Project Mayhem - <9' redux/back to basics - Diplomat 356 & korta skapligt långsamma 6wt torrflugspön i glas och kol samt då långa klumpar på kusten...

[T-bum]

Med avstamp i ursprunglig post - där jag frågade om info kring två loppisfynd har jag blivit så begeistrad av Feralite-klingan att jag helt sonika skaffade mig även en sjua i samma korta, nätta längd. Mitt tänkta sommarprojekt var att fiska havsöring på kusten med torrfluga och ett G-Series 6wt 8'8" - planen har nu utökats med att evaluera detta spö tillsammans med ett Thomas & Thomas Avant II som snart levereras samt då praktiska erfarenheter av att fiska med klassiska glasspön på kusten, vilka kom till mig som loppisfynd.

Sjuan inhandlades på eBay för 22 brittpund + frakt & moms. - så den totala kostnaden för dessa tre spön understiger 1.500:-. Fibatuben var knappt använd, Feralite 5/6 oanvänd och 7wt förefaller vara oanvänd, eller möjligen sparsamt använd. Detta ska ställas mot GS-sexan och T&T-sexan vilka bägge kostar nånstans runt 11 papp/spö enligt listpris.

Då jag av olika anledningar haft förmånen att kunna fixa mig de två grafitspöna ett på avbetalning - nu betald -det i en serie spöbytesaffärer där jag kom undan med 0 i mellanskillnad efter att ha sålt ett spö, en rulle och ett batteri avlagda kustlinor och samtidigt ha snubblat över två, i princip, oanvända premiumspön från tiden runt min födelse tänker jag att det kan komma en del intresssanta tankar ur detta experimenterande.

GS-Sexan är inte ett klassiskt torrflugespö som Pure 5wt, utan är tänkt för att kunna kasta poppers, terrestrials och hopper/droppers - så det har backbone för att kunna hantera stora vindfångande flugor, samtidigt som det har en bahgligt långsam halvaktion.

T&T-sexan har jag inte fått än med det är 'mod fast' - så det är inte en kastmaskin utan snarare en 6wt 30-06 för öringfiske undantaget storstreamer och extremdistans. För det senare har jag Radian 7wt i 9' resp 10' - så detta spö ersattes Radian 9' 6wt då det var för mycket överlapp i garderoben. Jag kastar längre och i hårdare vind med större flugor med Radian-sjuorna än med sexan... så den fyllde inget behov längre. Men det var och är ett makalöst spö. Jag tror att AVant II-sexan kommer att upplevas som en tamare och något Radian mer optimerat för torrfluga ut till 22-23 meter, där Radian-sexan i prncip saknade avståndsbegränsning med en #6 omø.

Feralite-spöna är en rolig historia. ABUs premiumspön introducerade 1969, byggda på Fenwick-klingor. Klingorna är makalöst vackra och smäckra. Handtagen underbara och känslan fantastisk. Men - det är glasspön och jag är skolad på snabba grafitkustspön... Så, det kommer garanterat att finnas utrymme för fler dråpligheter...

--

Hej.

Har två loppisfynd som jag är nyfiken på:

Ett ABU Zoom byggt på en Feralite (spöt är f.ö. oanvänt med klisterdekaler) - betalde en hundralapp för det.

Ett Fibatube 8'6" som väl inte var i superskick, men klingar är fin. Handtaget är dock stort och klumpigt - det passar mig inte alls. Jag vet lite i allmänhet om jFibatubes, men har bättre koll på amerikanska prylar än engelska.

Tack för den som har någon info att dela med sig.

Redigerad %s vid %s med T-bum

[T-bum]

Hittade detta om ABU Feralite:

https://fiberglassflyrodders.com/forum/viewtopic.php?f=3&t=69425

http://oldschoolsportfishing.blogspot.com/2021/01/abu-feralite-889-zoom.html

Det verkar ju faktiskt som jag hittat något spännande här. En kort, relativt snabb glas 5/6-a i mint och som sannolikt är äldre än jag själv...

Redigerad April 21 med T-bum

[T-bum]

Spöt är alltså ett Zoom 856 Feralite - och så vitt jag lyckats läsa mig till kom modellen -69 och fanns på 70-talet.  

[Chrglx]

Grattis! När jag började bläddra i fiskekataloger på 70-talet var ABU Feralite drömspöet (för mig). Dyrt, jämfört med andra ABU spön. 

[Sovereign]

Fibatube är från Hardy i England. Glasfiber från 1970talet mycket bra spön, såldes för självbygg tror jag. Har själv ett haspelspö från tiden byggt till mig av en kompis 8,6" 12-25 gr. för lättare kustfiske. Då ett ordentligt lyft i mitt fiske, vida överlägset de spön till kusten från ABU som jag använde innan. Har faktiskt aldrig återgått men har blivit fast i "Hardy-träsket". Glas-spön i Hardys sortiment monterade och klara hette Hardy JET men samma som Fibatube. otroligt bra och tåliga spön.

Redigerad April 21 med Sovereign

[Chrglx]

det blev inget Feralite för mig. istället slumpade det sig så, att jag köpte ett Hardy glasfiber istället. Jag pryade på en fiskebutik som sålde Hardy. fick då möjlighet att köpa till kraftigt rabatterat pris (till den då svindlande summan av 250:-)

har köpt och sålt många spön, men detta spö har jag behållt (och till viss del fastnat i ”Hardyträsket”)

[T-bum]

Jajo - att fibatubes hade med Hardy att göra hade jag koll på...

Spöt jag gjorde mina första trevande kast med var ett fibatube 7/8 9'6" (möjligen heter det reservois) med yxigt handtag - det var grannen på landet som lånade ut det till mig, och 35-40 år senare så fick jag det...

Det står i fiskerummet, sedan igår monterad med en identisk Delta 3 som jag fiskade med då (inte samma exemplar).

--

Mitt första var ett Loop HM 8'6" 4wt med en Flymax 356.

Spöt är borta sedan länge, och rullen tålde inte saltvatten särskilt väl... Så den ersattes av en Loop Seatrout/Graphite (som jag har kvar efter 25+ år).

Men, på ett år har jag hittat en 8'6" fiba 6wt, feralite 8'6" 5/6 wt och köpt mig ett G-S 6wt 8'8" - har hittat en flymax och en (eller ja, 2) Delta 3, en Ryobi MG345 och 356 samt 2 nya Seatrout - så det känns som jag har korta öringspön för torrfluga så det räcker.

Dessutom fick jag fatt på mitt första 'kustspö' ett Ryobi Astroblack i glas. 9 fot bottenmetspö från 83-83 nångång... Cardinal 33-an jag hade på finns kvar - det var det spö jag fångade min första öring, såväl som havsöring på.

--

Ambumatic 170:n finns kvar - men inte 5,5 fots spöt med massiv glasfiberunderdel... men det saknar jag inte direkt;)

[T-bum]

Som passus - någon som har några tankar om vettig flytlina?

Har absolut noll koll på fluglinor som passar till vintage glasspön.

Wulff TT är väl det första jag tänker testa - frågan är bara om feraliten svarar bäst mot en sexa eller en femma?'

--

I jämförelse med mina moderna sexor så känns ju dessa som väldigt mycket lättare...

[Sovereign]

Hardys första Smuggler flugspö 8`# 6 i fyra delar. Spöet har fibertube klinga men är fabriksbyggd hos Hardy i Alnwick England. Dessa första Hardy Smugglers kom på marknaden 1969. !984 kom Hardys första kolspön i Smuggler utgåva med dessa var inte fibertube klingor.

Redigerad April 22 med Sovereign

[borano20]

Hej.. ABUs Feralitespön är byggda på klingor från Fenwick, därav priset. Och kvalitén.  mvh  borano20

[T-bum]

4 hours ago, Sovereign said:

Hardys första Smuggler flugspö 8`# 6 i fyra delar. Spöet har fibertube klinga men är fabriksbyggd hos Hardy i Alnwick England. Dessa första Hardy Smugglers kom på marknaden 1969. !984 kom Hardys första kolspön i Smuggler utgåva med dessa var inte fibertube klingor.

Hum. Fanns det inte även fibatubes i kolfiber? Elle har jag blandat ihop det?

[T-bum]

Som passus - tänker skaffa en Wullff Bamboo special 6wt som första lina. Funkar den inte på någotdessa så funkar den på något av mina andra spön...

[T-bum]

2 hours ago, borano20 said:

Hej.. ABUs Feralitespön är byggda på klingor från Fenwick, därav priset. Och kvalitén.  mvh  borano20

100:- känns överkomligt även för USA-producerad Fenwick-skit... (för att vara övertydlig... jag skämtar)

[borano20]

2 hours ago, T-bum said:

Hum. Fanns det inte även fibatubes i kolfiber? Elle har jag blandat ihop det?

Hej.. Inte alls, det stämmer. Fibatube var ett dotterföretag till Hardy, tillverkade ungefär samma modeller men lite enklare utförande på glasspöna, spigoten var i vit massivfiber, på Hardys spön var den rörbyggd. Från 1974 var glasklingornas holkar kolfiberförstärkta så holklindningen i stort sett försvann på Hardys spön. Se Sovereigns Smuggler Man kan också se den vita massivspigoten på amerikanska Fisherklingor. Ja, det var J Kennedy Fisher som hjälpte Hardy att komma igång med att rulla egna klingor..   mvh   borano20 

Redigerad April 22 med borano20

[Sovereign]

10 hours ago, T-bum said:

Hum. Fanns det inte även fibatubes i kolfiber? Elle har jag blandat ihop det?

Jo det kan vara så. Fibertube som bolag var ett Dotterbolag till Hardy och hade vist en mycket stor produktion av avancerade laminat för bl.a. vapenindustrin. Klingor för fiskespön var vist endast en mycket liten del.

[KaitsuH]

På 2024-04-22 at 20:52 T-bum sa:

Hum. Fanns det inte även fibatubes i kolfiber? Elle har jag blandat ihop det?

Ja, det fanns. Jag byggde min första kolspö av Fibatube klinga, 8,5 fötter klass 5-6. Jag var då 15, så året var 1981. Ett mycket bra spö!

[T-bum]

En ny Feralite på ingång - 8'6" 7wt.

Jag har tagit ut femsexan på kusten och det är ett riktigt härligt spö. Den öringen jag lyckades kroka sumpades pga. 'jag kan fan inte drilla fisk på glasfiber längre' - men återgången till arkaiskt glas äldre än jag själv har gett mersmak.

Hittade det på eBay för 20 brittpund - så den tora kostnaden bestod av frakt och importmoms (som ju läggs till på frakten)...

[Sovereign]

8 hours ago, T-bum said:

En ny Feralite på ingång - 8'6" 7wt.

Jag har tagit ut femsexan på kusten och det är ett riktigt härligt spö. Den öringen jag lyckades kroka sumpades pga. 'jag kan fan inte drilla fisk på glasfiber längre' - men återgången till arkaiskt glas äldre än jag själv har gett mersmak.

Hittade det på eBay för 20 brittpund - så den tora kostnaden bestod av frakt och importmoms (som ju läggs till på frakten)...

Ja de äldre glasfiberspön av premium märke håller än. Mycket bra fiskeredskap, mycket mer hållbara, lite långsammare samt mjukare men fungerar bra. Kanske lite svårt att vänja sig vid de äldre spönas tjocklek, ser något klumpiga ut när man vant sig vid ett smäckert spö i grafit, men, men fortfarande finns mycket kvar att ge i ett äldre premium glas-spö. Tight lines !

Redigerad May 6 med Sovereign

[T-bum]

14 minutes ago, Sovereign said:

Ja de äldre glasfiberspön av premium märke håller än. Mycket bra fiskeredskap, mycket mer hållbara, lite långsammare samt mjukare men fungerar bra. Kanske lite svårt att vänja sig vid de äldre spönas tjocklek, ser något klumpiga ut när man vant sig vid ett smäckert spö i grafit, men, men fortfarande finns mycket kvar att ge i ett äldre premium glas-spö. Tight lines !

Det spöt jag gjorde mina första försök med var ett Fiba 7/8 9'6" med Delta 3. Den står lutatad mot väggen och får eventuellt tjänstgöra som vadarstav...

Mitt andra ett Loop HM wt 8'6" - sen följde en räcka av snabba toppiga kustgrafitspön 9-9'6" 6/7 wts. Testade för 10 år sedan Guideline Fario 8'6" 6wt - och återupptäckte nånting i kastandet. Kunde dock inte kroka fisk på distans med det, och det gick sönder ganska snabbt - så efter garantifix sålde jag det fort som fan.

Efter nästan 10 år med One, Meridian och Radian fick jag ett G-Series 6wt 8'8" mod-slow i rapp (den går att piska rätt hårt i dubbeldrag) halvaktion i försenad femtioårspresent - och det är makalöst roligt att vara tillbaks i trettiotalet med moderna material...

--

Feraliten är väldigt, väldigt smäcker för att vara en 5/6 - jag upplever den snarare som en 4/5, samtidigt som jag igår kastade den med Joan Wullf Sig. 6wt - och spöt krävde hela 6,5wt-klumpen ute för att börja jobba. Mycket märklig upplevelse där jag känner mig en smula förvirrad.

GS-sexan är ett extremt modernt spö - så det är extremt väldämpat- Toppen flexar fram och  tillbaks - exakt tiil 'helrak' med noll - precis noll - överflex/bakflex. Glasspöt som trots att det är extremt snabbt för att vara gammalt glas och - uppenbarligen har dolda resurser i ryggraden givet linan igår... ja... det känns vekt och wobbligt i jämförelse.

Jag känner mig hela tiden rädd för att jag tar i för mycket då jag ju är skolad i spön som mer påminner om en biljardkö med en fasttejpad sexa-topp... - sen tillkommer ju såklart de komplikationerna som kusten bjuder... Det är ju väldigt sällan helt vindstilla - och en oregelbunden 1-3m/s påverkar såklart ett så här pass mjukt (relativt betraktat) spö mycket mer än mitt GS - vilket visat sig klara överraskande mycket vind så länge jag ger fan i att försöka uppvindskasta. Det går inte alls - klingan flexar ur av motvinden i dubbeldraget så ja... det mest bara kollapsar i katastrofkast...

Men - med 45 grader cross off vänster till rak sidvind från vänster ger Feraliten stabila kast med 5 meter skjutlina, 12,5-13 meter klump + 4,5 meter tafs - med #6F314 foammärla. Flugan landar i frifall med ett elegant 'plopp' med sträckt tafs.

Tänker att därmed är sommarprojektet i full swing... Ursprungstanken var att köra med GS-sexan... men efter mina två näsbrännor med skapliga havsöringar (blänkare 1,5-2kg) på glas... Har drällt bort bägge då jag dels blivit förvirrad av att 'mothugget' inte sitter som det ska - det är en väldigt stor skillnad, sannolikt hade det gått bättre vid fiske i strömmande och dels då jag inte klarat av att 'hålla sträck' i fisken och fått löslina - även det en konsekvens av hur oilka grafit och glas beteer sig; så (komplex meningsbyggnad) - nog fan ska det väl gå att kunna få nån blänkare på #12 hjorthårstångloppefluga i svart/grå... fiskad på ett klassiskt 8'6" öringspö i glas med ett western-style head - Fealite i 5/6wt och 7wt...

Kommer att fiska med en Joan Wullf Signature 6 resp. 7wt och Infinity 6wt, samt min Flymax56, min Diplomat 356 samt de två makalösa Okuma plastrullarna jag fick fatt på i helgen. Klassisk '5/6wt-utförande/formfaktor/storlek' och knarr, ingen egentligt fungerande broms - lite smidigare än Loop Seatrout/grafit och DryFly som jag annars fiskar med på Radian och liknande spön i 6/7/8wt som är mina normala kustspön..

Upplevelser och reflektioner kommer såklart att rapporteras här...

[T-bum]

'You talk the talk, but can you walk the stalk' eller  'Nobody coaches the poacher'?

Så - tankarna börjar klarna.

Jag har uppenbarligen flera parallella spår i skallen:

- beskriva sight casting efter märlätande havsöring på västkusten i synnerhet och stalkfiske i största allmänhet

- beskriva flugor för sagda fiske - primärt märlor, men sommarens utmaning blir även att binda hjorthårstorrisar som drar fisk...

- utvärdera några nya spön (GS688, T&T E.SS 250gr samt T&T Avant II 6wt) två av dessa är klara - Avantsexan har inte anlänt till landet än. 

- reflektera över mina två Feralites 8'6" 5/6wt samt 7wt samt mitt Fibatube 8'6" 6wt- samt att jämföra detta med moderna spön

- drämma ihop ett par glasfiberspön själv - initialt var det tänkt att jag skulle utgå från två fibatubes (varav det ena var det första spöt jag kastade med), men då jag kom över Feralitespöna vars handtag passar mig perfekt, känns det onödigt att nygga om vintafespön, så istället kör jag på en Iljegardsexa och en åtta från samma källa. Har för mig att de är 8'0" med progressiv aktion - så det kommer att bli spännande att se hur det kommer att lira på kusten (detta kommer dock inte att ske förrens till höst/vinter) 

- börja skriva löptext om mina upplevelser efter 30 år av öringbesatthet, kustfiske, flugfiske och öringbummande i allmänhet - syftandes till att utgöra bakgrund till nästa vårprojekt då det ska fotograferas så mycket som möjligt (mindre nötarfiske och mer finlir och fotografi)... vilket i sin tur...

- ska mynna ut i någon form av bok och eventuellt en eller ett par artiklar (working titles 'You talk the talk, but can you walk the stalk' eller möjligen 'Nobody coaches the poacher')

--

Bakgrund:

--

Bakgrunden är att jag efter 30 års öringbesatthet befinner mig i den lite märkliga situation att jag har en del akademiskt skrivjobb som sträcker sig fram till november nångång - därefter verkar det som att jag kommer att undervisa en smula men i övrigt ha vintern och våren ledig. Så - för första gången i mitt liv finns faktiskt utrymme för privat skrivande...

Jag har en bakgrund som frilans för en av fisketidingarna men det är rätt många år sedan jag skrev fiskeprosa (och något annat än högtravande akademikerprosa). Jag har dock hela mitt vuxna liv (eller ja, under dessa 30 år) haft en oerhörd dragning till Gierachs och Macleans språkbruk, den livsstil och de miljöer som beskrivs. Kanske inte fullständigt slumpmässigt då jag delvis växte upp bland fårfarmare på australiensiska vischan och härstammar från allehanda uppsvebönder och bästkustschartauaner...

Redfords filmatisering av 'A river' sändes på SVT samma sommar som jag lyckades fixa mig praktik på Sydkraft i Halland, inte långt från familjens sommarstuga och på så sätt lyckads få till tre månader av obegränsat öringfiske - en sommar för snart 30 år sedan (1995) - och har följt med mig sedan dess. Den sommaren fångade jag min första havsöring och min första öring på fluga (bäcköring på bitch creek) och på torrfluga (bäcköring på Streaking Caddis). Jag fick dock inte någon havsöring på fluga den sommaren, men en hiskelig mängd på spinn - totalt landades 65 öringar under juni, juli och augusti.

Jag fiskade med ett Loop HM 8'6" 4wt (underbart spö men lite för klent) som byggdes om till 8'4" vid ett vidjebesök under   höstomtentaveckorna som tillbragtes i Vålådalen med omnejd... Så, jag lärde mig fiska öring med ett kort westernstyle torrflugespö (nära nog identiskt med Tom Morgans signaturspö - tvådelat och lätt som en fjäder), inspirerad av Gierach och Maclean... både i termer av språk, livsstil och faktiskt fiske. De minimalistiska tankarna som Gierach diskuterar i 'Trout bum...' har påverkat mig oerhört, så även Maclean seniors tankar om hur grace, estetik och kompromisslös perfektion ska genomsyra flugfisket. Hur man ska lära sig kasta till en metronom...

Mitt liv tog lite oplanerade vändningar - efter Chalmers och ett par år i Stockholm på slutet av nittiotalet flyttade jag ner till Skåne för att dels jobba med precis det jag var intresserad av och för att kunna fiska havsöring. Egentligen var ordningen tvärt om, men det hade jag aldrig hjärta att säga till min då sen fem år tillbaka flickvän som hade spetsat in sig på att skaffa familj. Så blev det uppenbarligen inte. Det hampade sig dock som så att det blev ganska mycket mer trollingfiske än direkt kustfiske de första åren - för mig med ett oerhört båtintresse var det det perfekta sättet att jaga stor havsöring.

Sommaren 2004 landade jag en kanonblänkare på 10 kilo prick och mitt öringfiske kollapsade fullständigt. Året efter var jag  i Spanien och fiskade mal, samt i BC där jag bröt lax och stör. Men. Gnistan hade försvunnit. Jag sålde båten och drog ner för att åka skidor en säsong i alperna - jag hade tappat lusten med att jobba i IT-sektorn och börjat tröttna på samhället i största allmänhet. Efter detta följde en drös år med inte försumbara mängder klättring, skidåkning och surfing. Samt en massa 'dagga'.

Jag och samhället gled längre och längre ifrån varandra samtidigt som jag fram till vintern 2010 lyckades bedriva en rätt skapligt välavlönad position inom IT-sektorn som finansierade bummandet. Win-win, på något vis. Under en klättertripp i Yosemite ägnade jag dö-dagarna åt att flugfiska regnbåge för att få avbrott från alla jävla konserver man äter (och för att man äter som en häst med binnikemask när man klättrar och surfar). Jag hittade även Cali Gold trout uppe på 3.000 meter i High Sierras. Adams #16... Så öringfisket fanns där fortfarande visade det sig.

Ännu en oväntad vändning - jag paddlade in i våg 'litta tossigt' en 'litta för tung' dag på Panoramas i Thaghazout/Marocko. Min Takayama i epoxi träffade mig rätt mellan ögonen i landningen occh jag kände instinktivt att nånting inte riktigt höll för påfrestningarna. Förblindad kom jag upp till ytan, kravlade upp på brädan och lyckades efter några minuter få upp ögonen - blod överallt, det syntes tydligt trots att jag bara hade ledsyn. En snabb scan av tänderna - nej, alla kvar - två sitter lite lös, men det ordnar sig nog... Jag hade ju uppebarligen inte brutit nacken men... ja, nånting stämde inte...

Samma vår blev det sämre. Jag blev trött, hade ont och var allmänt grinig. Mina armar började göra förbannat ont och jag hade svårt för att använda tangentbord. På sommaren tog jag ett bakåtfall när jag wakade - och kände att nånting verkligen gick sönder - efterföljande läkarundersökningar hittade dock inget fel på mig.

Jag har slitit av ett korsband, varit med om ett par ordentliga bilolyckor och ett par andra lite mer allvarliga händelser - så när jag skriver att man instinktivt känner att nånting går sönder så menar jag det. Man kan 'slå sig' och tro att nånting gott sönder för att det gör så ont - men det är inte smärtan jag är ute efter... det är en helt annan sensation där man 'hör' att det kraschar och att man efteråt konstaterar att nånting i ens rörelseförmåga inte riktigt funkar som det är tänkt.

Jaja. Nog om detta. Efter ett par års stadig försämring vilket förklarades som 'reumatism' (jag har haft ett autoinflamatoriskt tillstånd sedan gymnasiet) och i princip fullständig imobilisering - det enda fisket jag kunde beriva var sittande båtfiske - så det blev vertikalfiske och flötestrolling efter storgös - fick min dåvarande sambo mig att pröva yoga.

Detta blev någon form av vändpunkt rent fysiskt och jag började gradvis få tillbaka min mobilitet. Baby steps. I augusti samma år firade jag min fyrtioårsdag vid en av bäckarna i Halland där jag drog lärospånen i flugfiske. I handen hade jag mitt 8'4" HM och min sunkiga sönderärgade FlyMax 356 (eller om det var en 56). På tafsen satt en Bitch Creek. Jag fick, såklart, ett par öringar.

Jag och sambon beslöt oss dock för att separera och jag insåg att jag trots ansträngningarna med yoga började se tiden jag hade framför mig till krävande fysisk aktivitet som 'utmätt och överbelånad' - så jag insåg att om det skulle bli en satsning på trädskällarjakt och flugfiske (vad som fanns kvar på min huvudsakliga bucket list) så var det nog dags. Så - jag skaffade valp och tillbragte mycket tid uppe i Jämtland. Första sommaren blev det en hel del fina pass i Hårkan med ganska stöddiga harrar på ett 10' TFO BVK 4wt. Jag var även ute och rände en del på kusten - och fick några skapliga fiskar. Jag började komma in i kustlunken och vadarbyxorna var ett ok substitut för våtdräkt och bräda. Jag fick vara på vattnet - det var nog det viktigaste.

Men, situationen på jobbet blev allt värre och min kropp kollapsade trots ymnigt tillskott av TNF-hämmare (eller kanske därför?)... Den tjugoförste januari vaknade jag i sängen och kände, åter, att 'någonting är fel'... Jag insåg att jag var så slut att jag inte kunde ta mig ur sängen. Jag tänkte lakoniskt att 'ajdå - det här var ju inte bra... jag måste ju gå ut med hunden och gå till jobbet... Det tog ungefär en halvtimme att lista ut hur jag skulle göra för att ta mig ur sängen. Att klä på mig gick på en kvart. Att lista ut hur man får på sig skorna (Blundstones) tog ytterligare en halvtimme... Jag blev sjukskriven och lyckades efter ett drygt halvår få ett paket i en massuppsägning hos min arbetsgivare.

Våren var en katastrof vädermässigt, fiskemässigt och rent fysiskt. Sommaren tillbragtes i jämtland. Flom hela sommaren. Kallt som satan. Det mesta gick åt helvete och kroppen blev allt sämre. Efter den kalla sommaren skulle jag jaga in hunden - men det fanns knappt någon 'fuggel'. Mitt krashade högerknä slutade fungera och det gjorde ont som satan att speta i skogen. Jag bröt i början av november och flydde söderut. Jag insåg att jag inte skulle överleva i företagsvärlden många år till och insåg att det som kunde rädda mig var en doktorandtjänst.

Isolerade mig i någon månad innan jag helt sonika tänkte  nä, nu är det nog läge att pallra sig till yogastudion. Vilket jag gjorde. Jag körde ett stenhårt program med daglig Hatha i tre månader - jag fick tillbaks ganska mycket mobilitet och byggde upp bra med styrka i båöen. I mars kom solen - jag jobbade inte utan försökte febrilt få tag på en ddoktorandtjänst - och fisket drog igång. Våren 2016 var magisk - vädret var nära nog perfekt hela mars och april. Jag fiskade 44 dagar i sträck. Mycket, mycket fisk. Mycket smått, men några skapliga. Sommaren i norr var lika bra. Perfekt vattenstånd och storharr på löpande band. Jag hade dessutom landat en doktorandtjänst - vilket säkrade min ekonomi de kommande åren ochskulle ge mig utrymme för att fiska havsöring på våren, strömmande i norr på sommaren och jaga fågel på hösten. Drömtillvaro kort sagt.

Samma höst satte jag mig på huk för att koppla hunden i hundrastgården - och jag kände hur något knäppte till ganska dramatiskt nere i ländryggen nånstans - efter det hade jag fruktansvärt ont i ryggen och det gav sig inte. Arbetet blev en pina. Vårens flugfiske gjorde ont som fan (även om det gick bra). Sommarfisket i norr gick bra trots kyla och högvatten. Jag landade till slut den där jävla tvåkilosharren. Jag simmade klädsimm genom ett par pooler i Löbsjöströmmen ien sen augustinatt och överlevde... På hösten sköt jag en fin tupp en underbar oktoberförmiddag och kände att...

Det är svårt att sammanfatta men jag jände något i stil med 'helvete vad jag är trött på det här jävla livet, den här jävla kroppen och att trycka i mig astronomiska mängder TNF bara för att kunna hålla mig på fötterna... Så jag gick in i en extrem yogafas den vintern. Isolerade mig. Slutade röka och snusa. Slutade med TNF. Något hände i min nacke och jag fick tillbaks rörligheten på två ställen där den uppenbarligen varit borta... Det förklarade ju en del av rörlighetsproblematiken... Det blev ännu en makalös vår som kröntes med en gallfisk på över 75cm som  klapp en flytmärla i bleke och strålande sol - sen kom sommaren 2018. Den varmaste i mannaminne. Och min kropp kollapsade fullständigt. Ännu värre än tidigare.

Det blev upptakten på två år med sjukdomsstrul och till slut utförsäkring. Jag kunde inte fiska överhuvudtaget på två säsonger. När jag var som svagast och precis fått reda på att det här nog sannolikt inte skulle sluta så bra - diplomatiskt uttryckt - stack jag ut till revet och staplade omkring i grundvattnet i strålande solsken. Det gjorde ont som fan och jag kunde knappt kasta. Jag såg en gigantisk blänkare visa sig inne på knädjupt vatten - jag måste ha kastat över den fem -tio gånger utan resultat - vi såg varandra ungefär samtidigt och den vek makligt ut från grundvattnet mot djupare vatten utanför revet. Det är bokstavligen det sista jag minns de kommande sex månaderna. Därefter löpte nio månaders febril aktivitet med att få ihop mina forskarstudier och ordning på min kropp. I mars 2020 hände två saker. Jag blev utförsäkrad. Och Covid.

Men det är där jag tar avstamp i berättelsen. Jag har efter detta fått förmånen att komma tillbaks på fötterna, och jag har synnerligen framgångsrikt fiskat på heltid de senaste tre vårarna. I år har jag varit tvungen att ta det lite nättare - efter en tung släng av covid i höstas var jag mest skinn & ben i början av våren som bjudit svinkyla och ganska segt fiske. Så - jag har prioriterat att fiska soluppgång/morgon framför att grind-fiska heldagar. I termer av fiskade timmar är det mycket mindre än vanligt, men det har å andra sidan varit effektiva timmar. Och jag har varit ute nästan varje dag i april, men jag ger numer fan i det om det blåser över tio och jag skiter i det om det regnar... så det är inte riktigt som förr...

-

Tanke:

-

Jag har haft förmånen att fiska oerhört mycket efter havsöring. Jag har mer eller mindre fiskat heltid åtta av de senaste tio vårarna (jag vet riktigt hur mycket det blev åren innan) - dels genom aktiva livsval men även på grund av tillfälligheter. Parallellt med detta har jag faktiskt fått ihop (eller ja, snart iallafall) en avslutad forskarutbildning och avhandling.

Även om min formella avhandling handlar något helt annat inser jag att jag parallelt i princip doktorerat i flugfiske efter havsöring... Jag vågar påstå att jag bränt mer krut i den senare disciplinen än i den förra... så - ddå tillfälle uppstår under sommar, höst och vinter att skriva och yoga; samt att en lucka finns under våren för en hel-marsapril på kusten för fotografering och fiske så känner jag mig nästan nödd att skriva om det.

Efter att ha skrivit profesionellt akademiskt i åtta år så har jag fått en ganska bra träning i att skriva och jag är nu i såpass bra form att det börjar kännas roligt. Men - jag har inget intresse av att skriva artiklar till någon fisketidning, inte heller en bok - på direkten. Jag vill mycket hellre skriva i chunks. Episoder. Korta essäer. Ibland måste tankarna få flöda genom tangentbord utan egentlig plan.

Så - i den här tråden kommer jag att skriva av mig och försöka hitta rätt uttryck- med avstamp i återgången till sub-nior i klass sex och sju (även om Avant II-an måste få vara med på ett hörn då det är ett allt-i-allo öringspö snarare än ett kustspö) och havsöringsfiske på grunt vatten med emerger och torrflugetekniker.

Det är alltså textproduktionen. När fotandet kommer igång får vi se vad det blir av det. Sannolikt blr det en eller ett par artiklar till fiskepressen och en 'print on demand' om inte något förlag intresserar sig.

Jaja.

För att knyta an till Gierach. Han tog en master i filosofi och drog västerut för att fundera igenom livet. Han blev till slut bofast öringluffare och framgångsrik skribent. Jag toge en master i ja... tillämpad teknik och flyttade söderut för att fiska havsöring - fixade därefter en doktorandtjänst för att kunna fiska på heltid de åren kroppen fortfarande skulle tillåta och har nu gjort detta. Jag är en habil textsnickrare, men där upphör nog likheterna...

Det känns dock och erfarenheterna och upplevelserna förtjänar att skrivas ner - så jag gör ett försök. Lite på vinst och förlust. Jävligt skönt att skriva utan vare sig redaktör eller forskningsgruppsledare...

 

[T-bum]

Gearheading - funktionell kompromisslös minimalism - dessa jävla badare och GoreTex-skal...

Jag envisas med att kalla mig kompromisslös minimalist. Jaha - frågar du. Hur kommer det sig att du har så mycket prylar? Ptja - svarar jag. Jag har exakt de prylar jag behöver. De prylar jag inte behöver gör jag mig av med. Jag hatar att samla på prylar, jag hatar nostaligi (alltså i bemärkelsen min egen - jag hatar min familj och slipper gärna tänka tillbaks alltför mycket), och jag hatar statusprylar - men jag hatar också att ha prylar som inte är perfekta för ändamålet.

Det får en del ironiska konsekvenser. Jag klär mig i lika delar second hand/vintage n.o.s. och handsytt/handgjort från Filson, Freenote, Stetson och Red Wing. Jag köper i princip bara nytt som är 'union/hand-made in the US'-prylar. Samtidigt bär jag ett par 20+ år gamla Magiovadare eller ett par Ur-Loop-GoreTex inköpta -97 ytterst och ett par cheap-ass lättviktsvadare från Vision innanför. Hagame - det är så man rör sig smidigt. Mind like water.

Det kan tyckas lite märkligt, men min ambition har sedan jag började doktorera att få ihop en garderob som skall funka till fältarbete forskningsmässigt samt jakt och fiske i alla tänkbara klimat förutom regnsskog och tropiskt djungel (ja, egentligen allt tropiskt - jag pallar inte fukten längre) och arktiskt vinter (jag vet inte vad som hänt med mig, men jag pallar vare sig mörkret eller <6 minusgrader längre). Och jag har lyckats.

Istället för GoreTex-ställ från Arc'Teryx resp. Simms och blandade underställ från Patagonia (capilene), Woolpower (ull) och Icebreaker (merino/tencel blandat) samt pjäxor, Korkers och Meindl/Crispi-goretex lite beroende på aktivitetsnivå och ambienstemperatur vilket jag bokstavligt talat levde i under många år bär jag nu kläder som har sitt ursprung i skogshuggarkulturen på amerikanska västkusten sent 1800-tal och klassiska lätta/nätta amerikanska arbetskängor (inte skogshuggarkängor - det passar mig inte alls ergonomiskt och är alldeles för klumpigt) som de såg ut på 20-talet. Istället för att par låga gummistövlar har jag ett par hysteriskt välingångna 'ropers' - alltså  en enkel 'rough-out' läderstövelstövel med normal sula och klack, det amerikanska bönder/rednecks och farm hands i södern bär istället för gummistövlar. De lämpar sig bra för allehanda repaktiviteter man utför i anslutning till djurhantering - hence 'roper boots'.

Jag har kommit över en full uppsättning 'Cruisers' (jackor i klassisk box-fit) från Filson - en i tjock ull, en i tjock vaxad canvas, en i ovaxad canvas och en i tunn ull. Utöver detta har jag deras ställ för - typ, plains & desert - kallat 'Safari', vindblus, skjorta och byxor för blåsiga och soliga omgivningar i etxtremt tunn och snortät bomull. Jag har även fått fatt på holkar i vaxad canvas vilket är superbt de mornar då ådet är fukt i luften och blåsigt. De funkar även ypperligt som extralager i vadarna när det är under 6 grader i vattnet. Detta kompletteras med en uppsättning västar som passar med jackorna - vaxad canvas, vaxad canvas med ullfoder och ren ull. Har även en underbar fjållrövenväst i G1000 med syntetfoder (helt vindtät, torkar på nolltid - tvättäkta 70-tal) hittad oanvänd (prislappen kvar) på second hand. I år hittade jag dock den ultimata kustfiskevästen - en tunnfodrad långväst i säl - lätt, helt vind och vattentät, så sannolikt kommer det att framgent vara min huvudväst.

Jag bär oftast i en 'foul weather vest' - vilket i princip är en stridssele/webbing men i nättare utförande. Tunn sadelgjord och tunn vaduk. Det ser oerhört klen och bräcklig ut - men har överlevt brysk hantering på kusten under tre eller fyra vårar. Så skenet bedrar. Den kompletteras med en 'butt/chest/fannty'-pack i vaxad canvas från samma källa och vid behov extra 'puches' i 'ungefär 7.62-mag.-storlek' och/eller axelremsväskor i canvas och läder från Billingham (lätta, smidiga och väldigt tåliga) samt en 70/80-tal ramsäck på kanske 60 liter från fjällräven (200:- second hand). Utöver det har Cruiserjackorna stor ryggficka - ursprungligen avsedd för att bära kartor i. En 'Cruiser' är inte samma sak på norra amerikanska västkusten som i Chelsea NY... En cruiser är den som drar före laget och markerar vilka träd som ska fällas. Lite som en path finder... Jaja... Fickan är bra även om man inte cruisar (i någon av bemärkelserna - och då vaxvarianten av cruisern är enkel att spola av hade den säkert fungerat till mer normal storstadscruising...) man får plats med en massa mög i den.

Beroende på väder, vind och aktivitet bär jag ett par skjortor - oftast i tjock/tät twill. Alternerar mellan någa olika Filsons och några Freenote Utility (deadstock-varianten i japansk tjock handvävd fincanvas eller vad man ska kalla det, tyget är nu slut och skjortan kommer sannolikt aldrig mer att sys - jag kom över de sista två exemplaren i världen i min storlek;)).

På benen har, jag lite beroende på aktivitet, M/59or eller  klassiska 30-tals 'jakt och fiske'-byxor, höga i midjan och avsedda för att bäras med hängslen, sydda i deadstock canvas resp. 'herring bone'-twill (kom över tre par innan de försvann från marknaden - twill och canvas från före andra världskriget är... magiskt...). Eller en kombination av någon av de föregående - tillsammans med vindbyxorna från Filson.

Detta bar jag när jag gjorde mitt sista fältarbete forskningsmässigt, under allt fiske, under de senaste årens undervisning och övrig aktivitet på skolan samt i princip all annan vaken tid de senaste tre-fyra åren...

Det är lustigt - den sommaren jag började fiska havsöring hade jag en vindblus från Fjällräven, en tjock canvas-skjorta från Patagonia och en flanellskjorta från Haglöfs tillsammans med femtionior i varierande benlängd (alltså långa byxben resp. avklippta byxben). Jag är nu efter ett par uppsättningar ställ från Arc' (2*Beta) resp Simms (2*G3) tillbaka i att klä mig, i pricip, som för 30 år sedan - även om jag iår burit mjuk twill iställwt för flanell. Naturligtvis finns det några 'Buffalo Plaid'-flaneller i olika tjocklek liggandes om behov skulle uppstå. Jaghar även ett batteri av gamla fina tweed, linne och bomullskavajer (sport coats i anglosaxisk terminologi) som jag köpt på lokal second hand för sisådär en tvåhunk styck.

Jag föredrar en kavaj framför en tröja i allmänhet, och tweed funkar alltid på skolan. Föra året fiskade jag en dag på 'pur faen' i tweed på kusten (det var soligt och fint, men blåste måspik från norr) - och fick uppleva mitt livs öringfiske. Radian 6wt och DryFly - och såklart flytmärla. Två kanonblänkare. Den ena strax under/runt fyra (den blev mat) - den andra med mycket stor sannolikhet över fyra (det gick tillbaka), ett halvdussin kanonblänkare i spannet 52-60 och ett dussin fiskar <50. Jag var efter detta så slut i både höger och vänster arm att jag helt sonika fick bryta fisket. Jag orkade vare sig kasta eller drilla mer. Armarna var som gele... Jag gjorde då följande löften inför framtiden - aldrig mer gå på kusten utan tweed, samt att allvarligt fundera igenom det här med 6wts till fisk runt fyra kilo...

--

Här ligger ju startskottet till det här projektet - istället för att kompromissa med en Radian 6wt för 'lättare kustfiske' har jag nu en GS-sexa som jag paradoxalt upplever har ett kralligare backbone - med Radiansexan kändes det wierd/tungt att kasta Infinity 6wt, samma lina går klockrent på GS-sexan. Som vindpiska har jag kvar min Radian 7wt (har legat ouppackad hela våren) och min stormpiska (Meridian 6wt) har bytts mot ett Exocett 250gr - vilket i praktiken är en 8wt med djup och halvsnabb halvaktion. Jag kommer dock inte sväva ut här, utan spötankar kommer i en separat post.

--

Ja... säger du... det verkar ju djävligt analt och prylfxerat...

Men - svarar jag - här är inte bara allmänt dravel, skryt och generisk namedropping - det finns en minimalistisk poäng.

Jag har gått ifrån att spendera mängder av pengar på olika former av fleece, GoreTex och andra former av syntet. Via Barbour och second hand Fjällräven hittade jag tillbaks till vaxad bomull. Via M/59or, samt en gammal M/65 och en militäranorak av okänt ursprung de senare två avsedda för ökenbruk tillbaka till militärkläder och hur det var att röra sig i M/59or... Snart femton år med Yoga har hjort att jag föredrar att gå barfota eller i barfotaskor - men bär jag vill jag ha en arbetskänga på foten för ankelstöd - jag fiskar dock utan skor. Ett par slitvadare utvändigt och ett par lättvikts innanför. Dubbla neoprensockor håller överraskande bra. De gamla Magiovadarnas sockor håller fortfarande efter 2 vårar på revet och strannabacken.

I mitt första försöket med lättviktsvadare köpte jag två par och jag gav mig fan på att förstöra det ena på en säsong för att ta reda på exakt hur mycket man kan misshandla ett par vadare för 1.500:- - de höll ganska precis exakt för en månads stenhårt dagligt fiske utan annan omsorg än att de vrängdes sköljdes och fick torka över natten, sedann kollapsade de fullständigt (sockor och laminat dog samtidigt)... Jag tänkte att det ändå slog väl ut. Jag fiskade heltorr i mer än en månads dagligt fiske - jag har aldrig varit med om att nya G3or håller sig 'heltorra' under mer än ett helår alltså mars/april på kusten och midsommar-mittan av augusti i Jämtland - så att kunna lyfta två  par lättviktare för ungefär tre papp och fiska heltorrt i tre år har varit... ett oväntat positivt utfall... Det andra paret började läcka för ett par dagar sedan, efter två vårars användning. Så - tre års vadarförbrukning för 3.000:-

I väskor och fickor gömmer sig numer inte stora fina flugaskar och ett dussin olika tippetmaterial/tjocklekar. Nu finns där ett par saxar. En 200-spole Stroft .35 och någon extra tafs samt en ask nikotinpåsar ochhalvdussin flugor i en liten miniask. I västen på land finns några gamla cigarillaskar med ytterligare ett par dussin flugor. Utifall att. Om man skulle tappa miniasken. Jag har dock bara varit med om att ett halvdussin flugor tagit slut en (en säger en) gång... det var tweed-dagen förra året - den sista fisken högg den sista foammärlan som vid det laget enbart bestod av foam - all dubbing var borta och så även ribbingen - när jag vevade upp linan på rullen... Jag garvade läppen av mig och konstaterade att den var suicidal - den hade tagit det som var kvar märlan (alltså lite svart foam) så brutalt att den satt i svalget... Slut på flugor. Slut på armar. Dags att bryta...

Skogshuggarjackorna är, efter inbrytning och inpassning (vilket kan ta sin tid) oerhört smidiga att röra sig i. Att swinga ett flugspö eller en yxa är inte helt olika rörelsemönster även om det finns betydande skillnader. Att röra sig i skog eller på ett västkustrev påminner också om varandra. Den råa fukten är den samma på amerikanska norra västkusten och den sydsvenska bästkusten. Maclean basade förövrigt över logging crews innan han blev professor i engelsk litteratur. Man kan tänka att han var lite av en uddafågel på U-Chi... Tweed, väst och skjorta är underbart smidigt att fiska i. Skjorta och väst helt makalöst. Med rätt skjortor kan man utan problem fiska så en timme före soluppgången i temperaturer strax över nollan under förutsättning att det inte blåser för mycket utan att tappa motoriken - när solen poppar upp värms man ganska snabbt upp - under förutsättning att den bränner igenom diset.

Fem centrala observationer från de senaste fyra syntetfriavårarna i bomull (och ull) på  kusten:

1 - ha aldrig något som smiter åt i livet, handlederna eller halsen - det fullständigt dödar cirkulationen och därmed koordination/motorik... om cirkulationen fungerar känner man att man är på väg att bli hypotermisk, man känner att det är kallt - men man 'fryser' inte i ordets rätta bemärkelse. Att fiska med skapligt bar hals är utmanande, men man lär sig poppa kragar och alltid postitionera sig i vinden för att minimera nedkylningen. Sedan jag började bära den tunna vindblusen från Filson har jag börjat dra åt den i halsen med en slips - det tätar upp det lite utan att menligt påverka rörligheten. Men resår/stretch/linkande skyr jag som pesten.

2 - ha aldrig någon form av metall i anslutning till midja, handleder och hals - alltså var oerhört noga med att inte ha klocka, bältesspänne i metall eller snaps-buttons i metall som trycker emot huden (eller någit tunnt plagg). Metall i 'nära-noll' temperaturer har en oerhörd nerkylande effekt - dessutom kan det hårda materialet skära av cirkulationen. Men - det är den strikta nedkylningen som är problemet (specifik värmekapacitet i vetenskaplig bemärkelse).

Det samma är såklart applicerbart på rullar och spöhandtag. Jag fiskar med låg torrflugefattnnig med, i princip, alla spön. Med mindre än att jag bär en kasthandske så pressar jag metall rakt in i handleden/handloven - vilket innebär att det som strömar genom pulsådern kyls betänkligt... De spön jag kommer att bygga kommer att ha korkinserts och långa cigarrhandtag (lite brövre än standard) för att motverka detta (samt övriga komponenter i titan - har dock inte landat i om det blir screw-up eller scew-down).

Därför har jag även de sista åren växlat tillbaka till två gamla Loop Seatrout/Graphite-rullar. Även om det är ganska smäckiga rullar så har de en enastående fördel. De leder inte värme (eller kyla)... Jag hittade på den lokala loppisen två Okuma 206-or som erbjuder ungefär samma sak - men med en sexigare knarr och smidigare formfaktor.

3 - bär många täta lager -ett par täta tunna bomullsplagg stoppar mer vind än man tror och varje luftspalt isolerar. Genom att ha dubbla vadare får jag en extra luftspalt och kan därmed dra ner på mängden tyg mellan mig och vadarna. Visst. Jag är analt petigt med att kunna röra mig smidigt... men: jag...

4 - ...stå(r) (i princip) aldrig still... Jag rör i princip alltid förtterna. Jag kastar gåendes, jag 'strippar' gåendes och jag drillar gåendes. Jag står still om jag reder ut trassel och emellanåt när jag landar fisk... men i princip rör jag mig ständigt - allt för att håla igång cirkulationen - som bonus täcker man mycket vatten och man rör sig _med_ vind och ström, istället för att streta emot vind och ström...

5 - som alltid vada inte djupare än vad som behövs. Fisken går ofta grundar än man tror och den är förbenat skygg inne på grundvattnet. Inte tackelskygg men den reagerar på alla former av turbulens och rörelse/skuggor. Dessutom kyls man snabbt ner så fort vattnet når upp till 'värmeväxlarna' (pung/skrev/ljumskar). Kasta så långt som behövs för att slippa vada djupt, men inte en milimeter längre. Vada så djupt som behövs för att nå... ja, vad det nu är man kastar mot i tron att där ska finnas fisk eller den fisk du faktiskt ser eller har sett, men inte en millimeter djupare. Tänk igenom varenda Joule du gör av med - varje uns av energiförlust kortar ner fisketiden och havsöring på kusten är precis som steelhead ett fiske som kräver många, många kast per fisk och många, många timmar på vattnet för att pricka perfekta förutsättningar.

När jag skriver detta inser jag hur centralt det har varit i mitt fiske de senaste åren - att hitta spön som låter mig kasta 'effortlessly' timma in och timma ut. Hur jag gått mot längre och längre linor (iår har det blivit Infinity och Gold), kortare spön och gamla smäckrullar i plast...

jaja. Det blev en del gaggande om kläder. Inte så mycket om spön, flugor och rullar. Det kommer nog det med. Det här gick överraskande enkelt som skrivövning betraktat. Frågan är om det går att läsa med någon form av behållning - men det spelar ingen roll. Har någon intresse av det så läser personen det. Om inte... Well - då har jag ventilerat lite tankar och rensat skallen.

Vackert så. Namaste. Nu hundpromenad.

--

 

--

Klargörande...

Jag har noll spons. Noll säger noll. Jag köper mina prylar i butik till normalpris. Förvisso känner jag de två handlare jag handlar av hyfsat väl vid vid det här laget. Men - jag skulle aldrig drömma om att skriva positivt om något som suger.

Filson har en hel del bra prylar. Filson har även skjortor som är rent smäck.

Samma med Freenote. De har bra skjortor och de har mindre bra skjortor (dessutom är de assholes - jag träffade en av grundarna förra året och gav honom noter på vad som i mitt tycke saknades för att få till de perfekta fiskeskjortorna (två olika material...) - vilket de i år producerar - utan minsta nick till mig, eller ett exemplar av varje för utvärdering...) - icke desto mindre tycker jag att deras Utility är ett makalöst plagg, och att de har en enastående förmåga att hitta makalösa tyger. Man kan diskutera om de är värda priset, men det är ju ganska subjektivt.

Jag har fiskat Scottspön sedan jag slutade med SAGE. Jag älskar Bartschis designer och de osandade klingorna. Jag tycker handtaget på Meridian suger elefantballe ur ett ergonomiskt perspektiv och att handtaget på Radian är 'ok, men... 'meh'... - men att klingorna och allt övrigt är fantastiskt. Samtliga mina scottspön är köpta i butik i Sverige till listpris. Möjligen har jag fått med någon lina i kompisdeal.

Mina linor är köpta i butik till normalpris (och reafynd).

Mina flugor binder jag själv med material som jag köper antingen i butik, eller via nätet.

Mina Dryflys har jag bytt mig till, resten av rullarna är loppisfynd (en ULA som inte fiskats på två säsonger undantaget) eller beggat/bytt här på edge.

Mina glasspön har jag fått ärva, hittat på loppis resp. köpt på eBay. De jag sätter ihop själv - ptja... de sätter jag ihop själv...

--

Där och då. Yxan och luffaren på strannabacken med hunden. På den tiden extremt skitiga simmsprylar och ett par Korkers. Nånstans för tusen år sedan (nä - det är våren 2017 ellr möjligen -18). Jag tror g3-an är en av de första modellerna. Jag tror köpte den på utförsäljning 2014... Någon av oss fick fisken. Ingen vet längre vem.

Någon fantom tycker säkert att 'den är för slank'...

Någon annan 'inte tillräckligt blank'...

Här och nu. Samma luffare, samma rev. Samma keffiyeh, samma hund. Äldre, surare och tröttare.

Redigerad May 11 med T-bum

[T-bum]

Sen var det det här med rullar...

Spelar rullen någon roll?

Om inte - hur kommer det sig att många kustfantomer har ett (eller ofta flera) aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst tvåhundra meter backing?

Om ja - hur kommer det sig att du inte fiskar med ett aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst 200 meter backing?

--

Jo. Rullen spelar roll. Ju lättare och smidigare rulle du har, desto nättare blir utrustningen. Ju mer vikt du har i/vid handen desto mer massa måste röra sig när man 'piskar' ett lätt spö. Ju mer massa som måste röra sig... ja... onödiga Joule - hur många mer kast kan man göra med en nättare rulle? Jag vet inte den exakta siffran. Men visst fan orkar man kasta längre med en lätt utrustning, allt annat lika, än en tung... Sen påverkar det såklart balansen i utrustningen - fram och tillbaka.

Men ytterst är anledningen till att jag inte fiskar med ett aluminiummästerverk för en inte försumbar mängd tusenlappar med tillräckligt bra broms för att stoppa ett skenande godståg (eller en GT) och som rymmer minst 200 meter backing helt sonika att jag vare sig fiskar efter skenande godståg eller GT och att jag i stillvatten aldrig, säger aldrig, varit med om en öring som dragit mer än femtio-sextio meter backing och som inte låtit sig bromsas på det gamla goda sättet med fingrar och/eller handflata mot spolen (lite beroende på modell).

Med det sagt - jag har fått uppleva att se backingen vara nere på 'kritiskt låg' med tre-fyra varv kvar på spolen när jag, till slut, övertalade fisken att stanna... rullen var en nymph wide som satt på ett femmaspö sista kvällen för säsongen - jag var så slut i armen att jag inte fixade att kasta med något annat, men ville avnjuta en stilla 'sidste april'-afton i strålande sol på revet... Några dagar senare köpte jag min första ULA - då den matchade vikten på en nymph w - samtidigt som den rymde en sjua + 100 meter (jag minns faktiskt inte vad jag fiskade för rulle desförinnan på mitt Meridian - eventuellt en 2W). När jag fiskat i hårdström uppe i norr uppskattar jag bromsen, då den hindrar att strömmen strippar lina - på kusten använder jag bara bromsen för att reglera startmotstånd för att hindra överslag (vilket kan hända på en Loop/Danielsson Trad. om man har välsmorda lager och klent dragen triangel).

Måhända finns det någonstans i Sverige havsöringar som drar 200 meter i första rycket - men jag har inte stött på någon. Och jag lovar - den dagen jag blir 'winchester'/'bingo-backing' på en Dryfly på kusten så ska jag tydligt ta avstånd från mina tidigare utsagor. Jag skulle dock inte hålla andan i väntan på att det inträffar. Övriga rullar rymmer om inte lika mycket, så mer. Dryflyn sväljer en sexa och ungefär 80-90 meter 20lbs. Flymax/Diplomat 356/56 ungefär lika mycket. Okumarullarna lite mer. Loop Seatrout/Graphite ännu lite mer. Min kvarvarande ULA (jag sålde av en för att finansiera Avant-sexan) rymmer en sjua och 120 20lbs. Daiwa 731 tar en sjua och ungefär 100. Olympic 440 detsamma. Record Standard det samma. De senare två är lite i tyngsta laget för min smak, men de får vara med i projektet. De har i princip inte kostat mig nånting. Delta trean ligger väl också runt en sjua och 100 meter backing - men jag vet inte om jag kommer att ta med en ut på kusten. Kanske, vi får se.

ULAn är dessutom relegerad och skall i fortsättningen enkom användas i strömmande - på kusten fyller den inte längre något direkt syfte... Men det är ett jävla mästerverk konstruktionsmässigt.

Härrom veckan stod jag hos fiskeprylshandlaren på den lokala lördagsloppisen. På bordet låg en välanvänd Liquid med extraspolar jag gjorde mig av med i en bytestranskation oss emellan. Jag ville inte se den mer, primärt då det var den rullen som satt på switchspöt jag höll i när jag simmade klädsim i Lövsjöströmmen. Den framkallar inte jättebra associationer. Men det är en habil rulle för vad den kostade när jag köpte den (1.800:- med två extraspolar).

En kustfiskefantom (även kallad 'prinsessbakelse') manifesterade sig. Man känner igen dom lätt. Alltid en helt fläckfri jacka från patagonia. Fläckfri keps från simms eller patagonia. På kusten alltid helt fläckfria till synes oanvända vadare från simms - g3 eller bättre (ibland patagonia, men det är sällan) och såklart matchande helt fläckfri jacka. Och såklart fläckfri mössa eller keps från matchande tillverkare.

Fickorna på jackan är fulla med allehanda mög och på ryggen har de alltid en stor ryggsäck från simms från vilken det hänger en stor håv. (nästan) Alltid apterad GoPro på bröstet. Alltid extremvadarskor från simms. På det svindyra, tillsynes nyinköpta, spöt sitter alltid en rulle som är gigantisk - oftast är dock plasten borttagen från handtaget... Lustigt nog består flugvalet, i princip, alltid av två stora räkflugor (>#4). En vit och en orange. Den ena i upphängarknut 50 cm upp från den första, på den väldigt korta tafsen som nästan alltid sitter i en klump kortare än 9-10 meter. Ibland har de tacklat en pattegris.

Jag möter dem inte helt sällan på hemvägen om jag fiskar helg. Jag, hunden och eventuellt någon annan har masat oss upp före soluppgången och då bryter man som regel efter 10:30 (eller däromkring) på helgerna när tårtorna och bakelserna börjar dyka upp. Som sagt - det är ingen sällskapsaktivitet.

Men - de vet allt och berättar det gärna. Förra året var jag på hemväg - en blänkare på sextio invirad i vadarna i strelen och en handfull/ett halvdussin (-isch) fiskar i spannet 45-52 som gick tillbaka - samt kanske lika många påslag och LDR-er. Det hade varit några skapligt produktiva timmar i lågvattnet, solen och det kristallklara vattnet... 'Tjena. Du vet - det går inte att fiska här när det är lågt vatten...' - säger princessbakelsen jag möter. 'Nähä' - säger jag. 'Nej, det stämmer säkert. Jag kan inte så mycket om det här med flugfiske...' Han betraktar min sorgliga uppenbarelse med ett hånleende: 'Nä du vet. Du skulle varit här i påskas... Då fick jag två riktigt fina...' - jag beslöt mig för att forsätta med subtil hitch-slapping och sa: 'Va... Oj!! Två stycken... var det nån storlek... ?' 'Ja du vet... Riktiga blänkare... den största var 48 centimeter... dedu... jag har det på film... men du vet - då var det mer vatten' - jag känner att lyteskomiken mest känns tragisk, att jag inte orkar förklara att jag aldrig fiskar påskhelgen då revet dessa dygn ockuperas av weekend warriors i form av spinntårtor och bakelser - jag bara pallar inte... På tafsen? Såklart två gigantiska räkor. Strålande solsken och ginklart vatten... På bröstet - GoPro, apterad och klar. Från topp till tå - splitter nytt simms, såklart så även på huvudet...

Det tog ett tag att förklara vad en princessbakelse är. Men det kändes rätt bra. Åter till fantomen på lördagsloppisen. 'A - du vet... sysslar med fluga på kusten... sån här skit kan man inte fiska med på kusten... ingen kapslad broms...' - snubben har en fläckfri patagoniafleece och en matchande simmskepa i GoreTex, även den fläckfri och utan några som helst spår av praktiskt användande... i stan... 'Nähä - säger jag... 'nä, du har rätt - alla, precis alla, vet ju att Lamsons bromspaket är helt odugligt på kusten... och ja, såklart - man måste ju ha en bra broms... annars kan man ju inte flugfiska... speciellt inte på kusten...' (detta utspelar sig någonstans runt 12:00 - jag har varit på vannet sedan 05:00, den här snubben har precis masat sig ur sängen - jag har precis parkerat bilen och är på hemväg, men har stannat till hos handlaren för att snacka lite skit).

'Nä du vet. Kustflugfiske är tufft. Just nu fiskar vi näbbgäda. Catch and release du vet. Jag fick en på ett kilo härrom dagen. Jävlar vilken fajt. Kul fiskar. Det hugger hela tiden. Inte som öringfiske - mycket roligare med näbbgädda...' - nu vet jag inte längre om jag ska skratta eller gråta, men jag skickar handlaren en illmarig blick... 'Jahopp. Vad kör du med för rulle på kusten då?' Att det inte är Lamson har jag räknat ut - jag gissar på Nautilus eller någon Hardy-variant...

'Ja, jag har en Hardy, vänta ska jag visa en bild...' *mobiltelefon fram - ivrigt scrollande följer* - 'här är den, det är en _superspecial nånting nånting_ som är supersupersvår att få tag på i Sverige så jag beställde den från USA... Du vet... man behöver bra grejor på kusten... den här är till för... _nån form av tropiskt godståg_...' (underscores indikerar att jag inte ens registrerade vad som sades) Det börjar nu bli svårt att hålla masken. Jag får ur mig - 'jaa... fiskar man näbbgäddor i den storleken så ställer det ju krav på utrustningen... det förstår jag...' - jag nickar ett 'hej' till såväl handlaren som kustfantomen och går hem för att sova... Helvete vilka plantor det finns i den här sporten...

Så spelar rullvalet roll? Ja, på vissa sätt gör det faktiskt det. Men inte på det vis som fantomer och prinsessbakelser tror...

Lätt och billigt. När rullen keffar ur kastar man den eller byter lager. Loop/Danielsson original mår bra av att någongång emellanåt få dusch av 5-56 eller WD40. 100 meter backing och en sexa eller sjua. Så mycket mer behövs inte. Men, ser man någon som har en gammalsunkrulle med 20-25 år på nacken - gärna i plast apterad på ett skapligt nytt samtidigt synbart välanvänt premiumspö där tafsen inte är antastad av fula räkflugor... ja, då vet man att man har med en av 'di gamle' att göra...

Avslutningsvis, på ett lätt sexaspö nånstans 8'6" - 8'8" (materialval oaktat) balanserar en Flymax/Diplomat 356 nära nog perfekt.

Anthem för kustfiskare i allmänhet:

Sådär. Bakgrunden klar. Nu blir det fortsättningsvis spön, linor, flugor och praktiskt fiske. Jag kommer inte skriva ett tecken till om kläder eller rullar.

-edit/förtydligande-

Märk väl - jag kritiserar inte användande av bra rullar - om det fyller en funktion... att hänga på en flatsrulle i klass 8(+) på ett spö man avser att fiska öring med på kusten... ptja... jag har svårt att se att det fyller någon funktion - annat än som statussymbol eller möjligen en indikator på att man inte vet vad som är fram och bak på ett flugspö... Men. Each to their own...

Redigerad May 9 med T-bum

[M.Thors]

Tack för kvalitetsläsningen! 

Jag får ju tyvärr sällan brottas med öringar i skånestorlekar men apropå rullbromsar tycker jag det är vanligare att fisken kommer inåt (panikvevning för att hålla kontakt) än att de rusar utåt. Betydelsen av bromsen blir försumbar. Så länge inte spolen varvar över och det går skapligt snabbt att hämta in löslina jag nöjd  

Har hittat hem med en LW 4seven på kustfemman. Som en DF i måtten men lite rejälare. 

[Johnbull72]

Uppskattar dina inlägg👍, har också funderat mycket på det där med rullar på kusten☺️. Många med fina grejer vinschar ändå in fisken utan att ens ta in löslinan på rullen.

[T-bum]

Men då så att... ehh... spöt då... spelar det roll?

Ja. Och nej.

Det är en halvsur aprilmorgon och jag har bestämt mig för att testa köra en TT+ på ett av mina älvspön för tungt torrflugfiske (Radian 7wt 10'). På pur faen har jag inte med mig något annat. Kasten krabbar och jag har svårt att hitta en tafs som får det att funka. Det blåser mer än utlovat - vilket såklart har en menlig inverkan på resultatet. Jag har dessutom jobbstrul i huvudet så inget riktigt stämmer idag.

En random snubbe med ryggsäck och håv manifesterar sig i vattnet, men på behörigt avstånd. Jag fiskar (som vanligt på den här vindriktningen) 'sörsia' och ser inte snubben som fiskar nånstans bakom ryggen på mig. Min gissning är att han har tillräckligt med sinnesnärvaro för att hålla sig ut bakkastet. Annars - tough luck dumbass...

Nåra småfiskar senare - 35-or som tycks dyka upp som för att fullständigt håna mig den här morgonen när allt krabbar och jag grunnar på hur fan jag ska lösa situationen på jobbet - har jag lackat ordentligt och inser att nu är det nog dags för kaffe & rökpaus innan spöt byggs om till en 12-delat smuggler/plock-i-pinn-byggsats... Det ligger inte långt borta.

Jag kokar kaffe. Börjar tina. Bygger en ny _ännu styvare_ tafs. Funderar på vad fan det är som inte funkar. Funderar på i vilken kroppsöppning jag ska be René stimulera med TT+-linan. Funderar på... ja... det är inte superharmoniska tankar den här morgonen... Funderar på vad fan det är jag ägnar mitt liv åt - härrom året var det ett pensionärspar som var på promenad i vårsolen och som gärna tog emot en nybryggd kopp kaffe - en av dem sporte: 'jakt och fiske... är det så du försörjer dig?'

'Nej.' svarade jag - fullständig dead pan, not missing a beat - 'det är så jag ruinerar mig...' - jag avbryts i tankegångarna av en röst: 'Tjena. Såg att du fick ett par fiskar. Och helvete vad långt du kastar.' Jag får ur mig ett fåraktigt semistenat 'hähugglrgghh-gah-gaga-kvack-eh-va?' - återfår någon form av kontroll på såväl talmotorik som tankeprocess och säger: 'Tycker du. Nja, inte direkt. Ett par trettiofemmor är ju inget att skriva hem om. Och ptja... jag testar att kasta det här jävla älvspöt med den här jävla linan och allt, precis allt krabbar... men visst, jag kan kasta. Men det här skulle jag faktiskt inte beskriva som långt...'

'Nä' - svarar snubben. 'Vad kör du med för spö?' - 'Radian 7wt 10', med en jävla torrfluglina - en riktig jävla skitkombo idag' svara jag, i min tur. 'OK. Ja, jag måste nog byta spö... jag kommer inte i närheten av hur långt du kastar...'. 'Jaha...' börjar jag, lite trevande - vad har du för spö då?' - vi går bort till 'spöstället' en hög med drivved jag och 'Yxan' en gång, för sisådär tusen år sedan, släpade ihop för att det skulle finnas någonstans att luta spöna på behörigt avstånd från det improviserade vindskyddet (också byggt av drivved) där man kokar kaffe.

'Det här... *visar* ett Loop..' - det är en Loop-sjua på niofot, med en featherweight 4seven. Det där spöt som fanns för kanske nio-tio år sedan med sexkantigt (eller möjligen var det oktagonalt) handtag. På rullen ligger en omisskännelig lina. Ljusblå och tjock som fan. Guideline Coastal SI. På den korta tafsen sitter en baitfish i ganska stor storlek...

'Jaha...' säger jag... 'ja, kanske det är fel på spöt... vad betalade du för det?' - en hiskelig summa nämns och jag fnissar lite för mig själv... Därefter klyvs mitt surmulna inre av ett strålande internt leende som signalerar 'nu ska vi tufsa ungtupp'. Att tufsa ungtuppar är en av mina favoritsysselsättningar. Inte riktigt lika subtilt som att hitch-slappa princessbakelser, men minst lika roligt. De få gånger leendet visas upp i mitt yttre har det det beskrivits som att 'man får känslan av att vara ett väldigt litet bytesdjur som tittar ett väldigt stort och väldigt hungrigt rovdjur i ögonen på alldeles för nära håll'. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det lät koolt den gången jag hörde det.

Nu börjar tufsandet... 'Jaha' säger jag... 'är det ok om jag testar ett par kast?' 'Javisst...' - svarar snubben och räcker över spöt. Jag klipper flugan och räcker över den, min blick låser hans. Utan att bryta ögonkontakten tar jag ett par steg åt sidan, ställer mig optimalt med vinden i ryggen och börjar strippa ut lina. Först klumpen. Lyfter den och rollar ut den på gräset. Fortsätter strippa. Fortfarande med ögonkontakt. Fotfarande leende. Halvvägs genom skjut linan säger snubben 'Helvete vad lina du drar ut...' Jag är fortsatt knäpptyst och ler det engimatiska rovdjursleendet. Hela skjutlinan ligger nu på marken. Jag flyr upp den i loopar, för att kunna få till ett optimalt första kast och strippar sedan ytterligare fem-tio meter backing. Jag minns inte riktigt exakt hur mycket det var - men det var en jävla massa skjutlina i loopar och utlagd backing på strannabacken...

Rollar klumpen fram, luftkast bak för att känna var, och hur, spöt (som jag aldrig hållit i tidigare, än mindre kastat med) laddar. Trycker i lite framåt för att känna efter lite till sen laddar jag så in-i-helvete bak och skjuter... Det säger 'ka-smack-gnirk' när backingen sträcks mot rullen. Med fullständigt gravallvar lämnar jag över spöt och säger: 'Nä. Jag tror inte du behöver byta spö, men jag tror du, ditt fiske och din privatekonomi skulle må bra av att du lärde dig kasta...'

Det här kastet har inget med praktiskt fiske att göra. Men, att i medvind kasta en kort överviktad klump med en snabb styv sjua skitlångt på land är faktiskt inte särskilt svårt. Och det är ett enkelt sätt att tufsa ungtuppar på...

Hans ögon är stora som tefat. 'Hur fan gjorde du det där?' - 'Ptja...' svarar jag - 'Jag lyssnade på spöt...' - det gör inte killens ögon mindre... Nu bestämmer jag mig för att vara lite snällare och räcker över spöt. 'Visa hur du kastar' - säger jag. Killen vevar in backingen och halva skjutlinan. Gör ett par trevande kast. Jag ger honom lite korrektioner om spöläge och ladning. Hna försöker igen. En meter längre. Vi fortsätter i sisådär en kvart till. Nu är kasten stabilt fem meter längre, och jag känner att det nog är så långt jag kan komma på första försöket. Jag tror att jag packade ihop efteråt och drog hem, men jag minns inte. Det här är nog åtminstone sju år sedan, kansek mer och jag har aldrig sett killen igen. Så jag vet inte hur hans öringskarriär blev...

--

Så. Hur stor roll spelar spöt? Kan man inte kasta är det ju skitsamma. Kan man kasta är det inte skitsamma, men det krävs en hel del träning för att kunna få ut max av ett premiumspö. Jag är inte på något vis en castingfantom och har aldrig haft ambitionen att bli det. Det passar inte riktigt mitt psyke att kasta gräsmatta - men jag har full respekt frö de som har läggningen. De är dessutom satans mycket bättre kastare än jag. Så vem är jag att anmärka på deras livsstilsval. Det är bara inte min grej. Teknikbiten är min grej, men inte resten. Jag älskade att få en tredjedel av spolen bortsvarvad på en ambassadeur - men det var enbart för att få tio meter längre kast med normala havsöringsdrag. Inget annat.

Men - ska du fiska i blåst på kusten behöver du ett spö som fixar mycket vind och en matchande lina. För åtta år sedan växlade jag till mitt första Scottspö, Meridian 6wt. Jag älskade det, men till lsut blev det för slitsamt att fiska med heldagar. Det är nu bortbytt. Spöt klarade hur mycket vind som helst - bokstavligen. Mycket mer än jag klarar these days.

Jag fiskade spöt med en ULA Wide och GPX Sonar (6,5 resp. 7,5 wt beroende på vind). Därefter blev ett Radian 9' 7wt min nya vindpiska. Betydligt rankare än en Meridiansexa (som är styvare än en Radianåtta) men med resurser upp till 10-12 m/s med samma lina (Sonar 7.5 wt) och tafs (Rio Bonefish). Mycket mindre slitsamt än Meridian dock. Och mycket, mycket mer förlåtande. Sedan blev det en säsong med en Radiansexa som jag bytte till mig här på edge. Makalöst spö, men det tillförde inget som inte sjuan gjorde bättre. Viktskillnaden är försumbar - vindtoleransen är dock inte försumbar.

Sjuan kan med samma lina, fast en klass tyngre skära upp i vind på ett helt annat vis - jag minns att jag lyrisk ringde René och sa - det här är en jävla laserstråle - den går ju förfan att kasta i nästan vilken vind som helst... Mitt Meridian i jämförelse klarar ju mer vind, men kräver också mycket mer kraft i kastet. 'Fast meets Feel' var Radianspönas slogan när de släpptes. Och det stämmer ganska bra. De är snabba. Riktigt snabba. Men de har samtidigt en betydligt djupare aktion än man först anar.

Jag testade Radiansexan med Infinity 6wt, men fick det inte riktigt att funka - det kändes som jag överlastade spöt. Sonar  Emerger funkade bättre, men med lite styvare vind i ryggen lirade det inte riktigt. Min vanliga GPX Sonar i halvklass upp (alltså inte MPX Sonar Stillwater som är helklass upp) funkade perfekt. Bartschi själv menar att Radians är att betrakta sm 'true to weight' och det kan nog stämma. Jag tycker att halvklass upp funkar bra, både på Radian 6wt och 7wt. Helklass upp - not so much...

Sen blev jag vid mitt G-Series 6wt och Radian-sexan blev då väldigt mycket över precis som mitt Meridian. Så iår har mitt Meridian bytts mot ett T&T Ex.SS 250gr och Radiansexan såldes med en ULA - pengarna går oavkortat till ett T&T Avant tII 6wt - när de nu dimper ner i Sverige... Det är trots allt kul att testa nya saker... Och trots att jag upplevde mitt livs fiskedag med Radiansexan fick det skickas vidare - det finns ingen plats för nostalgi och det är bättre att det kommer till användning hos någon som uppskattar det än att det samlar damm i en garderob. Samma sak med Meridian-sexan. Och de har bägge hamnat i precis rätt händer.

--

I år har det blivit 8'8"-spön för hela slanten. Exocetten motsvarar en klass 7/8 med väldigt brett register, GS-sexan är en sjua i jämförelse med Radiansexan (det är såklart helt olika spön) och den sväljer utan problem infinitysexan + 10' versileader för laxfiske (på ytterligare 35 grain). På Exocetten har jag tillslut landat på en gold-åtta (just nu har jag inga infinity i klass 7 resp. 8, men det kommer att testas det med, vad det lider).

Avigsidan med GS-sexan är att det har vääääldigt små ringar - vilket är ett litet bekymmer när man ska stränga det i mörker. Men - den stora avigsidan med ringarna är såklart att jag inte kan enkelt få in dubbelöglan lina/tafs genom toppöglan när jag ska landa fisk... Eller ja. Det går säkert med lite våld, vilja och 'point loading'... men det är uppenbart att det här spöt inte är tänkt riktigt för det jag använder det till... Och - enda sedan jag såg toppsektionen på en femma separarera sig från spöt och bogseras i riktning mot Danmark (kink på skjutlina som nöp i någon av de övre ringarna i en brutalrusning) gör det mig lite nervös att ha små öglor på spön... Det löste sig. Jag låste spolen och knäckte tafsen - men det var såklart trist på den bästa fisken den säsongen...

Det är klart att Feralitespöna inte har större öglor och det får jag leva med, men de två spöna jag kommer att bygga kommer att ha 2x oversize titan rakt igenom.

--

Dåså.

Då var allmänna reflektioner och anekdoter om spön på kusten avklarade och vi har kommit fram till <9' redux/back to basics.... nu blir det glas, metronomer och klassiska öringspön i moderna material för hela slanten. Så fort tankar om flugor och taktik/strategi skrivits klart...

--

'Wait' - ja det får man göra med mod-slow spön...

'Get the guns out' - förvisso inte titeln... men: 'gun' är i surfsammanhang en bräda avsedd för riktigt, riktigt stora vågor. I klättersammanhang är 'guns' synonym för triceps i synnerhet och överarmsmuskulatur i allmänhet. Och ja. I kustflugfiskesammanhang är det väl kanske synonymt med ... såväl snabba vindspön som armmuskulatur? Jag vet inte. Men det är en bra låt...

Avslutningsvis, på temat. Min egen ödmjukhet sammanfattas med Prodigys 'The way it is' från 'Always outnumbered, never outgunned...' - självklart är det mest en självironisk blinkning om det vi alla slåss med u den här sporten. Egot;)

 

Redigerad May 9 med T-bum