. Där tyckte jag uppenbarligen det var en bra ide att lägga dom. Oklart varför. Hatten borde ligga på nedervåningen. Glasögonen befinner sig dock på rätt våning... Ett par fältkängor ligger uppenbarligen under skrivbordet. Fel. Två par visar det sig. Var fan är nikotinpåsarna?

Jaja. På med glajjorna. Tänder några lampor. Hittar nikotinpåsarna. De ligger precis där jag la dom... på ett bra ställe -tänkte jag då... På med vattenkokaren. Igen. Börjar mala kaffe. Vattnet klart. Malning inte klart. Maler vidare. På med vattenkokaren igen - det måste vara kokande... slår kokande vatten över nymalda javabönor, rör om i glaset med ett bambugrillspett (har några paket liggandes för att använda som allmänna engångs matlagningstillbehör 'stir sticks' - man slipper diska och kan tända pipor med dem efteråt) och slår det genom mitt dubbelfilter. Älskar kokt kaffe. Hatar grums. Inte platsen. Det som finns längst ner i kaffekoppen. Platsen är nog okej. Sannolikt lite som Deje.

En gång för tusen år sedan sa en bimbo, under en extremt (kommandes från en chalmerist partiellt uppvuxen i Oz och bakgrund i alpbummarkultur säger det ändå något) blöt korridorsfest, på extremt (ja - jag menar det) bred värmländska -'Män duhkan-junän-tä praata mä Tåå-mmas... Han äh juh-fråh Dä-i-jä... Däh-äh juh såå bonnigt...' Det lämnade ändå ett ganska sött intryck,det medges. Right. Side track.

Tänker på valborg. Snacket med 'yxan'. Tänker på klippen jag kollade igenom igår kväll för att hitta rätt. Hoppar tillbaka till valborg - 'yaxan' säger - 'alltså... jag har ju fullständigt guldfiskminne, men jag är jävligt street smart och klarar mig rätt bra på det... men... om nån frågar mig om något som hände förra veckan så... nä... inte fan minns jag vilken dag det hände, än mindre vilket jävla datum det var... hur fan kan du komma ihåg att den bästa flugdagen du haft på revet hände den tjugonde april? Du är ju för fan inte riktig nånstans...' Lakoniskt svar... 'Enkelt baby. Fabbro förstår - dels har jag fotografiskt minne, dels var det 'internationella gräsrökardagen'.

Det blir tyst ett tag. 'Yxan' kontemplerar utsagan. Jag tar en klunk öl. Big Wave golden ale från Hawaii. Oklart vilken av öarna. Väldigt god. Rekommenderas. Efter en stund har han processat och återkommer till diskussionen det är så när man gryningsfiskat tillsammans i snart tio år - vi är så vana vid att man är sömndepriverad, hypotermisk, stenad och allmänt dum-i-hela-jävla-huvudet att vi även vant oss vid mikropauser i konversationen, vilka kan sträcka sig upp till fem minuter... Det är en viktig egenskap hos en fiskepartner, kanske den viktigaste - inte att man kan snacka utan att man hålla käft tillsammans.

Vissa dagar är det så - jag skjuter ett ont öga på parkeringen och 'yxan' säger (without missing a beat) -'ok. en sån morgon... jaja... jag håller mig på 200 meters håll - ropa om det är något, så ses vi till kaffet' sen stolpar iväg. Muntert visslandes för att ändå göra en humoristisk markering. Han vet att han är en av få personer som kan komma undan med det. Och mycket riktigt - det lyckas. Ett självironiskt hånleende lyfter vänstra mungipan en smula - men satan vilken migrän jag har idag... Jaja. Vad är väl en soluppgång utan lila/gröna-färgförskjutningar i seendet och bultande tinningar samt till hälften utslaget balanssystem? Förmodligen bättre än den här...

'Yxan' har kontemplerat klart. 'Alltså... - jag.. har ju inte bra minne på det viset, men ser jag bilder så triggas ju mycket minnen till det jag ser...' Jag drar ut i en 'kortare' (allting är relativt) tirad om hur hågkomst, minnen, visuella associationer och kunskapsskapande hänger ihop (tangerar min forskning) och låter sedan 'yxan' fortsätta: '...men jag fotograferar ju mycket och gör bilddagböcker, så på såvis är det ju enkelt att gå tillbaka och... ja... komma ihåg saker... för ser jag bara bilden så är det ju nästan som att man var tillbaka...'

Här finns en intressant observation att göra - jag och 'yxan' är väldigt, väldigt olika. I princip i alla avseenden förutom längd, ålder, kroppstyp/byggnad (ja - iallafall innan jag blev sjuk), långtida exponering för pissigt arktiskt och subarktiskt klimat, kärlek till ensamhet och fältliv, aversion mot samhället och ja... ett i ungdomen osunt intresse för värnplikt involverandes amfibieaktiviteter orienterade kring 'överlevnad', 'väpnade överraskningskalas', 'observationer och fågelskådning' samt 'tillämpad hypotermihanterinsstrategi' under (riktigt) pissiga förhållanden i olika former av kustmiljö. Birds of the same feather - same, same - yet different. Jag tror vi instinktiv fattade det ganska tidigt. Vi uppvisade bägge extrem vana av att röra oss i vatten och en fullständigt pervers dragning till frostnupna mornar i vattnet med enbart m/59-or i vadarna. Javafan. Vi hade ju vadare på oss. Testa att göra det utan vadare. I bara femtionior. Då blir det kallt. På riktigt... - men oaktat olikheterna så...

är vi bägge extremt visuella. Vi är bägge duktiga fotografer (märks sannolikt inte på mobilbilderna som är ganska improviserade, men vi har bägge plåtat sedan barnsben och fortsatt med det hela livet (jag är tillbaks där jag började med en analog Nikon FE2 och en F2, bägge med motordrift, 400-film och bländarförval - f8). 'Yxan' sysslar med akvarell och är ganska duktig. Jag sysslar med kalligrafi och trevande försök till asiatisk pontilism. Jag är en katastrof. Men. Det är nog den stora grejen vi har gemensamt - vi har snarlik perception och överraskande överlappande 'habitus' (Bourdieu för den som är intresserad). Jaja. Åter till samtalet.

'Ja... för mig är det ungefär likadant... men det är annorlunda... det är inte som att jag kommer ihåg datum 'baraföratt'... men... jag har ju extremt siffer och detaljminne...' 'yxan' sätter kaffet i vrångstrupen i ett simultant försök att asgarva och dricka kaffe samtidigt vilkt går... sådär... och sprider sedan i en frustning, värdig en tumlare, kaffe över sina vadare och strannabcken... 'fakken dumbass' fnissar jag högt och tydligt... tittar på hunden och fortsätter 'whattafakken retard, huh?'

Efter att ha återtagit ett visst mått av värdighet kommer han ('yxan' alltså - inte hunden) till skott: 'ja, vad var det du sa - "anal perversion för detaljer på subatomär skala"?' - 'Jo... precis... Men alltså - händer något av relevans så kommer jag ihåg det - och i princip alla detaljer kring det - så datumet följer bara med av farten... men det är inte som att det är det jag egentligen kommer ihåg... det är som... det är som att jag bara har alla dessa jävla bilder i huvudet som jag fullständigt fritt kna bläddra mellan... precis som dina bilddagböcker... men sen är det som att... ja... att jag bara kan välja en av bilderna och på kommando se det som film... som skeenden filmade genom mina ögon... och kanska många andra reaktioner kommer också tillbaka... inte bara det visuella...'

'Åfan' säger 'yxan'. 'Det låter lite slitsamt.' Jag tittar på honom, med vänsterögat stängt (har man tillbragt tillräckligt mycket tid bakom högförstorande kikarsikten har man förmågan att 'stänga'/'sluta' ögonen oberoende av varandra - alltså inte att man 'blundar' utan att man låter ögonlocket falla igen genom muskelavslappning och bortkoppling av ögat - mycket praktisk egenskap att ha om man måste reglera ljusinsläpp under gryningsfiske) och säger släpigt: 'Javafan. Det har sina uppsidor och sina bieffekter. Men det är ingen slump att jag gillar 'dagga'...' - 'Nä...' säger 'yxan' - 'jag förstår det... mer och mer... fan det där kan inte vara lätt - och med din jävla hypersensitivitet och superperception...' Jag avbryter - 'nä... visst fan får jag ont i huvudet av det... men samtidigt, det är det som gör mig till den jag är... de är det som gör att jag blivit så överjävla bra på både forskning _och_ havsöringsflugfiske... att jag ser mer än nästan alla andra, har en inbyggd förmåga att sortera och systematiser, tänker abstrakt per automatik och kommer ihåg, om inte allt, så åtminstone allt som är viktigt och/eller relevant... ja... det och... ett överdjävla tjockt pannben... men det har vi ju avhandlat tidigare...' 

'Yxan' skrattar. 'Ja...' - säger han 'det där jävla bummarpannbenet... först i och sist ur... alltid, oavsett och ständigt... jodå... det är jag rätt välbekant med vid det här laget... Fan vet hur du orkat...' - 'Nä' svarar jag -'jag vet inte riktig heller... men det har nog med det där jävla pannbenet att göra... Thick-as-a-fakken'-brick-that's-a-redneck-baller-for'ya...'

'Kommer du ihåg det där jävla esset du nästa spöade den där jävla mongo-lördags-morgonen...' frågar jag, dels i en fri association men även för att se 'yxan' kommer ihåg det. Man vet inte riktigt om han är riktigt så mycket luddhjärna som han låtsas. Jag tror inte det. Även han uppvisar emellanåt (inte helt sällan) den där lite läbbigt kalla hyperfokuserade rovdjursblicken bara något är tillräckligt viktigt och/eller intressant. 'Ja...' svara 'yxan' efter en stund - 'sicken jävla tomte...'

Jag minns inte riktigt vad det var som hände, dels för att jag befann mig i 'innersörända' av revet - dels för att  'yxan' befann sig 150 (eller så) längre ut på revet bakom ryggen på mig... men... det var en lördagsmorgon - fint väder - mycket folk... Jag och 'yxan' var där först men vi han knappt gå av halva revet förrens fler dök upp och började vada genom revet på ett inte helt genomtänkt vis... Jag flydde snabbt ner till 'bakfickan' jag gömmer mig i när det blir folköversvämmning - jag har ryggen mot eländet och slipper se dem - även om man hör dem...

Jag står nere i fickan och zonar ut... mind like water... ignorera... bara att ignorera... fan vad folk det är... jag avbryts av ett 'yxvrål' något hundratal meter bort... 'Men förhelvete din jävla sopprot - vad fan sysslar du med -ur vägen för helvete din jävla fåntratt - förhelvete - va fan - idiot - du kan ju för i helvete inte skära av mig upp i vind - men gå då för fan inte mot mig - jävla planta - kom nu för fan inte - men förhelvete kom då för fan inte närmre - men va -fan...'

--

Temporärt skrivbrcäk för kaffe.

[T-bum]

--bryter till en post för att underlätta läsande och redigerande...

--

Vid det här laget har jag såklart slutat fiske och tittar gapande på spektaklet där ute på revet - en tomte har  gått i utanför 'yxan' och fiskar sig i riktning mot honom, kastandes rakt mot honom därigenom effektiv förstörandes den lilla lilla strimma av ofiskat vatten som fanns kvar på revet.. Det här är en ny sida hos 'yxan' som jag inte sett tidigare - han är topp-tunnor-jävla-rosenrasande - och jag är övertygad om att jag kommer att få se ett vattenslagsmål som jag inte sett sedan... ja... back in the day... Ska man hävda sig i ett slagsmål  i midjedjupt vatten gäller två saker: att man är ståsäker i vatten och att man tar initiativet och får omkull opponenten. Därefter håller man den under vattenytan tills dess att den antingen ger sig eller tuppar av. En av de två inträffar som regel ganska omgående. 'Yxan' är ståsäker som få, hans titanförstärkta högerben till trots.. oh han har en enastående initiativförmåga... Jag beslutar mig snabbt för att sätta pengarna på 'yxan'....

Jag börjar asgarva. Det är det roligaste jag sett sedan jag såg 'yxan' fåraktigt be om ursäkt då han i ett desperat försök att taila en 'skaplig' åt mig (jag försökte med en lektion i hur man handlandar större havsöring) skrämde den så den tunnlade honom och därefter snurrade runt benen på honom i grundvattnet innan tafsen knäcktes, fisken hoppade och 'yxan' stod i grundvattnet och morgonljuset som en fullständig fåntratt med hoptråcklade ben och gapande mun... Obetalbart. Lätt värt att sumpa en, förvisso riktigt fin, fisk för att ha en oändlig källa av spe och glirinigar på lager för det kommande årtiondet... De säger att skratt förlänger livet på en... Möjligen var det det här som höll mig vid liv... Jag garvade åtminstone ymnigt...

Nåväl. Det förväntade spektaklet avbryts då 'yxan' plötsligt ändrar sig och går från att bete sig som en överaggressiv knölsvan till att imitera (tämligen framgångsrikt) ett åskmoln när han gör 180 grader helt om styrbord och stolpar in mot revet samtidigt som han vevar in linan på spöt som pekar bakåt över axeln... Jag tänker... 'jahopp - det var ju synd... det hade ju varit kul att se... jaja... kaffedags...'. Vi kommer i land samtidigt. Jag tittar menande på honom och säger lite raljant och finssande  - '...hopp - det verkar som du fick en ny polare där ute...' Jag får en mördande blick som säger håll käft ett tag och koka kaffe... Jag lyder, men fortsätter fnissa. Högljutt. Comic relief... Det hjälper. Vi dricker kaffe. Garvar lite åt det.

Idioten stolpar in. Marscherar upp till oss och säger uppfordrande - till mig - 'alltså du kan ju inte tro att du äger revet...' Jag svarar - 'Ja, alltså... - jag stod nere i 'sörända' som jag alltid gör när revet är fullt av idioter... *konstpaus för att låta förolämpningen sjunka in* så jag vet inte riktigt vad du menar... men är det något du har att diskutera i termer av sportfiskeetik så är jag öppen för det...' Rovdjursblicken är påslagen. Det ganska elaka grinet i vänstra mungipan som får vänsterögat att smalna av... Jag stirrar honom i ögonen... han tar inte betet... dammit... det varit kul med lite handgriplig brottningsmatch...

'Jaha' - säger han - 'det var alltså du' och vänder sig om till 'yxan' - vi har helt olika färg på våra jackor, så jag förstår inte riktigt hur det gick att ta fel på oss... men, men... idioter är idioter... - 'alltså det här är ett naturreservat och jag har lika mycket rätt att vara här som du och du bestämmer inte hur jag ska fiska...'

Jag ser hur 'yxan' går från 'rätt ok' till 'nu jävlar ska jag faktiskt på riktigt slå ihjäl den här jävla idioten' på rekordtid. Nu menar jag det dessutom bokstavligen - nu har säkringen slagit om. Han går på automatik, reser sig sakta och tar, om möjligt ännu mer sakta, av sig vadar jackan... Blicken är kolsvart och jag inser att... fan... det här kommer nog inte att sluta så bra... Jag reser mig och tar ett steg mot fram - lägger varsamt, helt stumt men utan kraft, handflatan mot bröstet på honom och viskar lågt, men med samtidigt med knivskärpa 'Ge dig *efternamn* - det är en civil idiot som vet inte vad han bråkar med - det är, faktiskt, inte värt det tillika inte heller helt sportsligt och gentlemannamässigt.'

Det familjära tilltalet i låg allvarlig ton utan ögonkontakt triggar precis den respons jag är ute efter. Det överrider autonomt den tidigare autonoma responsen. Det är lustigt hur sådant fungerar. 'Yxan' är något äldre än jag, betydligt kraftigare och väldigt, väldigt mycket starkare - dessutom topp tunnor rosenrasande och på väg att slita en fjant med en splitterny fläckfri Haglöfsjacka i GoreTex nerstoppad i vadarbyxorna (det ser så astronomiskt fjantigt ut att det nästan är provocerande i sig) i stycken - men genom lugnt ordertiltal med efternamn skär det igenom och han återfår kontrollen.

Jag vänder mig om till tomten. 'Du' - säger jag försiktigt - 'jag tror du bör fundera igenom hur du beter dig på vattnet... du kan inte skära av folk som redan vadat ut och går med strömmen - och du kan för fan inte kasta mot dem... fattar du inte det...' försöker jag. Nej. Det gör han inte. Det kommer en skur av förolämpningar och han tar sin stolryggsäck (new & shiny) och stolpar demonstrativt tio meter bort där han slår sig ner och plockar fram sin splitternya termos. Jag skakar på huvudet och garvar. 'Jaa bru - I remembah my first day on the watta...'. Tittar på 'yxan' och säger 'fuck it, dags att dra'. Han är inte svårövertalad.

Även den här tomten kommer att återkomma i en senare berättelse, som är en prequel.

--

Nu hundpromenad - därefter fortsatt skrivande. Den här texten formade sig inte riktigt som jag trodde den skulle bli - en ganska central del har inte hunnits med. Jag ska klura under promenaden och sedan försöka få till det.

Det här är första gången jag skriver om manlig kustgemenskap - så det är ett ganska ovant format...

 

 

Edited May 10 by T-bum

[T-bum]

Ett helt annat samtal på strannabacken...

--

Det är en mörk jävla augustinatt i Jämtland, Annersia av Lövsjöströmmen. Det har varit en regnig kall skitsommar med högt vatten och djupt vadande. Icke desto mindre - överraskande mycket fisk. En tvåkilosharr - förvisso på Sunray Shadow och switchspö... Kanske inte det sätt jag hade sett fram emot att fånga den på men... ja... det går ju ändå liksom  inte att klaga på en sådan fisk...

Nåja. Det har ändå varit skapligt öringfiske och att gå i hårdström och fiska switch är omväxlande från såväl kustspetandet som harrfisket. Omväxling förnöjer. Det här är en ganska tuff fors på högt vatten - det går ungefär lika mycket vatten som genom 'aids-fossen' nedströms på kanske en femtedel av bredden... så det suger rätt bra i strömmen här. Kanske lite omoget att kalla den andra forsen för 'aids-fossen' - men den är så lättvadad att bara fjollor fiskar där... Uppe i straumen är fisken väldigt mycket grövre och vattnet såpass tufft att man i princip aldrig behöver trängas. Ingen risk för att man ska få aids-i-hjärnan av trängseln...

'Straumen' bringar även andra assciationer - jag tror det var här Rolf Smedman bet i gräset. Ingen vet riktigt vad som hände - men han återfanns nere vid flottningsprien i utloppet. Död. En polare stolpade omkull tidigare på sommaren och simmade lite klädsimm. Efter det tillbragte han några dygn på intensiven, Det är inte extremt gästvänligt och ganska svårfiskat på mycket vatten. På lågt vatten är det en dröm att fiska här - krävande med långa kast, men relativt enkelt vad.

Nu är det inte längre 'idiotmycket' vatten men 'mer än det borde vara' för att vara enkelt att vada. Som bonus börjar stenarna så här i slutat av sommaren bli ganska hala. Men det är ändå magiskt att tillbringa natt efter natt ensam på forsen väntandes på en av de där stora jävla ruggarna jag vet går där och som jag vet förr eller senare kommer att nypa. Det är mest en tidsfråga, även om de mest uppenbara ståndplatserna inte riktigt låter sig fiskas på de här vattennivåerna.

En lokal bekant dyker upp och frågar vad jag fiskar med - jag svarar... det beror på hur man ser det... Det är en TC-sjunktvåa på min flytklump... så... med den här jävla vattenföringen är det väl som att fiska en vanlig intermediatetafs... ja... som vanligt med Sunrays... ungefär... Han garvar. Vi har tillbragt många nätter med högt vatten tillsammans här i krokarna genom åren och lärt oss garva åt eländet. Men man fiskar på. Come hell or high water... Det är mest en fråga om mindset...

Nätterna går. Harrfisket har stängt ner så det blir mest öring. Vackert så - jag känner mig just nu färdig med harrfisket. Jag känner mig rätt färdig i största allmänhet... Vadandet börjar gå trögare och jag känner mig seg i kroppen. Åldern börjar ta ut sin rätt. Kanske. Jag vet inte. Men - hela den här våren har kroppen känts - seg i brist på bättre... molvärk i benen... som ständig träningsvärk... molvärk i underarmarna efter ymnigt kastande i tre-fyra månader med ganska lite vila. Mycket voltaren. Jävligt mycket tobak och kaffe.

En ungtupp från Krokom har börjat switcha här. Vi har rätt kul ihop. Han undrar lite om det här med att hälla i sig kaffe och att röka ohemula mängder tobak... Jag tittar på honom och säger... ptja... det är mycket väntande och prokrastinerande i den här sporten... man måste ju slå ihjäl tiden på något vis...

Får till slut en rätt skaplig fisk - tre-fyra kilo nånstans. Kort och hög med en rejäl jävla paddel. Jag hade en bild på huvudet med hårvingen draperad över - vilket fick fisken att se astronomisk ut - men riktigt så stor var den inte. Bilden försvann dessvärre med min gamla mobil som dog. Jaja. Kul. Och kul att gå och fiska med sunksunrays. Längre ner i forsen ligger ett par vindfällor från brinken ner i vattnet. Det sitter en inte försumbar mängd flugor i dem vid det här laget. I mörkret är det fan helt omöjligt att inte av och till swinga flugan rakt in i en tallkrona oavsett hur noga man är med sin position. Jaja. De är snabba att binda och jag har rätt många kvar. Så det spelar mindre roll.

Det börjar lacka mot färd söderöver. Har vare sig lust att vara kvar här eller att köra ner och börja jobba. Vill mest bara sova. Det här har varit en märklig vår och sommar... en riktigt fin fisk på flymärla... 'yxans' första öring på flymärla... en riktig storharr... switchfiske med sunrays... samtidigt svinkallt... jag tror inte jag har sett biltermometern norr om 17 grader sedan jag lämnade sörlandet före midsommar. Nu är det andra veckan i augusti...

Snackar om flödena med en annan fiskehomie - vi diskuterar hur i helvete man fiskar straumen vettig på hård ström... ptja... menar jag... man gör ungefär som vanligt, fast man vadar djupare och låter bli att falla... Ja... svarar han... jo - du har ju ganska kaxig vadarstil... Han har rätt. Jag vadar ganska hårt. Det är inte sällan det rinner vatten ur bröstfickorna när jag kommer upp. Jag har slutat ha snusdosan i bröstfickorna och har den istället i mössan... mössan hålls f.ö. på plats av den ständiga pannlampan... så det funkar rätt bra. Stroftspolen och den gamla loopasken i foam med sunksunrays klarar vatten ganska bra... så det är inget större bekymmer med lite vatten i bröstfickorna...

En av de sista nätterna får jag den skapliga öringen. En av de andra nätterna precis på slutet får jag mig mitt livs överraskning. Jag vet inte riktigt i vilken kronologisk ordning det sker, efter tre-fyra månader av mer eller mindre konstant grynings-, solnedgångs.- resp. nattfiske är det mesta ganska grötigt... men det spelar mindre roll. Jag har hittat ett system där jag kanska enkelt kan följa strömen nedströms och fiska de höljor och ståndplatser jag kommer åt inifrån strandbrinken,

Så där spetar jag ner... upp ur vattnet, tillbaka till stormköket och hunden för kaffe och därefter i igen... Om & om igen. Vadet har börjat sätta sig - det är ett par knepiga passsager - på ett ställe är det ett par blockstenar på rad över vilket det bildas en stående våg - 'hydraulic jack' på engelska, och ungefär samma sak på några andra ställen. Relativt grunt och relativt stora block med mycket vatten. Och mörker. Men, men. Det känns inte längre särskilt dramatiskt. Men visst är det fostrande - det finns inte jättemycket utrymme för misstag och det är rätt uppenbart att det inte är någon vidare bra idé att falla... Men. På något vis är det ganska abstrakt. Precis som när man klättrar. Det är inte farligt så länge man inte faller. Alltså låter man bli att falla.

Allvaret ger också lite nerv - man håller sig skärpt och slappnar inte av och såsar till sig. Lite som tuffare skidåkning, klättring och surfing. Allt annat känns väldigt avlägset och man känner en enorm närvaro. Bruset av forsen fungerar som vitt brus-terapi och har en väldigt lugnande inverkan. Lite bakvänt men... ja... det är på riktigt en behaglig miljö att vara i. Så länge man är på rätt sida av gränsen kräver det inte särskilt mycket ansträngning och ja... det är bara fiske... men - man vet någonstans innerst inne att marginalerna inte är 'jättestora' och att 'utrymmet för misstag' därmed påverkas betänkligt. På något sätt ger det en känsla av fatalistiskt lugn. Ett koncentrerat och fokuserat lugn förvisso. Men lugn.

Jag har fiskat mig nedströms ett par vändor. Fått några små upp till trekvarts-hel kilo kanske. Den större av fiskarna har två torrflugor med tillhörande tippet sittandes i käften. En i varje mungipa. Jag tar bort dem och släpper den. Fan - det här börjar kännas kymigt. Har fått väldigt många harrar med söndertrasade munnar och käkar den här säsongen. Jag har själv rippat en hel del fisk i den hårda strömmen. Inte många, men tillräckligt många för att det skall kännas kymigt när jag ser fiskarna med söndertrasade munnar... Alltså... det här med c&r... funkar det verkligen så jävla bra som vi intalar oss?

För några veckor sedan dök det upp några yngre sörlänningar på genomresa söderöver efter laxfiske. De tältade i grustaget ett par nätter coh vi fiskade harr ihop. En av dem fick sin första harr över kilot. Och fotograferade den. Och fotograferade den. Och fotograferade den. Och... 'Du - bestäm dig om du ska ha den eller sätta tillbaks den, men ge fan i att slabba med den... det är en levande varelse avsedd att befinna sig i vannet' sa jag bestämt och försökte att inte låta sur eller otrevlig. Det funkade ok - och vi hade ett bra brassnack om det här med c&r i allmänhet... Jag slogs av hur jag gått från att vara c&r-puritan till att... ja... börja se vissa bekymmer med det... och samtidigt börja njuta av att ta upp fisk och köra på brasan...

Jag spetar vidare, inte försjunken i tankar - men fritt tänkande i flow som det blir när man är för koncentrerad på fiske och vad för att tänka aktivt. En stor virvel, men den tar inte. Jaja. Kanske imorgon... Jag fortsätter... framme vid trippelblocken och den stående vågen... Ok. Here we go... tricket är att få till det i en enda smidig rörelsesekvens. Precis som i yoga. Precis som i klättring. Kroppen har gjort det dussintals gånger vid det här laget och det är bara muskelminne. Så länge man ger fan i att tänka är  det inga bekymmer.

Ställer mig där jag har mitt avstamp - lite strömlä ger mig möjlighet att svepa pannlampans stråle över blocken så jag ser var jag ska sätta ner högerfoten... man har inte jättemycket att spela på så det handlar om att distinkt trycka ner foten i botten och därefter släppa bakbenet och låta strömmen trycka det över. Ja. Något sådant. Jag har inte analyserat det i detalj - jag gör bara rörelsen på autopilot... Samlar ihop linan. Dumpar tafsen. C-spey ut för att bli av med skiten så att jag inte har den runt benen...

Åååååååååå-hejj - höger ben upp, över och ner. Viktförskjutningfram och... 'knäpp'... 'Kuk-i-helvete' hinner jag tänka... 'det där är inte bra...' Högerknät har låst sig. Tiden börjar gå väldigt långsamt. Väldigt väldigt långsamt. Jag känner hur jag får vänsterbenet över på rätt sida, men att jag inte kan skifta vikten till vänsterbenet - högerbenet är inte mycket att hänga i julgranen... Ett koncentrerat försök att... 'KAPLUMS'...

Det blir med ens väldigt mörkt, kallt och blött. Jag drar genom första poolen som en ubåt. Får i en eller bägge fötterna och lyckas trycka upp mig till ytan - djupt andetag. Under igen. Studsar över några block. Huvudet är över vattenytan och på autopilot fyller jag lungorna. Under igen, genom nästa pool. Ögonen är öppna och jag ser faktiskt botten av poolen upplyst av pannlampan... Hinner registrera det absurda i att jag sannolikt kommer att stryka med men samtidigt fascineras över att glo på botten av en pool upplyst av en pannlampa... tiden går vääääldigt långsamt i den här typen av situationer...

Kommer upp, får luft och under igen - drar över ännu en blockräcka... kommer ut i en lite, med betoning på marginellt, lugnare pool. Känner någon form av ursinne vakna. I helvete att det ska sluta så här. Det här är för-i-helvete mitt element sedan barnsben och nej. Jag bara accepterar det inte. Får i fötterna, sparkar upp/in och lyckas på något jävla vänster ta ett (eller ett par) simtag i riktning mot brinken. Får fotfäste och bottnar. Kommer i land. På något vis. I vänsterhanden håller jag fortfarande switchspöt - jag vevar upp linan...

Tar mig upp till stormköket och får av mig stället. Pissjävlagenomsurt. Varenda fiber. Hårt draget bälte har gjort att det inte blev litervis i neoprensockorna. Går näck upp till bilen. Hunden tittar på med skräckblandad förtjusning... Jag bli myggbiten som satan. Hittar lite torra kläder i bilen. Går tillbaks ner till brinken. Rafsar ihop prylarna. Bär upp det till bilen. Startar och drar på värmen. Kör hem. Hänger grejorna på sträcket. Slocknar. Vaknar.

Det är dag och ja vet inte vad klockan är. Snubblar upp. Träffar polarn jag slafar hos. 'Höhö - blev det blött igår?' - 'ptja... lite... men... nu vet jag hur det är att köra 200 fritt klädsimm i straumen' säger jag. Som vanligt. Allt bara skämtas bort. Jaja. Ett par dagar senare är jag nere på sörlandet i föräldrarnas sommarstuga. Rekapitulerar händelsen för min far som tycker det är roligt. Speciellt de pikanta detaljerna om pannlampan och spöt som satt fast i vänsterhanden och inte gick av...

Jag har nu internaliserat det till den grad att ja... det är bara en kul historia. Inget annat. Precis som så många gånger tidigare. 'Aw shucks... got a bit dinged, but nuttin' too bad...'

Vi hoppar framåt ett halvår, eller så. Det är en av de första fina marsdagarna och jag och 'yxan' befinner oss på revet. De första passen brukar sällan ge särskilt mycket fisk, men det är skönt att vara ute och dricka kaffe i solen och börja få ordning på kastarmen. Vi umgås sällan utanför fiskesäsong - så det brukar finnas en del att ta igen när säsongen väl börjar...

'Ahopp... så hur gick jämtlandsfisket...' - 'bra antar jag... givet förutsättningarna... fick den där jävla storharren som gäckat mig... en ganska skaplig öring på switch och... ptja... så testade jag klädsim i straumen...' Jag garvar. 'Yxan' är knäpptyst. Jag slutar garva. Och blir knäpptyst. Det är helt plötsligt väldigt, väldigt, väldigt tyst. Våra blickar möts. 'Yxan' spänner ögonen i mig och säger med låg stämma: 'Du gjorde vad sa du?' -'Ja...' försöker jag -'jo... det bar sig inte bättre än att jag dratta omkull... och prövade klädsimm... i straumen... men va fan... det är ju sånt som händer... haha... är man rädd för vatten ska man inte fiska hårdström... höhö...' - mitt försök till grabbighet lättar inte upp stämningen... på något vis.

'Yxan' drar ett ljudligt andetag och börjar ett mindre förhör... 'jahopp... så... du var ute... på natten?' Jag nickar som en konfirmand. 'Ensam antar jag?' - 'Njae... hunden var ju med...' försöker jag... 'och det var hård vattenföring verkar det som... ?' - 'Ja... jo... ja... det var väl inte helt enkla förhållanden...' försöker jag och spelar ut mitt sista kort i ett försök att slippa den här rannsakningen... 'Men va fan... alltså... du skulle sett den andre snubben som gjorde samma sak några veckor tidigare (jag utelämnar att han var med om det dagtid och fick 'bärgningshjäp') - han hamnade på intensiven... jag menar... jag blev blöt och fick stället rengjort... inte hela världen...' - det hjälper föga. 'Yxan' har mig fortfarande låst med ögonen och säger lågt - ännu lägre...

'Men fan *förnamn*... det där var inte så jävla bra va...' - 'Yxan' tilltalar i princip aldrig mig med förnamn, så jag inser att nä... nu menar han nog allvar... och nånting sjunker till slut in... Jag drar ett andetag. Håller det ett tag. Tänker. Andas ut till hälften... 'nä... du har nog rätt... det där var kanske lite för små marginaler...'. Vi sitter bägge i tystnad och tittar på havet.

Efter en stund säger 'yxan' - 'jaja... du överlevde ju iallafall - kanske lärde du dig nått på kuppen...' - jag tittar fåraktigt på honom. Fan. Uppläxad av en av de få människorna i världen som jag respekterar fullt ut... det här känns... inte jättebra...

Resten av våren flyter bra. Vi har enastående märlfisken och makalösa soluppgångar. Vi pratar aldrig mer om klädsimmet Jag har slutat röka och det påverkar kroppen bra. Jag tänker inte så mycket mer på klädsimmet. Sommaren kommer. Kroppen har börjat strula. Jag blir sjukare. Kollapsar under vintern. Dör nästan på våren. Någonstans på senvåren/försommaren har jag börjat vara på fötterna ett par timmar per dag. Hänger tillsammans med hunden någon av dem uppe i en polares hälsokostbutik. Snackar skit. En dag kollapsar en äldre herre/gubbe (ja - han är över 75) utanför...

Nödlägesautopilot på... kollar puls och försöker få kontakt... han svarar men är inte helt koherent. Majsolen gassar. Någon ringer ambulans. Det går en kvart. Ingen ambulans. Jag inser att det förmodligen inte är superbra att han ligger med solen i snudan, så jag går in och hämtar lite kartong i butiken för att kunna skugga. Pulsen är stabil, andningen ansträngd men fungerande. Han har uppenbarligen helvetes ont, men är vid liv - och, förefaller det, stabil.

Det har nu gått en halvtimme. Ingen ambulans. En ledig sjuksyster dyker upp. Undrar vad som händer. Jag ger henne en sammanbiten sammanfattning och morrar nånting om den jävla ambulansen som borde varit här för 'mer än en kaffepaus'-sedan... Hon sätter sig på huk. Kollar ögon, puls och andning. Nickar kort. 'Jepp. Det verkar stämma rätt bra... du har varit med förr va?'. Jag svarar sammanbitet och jakande. Hon säger - 'det syns'. Hon får upp telefonen. Ringer ambulans igen. Påtalar allvaret. Efter en stund manifesterar den där jävla ambulansen. Och jag kan släppa det här. Det visar sig att det fanns en bricka om halsen på gubben som sa något om lungembolin och medicinering - den gick inte att se när han låg i framstupa och han hade så ont att han inte kunde röras ur position. My bad, men ändå inte.

Ambulansen försvinner. Jag går in i butiken för att få fatt på hunden och gå hem. Känner mig väldigt konstig. Säger till polaren att 'du... håll koll på hunn ett par minuter... jag måste... jag vet inte... jag måste ner i källaren och vara själv ett par minuter...'. Jag går ner i källaren. Börjar lipa. Störtfloder. Fattar ingenting. Efter en stund bedarrar det. Jag går upp, tar hunden och säger 'ses'. Han svarar 'är du ok?' - 'ptja... det kunde nog vara värre... jag lever ju...' säger jag med ett smalt blekt ironiskt leende.

Går hem. Tar en massiv bonghit. Sedan en till. Sedan en tredje. Går in i duschen. Slår på sagda dusch. Kollapsar på golvet. Ligger i fosterställning och lipar i en timme. Minst. Ingen aning om vad det är som händer. Ingen aning om hur länge. Men det bedarrar. Så småningom.

I retrospekt så var det inte så jävla komplicerat. Det handlade om PTSD. Efter alldeles för många close calls sa till slut psyket ifrån på allvar. Vad som är skrämmande är att jag under ganska många år levde med såpass höga stressnivåer att jag hade normaliserat det som gemene man skulle beskriva som 'ganska farligt' till den grad att det var 'fullständigt normalt och helt ofarligt och ganska långtråkigt'. De enda gångerna jag kände mig levande, avslappnad och naturlig var när jag befann mig i situationer som kunde gå från att vara 'fullständigt under kontroll' till 'helt jävla livsfarliga' på nolltid.

Jag vet inte var jag landar i med de här tankarna. Men återigen har det att göra med manliga relationer... Vi får se.

Fisken var väl ungefär i den här storleken. Vattnet betydligt större och djupare. 'The sleighride' var längre och ja... skedde nattetid i mörker. Dessutom hände det vid två olika nätter...

När jag såg den här scenen första gången tänkte jag... alltså... det där verkar ju... farligt... Little did I know...

Edited May 11 by T-bum

[T-bum]

On 5/9/2024 at 4:50 PM, Johnbull72 said:

Uppskattar dina inlägg👍, har också funderat mycket på det där med rullar på kusten☺️. Många med fina grejer vinschar ändå in fisken utan att ens ta in löslinan på rullen.

Denna säsong har jag vevat in linan en (1) gång. Det var i tidigt skumljus och jag ville se vad det vad jag höll på att stöka med - det visade sig vara årets första id...

Förra året var ju helt sinnessjukt mycket fisk över 50. Så - jag fick veva in linan ganska många gånger. Mina två största var i fyrakilosklassen (tokblanka). Jag fiskade hela våren med en skabbig DryFly med halvrostade lager...

Skabblager funkar ju åandrasidan lite som en broms...

 

[Lawson]

12 hours ago T-bum sa:

Denna säsong har jag vevat in linan en (1) gång. Det var i tidigt skumljus och jag ville se vad det vad jag höll på att stöka med - det visade sig vara årets första id...

Förra året var ju helt sinnessjukt mycket fisk över 50. Så - jag fick veva in linan ganska många gånger. Mina två största var i fyrakilosklassen (tokblanka). Jag fiskade hela våren med en skabbig DryFly med halvrostade lager...

Skabblager funkar ju åandrasidan lite som en broms...

 

Förstår att inte rulle och broms är något som står särskilt högt i kurs när du inte använder den till något annat än att förvara linan på. Fungerar väl om man alltid står utvadad.

[T-bum]

57 minutes ago, Lawson said:

Förstår att inte rulle och broms är något som står särskilt högt i kurs när du inte använder den till något annat än att förvara linan på. Fungerar väl om man alltid står utvadad.

Nej. Precis.

Det är ju ganska stor skillnad på stilla (allting är relativt) och strömmande fiske.

Samma sak, enhands och tvåhands.

Poängen var väl dock inte att jag alltid strippar in fisk... utan att jag märkligt nog gjort det med samtliga fiskar utom en id.... Förra året var det varmare i vattnet och väldigt mycket mer stor fisk - naturligtvis använde jag då rullen för att drilla dem. Icke desto mindre var det med en skabbdryfly med skabblager.

Och märk väl - jag skriver om kustöringfiske på skånska bästkusten - inget annat - så jag vill understryka att jag inte försöker generaliser mina åsikter om kustflugrullar till något annat än just kustflugrullar... Jag har egentligen inte sagt ett pip om strömmande fiske... men visst fan har det av _ganska många_ fiskare landats _ganska många_ laxar på Loop/Danielsson 2/3W under _ganska många_ år...

Och jag vidhåller - ett aluminiumunderverk med bromspaket för att stoppa ett godståg eller GT äger sannolikt relevans om man är i kontakt med godståg eller GT. Men jag ser inte riktig att det behövs på västkusten i Sverige...

[T-bum]

On 5/9/2024 at 7:08 PM, Kricke26 said:

Då ber jag dig om ursäkt för d, tyckte mig kunna läsa av en del ganska onödigt syrlig och riktad arrogans mellan raderna på d du skrev, vilket va ganska mycket 😁… Tyckte också att du lyckades knåpa ihop, och sedan besvara en del egenkomponerade frågeställningar som egentligen inte hade med frågan jag ställde att göra, vilken var typ: om inte laxfiskare krånglar till d? Men visst, jag radade upp en del saker och påståenden, som bygger på mina egna erfarenheter, som tydligen inte rimmade alls med dina erfarenheter, vilket du lyckades förklara och förmedla med extrem tydlighet i dina mothugg. Så nu vet jag, att trots att du och jag nog är mer lika än du antagligen förstår, så har vi olika uppfattning om saker och ting… 

 

Som sagt. Jag har en enastående förmåga att artigt förolämpa människor...

None the less. Med avstamp i mina nyligen beskrivna klädsimmserfarenheter...

Hittade boxen med innehåll som fanns i bröstfickan. På något sätt tycks den gamla urloopboxen anno 90-tal ha fungerat som 'luckty chram' och hållit mig vid liv under en herrans massa år.

Jag tänker att du kan behöva lite beskydd du med - så...

...då jag har två identiska urloop-askar...

Dra ett pm med namn/adress så skickar jag upp en av askarna med de kvarvarande (blandat get och isbjörn - två har jc, merpaten apterade på treble-13 #6) skabbsunrayarna när lönen kommit (har fan inte råd med porto de kommande veckorna;)).

I den mån du vill göra en motprestation så skänker du en hundralapp till Amnesty - men jag står för porto och flugor.. Det är en 'karmapresent'.

 

Allt gott.

Edited May 12 by T-bum

[T-bum]

On 5/10/2024 at 9:39 AM, M.Thors said:

Nu verkar du ju veta vad som funkar för dig och ditt sätt att kasta men blir det inte ”topptungt” med lättast möjliga rullar- och därmed tröttande?

Enda gången jag känt mig mör och trött i handled/underarm var efter en dag med med glasfiber där rullen var för lätt för att balansera upp spöt (där jag hållet det). Utrustningen ”tippade över” framåt när jag höll spöt i handtaget. 

Ingen kritik utan är mest bara fascinerad över att det kan vara så olika  

Har grunnat en del kring det här nu på morgonen när jag var ute med hunden. Hade med mig min jaktboomerang för att låta hunden ränna efter något som flyger och beter sig konstigt i luften (lite som en träffad tjädertupp - en höna dör som regel direkt). Insåg att jag var satans svag, men kull att leka med hårdträ hemifrån...

Nåväl - det har på något vis att göra med min handleds beskaffenhet och hur jag lärde mig kasta med korta snabba lätta tvådelade spön med wf-klump. Inte osannolikt kombinerat med många års klättrande och surfande vilket gör att man utvecklar ganska märklig och udda  styrkeförmåga i fingrar/underarmar...

Anyways - jag skruvade på en 356 på Feralite 5/6-an och det ser ut så här när jag håller det (bilden är kass - jag vet, men den visar det som är relevant...): 

Väldigt lågt. Dessutom gillar jag smala rullar - för breda rullar gör något skumt med lateralstabiliteten...

Efter att ha grunnat lite kring detta inser jag att jag ju (såklart) borde ha helkork med slides på de två glasfiberspöna jag kommer att fippla ihop. Eller?

Mja. Snackade med en av 'dikes-grabbarna' härrom dan om att fly ihop ett canespö. På ett canespö är ju faktiskt det helt ok med slides och helkork. På en sexa funkar det, på en åtta kommer det för eller senare strula. Så - på Iljegård-klingorna blir det nog någon form av cigarr/western-trout-hybrid-vi-får-se...

Tankarna hoppade dock raskt vidare. Men vänta nu. Ska jag verkligen ha ett cane-spö. Om ja, till vad? Jag ransakade snabbt mitt sinne och insåg att - nej. Givet mitt spöquiver så fyller ett canespö väldigt lite praktisk funktion. Så jag kommer nog ha svårt att motivera arbetsinsatsen.

Men. Varför inte förena det bästa av två världar?

Ett anat uppslag poppade till i skallen. Att bygga ett canspö är pilligt och tar en jävla massa tid. Att bygga om ett existerande tvådelat canespö i lagom längd och klass för att länga iljegard-klingorna från 8'0 till 8'8" eller därikring.

Så en skapligt styv butt, som man sedan fixar ett nytt klassiskt handtag till och därefter passar in de två glasfibersektionerna (eller ja, mittsektionen...). DÄrefter kan man/jag gå vidare och bygga en caneunderdel själv om jag skulle få tid över och behöva sysselsättningsterapi...

--

Tankar om ovanstående tas dock gladeligen emot. Man kan naturligtvis även tänka sig att använda toppdelen från fibatube-sexan och det där rappa sundridgespöt vilka jag fått gratis. Same difference - det är samma resonemang, köpa halvdant canespö, renovera och passa in glasfiberöverdel/-delar.

Jag tror det hade passat mig ganska bra - känslan av trä i underdel samtidigt som jag har en drägligt rapp topp för att det inte bara estetiskt upmanship utan fungera med lite praktiskt fiske på kusten.

Så -öppen fråga -några  tankar om lämpligt donatorspö - klass och längd...

Tankar om idén som sådan? Är jag helt dum i huvudet?

Har någon en lämplig buttsektion liggandes från havererat spö är det bara att hojta till...

Edited May 12 by T-bum

[Autononymous]

49 minutes ago, T-bum said:

Som sagt. Jag har en enastående förmåga att artigt förolämpa människor...

None the less. Med avstamp i mina nyligen beskrivna klädsimmserfarenheter...

Hittade boxen med innehåll som fanns i bröstfickan. På något sätt tycks den gamla urloopboxen anno 90-tal ha fungerat som 'luckty chram' och hållit mig vid liv under en herrans massa år.

Jag tänker att du kan behöva lite beskydd du med - så...

...då jag har två identiska urloop-askar...

Dra ett pm med namn/adress så skickar jag upp en av askarna med de kvarvarande (blandat get och isbjörn - två har jc, merpaten apterade på treble-13 #6) skabbsunrayarna när lönen kommit (har fan inte råd med porto de kommande veckorna;)).

I den mån du vill göra en motprestation så skänker du en hundralapp till Amnesty - men jag står för porto och flugor.. Det är en 'karmapresent'.

 

Allt gott.

😊! Ett sånt tillfälle bör man inte förkasta känner jag… Just nu fiskar jag väldigt lite, eller rättare sagt, ingenting alls. Men några rundor kommer jag nog göra innan säsongen är över. Och att då ha just den asken i västfickan, med all tillhörande historia, skulle sätta lite extra guldkant på kommande turer… 👌😁

Och givetvis lovar jag isf att dra iväg en motprestation så jag inte drar på mig nån bad mojo…

Deal?

😎

 

[T-bum]

On 5/12/2024 at 1:24 PM, Kricke26 said:

😊! Ett sånt tillfälle bör man inte förkasta känner jag… Just nu fiskar jag väldigt lite, eller rättare sagt, ingenting alls. Men några rundor kommer jag nog göra innan säsongen är över. Och att då ha just den asken i västfickan, med all tillhörande historia, skulle sätta lite extra guldkant på kommande turer… 👌😁

Och givetvis lovar jag isf att dra iväg en motprestation så jag inte drar på mig nån bad mojo…

Deal?

😎

 

Done.

 

Men då så att...

Eh.

Gierach pratar om att man blir en öringluffare när man binder precis tillräckligt mycket flugor eller soper precis tillräckligt många golv för att kunna hålla sig flytande (pun intended) ännu en säsong.

Jag vet inte - jag själv kände väl att barriären bröts någonstans mellan det att jag gick tillbaks till universitetet för att kunna fiska öring på heltid under våren och ja... några av av de mer förnedrande ögonblicken i mitt liv - när jag något/-ra år innan jag skulle fylla femtio samma vår:

- tiggde pengar av min far till ett Scott Flex 9' 7wt på rea för att överhuvudtaget ha något som jag kunde kasta med den säsongen (detta då via sms - vi har inte pratat med varandra än mindre setts på en drös år - father does not approve of life style choices made...) - samma jävla Flex som nu - trots att det är oreggat visar sig vara helt jävla omöjligt att bli av med... Fan. Det kommer snart att dumpas på loppisen i pur faen för en spottstyver...

- samma säsong, någon vecka senare köpa en Radian-sjua på fucking-jävla-avbetalning (det kommer dock inte dumpas på någon loppis)...

- samma säsong med 3-4 dagar kvar till lön ha noll - fullständigt noll kronor på kontot och 3 liter bensin kvar i bilen... skickade ett SMS ill sagde far - 'behöver en femhunk till soppa för att kunna fiska tills lönen kommer, det är ändå rätt rimligt att du forkar upp det givet all skit de senaste åren...' varefter jag stängde av telefonen och gick och la mig... morgonen efter var jag ute i gryningen och på hemvägen så stannade jag på närmsta mack och köpte soppa för en femhundring - köpet gick igenom och jag insåg att jag hade fått stålar... hade inte tillräckligt med bensin kvar i tanken för att kunna ta mig hem... så det var ju bra... Ringde René dagen efter och sa - 'man vet fan att man blivit öringluffare när man tigger en femhundring i bensinpengar av sin far som man hatar innerligt samma år som man ska fylla femtio...' - Jag har aldrig hört René skratta så innerligt...

--

Men, men... - nu har jag faktiskt sålt ett dussin flugor för ja... ett sexpack Cooper's Sparkling... och en provkastad Vibe för ett likadant sexpack...

Vet inte om det ger mig mer kredibilitet... Men det känns rätt bra... och jag har två sexpack Cooper's täckta......

 

Riktiga sexpack. Riktig öl. I flaskor som rymmer riktiga 375 ml...

Enda smolken i bägaren är att de inte, som förr, kommer i 'pulltab stubbies' vilket Bundaberg fortfarande gör. Istället säljs de i någon form av 'poofie designer longneck'-exportflaska... Way gay - men det påverkar ju inte innehållet... och, det är twist-tops... så det är ju åndå ok på något vis... Som 4x-longneck... Men en stubbie är oslagbar att dricka ur... alltid - oavsett...

 

Vi får se - kanske de andra två batcharna ger mig ytterligare två sexpack - man måste nämligen beställa det på hel låda... alltså fyra sexpack...

Parlör:

'Pommie' - nedlåtande term för 'engelsman'

'Poff/-tah' - nedlåtande term för manlig homsexuell individ. Stundtals synonymt med 'egelsman' eller 'amerikan'.

--

Disclaimer - jag har inget emot någon form av sexualitet - det här är en självironiskt blinkning till machoattityd som renderar ptsd och det australien jag växte upp i... toxisk maskulinitet är bara förnamnet...

--

'Sheila' - 'tjej/kvinna'

Kläderna ser ut att vara 'kahaki drills' - men jag är inte säker på om det är i brittiskt eller australiensiskt utförande - de skiljer sig lite åt. Hattarna är en blandning av klassisk Akubra i någon form av 'sheep shagger'-modell... sedan en army slouch och något jag inte riktigt kan identifiera.

Skit. Nu har jag prokrastinerat en hel dag istället för att skriva. Dags att börja med det som skall skickas så att det är läsbart imorgon bitti...

Aja. Det går att lösa på rutin och med kaffe...

--

Jamen. Det kom in en case på mindre än 24 timmar. Ytterligare två batcher flugor kvar... så vem vet det kanske blir sex sexpack totalt. Inte för att jag klagar på fyra sexpack. Men. Sex sexpack. 36 flaskor flytande guld. Det hade fan varit karma när det är som bäst...

Edited May 13 by T-bum

[T-bum]

...det gick att lösa med rutin och kaffe... 01.25 skulle jag 'bara' göra ett par snabba bilder i PowerPoint för att runda av. Min arbetsgivare har växlat till webbaserat Office-paket... Jag startar PowerPoint... - 'nej - med ditt konto får du bara läsa i PowerPoint - du får inte skapa saker...' - eh... ok...

Blir rosenrasande - tänder majspipan och tar en klunk öl... småler... ja... det är ju... egentligen inte mitt problem... ritar 4 eleganta skisser med en svindyr reservoarpenna med japanskt bläck på japanskt rispapper... låter texten vara medvetet driven men fortfarande elegant och enkelt läsbar... de tre första går bra... den fjärde krabbar - nacken och vänsteraxeln gör förbannat ont vid det här laget... till sist får jag ihop det hjälpligt... det har nu gått två timmar...

Jaja - det bli iallafall kul att se min chefs reaktion... de har lite svårt att handskas med en redneck som excellerar i att använda reservoarpennor och bläck... nej - det ska vara blaffiga meningslösa slides i PowerPoint...

Jaja. Men då får ni väl för i helvete se till att man har tillgång till det - eljest blir det mobilfoton av pappersskisser.

--

Tar där med avstamp dagens frågeställning... i kölvattnet av den stora utstädningen (the great purge) så började jag gå igenom alla jävla flugaskar och flugaskämnen jag har liggandes. Så planen för dagen är att skriva något om flugaskar efter jag har gått och skickat gårdagens två intjänade sexpack (en lina och ett dussin flugor i ask/-ar). Ur askan, i elden...

Har kvar min allra första flugask. Merparten av de som följt därefter. Där finns askar för kustfiske, askar för flatsfiske, urloopfoamaskar (ja, en har ju getts bort), guidelinekopior på urloopfoamaskar, Weahtlyaskar, guidelinekopior på Wheatlyaskar - och ja... en jävla massa specialiserade C&F-prylar. En är uppenbarligen för fiske med skitsmå flugor - den har små påträdare på vilka man kan stacka ett dussin mikroflugor... ja... om jag ska fiska microflugor så... kan den säkert vara bra att ha... Problemet är ju att jag inte ser skiten ute i vannet... utöver då att jag inte ser den i flugasken...

Men det där löser ju sig självt. Man ser inte vad fisken vakar på. Man ser inte imitationerna av det man inte ser fisken vaka på i flugasken... Så... man kan lika gärna fiska en Ismo...

Lackade på att ha en stor fin vit C&F för bonefish i vänstra bröstfickan - så de sista åren har det blivit en kork eller foamskiva i bröstfickan med något halvdussin till dussin flugor. äger mycket mindre...

I år tog jag mig samman och använde ett par inredda gamla cigarillaskar. Sen tog jag helt sonika en gamal aluminimumburk för 35mm film och en liten ask för kalligrafinibbar - de är sjukt smidiga... och söta.

Det finns inget som är så gulligt som när en ungtupp ser en av 'di gamle' antingen ute på strannabacken drickandes kaffe, eller på parkeringen lastandes in den stinkande surv av mög som kallas 'flugfiskeutrustning' i bilen. En riktig liten 'smula' haffade mig och ville lära sig det här med flugfiske efter havsöring. Till skillnad från en 'bakelse' så har en 'smula' inte prylar från Simms. Nej - här är det Vision som gäller. Skor, vadare, jacka, spö, rulle, mössa och flugask. Vision - splitternytt. Rakti igenom. Inte en fläck nån stans... I övrigt är de ganska lika till utseendet. De har, alltid - oavsett väder - solglasögon. Mörka solglasögon. Och då alltid dessa fula jävla räkflugor på tafsen.

För ett par vårar sedan haffade han mig och började fråga... och fråga... och fråga... och... det visade sig att det var en läkarstudent - så jag gick in i föreläsningsläge och gick lite på autopilot när jag förklarade och introducerade relevanta begrepp och koncept inom fenomenet havsöringsflugfiske på kusten - en lång föreläsning som kokar ner till:

"Det är kallt, långtråkigt och man fiskar efter fisk som är sjukt jävla skygg inne på grundvatten. Lär dig kasta. Lär dig kasta skapligt bra. Nöt en jävla massa. Så småningom kommer du att få fisk. Med åren blir det lättare och man får mer fisk." - typ.

Han plockar fram sin flugask och visar... *mentalt stön* stora jävla köpeflugor som är skit att kasta i vinden - men, med det sagt... inte allt för mycket skrigiga färger. Mer åt translucent grey/tan. En bra början. Ytterligare lite föreläsning om flugor, och varför hantelögon är en kass jävla idé i största allmänhet och på knädjupt vatten i synnerhet...

Han frågar... f'år jag kolla på din ask?' - jag flinar och tittar honom i ögonen. 'Självklart' säger jag och (w.o. missing 1 beat) kör ner två fingrar i bröstfickan. Med upp följer något/några tiotal kvadratcentimeter korkskiva i vilken fem-sex omö och 3-4 märlor sitter. Hans ögon ser ut som utpoppande tefat. Eller ja - snarare... som ett par hårdkokta ägg som sticker ut... ni fattar... Han tittar storögt, är vad jag försöker förmedla.

'Men.. va... är... det... allt? Var har du resten?' - jag flinar och säger... 'jodå jag har ett par askar till liggandes i strelen om jag skulle bli winchester. Men det här är faktiskt det enda jag har på mig ut i vannet - det brukar räcka...'. Hna får ett par märlor och ett par omö - och jag förklarar relevansen med lätta flugor som inte binder vatten om man ska kasta - timma in, timma ut... timma in... timma ut... Han skuttar iväg på strannabacken - jag har inte sett honom igen.

Har samlat på mig lite gamla askar från sextiotalet och tidigare. Cigarrlådor i trä. Astras 'Turistföbandslåda' i plåt. Samtida huvudvärkstablettaskar från samma tillverkare. Andra random trä- och metallaskar i lagom format och storlek.

Tanken är väl att pula ihop en riktig gammaldags utrustning där allt förvaras i random lådor man hittat. Lite luffarakrigt sådär;) Vi får se vad det blir av det.

Men - jag tänkte plåta/posta lite askar och kanske skriva lite om vad den har varit med om samt då dokumentera de balla vintage-askarna och deras ibland balla vintage-innehåll.

Vi får se vad det blir av det. Nu ska jag ha kaffe. Sedan ska jag posta brev.

--

Kunde man inte ge sig fan på det... Det blir en sådan dag. Igen. Ska samla ihop mig och packa prylar. Svarar lite ilsket på ett pm från nån som 'vill komma förbi hemma hos mig och se vad jag har för kul prylar att sälja' - jag påtalar vänligen men bestämt att jag inte har någon sportfiskebutik - och detta av goda skäl - jag pallar inte ha med folk att göra någon längre tid...

Sen. Linan som igår låg på skrivbordet är borta. Jahopp. Flyttar på prylar. Men var fan kan jag ha lagt den. Nacken gör förbannat ont. Migrän kommer sättandes... Öga/handkontrollen går åt helvete och jag snubblar om kring och tappar saker samtidigt som jag inte kan lyfta prylar längre.

Hunden tittar undrande på mig - jag morrar 'inte läge för ögonkontakt - snälla, lämna mig i fred' - hunden imiterar en prärievarg på smygjakt och slinker ner på nedervåningen - svansen pekandes rakt ut - ajdå... en spets ska ha svansen kurvad - så nu är han lite ledsen - jaja... jag ber om ursäkt...

Snubblar omring och förbannar min nacke och migränen som gör att ögonen nu slutat funka fullständigt. Hittar linan precis innan hjärnblödingen är ett faktum... Den ligger bakom ett ljusbord tillsammans med en Korker... hur i helvete... aha - jag flyttade ut lite prylar från arbetsrummet till det angränsande 'flugfiskerummet' som är under iordningställande - jag ska försöka få ordning på mitt 'fiske/jakt/verkstad/förråd/gästrum om du får plats'-rum på nedervåningen - så första steget är att ha ett dedikerat rum för allt som har med flugfiske och kalligrafi att göra. Samt då ett arbetsrum för att skriva och läsa. Dessa rum ligger i anslutning till varandra.

Blir nog bra vad det lider. Men - just nu lite ovant. Och då hamnar prylar på fel plats...

Ännu en morgon i en öringluffares liv nu när det är så förbannat stark sol att jag inte ens vill vara ute...

Andas ut. 

--

Dåså. Dagen fortsätter och jag stolpar omkring med migrän, ser dubbelt och försöker posta paket, samtidigt som jag ska försöka ta emot paket. Av någon anlednig har postnord börjat lämna mina saker i min grannes brevlåda då jag har 'brev'-låda och grannen har brevlåda med traditionell öppning. Oklart varför de enviisas med att lägga mina brev där dock. Min brevlåda är tydligt märkt med namn...

Men, men. Föredetta statligt verk. Zebran är ett randigt djur. Ränderna går aldrig ur.

Försöker febrilt diskutera något via pm vilket såklart slutar i en räcka missförstånd. jaja. Det är ju som det är. Skickar ett paket. Drar med lite extra flugor så att det skall kännas kul för mottagaren. Det är ju trots allt någon som byter öl mot bummarflugor...

Får ett sms från en vintagebutik som försöker snikköpa prylar. Jag svarar helt sonika 'whatever - your karma - I don't really give a possums toss* either way - pick out what you want and transfer money as you see fit - the rest goes to charity' - ska bli intressant att se om det kommer några pengar ö-h-t...

--

* 'possums toss' - vulgär australiensiska, inte helt olikt det amerikanska 'rat's ass' - men då avseendes satsen från ett litet pungdjur som runkat... 'toss' - runka, 'tosser'/'wanker' - ja... idiot... men ordagrannt... ja ni fattar... jag vet dock inte om man ska översätta 'possums toss' till 'en opossumrunk' eller 'en opossumsats'... 'en opossumrunk' låter bättre... Kan pungdjur runka?

--

Funderar lite. Hur kommer det sig att det finns en typ av människor som ser ett karma-erbjudande alltså av karaktären - 'jag säljer skiten snorbilligt - jag kommer inte att använda det mer - ta det om du vill - jag ombesörjer frakten med allt vad det innebär...' och efter sisådär 30 pm om... ja - vad det nu är som man har liggandes avlagt som går för mindre än 20% av nypris i butik.. försöker pruta? Och en annan som bara säger lätt - det är för billigt så du får lite mer än du begär... Jag fattar det inte.

Sen finns karma-överraskningar - när jag la ut Meridian-sexan trodde jag det skulle komma en serie skambud. Icke. Sa nicke. Ett pm dök upp samma kväll - 'har en Exocett SS 250 från '23 jag är första ägare - byter jämt om du är intresserad...' - 'Done!'

Går upp till ombudet. I ett gathörn sitter en annan medlem i den afrikanska kontingenten och dricker norrlands i glasflaskor. Jag nickar. Han blänger surt. Jaja. Jag kan förstå att min uppenbarelse vissa dagar väcker den reaktionen. På vägen tillbaka är han borta. Flaskorna har kastats lite varstans på stenplattorna med ett förutsägbart resultat. Glas överallt. Jag är barfota. Undviker att skära mig.

Kommer ett Pm - någon nappar på mina Kokers. Pm-et lyder 'är dom kvar bjuder jag tre sex-pack, men du får stå för frakten...' - jag påtalar att de saknar innersula - han ska ha dem då has två par vadarskor  håller på att falla i beståndsdelar... 'Jag har nog så det går att få ihop det på något vis... oroa dig inte...' - my kinda guy... Jag hittade ju en av skorna i morse när jag letade lina... Notera... en (1). Sod.

Var fan är den andra. Inte under skrivbordet iallafall. Ner i kaosrummet. Hittar den på första försöket. Precis där jag lämnade den... Nångång händer det... Bredvid ligger en kartong i perfekt storlek Packar skorna. Väger. Perfekt. Frakten äter exakt upp det som blir över efter två sexpack... exakt... på kronan. På vägen tillbaka från ombudet där jag vägde noterar jag att glaset är försvunnet.

Karma.

Det dräller ner ett paket hos grannen. En diplomat 356 i mint med kartong. En Flymax 56. Därmed finns det nu... ja... Dubbla flymaxar och dubbla diplomater i rätt storlek. Samt en ex-spole till varje.

Satan vad rullar det drällt in. Så vad fan ska jag försöka bli av med? Aja - finns ju en CLW kvar. Den lägger vi ut för en femhunk. Oddsen för att den någonsin kommer att användas igen är... inte jättestor... Två skabb dryfly finns kvar, en 2W. Nej. De får nog fan vara kvar. ULA-W'n som finns kvar - den ena gick med Radian-sexan... nja... kommer det rätt bud så... men... den kan nog vara bra att ha, nångång. Kaxig rulle för enhandslaxifiske om inte annat... Sitter som en smäck på S4an 10'/6wt...

Då väntar vi bara på Feralite-sjuan som är i transit från GB. Samt då att den där jävla AvantII-an landar i Sverige. Vilken vecka som helst nu...

Jaja. Det ger sig. Får ett sms från personen utomlands som bytte till sig mitt Meridian. Han är lyrisk. Det känns bra. Spöt påstås vara i superskick (jag håller inte med - men uppenbarligen är jag petigare än jag trodde). Postnord drällde bort spöt i två veckor - så det var lite spännt ett tag.

Men - vi tog det lugnt och stissade inte upp oss. Så - det dök upp så småningom.

Karma. Igen.

Radian-sexan som gick inom landet kom dock fram som blixten. Och samma sak där - det kom ett sms... 'Kanonskick - bättre än du beskrev det' - aja. Vackert så.

Hellre det än tvärt om.

--

Funderar på om jag ska... nej... det räcker med arkaiska spön... men... bara... bara... ett till? Kanske. Vi får se. Det finns en eBay-kandidat och en edge-kandidat... jaja... inte idag...

Ugh. Skulle bli lite text om flugaskar. Men det sket sig.

Jaja. Det kommer så småningom...

Namaste.

Edited May 13 by T-bum

[T-bum]

Dåså - ingen AvanttII har anlänt. Ett Frealite 7wt har anlänt till Sverige - redan momsat via eBay. Posten krävde moms engång till. PostNord... En Flymax 56 har anlänt, två Diplomat 356 likså. Tillsammans med en extraspole till vardera. Totalkostnad 500:- + en Diplomat 178 + spole + en frakt. Så - totalkostnad 558:- och jag blev av med 178-an som var för tung för mig.

Arkeologisk utgrävning fortsätter på nedervåningen. Hittar två lättviktsmulti från Schimano - lägger ut dem. Kanske någon vill ha en extremt lätt liten magnesiumrulle. Eller två. Utgrävning fortsätter. Hittar två lättvikts C-14 från Shimano. Lägger ut dem - kanske någon som vill ha en eller två. Hittar jiggspön. Hittar... väldigt, väldigt mycket prylar... Alldeles för mycket prylar...

Insåg att 'Mayhem' är ett härligt ord. Många trevliga associationer.

 

Edited May 14 by T-bum

[T-bum]

Dåså. 'Den mest episkt självdestruktiva dagen i min historia - fast på ett bra sätt.'

Det är tisdag kväll - lyckas till sist hitta bottensedimentlagret i den arkeologiska utgrävning jag ägnat mig åt den senaste månaden - alltså mitt jakt& fiske-rum, verkstad, förråd, f.d. arbetsrum/'gästrum om du får plats'.

Hittade till slut det jag sökte. Två stycken Shimano mini-MG-multiruillar - vänstervevade och två C14-hasplar med neoprenhandtag. Hittar bara extraspolen till ena haspel. Men... men...

Tänker - va fan... har inte fiskat dem på tio år. Kommer jag att fiska dem igen? Njae... troligen inte. Hittar samtidigt min Ambassadeur 1600SM som Boettge svarvade bort halva spolen på. Den har veven på rätt sida... Har blivit allergisk mot neopren. Har dessutom hittat Calcutta 50 resp. 100 samt 6500 CS Rocket (den första som kom) - så... jag har nog multirullar så jag står mig. Med ett batteri småhasplar från ABU och Shimano från den lokala loppisen, mina baitrunners (2*2500/2*4000/3*10000) och mina dubbla Super Aero GT 4000 -så... nä... Rareniumrullarna kommer nog inte användas dom heller.

Annons läggs ut på haspelrullarna. Annons läggs ut på multirullarna.

Jag känner mig komatos och har ont i nacken efter skrivorgien i söndagsnatt, så jag slocknar tidigt.

Vaknar snortidigt - som i det är fortfarande mörkt. Somnar om. Vaknar av att jag får SMS. 07:00. Från min chef.

Han är brydd över texten jag har skickat. Inte särskilt konstigt. Jag svarar artigt - jag skickar ett förklarande mail - jag har inte lust att ta den här diskussionen via sms då jag redan har begynnande migrän... Men jag måste få i mig kaffe först.

Kokar kaffe. Dricker kaffe. Börjar skriva. Skriver om. SKriver om. Tänker igenom formuleringar. Skriver om.

--

Till slut har jag fått ihop något som är svidande kritiskt, samtidigt fullständigt neutralt och helt utan personangrepp. Jag avslutar det med:

'Det bästa med att gå mot säker arbetslöshet är att man till slut kan säga vad man tycker om arbetförhållandena här på institutionen.'

Skickar mailet. Stänger av telefonen. Stänger av wifi. Tänker inte slå på det igen förrens efter mötet imogon torsdag.

--

Går ner till en polare som jag brukar handla Filsonprylar av. Tar med mig två ginger beer och min sista kvarvarande majspipa stoppad med godis. Berättar kort om morgonen och säger - 'Dude - that's gotta be effing peak self destruction. In a good way... so... I decided to stop smoking...'; Han svarar 'Yeah, right...' - Jag blinkar och säger '...tobacco that is...'

Poppar en GB och tänder pipan. SItter i solen på utemöbeln utanför affären. Funderar på vad fan jag ska göra fram tills mötet i morgon. Pallar inte skriva mer. Det plingar till i huvudet. Jag har ju en grej kvar på min 'bucket list'.

Jag inser att jag faktiskt aldrig druckit bourbon till frukost...

Sagt och gjort. Går upp till vattenhålet.

Flinar illmarigt - säger till ägaren... peak självdestruktivitet... och jag har slutat röka... så... nu vill jag ha två croissanter en bourbon, en gammeldansk och en session ipa...

Han tittar på mig... 'eh... ok...' (klockan är 11.02) - jag flinar - 'jamen va fan... alla tror ju att jag bara är lokalalkis i vilket fall som helst... så...' - han garvar. Och häller upp.

Jag noterar i mitt fältexperiment att:

- även bra bourbon (Woodford) får ögonen att tåra sig före high noon...

- gammeldansk är godare till croissanter...

- session ipa är gott när som helst

Öppnar datorn. Har två pm. Ett som vill köpa bägge haspelrullarna, ett som vill köpa en multi. Jahopp. Det var tre papp som trillade in nånstans 12-16 timmar efter att jag hittade rullarna. Möjligen ett tecken på att de var prisade lågt...

Resten av dagen går åt till... jag vet nte riktigt... jag letar efter en extraspole i garaget - utan framgång. Hittar dock en som passar från en gammal Stradic som  jag visst har gjort mig av med. Skär mig på en jiggkrok. Och funderar lite på vad som kommer att hända imorgon.

--

Vi hoppar till idag. Morgonrush som involverar packa och posta rullar. Done. Vill ha det gjort innan jag går på mitt möte. Tar en runda med hunden. Går upp till institutionen. En kvart tidig. Prokrastinerar och knackar på mötesrummet 30 sekunder efter 14:00 sharp.

Blir utskälld. Och utskälld. Och utskälld. Har på mig ett par Oakleys med rödtintade spegellinser. Pratar själv artigt. Höjer inte rösten utan är lugn och resonerande. Blir ännu mer utskälld. Skakar teatralt på huvudet. Blir utskälld.

Drar ner glajjorna på näsryggen. Säger - ok. Dåså: vänligen förklara exakt det är ni vill läsa - för... jag förstår faktiskt inte det här... och... det är förbannat svårt att göra tre saker samtidigt samtidigt som ni slumpmässigt ändrar er kring vad det innebär...

Blir utskälld. Flinar.

Den förste som höjer rösten och/eller går till personangerepp har förlorat alla former av intellektuell diskurs. Det vet min chef. Det gör honom ännu argare. Och får honom att tappa fattningen ännu mer.

Han sansar sig. Jag flinar.

Han lyckas till slut förklara vad det är han vill läsa, ner på en nivå som faktiskt går att översätta till något hanterbart.

Jag säger - ja, jag skriver normalt i fyratimmarsblock. Så jag har 12 timmar på mig till måndag morgon. Då finns det i era respektive inboxar. Kollegan säger (surprise, surprise) - ja... jag har inte tid att läsa nånting... kollegan har aldrig tid för något annat än att framföra ogrundad kritik - så bidragen från personen är alltid noll. Precis noll. Och det är alltid mitt fel...

Jag flinar. Och säger lakoniskt att...' ja... det förvånar nog ingen...'

Tittar på min chef - nånting mer jag ska skriva efter det - när ni ändå inte har tid att läsa? Jag får ett förslag till.

Säger - ok. Då ses vi om ett par veckor. Vänder och går ut. Och går hem.

--

Hemma väntar en positiv överraskning - förvisso blev jag ålagd att betala moms två gånger (400:-) för ett spö för 22 brittpund... det går nog att lösa...

Men - hos postombudet finns en Feralite-sjua - 8'6" - seemingly in the mint. Kvalitetskontrollklibban är inte kvar men - handtaget är till synes ofiskat.

Jaja. Det var ju faktiskt en rätt bra avslutning på ett par bisarra dygn. Och den där jävla Avant II:an lyser fortfarande med sin frånvaro...

Hum. Måhända ska jag ta det som ett omen och strunta i det? Jag vet inte. Får fundera lite till. Kommer det imorgon så... annars...

A thing of beauty is joy forever. Two things of beauty... well.. better...

Femsexan överst, sjuan nederst.

A-juste... Lintips till en 8'& glassjua tas gärna emot.

 

...och... avslutande reflektion... jag tänker emellanåt att mina 'kollegor' - som suttit och pillat sig i naveln och luktat på sitt navelludd på en institution hela sina liv... vet de egentligen vad det är de har att göra med?

Jag försökte en gång förklarara att:

- ja alltså, jag spelade rugby i seniorlaget innan jag var myndig och ansågs strax efter att jag var myndig av (svenska) försvaret vara lämpad att leda amfibiestyrkor i anfall från 90-or i skärgårdsmiljö... - så... vi har eventuellt lite olika referensramar...

S.k. 'våldsam landstigning' - skarp övning -  eldgivning med spårljus (men - inga bajonetter):

Men - ska man imponera på riktigt bandar man egen 'specialmix' - s.k. 'hälta-hälta' (som pöjkera säger i Karlsborg) - a.k.a. 'varrannan lys/varrannan vanlig' - ser ut som en massiv jävla eldstråle... lätt som fan att leda i mål...

.50 BMG (12,7x99 NATO) - 50 gram bly - och sisådär 20kJ i varje kyss... eller, 12,7mm ren kärlek...

 

 

Edited May 17 by T-bum

[Lawson]

På 2024-05-09 at 14:51 T-bum sa:

Sen var det det här med rullar...

Spelar rullen någon roll?

Om inte - hur kommer det sig att många kustfantomer har ett (eller ofta flera) aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst tvåhundra meter backing?

Om ja - hur kommer det sig att du inte fiskar med ett aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst 200 meter backing?

--

Jo. Rullen spelar roll. Ju lättare och smidigare rulle du har, desto nättare blir utrustningen. Ju mer vikt du har i/vid handen desto mer massa måste röra sig när man 'piskar' ett lätt spö. Ju mer massa som måste röra sig... ja... onödiga Joule - hur många mer kast kan man göra med en nättare rulle? Jag vet inte den exakta siffran. Men visst fan orkar man kasta längre med en lätt utrustning, allt annat lika, än en tung... Sen påverkar det såklart balansen i utrustningen - fram och tillbaka.

Men ytterst är anledningen till att jag inte fiskar med ett aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst 200 meter backing helt sonika att jag vare sig fiskar efter skenande godståg eller GT och att jag i stillvatten aldrig, säger aldrig, varit med om en öring som dragit mer än femtio-sextio meter backing och som inte låtit sig bromsas på det gamla goda sättet med fingrar och/eller handflata mot spolen (lite beroende på modell).

Med det sagt - jag har fått uppleva att se backingen vara nere på 'kritiskt låg' med tre-fyra varv kvar på spolen när jag, till slut, övertalade fisken att stanna... rullen var en nymph wide som satt på ett femmaspö sista kvällen för säsongen - jag var så slut i armen att jag inte fixade att kasta med något annat, men ville avnjuta en stilla 'sidste april'-afton i strålande sol på revet... Några dagar senare köpte jag min första ULA - då den matchade vikten på en nymph w - samtidigt som den rymde en sjua + 100 meter (jag minns faktiskt inte vad jag fiskade för rulle desförinnan på mitt Meridian - eventuellt en 2W). När jag fiskat i hårdström uppe i norr uppskattar jag bromsen, då den hindrar att strömmen strippar lina - på kusten använder jag bara bromsen för att reglera startmotstånd för att hindra överslag (vilket kan hända på en Loop/Danielsson Trad. om man har välsmorda lager och klent dragen triangel).

Måhända finns det någonstans i Sverige havsöringar som drar 200 meter i första rycket - men jag har inte stött på någon. Och jag lovar - den dagen jag blir 'winchester'/'bingo-backing' på en Dryfly på kusten så ska jag tydligt ta avstånd från mina tidigare utsagor. Jag skulle dock inte hålla andan i väntan på att det inträffar. Övriga rullar rymmer om inte lika mycket, så mer. Dryflyn sväljer en sexa och ungefär 80-90 meter 20lbs. Flymax/Diplomat 356/56 ungefär lika mycket. Okumarullarna lite mer. Loop Seatrout/Graphite ännu lite mer. Min kvarvarande ULA (jag sålde av en för att finansiera Avant-sexan) rymmer en sjua och 120 20lbs. Daiwa 731 tar en sjua och ungefär 100. Olympic 440 detsamma. Record Standard det samma. De senare två är lite i tyngsta laget för min smak, men de får vara med i projektet. De har i princip inte kostat mig nånting. Delta trean ligger väl också runt en sjua och 100 meter backing - men jag vet inte om jag kommer att ta med en ut på kusten. Kanske, vi får se.

ULAn är dessutom relegerad och skall i fortsättningen enkom användas i strömmande - på kusten fyller den inte längre något direkt syfte... Men det är ett jävla mästerverk konstruktionsmässigt.

Härrom veckan stod jag hos fiskeprylshandlaren på den lokala lördagsloppisen. På bordet låg en välanvänd Liquid med extraspolar jag gjorde mig av med i en bytestranskation oss emellan. Jag ville inte se den mer, primärt då det var den rullen som satt på switchspöt jag höll i när jag simmade klädsim i Lövsjöströmmen. Den framkallar inte jättebra associationer. Men det är en habil rulle för vad den kostade när jag köpte den (1.800:- med två extraspolar).

En kustfiskefantom (även kallad 'prinsessbakelse') manifesterade sig. Man känner igen dom lätt. Alltid en helt fläckfri jacka från patagonia. Fläckfri keps från simms eller patagonia. På kusten alltid helt fläckfria till synes oanvända vadare från simms - g3 eller bättre (ibland patagonia, men det är sällan) och såklart matchande helt fläckfri jacka. Och såklart fläckfri mössa eller keps från matchande tillverkare.

Fickorna på jackan är fulla med allehanda mög och på ryggen har de alltid en stor ryggsäck från simms från vilken det hänger en stor håv. (nästan) Alltid apterad GoPro på bröstet. Alltid extremvadarskor från simms. På det svindyra, tillsynes nyinköpta, spöt sitter alltid en rulle som är gigantisk - oftast är dock plasten borttagen från handtaget... Lustigt nog består flugvalet, i princip, alltid av två stora räkflugor (>#4). En vit och en orange. Den ena i upphängarknut 50 cm upp från den första, på den väldigt korta tafsen som nästan alltid sitter i en klump kortare än 9-10 meter. Ibland har de tacklat en pattegris.

Jag möter dem inte helt sällan på hemvägen om jag fiskar helg. Jag, hunden och eventuellt någon annan har masat oss upp före soluppgången och då bryter man som regel efter 10:30 (eller däromkring) på helgerna när tårtorna och bakelserna börjar dyka upp. Som sagt - det är ingen sällskapsaktivitet.

Men - de vet allt och berättar det gärna. Förra året var jag på hemväg - en blänkare på sextio invirad i vadarna i strelen och en handfull/ett halvdussin (-isch) fiskar i spannet 45-52 som gick tillbaka - samt kanske lika många påslag och LDR-er. Det hade varit några skapligt produktiva timmar i lågvattnet, solen och det kristallklara vattnet... 'Tjena. Du vet - det går inte att fiska här när det är lågt vatten...' - säger princessbakelsen jag möter. 'Nähä' - säger jag. 'Nej, det stämmer säkert. Jag kan inte så mycket om det här med flugfiske...' Han betraktar min sorgliga uppenbarelse med ett hånleende: 'Nä du vet. Du skulle varit här i påskas... Då fick jag två riktigt fina...' - jag beslöt mig för att forsätta med subtil hitch-slapping och sa: 'Va... Oj!! Två stycken... var det nån storlek... ?' 'Ja du vet... Riktiga blänkare... den största var 48 centimeter... dedu... jag har det på film... men du vet - då var det mer vatten' - jag känner att lyteskomiken mest känns tragisk, att jag inte orkar förklara att jag aldrig fiskar påskhelgen då revet dessa dygn ockuperas av weekend warriors i form av spinntårtor och bakelser - jag bara pallar inte... På tafsen? Såklart två gigantiska räkor. Strålande solsken och ginklart vatten... På bröstet - GoPro, apterad och klar. Från topp till tå - splitter nytt simms, såklart så även på huvudet...

Det tog ett tag att förklara vad en princessbakelse är. Men det kändes rätt bra. Åter till fantomen på lördagsloppisen. 'A - du vet... sysslar med fluga på kusten... sån här skit kan man inte fiska med på kusten... ingen kapslad broms...' - snubben har en fläckfri patagoniafleece och en matchande simmskepa i GoreTex, även den fläckfri och utan några som helst spår av praktiskt användande... i stan... 'Nähä - säger jag... 'nä, du har rätt - alla, precis alla, vet ju att Lamsons bromspaket är helt odugligt på kusten... och ja, såklart - man måste ju ha en bra broms... annars kan man ju inte flugfiska... speciellt inte på kusten...' (detta utspelar sig någonstans runt 12:00 - jag har varit på vannet sedan 05:00, den här snubben har precis masat sig ur sängen - jag har precis parkerat bilen och är på hemväg, men har stannat till hos handlaren för att snacka lite skit).

'Nä du vet. Kustflugfiske är tufft. Just nu fiskar vi näbbgäda. Catch and release du vet. Jag fick en på ett kilo härrom dagen. Jävlar vilken fajt. Kul fiskar. Det hugger hela tiden. Inte som öringfiske - mycket roligare med näbbgädda...' - nu vet jag inte längre om jag ska skratta eller gråta, men jag skickar handlaren en illmarig blick... 'Jahopp. Vad kör du med för rulle på kusten då?' Att det inte är Lamson har jag räknat ut - jag gissar på Nautilus eller någon Hardy-variant...

'Ja, jag har en Hardy, vänta ska jag visa en bild...' *mobiltelefon fram - ivrigt scrollande följer* - 'här är den, det är en _superspecial nånting nånting_ som är supersupersvår att få tag på i Sverige så jag beställde den från USA... Du vet... man behöver bra grejor på kusten... den här är till för... _nån form av tropiskt godståg_...' (underscores indikerar att jag inte ens registrerade vad som sades) Det börjar nu bli svårt att hålla masken. Jag får ur mig - 'jaa... fiskar man näbbgäddor i den storleken så ställer det ju krav på utrustningen... det förstår jag...' - jag nickar ett 'hej' till såväl handlaren som kustfantomen och går hem för att sova... Helvete vilka plantor det finns i den här sporten...

Så spelar rullvalet roll? Ja, på vissa sätt gör det faktiskt det. Men inte på det vis som fantomer och prinsessbakelser tror...

Lätt och billigt. När rullen keffar ur kastar man den eller byter lager. Loop/Danielsson original mår bra av att någongång emellanåt få dusch av 5-56 eller WD40. 100 meter backing och en sexa eller sjua. Så mycket mer behövs inte. Men, ser man någon som har en gammalsunkrulle med 20-25 år på nacken - gärna i plast apterad på ett skapligt nytt samtidigt synbart välanvänt premiumspö där tafsen inte är antastad av fula räkflugor... ja, då vet man att man har med en av 'di gamle' att göra...

Avslutningsvis, på ett lätt sexaspö nånstans 8'6" - 8'8" (materialval oaktat) balanserar en Flymax/Diplomat 356 nära nog perfekt.

Anthem för kustfiskare i allmänhet:

Sådär. Bakgrunden klar. Nu blir det fortsättningsvis spön, linor, flugor och praktiskt fiske. Jag kommer inte skriva ett tecken till om kläder eller rullar.

-edit/förtydligande-

Märk väl - jag kritiserar inte användande av bra rullar - om det fyller en funktion... att hänga på en flatsrulle i klass 8(+) på ett spö man avser att fiska öring med på kusten... ptja... jag har svårt att se att det fyller någon funktion - annat än som statussymbol eller möjligen en indikator på att man inte vet vad som är fram och bak på ett flugspö... Men. Each to their own...

Viken tomtekategori hamnar jag i om jag möter dig med min moddade Medalist? Medalist bromsen är ganska svår att ställa om och handbromsa fungerar också sådär med Medalisten. Min Medalist är spakbromsad.