Jump to content
Sign in to follow this  
Lodjur

Kan inte döda ädelfisk

Recommended Posts

38 minutes ago, Ismo said:

Men det är väl rätt "ÄDELT" ..att inte döda nån fisk?

Jag har enorm ångest när jag (det händer inte mera) skall fiska på fisk som skall släppas tillbaka! 

Nuföftiden klubbar jag allt som skall ätas, när baglimit är uppnådd är jag klar.

  • Like 5

Share this post


Link to post
Share on other sites
9 hours ago, HåkanViskafors said:

Jag har enorm ångest när jag (det händer inte mera) skall fiska på fisk som skall släppas tillbaka! 

Nuföftiden klubbar jag allt som skall ätas, när baglimit är uppnådd är jag klar.

Det är en inställning jag respekterar mycket högt.

Jag är inte alls där själv, men jag tycker att det är hedervärt och så nära osjälviskhet man kan komma som sportfiskare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nej så känner jag inte. Jag tycker absolut att man ska ta hem en och annan matfisk när bestånden tillåter. Det finns ju nästan ingen bättre och mer miljösmart mat att äta än en vild och självreproducerande fisk från starka bestånd. På bilden en riktigt god rödingmiddag och vad gäller ditt fiske hemma @Lodjur så fiskar ju du i ett område med väldigt starkt havsöringsbestånd, 8-fjordar. Jag tycker inte man behöver känna någon skuld alls om man tar hem en havsöring någon gång ibland i det området.

Att fiska 100% catch and release är dessutom svårt att motivera så jag kan inte se någon fördel alls med det.

_56V6243.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är ju precis det @Jonas! Jag vet att det är MYCKET bättre om jag tar en matfisk än att jag köper fisk i affären, men så fort jag hålller i fisken så vill jag inte ta den längre. Jag vet inte vad det beror på, därför jag tyckte att det var intressant att se ifall någon annan är likadan, då jag vet att fiske för majoriteten är för nöje OCH mat.

Share this post


Link to post
Share on other sites
36 minutes ago, Jonas said:

Det finns ju nästan ingen bättre och mer miljösmart mat att äta än en vild och självreproducerande fisk från starka bestånd. 

Stämmer 100%, viktigaste ord är sista två: starka besånd. Om man väljer vad man fiskar, tex abborre kan man ta upp och laga mat med inga mentala problem. Vad är bättre än rökt abborre.

Share this post


Link to post
Share on other sites
28 minutes ago Lodjur sa:

Det är ju precis det @Jonas! Jag vet att det är MYCKET bättre om jag tar en matfisk än att jag köper fisk i affären, men så fort jag hålller i fisken så vill jag inte ta den längre. Jag vet inte vad det beror på, därför jag tyckte att det var intressant att se ifall någon annan är likadan, då jag vet att fiske för majoriteten är för nöje OCH mat.

Din kärlek till fisken är förmodligen större än din kärlek till mat. Jag tippar att en vecka eller två med riktigt bra matupplevelser kommer få dig på andra tankar. Börja med några köttrestauranger och på slutet jobbar du dig ner mot de bästa fisk och skaldjursrestaurangerna. Svårt att inte bli sugen på att äta upp sin fångst när man vidgat sina vyer ur ett gourmandperspektiv... 👌😁😉

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 minute ago, Jonas said:

Din kärlek till fisken är förmodligen större än din kärlek till mat.

Där tror jag att du har helt rätt.
Jag tog som sagt mycket fisk till mat mellan 15-20 års åldern (nu 26) så jag vet mycket väl om hur underbart gott det är, speciellt med nyfångad fisk :wub: men någonstans längs vägen, antaligen när jag blev betydlig mer insatt i fiskevård och mindre lokala bestånd, så slutade jag att ta upp just ädelfisk. Även om bestånden jag fiskade i inte var hotade.
Ja ja... människan är ett komplicerat djur.

Share this post


Link to post
Share on other sites
15 hours ago, Jonas said:

Att fiska 100% catch and release är dessutom svårt att motivera så jag kan inte se någon fördel alls med det.

Jag ser bara fördelar och tycker inte att det är det minsta svårt att motivera. 😉 

  • Like 8

Share this post


Link to post
Share on other sites

Den dan jag inte längre kan slå ihjäl en lax, öring eller harr så slutar jag fiska.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag bodde tidigare på Vestlandet i Norge. När jag köpte årskort som täckte 4 kortområden blev jag tillsagd att kasta fisken på land om jag inte tänkte ta hem den. Att döda fisk eller inte har mer med tillgången att göra och om man vill äta fångsten eller inte. Så är det då för mig.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är sant Pruppen.

För mig gäller väl att var o en gör som han vill så länge bestämmelserna följs. Men jag  tror nog att den som tar sina typ 2-3 första matfiskar och sedan avslutar fisket gör mindre skada på beståndet än den som krokar och släpper tillbaka 20-30 st. Hur som helst bedriver jag mitt fjällfiske (ej lax o hö som är ett jävla nötande för det mesta) numera mest med hjälp av huvudet och mina sinnen som syn och hörsel och inte med springbenen och sk blindkastande. Dvs flanerar pyrschande sakta efter ån spanande efter vak och när jag hittar en plats som jag av erfarenhet vet eller ser att den bör hålla större fisk så slår jag mig oftast ner, helst på en höjd med bra överblick, filosoferar och kokar kaffe under ivrigt spanande och lyssnande ibland flera timmar beroende på förhållanden och tid på dygnet. Hinner kanske spana av 3 ställen på en sväng så det blir inte så mkt kastande och krokande då men avkopplande fiske som ibland kan ge fina byten.

 

Edited by Jolly Roger
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Skriver än engång!  ..Döda det ni skall äta!!...prickar lr. ej!

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jamen vad är ädelt när man ser på fiskeindustrin hur dom behandlar fångsten!!!
Fisk som plågas tills dom dör bara för att bli föda till människor på en överbefolkad och överfiskad planet. Sila mygg och svälja kameler liksom!?

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, SA said:

Jamen vad är ädelt när man ser på fiskeindustrin hur dom behandlar fångsten!!!
Fisk som plågas tills dom dör bara för att bli föda till människor på en överbefolkad och överfiskad planet. Sila mygg och svälja kameler liksom!?

Fast här handlar det om en persons individuella förhållningssätt till sitt eget fiske och en undran om det finns fler som reflekterat och tänkt på samma sätt.

Om jag skulle ha en synpunkt på ditt påstående är det att det skulle vara oädelt att använda andras övergrepp för att försvara ett beteende som man själv finner oetiskt. (ex. det spelar ingen roll att jag slänger min snusdosa i bäcken, åtminstone inte tills någon har fixat problemet med 1000000000 ton plastsopor i havet)

Men industriellt fiske var aldrig en del av diskussionen och hur fisken behandlas har vi inte berört, men det kan nog förutsättas att både de av oss som behåller fångsten och de som återutsätter den behandlar fisken med respekt och värdighet.

Att det finns viktigare ämnen att skapa opinion om håller nog många med om. Jag upplever inte att trådens syfte var att skapa opinion eller argumentera i sak utan nyfikenhet på hur andra tänker och resonerar om sitt eget fiske, och det kan man väl få göra utan att först personligen rädda världshaven?

Edited by Troutman

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 3/17/2019 at 10:47 PM, HåkanViskafors said:

Jag har enorm ångest när jag (det händer inte mera) skall fiska på fisk som skall släppas tillbaka! 

Nuföftiden klubbar jag allt som skall ätas, när baglimit är uppnådd är jag klar.

C&R varje flugfiskares snuttefilt!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag är för lat och för dålig på att ta hand om fisken jag bonkar därför sker det inte så ofta , men jag har inga problem med att ha ihjäl fisk som det blir en god måltid av för det är gott men då måste det bli något bra av den annars kan det kvitta .Har inga moraliska problem varken att boka fisk eller släppa tillbaks dom givetvis sker bägge med omsorg för beståndet och c&r har aldrig varit en fribiljett för mig att kunna fiska hårdare utan att behöva tänka på vad jag gör .

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har inga som helst problem med att slå ihjäl en fisk. Däremot så respekterar jag allt liv och avlivar den så snabbt och effektivt som möjligt. Tar dom så hårt och snabbt jag kan för att minska plågan. Jo, jag släpper allt tillbaka en del om flugan sitter lämpligt för det. Mår illa av den där catch and release trenden som präglar dagen fiske. Rent djurplågeri! Hedra fångsten genom att ordna en god middag! Och ta bara det du kan äta upp.

Hatar dom där förbannade trofé-bilderna med fisken upplyft ur vattnet. Och sen är dom så väldigt duktiga och "releasar" den... Med inre skador på vitala organ, bruten ryggrad och gud vet vad...

 

Edited by Frank
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 3/22/2019 at 7:01 PM, Troutman said:

Fast här handlar det om en persons individuella förhållningssätt till sitt eget fiske och en undran om det finns fler som reflekterat och tänkt på samma sätt.

Om jag skulle ha en synpunkt på ditt påstående är det att det skulle vara oädelt att använda andras övergrepp för att försvara ett beteende som man själv finner oetiskt. (ex. det spelar ingen roll att jag slänger min snusdosa i bäcken, åtminstone inte tills någon har fixat problemet med 1000000000 ton plastsopor i havet)

Men industriellt fiske var aldrig en del av diskussionen och hur fisken behandlas har vi inte berört, men det kan nog förutsättas att både de av oss som behåller fångsten och de som återutsätter den behandlar fisken med respekt och värdighet.

Att det finns viktigare ämnen att skapa opinion om håller nog många med om. Jag upplever inte att trådens syfte var att skapa opinion eller argumentera i sak utan nyfikenhet på hur andra tänker och resonerar om sitt eget fiske, och det kan man väl få göra utan att först personligen rädda världshaven?

Du ar en utmärkt skribent! Var nog ganska packad där igen så ni får ursäkta! Händer lite för ofta är jag rädd!

  • Thanks 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
På 2019-03-17 at 22:47 HåkanViskafors sa:

Jag har enorm ångest när jag (det händer inte mera) skall fiska på fisk som skall släppas tillbaka! 

Nuföftiden klubbar jag allt som skall ätas, när baglimit är uppnådd är jag klar.

Sånt skall en inte skämmas över!..tyvärr så kan jag ej!!!.äta fisk...blir vansinnigt sjuk...hade klubbat varenda j-vla fisk(ursäkta uttrycket)..som jag velat äta annars.

Men om ett vatten inte tål ett uttag!..då slår en inte ihjäl nått..enkelt..Men kan en då inte fiska där då?.

Att vara med i nån Fisketids skrift å låtsas vara en fiske-pussare..:wacko:." Får jag låna ett slag-trä":angry:

Fiske-pussare! Det finnes BULLENS PILSNER KORV.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

John Geirach 1999 "Millions of trout have died of old age before i could catch them and there's not a damn thing i can do about that"

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

1 lax per säsong. Om jag får någon, vill säga. Annars noll. Alla över 10+ går obönhörligt tillbaka. 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kan verkligen relatera till vad @Lodjur skriver. 
Tar en eller två öringar per fjälltur och drabbas då alltid av samvetskval. Vad har jag för rätt att döda den perfekta skapelsen som nyss var kung i sin del av strömmen? Perfekt anpassad till livet där och eftersom den uppnått en viss storlek har bra gener. Varför ska jag för en ganska kort (OK alldeles fantastisk) måltid avliva en varelse? Detta är en känsla som växt sig starkare de senaste fem åren. Förr var det inga problem.
Och jag är matnörd. Älskar god mat. Maten på fjällturen är en del av resan. Och fiskmåltiden en del av det. Öring stekt med purjo och grädde med färsk potatis med dill. Och en kall öl till. Gravad fin-öring på hårdbröd. Vitt vin till. Öring stekt med smör på murikkan. Osv.... Trots njutningen samvetskval. Där är jag efter drygt 40 års flugfiske.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, Flymf said:

Kan verkligen relatera till vad @Lodjur skriver. 
Tar en eller två öringar per fjälltur och drabbas då alltid av samvetskval. Vad har jag för rätt att döda den perfekta skapelsen som nyss var kung i sin del av strömmen? Perfekt anpassad till livet där och eftersom den uppnått en viss storlek har bra gener. Varför ska jag för en ganska kort (OK alldeles fantastisk) måltid avliva en varelse? Detta är en känsla som växt sig starkare de senaste fem åren. Förr var det inga problem.
Och jag är matnörd. Älskar god mat. Maten på fjällturen är en del av resan. Och fiskmåltiden en del av det. Öring stekt med purjo och grädde med färsk potatis med dill. Och en kall öl till. Gravad fin-öring på hårdbröd. Vitt vin till. Öring stekt med smör på murikkan. Osv.... Trots njutningen samvetskval. Där är jag efter drygt 40 års flugfiske.

Valet står väl då mellan att mörda fisken efter tortyren du utsatt den för eller att kasta tillbaks den efter tortyren, med större eller mindre risk för att den ska plågas vidare mot döden av sina skador eller överleva efter din plågsamma lek med den.

Fiskar man så plågar man andra varelser för sitt eget nöjes skull. Så enkelt tycker jag att det är. Har man samvetskval borde väl dessa vara lika stora över tortyren vi utsätter fisken för som att slå ihjäl dom?

Jag förstår mycket väl alla dessa grubblerier. Det är ju fullt naturligt för en människa med växande empatiska förmågor förvärvade och utvecklade genom livet med dess ständiga växlande mellan glädje och sorg. För egen del grubblade jag i åratal. La jakten på hyllan. Mådde dåligt. Försökte bli en godare och finare människa genom att försöka minska mitt plågande av medvarelser.

Men jag kunde inte sluta med fiske och jakt, inte bli vegan. Så vad fanns att välja på? Fortsätta fiska och jaga och må dåligt av det eller förlika mig med att jag inte är godare och finare än att jag har dessa drifter och böjelser? Jag förlikade mig. Och förlikade mig med mina brister som människa och min oförmåga att utföra ett självvalt kvantsprång i utvecklingen och bli något högre och finare än jag är i förväg. Före mitt eget liv fört mig dit på djupet, i verkligheten och inte bara i mitt hastande förnuft.

I det ligger svaret på många gåtor för mänskligheten vågar jag påstå. Många människor idag har ett uppvaknande samvete som omfattar fler, mer och större saker än bara sig själv. Det är liksom lyxen av att bo i en ombonad värld med hög trygghet och mat på bordet utan att behöva kriga för den. Och i det uppvaknandet föds möjligheten  att våga se och känna felaktigheter på ett djupare moraliskt plan och en vilja att rätta till sådant som är fel här i världen.

Fint, bra, vackert och härligt. Men. Det finns ett men. Utvecklingen djupare följer inte lika snabbt med som tanken och i viljan att förändra döljer sig längre ner samma gamla drifter som präglat och hjälpt människan överleva i tusentals år. Grottmänniskan finns fortfarande. Därför ger det nyvaknade ömhetsbehovet och omtanken om andra och annat en rekyl. Och rekylen är utlevandet av samma gamla drifter men på andra sätt. Ofta och tydligt genom att polarisera. Man hittar lika mycket fel på omgivningen som man undantrycker hos sig själv för att passa in i sitt nymornade högre samvete.. Hur kan man vara vegan av den uttalade orsaken kärlek till livet och jordens varelser men samtidigt hata och hota sina medmänniskor? Hur kan man vara antirasist och samtidigt hata sina medmänniskor som tycker annorlunda, hota dem och vilja fängsla dem? Eller rasist och älska endast en sorts människor men hata andra? Eller religiös, gudstroende, erkänna sig till en högre makt av godhet bestående men samtidigt fördöma dem som inte gör det?

I exemplet fiske är det lätt att döva sig genom ”no kill”. Så mycket tröst det kan finnas i att faktiskt inte ha dödat! Plågandet bäddas in i den högre insvepningen av samvetet vi tar oss i att inte ha släckt ett liv. Lite bekvämare finna sin högre position i bättre samklang med sin utvecklade inre känsla. Men fortfarande behålla sin ”mörkare” drift, själva fisket och plågandet, ombäddad och lite dämpad för sig själv och sin vilja att vara bättre och högre utvecklad än vad man ännu faktiskt är.

På samma sätt lever människor ut sin ”grottmänniska” genom att fördöma andra. Man ser det tydligt i de folkrörelselika företeelser som har ett högt och gott förtecken. Militant veganism är kanske allra tydligast. Hos de mer extrema är kärleksvurmandet för djuren i en sån oerhörd kontrast till hatet till människan att det blir rent löjeväckande. Jag ser samma sak i politiken och behovet att finna en motståndare att hata och beskylla.

Jaja, det var en harang det.. Menar inget illa. Bara att man bör söka orsaken och effekten av den inom sig själv. Inte plåstra om sig utan att ens förstå varför man har behovet av att göra det.

  • Like 8

Share this post


Link to post
Share on other sites
31 minutes ago, jakobj said:

Valet står väl då mellan att mörda fisken efter tortyren du utsatt den för eller att kasta tillbaks den efter tortyren, med större eller mindre risk för att den ska plågas vidare mot döden av sina skador eller överleva efter din plågsamma lek med den.

Fiskar man så plågar man andra varelser för sitt eget nöjes skull. Så enkelt tycker jag att det är. Har man samvetskval borde väl dessa vara lika stora över tortyren vi utsätter fisken för som att slå ihjäl dom?

Jag förstår mycket väl alla dessa grubblerier. Det är ju fullt naturligt för en människa med växande empatiska förmågor förvärvade och utvecklade genom livet med dess ständiga växlande mellan glädje och sorg. För egen del grubblade jag i åratal. La jakten på hyllan. Mådde dåligt. Försökte bli en godare och finare människa genom att försöka minska mitt plågande av medvarelser.

Men jag kunde inte sluta med fiske och jakt, inte bli vegan. Så vad fanns att välja på? Fortsätta fiska och jaga och må dåligt av det eller förlika mig med att jag inte är godare och finare än att jag har dessa drifter och böjelser? Jag förlikade mig. Och förlikade mig med mina brister som människa och min oförmåga att utföra ett självvalt kvantsprång i utvecklingen och bli något högre och finare än jag är.

I det ligger svaret på många gåtor för mänskligheten vågar jag påstå. Många människor idag har ett uppvaknande samvete som omfattar fler, mer och större saker än bara sig själv. Det är liksom lyxen av att bo i en ombonad värld med hög trygghet och mat på bordet utan att behöva kriga för den. Och i det uppvaknandet föds möjligheten  att våga se och känna felaktigheter på ett djupare moraliskt plan och en vilja att rätta till sådant som är fel här i världen.

Fint, bra, vackert och härligt. Men. Det finns ett men. Utvecklingen djupare följer inte lika snabbt med som tanken och i viljan att förändra döljer sig längre ner samma gamla drifter som präglat och hjälpt människan överleva i tusentals år. Grottmänniskan finns fortfarande. Därför ger det nyvaknade ömhetsbehovet och omtanken om andra och annat en rekyl. Och rekylen är utlevandet av samma gamla drifter men på andra sätt. Ofta och tydligt genom att polarisera. Man hittar lika mycket fel på omgivningen som man undantrycker hos sig själv för att passa in i sitt nymornade högre samvete.. Hur kan man vara vegan av den uttalade orsaken kärlek till livet och jordens varelser men samtidigt hata och hota sina medmänniskor? Hur kan man vara antirasist och samtidigt hata sina medmänniskor som tycker annorlunda, hota dem och vilja fängsla dem? Eller rasist och älska endast en sorts människor men hata andra?

I exemplet fiske är det lätt att döva sig genom ”no kill”. Lite bekvämare finna sin högre position i bättre samklang med sin utvecklade inre känsla. Men fortfarande behålla sin ”mörkare” drift, själva fisket och plågandet, ombäddad och lite dämpad för sig själv och sin vilja att vara bättre och högre utvecklad än vad man ännu faktiskt är.

Jaja, det var en harang det.. Menar inget illa. Bara att man bör söka orsaken och effekten av den inom sig själv. Inte plåstra om sig utan att ens förstå varför man har behovet av att göra det.

En imponerende fundering! “Innertier"

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
Sign in to follow this  

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.



×
×
  • Create New...