Leaderboard
Popular Content
Showing content with the highest reputation since 01/23/2024 in all areas
-
15 points
-
Har kämpat en del iår och inte hittat fisken på mina ”sommarplatser” än. Bestämde mig för att göra nåt annat å styrde cykeln mot en plats jag brukar besöka framåt hösten. På knädjupt vatten några meter från land stod denna praktfisk. Fiske kan verkligen gå från 0-100, jag som inte ens fått godkänd fisk innan iår. 😅14 points
-
Kul att du deltar i diskussionen däremot så ska du göra det på rätt sett så det blir tydligt för medlemmarna vem du är när du väljer att pusha på din egen produkt. Forumet är gratis för alla men företag som pushar på sina egna produkter ska i grund betala för sig om de väljer att delta i diskussionerna. Det är annonsörerna som finansierar sidan för besökarna. I praktiken innebär det att man som köper en annons om man vill dra nytta av trafiken på sidan. Efter det är man välkommen att delta i diskussionerna. Du får även tillgång till en helt egen area där du kan posta rena annonsinlägg och det är helt ok inom ramen för forumet regler. Hör av dig till mig så hittar vi en lösning som passar dig. 070-631 04 44 alternativt jonas@edgeflyfishing.com13 points
-
Vingade hästmyrornas svärm. Kommer då och då vid fint väder. Ett klockslag forskarna talar om är just 16:30. Fascinerande varelser, honorna kan tydligen styra hur fördelningen på könen slår ut vida avkommor osv. Finns mkt att läsa. Själv råkade jag ut för svärmen och mina myror var alldeles för små. ag fascinerandes över hur de alla hängde i ytan på samma sätt. Strl ca 16-20 mm Röven ner, de va som att de kurade ihop sig till en ostkrok. Vingarna kladdade fast på ytan snett bakåt. Thorax och huvud ovan utan. Benen ut mot sidorna. Sprattlandes. Här är min variant med en uv hotspot i röven för uppmärksamhet.🦟 🎣🌤️🕟🏞️13 points
-
13 points
-
Jag brukar be säljaren att skriva mitt namn på en lapp och lägga den på grejen jag vill köpa och ta en bild. Flera gånger har säljaren av någon outgrundlig anledning avslutat kontakten då...12 points
-
Jag tog en tur för att kolla till en av bäckarna havsöringarna går upp för lek i här på Orust strax före lunch idag. Det har regnat lite sista dagarna så vattenståndet var perfekt och det var bra fart på fisken nedanför fallet jag valde att studera en liten stund. Här kommer lite bilder. Ska ta en till tur strax. Det är alltid kul om man får till en riktig skarp fullträff med kameran på någon av de större individerna. Hur ser det ut för er andra? Har ni sett något än? Fyll gärna på med bilder och film i tråden12 points
-
12 points
-
Lite sen uppdateringen. Första stoppet blev uppe i Vilhelmina. Vi hann med några timmars fiske med sol, regn och åska. Det blev en promenad i eländig otrampad terräng och blöt, men vi hittade några fina stryk och strömmar. Fick en varsin öring och lite harrar. Dag två Resa upp till Kiruna, installera oss på boendet. Och vi hann med ett kortare fiske samma kväll. Det var högsommar uppe i Kiruna så packningen var inte utrustad för den värmen, det fick bli ett besök i nya centrumet för lite inköp av t-tröjor. För det var vansinnigt varmt att vandra några kilometer i vadare med packning för en hel dags fiske. Vattnet var varmt så det var inte samma fart på fisken som det brukar vara. Ismopuppan var den flugan som gick allra bäst, så det fick bli ett besök hem till Ismo och fylla på med några nytillverkade puppor. Båttur med @puoltsa19 , alltid lika trevligt och spännande att se hur många nya stenar som får en ny nyans av röd bottenfärg. Fiskekollegan Ulf @Skärsjön tog nytt personbästa tre gånger på harr, så resans största harr landade på 1,7 kg. En av mina vadarskor kastade in handduken, filtsulan började släppa på den högra skon…. Men det var snart dags att packa ihop och åka till fastlandet. Åter ett besök till det ny centrumet för att köpa nya vadarskor och det vart ett par nya vadare också….. Sämre väder på väg och vi fick två dagar med regn, men på något vis så klarade vi oss skapligt med några regnskurar och slapp ihållande regn under fisket. Så vi har haft en bra vecka uppe i Kiruna. Trots att det var högsommar och varm i vattnet. Det som man ser är att det har blivit högre fisketryck på de ställena man normalt har varit själv på. Och det var läge snittvikt på fisken men det varma vattnet påverkar också. Stort tack Thomas, Ismo och Ulf för denna vecka!! Hls Magnus11 points
-
11 points
-
Skulle avsluta racet med baggar. Blev sugen ändå att testa göra en till bagge i form av en indikator. 😀En tippetring man kan knyta en tafs med nymf eller annat spännande som brukar vara svår att se. Så håller man ögonen på baggen med rosa tuss om något går på. Idén har jag sett användas på ex en streaking Caddis och en nattsländepuppa bakom.11 points
-
Fantastiska bilder. Får svår hemlängtan till Sverige! Är verkligen ett magiskt skådespel. Rekommenderar varmt ett besök längre upp i systemet för att få se kampen om ståndplatserna och själva leken. Här är en film från Gotland 2016. Förtrollade att se så många och stora individer i ett decimeterdjupt kristallklart vatten, med ljus kalksten som botten. Filmen som sådan blir knappast Sveriges nästa bidrag till Oscarsgalan, men rekommenderar ändå att kika från ungefär mitten av filmen och framåt. Räknar som mest närmare tio individer i en och samma bildruta.10 points
-
10 points
-
Idag var det stora eldprovet för registreringsbesiktning från lätt lastbil till pb2, husbil, ✅ på den och en skön lättnad infann sig. Helgen bestod av att få ihop elsystemet, kablar från varmvattenberedaren, takfläkten, kökssidan, motsatta sidan och från panelen har allt knutits ihop under sängen. Här blir det hyfsat smidigt att komma åt säkringar och huvudbrytare. På panelerna kan jag bla läsa av hur solcellen laddar, förbrukning och batteristatus. Brand och gaslarm är oxå inkopplat. Återstår lite belysning och några uttag. Dynorna till soffan och sängen passade perfekt, dom har jag dock inte sytt själv😅 Om några dagar bär det av på premiärtur med bilen till Mörrum, Ä N T L I G E N🎣10 points
-
10 points
-
10 points
-
9 points
-
Råkade påpeka detta vid ett tillfälle på Facebook på en rätt känd profil för nåt år sedan.. Blev en mobb från dennes vänner som gick försvar, så det är känsligt detta😁 Rätt tatueringar, keps med reklam, spöet i rätt vinkel på axeln och gärna en neck gaiter är ett måste att rätta till medans fisken lider för att få rätt bild..9 points
-
9 points
-
Även påsken har ägnats åt fiskebilen. Ett litet bord ska naturligtvis finnas med på resorna så jag har satt dit två lister som bordet vilar på och gör att lådan går att dra ut med bordet kvar på sin plats. Skivorna som ramar in soffan har fått sina slutliga former och har kantlistats. Det är ett evigt jagande på millimetrar, när en av luftslangarna till värmaren skulle dras fram så fräste jag ur 10mm på var sida om skivorna och så sparades 2 ynka centimetrar. Bordsstativet hamnar oxå i detta lilla utrymme, locket ligger löst så det är smidigt o ta bort hela stativet om man vill men tänker att när man sover så vrider man bort bordsskivan över den tilltänkta lilla soffan som blir här. Här blir oxå potta pottin gömd under sitsen, teven blir ovanför ryggstödet och längst upp mot taket blir panelen för att styra allt. I spögarderoben har jag fixat till ett spöställ i English green för fyra spön, saknas några krokar och gummisnoddar som ska hålla spöna på plats.9 points
-
9 points
-
Som det ser ut i dagsläget så har jag köpt mitt sista nya flugspö.. Skönt, inget avgörande har egentligen hänt i utvecklingen sedan 2000 ändå🙂😁9 points
-
Slängde ihop en liten film trots allt, quick & dirty supercut via telefonen. Håll till godo... 😃 Sätt på HD för bäst resultat, inbakade spelare startar gärna på 360p.8 points
-
För att maxa fisketiden i år packade jag ihop och åkte på kvällen efter jobbet. Planen var att stanna och sova halvvägs för att få ut en extra halvdag på plats. Eländigt väder och snövallar på mina (illa) rekade potentiella sovplatser gjorde att jag fick trucka på över berg och skog genom natten tills jag kom fram till ett ställe som var öppet. Jag sov i bilen och på morgonen var det snö på ekipaget men jag hade bara några timmar kvar till min destination. Jag körde direkt för att verkställa min ”nya plan” men vattnet var mycket lägre är vad internetkartan visade så det hade behövts traktor för att ta sig ut de hundra metrarna över botten full av spetsiga stenar för att nå vattnet. Jag satt och gnuggade skallen ett tag men bestämde att riktigt så dum är jag inte att jag ger mig på en sådan sak, i alla fall inte första dagen. Jag återvände till ursprungsplanen som även den bjöd på utmaningar i form av den obligatoriska snövallen från vinterns skottning på sjösluttningen men den forcerade jag med kraft och beslutsamhet. Jag spenderade första dagen med ett försök till match-the hatch med feta sikimitationer men gick lottlös. Kvällen spenderades med att kontakta lokala förmågor i hopp om att hitta en lösning på att komma till vattnet för min nya plan och vi hittade en plats där det borde gå. ”Borde” är tillräckligt för mig så dag två spenderades med att reka och till sist lyckas få i kärran med fara för att punktera samtliga däck med det gick övre förväntan att tråckla i båten. Den dagen kan summeras med att köra runt och reka och se fisk på väldigt djupt vatten. En fin dag men såhär i efterhand, en bortslösad dag. Speciellt eftersom rapporterna kom på kvällen att kanadickerna tydligen varit aktiva där jag borde ha hållit till. Resten av dagarna spenderades i jakt på kanadicker och jag fick en abborre så rund att den nästa rullade av mätdekalen, en riktig tjockis. Den var ju fin och så men ändå något av en besvikelse när man färdats långväga i jakt på en annan art. Jag utforskade ett nytt hörn av en plats och där fick jag en kanadick minsann så resan var räddad. En av de sista dagarna jag träffade mina lokala kontakter på sjön och vid en fika pusslade vi ihop våra erfarenheter till något som kan liknas vid en ganska stabil strategi. De hade mycket erfarenheter av kanadickernas beteende från isfisket som de lagt väldigt mycket tid på att utforska. I samtal med dessa duktiga fiskare insåg jag att jag förmodligen gjort två ganska omfattande fel hittills i hur jag fiskat. Så tacksam jag är för dessa diskussioner och så mycket lättare det blir när man inte måste ta reda på allt själv och kan hjälpas åt med att pussla ihop sina observationer till en helhet. Kul också att en duktig lokal flugfiskare som jag tidigare bara haft ”internet-konversationer” med fått inspiration att själv ge sig på detta fisket och att det även ger resultat. När vi låg på samma område och fiskade fick han en ganska stöddig kanadick med den strategi som vi diskuterat. Nu känner jag efter många års försök att det nog börjar kristalliserats något som kan likna en funktionell plan för kanadick-fisket. Jag har lagt upp en strategi med ändringar baserade på 1: maximalt fokus på de få huggperioderna, 2: flugval, 3:plats. Fan vet om det inte kan börja funka nu!? Fint väder och glad gubbe Rund som en boll Iallafall en av "rätt" sort kom upp iår igen "Match the hatch" Fullpackad beast box Det är ju trots allt inte bara finväder, ett par eländiga stormfronter drar igenom varje dag8 points
-
Samer är mästare på att gapa, skrika och spela offer. Direkt man kritiserar så dras rasistkortet upp. Gamla oförrätter med staten som vi idag inte kan påverka och göra ogjort. Kompensationen är då att ingen skall få jaga och fiska. De är helt jävla sjukt.8 points
-
Nu är det dags att väcka till liv i denna tråd efter att den legat i ide under vintern. I år är året som är som gjort att knäcka 2 kilos gränsen. För 4-5 år sen när harren hade snäckor som basföda var dom tjocka som julgrisar. Fick det året en harr som var 45 cm och vägde näst intill ett kg. Blir dom lika feta i år, då torde det vara möjligt att få en över 2 kg. Hur som jakten har startat. Juni harr ca 55 cm, 1,7 kg, bra början på en ny säsong8 points
-
Har vart enda nummer sedan 1979 i deras röda samlarpärmar. Sa upp min prenumeration i januari 2024. Ibland läser jag i något gammalt nummer om hur fisket var förr, småler åt några äldre bilder när täckjacka och gummistövlar var standardutrustning. Sista åren bläddrade jag bara snabbt igenom tidningen och konstaterade att alla person på bilderna såg ut som RAF specialförband som tog sig själva på för stort allvar. Vart tog känslan vägen...8 points
-
Helt fantastisk resa. En upplevelse utöver det vanliga. Fisket var kanon och jag fick ett gäng vackra öringar i fin storlek. Kämpade lite extra med att försöka dra harr också men de var omöjliga att lura på torrt och man vill ju inte fuska och köra nymf som säkerligen hade varit rätt medicin 🤭 största jag kämpa med var runt 45cm så fin harr. Mayfliesen kläckte i mängder under sen em/kväll. Ska bara redigera bilderna när jag får en lucka i veckan så kommer det ett gäng i tråden.8 points
-
Chironomidae. Fjädermygg. Lite fjädermyggsvarianter jag ska köra den här säsongen. Smått svart i strl 18 - 16. Med lite ljus lila cdc, fluorescerande tag och lite bling så blir det lättare att se dem på ytan. Tror den ljusa vingen skapar lite kontrast mot kroppen som kan bli tydlig i fiskens perspektiv. 🦟🤏🎣 Tänker dem som alternativ till Griffins gnat, tkk, Ffly osv. Vill ha något jag ser trots så smått. Även att den ligger stabilt i ytan, gärna lite platt med kanske lite av kroppen aningen hängande. Det är några gånger jag vart på myggfiske där de ratat klinkhammers, myggpuppor/kläckare där flugan hängt näst intill lodrätt. Vet inte om det är avtrycket på ytan de ser eller att de blir selektiv på nykläckta utan skal. Fan vet.. Ska bli kul att testa iaf.8 points
-
En del saker blir inte alltid som man tänkt sig. För inte särskilt många år sedan befann jag mig i limbo mellan liv och död i några månader - en av de sista minnena jag har innan den fullständiga kollapsen var att jag sjuk så in i helvete tog mig ut till revet en makalös solig marsdag med vindstilla och kristallklart. Jag snubblade omkring på knädjuptvatten och försökte kasta med mitt Meridian. Det gick inget vidare... Men, helt plötsligt kom en väldigt (den största jag sett simmandes utan att det handlar om att följa ett bete) stor öring simmandes inne på det knädjupa vattnet. Förmodligen lika köldstel som jag för jag tror att den hade flugan framför snudan 10 gånger utan att ta... Säg att den vägde fem-sex kilo och det var en kanonblänkare. Fisken såg mig - ungefär samtidigt som jag såg den - på tre fyra meters håll och vek makligt av ut i havet. Sen minns jag, i princip, inget av de kommande nio månaderna. Sen gick det ytterligare ett par tre månader - sen befann vi oss i mars 2020 och världen stängde ner och jag var för sjuk för att fiska. 2021 var jag tillbaks på fötterna och fiskade hela april (mars bjöd katastrofalt väder) Jag kunde inte kasta med mitt Meridian längre stunder så jag fiskade mest min 10 fots-älvsjua. Samma sak 2022, mars bjöd på sol men hysteriskt blåsväder, så fisket kom inte igång förens i början av april. Då skaffade jag mig ett Flex på rea för att ha något att fiska med heldagar - jag var inte nöjd med spöt för fem öre. Det kastar helt ok, men det var förbannat tråkigt. Då hände något mycket, mycket märkligt - hos den lokale handlaren manifesterade sig ett utgånget Radian 7wt som han hade hittat i spöförrådet och som han sålde till det gamla priset. Jag nöp det direkt. Jag älskade det. Såpass att jag nära nog fullständigt slutade fiska mitt Meridian (det tjänstgjorde ett par dagar som stormspö - fram tills dess att jag insåg att jag kanske skulle sluta fiska under stormförhållanden...). Jag rundade av med att byta bort två Sage One som hade legat oanvända väldigt länge, så det var på tiden. Jag fick ett Radian 6wt och ett oanvänt Sage XP 6wt 9'6" (mot ett One - ja, det var kanske inte en helt igenom logisk affär, men jag ville bli av med det sista One-spöt). Jag bytte även bort en FW4seven med extraspole mot en DryFly (inte heller det en riktigt bra affär - men, jag kan inte under några omständigheter fiska med en såpass tung rulle). Senare den hösten, strax efter min femtioårsdag och en ny väldigt märklig feberkollaps upptäcktes s.k. 'cellförändringar' - ånyo befann jag mig i limbo. Efter någon månad fick jag reda på att det 'förmodligen inte var någon fara och att det inte skulle åtgärdas - vilket var tur då jag var såpass sliten att jag inte hade överlevt vare sig kemo eller strålning den vintern - men att jag skulle få ett konkret besked om ett halvår (mitten av maj). Min plan var att jag skulle köpa mig ett G-Series i femtioårspresent - men jag kände att det får nog vänta tills jag vet att jag lever länge nog för att kunna använda det... Så... när april -23 kom la jag i överväxeln - mars var en jävla skitmånad, men jag förstod att östkusten bjöd bra fiske när vädret väl samarbetade... - för jag insåg att det finns en god chans att det här blir sista våren på kusten... Första passet fiskade jag med Radian-sexan jden DryFly jag bytte till mig föregående vår - i sjunde kastet tog en blänkare runt 2å5 och sen fortsatte det. Stor fisk nästan varje pass. Näbbgäddorna lös med sin frånvaro och fisket stängde ner två veckor senare än normalt. Så det blev, i stort, den perfekta säsongen. Mitt Meridian fiskades en dag, i 14m/s, och jag kände att nä, det här är jag nog färdig med... Så jag började göra mig klar att avyttra det. Den femtonde maj var jag på cellcheck och fick tummen upp av cancerdoktorn. Samma dag beställde jag mitt GS - och för första gången i mitt liv köpte jag något på avbetalning. Jag hittade även massa kul vintageprylar på den lokala loppisen som jag köpte för en spottstyver (e.g. ett Fibatube 8'6" 6wt för 50 konor och en Ryobi MG356 för ungefär lika mycket). Fick dock vare sig något vettigt bud eller bytesförslag på mitt Meridian, så inget hände. Sommar blev till höst och jag åkte på en massiv covid i slutet av september. Däkad i två månader. Sedan ett riktigt elakt reumatismskov (haft skiten sen jag var under 20) och någonstans i februari/mars började jag undra hur fan det här skulle sluta. Jag band några dussin flugor - vilket gjorde rätt ont i händer och nacke men jag vaknade till under påsken och började städa igenom flugprylarna då jag insåg att det här, alldeles oavsett, blir det sista året när jag i princip plockar varenda gryning med rimliga vind och strömförhållanden (läs man är ute jämt med mindre än att det antingen regnar eller blåser mer än 10 m/s). Den typen av fiske sliter. Så - det fanns åtminstone ett årtionde av avlagda linor, ett Meridian, ett flex & lite blandade rullar. Jag la ut allt ihop här på edge i onsdags (idag är det måndag) och det sa i princip 'swosch' så var det mesta borta (utom den förbannade jävla Flex-sjuan). Inklusive mitt Meridian. -- Så - vad hände med detta. Jo, en användare hörde av sig och undrade om jag kunde byta mitt Meridian mot ett T&T. Jag var sugen på ett Alpha+ av nyfikenhetsskäl - men det här var ju... ett jävla... T&T? Från -23? Kan det verkligen stämma? Jo. Det gjorde det. Ett Meridian fanns på hans bucket list, och han hade av olika (positiva) anledningar inget behov av sitt T&T längre. Så vi bytte. Lagom till förmiddagskaffet knackade DHL på dörren och räckte över ett paket och mitt Meridian gick nära nog med vändande post (men jag han med ett par bilder - se nedan). -- Så - inte nog med att jag får leka med ett flong nytt G-Series, jag har ett nästan nytt Excocett SS 250gr (typ 7wt) att skoja med under återstoden av våren. Så, i den här tråden kommer jag att dokumentera upplevelser och intryck av det spöt. Har haft fullt upp med att skicka saker idag, så jag har bara hunnit plocka upp butt-sektionen och inspektera det. Men satan vilket bygge. När jag satte på en rulle och kände på greppet så sa det 'sluuurrrrrpp' och handen bara fastnade. Greppet var perfekt för mig. Bättre än på mitt Meridian, bättre än på mina Radians. Inte bättre än mitt G-S, men det är få saker som slår ett nätt torrflugspö i handen... När jag ögnade det jämsides med (den inte längre min) meridian-sexan slås jag dock av två saker: - lystern i den osandade ytan på Scottspöna är sannolikt snyggast i världen, inte minst parat med den extremt vackra manuellt exekverade textningen (ja, jag sysslar med kalligrafi och skriver mest med reservoarpennor - så jag är en sucker för handskrivet). T&T-spöt är normalsandat och har en tryckt logga, men allt annat är handskrivet. Lindningarna på T&T är osandade och bjuder en vacker tvåton mot den sandade klingan. Det finns även en sober mörkt röd rand på vardera sidan linddningen. Färgsättningen är skitsnygg. - handtaget (full wells) är slimmare än på Radian och Meridian (samma sak där). Jag har aldrig riktigt gillat den där bulan på Scotts spön (men det är åandra sidan det enda jag ogillat med dem) så det här kändes som - ja, hand-i-handske. Dessutom förstärkt med såndär skum 'korkochgummiblandning' Vi får se hur det känns vid praktiskt fiske. Jag gillar inte syntet i allmänhet, men det här känns rätt ok. Det skämmer inte utseendet på något vis. - rullfästet är stabilt... minst sagt... Inte för att Meridian har ett klent fäste (samma princip - eloxerad aluminium med dubbla ringar, screw-up)... men det här känns faktiskt lite mer preium än Scottkomponenterna. - tuben känns som en stridsvagn och spöpåsen är... ja... handsydd verkar det som... något helt annat än den slinkiga budgetsocka som mitt G-S kom i (det var faktiskt pinsamt uselt)... Det här fullständigt stinker premium på ett sätt jag inte varit med om tidigare från något märke. -- Planen är att testa detta spö med (initialt): - RIO Gold 7wt - om det känns lätt har jag en Gold-åtta liggandes - SA Sonar 6/7 wt - sexan väger 250 grain och borde ligga mitt i fönstret (den är viktad som en sjua enligt tillverkare) - klump och skjutlina (jag hatar egentligen att fiska med klump och skjutlina, men det här spöt ber om det. På något vis. På samma sätt som mitt gamla RPLXi gjorde det - ett Sagespö som blev stulet på en flygresa och som jag faktiskt fortfarande saknar). - SA Titan Long 7wt - jag har ingen just nu, har någon en liggandes så hojta till (René menar att den är ungefär som Outbound Long, så det kommer nog att bli bra vad det lider)... - Rio Perception 7wt - Infinty 6wt (den väger också 250 gr. - så om den lirar är jag nöjd) - Gold och Infinity har ju liknande klumplängd så om Gold funkar kanske jag kan nöja mig med det? -- Detta så långt - nu ska jag, till slut, plocka upp övriga delar, sätta ihop dem öch gå ut på gräsmattan och känna hur det swingar. Men först ska jag bjuda på lite utrustningsporr (Meridian i mitten, T&T överst och G-S med Flymax nederst):8 points
-
Men då så att... ehhh... en historia som liknar den med mitt G-S härrom morgonen - fast ändå inte... Vaknar tio minuter före klockan ringer (02:50 - klockan ringer 03:00). SNubblar nerför trappan och gör 2dl Espresso. Skiter i att tända pipan. Tänker - har jag fått det här spöt på det här viset kanske jag ändå... bode ge fan i att fortsätta andas in brända tobakspartiklar. Ja, det kanske är dags. Hunden är oimponerad och somnar om. Jag yogar loss den helvetiskt stela ryggen och kokar ytterligare två dl espresso. Halvvägs igenom har jag ont i magen... Fan vad det suger att bli gammal. Jag bestämmer mig för att visa kroppen vem som bestämmer och suger i mig resten. Kroppen visar vem som bestämmer... Efter denna underbara start på morgonen - fortfarande utan att ha tänt pipan - kollar jag prognosen. Rätt vindriktning och det ser ut som det faktiskt ska bli sol vad det lider. Men lite mer vind än önskat och mulet runt soluppgången. Sen kommer en vindkantring som kommer att ställa till det. 3 grader i luften, Med vindchill påstås det kännas som noll. Rafsar ihop prylarna. Igår runt lunch snöade det. Det här känns inte mycket bättre - men det är den magiska vindriktningen. Den där som när den är exakt rätt +/- 5-10 grader (på kompassen då) trycker in varmt åvatten på revet och som regel fyller det med fisk. Och som samtidigt erbjuder en okej kastvinkel även om det drar på ordentligt. Kantrar vinden åt rätt håll bllir det som regel fortsatt bra fiske - kantrar vinden åt fel håll får man ett helvete med dyning som slår en i ryggen samtidigt som man står upp till ljumskarna i vatten på blåstångstäckta gråstenar (inte ens havstulpaner att få fäste i). Och aktat detta blir kasten skitjobbiga då man måste puncha igenom en sur vind och vattnet inom loppet av en halvtimme innehåller en hiskelig massa ålagräs, rödtång och annat mög som ofelbart smetar in sig i skjutlinan. Hatkärlek kort sagt. Men. Enda sedan jag fick uppleva det för första gången för snart tio år sedan så är det heligt - på den magiska vindriktningen åker man tidigt. Oavsett. I surfvärlden kallar man den här typen av förhållanden för 'mysto' eller 'mysterious wave' - det krävs en massa samverkande väder, vind och vattenförhållanden för att det ska gå av. Det finns en sån en timme längre norr ut. Samma sak där - på rätt vindriktning åker man. Oavsett. Man får räkna med att bli skunkad 6 eller 7 gånger av 10... Men det är lätt värt det. Precis som revet. Det börjar gry när jag är på parkeringen. Lovande - inga bilar och jag ser sandbankarna i 'reservviken' - där man bara fiskar om det är omöjligt att fiska någon annanstans - heltorra -vattnet har gått ner. Fan så skönt - då kanske, kanske det kan bli uthärdlig., om än inte njutbart? Fel. Kommer ut till revet, Fryser redan. Helvete heller att det är en windchill på tre grader. Det här är -2 känsla. Drar på mig allt jag har med mig utom tjocka ulljackan som hunden abonnerar som filt. Den går ändå inte att kasta i. Men den är skön att dra över när man kommer ur vattnet. Får på mig vadarna. Öppnar dubbeltuben - Radiansjuan hoppar ut! (true). Jag plockar fram Exocetten och skjuter tillbaks scottspöt. Har med mig en SA Sonar 7wt, en Gold 7wt samt min ständiga följeslagare - SA Sonar Emerger 6wt (som väger 250gr - precis mitt i fönstret för spöt - 35 grain versileader på det). Strängar spöt med Emergern. Rullfästet är... imponerande. Underbart oversize. Så även ringarna - de är större än något annat jag någonsin strängat. I skumljuset börjar dock gubbögonen undra varför i helvete man eloxerar samtliga titanringar svarta... Det hjälper _inte_, men det kompenseras av att de är så stora... Jaja. Reveln ligger torr och är fylld av svanar och gudingar. Perfekt. Jag smyger ut och skickar klumpen. Det blåser från exakt rätt håll och vattnenståndet är perfekt. Avigsidan med att fiska i den väldigt smala vattentarmen som skiljer Östersjön från Kattegattt är att vattnet lyttar sig upp och ner väldigt snabbt. På den här riktningen brukar det droppa - på motsatt stiga. Men nu ser det perfekt ut. Rätt rödton på vannet och inget algmög/ålagräs. Kastet känns avigt. Jag smyger vidare och kastar, långsamma dragningar med märlan och kastar och långsamma dragningar med märlan och... repetitio ad nauseam. Allt krabbar. Fan - vad är det som händer? Jaja. Det kanske är lite sportigt att kasta ett spö för första gången i hypotermiförhållanden och halvmörker parat med en ganska styv vind. Inte idiothård men fullt tillräcklig för att det ska kännas avigt. Täcker den del jag har spetsat in mig på och tar sedan en sandbank som brukar kunna hålla fisk om strömmen är rätt - det är den inte. Dessutom missar jag landmärket och bommar vad som skulle vara ett enkelt vad. Helt plötsligt är det naveldjupt - nu är det tillräckligt ljust för att jag ska se helt ok, men en envis molnbank blockerar solen. Utan sol ser man inte sanden, utan allt är ganska jämnfärgat. Men det är inte fullt flatljus så man ser någon form av kontraster. Alltid något. Ordentligt nerkyld harvar jag ut på banken och forsätter kasta som en säck nötter. Det blir inte lättare av att jag nu inte känner vänstertummen längre. Piss. Jag stolpar i land för att dels tina och dels försöka fatta vad som krabbar med kast och lina. Uppenbarligen måste jag ha något tyngre. Väl tillbaks vid hunden och strelen svär jag och tar av tafsen. Men va fan. Vad jag strängade i tron att det var en 'windcheater' med MPX-profil visar sig vara en Rio Gold på 15 meter, med en total tafslängd på 5,5 meter. Som jag kastat med ett 8'8"-spö i 'inte helt enkla förhållanden' med ett spö jag aldrig kastat... Well. Det känns mer som... ja... inte spöts fel iallafall... Funderar på om jag kan skylla på hunden - men nä. Det går inte. Jaja. Sånt händer när man börjar bli senil. Golden och Emergern har nästan exakt samma färgsättning. I gryningsljus helt identiska. De låg dessutom på identiska rullar. Jag tar DryFlyn med en Sonar Hover 7wt. Dricker några klunkar. Vadar ut igen. Nu går det bättre. Jag har en klump som är 2,5 meter kortare. Jag hittar inte riktigt hem men det känns lovande, inte minst givet förutsättningarna. Fiskar kanske tre fjärdedelar uppför revet. Är precis vid 'mittstein' som brukar markera slut på fisket när det är högt vatten. Idag markerar den - 'nu kommer du att börja frysa på riktigt'. Men det har inte hänt något så jag spetar vidare. Sälen är inte hemma. Men det ligger en massa orange smet på 'sälstein'. Tångkrabbor som skitits ut. Jag ser det på långt håll. ZAPP!!! Hårt hugg utan mycket tyngd. Jag tänker 'grönländare' - alltså smällfet silverfisk i spannet 45-48 som flamsar upp och ner i åmynningen men äter som fan, till skillnad från gallfisken - den livnär sig på återbildade romsäckar (och/eller mjölkepåsar eller vad det kan tänkas heta - jag vet inte vad de heter eller om det funkar så - jag är inte biolog, men det är så det funkar för honorna har jag fått lära mig). Några sekunder hoppar sagda grönländare kanske 15-16 meter ut. Kul. Första fisken på spöt. Den är inte stor, men har lite pulver i sig. Den hoppar en gång till. Sedan... borta... Huh? Börjar strippa hem linan och det går för lätt. Flugan är borta. Inspekterar tafsen - jag hade antingen klantat till knuten i skabbljuset ellr piskat sönder den när jag lekte Rio Gold. Skit. Inte för att det spelar någon roll, 'LDR b SBS*' hör till vardagligheterna och det får man lära sig garva åt. Men jag hatar att lämna metall i fisken. Jaja. Det har inte hänt på två säsonger så... Jag får väl bara ta det på något vis. -- * Long DIstance Release because Skit Bakom Spakarna -- Nu fryser jag och är irriterad på mig själv. Så jag går upp. Vinden tar i men det spriker upp. Det är inte behagligt med börjar påminna om uthärdligt. Jag och hunden går en sväng. Av svankadavret återstår bara vingar (behöver någon vingpennor från knölsvan så hojta till via PM - det finns två par vingar liggandes ute runt revet). Solen är beahglig - men det syns på strannabacken att det är sent. Triften har knappt bildat knoppar. De borde gå i blom till helgen eller tidigt nästa vecka. Men så tror jag icke att det kommer att bli i år. Men - näbbgäddorna kommer att dröja. Alltid något. Åandra sidan - efter valborg går solen upp så cp-tidigt att det brukar bli kvällsfiske istället. Vi får se hur det blir i år. Jag strängar, till slut på Emergern i 6wt som väger 250 grain... Hur fan de får ihop det - pratade igår med René om en lina till mina 6wt glasspön och frågar om Wullf Bamboo Special 6wt kan funka. Han svarar - kanske, men jag tror den är för tung... Jag: Men alltså - jag vet att jag bara är en dum jävla redneck... men... en sexa för torrflugfiske... med ett cane-spö.. borde väl... inte.. vara för tung.. för en sexa... för torrfluga i glas... Nja, säger René... du vet hur det är... Nej. Jag vet faktiskt inte hur det är. Men jag hatar det... Så säger jag - ja men va fan... Jag kastar en Infinity-sexa med mitt GS så nog fan lär den kunna bära upp linan om inte annat... Ja, säger René. Det borde den... Men klarar den verkligen så mycket? Ja, säger jag. Uppenbarligen... Nåja. Nu börjar kasten ta som de ska. Jag får kruta i lite mer än jag är van vid, men det är inte alls som att fiska md ett Meridian. Det här påminner faktiskt mer om GS-sexan (väldigt bildligt talat - låt mig förklara)... Den har samma typ av midflex med relativt styv topp - så aktionen när man prickar rätt i laddningen är väldigt djup. Med ett Meridian är det tvär om. Det är en biljardkö med en sexatopp. På ett ungefär. I jämförelse... Missförstå mig rätt - på sitt eget vis är Meridian är nog det mest känsliga spö jag fiskat med, sannolikt just för att den relativt mjuka toppen registrerar minsta pill. Men de är vansinnigt olika i karaktären. Meridian är betydligt snabbare och laddar helt annorlunda. En jämförelse kan vara en högtrycksturboladdad 1.8l som sitter i min Quattro, jämfört med en förgasaråtta i en muskelbil. Meridian har hög effekt. En 454:a (tänk Plymoth Roadrunner) har vridmoment så det räcker och blir över... Precis så känns det. Exocetten säger -' Jag skiter högaktningsfullt i vad du hänger på tafsen, kör en tigerstripad guldhamster på en 3/0 Gamakatsu Treble 13 om du vill fiska Taimen - jag skiter i vilket, men du ska nog gymma lite först... och hänga på en Titan Long 8wt... Jag förlåter det mesta om du inte är ett motherfucking dumbass och sätter på en Gold med 5+ meter tafs... jag är för-i-helvete bara 8'8" dumjävel...' Ett Meridian 6wt säger - 'jadu - du kan kasta kan tunga grejor med mig - jag klarar mer än du tror... men du får överlina och ta i som fan... Men det är inte det jag är här för... Jag är här för att skära som en jävla laserstråle genom vilken vind som helst och leverera max en Crazy Charlie i rimlig storlek (i mitt fall då en Omöborst eller märla i storlek sex) med pinpoint accuracy _exakt_ på milimetern där du vill ha den under förutsättning att du kan handskas med mig... Fiska mig med en styv jävla tafs... och... Be aware - I'm a motherfucking bitch and you shall obey me or your elbows will suffer... and just don't fucking overline too much me ok? Its about speed - not weight' Spöt är i princip ett flatsspö som skall sight castas mot fisk man ser. Att fiska heldagars blindfiske vecka in & vecka ut med det ger tillslut rätt ömma armbågar (jag har haft både tennis- och golf-varianten - trots att jag aldrig skulle drömma om att röra vare sig racket eller klubba). -- Passus - efter första säsongen med mitt Meridian var jag var jag så slut i högerarmen att jag sista kvällen (Valborg - det var varmt som fan och nästan vindstilla) gick ut med en femma med en Outbound-femma på en Nymph Wide för att helt sonika inte kunde lyfta mitt Meridian längre... Men då hade jag fiskat 44 dagar i sträck... Det blev ju dock en minnesvärd afton då en 'silverbesa' fin färg men slank och med stooor skalle klapp min vita baitfish mitt i bassängen - jag såg plogen tio meter innan den klapp flugan och behövde inte ens göra mothugg... Ett hopp och en tvärvändning sen drog den rakt ut i havet - när jag fick stopp på den hade jag tre eller fyra varv backing kvar på spolen. 0.36 flätlina... Jaja - det var inte det jag skulle skriva om... -- Så hur ska jag summera det första intrycket? Jag är supernöjd med spöt. Finishen är makalös, oversizade ringar och superhandtag och rullfäste. Den där konstiga gummikorken är väl inte supersnygg, emn funkade väldigt bra i faktiskt fiske. Det här är nog det skönaste full wells jag fiskat med (eller - jämt skägg med Scott S4, i ärlighetens namn). Ett Western trout är ju dock rent principiellt trevligare, men hade nog inte gjort sig jättebra på det här spöt... Det är förlåtande och kommer att kunna kasta vad som helst, men jag måste få till det här med linor. Tror att mitt första steg blir en Emerger i 7wt, eller en 8-klump med slick shooter (40-50 lbs för att ha något att hålla i). Sen blir det kanske en Titan Long, men jag vill få rätt på vikten först. Jag tänker på pur fan testa Rio Gold 8wt också - då jag har en ny liggandes. Men då blir det nog med en Rio Bonefish snarare än Versileader. Har testat det med ULA Force (bara swingat - inte fiskat), Loop Graphite/Seatrout samt Danielsson Dryfly - samtliga balanserar bra, i mitt tycke. Spöt har en skaplig swing weight, men 4 tum kortare klinga kompenserar det mesta av detta. I halvmörker med 15 meter klump och 5+ meter tafs hände det dock upprepade gånger att jag drog bakkastet i vattnet - så det här med ett kortare tungspö kräver lite omställning jämfört med ett Radian på 9 fot. -- Med det sagt. Nu skall jag sätta mig och skriva ett rekomendationsbrev åt en av mina studenter som vill in på Harvard. Tänka sig - en dum jävla redneck och öringluffare som skall skriva till Harvard... Well - there is a first for everything... -- -- En bonusobservation - när jag tog av mig Simmsssockorna jag bär innerst såg jag en, för mig, ovan text - jag har inte köpt en Simmspryl sedan -17/18 nångång... Det stod: 'Made in Cambodia'... The world is going down the tube... rapidly...8 points
-
Så infann sig morgonen som spöt inhandlats för. Klockan ringer tidigt. 2dl espresso och jag lirkar upp ryggen. En majspipa med en halv livarde till den andra vändan med 2dl espresso. Satan vad trött jag är. Vadarna har torkat. Packar. Wheels up 04.45, vid vattnet 35 minuter senare. Svag, svag nordlig i ryggen. Frost över hela strannabacken. En räv som kikar in mig på promenaden ut. Min hund som kikar in räven och undrar om han får döda den... bara lite granna? Snälla? Längst ute på spetsen av revet ligger den vanliga knubbsälen och spanar in mig. 30 meter bredvid har han fått 'säl-skap' men den andra har jag inte sett tidigare i år. Inte heller några fjolingar (hade två juvenila fjolingar på revet härrom året - det var förbannat kul att titta på dem kivas som hundvalpar - fast i vattnet). Sedan den dag jag fick två öringar över 4 inne på knädjupt med 3 sälar uppe på revet så bryr jag mig inte om konkurrensen. Så länge de ligger uppe på stenarna och låter bli att fiska så skiter uppenbarligen även öringen i vilket... Däremot undviker jag att störa dem då de omedelbart hoppar i och plaskar - vilket har en påtagligt negativ inverkan... Men vi verkar ha en tyst överenskommelse om 'social distansering'. Lärkorna börjar vakna och det är en vacker rodnad över land (det här är västkusten - så solen går upp & ner som den ska upp över land och ned i vatten). Jag strängar upp spöt. Fem meter tafs. En limegrön flytmärla. Tröttheten och kylan märks. Extra tydligt idag 20/4 - av olika skäl som jag inte orkar bryta ner fiskar jag alltid i tweed och slips den tjugonde april (annars får väderleken bestämma när så sker). Idag behövs dock en ullskjort som mellanlager.Tröttheten efter - ja, en veckas (eller mer förmodligen) gryningsfisken och insomnia. Tror att jag vaknade 03:00 i går morse tittade ut och konstaterade att det ösregnade och att jag därför fick paus - men jag vet inte säkert - halvvägs genom april brukar allt smälta ihop i någon form av sömnbristinducerad öringfiskesafasi. Jag har levt så här nu i över tio år. Fiskat på heltid hela öringsäsongen. Det har dock börjat kännas mer och mer i kroppen - jag tänker att det här nog får bli den sista dårsäsongen när man prickar varenda gryning med vind under 10 m/s, allt för att pricka de där väldigt väldigt sällsynta mornarna när allt klaffar. Svaga vindar, klart vatten, mycket fisk inne på revet och mycket gammarus i vattnet. Men - det har jag sagt tidigare... Likt förbannat står jag här och spanar efter vak. Ser en del 'skrofs' - flagor av torkad tång etc. som flyter på ytfilmen. Det brukar vara ett bra tecken. Jag funderar över hur strömmen går och hur jag ska vada för att inte störa de eventuella fiskar som just nu är inne på knädjup. Havsöring på knädjupt, kristallkalrt och vindstilla är inte det minst lättskrämda djur jag stalkad. Tjäder är värre. Och orre. Men de är nog de enda som faktiskt är varskare. Lustigt nog är den inte tackelskygg - men väldigt känslig för linskvalp, plaskiga kast och dålig vadning. Härrom året var jag ute tre soluppgångar i vindstilla på raken. Första morgonen räknade jag fel på två meter kring var fisken skulle befinna sig - första luftkastet och fyra skapliga plogar drog i sydlig riktning, rakt ut i havet. Morgonen efter samma sak, Fisken stack på första luftkastet. Morgonen efter detta fick jag tre fiskar på fyra försiktiga kast, sedan var revet tomt. Året efter sprang jag och 'en av de andre gamle på revet' på varandra i beckmörker (före 04:00). Helt plötsligt rörde någonting sig tio meter bort när jag stod och tacklade. Jag fick ur mig ett '*namn* - är det du?'. Ett morrande på bred rural skånska hördes ur mörkret - 'Jao - vem fan skulle det annars vau. Kul att si di' (han såg mig inte ännu men det var nog bildligt talat - vi hade av olika skäl inte setts på några år). Två snubbar runt femtio som tillsammans har runt (evetuellt mer) sextio års erfarenhet av havsöring på 'bästkusten' - från Strömstad (true) ner till sydknäcken längst ner. Samt en hel del erfarenhet från syd- såväl som östkusten. Vi upplevde den mest magiska soluppgången någonsin. Det var vakande fisk överallt. Det cruisade flockar överallt. Jag såg de största jaktvak i ytan jag någonsin sett. Säkerligen ett hundratal individer. Efter 45 minuters fruktlöst kastande utan ett pet står vi bägge och skrattar hysteriskt åt absurditeten i att vi prickar en perfekt morgon men inte kan få en enda fisk att ta. Jag resignerar och sätter på en Sunray bunden på en fyrans F314 - och får en liten fjant. Den andre bröt - han skulle till jobbet runt sex, men jag fortsatte att nöta. Men inget minnesvärt behagade samarbeta. Så - på förekommen anledning står jag som en fågelskådare med min 25*10 Swarre (samma som används till tjäder) och spanar efter head & tailande öring. Ser inte en enda cruiser. Nada. Jag funderar och tänder pipan igen. Jag har slutat, men min läkare har sagt att cigrailltobak i pipa under fiske är ok. Han var dock nöjd med att jag gav upp Luckies utan filter. Jag förbannar att jag nominellt slutat dricka kaffe när jag fiskar - jag har inget stormkök med mig, i selen (ja, det är inte en riktig stridsele, men så nära man kan komma - en Filson foulweather i vaxad tunn bomull). Fan vad kallt det är. Jag bestämmer mig. Jag kollar var mina minirösen ligger (jag har ett intrikat nät av små plattstensrösen som ser slumpmässigt ut men som, om man är in the know, visar exakt hur alla kastplatser ligger och revlar går - man måste dock veta vilka rösen som skall paras ihop). Jag tar de fyra platta på varanda i vattenbrynet en bit ner som visar var den huvudsakliga grusreveln går. Vattnet är snorhögt så jag har på känn att fisken är längre in än vanligt. Jag smyger ut, 15-20 meter. På reveln är det grunt - på lågvatten går man torrskoddd. Nu står jag i vatten upp till neoprenkanten på vadarna. På 'vindsidan' (0,5-1 m/s) av reveln, där fisken garanterat inte befinner sig idag, rollar jag försiktigt ut klumpen (Infinty + 10' versileader 25lbs intermediate + två meter Stroft 0.35). Jag tar in en tredjedel gör ett 'halvskagit' över reveln och låter luftkastet gå 45 grader off mot tänkt kastriktning, drar tillbaks... Tick-tock tick och tock, vinklar om och låter det nättaste kast jag någonsin gjort flyga ut över vattnet. Det lyckas landa perfekt - knappt en tillstymmelse till skvalp. Klumpen är 15 meter och jag har fem meter sträckt tafs, utan ett plask. Coolt - det har jag fan aldrig lyckats göra med ett Radian. Jag drar ett låååångsamt drag. Pausar några sekunder. Ett långsamt drag till - zip - linan sträcker till i vänsterhanden och reptilhjärnan skickar upp spötoppen från horisontellt till 45 grader. Dutt-dutt-dutt. Den omisskännliga signaturen av en 'västkusten-740-kombi' - blänkare runt 40-45, när det är kallt i vattnet. När det är så här kallt hoppar de i princip aldrig. Jag handlinar snabbt in den för att inte störa revet och släpper den på andra sidan reveln. Den är perfekt krokad i mingipan. Jag inser att jag precis landat min första öring på flytmärla fiskad med torrflugspö på kusten. Jag gör ett liknande kast. Inget händer. Jag vinklar upp och låter två meter skjutlina följa med... En dragning - ZZIPP!!! - linan sträcker betydligt hårdare och jag krokar distinkt. Den här har lite tyngd. Dunk-dunk-dunk. Plask. Dunk-dunk-dunk. Plask. Det här är en något större fisk. Men ingen att skriva hem om. Jag gissar 48-52, alltså runt 'mat'-strecket. Som ensamstående föredrar jag matfisk under 55. De räcker gott och väl till mig och hunden. Jag handlinar även den, av samma anledning. Den börjar stångas lite inne vid när jag har taföglan inne vid toppöglan. Mmm. 25lbs Versileader är en bra bogserlina. Och 0.35 Stroft håller för det mesta. Dessutom är är en såpass grov lina enkel att knyta i halv- (eller hel-) mörker. Den kommer in. Något slank, men det är väldigt kallt i vattnet för årstiden, så det överraskar föga. Den är blank, släpper fjäll och har en hint av citrongult i bröstfenorna - jag tänker 'årännare', alltså gallfisk. Jag ögnar den. Vill för allt smör i Småland ha en fisk under måttet liggandes när 'Yxan' kommer om någon timme för att bjuda på frukost. Han är ur spel med ryggstrul iår, men ville ut coh dricka kaffe för att komma bort från corporate-finansvärlden. Mergers & aquistions. Jag förstår honom. Jag lämnade corporate-livet bakom mig för länge sedan, först mentalt sedan på riktigt. Sedan dess fiskar och forskar jag. Sämre betalt. Mycket sämre betalt. Men tid till fiske och tanke. Mycket tid. Han är en märklig bekantskap. Precis som jag ser han sig som redneck. 'Yxan' är från Småland (vilket hörs tydligt) och är tennispappa i ett villaområde där man sysslar med Weber-rallyn och spelar golf. Hans bakgrund är gäddfiske. Oändligt mycket gäddfiske. Vi träffades för snart tio år sedan på revet och har fiskat ihop sedan dess. Sannolikt för att vi är ungefär lika asociala, samtidigt som vi är extremt olika. Men vi har förbannat kul ihop. Det tog ett tag för honom att fatta att det är viss skillnad på gäddflugfiske och fiske efter vakande havsöring, men när jag april 2018 messade honom och skrev - 'nånstans imorgon bitti mellan 08:30 och 09:30 kommer märlorna att gå av - var där eller en corporate whore' så dök han upp, och efter 20 minuter kom den första gruppen cruisandes i bleket. Jag var perfekt positionerad och nöp den första, backade och skickade fram 'Yxan'. Han krokade på tredje kastet. Nu har han en tatuering av head & tailvakande havsöringar på underarmen - lite oortodoxt inom finanssvängen kan tänkas. 15 minuter och ett par småblänkare senare stod jag perfekt positionerad för en ny grupp som kom gåendes mot strömmen (som alltid - därför är det alfa & omega att ha koll på både ström och vind, samt hur de interagerar för att kunna positionera sig rätt). En gråmärla landade med ett hörbart plopp (det var helt vindstilla). Två drag och två pauser senare manifesterar sig en gigantisk plog från utsidan av gruppen. Jag skiter i långsam hemtagning för jag vet att fisken kommer att ta - så jag strippar för att få till en bra krokning. Mycket riktigt - hugget är distinkt och tungt. Meridian-sexan bockar betänkligt i krokningen. Jag hinner tänka 'den här är stöddigt' innan fisken exploderar upp i ett substansiellt luftsprång, kanske tio-tolv meter bort... Sedan en ganska tuff rusning. Sedan stångas. Den rusar fler 30+ meters ryck, men är stark som pocker. Det tar 25 minuter att knäcka den. Jag handlandar den ute i vattnet (ryggen tillåter inte att jag släpar på en håv)Jag har en tejpmarkering för 60 och en för 70 på spöt. Snudan på fisken är ett gott stycke norr om '70'-markeringen. Jag håller den triumferande över huvudet och vrålar '75 plus på märla'. Den är blank men slank och en uppenbar gallfisk. Den går tillbaks. Åter till idag - jag bestämmer mig dock för att den här ligger norr om femtio (det finns en 20" markering på spöt men jag vill för allt smör i småland blöta ner handtaget i den här svinkylan) - och låter kasthandsken nypa fisken. Har jag en tunn torr läderhandske på mig är det enkelt att handlanda en fisk under 60. Norr om 65 kan det bli lite strul, men då finns alltid 'strandningsalternativet'. Det brukar funka det med. Om fisken inte ska med hem (tar aldrig upp mer än en per dag) så blir det dock handlandning i vattnet oavsett storlek. Och så länge man får tag i tafsen räknas den som landad om man inte har håv... Jag knäcker nacken på den och strängar den i bältet. Jag fortsätter kasta. Fisken börjar vaka, men är långt ut. Jag vadar djupare. Helt plötsligt är vattnet i midjehöjd. Två par M/59 or i vadare är smidigt att röra sig i, men inet jättebra isoleing. Det kyler snabbt i ljumskarna. Plötsligt ser jag en stor stjärtfena visa sig, kanske 15 meter ut. Men jag får den inte att ta. Ytterligare en större fisk visar sig. Jag försöker räkna ut hur kastet ska gå. Kastet går. Kastet landar. Rakt över fisken som visar sig igen. Plog i sydgående riktning åtminstone 30 meter. Jag garvar. Jag fortsätter ett tag till men märker att fulmotoriken börjar sätt in samtidigt som vinden plockar upp. Jag vadar iland. Tar av vadarna. Mäter fisken. den sträcker sig en halvtum över 20"-strecket. 52 - vackert så. Såväl ögonmått som kastarm samt positionerings- resp. landningsförmåga och vadbalans verkar vara intakt efter skitvintern som involverade 2 månader covid och 1 månad av det värsta reumatismskov jag upplevt på 20 år. Jag tackar fisken för sin uppoffring att erbjuda mig protein (jag äter ytterst sällan dött animaliskt som jag inte haft ihjäl själv - en konsekvens av att vara buddhist och faktsikt ta karma på riktigt). Plockar fram kikaren spanar på sädesärlor och lärkor. Sälar. Allt annat som rör sig. Jag går för att hålla värmen. Hunden jagar sork och undrar om han får äta lite på svankadavret som räven lämnat. Jag svarar nekande. Vi forsätter speta runt på strannabacken. Vi är fortfarande - trots att det inte är arbetsdag - helt ensamma. Jag har ingen aning om vad klockan är - solen blockeras av ett envist molntak, så jag kan inte se hur den står. Eller få den att värma mig. Jag här ljudet av en bil och ser något svart som ser volvolikt ut. Några minuter senare lägger jag kikaren på en välbekant figur som kommer gåendes längs stranden. Hunden noterar 'Yxan' på tvåhundra meters håll. Medvind - så han känner lukten. Han tittar undrande på mig - och jag äger: 'jajamen - det är Yxan - sping och ta honom' - ett vitt spets-streck drar över backen och ett glädjetjut hörs. De har inte setts sedan maj förra året. Jag tänder pipan. 'Yxan' kommer fram. Han tittar sig om kring - ser fisken och säger innan han hälsat: 'aja - du nöp en...' jag svarar 'näru gubbjävel (han är ett år äldre än jag) - jag nöp två, men den här får följa med hem... och du - jag tog bägge på torrflugspö... hej förresten, kul att ses, fram med det jävla stormköket för jag fryser ihjäl'. Vi garvar och kramas. Det blir av någon outgrundlig anledning ytterligare 4dl 'öringkaffe' - Bialettibryggare på stormkök och Lavazza Nero. 8 dl espresso på fyra-fem timmar. En äggmacka. Jag klunkar i mig hela halvlitersflaskan som ligger i selen i ett svep. Dehydrerad och hypotermisk, med en av de få människor jag står ut med att fiska ihop med och hunden på strannabacken snackandes skit i kylan - precis som jag vill ha det. Och som jag saknat det. -- Efter en sund börjar spinnfiskeposset komma släntrandes från parkeringen. En drar med sig en samsonite rullresväska. Jag stönar och utbrister - 'nä men va faan...' - 'Yxan' fnissar. Vi sitter och tittar på när personen plockar upp sina nyinköpta vadare ur resväskan och tar av prilappen. Hans polare är snabbare och är ganska snart i vattnet. Sen står han stilla i vattenbrynet och kastar i 20 minuter. Efter fem av dessa tittar jag på 'Yxan' och säger: 'undrar om han inser att han precis ägnat fem minuter åt att grundligt fiska av den enda platsen på revet vi aldrig fått fisk på... - ska vi säga till honom?' 'Yxan' ler och svarar på sin sävliga småländska 'nä - det är ganska kul att titta på spektaklet...'. Polaren får tillslut på sig vadarna och kollektivt vadar de tio meter ut för att fortsätta på samma vis. Helt stationär, konsekutiva kast i exakt samma riktning. Efter ett tag verkar de dock fatta att man kan gå ganska långt just där de gått i - på insidag av reveln. De spetar utåt och den ene krokr faktiskt en fisk som han efter viss möda och besvär lyckas håva. Jag plockar upp kikaren och säger 'om den där är över femtio så börjar jag jobba i finansvärlden...'. Pajsaren tar sig mödosamt i land med håven i ena handen och spöt i den andra. Han brottas betänkligt med vadarna som inte sitter åtdragna eller upphissade, men lyckas ta sig i land utan spontandopp. Väl inne på land undersöker han nogsamt fisken (40-45 cm) - den har nu legat i håven över vatten i minst fem minuter. Jag tror han tar 20 bilder av den. Sen hörs det på stockholmska (eller ja, någon jävla form av uppsvenska): 'ursäkta, kan någon av er hjälpa mig att ta en bild - det är min första öring...' 'Yxan' finner situationen underhållande och erbjuder sig att hjälpa till. Fisken har nu varit över vattenytan i tio minuter och jag börjar känna mig en smula syrlig. Jag skiter blankt i om någon tar fisk under måttet - det har hänt att gälkrokade småblänkare fått följa med även mig hem (de kallas lokalt för 'lommelax', alltså en lax som får plats i fickan), men man ska inte slabba med levande fisk över vattenytan. Ska du ta upp den, ta upp den och nacka den. Sen kan du leka med den bäst du vill... Till slut är bilderna tillräckligt bra för att hans ska vara nöjd. Då lägger han ner den nu ganska livlösa fisken i sanden och börjar gräva i väskan. Till slut får han fram en plastbonker och börjar försiktigt knacka fisken i huviudet. Efter ett trettiotal knackningar är han nöjd. Jag sitter knäpptyst och tittar på 'Yxan' - han ser min blick som nu är ganska (läs jävligt) svart och säger lågt - 'nä - låt bli, det är inte värt det... det är bara ännu en i den oändligt långa raden av idioter...'. Jag inser att han har rätt - jag har haft en perfekt morgon och tänker inte låta en mupp förstöra den. Jag säger - 'nu skiter vi i det här - jag fryser röven av mig'. Vi packar ihop och släntrar tillbaks till parkeringen. Jag kör hem och parkerar. På väg hem från garaget (ligger fem minuter bort) går jag förbi den lokala lördagsloppisen. Den äldre herren som säljer fiskeprylar är på plats - vi har inte setts sedan i höstas. Kollar vad han har. Hittar två Delta tre:or (första rullen jag kastade med), en Record flugrulle jag aldrig sett, i nyskick, och ett oanvänt glasfiberspö från ABU 8'6" 5/6wt (Ferralite Zoom). Vi köpslår och jag går hem och hämtar en Mörrum 6600 som jag inte använt på 20 år. Igår bytte jag mitt Meridian mot ett ett år gamalt Thomas & Thomas. Nu detta. Och på spöt satt idag en Flymax 356 från samma källa. Karma sa Bill. Karma sa Bull. När jag tillslut rensar fisken ser jag de tillbakabildade romsäckarna - köttet är blodrött. Den smakar ljuvligt. Gallfisk sa Bill. Karma sa Bull. -- Det blev lite långrandig - men jag har inte skrivit någon form av riktig fiskeprosa på nästan femton år. Så det var nog på tiden att skriva av sig. Men så fan att jag sätter klockan på 03.00 imorgon...8 points
-
8 points
-
Som följd av en längre tids problem med kommunikationen med användaren KaptenJ, upprepade löften om att skicka osv. och nu även upprepade fall av uteblivna leveranser även för andra användare så lägger jag nu ut en varning. Om någon fler skulle ha haft problem med affärer med KaptenJ (Jacob Svärd) så får ni gärna höra av er. Säljarens personuppgifter, adress, telefonnr m.m är sparade. Jacob, förslagsvis så återbetalar du pengarna till de inblandade snarast innan det blir större problem än nödvändigt över detta.7 points
-
Helt enig! Är väl ingen tvivel längre. Inte svårt att lösa om det fanns vilja att göra så. Tomma ord är lätt att kasta runt, i slutändan så är det handlingar som räknas.7 points
-
Åhoj! Hade en spännande kväll på västkusten i onsdags. Dels för att en 33-fots båt ute på en kobbe brann upp av oklar anledning, men också pga det tråden handlar om... Efter att jag precis landat en havsöring på 41 cm så går kompisen fram för att ta en bild innan den får gå tillbaka. Lite senare ser jag att han sitter och kollar på telefonen och grubblar... Frågar honom vad det är han tänker på, och han svarar att fisken jag tidigare landat fångade hans uppmärksamhet för att den hade ett speciellt ärr i mungipan som han kände igen, han hade sett en fisk med ett liknande ärr i mungipan bara några dagar tidigare. Vi börjar kolla igenom mina och hans bilder och mycket riktigt! Han har en bild på en öring fotad på samma sida med ett ärr i mungipan. Nästan direkt såg vi att de var för lika för att vara ett sammanträffande, men vi jämför placeringen på fiskens markeringar och får det bekräftat. Det är samma fisk som han 6 dagar tidigare landat på en plats ca 400 meter ifrån vart vi spenderade denna kvällen! När jag fiskat i en mindre insjö så har jag under en höst landat samma öring 2 gånger. Att det händer i havet med nästan en veckas mellanrum känns helt osannolikt. Har någon av er varit med om något liknande? Bilderna är i olika ljus, kraftigt inzoomade så ursäktar lite kass kvalitet, men det räcker för att med säkerhet kunna identifiera fisken.7 points
-
Hej @Borano20, Jag vill börja med att nämna att jag inte är lantbrukare eller på annat sätt har intresse i lantbrukarnas näring eller bor i område där samerna har ”urminnes hävd”. Men att som DU jämföra en lantbrukares eller för den delen annan näringsidkares möjlighet/har rätt till att söka bidrag ur ett system som är politiskt förankrat i Sverige och EU med en sames blir inte rättvist då spelreglerna är som natt & dag, vad jag vet så finns det väl inte en enda lantbrukare eller annan näringsidkare som kan idka verksamhet på andras ägor än sina egna, arrenderade eller på annat sätt ha tillförskaffa sig rättigheter lagligen medans en sames rättigheter genom det omnämnda ”urminnes hävd” sträcker sig långt utanför den gemene medborgarens möjligheter. En same/sameby kan/har rätt att idka sin verksamhet på både statens och privat mark. Renskötselrätten är en rätt för samer/sameby att använda mark och vatten för sig och sina renar. Den innefattar rätt till renbete, jakt och fiske, rätt att bygga hagar, stängsel, slakterier och andra anläggningar som behövs för renskötseln, rätt att ta skog till byggnadsvirke, bränsle och slöjdvirke. Samebyn får fälla träd på vilka det växer trädlav om det är nödvändigt för att skaffa foder åt renarna. Du får alltså inte som privat markägare eller som staten förändra så att det innebär avsevärda olägenheter för renskötseln, det innebär att staten eller du som markägare inte får sätta upp ett staket eller bygga dig ett hus på din egna mark om samerna tycker att det stör deras näring! Men som sagt samerna har rätt att både ta ner din privata skog och bygga på din mark om dom vill eller anser sig behöva det! Inga dåliga rättigheter utan att behöva betala för sig eller äga en enda m2 mark själv om du frågar mig! Med detta sagt så har jag svårt att ta till mig ditt sätt att jämföra en lantbrukares eller övriga näringsidkares möjlighet/har rätt till att söka bidrag med en same/sameby, det är ju det där med att jämföra ”äpplen och päron” Du verkar ju gilla källvärdering så här nedanför finns en del att läsa😊 Men gillar du jakt, fiske och allemansrätten i stort så rekommenderar jag dig att inte fördjupa dig för mycket då det kommer ge dig många sömnlösa nätter och funderingar på hur det kunde bli så här! https://www.sametinget.se/ https://www.lansstyrelsen.se/jamtland/djur/rennaring.html https://www.slu.se/globalassets/ew/ew-centrala/forskn/popvet-dok/faktaskog/faktaskog98/1998011.pdf För övrigt så finns det en hel del bidrag och ersättning för samebyar och enskilda renägare att söka. https://www.sametinget.se/162942 I all välmening! men kan inte låta bli att göra mig lite tråkig och lånar ditt avslut😉 visst??? /Niklas7 points
-
Tidig kläckning i år. Vassländorna, Vulgatan och Grandisar. Mkt vind korta fönster med bra förutsättningar. Ändå ett helt fantastiskt fiske jag inte tar för givet. Jag blev sugen på en rätt matig Grandis med ben för avtryck i ytan och lite liv. Såna där spår i vattnet när man drar den. Glow in the dark i tail. Kunde se ut som en äggläggande också. Aja, den gick riktigt bra iaf. 😇 IMG_4099.MOV7 points
-
7 points
-
7 points
-
'You talk the talk, but can you walk the stalk' eller 'Nobody coaches the poacher'? Så - tankarna börjar klarna. Jag har uppenbarligen flera parallella spår i skallen: - beskriva sight casting efter märlätande havsöring på västkusten i synnerhet och stalkfiske i största allmänhet - beskriva flugor för sagda fiske - primärt märlor, men sommarens utmaning blir även att binda hjorthårstorrisar som drar fisk... - utvärdera några nya spön (GS688, T&T E.SS 250gr samt T&T Avant II 6wt) två av dessa är klara - Avantsexan har inte anlänt till landet än. - reflektera över mina två Feralites 8'6" 5/6wt samt 7wt samt mitt Fibatube 8'6" 6wt- samt att jämföra detta med moderna spön - drämma ihop ett par glasfiberspön själv - initialt var det tänkt att jag skulle utgå från två fibatubes (varav det ena var det första spöt jag kastade med), men då jag kom över Feralitespöna vars handtag passar mig perfekt, känns det onödigt att nygga om vintafespön, så istället kör jag på en Iljegardsexa och en åtta från samma källa. Har för mig att de är 8'0" med progressiv aktion - så det kommer att bli spännande att se hur det kommer att lira på kusten (detta kommer dock inte att ske förrens till höst/vinter) - börja skriva löptext om mina upplevelser efter 30 år av öringbesatthet, kustfiske, flugfiske och öringbummande i allmänhet - syftandes till att utgöra bakgrund till nästa vårprojekt då det ska fotograferas så mycket som möjligt (mindre nötarfiske och mer finlir och fotografi)... vilket i sin tur... - ska mynna ut i någon form av bok och eventuellt en eller ett par artiklar (working titles 'You talk the talk, but can you walk the stalk' eller möjligen 'Nobody coaches the poacher') -- Bakgrund: -- Bakgrunden är att jag efter 30 års öringbesatthet befinner mig i den lite märkliga situation att jag har en del akademiskt skrivjobb som sträcker sig fram till november nångång - därefter verkar det som att jag kommer att undervisa en smula men i övrigt ha vintern och våren ledig. Så - för första gången i mitt liv finns faktiskt utrymme för privat skrivande... Jag har en bakgrund som frilans för en av fisketidingarna men det är rätt många år sedan jag skrev fiskeprosa (och något annat än högtravande akademikerprosa). Jag har dock hela mitt vuxna liv (eller ja, under dessa 30 år) haft en oerhörd dragning till Gierachs och Macleans språkbruk, den livsstil och de miljöer som beskrivs. Kanske inte fullständigt slumpmässigt då jag delvis växte upp bland fårfarmare på australiensiska vischan och härstammar från allehanda uppsvebönder och bästkustschartauaner... Redfords filmatisering av 'A river' sändes på SVT samma sommar som jag lyckades fixa mig praktik på Sydkraft i Halland, inte långt från familjens sommarstuga och på så sätt lyckads få till tre månader av obegränsat öringfiske - en sommar för snart 30 år sedan (1995) - och har följt med mig sedan dess. Den sommaren fångade jag min första havsöring och min första öring på fluga (bäcköring på bitch creek) och på torrfluga (bäcköring på Streaking Caddis). Jag fick dock inte någon havsöring på fluga den sommaren, men en hiskelig mängd på spinn - totalt landades 65 öringar under juni, juli och augusti. Jag fiskade med ett Loop HM 8'6" 4wt (underbart spö men lite för klent) som byggdes om till 8'4" vid ett vidjebesök under höstomtentaveckorna som tillbragtes i Vålådalen med omnejd... Så, jag lärde mig fiska öring med ett kort westernstyle torrflugespö (nära nog identiskt med Tom Morgans signaturspö - tvådelat och lätt som en fjäder), inspirerad av Gierach och Maclean... både i termer av språk, livsstil och faktiskt fiske. De minimalistiska tankarna som Gierach diskuterar i 'Trout bum...' har påverkat mig oerhört, så även Maclean seniors tankar om hur grace, estetik och kompromisslös perfektion ska genomsyra flugfisket. Hur man ska lära sig kasta till en metronom... Mitt liv tog lite oplanerade vändningar - efter Chalmers och ett par år i Stockholm på slutet av nittiotalet flyttade jag ner till Skåne för att dels jobba med precis det jag var intresserad av och för att kunna fiska havsöring. Egentligen var ordningen tvärt om, men det hade jag aldrig hjärta att säga till min då sen fem år tillbaka flickvän som hade spetsat in sig på att skaffa familj. Så blev det uppenbarligen inte. Det hampade sig dock som så att det blev ganska mycket mer trollingfiske än direkt kustfiske de första åren - för mig med ett oerhört båtintresse var det det perfekta sättet att jaga stor havsöring. Sommaren 2004 landade jag en kanonblänkare på 10 kilo prick och mitt öringfiske kollapsade fullständigt. Året efter var jag i Spanien och fiskade mal, samt i BC där jag bröt lax och stör. Men. Gnistan hade försvunnit. Jag sålde båten och drog ner för att åka skidor en säsong i alperna - jag hade tappat lusten med att jobba i IT-sektorn och börjat tröttna på samhället i största allmänhet. Efter detta följde en drös år med inte försumbara mängder klättring, skidåkning och surfing. Samt en massa 'dagga'. Jag och samhället gled längre och längre ifrån varandra samtidigt som jag fram till vintern 2010 lyckades bedriva en rätt skapligt välavlönad position inom IT-sektorn som finansierade bummandet. Win-win, på något vis. Under en klättertripp i Yosemite ägnade jag dö-dagarna åt att flugfiska regnbåge för att få avbrott från alla jävla konserver man äter (och för att man äter som en häst med binnikemask när man klättrar och surfar). Jag hittade även Cali Gold trout uppe på 3.000 meter i High Sierras. Adams #16... Så öringfisket fanns där fortfarande visade det sig. Ännu en oväntad vändning - jag paddlade in i våg 'litta tossigt' en 'litta för tung' dag på Panoramas i Thaghazout/Marocko. Min Takayama i epoxi träffade mig rätt mellan ögonen i landningen occh jag kände instinktivt att nånting inte riktigt höll för påfrestningarna. Förblindad kom jag upp till ytan, kravlade upp på brädan och lyckades efter några minuter få upp ögonen - blod överallt, det syntes tydligt trots att jag bara hade ledsyn. En snabb scan av tänderna - nej, alla kvar - två sitter lite lös, men det ordnar sig nog... Jag hade ju uppebarligen inte brutit nacken men... ja, nånting stämde inte... Samma vår blev det sämre. Jag blev trött, hade ont och var allmänt grinig. Mina armar började göra förbannat ont och jag hade svårt för att använda tangentbord. På sommaren tog jag ett bakåtfall när jag wakade - och kände att nånting verkligen gick sönder - efterföljande läkarundersökningar hittade dock inget fel på mig. Jag har slitit av ett korsband, varit med om ett par ordentliga bilolyckor och ett par andra lite mer allvarliga händelser - så när jag skriver att man instinktivt känner att nånting går sönder så menar jag det. Man kan 'slå sig' och tro att nånting gott sönder för att det gör så ont - men det är inte smärtan jag är ute efter... det är en helt annan sensation där man 'hör' att det kraschar och att man efteråt konstaterar att nånting i ens rörelseförmåga inte riktigt funkar som det är tänkt. Jaja. Nog om detta. Efter ett par års stadig försämring vilket förklarades som 'reumatism' (jag har haft ett autoinflamatoriskt tillstånd sedan gymnasiet) och i princip fullständig imobilisering - det enda fisket jag kunde beriva var sittande båtfiske - så det blev vertikalfiske och flötestrolling efter storgös - fick min dåvarande sambo mig att pröva yoga. Detta blev någon form av vändpunkt rent fysiskt och jag började gradvis få tillbaka min mobilitet. Baby steps. I augusti samma år firade jag min fyrtioårsdag vid en av bäckarna i Halland där jag drog lärospånen i flugfiske. I handen hade jag mitt 8'4" HM och min sunkiga sönderärgade FlyMax 356 (eller om det var en 56). På tafsen satt en Bitch Creek. Jag fick, såklart, ett par öringar. Jag och sambon beslöt oss dock för att separera och jag insåg att jag trots ansträngningarna med yoga började se tiden jag hade framför mig till krävande fysisk aktivitet som 'utmätt och överbelånad' - så jag insåg att om det skulle bli en satsning på trädskällarjakt och flugfiske (vad som fanns kvar på min huvudsakliga bucket list) så var det nog dags. Så - jag skaffade valp och tillbragte mycket tid uppe i Jämtland. Första sommaren blev det en hel del fina pass i Hårkan med ganska stöddiga harrar på ett 10' TFO BVK 4wt. Jag var även ute och rände en del på kusten - och fick några skapliga fiskar. Jag började komma in i kustlunken och vadarbyxorna var ett ok substitut för våtdräkt och bräda. Jag fick vara på vattnet - det var nog det viktigaste. Men, situationen på jobbet blev allt värre och min kropp kollapsade trots ymnigt tillskott av TNF-hämmare (eller kanske därför?)... Den tjugoförste januari vaknade jag i sängen och kände, åter, att 'någonting är fel'... Jag insåg att jag var så slut att jag inte kunde ta mig ur sängen. Jag tänkte lakoniskt att 'ajdå - det här var ju inte bra... jag måste ju gå ut med hunden och gå till jobbet... Det tog ungefär en halvtimme att lista ut hur jag skulle göra för att ta mig ur sängen. Att klä på mig gick på en kvart. Att lista ut hur man får på sig skorna (Blundstones) tog ytterligare en halvtimme... Jag blev sjukskriven och lyckades efter ett drygt halvår få ett paket i en massuppsägning hos min arbetsgivare. Våren var en katastrof vädermässigt, fiskemässigt och rent fysiskt. Sommaren tillbragtes i jämtland. Flom hela sommaren. Kallt som satan. Det mesta gick åt helvete och kroppen blev allt sämre. Efter den kalla sommaren skulle jag jaga in hunden - men det fanns knappt någon 'fuggel'. Mitt krashade högerknä slutade fungera och det gjorde ont som satan att speta i skogen. Jag bröt i början av november och flydde söderut. Jag insåg att jag inte skulle överleva i företagsvärlden många år till och insåg att det som kunde rädda mig var en doktorandtjänst. Isolerade mig i någon månad innan jag helt sonika tänkte nä, nu är det nog läge att pallra sig till yogastudion. Vilket jag gjorde. Jag körde ett stenhårt program med daglig Hatha i tre månader - jag fick tillbaks ganska mycket mobilitet och byggde upp bra med styrka i båöen. I mars kom solen - jag jobbade inte utan försökte febrilt få tag på en ddoktorandtjänst - och fisket drog igång. Våren 2016 var magisk - vädret var nära nog perfekt hela mars och april. Jag fiskade 44 dagar i sträck. Mycket, mycket fisk. Mycket smått, men några skapliga. Sommaren i norr var lika bra. Perfekt vattenstånd och storharr på löpande band. Jag hade dessutom landat en doktorandtjänst - vilket säkrade min ekonomi de kommande åren ochskulle ge mig utrymme för att fiska havsöring på våren, strömmande i norr på sommaren och jaga fågel på hösten. Drömtillvaro kort sagt. Samma höst satte jag mig på huk för att koppla hunden i hundrastgården - och jag kände hur något knäppte till ganska dramatiskt nere i ländryggen nånstans - efter det hade jag fruktansvärt ont i ryggen och det gav sig inte. Arbetet blev en pina. Vårens flugfiske gjorde ont som fan (även om det gick bra). Sommarfisket i norr gick bra trots kyla och högvatten. Jag landade till slut den där jävla tvåkilosharren. Jag simmade klädsimm genom ett par pooler i Löbsjöströmmen ien sen augustinatt och överlevde... På hösten sköt jag en fin tupp en underbar oktoberförmiddag och kände att... Det är svårt att sammanfatta men jag jände något i stil med 'helvete vad jag är trött på det här jävla livet, den här jävla kroppen och att trycka i mig astronomiska mängder TNF bara för att kunna hålla mig på fötterna... Så jag gick in i en extrem yogafas den vintern. Isolerade mig. Slutade röka och snusa. Slutade med TNF. Något hände i min nacke och jag fick tillbaks rörligheten på två ställen där den uppenbarligen varit borta... Det förklarade ju en del av rörlighetsproblematiken... Det blev ännu en makalös vår som kröntes med en gallfisk på över 75cm som klapp en flytmärla i bleke och strålande sol - sen kom sommaren 2018. Den varmaste i mannaminne. Och min kropp kollapsade fullständigt. Ännu värre än tidigare. Det blev upptakten på två år med sjukdomsstrul och till slut utförsäkring. Jag kunde inte fiska överhuvudtaget på två säsonger. När jag var som svagast och precis fått reda på att det här nog sannolikt inte skulle sluta så bra - diplomatiskt uttryckt - stack jag ut till revet och staplade omkring i grundvattnet i strålande solsken. Det gjorde ont som fan och jag kunde knappt kasta. Jag såg en gigantisk blänkare visa sig inne på knädjupt vatten - jag måste ha kastat över den fem -tio gånger utan resultat - vi såg varandra ungefär samtidigt och den vek makligt ut från grundvattnet mot djupare vatten utanför revet. Det är bokstavligen det sista jag minns de kommande sex månaderna. Därefter löpte nio månaders febril aktivitet med att få ihop mina forskarstudier och ordning på min kropp. I mars 2020 hände två saker. Jag blev utförsäkrad. Och Covid. Men det är där jag tar avstamp i berättelsen. Jag har efter detta fått förmånen att komma tillbaks på fötterna, och jag har synnerligen framgångsrikt fiskat på heltid de senaste tre vårarna. I år har jag varit tvungen att ta det lite nättare - efter en tung släng av covid i höstas var jag mest skinn & ben i början av våren som bjudit svinkyla och ganska segt fiske. Så - jag har prioriterat att fiska soluppgång/morgon framför att grind-fiska heldagar. I termer av fiskade timmar är det mycket mindre än vanligt, men det har å andra sidan varit effektiva timmar. Och jag har varit ute nästan varje dag i april, men jag ger numer fan i det om det blåser över tio och jag skiter i det om det regnar... så det är inte riktigt som förr... - Tanke: - Jag har haft förmånen att fiska oerhört mycket efter havsöring. Jag har mer eller mindre fiskat heltid åtta av de senaste tio vårarna (jag vet riktigt hur mycket det blev åren innan) - dels genom aktiva livsval men även på grund av tillfälligheter. Parallellt med detta har jag faktiskt fått ihop (eller ja, snart iallafall) en avslutad forskarutbildning och avhandling. Även om min formella avhandling handlar något helt annat inser jag att jag parallelt i princip doktorerat i flugfiske efter havsöring... Jag vågar påstå att jag bränt mer krut i den senare disciplinen än i den förra... så - ddå tillfälle uppstår under sommar, höst och vinter att skriva och yoga; samt att en lucka finns under våren för en hel-marsapril på kusten för fotografering och fiske så känner jag mig nästan nödd att skriva om det. Efter att ha skrivit profesionellt akademiskt i åtta år så har jag fått en ganska bra träning i att skriva och jag är nu i såpass bra form att det börjar kännas roligt. Men - jag har inget intresse av att skriva artiklar till någon fisketidning, inte heller en bok - på direkten. Jag vill mycket hellre skriva i chunks. Episoder. Korta essäer. Ibland måste tankarna få flöda genom tangentbord utan egentlig plan. Så - i den här tråden kommer jag att skriva av mig och försöka hitta rätt uttryck- med avstamp i återgången till sub-nior i klass sex och sju (även om Avant II-an måste få vara med på ett hörn då det är ett allt-i-allo öringspö snarare än ett kustspö) och havsöringsfiske på grunt vatten med emerger och torrflugetekniker. Det är alltså textproduktionen. När fotandet kommer igång får vi se vad det blir av det. Sannolikt blr det en eller ett par artiklar till fiskepressen och en 'print on demand' om inte något förlag intresserar sig. Jaja. För att knyta an till Gierach. Han tog en master i filosofi och drog västerut för att fundera igenom livet. Han blev till slut bofast öringluffare och framgångsrik skribent. Jag toge en master i ja... tillämpad teknik och flyttade söderut för att fiska havsöring - fixade därefter en doktorandtjänst för att kunna fiska på heltid de åren kroppen fortfarande skulle tillåta och har nu gjort detta. Jag är en habil textsnickrare, men där upphör nog likheterna... Det känns dock och erfarenheterna och upplevelserna förtjänar att skrivas ner - så jag gör ett försök. Lite på vinst och förlust. Jävligt skönt att skriva utan vare sig redaktör eller forskningsgruppsledare...7 points
-
Ytterligare en gång har jag fått pressa laminat på plywood, varje gång känns det som att nu ska det nog räcka. Ett plant underlag, rolla på lim, på med laminat och ovanpå det en plan skiva och sätta allt i press med betongsäckar.. Har fortsatt med soffan, den vänstra delen bildar ett öppningsbart lock för potta pottin och till höger blir det ett litet skåp för förvaring. På ett av tre värmeutblås har jag monterat ett galler. Skåpluckornas över och underkanter lägger jag laminatet på tvärs för att skapa en effekt i dom, notfräsa, i med en fjäder och klämma ihop med lim. I panelen uppe vid taket har jag fällt in displayer för batterishunt, solpanel, vattentanksmätare, styrpanel för dieselvärmaren och ett par knappar. Under panelen är det plats för teven, till sitsen och ryggstödet har jag beställt dynor i svart konstläder.7 points
-
7 points
-
7 points
-
7 points
-
7 points
-
7 points
-
Alltid bra att kolla upp vad säljaren har för cred på forumet och hur länge den man köper av varit medlem på Edge, det styr lite hur jag handlar och har bara haft goda erfarenheter hittills.6 points
-
6 points
-
Det primära måste ändå vara att alla Svenskar har tillträde till fjällvärlden. Sen måste vissa saker regleras som t.ex. skoterkörningen i vissa områden, ren skär katastrof hur det är kring vissa populära platser. Områdena invaderas av Finnar och Norskar som kör hej vilt överallt. Nu låter jag som en tjurig gammal gubbe, så är jag oxå😂 Men jakten och fisket för den enskilde individen måste säkras, så alla har åtkomst till vår fina fjällvärld. Kan tänka mig att det blir vissa inskränkningar i det kommersiella om individen får rätt till fjället, men där har jag ingen åsikt. Har ett lysande exempel, mina två döttrar, en är skriven i Malmö, en skriven i Umeå. Skulle vi följa lagen fick dom inte fiska där dom är födda och vuxit upp🙂 Nu skiter jag ju fullständigt i Girjas domen och kör på som vanligt så det drabbar inte mig direkt. Men det drabbar dom som följer lagen till punkt och pricka som många gör. Exemplet visar på hur bisarrt det är. Ett annat exempel är, En kompis åt mig som vart upp till Kiruna 37 år på raken, även han är utestängd, även grabben hans som sommartid vuxit upp efter älven, enda felet är att dom är Smålänningar. Så systemet börjar likna Sydafrika ”Endast för vita” alt. ”Endast för Norrbottningar” Systemet i Sydafrika gick under, så borde även detta system göra och kommer göra.6 points
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00