Har någon gjort en riktig laxtabbe?

[Olavi]

I all vänlighet gav jag en man ett tips om ett bra ställe att fiska på, det visade sig bli en riktig tabbe. Det var tio år sedan detta begav sig. Jag fiskade på lite olika kortvatten och träffade på en tillsynes trevlig man. Vi träffades några gånger på ett av de ställen som jag fiskade på och visst hade vi några trevliga fisketillfällen ihop. Fisket var ganska kass i älven kring dessa dagar. Jag hade haft turen att fått ett par laxar under veckan och han hade kammat noll. Han frågade var jag fått laxarna och min godhet som senare kom att grina mig i ansiktet visade jag honom till detta kortvatten som jag var väl känd med. Det var ett helvete att gå till denna avsides sträcka det tog nära på en timme enkel väg för terrängen var så kuperad att man var tvungen att pausa emellanåt. Flugfisket handlar till stor del av gentlemannaskap och jag sa vad han skulle ha för lina och var laxen ofta bet på. Han fick givetvis även gentlemässigt fiska först, han fick inget denna runda. Sen var det min tur att fiska och även jag gick denna runda utan att känna lax. Vi drack kaffe och åt lite sen var det åter "vännens" tur. Jag sa åt honom att knyta fast en koppartub men han hade ingen med sig. Jag gav honom en koppartub och han tackade ödmjukast. Han fick en lax på 4-5 kilo och han var i eld och lågor, hans tacksamhet visste inga gränser. Jag var uppriktigt glad över att se honom så glad. Jag fiskade en runda till men utan att känna något. Vi avslutade fisket och i bilen på väg mot campingen sa jag till denne man att vara lite diskret om platsen och att det är viktigt att hålla pärlor i en mycket begränsad skara. Han svarade att det var en självklarhet. En vecka senare åkte jag upp till "Pärlan" som oftast var tom, vi var bara några få som fiskade där och alla var hemlighetsfulla om var vi tagit laxen. Efter att jag kämpat mig fram till platsen blev jag snabbt varse om att det var fyra stycken och fiskade på "Pärlan". Den man som jag litat på hade tagit med sig tre kompisar . Jag gick fram en bit så att han såg mig, han sa något men jag vände om och traskade riktigt förbannad hela vägen tillbaka till bilen. År 2003 ödelades "Pärlan" av storflommen och en bra laxpool hade förvandlats till en mycket sämre laxpool. År 2006 hade svikaren mage att komma fram till mig på campingen och fråga om jag visste om något bra ställe att fiska på. Tiden hade absolut inte läkt några sår hos mig och jag svarade honom lungt: Jag kommer aldrig någonsin att vare sig prata med dig eller ge dig ett tips om någonting. Jag har inte sett storsvikaren sen dess som tur är.

Detta var en laxtabbe som jag aldrig kommer att göra om igen.

Vilken älv?

Skämt åsido: Man lär sig av sådant.

[Olavi]

Den här tabben skedde väl inte under själva fisket utan i anslutning till det.

Det var för några år sedan på en på den tiden populär, men nu tyvärr nerlagd, laxcamping. Under dagen hade jag lyckats göra en kullerbytta i älven och blött ner mig rejält. Det var ingen större fara för det var juli månad och varmt och i hytten fanns ett effektivt värmelement. Efter avslutat fiske hängde jag underställs-långkalsongerna på värmeelementet och brassade på för att få dem varma. En inte helt angenäm doft spred sig i hytten av torkande väl använda underställ, men det fungerade ju.

Nästa dag drog jag på mig understället för att promenera i väg till det gemensamma köket som låg i en separat byggnad på andra sidan campingen. Jag tyckte folk tittade lite extra och smålog och jag kunde inte förstå varför. Det var ju praxis att gubbarna gick omkring i underställ på campingen. Den normala civila klädkoden som vanligtvis gäller i offentlig miljö gäller ju inte på dessa ställen.

När jag väl kommer tillbaka till hytten tycker jag att det skaver lite på baksidan av låret och en bit högre upp... Jag känner efter med handen och märker... värmeelementet har bränt ett stort hål rakt över baken...

Numera vet jag vad den lilla skylten med texten "ei saa peittää" betyder.

[sasse]

Första året i Nordnorge fiskade jag en dag med en PT FS1 bakofram. "Dag" har fortfarande jättekul åt detta. Speciellt nu när jag kastar för Loomis

[kockin]

Sommaren 2009 tappade jag mitt livs lax.

Jag fiskade med fluga bakom båt,spinnspö

2 st och 2 st fluger.

Skymmningen infann sig vi sitter ibåten i sarikoski

kalixälv.

Inte en fisk syntes till eller varit bakom flugerna.

Helt plötsligt i vår koma ser jag i ögon vrån ett ytterst

försiktigt hugg ute i hård strömmen.

Vov den sitter dessutom riktigt bra fast han jag konstastera.

Sen händer allt på några minuter,fisken känns liten

och obetydlig och jag bestämmer mig för att ta fisken från

land.

Jag och min morbror byter plats så jag med lätthet kan hoppa

i land från nocken i forsbåten.

Då exploderar det fullkommligt i rullen spöet viker sig nästan till ett u

2 m från stranden kommer min morbror åt stopp knappen med evindruden

motorn dör och jag kommer inte in i land.

På några sekunder tar laxen 240 m 0,45 och ett gevärskott går

av när linan smäller av i spolaxelknuten.

Vi lyckas få i gång motorn och vi kör i land.

Tankarna snurrar hjärtat slår i 220,ska jag slå i hjäl han nu eller

ska jag ner efter älven och kika efter laxen.

Jag hoppar i land och säger åt min morbror att jag kilar ner och kikar.

Knallar ner ca 250 m sätter mig på en sten och känner pulsen

vibrerar.Tankarna snurrar 240 m lina och lax,han står nogonstans i

området och kämpar mot linan som envist drar den neråt.

Tanken är att se om laxen tröttnar och uppenbarar sig i min närhet.

Sitter på stenen och är bitter,riktigt bitter,sväljer förtreten

samt försöker finna sinnesro innan jag går upp.

Morbror vågar inte komma ner till mig,och efter en 30 min beger jag mig

till båten igen.

Pratar inte ett ord med gubben.utan tar forsbåten ner till stället jag satt

på tidigare, men ett 10 tal meter ut i älven.

Helt plötsligt dör motorn,paniken sprider sig i mig,forsen nedanför är inte att leka med

Jag sliter i vild förtvivlan i snöret med den är bara stum

brbrbrbr så startar den,då klack det till i huvet.........

Va fan jag har kört fast linan i propellern,lyfte motorn och fann 0.45

lina i varvtal runt axeln.

Hadde jag misstänkt detta hadde jag i princip kunnat,knuta på laxen igen

och fortsatt kampen.

Denna lax är nu förmodligen mamma till många nya laxar i kalix älven.

Stöd våran kamp på save the last wild salomon of torne and kalix rivers....

http://www.facebook.com/group.php?gid=253945969895

Mvh kenneth

Redigerad January 28, 2011 med kockin

[CLundin]

Nu är detta inte en laxhistoria men en fadäs likväl.

Min kompis och en bekant till han vandrade en ordentlig dagstur upp till en tjärn på fjället. När de kom dit efter någon mils krigande mot mygg kånkande på en tung ryggsäck med spöet på ryggen drog han en lättnadens suck och gick in i kojan de skulle sova i och knäck, så gick spötoppen av.

[Renskav]

jag tror jag faktiskt har en passande till tråden...
Min första fluglax! 
några år sen i en norrlands älv, första gången faktiskt, det hade inte hänt något på de första dagarna, och min kastning gick sisådär när jag hade min fantastiska Classiska Speylina....
men men, efter en uppersittar kväll med diverse goda drycker så säger en räv till mig att han ska guida upp en fisk till mig, klockan är 04.35 typ och jag säger såklart ja!. nere vid älven så blir jag placerad på ett jätte bra ställe och där står jag halvsovandes i älven, och om kastningen såg dålig ut tidigare så såg kastningen ut att komma från en annan planet nu.

 

men plötsligt suger det till! och jag ser en lax hoppa! jag skriker att jag har fisk, samtidigt ser jag hur det fullkommligt kokar av lax i älven.
min "guide" börjar veva upp och ska hjälpa mig, men jag säger bara lugnt " ässsch ta de piano, jag fixar det här, det hoppar hur mycket lax som helst! ta en du också!"

lite naturligt drillar jag laxen och kommer in på land, då kommer min "guide" och säger: Vafan! de är ju din lax som hoppar!
Plötsligt inser jag vad som faktiskt har hänt, och inser att närmare än så här kommer jag inte komma min första lax...
min guide ska nu landa fisken och vipps. 

så föll flugan ur munnen.

 

jag kommer inte närmare än så    

[elfundo]

Värsta tabben för mig är att jag körde i nästan 4 timmar upp till Gaula,

och fick se att jag inte hadde en enda rulle med mig.

[Hogge]

Min värsta laxtabbe var att jag råkade kroka en förra sommaren när jag skulle "testa lite"...  

 

(Var ju inte meningen att jag skulle börja med det här... men jag är helt förstörd. Förresten, är det nån som har ett tvåhands-kit över?) 

[andez]

Tiden hade absolut inte läkt några sår hos mig och jag svarade honom lungt: Jag kommer aldrig någonsin att vare sig prata med dig eller ge dig ett tips om någonting. Jag har inte sett storsvikaren sen dess som tur är.

Detta var en laxtabbe som jag aldrig kommer att göra om igen.

 

 

Så jäkla skönt att du fick tillfället att snäppa honom på näsan när han kom krypande. En liten hämnd där i alla fall. 

[laxhenke]

Vi var och fiska i Orkla för några årsedan typ 10år och det var ett tidigt morgonfiske. På den tiden så hade jag en del tur och fick ok med fisk varje resa vi gjorde. Det var en fin morgon med lite svagt gryningsljus. När jag står där och fiskar så ser jag något som simmar strax utanför där jag står utvadad och påväg nedströms. Förvånad och till min glädje på sätt och vis så fick jag se en bäver bara några meter från mig, men när jag börjar inse att mellan bävern och dit han ville simma finns min fluglina. Den simmar rakt in i linan och jag hoppas att han ska märka att han får något i munnen, men å inte. Linan skapar ett v framför bävern. Nervöst börjar jag inse att detta är nog inte så bra. Jag rycker till lite i linan och äntligen så vaknar bävern och plaskar till. Hmm det var när tänke jag ända tills jag känner tyngden i spöet och så hör jag bakom mig, nä men va faan tar du till och med bävrar....

Som tur va så satt aldrig kroken i bävern och den lossna strax efter... Men man kan även bäverfrossa.

Redigerad April 7, 2016 med laxhenke

[laxhenke]

Värsta tabben för mig är att jag körde i nästan 4 timmar upp till Gaula,

och fick se att jag inte hadde en enda rulle med mig.

Man lider med dig, ångest på hög nivå

[Ivan]

En vacker sommardag för ett tiotal år sedan var det perfekta förhållanden i min hemmaälv på den svenska västkusten. Här luktade det lax!

 

Glad i hågen packade jag ihop mina saker och gav mig iväg. Detta var på den tiden då jag var student och fattigare än en småländsk kyrkråtta. Följaktligen gick resan med lokaltrafiken i form av buss. Eftersom fiskekorten skulle vara lite svåra att få tag i (för att lätta på fisketrycket) såldes de bara på ett enda ställe långt ute på vischan. Alltså fick man ta bussen dit, köpa kortet, därefter vackert vänta på nästa buss. Just där gick bussarna ungefär lika ofta som i en ödslig del av Sahara. Efter en halvtimmes vackert väntande kom så äntligen bussen som skulle ta mig till fiskeparadiset. Väl på bussen började jag fippla lite med grejerna, knyta på ny tafsspets, fundera på flugval, osv.

 

Efter 1,5 timmes resande kommer jag äntligen fram. Likt en nyutsläppt ko på våren skuttar jag ystert ner mot ån. Det ser perfekt ut! Här måste finnas lax! Pausar på en lämplig gräsplätt i en hage för att dra på fiskemunderingen och rigga spöt. Så ska jag äntligen dra fram mitt fina tio fots tredelade Lpxe ur spöfodralet. Öppnar fodralet och rotar runt lite med fingrarna. Får tag på tre delar och drar, men något känns väldigt fel. Jag får onda aningar. Delarna är väldigt flexibla och lätta? Drar ut dem och vips, ser att varje del bara är ca 10 cm lång!   Hmmm... en titt i spöfodralet bekräftar mycket riktigt att samtliga spödelar gått av. Laxfrossan förvandlades på en mikrosekund till en stor sten i magen. Det var bara att vända om och ta bussen hem igen.

 

Senare kom jag fram till att spöt måste ha knäckts när det fastnade aldrig så lite mellan sätena på bussen. Dum som jag var använde jag inte spötuben utan endast tygfodralet. Sedan denna upplevelse transporterar jag alltid mina spön i tub.

Redigerad April 19, 2016 med Ivan