T&T Exocett SS 250gr. - en unboxing och first impressions till...

[T-bum]

En del saker blir inte alltid som man tänkt sig.

För inte särskilt många år sedan befann jag mig i limbo mellan liv och död i några månader - en av de sista minnena jag har innan den fullständiga kollapsen var att jag sjuk så in i helvete tog mig ut till revet en makalös solig marsdag med vindstilla och kristallklart. Jag snubblade omkring på knädjuptvatten och försökte kasta med mitt Meridian. Det gick inget vidare... Men, helt plötsligt kom en väldigt (den största jag sett simmandes utan att det handlar om att följa ett bete) stor öring simmandes inne på det knädjupa vattnet. Förmodligen lika köldstel som jag för jag tror att den hade flugan framför snudan 10 gånger utan att ta... Säg att den vägde fem-sex kilo och det var en kanonblänkare.

Fisken såg mig - ungefär samtidigt som jag såg den - på tre fyra meters håll och vek makligt av ut i havet.

Sen minns jag, i princip, inget av de kommande nio månaderna. Sen gick det ytterligare ett par tre månader - sen befann vi oss i mars 2020 och världen stängde ner och jag var för sjuk för att fiska. 2021 var jag tillbaks på fötterna och fiskade hela april (mars bjöd katastrofalt väder) Jag kunde inte kasta med mitt Meridian längre stunder så jag fiskade mest min 10 fots-älvsjua. Samma sak 2022, mars bjöd på sol men hysteriskt blåsväder, så fisket kom inte igång förens i början av april. Då skaffade jag mig ett Flex på rea för att ha något att fiska med heldagar - jag var inte nöjd med spöt för fem öre. Det kastar helt ok, men det var förbannat tråkigt.

Då hände något mycket, mycket märkligt - hos den lokale handlaren manifesterade sig ett utgånget Radian 7wt som han hade hittat i spöförrådet och som han sålde till det gamla priset. Jag nöp det direkt. Jag älskade det. Såpass att jag nära nog fullständigt slutade fiska mitt Meridian (det tjänstgjorde ett par dagar som stormspö - fram tills dess att jag insåg att jag kanske skulle sluta fiska under stormförhållanden...). Jag rundade av med att byta bort två Sage One som hade legat oanvända väldigt länge, så det var på tiden. Jag fick ett Radian 6wt och ett oanvänt Sage XP 6wt 9'6" (mot ett One - ja, det var kanske inte en helt igenom logisk affär, men jag ville bli av med det sista One-spöt). Jag bytte även bort en FW4seven med extraspole mot en DryFly (inte heller det en riktigt bra affär - men, jag kan inte under några omständigheter fiska med en såpass tung rulle).

Senare den hösten, strax efter min femtioårsdag och en ny väldigt märklig feberkollaps upptäcktes s.k. 'cellförändringar' - ånyo befann jag mig i limbo. Efter någon månad fick jag reda på att det 'förmodligen inte var någon fara och att det inte skulle åtgärdas - vilket var tur då jag var såpass sliten att jag inte hade överlevt vare sig kemo eller strålning den vintern - men att jag skulle få ett konkret besked om ett halvår (mitten av maj). Min plan var att jag skulle köpa mig ett G-Series i femtioårspresent - men jag kände att det får nog vänta tills jag vet att jag lever länge nog för att kunna använda det...

Så... när april -23 kom la jag i överväxeln - mars var en jävla skitmånad, men jag förstod att östkusten bjöd bra fiske när vädret väl samarbetade... - för jag insåg att det finns en god chans att det här blir sista våren på kusten... Första passet fiskade jag med Radian-sexan jden DryFly jag bytte till mig föregående vår - i sjunde kastet tog en blänkare runt 2å5 och sen fortsatte det. Stor fisk nästan varje pass. Näbbgäddorna lös med sin frånvaro och fisket stängde ner två veckor senare än normalt. Så det blev, i stort, den perfekta säsongen. Mitt Meridian fiskades en dag, i 14m/s, och jag kände att nä, det här är jag nog färdig med... Så jag började göra mig klar att avyttra det.

Den femtonde maj var jag på cellcheck och fick tummen upp av cancerdoktorn. Samma dag beställde jag mitt GS - och för första gången i mitt liv köpte jag något på avbetalning. Jag hittade även massa kul vintageprylar på den lokala loppisen som jag köpte för en spottstyver (e.g. ett Fibatube 8'6" 6wt för 50 konor och en Ryobi MG356 för ungefär lika mycket).

Fick dock vare sig något vettigt bud eller bytesförslag på mitt Meridian, så inget hände. Sommar blev till höst och jag åkte på en massiv covid i slutet av september. Däkad i två månader. Sedan ett riktigt elakt reumatismskov (haft skiten sen jag var under 20) och någonstans i februari/mars började jag undra hur fan det här skulle sluta. Jag band några dussin flugor - vilket gjorde rätt ont i händer och nacke men jag vaknade till under påsken och började städa igenom flugprylarna då jag insåg att det här, alldeles oavsett, blir det sista året när jag i princip plockar varenda gryning med rimliga vind och strömförhållanden (läs man är ute jämt  med mindre än att det antingen regnar eller blåser mer än 10 m/s). Den typen av fiske sliter.

Så - det fanns åtminstone ett årtionde av avlagda linor, ett Meridian, ett flex & lite blandade rullar. Jag la ut allt ihop här på edge i onsdags (idag är det måndag) och det sa i princip 'swosch' så var det mesta borta (utom den förbannade jävla Flex-sjuan). Inklusive mitt Meridian.

--

Så - vad hände med detta. Jo, en användare hörde av sig och undrade om jag kunde byta mitt Meridian mot ett T&T. Jag var sugen på ett Alpha+ av nyfikenhetsskäl - men det här var ju... ett jävla... T&T? Från -23? Kan det verkligen stämma? Jo. Det gjorde det. Ett Meridian fanns på hans bucket list, och han hade av olika (positiva) anledningar inget behov av sitt T&T längre. Så vi bytte.

Lagom till förmiddagskaffet knackade DHL på dörren och räckte över ett paket och mitt Meridian gick nära nog med vändande post (men jag han med ett par bilder - se nedan).

--

Så - inte nog med att jag får leka med ett flong nytt G-Series, jag har ett nästan nytt Excocett SS 250gr (typ 7wt) att skoja med under återstoden av våren. Så, i den här tråden kommer jag att dokumentera upplevelser och intryck av det spöt. Har haft fullt upp med att skicka saker idag, så jag har bara hunnit plocka upp butt-sektionen och inspektera det. Men satan vilket bygge. När jag satte på en rulle och kände på greppet så sa det 'sluuurrrrrpp' och handen bara fastnade. Greppet var perfekt för mig. Bättre än på mitt Meridian, bättre än på mina Radians. Inte bättre än mitt G-S, men det är få saker som slår ett nätt torrflugspö i handen...

När jag ögnade det jämsides med (den inte längre min) meridian-sexan slås jag dock av två saker:

- lystern i den osandade ytan på Scottspöna är sannolikt snyggast i världen, inte minst parat med den extremt vackra manuellt exekverade textningen (ja, jag sysslar med kalligrafi och skriver mest med reservoarpennor - så jag är en sucker för handskrivet). T&T-spöt är normalsandat och har en tryckt logga, men allt annat är handskrivet. Lindningarna på T&T är osandade och bjuder en vacker tvåton mot den sandade klingan. Det finns även en sober mörkt röd rand på vardera sidan linddningen. Färgsättningen är skitsnygg.

- handtaget (full wells) är slimmare än på Radian och Meridian (samma sak där). Jag har aldrig riktigt gillat den där bulan på Scotts spön (men det är åandra sidan det enda jag ogillat med dem) så det här kändes som - ja, hand-i-handske. Dessutom förstärkt med såndär skum 'korkochgummiblandning' Vi får se hur det känns vid praktiskt fiske. Jag gillar inte syntet i allmänhet, men det här känns rätt ok. Det skämmer inte utseendet på något vis.

- rullfästet är stabilt... minst sagt... Inte för att Meridian har ett klent fäste (samma princip - eloxerad aluminium med dubbla ringar, screw-up)... men det här känns faktiskt lite mer preium än Scottkomponenterna.

- tuben känns som en stridsvagn och spöpåsen är... ja... handsydd verkar det som... något helt annat än den slinkiga budgetsocka som mitt G-S kom i (det var faktiskt pinsamt uselt)... Det här fullständigt stinker premium på ett sätt jag inte varit med om tidigare från något märke.

--

Planen är att testa detta spö med (initialt):

- RIO Gold 7wt - om det känns lätt har jag en Gold-åtta liggandes

- SA Sonar 6/7 wt - sexan väger 250 grain och borde ligga mitt i fönstret (den är viktad som en sjua enligt tillverkare)

- klump och skjutlina (jag hatar egentligen att  fiska med klump och skjutlina, men det här spöt ber om det. På något vis. På samma sätt som mitt gamla RPLXi gjorde det - ett Sagespö som blev stulet på en flygresa och som jag faktiskt fortfarande saknar).

- SA Titan Long 7wt - jag har ingen just nu, har någon en liggandes så hojta till (René menar att den är ungefär som Outbound Long, så det kommer nog att bli bra vad det lider)...

- Rio Perception 7wt

- Infinty 6wt (den väger också 250 gr. - så om den lirar är jag nöjd) - Gold och Infinity har ju liknande klumplängd så om Gold funkar kanske jag kan nöja mig med det?

--

Detta så långt - nu ska jag, till slut, plocka upp övriga delar, sätta ihop dem öch gå ut på gräsmattan och känna hur det swingar.

 

Men först ska jag bjuda på lite utrustningsporr (Meridian i mitten, T&T överst och G-S med Flymax nederst):

 

Redigerad April 22 med T-bum

[T-bum]

Kallt ute, men jag viftade lite med det. Djupare aktion än Meridian - påminner mer om Radian, fast... ändå inte... Det är ganska kralligt byggt, men vikten är absolut inte ett bekymmer då det är så förbenat kort i jämförelse med en vanlig niofotare.

Nåväl - det följer med ut nästa pass tillsammans med en Gold och nånting mer så får vi se hur det funkar i praktiken.

--

Moralen i historien så långt?

Det finns någon karma-poäng här - jag har släppt iväg en hel del prylar ganska billigt mest för att bli av med dem. Samtidigt har jag sannolikt fått en ny vän för livet - och återfått kontakten med en bekant som jag inte hört av på snart 20 år...

Och då - snart ett år efter att jag köpt mitt sista premiumspö (på fucking-jävla-avbetalning - det sista betalades med skatteåterbäringen) så har jag ett nästan nytt Thomas & Thomas i min ägo. En öringluffare som jag... Det är bara för mycket... Jag tittade efter vad de kostar i USA och konverterade till Sverigepriser - inte en chans i världen att jag hade haft råd till det under överskådlig framtid.

Och med de första prylarna jag bytte till mig här på edge så fick jag uppleva mitt livs fiskedag med märlfiske.

Så... det kanske finns lite (eller mycket) i talesättet att 'karma is real, but beware - she can be a motherfucking bitch at times'...

--

Namaste - T-bum out.

[T-bum]

Fel.

En sak till:

En hyllning till mitt f.d. Meridian - sällan har en låttext känts lika passande...

 

[T-bum]

Men då så att... ehhh... en historia som liknar den med mitt G-S härrom morgonen - fast ändå inte... 

Vaknar tio minuter före klockan ringer (02:50 - klockan ringer 03:00). SNubblar nerför trappan och gör 2dl Espresso. Skiter i att tända pipan. Tänker - har jag fått det här spöt på det här viset kanske jag ändå... bode ge fan i att fortsätta andas in brända tobakspartiklar. Ja, det kanske är dags.

Hunden är oimponerad och somnar om. Jag yogar loss den helvetiskt stela ryggen och kokar ytterligare två dl espresso. Halvvägs igenom har jag ont i magen... Fan vad det suger att bli gammal. Jag bestämmer mig för att visa kroppen vem som bestämmer och suger i mig resten. Kroppen visar vem som bestämmer...

Efter denna underbara start på morgonen - fortfarande utan att ha tänt pipan - kollar jag prognosen. Rätt vindriktning och det ser ut som det faktiskt ska bli sol vad det lider. Men lite mer vind än önskat och mulet runt soluppgången. Sen kommer en vindkantring som kommer att ställa till det. 3 grader i luften, Med vindchill påstås det kännas som noll.

Rafsar ihop prylarna. Igår runt lunch snöade det. Det här känns inte mycket bättre - men det är den magiska vindriktningen. Den där som när den är exakt rätt +/- 5-10 grader (på kompassen då) trycker in varmt åvatten på revet och som regel fyller det med fisk. Och som samtidigt erbjuder en okej kastvinkel även om det drar på ordentligt. Kantrar vinden åt rätt håll bllir det som regel fortsatt bra fiske - kantrar vinden åt fel håll får man ett helvete med dyning som slår en i ryggen samtidigt som man står upp till ljumskarna i vatten på blåstångstäckta gråstenar (inte ens havstulpaner att få fäste i). Och aktat detta blir kasten skitjobbiga då man måste puncha igenom en sur vind och vattnet inom loppet av en halvtimme innehåller en hiskelig massa ålagräs, rödtång och annat mög som ofelbart smetar in sig i skjutlinan. Hatkärlek kort sagt. Men. Enda sedan jag fick uppleva det för första gången för snart tio år sedan så är det heligt - på den magiska vindriktningen åker man tidigt. Oavsett. I surfvärlden kallar man den här typen av förhållanden för 'mysto' eller 'mysterious wave' - det krävs en massa samverkande väder, vind och vattenförhållanden för att det ska gå av. Det finns en sån en timme längre norr ut. Samma sak där - på rätt vindriktning åker man. Oavsett. Man får räkna med att bli skunkad  6 eller 7 gånger av 10... Men det är lätt värt det. Precis som revet.

Det börjar gry när jag är på parkeringen. Lovande - inga bilar och jag ser sandbankarna i 'reservviken' - där man bara fiskar om det är omöjligt att fiska någon annanstans - heltorra -vattnet har gått ner. Fan så skönt - då kanske, kanske det kan bli uthärdlig., om än inte njutbart? Fel.

Kommer ut till revet, Fryser redan. Helvete heller att det är en windchill på tre grader. Det här är -2 känsla. Drar på mig allt jag har med mig utom tjocka ulljackan som hunden abonnerar som filt. Den går ändå inte att kasta i. Men den är skön att dra över när man kommer ur vattnet. Får på mig vadarna. Öppnar dubbeltuben - Radiansjuan hoppar ut! (true). Jag plockar fram Exocetten och skjuter tillbaks scottspöt. Har med mig en SA Sonar 7wt, en Gold 7wt samt min ständiga följeslagare - SA Sonar Emerger 6wt (som väger 250gr - precis mitt i fönstret för spöt - 35 grain versileader på det). Strängar spöt med Emergern. Rullfästet är... imponerande. Underbart oversize. Så även ringarna - de är större än något annat jag någonsin strängat. I skumljuset börjar dock gubbögonen undra varför i helvete man eloxerar samtliga titanringar svarta... Det hjälper _inte_, men det kompenseras av att de är så stora...

Jaja. Reveln ligger torr och är fylld av svanar och gudingar. Perfekt. Jag smyger ut och skickar klumpen. Det blåser från exakt rätt håll och vattnenståndet är perfekt. Avigsidan med att fiska i den väldigt smala vattentarmen som skiljer Östersjön från Kattegattt är att vattnet lyttar sig upp och ner väldigt snabbt. På den här riktningen brukar det droppa - på motsatt stiga. Men nu ser det perfekt ut. Rätt rödton på vannet och inget algmög/ålagräs. Kastet känns avigt.

Jag smyger vidare och kastar, långsamma dragningar med märlan och kastar och långsamma dragningar med märlan och... repetitio ad nauseam. Allt krabbar. Fan - vad är det som händer? Jaja. Det kanske är lite sportigt att kasta ett spö för första gången i hypotermiförhållanden och halvmörker parat med en ganska styv vind. Inte idiothård men fullt tillräcklig för att det ska kännas avigt. Täcker den del jag har spetsat in mig på och tar sedan en sandbank som brukar kunna hålla fisk om strömmen är rätt - det är den inte. Dessutom missar jag landmärket och bommar vad som skulle vara ett enkelt vad. Helt plötsligt är det naveldjupt - nu är det tillräckligt ljust för att jag ska se helt ok, men en envis molnbank blockerar solen.

Utan sol ser man inte sanden, utan allt är ganska jämnfärgat. Men det är inte fullt flatljus så man ser någon form av kontraster. Alltid något. Ordentligt nerkyld harvar jag ut på banken och forsätter kasta som en säck nötter. Det blir inte lättare av att jag nu inte känner vänstertummen längre. Piss. Jag stolpar i land för att dels tina och dels försöka fatta vad som krabbar med kast och lina. Uppenbarligen måste jag ha något tyngre.

Väl tillbaks vid hunden och strelen svär jag och tar av tafsen. Men va fan. Vad jag strängade i tron att det var en 'windcheater' med MPX-profil visar sig vara en Rio Gold på 15 meter, med en total tafslängd på 5,5 meter. Som jag kastat med ett 8'8"-spö i 'inte helt enkla förhållanden' med ett spö jag aldrig kastat... Well. Det känns mer som... ja... inte spöts fel iallafall... Funderar på om jag kan skylla på hunden - men nä. Det går inte. Jaja. Sånt händer när man börjar bli senil. Golden och Emergern har nästan exakt samma färgsättning. I gryningsljus helt identiska. De låg dessutom på identiska rullar.

Jag tar DryFlyn med en Sonar Hover 7wt. Dricker några klunkar. Vadar ut igen. Nu går det bättre. Jag har en klump som är 2,5 meter kortare. Jag hittar inte riktigt hem men det känns lovande, inte minst givet förutsättningarna. Fiskar kanske tre fjärdedelar uppför revet. Är precis vid 'mittstein' som brukar markera slut på fisket när det är högt vatten. Idag markerar den - 'nu kommer du att börja frysa på riktigt'. Men det har inte hänt något så jag spetar vidare. Sälen är inte hemma. Men det ligger en massa orange smet på 'sälstein'. Tångkrabbor som skitits ut. Jag ser det på långt håll.

ZAPP!!!

Hårt hugg utan mycket tyngd. Jag tänker 'grönländare' - alltså smällfet silverfisk i spannet 45-48 som flamsar upp och ner i åmynningen men äter som fan, till skillnad från gallfisken - den livnär sig på återbildade romsäckar (och/eller mjölkepåsar eller vad det kan tänkas heta - jag vet inte vad de heter eller om det funkar så - jag är inte biolog, men det är så det funkar för honorna har jag fått lära mig).

Några sekunder hoppar sagda grönländare kanske 15-16 meter ut. Kul. Första fisken på spöt. Den är inte stor, men har lite pulver i sig. Den hoppar en gång till. Sedan... borta... Huh? Börjar strippa hem linan och det går för lätt. Flugan är borta.

Inspekterar tafsen - jag hade antingen klantat till knuten i skabbljuset ellr piskat sönder den när jag lekte Rio Gold. Skit. Inte för att det spelar någon roll, 'LDR b SBS*' hör till vardagligheterna och det får man lära sig garva åt. Men jag hatar att lämna metall i fisken. Jaja. Det har inte hänt på två säsonger så... Jag får väl bara ta det på något vis.

--

* Long DIstance Release because Skit Bakom Spakarna

--

Nu fryser jag och är irriterad på mig själv. Så jag går upp. Vinden tar i men det spriker upp. Det är inte behagligt med börjar påminna om uthärdligt. Jag och hunden går en sväng. Av svankadavret återstår bara vingar (behöver någon vingpennor från knölsvan så hojta till via PM - det finns två par vingar liggandes ute runt revet). Solen är beahglig - men det syns på strannabacken att det är sent. Triften har knappt bildat knoppar. De borde gå i blom till helgen eller tidigt nästa vecka. Men så tror jag icke att det kommer att bli i år. Men - näbbgäddorna kommer att dröja. Alltid något. Åandra sidan - efter valborg går solen upp så cp-tidigt att det brukar bli kvällsfiske istället. Vi får se hur det blir i år.

Jag strängar, till slut på Emergern i 6wt som väger 250 grain... Hur fan de får ihop det - pratade igår med René om en lina till mina 6wt glasspön och frågar om Wullf Bamboo Special 6wt kan funka. Han svarar - kanske, men jag tror den är för tung...

Jag: Men alltså - jag vet att jag bara är en dum jävla redneck... men... en sexa för torrflugfiske... med ett cane-spö.. borde väl... inte.. vara för tung.. för en sexa... för torrfluga i glas... Nja, säger René... du vet hur det är...

Nej. Jag vet faktiskt inte hur det är. Men jag hatar det...

Så säger jag - ja men va fan... Jag kastar en Infinity-sexa med mitt GS så nog fan lär den kunna bära upp linan om inte annat... Ja, säger René. Det borde den... Men klarar den verkligen så mycket? Ja, säger jag. Uppenbarligen...

Nåja. Nu börjar kasten ta som de ska. Jag får kruta i lite mer än jag är van vid, men det är inte alls som att fiska md ett Meridian. Det här påminner faktiskt mer om GS-sexan (väldigt bildligt talat - låt mig förklara)...

Den har samma typ av midflex med relativt styv topp - så aktionen när man prickar rätt i laddningen är väldigt djup. Med ett Meridian är det tvär om. Det är en biljardkö med en sexatopp. På ett ungefär. I jämförelse... Missförstå mig rätt - på sitt eget vis är Meridian är nog det mest känsliga spö jag fiskat med, sannolikt just för att den relativt mjuka toppen registrerar minsta pill. Men de är vansinnigt olika i karaktären. Meridian är betydligt snabbare och laddar helt annorlunda. En jämförelse kan vara en högtrycksturboladdad 1.8l som sitter i min Quattro, jämfört med en förgasaråtta i en muskelbil. Meridian har hög effekt. En 454:a (tänk Plymoth Roadrunner) har vridmoment så det räcker och blir över...

Precis så känns det. Exocetten säger -' Jag skiter högaktningsfullt i vad du hänger på tafsen, kör en tigerstripad guldhamster på en 3/0 Gamakatsu Treble 13 om du vill fiska Taimen - jag skiter i vilket, men du ska nog gymma lite först... och hänga på en Titan Long 8wt... Jag förlåter det mesta om du inte är ett motherfucking dumbass och sätter på en Gold med 5+ meter tafs... jag är för-i-helvete bara 8'8" dumjävel...'

Ett Meridian 6wt säger - 'jadu - du kan kasta kan tunga grejor med mig - jag klarar mer än du tror... men du får överlina och ta i som fan... Men det är inte det jag är här för... Jag är här för att skära som en jävla laserstråle genom vilken vind som helst och leverera max en Crazy Charlie i rimlig storlek (i mitt fall då en Omöborst eller märla i storlek sex) med pinpoint accuracy _exakt_ på milimetern där du vill ha den under förutsättning att du kan handskas med mig... Fiska mig med en styv jävla tafs... och... Be aware - I'm a motherfucking bitch and you shall obey me or your elbows will suffer... and just don't fucking overline too much me ok? Its about speed - not weight' Spöt är i princip ett flatsspö som skall sight castas mot fisk man ser. Att fiska heldagars blindfiske vecka in & vecka ut med det ger tillslut rätt ömma armbågar (jag har haft både tennis- och golf-varianten - trots att jag aldrig skulle drömma om att röra vare sig racket eller klubba).

--

Passus - efter första säsongen med mitt Meridian var jag var jag så slut i högerarmen att jag sista kvällen (Valborg - det var varmt som fan och nästan vindstilla) gick ut med en femma med en Outbound-femma på en Nymph Wide för att helt sonika inte kunde lyfta mitt Meridian längre... Men då hade jag fiskat 44 dagar i sträck... Det blev ju dock en minnesvärd afton då en 'silverbesa' fin färg men slank och med stooor skalle klapp min vita baitfish mitt i bassängen - jag såg plogen tio meter innan den klapp flugan och behövde inte ens göra mothugg... Ett hopp och en tvärvändning sen drog den rakt ut i havet - när jag fick stopp på den hade jag tre eller fyra varv backing kvar på spolen. 0.36 flätlina...

Jaja - det var inte det jag skulle skriva om...

--

Så hur ska jag summera det första intrycket?

Jag är supernöjd med spöt. Finishen är makalös, oversizade ringar och superhandtag och rullfäste. Den där konstiga gummikorken är väl inte supersnygg, emn funkade väldigt bra i faktiskt fiske. Det här är nog det skönaste full wells jag fiskat med (eller - jämt skägg med Scott S4, i ärlighetens namn). Ett Western trout är ju dock rent principiellt trevligare, men hade nog inte gjort sig jättebra på det här spöt...

Det är förlåtande och kommer att kunna kasta vad som helst, men jag måste få till det här med linor. Tror att mitt första steg blir en Emerger i 7wt, eller en 8-klump med slick shooter (40-50 lbs för att ha något att hålla i). Sen blir det kanske en Titan Long, men jag vill få rätt på vikten först. Jag tänker på pur fan testa Rio Gold 8wt också - då jag har en ny liggandes. Men då blir det nog med en Rio Bonefish snarare än Versileader.

Har testat det med ULA Force (bara swingat - inte fiskat), Loop Graphite/Seatrout samt Danielsson Dryfly - samtliga balanserar bra, i mitt tycke. Spöt har en skaplig swing weight, men 4 tum kortare klinga kompenserar det mesta av detta.

I halvmörker med 15 meter klump och 5+ meter tafs hände det dock upprepade gånger att jag drog bakkastet i vattnet - så det här med ett kortare tungspö kräver lite omställning jämfört med ett Radian på 9 fot.

--

Med det sagt. Nu skall jag sätta mig och skriva ett rekomendationsbrev åt en av mina studenter som vill in på Harvard. Tänka sig - en dum jävla redneck och öringluffare som skall skriva till Harvard... Well - there is a first for everything...

--

--

En bonusobservation - när jag tog av mig Simmsssockorna jag bär innerst såg jag en, för mig, ovan text - jag har inte köpt en Simmspryl sedan -17/18 nångång...

Det stod: 'Made in Cambodia'...

The world is going down the tube... rapidly...

 

Redigerad April 24 med T-bum

[T-bum]

Och så klart - sälen kom simmandes 50 meter ut och spanade in mig ganska länge. Alltid lika kul när man har ögonkontakt med dem... De ser kul ut i vannet - en fotboll med två svarta ögon som plirar på en...

Jag var 11-13 år nånting när säldöden slog till, och släpade mycket sälkadaver - så att de kommit har varit viktigt för mig. Kan vi få tillbaks lite mer tumlare också? Tror inte jag har sett en på 20 år.

--

Var igår inne i saluhallen och gick för bi fiskhandlaren - de hade havsöring som såg _sådär_ ut (den hade legat isad/orensad flera dagar). Ofräsch filéad havsöring kostar i butik 499:-/kilo. Där ser man.

Nä - jag håller mig till att handla ett par hekto tonfisk, för att göra Tekka-Don, nångång ibland...

--

Namaste.

Redigerad April 24 med T-bum

[GTfour]

Fattade kanske inte allt, men härlig läsning ändå. 😁

[T-bum]

Javafan - efter ett par veckors gryningsfiske är man inte helt koherent...

[M.Thors]

Härlig läsning och en god portion igenkänning på de många försöken att pricka in de där tillfällena då allt är rätt!

För egen del är det en djup västkustvik som när allt lirar är fylld med småsill och öring och makrill som tar för sig av all you can eat-buffén. Att jag råkat se 70+ fisk här gör inte motivationen att välja just denna vik mindre. Den vaknar oftast strax innan midsommar men det hindrar mig inte från att frekventera den från säsongens början nu i april. Att den är lättillgänglig (relativt) men folktom och inte kräver vadare gör sitt också. Efter att ha kammat 0 där igår så lär nästa besök få vänta ett tag men snart är jag där igen. 

Kul att läsa om dina spöerfarenheter också. Själv har jag hittat hem med ett Sage Xi3 589 som har lite kraftigare topp och böjer sig djupt i klingan. Trevligt lätt kustspö när man kan nöja sig med små till normalstora flugor. 

[T-bum]

Gllllrrrrggggghhhh - det här blir kort pga gryningsfiske.

 

Klockan ringer 03:00 - jag är redan uppe och spetar. Hunden blänger surt. Jag kokar 2dl espresso. Hittar en liten stump livarde - skiter i att stoppa den i pipan. Kollar nikotinpåseförrådet - 'critical low'... skit också - det här kommer att bli en fostrande morgonpass. Inser efter halva kaffekroppen att jag är stel som en jävla pinne och att det här inte kommer att funka.

1 timme yogalirk. Nu kan jag nog fiska ett tag - men satan vad segt det börjar kännas i kroppen.

--

Får på mig ett par M59 och en stor twillskjorta - över det min tunna vindblus och byxor för ökenförhållanden. Funkar asbra - väger inget och tunn bomull andas bättre än något annat. Dessutom i praktiken helt vindtätt. Kollar prognosen - ännu kallare än i går, men solen ska dyka upp på förmiddagen. Lovande vindar - ett par timmar sen slår det om till 'fett jävla tokfel' och vinden kommer att öka.

Funderar - ska jag vada i medans det är mörkt eller ska jag helt sonika skita i det och köra så att jag är på parkeringen precis när solen kryper över horisonten? Jag väljer det senare. Pallar inte svinkyla en morgon till.

Börjar rafsa ihop prylarna - köket ser ut som.., ja... en dum jävla öringredneck som befinner sig mitt i säsongen bor där... det är fiskeprylar överallt. Överalllt. I lager/drivor. Ögonen vill inte riktigt vara med och jag hittar ingenting initialt.  Tillslut har jag fått med mig spön (T&T + GS), rullar (Graphite + 250gr Emerger tip, Flymax 56 + Infinity 6wt 250gr -isch), mina minimala flugaskar, en spole stroft och en extra tafs. Lite reservprylar finns i strelen (ja - det heter 'strele').

Glömde hänga ullskjortan på tork igår - apparently - så den är obrukbar. Drar på mig en väst i Mackenzi (hur fan det stavas) - ull och en riktigt överskjorta i snortjock bomull. Tänker - drar av skjortan - drar på mig en smidig Mackenzi-jacka under och hänger på skjortan. Slänger ner prylarna i strelen och en ikeakasse med en canvasjacka utiall att det skulle behövas, ett par keffiehs - vilket kommer att behövas med solen och annat plock. Fyller flaskan. Hittar en halv ask nikotinpåsar i strelen - det minskar risken för ett knäckt spö betänkligt...

Packar bilen. Tycker packningen är misstänkt lätt - har glömt packa vadarna... Är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag vet inte, men jag känner mig helfull... Får i vadarna och känner mig nöjd. Kör ut - får gryningsljuset på vägen ut och det är nästan (inte riktigt, men nästan) bhagligt på parkeringen. Vattnet lågt - och kristallklart. Bra. Rafsar det jag ska ha med mig - neoprensockarna lyser med sin frånvaro. Jippi.

Stolpar över strannabacken - kommer fram till revet. Sälen är blöt och ligger på stenen och väntar på solen - som just nu döljs av en molnbank. Vinden är inte riktigt från rätt håll, men den ligger på rätt sida, så jag kommer att få 45 grader side cross över vänstra axeln. Perfekt.

Strängar T&T - får på mig vadarna. Kan inte hitta en kasthandske...  och går i. Försiktigt. Kan inte fiska från reveln på den här vinden så jag får ta det nätt, vada djupt och fiska utifrån. Mina testiklar jublar av förtjusning. Idag går kasten bättre - vinden är måttlig 3-4 kanske och inte särskilt byig. Kasten sitter, men jag kastar bara 12,5 meter klump + 4 meter skjut. Det brukar räcka. Jag trippar nätt samtidigt som jag kastar och strippar - så håller man cirkulationen igång - alltid i rörelse, inget som smiter åt någonstans. Jag inser att om jag skiter i att dra ut hela klumpen och skjuta på den som på ett Radian/Meridian och istället skjuter med en halv spölängd klump kvar så går det bättre... Jag noterar att det går en fin ström över stenarna...

Sjunde kastet. Katock - jaha, sten. Men, ingen tång åtminstone. Lite lustigt att jag cpkastar så att jag prickar en sten som jag vare sig ser eller känner till. På lågvatten. Rollar upp - skickar ut. Katock - vafan sten igen - DUNK-DUNK-DUNk...

Nähä. En skaplig fisk lämnar vattenytan och jag ser säsongens första hoppande fisk. Kul. Fotfrande kallt så den rusar inte men spänner ganska bra i spöt. Jag vill för allt smör i Småland inte sumpa den - en afrikansk bekant som har ett afrikanskt matsälle brukar bjuda öringluffande kolonialpojkar på käk om man har ont om pengar... Varje gång jag går in där är det som att komma hem till Afrika... fokus - du berättar en historia... Sprang in i henne härrom dagen och frågade om hon åt fisk - hon tittar på mig - ja, alltså... jag växte upp i en fiskeby... Ok. Jag ska ta med nästa fisk jag får...

Men jag lägger rätt mycket tryck på den för att jag vill känna lite på klingan. Knäcker den rätt snabbt. Fin gallfisk strax över 50 med en minimal antydan till krok - och svag guld/mässingston. Bra form. Märlan sitter exakt i käkvinkelnDet är lite kinkigt att få grepp om den utan handske men det går på andra försöket. Nackar och strängar. Fiskar av hela innerrevet. Inget mer händer - så jag går upp.

Det mojnar ytterligare lite och solen gassar. Nu är det faktiskt skönt. Strängar mitt GS. Sätter på en solskensmärla (svart foamback, med peacock Ice dub). Stolpar ut mot de stenar jag är ganska säker på kommer att ha ett par fiskar på sig nu när det börjar gassa. Ett par kast senare nyper det i. Inte tungt men sådär blänkarettrigt. Grönländare. Den hoppar. Upprepade gånger. Fan så kul på en GS 6wt. Får in den. Märlan perfekt i käkvinkeln. Rullar upp kastar. Samma sak igen. Fiskarna är knubbisar nånstans 45-48. Även den andra sitter perfekt med märlan i mungipan.

Det är förbenat kul att se dem sticka iväg i grundvattnet. Men sen är det slut. Och jag börjar stumna. Går upp och dricker. Går en sväng med hunden och njuter av ensamhet och sol. Vinden, helt enligt prognos friskar i och börjar kantra över på dyning-i ryggen-går-fan-inte-att-kasta-balanssinnet-blir-helt-fuckat-riktning... Det börjar gässa. Jaja. Då drar vi hem.

Ser någon komma släntrandes över strannabacken. Med flugspö i handen. Hög tid att dra. Det här är ingen sällskapssport. Jag hinner dock inte få ihop prylarna förrens han är framme. Tjeeena!!! Ingen aning om vem snubben är... Hej - svarar jag avmätt... Är det här ett bra ställe att fiska öring? *Mentalt stön* - men jag håller masken. Nja - svarar jag... det är iallafall det som ligger närmst om man bor i... ja... där jag nu bor... Men visst kan man få fisk här...

A-ha. Hur har det gått? Jotack. Tre. Va? Tre? Går det på en morgon? Jag har bara fått två i hela mitt liv... *Mentalt stön #2* - jag fortsätter att hålla masken... Ja. Men det är ganska utmanande att lära sig det här med öring... Jo, säger han. Jag har fått lära mig allt själv. Jag börjar tina. Hopp. Har du fiskat mycket? Nä, inte direkt... Men jag var uppe i *mellersta Halland* härrom dan. Jag småskrattar - vad är odsen för att han skulle ha varit uppe och spetat i krokarna där jag gjorde mina lärospån för 30 år sedan...

Nu har jag tinat betänkligt och han är nyfiken på mina prylar. Spanar in märlriggarna. Jag frågar vad han fiskar med. En slimmad omö... my kinda guy... Jag flinar och frågar om han har något kaffe. Nä. Hopp säger ja, om du håller det för dig själv ska jag visa lite hur revet funkar. Jag pekar ut kaststenar och förklarar var det är ofiskat. Jag föreslår sandbanken som är ofiskad och har en rätt bra riktning för vinden. Så går vi ut tillsammans och  har en kombinerad miniguidening och lite kastlektioner.

Det händer inget mer och när vi ska i land så har vattnet stigt såpass att jag få trippa på tå i 20 meter för att undvika underlivsrengöring i kallt saltvatten (vilket i&fs hade förmodligen varit nyttigt efter den här veckan). Vi tinar mer bokstavligt ett tag i solen och snackar lite skit, sen skickar jag ut honom på utsidan av revet där jag knep mina fiskar - visar precis var strömmen välver över det stora blocket där de inte direkt hänger men ofta jagar om det är tillräckligt strömt.

Kör hem. Fisken som vanligt i vadarbyxorna. Hemma slår jag in den i tidningspapper och går upp till min äninna. Hon blir... glad - minst sagt. Jag slås av att jag glömde äta frukost och att hon nu är efter 13.30 så jag accepterar glatt en tallrik med de två risvarianterna och afrikansk grönsaksgryta med mycket peppar. Den sitter som en smäck.

Funderar igenom vad jag ska ha för linor till T&T's - det blir en Infinity en klass tyngre (7), en Gold en klass tyngre (8) och en Emerger en klass tyngre (7). Där satt den. Går ner till handlaren och plockar den Goldåtta han har kvar för 400:-

Noterar att det finns en Perceptionsjua hängandes till 50%... (alltså 450:-)

Så om det finns någon hugad spekulant är det bara att hojta till - jag ska inte ha den.

--

Spetar ärenden och går till systemet. Den långhårige öringluffaren måste ha ett par öl (bokstavligt talat - jag plockar 2 Sierra Nevada Pale) - passar på att fråga en i personalen jag vagt känner om de har någon Australiensik öl hemma. Nej. Icke. Men det finns lite beställningvarianter. Jag tänker 'gud give att det finns VB eller 4x' - det gör det inte. Men - till skillnad från förra gången jag frågade finns nu Cooper Sparkling Ale - mitt absoluta favoritöl i tonåren down under. Jajamen! Jag säger det ska vi ha. Personen säger - det går bara att få hem i hel låda...

Jag tittar på honom - ja, det är Cooper - vad ska man med mindre än en låda till? Han garvar. På den lokala iCA har den här veckan min favorit Ginger Beer dykt upp - Bundaberg - direktimport från Australien...

Mina två absoluta favoritdrycker dyker upp samma vecka? Vad är oddsen?

--

Parlör:

- 'Shumba' - lejon på Shona.

- 'Shumba drinker' - en person som dricker som ett lejon.

- 'Pommie' - engelsman (ej uppskattade i forna kolonier)

- 'Chibulli' - afrikansk slang för lokalbryggt öl

- 'FIght a tiger' - spritinducerad kräkreflex följd av kaskadspya

 

Redigerad April 29 med T-bum

[T-bum]

12 hours ago, M.Thors said:

Härlig läsning och en god portion igenkänning på de många försöken att pricka in de där tillfällena då allt är rätt!

För egen del är det en djup västkustvik som när allt lirar är fylld med småsill och öring och makrill som tar för sig av all you can eat-buffén. Att jag råkat se 70+ fisk här gör inte motivationen att välja just denna vik mindre. Den vaknar oftast strax innan midsommar men det hindrar mig inte från att frekventera den från säsongens början nu i april. Att den är lättillgänglig (relativt) men folktom och inte kräver vadare gör sitt också. Efter att ha kammat 0 där igår så lär nästa besök få vänta ett tag men snart är jag där igen. 

Kul att läsa om dina spöerfarenheter också. Själv har jag hittat hem med ett Sage Xi3 589 som har lite kraftigare topp och böjer sig djupt i klingan. Trevligt lätt kustspö när man kan nöja sig med små till normalstora flugor. 

Fin fisk. Riktig knubbis.

Men va fan - inte bära läckande vadare när man fiskar havsöring är ju som att... ja... jag vet inte... det känns bara fel på något vis...

Kul att du gillar de feberlika kåserierna. Jag skriver fiskeprosa för första gången på 15 år och försöker hitta hem i tonen.

Jag siktar på att det ska kännas som om Geriach blivit våltagen av Hemingway och avkomman droppat syra. På ett bra sätt då alltså. Och det känns kul att slinga bisarr musik till det.

För eller senare blir det väl en mer koherent längre text om dåråren på revet - har dock ett par forskningsartiklar att få klart först, så det blir ng inte förrens till hösten/vintern. Det här är mer bara skrivövning och trötthetsdamp...

--

Jag gav upp femmor på kusten efter att en 75-fisk klapp en minibaitfish mitt i bassängen på revet och drog i riktning mot Danmark. Fick stopp på den med fyra (4) varv kvar av backingen på Nymph Widen... Det var lite för taskigt med marginal - så då skaffade jag mina Force-rullar;)

Redigerad April 25 med T-bum

[Kricke26]

👍💪👌

🫡

(och fattar man inte teckenspråk, så betyder tecknen att någon uppskattar det som skrivits hittills i tråden…)

/ K (En riktigt svår jävel) 😊😉

[T-bum]

Det här kommer låta precis lika knäppt som resten av tråden men det enda jag kan säga på teckenspråk är:

1. Jag kan lära din sköldpadda knulla

samt

2. Kaninknullardjävel

Fan - vad mycket bra saker jag lärde mig på Chalmers...

--

Jaja - det var ju iofs där jag lärde mig fiska havsöring i stenrik ömiljö som gött-la-borrgs skärgård - eller vad man ska kalla öarna utanför Donsö, Styrsö m.m. - det var tider det... Fyrans spårvagn till ändstation sedan färja, sedan gå över en halv jävla ö, sedan fiska ett par timmar sedan samma väg tillbaka, och djävlar om man missade färjan...

Hände iofs en sensommarkväll - jag fick bara näbbgäddor och fick sedan sova i en klippskreva iförd anorack  - vare sig liggunderlag eller sovsäck 3 meter från vattnet. Det kan ha varit den kallaste natten i mitt liv. Och gryningsfisket gav ännu mer näbbgädda...

--

Men - kul att du uppskattar't... Med lite tur kan jag om några dagar skriva lite seriös text om hur spöna faktiskt beteer sig.... Än så länge är det dock mer en fråga om att känna in mig och knepa ut det här med linor... Och lära mig skriva igen.

Redigerad April 25 med T-bum

[Kricke26]

Fy fan, jag hade lovat mig själv att inte hålla på… Men d där va värt en tumme upp 😁👍…

Ser fram emot en seriös text då, fast gillar o garva så varva gärna med mer kuriosa… Skön läsning tycker jag…

Nästan så jag känner för o ta mig ner till vattnet o piska på lite, har inte lagt ett kast i år ännu, men spanat o spejat, d har jag gjort…

gonatt 😊

[Fisk]

11 hours ago, T-bum said:

Men va fan - inte bära läckande vadare när man fiskar havsöring är ju som att... ja... jag vet inte... det känns bara fel på något vis...

Det beror nog på hur man börjat. Eller hur bekväm man är.

Underhållande texter. Man behöver ju nästan inte fiska själv med sån här läsning.

[Henko]

Trevlig läsning! Keep it cooming! Känns som du är ganska nära dina målbild Geriach / Hemingway.

 

Kan inte låta bli att undra varför du lägger fisken i vadarna? den var ny 😀

[T-bum]

1 hour ago, Henko said:

Trevlig läsning! Keep it cooming! Känns som du är ganska nära dina målbild Geriach / Hemingway.

 

Kan inte låta bli att undra varför du lägger fisken i vadarna? den var ny 😀

Jag tackar för berömmet.

Alltså - det finns tre anledningar...

1. Jag observerade i ung ålder att, i enlighet med lagen om alltings jävlighet, så får man aldrig fisk om man har med sig en plastkasse att transportera hem fisken i... det är lite som bananer på båtar... så därför får det aldrig följa med en plastkasse ut på fiske

2. Jag hatar slabbigheten som kommer av att fisk ligger i en plastkasse - en öring ska ligga invirad i tidningspapper om man ska äta den (precis som all fisk); direkt när jag kommer hem läggs den i tidningspapper i svalt förvar (inte kylskåp) - jag filéar den senare på kvällen när jag ska laga till den - men att trycka ner en fisk invindad i tidningspapper i en strele med blöta vadare kommer att bli... ja... stökigt, misstänker jag (har inte testat)

3. Jag har strelen på ryggen, hundkopplet i höger hand (koppeltvång från 1/3 i naturreservatet jag fiskar) och spötuben i vänster. Jag har liksom ingen annan plats att göra av fisken...  Och - jag tänker inte köra ner den i byxlinningen för att hålla den på plats med bältet - jag vill heller (helst) inte lägga den i ryggfickan på en av mina Crusier-jackor. I norr tar man ju en klyka och trär fisken i... På strannabacken lyser dock lämpliga klykdonatorer med sin frånvaro.

Så... det finns inte jättemånga alternativ.

--

För många år sen så insåg jag att om jag vränger mina redan nerskitade/nerblodade/nerslabbade etc. etc. vadare och dumpar fisken där så har jag något som håller lite kyla en halvtimme eller så och som hindrar att det blir allt för mycket fiskgegg i strelen... Den är tillräckligt äcklig som det är... Vadarna har redan uppnått peak äcklighet så där gör det ingen skillnad - och de spolas ju av vid hemkomst.

[Fisk]

Det hade ju varit en syn att se någon smyga ner en fisk i vadarna under aktivt fiske.

[T-bum]

1 hour ago, Fisk said:

Det hade ju varit en syn att se någon smyga ner en fisk i vadarna under aktivt fiske.

Har hänt det med.

True.

[Lawson]

Även jag har nog syndat, stod illa till utvadad och hade inte så mycket att välja på än att fylla vadarna med fisk. Det tråkiga var att en mindre fisk blev kvar till nästa fisketur. Tror aldrig lukten gick ur. Annars är det väl en klassiker vid laxfiske att linda in de frysta fisken i tidningspapper och sen ner i neoprenvadarna.

[T-bum]

1 hour ago, Lawson said:

Även jag har nog syndat, stod illa till utvadad och hade inte så mycket att välja på än att fylla vadarna med fisk. Det tråkiga var att en mindre fisk blev kvar till nästa fisketur. Tror aldrig lukten gick ur. Annars är det väl en klassiker vid laxfiske att linda in de frysta fisken i tidningspapper och sen ner i neoprenvadarna.

Det är en mycket märklig känsla att ha fisk i vadarna samtidigt som man fortsätter fiska. Samtidigt som alla borde ha upplevt det är det egentligen inte särskilt behagligt...

[T-bum]

Här är ett exempel på slabbfiske - bra med vatten uppe på bröstfickorna... tre harrar som inte gick att sätta tillbaka. Körde dock inte ner dem i vadarna utan strängade dem på håvlinan (leash på engelska - vad kallar man det för på svenska?).

Slabbigt och kallt. Men ett kul memento;)

Vilken fluga? Stor Ismopuppeklon (eller möjligen en äkta - lite oklart, det är några år sedan) med droppad #14 nattsländepuppa. Så klart.

Säsongen efter testade jag klädsimm genom tre pooler under ensamt nattfiske efter storöring. Efter det började jag vada lite mer städat. Det var dock spännande att se poolerna upplysta av pannlampa (jag var helt under vattenytan tre gånger) - det enda som var torrt var handtaget på switchspöt...

Jag föll dock pga. att mitt högerknä (gammal skada) kollapsade när jag på lårdjupt vatten skulle ta mig runt ett block  på samma sätt som jag säkert gjort 100ggr - inte pga random snubbel...

Redigerad April 26 med T-bum

[T-bum]

Kom dessutom en bild från förra veckan, när en polare hade kamera med sig ut. Rätt ok, så den fick bli profilbild.

[T-bum]

Gick igenom telefonen och hittade lite bilder jag fått skickade till mig - huvudsakligen från 'Kronofogden'.

De är inte super, men lite kul mementon - och kanske kan det bli en längre text om pulfiske efter havsöring i allmänhet och märlfiske i synnerhet... men det ska nog vara en annan tråd.

Glitterfisk och dist...

Med raska steg genom 'bassängen'. Hoppas han har kaffe med sig...

Man kan dock ha en sopsäck i bakluckan på Quattron... Ännu en slabb-bild (den bakre är lite kort i rocken - men det pulserade blod ur gälen i vilken det satt en märla - jag ser det som att fisken var suicidal eller hade uppenbara ätstörningar och var i akut behov av aktiv dödshjälp):

Skum morgon. Stendött och sedan efter 10-bläcket började det dyka upp fisk - en random newbie fick sina första över måttet. Jag hjälpte honom håva... Som tack tog han den här bilden på mig. Slouch, uppknäppt skjorta och vazad filsonväst, vadarna hängandes i midjan - slapp+ vind från norr - svårt att tro att det för 3-4 timmar sedan låg frost över hela strannabacken.

Gubben har fortfarande lite rapp i spöt... Notera kasthandske... Och 20+ år gamla Magio-midjevadare

Så här ser det ut när man är tvåa på parkeringen - du står bredvid en röd quattro med Wulff och Scottklibbor och jag är redan i vattnet en kvarts promenad bort. Men soluppgången är fin...

Vafan? Kommer du inte förrens nu?

Kassast loop vinner!!! Det ser trivsamt ut men blåser småspik från norr - det här är sydsidan... kolla in dubbelströmmen som går 15 resp. 35 meter ut...

Men va fan - det här är astråkigt... Ska han inte komma iland snart?

Redigerad April 26 med T-bum

[T-bum]

Ytterligare telefonstädning - den här gången från 'Yxan', samt s.k. 'selfies'.... :

Testa ett fibatube-loppisfynd efter fisket (normalt står jag inte på en sten på land och kastar)...

...åhopp - det känns lite ovant med 80-talsglas efter en eftermiddag/kväll med Radiansexan... men spöt jobbar bra med en Wulff signature 6wt

Ett exempel på s.k. 'bummarbränna'... Klassiskt tecken på överdriven exponering av vårsol på fingrarna...

Jajamen - 44 dagar i sträck med Outbound och Meridian sätter sina spår. Efter 150+ fiskar har man line cuts så det heter duga... Men det är bara att tejpa och bita ihop - det är det som skiljer agnarna från vetet... Fostrande sa Bill. Dum jävla redneck sa Bull.

Och hunden är ju alltid med. Han gillar att äta öring - men är iövrigt inte särskilt intresserad av öringfiske... Att bara fiska i ett par skjortor gör att man rör sig smidigt - men det är ganska fostrande om solen gått ner...

...det här är mycket roligare...Jepp. Det är en Tikka m/70 12(full)/5,6 R Mag - nu utbytt mot en Heym 22F 16(full)/.222 - Waidmansheil HV US3 i såväl 12 som 16. Bägge är arkaiska enkelpetare. Heymen har en låda i aluminium och uppspännare, samt en mer normal pipväljare. Bägge sätter 3 hål i en enkrona på 100 meter.

Hunden skällde upp fuggeln i det snårigaste rishelvete jag varit med om - det tog 25 minuter att komma in. Hade solen rätt i snudan och såg så småningom en svart silluett i ett av träden - ah, en orrtupp - och lät det finska stålspettet tala... döm om min förvåning när jag hittade en tjäderhöna där inne i rissnårhelvetet...

Kunde dock varit värre - Zakken (en annan nobs) stod och dunkade hårt inne i ett annat rishelvetessnår som gud glömde - halvvägs in mötte polaren en björn som bestämde sig för att dra i motsatt riktning, ivrigt följd av en vansinnig Zakken... Dessa djävla djur... Men det finns ingen bättre jakt och fiskepolare.

Tikkan har hane och intressant pipväljarkonstruktion och friliggande pipa - väger ett halvt ton och gav mig min första 'afrikahalvmåne' - jag trodde jag skulle dra kulpipan - hagelpipan gick och jag fick lite bekymmer när jag blev temporärt förblindad av gluggen som landade 'ganska' hårt i höger ögonbryn och ymnigt blödandes skulle reda ut var i helvete fågeln hade tagit vägen... Den var dock inte heldöd - hunden som hade fungerande syn och nos hittade den åt mig...

Rosenrasande tjädertupp som slår med vingarna i ena handen, bindgalen nobs som vill slita tjädern i stycken i andra handen... Snurrar tuppen ett par varv - huvudet lossnar, vingarna flaxar, blodet sprutar från mig såväl som fuggel - hunn luggar stjärten av fuggeln (som till slut är död) - jag tänder en Lucky Strike och tänker fan - det var inte så här jag hade tänkt det skulle bli med första tuppen för egen hund...

Men det blir inte alltid som man tänkt sig...

Dock gavs tillfälle till peak slabb-bild... Måhända inte något som skulle göra sig i jaktpressen...

Redigerad April 26 med T-bum

[T-bum]

Dåså.Då börjar detta kåseri lida mot sitt slut. Stack ut och var på vattnet 05:00. Varmt och behagligt (allt är relativt - 1,5 grader och dimma). Svag vind 1-2m/s från 'rätt' håll. Två små på mitt GS - sedan ökade vinden och jag gick upp och spolade på en Gold 8wt... Strängar med 5,5 meter tafs (10ä' versileader på 35 grain + 2,5 meter Stroft 0.35) och märla.

Hände inte mycket fiskemässigt men linan satt som en smäck - lite tyngre och klingan börjar arbeta perfekt. Helt plötsligt går kasten som en dans, men när man har vatten upp i ljumskarna börjar längden göra sig påmind (eller ja, kortheten). Kastet bli avslappnat och den ganska djupa 'rätt snabba men inte räserbil' aktionen funkar ypperligt. Linan går dit jag vill och tafsen sträcker bra. Inga fantomkast men 15 meter klump + 4-5 meter running line + tafs. Räcker gott och väl.

Helt effortless, spöt kastar av sig själv. Vackert så. Det händer inte mycket och jag börjar tröttna på dimman. Ser några spinnfisketårtor snubbla omkring inne i bassängen och till slut står de på 30 meters håll och kastar _mot varandra_. Den ena av dem hälsade på mig när han kom ner till vattnet samtidgt som jag var uppe och tacklade om. Stor ryggsäck, gigantiskt håv och... solglasögon... ja jösses... hans släpar på allt i vattnet. Jag blir matt av att bara titta på eländet.

jaja. Inte mitt bekymmer. De håller sig ur vägen och jag får vara ifred nere i fickan där den relativt måttliga vinden pressar in åvatten - de står på andra sidan strömmen i kallvattnet...

Jag är nu en smula kall och går upp för att äta lite. En av spinntårtorna är kvar och hälsar. Jag hälsar tillbaka. Han pratar engelska så jag frågar var han är ifrån Lettland eller Litauen (jag minns inte) trevlig snubbe som metar vimma på våren hemma. Och gillar att jigga gös... jaja... det här är uppenbarligen ingen fullständig tårta... Vi snackar rätt länge - han är nyfiken på det här med havsöring. Jag är lite uttråkad så... ja, jag välkomnar samtalet.

Efter en stund spricker det upp och solen gassar - vinden mojnar till 'nästanbleke men inte riktigt' - jag strängar upp  Ferralighten (5/6wt 8'6") jag loppisfyndade förra helgen. Hittade bara en SA Expert Distance som true 6wt lina när jag rafsade och den sitter på en ULA Wide... Det ser rätt kul ut men balanserar bra. Spöt är lätt - och mycket rappare än jag trott... men ånyo - allting är relativt... Sätter på en bonefishtafs och någon meter Stroft och en märla.

Spetar ut och börjar kasta - i rätt vinkel mot vinden går det överraskande bra, men jag är ju såklart inte ens i närheten av att kunna få ut hela klumpen (som väl är 20 meter eller så). Men det är kul och utmanande att leka med spö. Jag fiskar mig utåt i fickan. Vinden är 'rätt' (i bemärkelse inte 'fel') men 180 grader från optimum ur kastperspektiv så jag fiskar utifrån in mellan stenarna.

Jag lägger glinan i gattet mellan 'första östra ytterblocket' och 'innerblocken' (nu har vattnet droppat och strömmen går bra i relation till vinden) - nu bör det väl komma igång... snart... satan... det här är ju lite märkligt... tankarna vandrar... varför är här ingen fisk? Hur fan ska jag göra om jag klipper på en större fisk på det här spöt? Det löser sig - jag har 120yds backing... Det större problemet är väl snarast att fisken riskerar att komma rusandes mot mig då den knappast är sugen på att dra över den nu nästan heltorra reveln där svanarna promenerar om kring...

KAZAPP!!! DUNK_DUNK_DUNK

Jag vaknar lite förvirrat till och sträcker upp. Tyngd i hugget men... nä - ingen 2+... ser den inte men den har rätt bra med pulver i sig... Tycker jag har sträckt upp bra men inser att nä - med en femsexa i glas äldre än jag själv är det inte riktigt jag som vare sig bestämmer eller för... En ganska tung skakning (svårt att bedöma då jag är ovan vid spöt - min gissning är 50 +/- 5 cm... plus snarare än minus) och jag ser ett ordentligt silverglitter i solen. Ok. Riktigt blänkare som inte hoppar - det är nog nånstans där 50-55... Jag håller spänn på fisken och ska precis börja veva in löslinan - den här ska jag fan i mig drilla på riktigt... borta...

Kollar tafsen - flugan kvar. Funderar - det var nog inte riktigt mitt fel ändå. Utan skaplig ström är det svårt att få till tillräckligt med press på fisken för att få den att bli kvar. Tror jag. Jag vet inte, Men - spelar det någon roll? På mindre än 20 kast har jag nypt i en skaplig blänkare - det går ju inte att gnälla över, och det visar att det rent tekniskt under rätt förhållanden går att använda spöt på kusten. Kul - det ska bli roligt att se Renés min... Jag tror att han misstänker att jag kokat hjärnan fullständigt ute på revet...

Jag fiskar min tänkta rutt klart och inget mer händer. Så börjar vada in - då ser jag en gammarus komma 'simmandes' eller vad man ska kalla det - ömsa-skal- i-vattenytan-hundsimm eller någt sådant - simmar gör den fan inte... Plockar upp den - chokladbrun... Ser inga skal flyta i vattnet och ingen cruisande fisk. Går upp. Solen värmer bra nu och det blekar ut.

Nu borde det ju komma igång lite gammarusrally - så jag växlar till Exocetten igen. Väntar och spanar ett par minuter. Ser inget - men jag vadar ut och positionerar mig för att kunna genskjuta den grupp av fiskar som snart borde komma... precis när jag står perfekt kommer första vindkåren utifrån havet - fan, vindkantringen kom för snabbt... efter 30 sekunder står jag totalt klappmongofel ur ett kastperspektiv. Skit. Positionerar om. Det går att kasta men nu har jag vinden i ryggen och strömmen i snudan... Jag vet precis vad det innebär... jag har varit med om det alldeles för många gånger ... det blir helt jävla omöjligt att på något vis kasta vettiga kast som rör sig rätt i strömmen... Jag positionerar om - igen... Solen skiner och jag flinar lite... Efter ett tiotal resultatlösa kast -  eller ja, ett ordentligt TOCK!!! i spöt, men inte mer - en skaplig fisk har nypt men spottat direkt -ja, så nrukar det bli när strömmen arbetar emot en...

Jag tänker nä... nu skiter jag i det här och åker hem och njuter av solen. Går ur. Hunden har i tristess tuggat i sig resterande matsäck som jag visst glömde trycka ner i strelen. Han flinar nästan åt mig. Jag pallar inte ens bli irriterad - förra året tyckte jag det var askul att se honom köra ner snoken i 'Yxans' rygga och nappa åt sig hans äggmacka och därefter köra en femtiometerssprint av whippetkaraktär... Det här är väl karmapayback...

Packar ihop, spanar lite fågel och linkar som en spattig höna över strannabacken. Inte mycket fisk, men varmare och en häftig morgon som trots spinntårtan och den trevlige baltiske hissmontören har avlöpt utan vare sig irritation eller frustration. Vackert så - och jag har klurat ut spöt... Det var nog trots allt bättre än en riktigt bra dag på jobbet...

Jag har 3/4 fjärdedels sheperdsp pie stående, så det är ju inte som att jag skule asa hem en fisk idag oavsett...

 

Nä - nu hem och nanna kudde ett par timmar. Snart ringer klockan igen...

 

Namaste.

För den som har problem med norska - 'taake' = 'dimma'... dessutom bästa black metal-plattan på många många år... Jag spelade 2 spår från den sist jag dj:ade (februari -23).

 

Redigerad April 28 med T-bum