Besor

[magnus.nilsson]

Alla som fiskar havsöring, på kusten eller i åar, vet ju vad en besa är. Men hur funkar det i stationära bestånd? Under bäcköringfisket i maj och juni har jag aldrig fått en enda fisk i dålig kondition. Tvärtom. Gissningsvis är det omställningen mellan salt och sött vatten i kombination med ett drastiskt minskat födointag som sabbar havsöringen. Eller? Har ni någonsin fått en riktigt sötvattensbesa? Är det någon som vet i vilken kondition bäcköringen är tiden efter leken? Är de lika medtagna som havsöringarna, men återhämtar sig snabbare?

Denna tråd ligger lite fel, men jag hittade ingen passande tavla. Flytta gärna...

[Lill-Niklas]

Har fått en del magra stackare vid tidigt vår fiske, men de verkar äta upp sig snabbt. Öringen leker ju på hösten så till maj juni borde de flesta rimligtsviss hinna lägga på sig igen.

Havsöringen hinner ju oftast äta upp sig i havet till maj - juni också.

[HALster]

Insjööring leker relativt tidigt om höstarna och är mycket sällan fiskbara tiden efter lek därför är det svårt att säga men helt klart kan man tänka sig att det faktum att de i stort sett lever i samma habitat som de leker så äter de nog upp sig omgående till skillnad från havsöringen som måste tillbaks ut till havs för att komma igång. En annan faktor är att flera av de lekvandrande insjööringar jag själv stött på sannolikt äter i viss utsträckning i anslutning till lek, dvs. under vandring.

Varför besor, efter att ha anlänt till salt/bräckt vatten, står stilla långa stunder även om närområdet kryllar av mat kanske beror just på omställning sött <-> salt plus det faktum att vattnet oftast är mycket kallt? I mina hemmavatten kan vissa individer vara i bedrövligt skick ända in i maj månad och det är ju lite konstigt.

Mvh

HaLster

[magnus.nilsson]

Men det är intressant att det är så otroligt stor skillnad. Av de cirka 30-40 stationära öringar jag fått i maj har ingen visat något tecken på lekskador eller ens dålig kondition. Där jag fiskat mest (Björkaån & Kvesarumsån i Skåne) är konditionen på öringen i maj helt fantastisk. De fiskar på 1kg+ jag fått har alla sett ut som de fetaste havsöringarna. Kanske har det med näringsrikedomen i de åarna att göra också...

När man fiskar havsöring i april-maj tycker jag att man alltid ser skillnad på en lekt och en olekt fisk. Det är såklart svårt att bevisa (man tar ju för givet att en fet vårblänkare inte har lekt just för att den är i så god kondition...) Men jag har nog aldrig riktigt fått nån "mitt-i-mellan"-fisk helt enkelt. Däremot har jag fått riktiga ragor ända in i augusti...

Tack för svaren! Jag antar att man måste ge sig ut i december-januari och spana efter ragor i bäckarna för att få svar...

[Isoperla]

Regnbagar i älvar i alperna ( (Tex Isar, Gmundner Traun och Deutsche Traun ) brukar ofta se för j-liga ut i Maj, dvs strax efter leken, men de är ju varlekare och har ju inte haft nagon tid alls pa sig att aterhämta sig.

Brunöringar brukar sällan se speciellt ragiga ut, i Skane har jag fangat brunöring i Mars och de har varit i hyfsad kondition, men givetvis

inte som de är senare pa aret.

[Rasmus]

På en resa till kolahalvön i vecka 27 tror jag det var, fångade vi en del öringbesor äfter en långdragen vinter/sen vår, vissa var riktikt magra.

[magnus.nilsson]

Intressant. Kanske har vattendragets storlek viss betydelse? Om fisken leker nära sina vanliga ståndplatser äter den mer i samband med/efter leken och blir inte lika ragig. Om fisken däremot vandrar långt blir också omställningen större (även om det sker helt i sött vatten). Fisken äter inte lika mycket och blir också mer medtagen av leken.

Eller så är det typen av kost som gör stor skillnad. En öring som till stor del äter fisk (havsöring, insjööring och öring i större vattendrag) har svårare äta direkt efter leken. Stor fisk som äter insekter klara sig bättre eftersom den kan fortsätta äta i närheten av lekplatserna och klarar av det trots sämre kondition. För visst borde det vara svårare för en stor utlekt öring att fånga småfisk? I näringsrika skånska åar fortsätter stor öring att äta mycket insekter, vilket gör att de återfår konditionen snabbare.

Utlekt havsöring håller sig ju relativt nära land och tar mindre byten än stora olekta havsöringar, trots att den säkert hade behövt proteinerna. Det måste ju bero på att den helt enkelt inte har fysiken att framgångsrikt jaga nors/sill/tobis/mört eller vad det nu är.

Det blev mycket svammel och gissningar! /Magnus

[Lill-Niklas]

Havsöringar lekar ofta i riktigt små vattendrag, riktiga diken. Av nån jäkla anledning stannar en del kvar här ända fram tills våren. I dessa diken finns det inte så mycket mat att äta för dessa stora fiskar och de kommer då vara i bedrövlig form när de återvänder till havet. Anledning varför de stannar kvar i ån kanske beror på salthalten och att det tar energi att balansera salthalten, har ingen direkt aning.

Däremot om de finns gott om mat så kan de jäkligt snabbt äta upp sig till riktigt feta bollar. Många feta öringar som fångas i stockholm ström framåt våren och kallas blänkare är egentliggen besor som ätit upp sig ordentligt och börjat få tillbaka sin blanka färg.

[magnus.nilsson]

Många feta öringar som fångas i stockholm ström framåt våren och kallas blänkare är egentliggen besor som ätit upp sig ordentligt och börjat få tillbaka sin blanka färg.

I april/maj har jag fått en del små havsöringsbesor längs Skånes kust som varit helt silvriga. Större besor verkar vara mörkare längre tid och det borde väl bero på att de små anpassar sig lättare efter leken och har lättare för att jaga igen. Kanske. Silvret kommer väl snabbare med en mer proteinrik kost tänkter jag mig.

[Lill-Niklas]

En strömmenbesa, fångad i februari/mars (inte i år). Hyffsad kondition och börjat blänka på sig. Denna vägde strax under tre om jag minns rätt. Så det är nog tillgång till mat som gör hur snabbt de återhämtar sig.

[magnus.nilsson]

En strömmenbesa, fångad i februari/mars (inte i år). Hyffsad kondition och börjat blänka på sig. Denna vägde strax under tre om jag minns rätt. Så det är nog tillgång till mat som gör hur snabbt de återhämtar sig.

Fiskar i den konditionen kan man ju få i havet ända in i augusti! (Schysst att ha RealTree-kamoflage när man fiskar i strömmen förresten! :huh: Stenhårt.)

[IIB]

Lite off topic men en reflektion om silver och kondition på havsöringar verkligen hör samman.

Silvrigheten verkar ha en tidsfaktor också. När öringen inte behöver lekdräkt och inte behöver kamoflera sig så verkar silvret komma automatiskt, oavsett om fisken är kvar i ån eller ej. Har fått några riktiga "glitterbesor" under blanklaxfiske i slutet Maj i Mörrum. Dessa fiskar uppvisade alla tecken pa att vara raga, dvs magra och dålig kondition men när man rörde dom så släppte fjällen precis som på blänkare.

Tillbaks till ämnet

Man kan få bäcköringar i dålig kondition under hela våren men det hör inte till vanligheterna. Ofta är det ju redan på förväg bestämt vilken storlek på fisk som ån klarar av. Dålig kondition verkar snarare vara styrt av ålder och sjukdom, det händer att man får fiskar med megahuvud och knappt någon kropp. Jag snackade med en biolog om det och han kallade det att "fisken var på retur"

Havsöringen däremot änpassad till ett överskott av mat i havet och det måste vara rena svältkuren att hamna i en liten å med begränsad näring. Jag har sett en liknande sak när man har planterat ut regnbåge i alltför näringsfattigt vatten, efter ett tag så liknade alla regnbågarna besor.